Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
maj 2018
UNGAS ”ROLE-EXIT” FRÅN EN
KRIMINELL LIVSSTIL – SETT UR
NÅGRA PROFESSIONELLAS
PERSPEKTIV
1
UNGAS ”ROLE-EXIT” FRÅN EN
KRIMINELL LIVSSTIL – SETT UR
NÅGRA PROFESSIONELLAS
PERSPEKTIV
KARIN ERIXON
Erixon, K. Ungas ”role-exit” från en kriminell livsstil.
Examensarbete i Socialt arbete 15 högskolepoäng.
Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2018.
2
YOUTH “ROLE-EXIT” FROM A
CRIMINAL LIFESTYLE – FROM A
PROFESSIONAL PERSPECTIVE
KARIN ERIXON
Erixon, K. Youth “Role-exit” from a professional perspective.
Degree project in Social work. 15 högskolepoäng.
Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2018 .
The purpose of this degree project was to get increased knowledge about the difficulties youth might face while disengaging from a criminal lifestyle, and this from a professional perspective. To achieve this I interviewed four professionals working within the Social service and Prison and probation service. When analysing the material the general theory of the process of “role-exit” (Ebaugh 1988) was used, as well as the theory about criminality as lifestyle (Bergström 2009) There are a number of both inner and outer factors seeming to create difficulties to the process of “role-exit”. Insufficient social network and prosocial experience as well as a number of specific thought patterns are some of those. Youth trying to disengage from a criminal lifestyle seem to go through a similar process as the general “role-exit”, the specific difficulties they face has partly to do with having to deal with a negative “Ex-role” while in contact with people and at the same time trying to create a new one.
Förord
Jag vill här passa på att tacka alla er informanter, ni vet vilka ni är. Det är tack vare er kunskap och ert engagemang, för att inte tala om vilja att ställa upp för intervju, som detta arbete kunde bli av. Jag vill även tacka min handledare för värdefulla synpunkter och råd.
Innehållsförteckning
1. Inledning………..1
2. Syfte och Frågeställningar………...1
3. Bakgrund och Problemformulering……….1
4. Avgränsningar och Verksamhetsbeskrivningar………...3
4.1 Avgränsningar………..3
4.2 Social Insatsgrupp (SIG)………..4
4.3 Ungdomstjänst……….4
4.4 Frivård………..4
5. Kunskapsläge………...5
5.1 Kunskapsläge………...5
5.2 Utträde ur gäng som rollövergång………....6
5.3 Protektiva faktorer i upphörandeprocessen………..6
5.4 Problemungdomars sätt att konstruera identitet………..7
5.5 Brottslingen som brottsoffer………7
6. Teoretiska utgångspunkter………...8
6.1 Teoretiska utgångspunkter………...8
6.2 Teori om kriminalitet som livsstil………8
6.3 Allmän teori om utträde ur en roll……….10
7. Metod……….11
7.1 Metod……….11
7.2 Etiska överväganden………..14
8. Resultat och Analys………15
8.1 Resultat och analys……….15
8.2 Svårigheter de professionella uppfattar att de unga möter………16
8.2.1 Bristfälligt socialt nätverk och prosociala förebilder………16
8.2.2 Upplevda hinder från övriga samhället……….17
8.2.3 Specifika tankemönster som utvecklats och anammats………20
8.2.4 Identitet, tillit, självkänsla och självförtroende……….23
8.2.5 Umgänge och ensamhet………25
8.3 Hotbild………...27
8.4 Både förövare och brottsoffer………... 28
9. Avslutande diskussion………30
10. Referenser………34 11. Bilagor
11.1 Informationsbrev
11.2 Blankett för informerat samtycke 11.3 Intervjuguide
1
1. INLEDNING
Alla som någon gång genomfört en förändring i sitt liv vet att det sällan sker över en natt. Det är oftast en lång process med mycket funderande och ambivalenta känslor. Beroende på en mängd faktorer kan det vara olika svårt att bestämma sig, och när man väl bestämt sig lyckas man olika väl med att konsekvent hålla sig till och genomföra sitt beslut. Samma sak gäller givetvis även för unga som vill bryta med en kriminell livsstil. Ett stort problem är dock att ett enda felaktigt beslut kan få katastrofala följder, följder som kan vara svåra att rätta till, om det ens är möjligt. Under ett flertal år har jag arbetat med uppsökande verksamhet på häkte med inriktning på unga, missbruk och våldsproblematik. Samtalskontakten har byggt på frivillighet, en frivillighet som kanske bör ses i ljuset av att många upplever den isolering som en häktningsperiod innebär som oerhört påfrestande och därför griper första bästa tillfälle att få ett avbrott i denna. Unga som begår brott är givetvis ingen homogen grupp och långt ifrån alla har utvecklat
kriminalitet som livsstil, men en hel del av de som har, har även upplevt många nackdelar med denna livsstil och sitter med funderingar kring att vilja göra något helt annat, exakt vad är däremot något många har svårare för att beskriva. Många gånger har jag undrat över vad som hänt med de förändringstankar och planer vi har samtalat kring efter det att den unge lämnat häktet. Ibland vet jag att det finns personer runt dem ute som skulle kunna stötta, men inte alltid. Det är heller inte alltid som den unge önskar hjälp utan av olika anledningar vill klara sig själv. Det är denna erfarenhet och förförståelse som inspirerat mig till att skriva denna uppsats. Jag ser det som en möjlighet att med hjälp av andras perspektiv och nya glasögon studera det jag tidigare själv funderat kring.
