SAMHÄLLE-KULTUR-IDENTITET
Självständigt arbete i fördjupningsämnet
(Lärande och samhälle)
15 högskolepoäng, grundnivå
Främlingsfientlighet i skolan -
En forskningsöversikt över skolors antirasistiska arbetsmetoder
Xenophobia in Schools
Flutura Osmanaj
Elma Kaljanac
Ämneslärarutbildningen med inriktning mot
arbete i 7 - 9 och gymnasieskolan Handledare: Frida Wikstrand Datum för slutseminarium 2020-01-12 Examinator: Lars Pålsson Syll
Förord
Arbetsprocessen mellan oss två skribenter, Elma Kaljanac och Flutura Osmanaj har varit jämnt fördelad. För att arbeta effektivt valde vi att dela upp sökningen och läsningen men behöll en ständig kommunikation. Det handlade om att ta eget ansvar att begränsa fysiska möten på grund av rådande situation av covid-19 spridning. Ömsesidig tillit till varandras arbetsmoral stod till grund för vår skrivning trots begränsning av fysiska möten. Flutura Osmanaj har i denna uppsats fokuserat på att undersöka svenska rapporter från Statens offentliga utredningar, Skolverket och den begränsade svenska forskning som finns. Elma Kaljanac har sammanställt den
internationella forskningen. Båda har varit insatta i all forskning som använts i denna uppsats. Vi har skrivit i ett gemensamt Google DOC dokument för att följa varandras skrivprocess. Alla beslut togs genom gemensamma överenskommelser.
Sammandrag
I denna uppsats ska både svensk och internationell forskning rörande främlingsfientlighet i skolor, med en fokusering på gymnasieskolan, att studeras. Kunskapsöversikten fokuseras på gymnasieskolan eftersom författarna till denna uppsats är blivande gymnasielärare. Den kunskap som sammanställs kan dock appliceras på alla skolnivåer.Syftet med arbetet är att ta reda på vilka metoder som lyfts i forskning om främlingsfientlighet, rasism och didaktik i klassrum och i skolan. Frågeställningen som ställts är “Vad framgår i forskningen som metoder för att förebygga främlingsfientlighet och rasism i klassrum och i gymnasieskolan som helhet?’’. För att besvara frågeställningen har materialet sammanställts utifrån en systematisk sökningsprocess i två
databaser, ERIC och SWEPUB. Resultatet visar att svensk forskning om främlingsfientlighet och rasism i skolor ännu är ytterst begränsad, detta trots att medvetenheten om dess närvaro blivit kartlagt genom flertal utredningar och rapporter. Det framkommer av den svenska forskningen att skolorna använder sig av metoder så som likabehandlingsplaner, studiebesök och temadagar. Resultatet visar dock att det råder brister i genomförandet samt att det existerar okunskap bland skolpersonalen. I den internationella forskningen lyfter vi bland annat Kishimoto som är en av grundpelarna i Sverige när det kommer till normkritisk pedagogik.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5 - 6 2. Syfte och frågeställning ... 7
3. Bakgrund ... 8 3.1Definition av begreppen främlingsfientlighet och rasism ... 8 3.2 Kartläggning av främlingsfientlighet i svenska skolor ... 8 - 9
3.3 Förtydligande av Antirasistisk pedagogik ... 10
4. Metod ...11
4.1 Sökmetod ... 11 - 12
4.2 Urvalsmetod ... 12
4.3 Metoddiskussion ... 12 - 13
5. Resultat ...14
5.1 Metoder skolan använder för att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism ... 14 - 16
5.2 Metoder för lärare att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism i undervisning ... 16 - 19 5.3 Åtgärdande arbete... 19 - 20 6. Konklusion ... 21 6.1 Slutsats ... 21 - 22 6.2 Diskussion ... 22 - 23 6.3 Yrkesrelevans ... 24 6.4 Framtida forskning ... 24 - 25 7. Källhänvisning ... 26 - 27
1. Inledning
Sverige idag är ett mångkulturellt samhälle och i skolorna möts elever från olika kulturer och olika etniska och religiösa grupper. Kulturell och etnisk mångfald ställer krav på skolorna att ha redskap för att hantera främlingsfientlighet och andra former av kränkningar som kan
förekomma inom skolans verksamhet (SOU, 2017, s. 25). Enligt läroplanen för gymnasieskolans är skolan, förutom hemmet, den plats som starkt bidrar till formandet av elevers värdegrund, samhällssyn och identiteter. I Gy11 anges även skollagen som referens där det står att alla som verkar inom skolan aktivt måste bidra till att utveckla demokratiska värderingar hos skolbarnen. De mål som finns konkretiserade i svenska läroplanerna är bland annat människolivets
okränkbarhet, individens integritet och frihet, allas lika värde, jämställdheten samt solidaritet (Gy11, läroplan för gymnasieskolan). I 25 kap. 6 § i Skollagen står det att lärare är skyldiga till att ta strider mot idéer och handlingar som strider mot dessa värden. All skolpersonal förväntas aktivt bekämpa och synliggöra alla former av kränkningar och diskrimineringar, däribland främlingsfientlighet, intolerans, rasism och nazism (SFS, 2010:800). Enligt Skolverket har skolan har en viktig roll i samhällsutvecklingen och ska därför aktivt sträva efter att motverka all form av rasism och diskriminering. Det framgår också från Skolverket att det de senaste decennierna drivits fram olika utbildningsinsatser, pedagogiska projekt och informationskampanjer riktats mot lärare och elever i arbetet mot rasism och annan form av intolerans. Detta arbete har drivits oberoende av styrande regeringens politiska färg (SOU, 2017, s. 11).
Som blivande ämneslärare i samhällskunskap väntar oss ett stort ansvar att föra detta arbete framåt. I våra klassrum kommer vi möta elever med olika bakgrunder, olika värderingar och åsikter. I läroplanen för samhällskunskap står det bland annat att undervisningen syftar till att utveckla elevernas kunskaper om hur samhället och dess invånare påverkar varandra. Eleverna ska få möjlighet att analysera olika samhällsfrågor utifrån relevanta perspektiv för att på så vis skapa förståelse för både sina egna och även andra individers levnadsvillkor. De ska utveckla förståelse för jämställdheten betydelse, aktörers påverkan på samhällsutvecklingen samt hur olika åsikter och intressen kommer till uttryck. Vidare nämns även att undervisning i samhällskunskap ska lära eleverna hur man på ett korrekt vis hanterar information och tänker källkritiskt
(Skolverket, Gy11, 2020). Samhällskunskapens centrala innehåll och syfte sammanvävs direkt till flera av de punkter som lyfts i såväl skolans kontinuerliga värdegrundsarbete samt det juridiska
ansvar som skolan har gentemot att skydda eleverna mot diskriminering och kränkningar
(Skolverket, Ämne Samhällskunskap). Främlingsfientligheten är ett uppenbart problem i svenska skolor idag, detta trots att var femte gymnasieelev i Sverige antingen född utomlands eller är barn till utlandsfödda. (SOU, 2017, s. 144). I denna uppsats ska därför svenska och internationella skolors konkreta arbete för att förebygga främlingsfientlighet och rasism synliggöras.
2. Syfte och frågeställning
Förekomsten av främlingsfientlighet i skolan har kartlagts genom flera rapporter och
utredningar. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka vilka metoder som lyfts i forskning om främlingsfientlighet, rasism och didaktik i klassrum och i skolan både i Sverige och
internationellt. Vi som blivande samhällslärare vill undersöka hur svenska skolor och lärare kan går tillväga för att arbeta med frågor rörande främlingsfientlighet. I denna kunskapsöversikt undersöker vi vad svensk och internationell forskning framför som metoder mot rasism i skolan.
Uppsatsens syfte preciseras genom följande frågeställning:
- Vad framgår i svensk och internationell forskningen som metoder för att förebygga främlingsfientlighet och rasism i klassrum och i gymnasieskolan som helhet?
3. Bakgrund
I detta kapitel kommer vi att definiera begreppet främlingsfientlighet utifrån relevans för skolan. Vi kommer presentera statistik från rapporter och undersökningar där förekomsten av
främlingsfientlighet på svenska skolor kartlagts. Vi kommer också göra ett förtydligande av vad antirasistisk pedagogik innebär.
3.1 Definition av begreppen främlingsfientlighet och rasism
Begreppen främlingsfientlighet och rasism kan i forskning och debatt definieras på olika sätt och olika uppfattningar ges för hur de som fenomen manifesterar sig. En förenklad förklaring är att främlingsfientlighet representeras av stereotyper och förutfattade föreställningar om specifika grupper som baseras utifrån den gruppens religion, etniska tillhörighet eller kulturell bakgrund (Skolverket, 2020). I svensk kontext används begreppet främlingsfientlighet mer frekvent medan den i engelsktalande skolvärlden, och därmed även forskning gjort på området, är det vanligare att begreppet rasism används. Emma Arneback, docent i pedagogik vid Umeå universitet definierar begreppet främlingsfientlighet som något som grundas i föreställningar om att det existerar olika grader av kulturellt förtryck i ett samhälle (Arneback, 2012, s. 28). Förtryck mot andra kulturer inträffar eftersom de uppfattas som annorlunda och bryter mot de normer som finns i majoritetssamhället när det kommer till exempelvis identitet. Ofta grundar sig rasism och främlingsfientlighet i strukturer som finns i samhället. I rasistiska strukturer handlar det om att finns uppfattningar om att människor kan rangordnas utifrån exempelvis deras etniska
tillhörighet och sådana föreställningar ligger sedan till grund för minoriteter utsätts för diskriminerande handlingar (Skolverket, 2020).
3.2 Kartläggning av främlingsfientlighet i svenska skolor
Förekomsten av främlingsfientlighet i skolan har kartlagts genom flera rapporter och utredningar. I en utredning från 2012 lyfts bland annat skolans roll i att fostra elever till gemensamma demokratiska värderingar med förståelse för sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. (SOU, 2017, s. 25). I studien kartlades elevernas attityder gentemot människor från
andra kulturer men även den utsatthet som fanns bland skolbarnen med utomeuropeisk
bakgrund. I undersökningen framkom det bland annat att nästan hälften av de barnen som ingick i studien svarade att de någon gång blivit utsatta för rasistiska kommentarer, sjutton procent svarade att de upplevt hot och sex procent svarade att de på grund av sitt ursprung utsatts för någon form av våld. Frågor som syftade till att mäta elevernas attityder angående heterogena samhällen framgick det att trettiofyra procent ansåg helt eller delvis att utomeuropeiska
invandrare bör återvända till sina respektive hemländer. Elva procent svarade att ”rasblandning” var ett brott mot ”naturens lagar”. Förutom att det av studien framkom att det existerade ett problem bland eleverna i attityder som stred mot demokratiska värderingar, kom ännu ett problem upp till ljuset. I undersökningen svarade elever med utländskt ursprung i allt större utsträckning än elever som hade “svensk bakgrund” att de någon gång utsatts för orättvis behandling från skolpersonal, bland dem var pojkar med utomeuropeisk bakgrund var
överrepresenterade (SOU, 2017, s. 26). I utredningen problematiseras faktumet att existerande forskning tenderat att peka ut skolbarnen som potentiella bärare av problemet. Detta då de oftast utformas i enkätundersökningar som inriktar sig på mätning av elevernas attityder och rasistiska åsikter. Forskning som syftar till att fånga strukturella eller institutionella aspekter, så som skolpersonalens åsikter är sällsynta (SOU, 2017, sidan 26).
Skolverket presenterade i början på 2000-talet två rapporter som sammanlänkas, ”Kränkning i skolan: förekomst, former och sammanhang” samt ”Relationer i skolan – en utvecklande eller destruktiv kraft”. Det framkom i dessa rapporter var att det fanns stora skillnader bland
skolbarnen svar angående hur ofta de ansåg att det förekom rasistiska kränkningar. Ungefär var fjärde elev med utländsk bakgrund svarade att de någon gång utsatts för verbala kränkningar, så som skällsord, ryktesspridning eller andra kränkande uttalanden i skolan, jämfört med var sjunde elev med svensk bakgrund. En tredjedel av skolbarnen svarade att de personligen använde sig av uttrycken ”jude, jävla neger eller svenne” och en fjärdedel ansåg att det var ”helt eller ganska okej” att göra så. Att det i skolan förekommer nazistiska symboler och hälsningar, spelas vitmaktmusik och sprids främlingsfientlig- eller rasistiskt material vittnar var tionde elev om. Dock tycks varken rektorer eller lärare dela elevernas bild av situationen. Rektorer och lärare svarar istället att skolorna driver ett kontinuerligt arbete mot rasism. Åttiosex procent av eleverna svarade till exempel att frågor om etnocentrism eller etnicitet aldrig, eller enbart fåtal gånger uppmärksammats eller problematiserats i historieundervisningen. Elever uppfattar att det gör ytterst lite i gymnasieskolan samt att det enbart uppmärksammad i temporära insatser, såsom temadagar (SOU, 2017, s. 29).
3.3 Förtydligande av Antirasistisk pedagogik
Antirasistisk pedagogik är en del av den kritiska teorin som används för att förklara och motverka rasismen. Detta används för att främja social rättvisa i skapandet av demokratiska samhällen (Blakeney, 2005, s. 119). Antirasistisk pedagogik leder till förståelsen av att möjligheterna inte är desamma för alla och vad effekterna blir av detta. Därför fokuserar antirasistisk pedagogik på konstruktionerna av dessa ojämlikheter. Pedagogiken behandlar även de historiska konstruktioner som underlättar ojämlikheter för att med tiden förändra det till ett antirasistiskt samhälle. Det handlar om att inkludera instruktioner om att konfrontera rasism utan förbehåll eller risk för utstötning vilket är nödvändigt i ett samhälle som menar att syftet med utbildning är att producera demokratiska medborgarskap. Antirasistisk pedagogik syftar till att transformera genom att utmana individer likaså de strukturella systemen som driver rasism (Blakeney, 2005, sidan 120).