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med mitt examensarbete är att utforska mer kring de svårigheter unga som vill bryta med en kriminell livsstil möter utifrån några professionellas perspektiv. Tanken är att lyfta fram de professionellas perspektiv och med hjälp av detta belysa det komplexa i problematiken kring att som ungdom genomföra en radikal förändring som att bryta en kriminell livsstil.
Aktuell frågeställning: Vilka svårigheter uppfattar de professionella att den unge möter när den försöker lämna sin kriminella livsstil?
3. BAKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING
Att kriminalitet är ett område som både intresserar och engagerar många blir uppenbart då man ser vilket utrymme ämnet får i media och politisk debatt. Det skrivs och rapporteras om unga och grov kriminalitet, som ett samhällsproblem som måste åtgärdas på olika sätt av olika aktörer. Beroende på vald förklarings-modell till vad som orsakar ungdomsbrottslighet läggs olika fokus på vilka insatser som är viktigast för att få bukt med problemet. Det råder dock stor enighet om att förebyggande insatser är viktiga.
Även om denna uppsats inte har för avsikt att studera rådande mediediskurs och effekter av denna så vill jag ändå lyfta fram att medias roll och publik är en annan
2
än den vetenskapliga forskningens. Media vänder sig till allmänheten, men den är också själv en del av denna. Det som skrivs i media, i vilken omfattning och hur, bidrar till att skapa föreställningar om olika företeelser, personer eller grupper. Att i denna text ta upp och referera till det som skrivs i media handlar om en vilja att belysa att dessa axplock, enstaka pusselbitar, skapar bilder av unga med
kriminalitet som livsstil som sedan stannar kvar hos allmänheten. Dessa bilder och föreställningar påverkar i sin tur attityder och förhållningssätt gentemot dessa unga. Det är sedan denna ”allmänhet” som ska antingen genom tjänsteutövande besluta om, bemöta och hjälpa dessa unga att bryta med sin kriminella livsstil, eller som t.ex. arbetsgivare eller fastighetsägare ge möjlighet för dem att påbörja något nytt.
En vanlig föreställning är att avskräckande åtgärder skulle behövas och ha effekt. Ett exempel på detta är ett inlägg på Expressens ledarsida (osignerad ledartext 2016) som speglar en frustration över att svenskt rättssystem har svårt för att hantera unga som begår allvarliga brott. Vid aktuellt tillfälle handlade det om en 15-åring som släpptes från häkte trots att han var misstänkt för mordförsök, något som man i artikeln menar riskerar skicka signaler till brottsoffer att det inte är lönt att vända sig till polisen samt göda förakt för rättsväsendet, framför allt i tungt brottsbelastade områden. Utgångspunkten i artikeln är att det daltas för mycket med ungdomar som begår brott, men man anser även att unga ska ges en andra chans och erbjudas vägar ut ur kriminalitet. Man menar däremot att dagens tafatta respons på ungas allvarliga kriminalitet riskerar cementera skadliga mönster hos unga på glid. I denna artikel kräver man fler synliga poliser, skärpta straff, övervakningskameror och system med jourdomstolar för unga.