4. Metod
I avsnittet metod, presenterar vi vår arbetsprocess från den inledande fasen i vår sökprocess till urvalet av artiklar, rapporter och avhandlingar samt slutligen vårt kodningsschema som sorterade våra artiklar.
4.1 Sökmetod
Den inledande fasen i vår sökprocess började med en testsökning i Libsearch med sökorden “främlingsfientlighet” AND “skolan”. Begreppet främlingsfientlighet var väsentligt för hela kunskapsöversikten och därför även som sökord. Under hela sökprocessen var fokusering på de vetenskapliga artiklarna, rapporter och avhandlingar som utgår från skolor. Vi gjorde ett
medvetet val att avgränsa sökningen till forskning efter 2000-talet eftersom vi ville ha aktuella studier i alla databaser där avgränsning var möjligt. Testsökningen gav inget användbart resultat för vår studie men kom till nytta då vi blev mer insatta i sökningsprocessen och valet av begrepp. Vi hittade därefter olika databaser för att vår sökprocess skulle fortlöpa, exempelvis Swepub och ERIC.
Metoden för att få fram svensk forskning till kunskapsöversikten bestod framförallt av en sökningsprocess i den digitala databasen Swepub. Via denna databas sökte vi efter forskning om främlingsfientlighet i den svenska skolan. Sökord som användes var “Främlingsfientlighet’’ OR, “Racism’’ AND, “Skolan” AND, “Utbildning” AND “Samhällskunskap’’. Vår sökning i Swepub resulterade i två relevanta avhandlingar och en rapport från 2017 som gjordes i uppdrag av dåvarande regeringen. De svenska resultat som används i denna uppsats är en avhandling skriven av Sabine Gruber året 2007 och en annan skriven av Emma Arneback året 2012.
Vi sökte också i den internationella utbildningsvetenskapliga databasen ERIC för att få fram internationella resultat. Sökorden var liknande, ‘’Social Studies’’ AND ‘’Racism’’, ‘’Civics’’ and ‘’Racism’’ AND ‘’Foreign countries’’. Resultatet gav 116 träffar. Genom att avgränsa till aktuell forskning (2000-talet) minskade sökningen till 53 träffar. Sökordet ‘’Social Science’’ gav få resultat i samband med ‘’Racism’’, däremot hittades ett antal kopplingar mellan ‘’History’’ AND ‘Racism’’ och sökningen med begreppet ‘’history’’ förändrar inte vårt utfall i resultatet, utan
istället bidrar till att förstå rasism i skolan och i klassrummet. Endast en artikel skriven av
Anthony Pellegrino, Joseph Adragna och Caleb Whitworth användes efter denna sökning för att besvara vår frågeställning. Begreppet som fortsatte vår sökningsprocess var ‘’social studies’’ AND ‘’Racism’’ vilket användes för att få fram fler resultat. Vi fick fram 198 resultat bland annat författarna Amanda Whitten och Christabelle Seth (2014), John S. Wills (2019), Christopher C. Martell och Kaylene M. Stevens (2017), Kyoko Kishimoto (2016), Anthony Pellegrino, Joseph Adragna och Caleb Whitworth (2019) och Alda M. Blakeney (2005).
Sekundärsökning gjorde efter den primära sökningsprocessen via Skolverket för att nå läroplan och kursplan som ett extra redskap till vår kunskapsöversikt.
4.2 Urvalsmetod
I urvalsprocessen var titeln det som lockade i de vetenskapliga artiklarna, avhandlingarna eller rapporterna, vilket ledde till att ett högt antal av träffarna sorterades bort. Därefter var abstrakten i fokus varpå ett till antal träffar sorterades bort. För att gå vidare läste vi ett tiotals artiklar för att fortsätta sortera bort vårt material.
Efter att ha valt ut fem internationella vetenskapliga artiklar och två svenska avhandlingar
användes ett kodningsschema för att lättare navigera genom artiklarna, hitta gemensamma teorier och utgångspunkter, samt se skillnaderna på resultatet. Kodningsschemat fungerade på det vis att titel, författare och källa var på ena sidan, medan perspektiv, problem och syfte, metod, resultat och diskussion var på andra. För att lättare navigera genom kodningsschemat använde vi oss av olika färger. Röd färg innebär att forskningen har metoder för skolor att hantera
främlingsfientlighet och rasism, och gul färg betyder att forskningens fokus var på lärare. Begrepp som framkom i flera av artiklarna och avhandlingarna, exempelvis antirasistisk
pedagogik, gjordes i fetstil. Det fanns gemensamma utgångspunkter och metoder som vi hittade genom kodningsschemat, exempelvis framkom ett antal liknande begrepp och liknande resultat i den internationella forskningen där antingen antirasistiskt arbete saknades eller var alltför
individualiserat. I 4 av 6 av de internationella artiklarna var gymnasiet fokus, medan i en var fokuset på universitet och högskola, däremot kunde det användas på alla nivåer av utbildning.
4.3 Metoddiskussion
I en avhandling från 2012 beskrev Emma Arneback, docent i pedagogik vid Örebro Universitet, tidigare forskning om främlingsfientlighet och rasism i svenska gymnasieskolor som ”ytterst
sparsam”. De kunskaper vi har på området idag kommer från myndigheter som arbetar med frågor som berör skolan i syfte att inrätta och konkretisera riktlinjer, lagar och mål i allt från läroplaner, skollag och övriga styrdokument. Myndigheterna har genom åren publicerat flera rapporter i syfte att utvärdera, granska och utveckla skolornas arbete mot kränkningar och diskriminering på skolorna (Arneback, 2012, s. 85). Den noteringen som Arneback konstaterat möttes vi av redan vid start av sökprocessen, då bristen på vetenskapliga artiklar och
avhandlingar kring ämnet främlingsfientlighet i klassrummet kopplat till samhällskunskap var tydlig. Bristen var framförallt påtaglig i sökningen efter svensk forskning. Statliga
undersökningar och rapporter om främlingsfientlighetens närvaro i svenska skolor fanns det betydligt mer om. Internationell forskning står därför till grund för stor del av de resultat som kunde användas för att besvara vår frågeställning. Internationell forskning fanns framförallt i ämnen historia och social studies där metoder om hur lärare kan arbeta med rasism fanns i samtliga ämnen. Även i den internationella sökprocessen efter metoder för kursen Civics, som är den engelska benämningen på motsvarigheten till svenska kursen samhällskunskap (Skolverket, 2020), fann vi samma brist som i sökningen efter svensk forskning för metoder inriktade på samhällskunskap. Sökord såsom ‘’Social Science’’ fick ändras om till ‘’Social Studies’’ för att hitta internationell forskning vilket kan vara problematiskt eftersom kurserna skiljer sig åt. Sökordet ‘’Civics’’ användes för att utöka forskningen ytterligare. Forskningen blev på det viset fokuserad på kurser som är uppbyggda på andra sätt än samhällskunskap. Det som försvårade vår
sökprocess var sökorden som visar på språkskillnader på begreppet samhällskunskap. Samhällskunskap i ett svenskt perspektiv behöver inte betyda samma i ett internationellt perspektiv. Vid sammanställning av resultatet togs dessa olika begrepp i åtanke.