Att vissa bostadsområden är mer drabbade än andra när det gäller kriminalitet som begås av unga är också ett omskrivet problem. I publikation utgiven av
Brottsförebyggande rådet (BRÅ 2018) framgår det bl.a. att många problem som de boende i socialt utsatta områden upplever har att göra med kriminella gäng eller med grupper av unga killar som uppehåller sig i områdena kvällstid. Otryggheten medför att det är vanligt att boende vidtar försiktighetsåtgärder och på olika sätt förändrar sitt beteende (a.a.). Det framgår även i studien (a.a.) att många egentligen är motiverade att samarbeta med polisen men hindras av rädsla för repressalier och det finns en utbredd uppfattning om att rättsväsendet inte förmår skydda vittnen.
Men att unga lever en kriminell livsstil innebär inte bara problem för enskilda brottsoffer eller samhället i övrigt. I en studie gällande brottslingen som
brottsoffer konstaterar Heber (2012) bl.a. att en person som är dömd för våldsbrott med stor sannolikhet själv också utsatts för våld. Dessa personer vill däremot oftast inte se sig själva som brottsoffer trots stor utsatthet då de inte har något att vinna på att framställa sig som eller se sig som sådana. Det framgår också att de har svårare för att få upprättelse genom rättsväsendet, samtidigt som de av andra kriminella får svårare att få respekt (a.a.).
Att dessa unga löper risk att utnyttjas tas upp i en ledare i Expressen (2017) skriven av Anna Dahlberg. Hon skriver om rapporter från Malmö där tonåringar rekryteras som springpojkar av tungt kriminella. Att somliga är så unga att de ej är straffmyndiga gör dem idealiska för många uppdrag. Hon skriver: ”Vår vilja att skydda barn har alltså gjort dem till attraktiva byten för gängen. Det är en smärtsam insikt.” (Expressen 2017)
3
Många gånger är den kriminella livsstilen den enda dessa unga har erfarenhet av och att bryta med den är inte som för en vuxen att byta jobb, det är mer som att byta en identitet. Ebaugh (1988) skriver om processen att bli en före detta, en EX, att det handlar om att frigöra sig från en roll och inte längre identifiera sig med de normer och förväntningar som medföljer den samtidigt som man ska lära sig nya rollbeskrivningar. Oftast finns delar av den gamla självbilden kvar som det blir viktigt att kunna införliva i den nya identiteten för att känna sig hel. Som en EX menar Ebaugh (a.a.) också att man blir tvungen att förhålla sig till att samhället gärna kategoriserar personer som ex-medlemmar i en grupp även om man lämnat denna.
Mångaunga har fattat beslut redan vid 12-13 års ålder i frågor som egentligen kräver hög mognadsgrad och ett välutvecklat konsekvenstänk. Beslut som får ödesdigra konsekvenser och som de sedan måste hantera på något vis under hög stress, fortfarande som unga, omogna och inte sällan med missbruk eller någon form av trauma. Van Gelder m.fl. (2014) hävdar att vara i ett tillstånd av affekt spelar en viktig roll när det kommer till kriminellt beslutsfattande, ofta den mest avgörande. Vid affekt som exempelvis vid ilska eller drogabstinens är det då vanligt att tappa kontrollen och på så vis fatta icke rationella beslut som leder till handlingar som egentligen inte ligger i ens eget intresse. Det är också vanligt att ilska som uppstått vid ett tillfälle sitter i och sänker tröskeln för vad som
accepteras vid ett annat tillfälle och då leder till våld (a.a.).
Den egna viljan att bryta med en kriminell livsstil är en förutsättning för att lyckas, men det är inte alltid det räcker för den unge med en vilja av stål för att möta alla svårigheter på väg mot sitt nya ofta ovissa mål. För dessa unga där de förebyggande insatserna inte räckt till eller kommit för sent är det viktigt att det finns möjlighet till insatser som möter deras aktuella behov. Det kan många gånger handla om att rädda liv. Att bryta med en kriminell livsstil innebär ett stort steg och om vi inte lyckas erbjuda stöd som de unga upplever hjälpsamt finns det risk för att det bidrar till att de inte vågar eller är beredda att ta steget. Samtidigt som dessa unga lever liv som bryter mot många av samhällets normer är det viktigt att inte glömma att unga som lever en kriminell livsstil fortfarande går igenom samma utveckling och har samma behov som alla andra unga. Berglund (1998) poängterar bl.a. vikten av att fokusera på ungas positiva sidor och deras potential, att blicka framåt och hjälpa unga till ökad kunskap och förmåga att påverka sitt liv själva. Han menar att det finns en risk med fokus på att kontrollera och behandla ”problem”, man glömmer då lätt bort vikten av betydelsefulla personer, naturlig social interaktion och nätverk som alla omges av (a.a.).
4. AVGRÄNSNINGAR OCH
VERKSAMHETSBESKRIVNINGAR
Ett sätt att få mer kunskap om de utmaningar unga människor ställs inför när de försöker bryta med en kriminell livsstil och hitta en ny identitet vore självklart att fråga just dem, men då en sådan undersökning av etiska skäl inte är försvarbar inom ramen för en c-uppsats väljer jag att inta ett annat perspektiv, de
professionellas. Detta blir viktigt då det är de professionellas perspektiv som de unga möts av och utifrån vilket insatsbehov bedöms. Exempel på sådana personer finns i Malmö inom socialtjänstens Sociala Insatsgrupp (SIG) och Ungdomstjänst, samt bland Frivårdens ungdomshandläggare och programledare.
4
4.2 Social Insatsgrupp (SIG) 2011 gav Regeringen Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta sociala insatsgrupper för unga som riskerade att bli kriminella (Justitiedepartementet 2011). Det avsåg en pilotverksamhet inriktad på unga i åldrarna 15-25 år. Detta skulle de göra i samråd med bl.a. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen i sin tur fick i uppdrag att utveckla en riskbedömningsmanual för att bättre kunna identifiera vilka unga som löper risk att rekryteras till kriminella nätverk eller som vill hoppa av ett
kriminellt nätverk, samt ta fram en vägledning för vilka stödinsatser som bör gälla för de unga som ingår i de sociala insatsgruppernas arbete.
Skälen för beslutet var att det upptäckts brister i befintligt arbete och samarbete inom området både gällande effektivitet och förtroende mellan olika aktörer. Med sociala insatsgrupper under ledning av socialtjänsten hoppades man kunna stärka samverkan kring den unge. Tanken med detta var att socialtjänst, polis, övriga berörda myndigheter och frivilligorganisationer skulle samarbeta och använda sin samlade kompetens fokuserat och uthålligt i arbetet med unga i riskzon. I
målgruppen beslutade man även inkludera unga som behöver stöd och hjälp för att bryta med kriminella nätverk, då de är i behov av det strukturerade stöd som ska finnas samlat i de sociala insatsgrupperna.(Justitiedepartementet 2011)
När arbetet inleddes startade man upp sociala insatsgrupper på tolv platser i Sverige, 2016 fanns det ett fyrtiotal (Socialstyrelsen 2016). De flesta
verksamheter utser en samordnare från socialtjänsten. Denna samordnare är sedan en nyckelperson när det gäller att driva på och följa upp samarbetet. De är även viktiga kontaktpersoner för den enskilde unge och dennes föräldrar. En viktig förutsättning för att över huvud taget få till stånd ett samarbete kring den unge är att denne och/eller dennes föräldrar samtycker till informationsutbyte mellan de berörda myndigheterna. Det poängteras att det ska vara tydligt för den unge att det är frivilligt att delta, att den unge själv kommer att få delta i planeringen och att den när som helst kan återkalla samtycket gällande informationsutbyte mellan myndigheterna (a.a.). Den informant jag använt mig av är samordnare vid en utav Malmös Sociala Insatsgrupper.
4.3 Ungdomstjänst Denna påföljd kan dömas ut i stället för böter eller andra straff för unga lag-överträdare som är mellan 15 och 21 år. (Malmö Stad 2018) Påföljden består dels av oavlönat arbete och dels av samtal hos socialsekreterare på Ungdomstjänst. Ungdomstjänst sker i samarbete med ideella, privata och offentliga arbetsplatser och kan omfatta mellan 20 och 150 timmar beroende på brottets art och den dömdes ålder. Arbetet ska genomföras på kvällar och helger och arbetet anpassas till den unges förmåga. Samtalen med socialsekreterare är enskilda och ska ge den unge möjlighet att reflektera över sin situation och det eller de brott som hen är dömd för. Samtalen ska verka brottsförebyggande och handlar till stor del om metoder för att undvika kriminalitet. Socialsekreterarna i Malmö arbetar med lösningsfokuserad metod (a.a.). Den informant jag använt mig av arbetar som socialsekreterare och har samtalskontakt med de unga.