Kunskapsöversikten innehåller kunskap som har sammanställts och granskats rörande främlingsfientlighet och rasism i klassrummet och i skolan. Begreppen ”ras” och ”rasism”
användes frekvent i den internationella forskningen, medan ”etnicitet’’ och ”främlingsfientlighet’’ var mer vanligt i svensk forskning. Det är begrepp som har olika betydelse och kan tolkas på olika sätt vilket kan påverka utgången av kunskapsöversikten. Vi valde att ha med den internationella forskningen ändå för att utvidga vårt synsätt och för att förstå hur lärare samt skolor kan arbeta mot främlingsfientlighet internationellt. Forskningen kan appliceras i vissa fall på svenska lärare och svenska skolor även om vi inte använder begreppen i samma utsträckning.
5. Resultat
I vårt resultat ska vi besvara det syfte och frågeställning som vi har för uppsatsen. Vi kommer inledningsvis att tala om förekomsten av rasism i skolan, för att problematisera
främlingsfientlighetens närvaro. Därför kommer vi att ta upp de metoder skolan som verksamhet använder i sitt antirasistiska arbete samt metoder som omfattas i lärarens uppdrag.
5.1
Metoder skolan använder för att arbeta mot
främlingsfientlighet och rasism
I en avhandling skriven av Emma Arneback skriver hon att skolor i arbetet mot
främlingsfientlighet ofta använder sig av en “likabehandlingsplan” (Arneback, 2012, s. 79). Likabehandlingsplanerna utformas genom nationella direktiv, tidigare mobbningsplaner, planer från andra skolor samt lokala erfarenheter (Arneback, 2012, s. 93). Användandet av tidigare mobbningsplaner, menar Arneback, är ett tecken på att kränkningar länge existerat på svenska skolor och i den pedagogiska debatten (Arneback, 2012, s. 95). I det förebyggande arbetet ingår normkritik mot bland annat maktstrukturer. Det handlar framförallt om att synliggöra och förändra maktstrukturer som bidrar till orättvisor och förtryck. Genom att förhindra att skolorna bidrar till formandet av ojämlika förhållanden och strukturellt förtryck kan man även förebygga främlingsfientlig (Arneback, 2012, s. 114). Skolorna ska därför aktivt granska sin egen
organisations normer för att synliggöra ifall sådana strukturer existerar och bidrar till kränkningar (Arneback, 2012, s. 116). De fyra handlings riktningar som utgör skolans förebyggande arbete mot främlingsfientlighet är sådant som skolorna i sin dagliga verksamhet arbetar med
kontinuerligt (Arneback, 2012, s. 114). Kishimoto (2016) skriver precis som Arneback (2012) att skolor behöver kritiskt granska sig själva vid sidan av undervisningen. Kishimoto (2016) nämner tre metoder inom antirasistisk pedagogik, (1) implementera ämnen om ras och ojämlikhet som innehåll i kurserna, (2) undervisa genom ett antirasistiskt pedagogiskt perspektiv, (3) det ska vara organiserat antirasistiskt inom skolan, vilket alltid bör uppfyllas för att utbildningen ska
framgångsrikt kunna kritisk granska sig själva. Antirasistisk pedagogik är en organiserad effekt för institutionell och social förändring som är allt större än undervisning i klassrum (Kishimoto, 2016, s. 540). För att effektivt implementera antirasistisk pedagogik i klassrummet, behöver själva utbildningens position utvärderas vid sidan av undervisningen. Kishimoto (2016) skriver att den
antirasistiska pedagogiken inte är en färdigställd produkt som lärare kan implementera i sina klassrum, utan är snarare en process som pågår utanför klassrummet. Det finns ett behov av antirasistisk pedagogik när man analyserar främjare som upprätthåller rasism i samhället. Professionell utveckling är avgörande för att den antirasistiska pedagogiken ska vara
framgångsrik. Exempel på hur professionell utveckling kan ske är inte helt utvecklad men det som Alda Blakeney (2005) presenterar är att främja konversationen om antirasistisk pedagogik på skolor och på lärarutbildningar för att kunna utvecklas till ett antirasistiskt samhälle (Blakeney, 2005, s.130).
I Arnebacks avhandling nämner hon att för omsätta likabehandlingsplanerna till praktik förespråkas olika tillvägagångssätt för att öka medvetenheten om innehållet både till personal, elever och föräldrar. Hon nämner även sätt att implementera likabehandlingsplanerna och ge den vikt. Arneback nämner bland annat användandet av “kontrakt” där nya elever och deras
vårdnadshavare skriver under att de är införstådda om skolans likabehandlingsplan. Andra sätt är även att lyfta likabehandlingsplanerna på klassråd med eleverna minst en gång per termin men även påminna skolpersonal om likabehandlingsplanen på arbetsplatsmöten (Arneback, 2012, s. 96). En viktig del i det är att skapa gränssättning i skolan som ska syfta till att förhindra att någon utsätts för kränkande behandling. Definitioner om vad som räknas som kränkning hänvisar Arneback bland annat till “lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn” (Arneback, 2012, s. 112).
I Sabine Grubers studie från 2007 sammanställer hon kommentarer från lärare på en svensk grundskola som hon följt under ett års tid. Under en av dessa dagar på skolan sker planering av det årets temadag med fokusering på ”mångkultur”. Ansvaret för utformandet av temadagen är framförallt lärare men även elevrepresentanter. Gruber har i sin avhandling även med uttalanden som lärarna under själva planering gjort. Bland annat ska en lärare sagt att ”temadagar syftar till att ge oss svenskar insikt om våra invandrarelevers olika kulturer” som läraren sedan hänvisat till mål konkretiserade i skolans läroplan men även till “värdegrund”, “kultur” och
“språkutveckling”. De förslag som kommer fram under denna specifika planering av temadag handlar om mat, dans och musik från “olika kulturer”, “giftermål och äktenskap inom olika kulturer” och även likheter och olikheter mellan kulturer. I sin studie ställer sig Gruber kritisk till bland annat lärarnas attityder och handlande som genomsyras av tankar om kulturella skillnader som sedan kopplas till elevernas nationella och etniska identiteter. Hon pekar bland annat på hur temadagarna upprätthåller särskillnader mellan vilka elever som är “svenska” och vilka som är “invandrare”. Trots att skolans syfte med temadagar är att det ska generera i kunskaper menar
Gruber att det även bidrar till antagande om nationella, etniska och kulturella skillnader (Gruber, 2007, s. 89 - 90). Detta i sig krockar med flera mål som Arneback lyfter i sin forskning. Till exempel målet om att skapa en gemenskap på skolan, som är en del av skolans förebyggande arbete mot främlingsfientlighet. Målet är att skapa en sammanhållning på skolan och en “vi-känsla” framstår av Arneback som ett sätt för skolorna att minska uppkomsten av diskriminering (Arneback, 2012, s. 112).