4.4 Frivård Denna verksamhet utgör en av Kriminalvårdens tre verksamhetsgrenar; Häkte, Anstalt och Frivård. Frivården är den kriminalvård som äger rum ute i samhället och innebär både stöd och kontroll av den dömde (Kriminalvåden 2018). Förutom uppdraget att göra personutredningar av misstänkta före rättegång består
5
anstaltsvistelse, har skyddstillsyn, samhällstjänst eller övervakas med hjälp av fotboja. Frivården bedriver även behandlingsprogram inom kriminalitet, olika former av våld samt missbruk och beroende (Kriminalvården 2018). På Malmö Frivård finns särskilda ungdomshandläggare som arbetar med unga som dömts till skyddstillsyn eller har övervakning efter villkorlig frigivning. Bland de program som bedrivs vid Malmö Frivård finns även Entré, ett program som är inriktat just på klienter som vill bryta med ett mönster av vålds-brottslighet och de som vill bryta med en kriminell livsstil, samt i vissa fall hoppa av gäng el. bryta med kriminellt nätverk (Kriminalvården 2016). Programmat har alltså två olika men delvis överlappande målgrupper. Entré är kognitivt beteendeterapeutiskt med ett funktionellt synsätt på problembeteendet. Det är individuellt och utgår från övergripande behandlingsprinciper om risk, behov och mottaglighet genom ett flexibelt programupplägg med individuella lösningar. Programmet fokuserar både på praktisk problemlösning och förändring av brotts- och våldsfrämjande
beteenden (tankar, känslor och handlingar) och är indelat i olika faser, teman och behandlingsstrategier. De teman som behandlas är; Relationer och umgänge, Aggressivitet och våld, Attityder och värderingar, Identitet och självbild, Praktisk social situation samt Alkohol och droger (a.a.). Den ene informanten jag använt mig av arbetar som ungdomshandläggare och den andre som programledare för Entré.
5. KUNSKAPSLÄGE
För att hitta relevant forskning kring ämnet har jag sökt olika vägar. Viss litteratur har jag blivit rekommenderad och annan har jag hittat på biblioteket i samband med att jag letat efter annan litteratur. Jag har sökt via internet i ASSIA (Applied Social Sciences Index and Abstracts) med hjälp av sökorden; teenagers OR adolescents leaving gang OR criminal lifestyle, role exit, shifting identity, affect and cognition, both offender and victim. Formuleringar på svenska vid sökning via internet har varit: ungdomar och kriminella gäng, hoppa av gäng, bryta med kriminell livsstil, byta identitet, identitet och kriminalitet, samt stöd till unga kriminella. Jag har även sökt bland kurslitteratur för Socionomprogrammet och Kurs i Socialpsykologi, samt forskning gjord vid Kriminologiska Institutionen i Stockholm. Sökning har även skett vid hemsidorna för Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
Enligt Bryman (2011) finns det ett flertal anledningar till att gå igenom
existerande litteratur inom ett område. Förutom att ta reda på vad som redan är känt inom området kan man bland annat få svar på vilka begrepp och teorier som är relevanta och upptäcka frågor som inte besvarats. Vid litteraturgenomgång inför aktuell studie hittades en hel del forskning kring orsaker till varför unga väljer att börja med kriminalitet, så även en del forskning kring faktorer som bidrar till att unga väljer att sluta begå brott. Det visade sig dock att det finns begränsat med forskning kring de svårigheter unga möter som vill bryta med en kriminell livsstil, i synnerhet där studien intagit de professionellas perspektiv. Då det varit svårt att finna tidigare forskning på aktuellt ämne har litteratur valts utifrån att den är intressant då den täcker in olika delar av ämnet för aktuell studie och möjliggör intressanta kopplingar till resultaten i denna.
Studien gällande utträde ur gäng som rollövergång (Decker m.fl. 2014) är relevant då den fokuserar på processen vid utträde ur gäng och i likhet med aktuell studie
6
använder Ebaugh´s (1988) allmänna teori om utträde ur en roll som teoretiskt perspektiv. Decker m.fl. (2014) utgår dock från de före detta gängmedlemmarnas perspektiv och materialet är hämtat från en annan kontext än den för aktuell studie. Studien gällande protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet (Rydén-Lodi 2008) utgår även den från de före detta kriminellas perspektiv och bidrar med kunskap om faktorer som haft betydelse för personer som lyckats lämna en kriminell livsstil. I studien gällande problemungdomars sätt att hantera verklighet och konstruera identitet (Berglund 1998) tas i likhet med i aktuell studie identitetsskapandets betydelse upp, i synnerhet när det kommer till val av livsstil, dock inte med fokus på en period då de valt att bryta med en kriminell livsstil. Hebers (2012) studie bidrar med den enskilde individens perspektiv på att vara både brottsoffer och förövare, i motsats till aktuell studie som intar de professionellas perspektiv på hur de uppfattar att de unga ser på denna motstridiga roll. Nedan kommer jag att redogöra för nämnda studier.
5.2 Utträde ur gäng som rollövergång Decker m.fl. (2014) genomförde en studie av 260 före detta gängmedlemmar i
fyra olika städer i USA. Studien bygger på intervjuer och utgår från Ebaugh´s (1988) allmänna teori om utträde ur en roll. Fokus i studien (Decker m.fl. 2014) låg på processen, vilka faktorer som bidrog till denna och hur övergången
påverkades av andras erkännande av att vara en före detta medlem. I studien kom man fram till att tveksamhet inför den nuvarande rollen handlade om faktorer som tvivel över gängets moral och livsstil, framtiden med sin familj och oro för att man själv eller andra skulle bli utsatta för våld. I studien (a.a.) framgår det att familjen har störst betydelse när det gäller att motivera till att lämna gänget, i motsats till rättsväsendet som de snarare upplevde knuffade tillbaka dem till gänget. Detta menar man inte betyder att exempelvis formella institutioner inte har någon betydelse när det gäller att hjälpa individer att lämna gäng, utan att de ofta är illa rustade att på ett meningsfullt sätt stärka dynamiken i utträdet.
Processen att överväga andra rollalternativ innebar för vissa att inte bara se fram emot en ny roll, utan även klippa banden till den gamla. I andra fall var det gänget som tog avstånd då individen började söka sig mot nya roller utanför gänget. Decker m.fl. (a.a.) nämner att någon form att godkännande av den nya rollen är av stor betydelse, att jämföra med ceremonier för att markera giftemål. Detta
godkännande kan komma från olika håll, men utan sådant är risken större för att individen halkar tillbaka in i gänget.
5.3 Protektiva faktorer i upphörandeprocessen I sin doktorsavhandling genomförde Rydén-Lodi (2008) en studie av den
kriminella karriären med fokus på faktorer som hade betydelse för tungt kriminella att bryta med den livsstilen. Studien omfattade fem olika delstudier varav den första var en pilotstudie med 15 unga kriminella och därefter fyra studier med inriktning på bakgrundsfaktorer, livssituation och självrapporterade personlighetsdrag, av 100 manliga återfallsförbrytare som satt fängslade och hade minst tre tidigare fängelsedomar bakom sig. Uppföljning skedde tre år efter frigivning och där framkom det bland annat att de som inte hade fått några nya domar hade en bättre kvalitet avseende uppväxtförhållanden, relationer och bostadssituation, samt att de hade haft en senare debut i missbruk och levde i mindre utsträckning med missbrukande partner. Det visade sig även att ju mer utåtriktad en person var och ju mer medveten ångest personen hade desto mindre var risken för återfall i brott. Förhöjd återfallsrisk gällde för de som hade högre grad av irritabilitet och sensationssökande drag. I studien (a.a.) fann hon gällande faktorer av betydelse för att upphöra med brottslig verksamhet att även enkla
7
aktiviteter och åtaganden kan förstärka en icke kriminell identitet då de förutom personliga belöningar även lämnar mindre utrymme för brottslig aktivitet.
Petersilia m.fl. (1978) hävdar att upphörande med brott innebär att omstrukturera sin egen inre bedömning av belöning och straff, något Rydén-Lodi (2008)
hänvisar till i sin avhandling. Med åldern avskräcktes männen allt mindre från att begå brott på grund av social kontroll utan mer på grund av förändringar inom dem själva (a.a.). För att lyckas bryta med en kriminell livsstil pekade studien gällande de unga på framför allt sju viktiga faktorer; att man inte har ett pågående missbruk, att man har en bostad och en sysselsättning eller ett engagemang, att man har fritidsintressen och ett stöttande socialt nätverk, att man har framtidstro och ett hopp om förändring och en inre motivation, samt en uppluckrad kriminell identitet och förändrade värderingar (a.a.).