I ett annat samtal som Grubers har med en lärare framkommer det att de på denna skola “blandar invandrarelever och svenska elever” i sjunde klass med argumentet att de ska uppmuntra kommunikation mellan dessa två “grupper” av elever. Tankegångarna för detta menar Gruber är desamma som ambitionerna att ha mångkulturella temadagar. Det finns en uppfattning om att de kan bryta segregationen på skolan genom att “invandrarelever och svenska elever” umgås och på så sätt vänja skolbarnen för de “olikheter” som finns mellan kulturer. Gruber tolkar detta som att skolan har en uppfattning om att det är elevernas bakgrund som förhindrar att umgänge mellan dessa elever sker (Gruber, 2007, s 130 - 131).
5.2 Metoder för lärare att arbeta mot främlingsfientlighet och
rasism i undervisning
I vår läroplan Gy11 framgår det att utbildningen ska främja elevers livslånga lust att lära vilket kan kopplas till det Kyoko Kishimoto (2016, s. 541) betonar i sin artikel att antirasistisk
undervisning lyfter vikten av att lära sig om rasism som en livslång process. Kishimoto är en av grundpelarna i det som i Sverige kallas för normkritisk pedagogik. Lärare i USA oavsett bakgrund som undervisar om rasism, implementerar inte nödvändigtvis antirasistisk pedagogik i sitt
klassrum vilket egentligen inte endast handlar om att förmedla kunskap om ras, etnicitet och rasism, utan framförallt om hur läraren undervisar, även i ämnen där arbete kring rasism inte finns i det centrala innehållet (Kishimoto, 2016, s. 541). Anthony Pellegrino, Joseph Adragna och Caleb Whitworth (2019) skriver i sin studie att i ”social studies” kurser är det lämpligt att
engagera sig inom ämnet rasism men ändå undviker lärare i USA att arbeta kring området. Det lärarna gör är att fokusera på det som krävs, exempelvis faktabaserad lista på händelser under medborgarrättsrörelsen där rasism inte nödvändigtvis behöver vara prioriterat. Oftast är det lärarna som bestämmer i vilken utsträckning de ska närma sig rasism under den korta tiden de har till undervisning (Pellegrino & Adragna & Whitworth, 2019, s403).
I Arnebacks redogörelse av likabehandlingsplanerna framgår det redan i första fasen, hur man motverkar att främlingsfientlighet uppstår, olika inriktningar som omfattas av det arbete som förväntas av läraren. Det är förmedlande, demokratiserande, relationell och normkritisk handlingsinriktning. Förmedlande handlingsinriktning utgår ifrån att skolan ska socialisera
eleverna in till en önskvärd riktning genom att förebygga okunskap och förmedla rätta kunskaper och värderingar (Arneback, 2012, s. 99). Kunskapsförmedling är något som Arneback identifierar som något svenska skolorna lägger specifik betydelse på i syfte att bemöta främlingsfientlighet. Såväl elever som skolpersonal ska innefattas av det förebyggande arbetet och få utbildning och information om detta. Läraren har en särskild ställning att förmedla kunskap, särskilt de lärare vars undervisningsämne berör frågor om identitet såsom filosofi, religion, historia och
samhällskunskap.
Inom ramen för dessa ämnen förväntas lärarna aktivt arbeta mot rasism och främlingsfientlighet. Bland annat nämner Arneback att eleverna bör få kunskaper om hur främlingsfientliga åsikter uppstår (Arneback, 2012, s. 100). När det kommer till kunskapsförmedling som riktas till skolpersonal, handlar det enligt Arneback inte om att personalen eventuellt är främlingsfientliga utan att det även bland lärare kan finnas olika grader av okunskap, därför läggs det stor vikt på fortbildning. Detta eftersom lärare förväntas veta hur de ska hantera och bemöta elever som uttrycker sig främlingsfientligt (Arneback, 2012, s. 100). John S. Wills (2019) undersökte i sin studie hur rasism var presenterat i medborgarrörelsen under historielektioner i USA genom observationer i tre lärares klassrum, intervjuer och analyser på elevers arbete. Resultatet visade ett mönster på att rasismen i medborgarrörelsen blev för snävt presenterad och även något som individuella fördomar genom hela tre klasserna. Lärare kan inte be elever att öka sin
medvetenhet och självreflektion utan att lärarna själva gör detsamma (Willis, 2019, s402).