5.4 Problemungdomars sätt att konstruera identitet I syfte att bl.a. förstå vad som påverkar utsatta ungdomars förändringsprocesser
när det gäller val av livsstil genomförde Berglund (1998) livshistoriska intervjuer med 14 ungdomar som var föremål för LVU och följde dem sedan under två år. Berglund (a.a.) hävdar att jämnårigas stora inflytande på val av livsstilar är odiskutabelt, och att den kriminalitet de ungdomar han intervjuade hade till en början handlade om spänning, uppmärksamhet och gemenskap. Han beskriver det som situationer som verkade tilltalande för vilsna tonårspojkar som
experimenterade med vem de var och var de passade in. De hade svaga sociala band med familjen, måttliga framgångar i skolan och svårt med kamrater. Berglund (a.a.) använder i sin studie uttrycket figur som innebär en personlig tolkning av en roll, ett spelutrymme att handskas med förväntningar. På längre sikt kan ett flertal liknande figurer skapa mönster som blir typiska och ger en känsla av identitet. Berglund (a.a.) hävdar även att val av livsstil alltid handlar om ett val och att det alltid sker i en social kontext. Bakom valen ligger det ofta vardagliga enkla anledningar. Drivkrafter kan vara att ”vara någon” och att ”passa in”. När det handlar om förändring och att uppnå långsiktig sådan lyfter han fram föräldrars, släktingars och partners betydelse, större än enskilda behandlingar. Berglund (a.a.) poängterar också att det är viktigt att koncentrera sig på ungdomars positiva sidor, potential och att blicka framåt.
5.5 Brottslingen som brottsoffer I en studie av män dömda till fängelse för våldsbrott utforskar Heber (2012) hur
de förhåller sig till brottsofferskap. Hon menar att denna grupp riskerar att utsättas för omfattande våld, samtidigt som de har svårt för att bli sedda som brottsoffer eftersom de utsätter andra för våld. Synen på olika brottsoffer varierar i samhället. Christie (1986) har listat kriterier som ett brottsoffer bör uppfylla för att
omgivningen ska betrakta det som äkta, ett ”idealiskt” offer, och som Heber (2012) hänvisar till.Sammanfattningsvis handlar det om att offret ska vara oskyldigt, svagt, bete sig respektabelt och befinna sig i respektabla miljöer. Heber (2012) menar att brottsofferskapet förknippas med svaghet och uppfattas som starkt skambelagt, därför framstår det som en mer negativ stämpel än
brottsling. Trots stor utsatthet föredrar dessa män att framhålla sig som kriminella då brottslighet och våldsanvändning för med sig flera positiva erfarenheter av bekräftelse och status. Av studien (a.a.) framgår det att individen måste välja mellan att framställa sig som brottsling eller brottsoffer. Det finns dock situationer då det finns acceptans för offerskap, då i betydelsen att de blivit orättvist
behandlade. De kan även prata om offerskap i dåtid eftersom det gör det möjligt för dem att distansera sig från det (a.a.).
8
6. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Att ämnet kriminalitet är komplext blir tydligt när man studerar forskning och det stora antal teorier som utvecklats för att förstå och förklara olika aspekter av fenomenet. Att genom en enda teori försöka förklara ett begrepp som kriminalitet, som omfattar en mängd väldigt olika typer av handlingar där det enda gemen-samma är att man bryter mot lagen, förefaller nästan orimligt. Att dessa gärningar dessutom utförs av en stor grupp människor med skiftande bakgrund och
personligheter gör inte uppdraget lättare. Det verkar snarare som olika teorier bidrar med en bit av ”sanningen” och att de tillsammans ger en större förståelse av fenomenet kriminalitet och hur komplext problemet är. Ingen teori är heltäckande. När det handlar om att studera faktorer som har betydelse för och försvårar för en ungdom att bryta med en kriminell livsstil går det givetvis inte att bortse från faktorer som bidrar till att unga börjar med kriminalitet från första början. Här finns det många teorier som bidrar med olika förklaringar. Däremot tillkommer faktorer efter hand som gör att det inte enbart går att titta på utgångssituationen för att förstå de svårigheter de möter när de vill bryta med denna livsstil, eller när det gäller att bedöma aktuellt behov av stöd. Med detta i åtanke finner jag särskilt Bergströms (2009) teori om kriminalitet som livsstil och Ebaughs (1988)
allmänna teori om ”Role Exit” hjälpsamma för ökad förståelse och intressanta perspektiv.