Studiebesök lyfts i Grubers avhandling som en metod som lärare använder för att bemöta fördomar. Meningen med studiebesöken är att de ska vara informativa och förmedla kunskaper om andra kulturer eller religioner. Lärarnas kommenterar efter ett “misslyckat studiebesök” i en moské finns beskrivet i avhandlingen. Inför det planerade studiebesöket skulle en specifik imam ta emot klassen men på grund av förhinder fick en annan imam ta över för att guida eleverna. Imamen ska ha uppfattats som mer “konservativ” och därför ansåg lärarna att studiebesöket blivit misslyckat. Enligt Gruber tar lärarna sig makten att avgöra vad som är “bra islam” och därmed även “dålig islam” (Gruber, 2007, s. 152 - 153)
Rasism är kopplat till individuella fördomar och därför ignorerar institutioner i USA ett systematiskt arbete rörande ämnet, vilket gör att medvetenhet och självreflektion bland de
anställda blir allt viktigare inför en stor förändring i institutioner menar Kishimoto (2016). Medan det verkar lättare att inkludera diskussioner om främlingsfientlighet i kurser som samhällskunskap, historia, och engelska, är det även möjligt att implementera det i discipliner exempelvis i matematikkurser (Kishimoto, 2016, s545). Kishimoto (2016) lyfter definitionen av antirasistisk pedagogik och hur det ska appliceras på alla kurser. Ämnet ”Social Studies” är oftast presenterad genom vita linser, vilket betyder att se allting i endast ett perspektiv, av lärare som inte alltid är redo att undervisa om begreppet ”ras”. Lärarna lär ut en färgblind eller vit version av social studies ämnet och implementerar en neutral vy av händelser förr och nu, och de
genomsyrar alla områden såsom historia, ekonomi, och geografi (Martell & Stevens, 2017, s. 490). Dessutom kan läroböckerna i kursen innehålla missvisande information om upplevelser från olika typer av människor vilket också påverkar eleverna negativt då de förlitar sig på sina läroböcker (Martell & Stevens, 2017, s. 504). Christopher C. Martell och Kaylene M. Stevens undersöker i sin studie tio självreflekterande rasmedvetna lärare i ‘’social studies’’. De samlade in data genom intervjuer och observationer. Forskarnas resultat visade på att de flesta lärare gjorde ras tydligt i sina klassrum genom att inkludera ras på olika sätt som i dagen samhälle egentligen inte anses vara rasrelaterat och fokuserade på förhållandet mellan ras och orättvisa. Däremot var lärarna uppdelade på det vis att vissa betonade individuella fördomar och andra ojämlikhet inom begreppet ras. Oavsett var lärarna befann sig och i vilken typ av skola de undervisade i, framkom undervisning om strukturell rasism (Martell & Stevens, 2017, s507)
Det finns ett flertal sätt för lärare att inkludera arbetet om främlingsfientlighet i klassrummet i alla ämnen. Kishimoto (2016) menar att lärare i naturämnena kan diskutera om att kunskap inom vetenskap kan ha varit ”Västvärlds’’ inriktat och hjälpt till att implementera de dominerades ideologier och legitimera dessa tankar. Diskussioner kring rasism inom vetenskapens historia angående IQ och gener kan lyftas. Denna typ av undervisning utmanar den Eurocentriska läroplanen och lär oss att ifrågasätta vad som räknas som legitim kunskap, vems kunskap som räknas och vem som har tillgång till kunskapen. Lärare kan då ge ut innehåll och inte endast fokusera på när och hur, men även varför rasism uppkom i samhället, hur och varför en specifik typ av kunskap, teori och forskningsmetoder blev populära i samhället (Kishimoto, 2016, s. 545). Anthony Pellegrino, Joseph Adragna och Caleb Whitworth (2019) fokuserar i sin studie på aktiviteter som kontextualiserar rasism med 32 elever under 2 veckor och specifikt på hur läraren samt författarna påverkade elevernas konceptuella förståelse av ras och rasism. Aktiviteterna handlar om att få eleverna att tänka efter, diskutera ras och rasism, och kommunicera med läraren. Fokus var på “koncept baserat lärande” vilket är enligt författarna en lämplig pedagogisk
ram för att hantera utmaningar som lärare i samhällskunskap står inför. Det handlar om att stödja elevernas läs och problemlösning kunskaper för att främja förståelse på innehållet. Begrepp är en stor del av samhällskunskap och “demokrati”, “frihet”, “medborgare” är avgörande för elever att förstå vår värld vi lever i, och därför behöver dessa olika begrepp och koncept förstås i större sammanhang för att sedan sättas i specifika händelser. Strukturell rasism i dagens samhälle var inte inkluderad i studien på grund av brist på tid men är något som alla lärare bör arbeta vidare med (Pellegrino, Adragna och Whitworth, 2019, s. 401).
Christopher C. Martell och Kaylene M. Stevens (2017) undersöker i sin studie tio
självreflekterande rasmedvetna lärare i ‘’social studies’’. I undersökningen kom de fram till att de som krävs är att lärarna inte endast fokuserar på individualiserad rasism utan på att uppfostra medborgarna att leva tillsammans. Lösningen blir då att behandling av strukturell rasism alltid bör implementeras. Forskarna drar slutsatsen att med hjälp av kritisk rasteori och förståelsen av hur lärare kan använda det som en lins för att kritisera ”social studies’’ kommer det leda till att alla rör sig mot traditionella gränser av ämnet social studies. Vidare framgår det i John S. Wills (2019) studie att det krävs att lärare förstärker sina egna kunskaper för att sedan kunna utrusta elever med förmågan att kritiskt granska rasism. Hur lärare förstår rasism är nyckeln till hur rasismen är presenterad i historia kurser, vilket betyder att lärare som förstår rasism som individuella fördomar inte kommer att presentera strukturell och systematisk rasism. Resultatet visade på att lärarna aldrig nämnde begreppet ”segregation’’ och att det innebär rasism, utan det var antingen rasism eller segregation som diskuterades. Dokumentärer användes av lärarna, men gav mindre nytta till eleverna då de redan hade uppfattat rasism som individuella handlingar där vita hade fördomar gentemot svarta och därför behandlade dem illa (Wills, 2019, s.403).
5.3 Åtgärdande arbete
I Arnebacks avhandling anges de direktiv som finns i likabehandlingsplanerna för när skolan ska gå från förebyggande till åtgärdande arbete. Det är skolans uppdrag och lärarens ansvar att förhindra främlingsfientliga uttryck genom att omedelbart avbryta handlingen (Arneback, 2012, s. 131). Skolan förväntas socialisera eleverna till demokratiska medborgare med demokratiska värderingar. Demokratiska handlingsinriktning förespråkar bland annat vikten av diskussioner och problematisering av olika åsikter. Denna inriktning är vanligt förekommande i
likabehandlingsplanerna då kommunikation och samtal ofta används för att bemöta främlingsfientliga åsikter (Arneback, 2012, s. 103).
Skolans åtgärdande arbete handlar om hur skolan förväntas hantera situationer när någon utsatts för främlingsfientliga uttryck. Enligt Arneback är de strukturerade som punktlistor som direkt talar om i vilken ordning åtgärder ska ske. Först anges det att man ska bemöta handlingen och förmedla att det som skett är oacceptabelt och strider mot skolans principer. Därefter
kompletterar man med olika disciplinära-, demokratiska-, relationella- och normkritiska handlingar. Dokumentation av det åtgärdande arbetet är viktigt då det inte bara dokumenterar själva händelseförloppet men även skolan kan förväntas redogöra sina åtgärder vid eventuell juridisk prövning. Bristen på dokumentation har genom åren bland annat resulterat i att skolor fått betala skadestånd (Arneback, 2012, s. 135). Skolor har en plikt att anmäla allvarliga händelser till andra instanser såsom arbetsmiljöverket, socialtjänsten och polismyndighet. I dessa fall är skolan skyldig att överlåta delar av dokumentationen vidare till berörda myndigheter (Arneback, 2012, s. 149).
6. Konklusion
I detta avsnitt kommer vi att sammanfatta resultatet och sedan diskutera det i förhållande till vårt syfte och frågeställning, därefter även forskningsöversiktens yrkesrelevans. Vidare kommer vi att diskutera förslag för framtida forskning inom ämnet.
6.1 Slutsats
Syftet och frågeställningen för forskningsöversikten är att undersöka och redogöra för svensk och internationell forskning rörande vilka metoder som framgår för att förebygga
främlingsfientlighet och rasism i klassrum och i skolor som helhet med en fokusering på gymnasieskolor. En rimlig slutsats är att det finns olika metoder både internationella och
nationella som kan användas av svenska skolor och lärare oavsett nivå på utbildningen. Eftersom det finns begränsat med svensk forskning rörande metoder för att motverka och förebygga främlingsfientlighet och rasism kan internationell forskning appliceras på svenska skolor.
Resultatet av Arneback och Grubers avhandlingar visar på betydelsen av att skolan i Sverige kontinuerligt utvärderar sin verksamhet för att synliggöra all form av främlingsfientlighet och rasism. Enligt läroplanens värdegrund och skollagen omfattas all skolpersonal i de antirasistiska arbete, och är därför skyldiga att aktivt stoppa all form av diskriminering. I Kishimoto (2016) internationella forskning, skriver författaren för att effektivt implementera antirasistisk pedagogik i klassrummet, behöver själva utbildningens position utvärderas vid sidan av undervisningen. Kishimoto (2016) menar att självreflektion och självkritik blir allt viktigare. Vi som blivande samhällskunskapslärare kommer i våra klassrum beröra många frågor bland annat berör områden som identitet, religion, kultur, etnicitet och nationalitet. Vår roll som förmedlare av demokratiska värderingar är därför extra viktig. I Sabine Grubers avhandling blir det tydligt att de metoder som svenska skolan använder för att bryta intolerans och skapa förståelse, vilket i sin tur ska
motverka främlingsfientlighet ibland inte fungerar. I hennes avhandling finns flera exempel på när skolans metoder inte fungerat väl. Ett exempel som vi tar upp i vår resultatdel är
genomförandet av temadagar med ämnet “mångkultur”. På många sätt så kritiserar Gruber skolan och menar att de ofta misslyckas med de ambitioner som de har.
De internationella artiklarna diskuterar ras och rasism i USA i olika situationer i klassrummet och i skolan och slutsatsen är att lärare och skolledning har brist på tid och kunskap, samt ett
ovetande vilket kan leda till fortsatt strukturell rasism. Resultatet av resterande internationell forskning visar att skolor samt lärare i klassrum undervisar om individualiserad rasism vilket visar sig inte vara en användbar metod. Hur lärare förstår rasism är nyckeln till hur rasismen blir presenterad, och det betyder att lärare som förstår rasism som individuella fördomar kommer därför inte att undervisa om strukturell och systematisk rasism. Däremot visar internationell forskning även att en användbar metod är att undervisa om strukturell rasism istället för
individualiserad rasism. Kishimoto (2016) nämner att skolor och lärare behöver vara självkritiska för att uppnå en utveckling, vilket kan appliceras på alla skolor runt om i världen och inte endast i Sverige. Även om svenska skolor inte använder sig av begreppen rasism och ras i samma utsträckning, kan lärare samt skolor lära sig av metoderna som lyfts i den internationella forskningen.
6.2 Diskussion
Skolan har en viktig roll i utvecklandet och förbättrandet av samhällen. I svenska klassrum idag är etnisk heterogenitet allt vanligare. Detta medför positiva möjligheter för barnen att lära sig om andra kulturer och religioner vilket i sig skapar kunskaper och förståelse. Men statliga rapporter och forskning i området visar främlingsfientlighetens närvaro på skolorna. Statens offentliga utredningar konstaterade i sin studie från 2012 att elever ofta pekas ut som potentiella
problembärare vilket i kombination med lärarnas svar från Grubers studie bör problematiseras från skolans håll. Skolan har tydliga brister när det kommer till att bekämpa främlingsfientlighet. Hur väl skolorna rannsakar sin verksamhet och skolpersonalens attityder gentemot utländska barn kvarstår som en obesvarad fråga.
I den internationella forskningen förekommer begreppen ras och rasism i en stor mängd. Vårt fokus var framförallt USA där rasbegreppet används frekvent. Hur kan begrepp som ras användas emot rasism har diskuterats, men å andra sidan väldigt snävt om diskussionen
angående innebörden av begreppet ras och rasism. Innebörden av begreppen forskare har använt i studierna bör tas i åtanke för fortsatt forskning rörande ämnet. De svenska avhandlingarna fokuserar på begreppen ”etnicitet” och ”främlingsfientlighet” vilket är en annan innebörd av ämnet och problematiken. Begreppen ras och etnicitet används synonymt och är synnerligen komplexa. Däremot innebär främlingsfientlighet fördomar och diskriminering mot människor som är annorlunda. Då är inte fokus på endast rasism eller undervisningen uppbyggd på samma
vis som i andra länder, vilket kan både vara gynnsamt och problematiskt. Här kommer
normkritisk pedagogik in, där lärare bryter mot normerna i samhället genom undervisning. Men annan problematik uppstår när lärare själva är influerade av normer och precis som forskningen menar, inte är självreflekterande eller självkritiska. För att kunna gå emot normen behöver lärare synliggöra de osynliga regler som styr oss vilket är lättare i teorin. Vårt samhälle är uppbyggt på normer och Blakeney (2005) menar att för att bygga upp ett nytt samhälle krävs det att studera historiska händelser och att våga ifrågasätta. Eftersom skolan har en stor roll i uppbyggandet av demokratiska medborgare, och rasism samt främlingsfientlighet finns i skolan är det där arbetet bör börja.
Skolor och lärare är redan medvetna men ytterst lite arbete sätts in för att förstå varför rasism och främlingsfientlighet pågår även om läroplaner och värdegrundsarbete har nolltolerans mot diskriminering. Ansvaret är fördelat för att uppnå det som står i läroplanen, och detta innebär att ansvaret ligger på lärare som individer, personal på skolor, skolan som helhet och
lärarutbildningarna runt om i Sverige. Vid en förändring av lärarutbildningen får endast nya lärare chansen att lära sig om rasism, främlingsfientlighet, om hur de ska gå tillväga för självreflektion och vilka metoder de kan använda för att inkludera begreppen rasism och främlingsfientlighet i sin undervisning. Vidare behöver även äldre lärare utbildning för att få dessa redskap, och det kan oftast ske på deras arbetsplats. Skolor behöver därefter alltid granska sig själva eftersom att lära sig om rasism är en process och att förändra strukturer i samhället tar tid.
Skolor ska redan nu ha redskap för att hantera främlingsfientlighet som förekommer inom skolans verksamhet, men genom granskning av sin verksamhet och genom att utöka sin kunskap kan detta inte bara hanteras men även förebyggas. Ansvaret ligger därefter hos lärarna att utföra och genomföra det viktiga arbetet om rasism och främlingsfientlighet samtidigt som att hela tiden reflektera och kritiskt granska sig själva. Genom att titta på tidigare forskning och se vilken problematik som finns kan lärare förbättra och utvärdera sin undervisning. Det framgår i
Skollagen (2010:800) att lärare är skyldiga till att ta strider mot idéer och handlingar som strider mot läroplanen och värdegrunder. All skolpersonal förväntas att aktivt bekämpa och synliggöra kränkningar vilket leder till att lärare själva behöver stöd, tid, kunskap och utbildningar för att kunna utföra arbetet som krävs.
6.3 Yrkesrelevans
Värdegrundsarbetet i samband med den läroplan som finns för samhällskunskap gör det tydligt att förstå att vi som framtida lärare har ett viktigt och avgörande arbete att driva skolans
värdegrundsarbete framåt. Arneback lyfter även i sin avhandling att lärare vars ämne berör frågor som behandlar identiteter såsom samhällskunskap främst blir de som måste tala om
främlingsfientlighet i sin undervisning. Skolan har utöver kunskapsförmedling även en viktig uppgift att socialisera skolbarnen till att anamma beteenden och värderingar som är
demokratiska. Främlingsfientligheten närvaro i svenska skolor är därför inte enbart ett problem för skolan men även för hela samhället. Som blivande samhällskunskapslärare bör vi utforska vårt demokratiska klassrum och därför är denna kunskapsöversikt relevant då vi lyfter olika metoder för att motverka rasism och främlingsfientlighet.
Eftersom den strukturella rasismen existerar i vårt samhälle är det nödvändigt för oss som framtida lärare att kritiskt granska oss själva som Kishimoto (2016) nämner. Vi som lärare kan inte förvänta oss att elever innehar medvetenhet rörande främlingsfientlighet om vi själva är omedvetna. I samband med detta kan vi som lärare bidra till att våra arbetsplatser arbetar med självreflektion och självkritik för att utveckla värdegrundsarbetet och uppnå en utveckling. Under tiden vi lärare kritiskt granskar oss själva har vi också makten att planera och utföra undervisning som motverkar rasism och främlingsfientlighet. Samhällskunskapslärare kan fritt välja material i sin undervisning eftersom samhället är i ständig förändring och därför bör vi vara mottagliga för denna förändring.
6.4 Framtida forskning
I förhållande till andra länder är den svenska forskningen rörande främlingsfientlighet och rasism på skolorna, trots insikten om att det existerar, väldigt begränsad. Explicita studier som behandlar antirasism i svenska klassrum är trots detta ännu sällsynta. Mer svensk forskning behövs eftersom skolan har en viktig roll i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism. Skolan har enligt de direktiv som ges i svenska läroplanen och skollagen en viktig roll när det kommer till att aktivt förebygga all form av diskriminering. Men främlingsfientlighetens närvaro finns ännu på skolor idag, vilket signalerar att mer forskning behövs för att förbättra det antirasistiska arbete som bedrivs.
Många av de internationella studierna vi har valt har undersökt endast ett fåtal lärare, i ett fåtal skolor, genom observationer, intervjuer och aktiviteter. Detta är ett ämne som borde undersökas djupare med fler deltagare, möjligtvis även fler länder. Det hade varit lärorikt att se hur en kurs eller kort utbildning om rasism hade påverkat lärarens undervisning i jämförelse med en lärare som inte genomgått samma kurs eller utbildning. Eftersom främlingsfientlighet och rasism existerar i våra skolor och i våra klassrum, behövs forskning rörande lärares kunskap. Syftet hade varit att kartlägga hur lärares kunskap och medvetenhet påverkar undervisningen för att
motverka främlingsfientlighet och rasism. Vidare hade även forskning på skolors kunskap och medvetenhet varit nödvändig. Frågeställningen hade möjligtvis kunnat vara: ” Hur kan svenska lärares kunskap och medvetenhet rörande rasism och främlingsfientlighet påverka utgången av deras undervisning? ” Därefter hade det även behövts en kritisk studie på hur begreppen etnicitet och främlingsfientlighet används i Sverige jämfört med anglosaxiska länder där de använder ras och rasism. Syftet med studien hade varit att jämföra användandet av begrepp och undersöka vilka konsekvenser detta får beroende på vad som är i fokus.
7. Källhänvisning:
Alda M. Blakeney (2005) Antiracist Pedagogy: Definition, Theory, and Professional Development, Journal of Curriculum and Pedagogy, 2:1, 119 - 132, DOI:
10.1080/15505170.2005.10411532
Arneback, Emma (2012) “Med kränkningen som måttstock: om planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i skolan”, Örebro, Örebro Universitet, Tillgänglig via:
FULLTEXT02.pdf (diva-portal.org) (Hämtad 2020-12-11)
Christopher C. Martell & Kaylene M. Stevens (2017) Equity - and Tolerance Oriented Teachers: Approaches to Teaching Race in the Social Studies Classroom, Theory & Research in Social
Education, 45:4, 489-516, DOI: 10.1080/00933104.2017.1320602
Johnsson Harrie, Anna & Larsson, Hans Albin (2012), Linköpings universitet, Tillgänglig via: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:555944/FULLTEXT01
(Hämtad 2020-09-11)
John S. Wills (2019) “Daniel was racist”: Individualizing racism when teaching about the Civil Rights Movement, Theory & Research in Social Education, 47:3, 396-425, DOI:
10.1080/00933104.2019.1583620
Kyoko Kishimoto (2018) Anti-racist pedagogy: from faculty’s self-reflection to organizing within and beyond the classroom, Race Ethnicity and Education, 21:4, 540 - 554, DOI:
10.1080/13613324.2016.1248824
Pellegrino Anthony, Adgrana Joseph & Whitworth Caleb. (2019) “Conceptualizing Racism with Suburban High School Students in an Advanced Placement U.S. History Class” Mid-South
Educational Research Association. Vol. 26. No. 2, 1-16.
https://eds.a.ebscohost.com/eds/pdfviewer/pdfviewer?vid=0&sid=40b1fbe9-e412-411a-8b84-67a039d37c37%40sdc-v-sessmgr02
Gruber, Sabine (2007), “Skolan gör skillnad - Etnicitet och institutionell praktik”, Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Tillgänglig via: Microsoft Word -
Sabine.doc (diva-portal.org) (Hämtad 2020-12-27)
Statens offentliga utredningar (2017) Tillgänglig via:
https://www.regeringen.se/49baff/contentassets/59ee0dc5b7dd4411b66e0c51adcdf75b/framli
ngsfienden-inom-oss-bilagor-del-1 (Hämtad 2020-09-11)
Skolverket - Aktivt med skolans värdegrund, (2020-08-31) Tillgänglig via: Arbeta med skolans
värdegrund - Skolverket Hämtad: 2020-12-01)
Skolverket (2020), “Skoltermer på engelska”, Tillgänglig via: Skoltermer på engelska - Skolverket (Hämtad 2021-01-02)
Skolverket (2020) Tillgänglig via: “Har ni koll på främlingsfientlighet och intolerans”, Koll på
främlingsfientlighet och intolerans - Skolverket (Hämtad 2020-12-28)
Skolverket, läroplan för samhällskunskap, Tillgänglig via:
https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubje ct.htm%3FsubjectCode%3DSAM%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee4
4715d35a5cdfa92a3 (Hämtad 2020-12-01)
Skollagen (2010:800) Tillgänglig via: Skollag (2010:800) Svensk författningssamling
2010:2010:800 t.o.m. SFS 2020:605 - Riksdagen (Hämtad 2020-12-01)
Whitten Amanda, Sethna Christabelle. 2014. What’s missing? Anti-racist sex education! Sex