6.2 Teori om kriminalitet som livsstil
I teorin om kriminalitet som livsstil utgår Bergström (2009) från att människan i första hand har en tendens att tillfredsställa sig själv, söka njutning och förvänta sig omedelbar behovstillfredsställelse och är i sig vare sig ond eller i grunden god. Teorin innehåller elva grundantaganden om kriminalitet som livsstil och bygger på det antal få kriminella som står för en omfattande del av brottsligheten. Med livsstilskriminella menas här de som åker in och ut ur fängelse och de som lever likadant som kåkfararna men som inte åker fast (a.a.).
För det första betraktas brottsligheten som en livsstil med fyra grunddrag; allmän ansvarslöshet, njutningslystnad, en kränkande hållning gentemot andra människor och upprepade brott mot lagar, normer och moral. Detta innebär att individen ej lärt sig ta ansvar för sina gärningar och att beteendet är präglat av kortsiktigt tänkande och omedelbar lusttillfredsställelse på andras bekostnad. Personen har även ett inlärt beteende av att inte respektera andras gränser utan våldför sig på andra mer eller mindre avsiktligt. Personen har heller inte lärt sig anpassa sig till livet i en grupp utan bryter ständigt mot normer, lagar och regler. (Bergström 2009)
För det andra tar sig de villkor som påverkar att någon utvecklar en kriminell livsstil uttryck på fyra områden: biologiskt, psykologiskt, socialt och andligt. Detta innebär att ärftlighet gällande personlighetsdrag och temperament, tidigt formad självbild och identitet skapad i relation till andra är faktorer som är av betydelse för att utveckla en kriminell livsstil. Så även frågor kring exempelvis mål och mening, skuld, ansvar och förlåtelse. (Bergström 2009) För det tredje kan livsvillkor utgöra en begränsning på en persons möjligheter men det avgör inte personens val (Bergström 2009). Exempel på begränsande faktorer kan vara uppväxtvillkor, tolknings- och analysförmåga, tillfälle till brott och sinnes-stämning (a.a.).
9
För det fjärde agerar en person med kriminell livsstil dramatiskt och handlar destruktivt vilket leder till personligt nederlag. Den grundläggande drivkraften är rädsla, ofta för att misslyckas, och tar sig uttryck genom flykt från ansvar. Trots att individen kan vara både begåvad och uppfinningsrik filtreras överväganden genom olika tankemönster vilket resulterar i beslut som leder till nederlag (Bergström 2009).
För det femte antas det att speciella tankemönster ligger bakom individens beslut att ge sig in i brottsliga och kriminella handlingar. Det kan handla om
neutraliseringar (Sykes & Matza 1957) eller ”tankefel” (Yochelson & Samenow 1976-86) som används som ursäkt för brottsligt beteende för att kunna begå nya brott, tankemönster Bergström (2009) refererar till i sin teori. Det är inte det faktum att dessa personer har vissa typiska tankemönster som är speciellt utan det är innehållet i dessa (a.a.)
För det sjätte kan innehållet och processen i det kriminella tankemönstret uttryckas via åtta grundläggande kognitiva (tanke)mönster; rättfärdigande, avskärmning, utvaldhet, maktorientering, sentimentalitet, superoptimism, intellektuell lättja och osammanhängande tankegångar. (Bergström 2009) För det sjunde måste ett tillfälle till brott uppstå för att en kriminell handling ska äga rum. När det kriminella tänkandet har fått fotfäste upptäcks brottstillfällen överallt, vid tillfällen då andra inte märker eller reflekterar över det. (Bergström 2009)
För det åttonde sker motivet att välja att begå en viss kriminell handling under en process av begrundan och som innehåller fem andrahandsmotiv; ilska/uppror, makt/kontroll, upphetsning/lust, habegär/lättja, kemiskt beroende och destruktiva relationer. Att rädsla inte nämns bland dessa drivkrafter beror på att rädslan är en grundläggande känsla som den enskilde individen ofta inte är medveten om. (Bergström 2009)
För det nionde kan den kriminella livsstilen ses som en karriär i fyra stadier; förkriminell, tidig kriminell, avancerat kriminell och utbränd (sen fas). Vilka drivkrafter som är drivande är olika i olika faser i livet. (Bergström 2009)
För det tionde kan kriminella handlingar betraktas som ett komplext nät av sammanlänkade tankar, motiv och beteenden. (Bergström 2009)
För det elfte kan kriminellt beteende inte antas förändras om inte den kriminelle först ändrar sitt sätt att tänka. Detta eftersom beteendet är en funktion av de attityder och tankar som en person har om en situation. (Bergström 2009)
Normalt sett har människan en tendens att försvara sin världsbild mot information som inte överensstämmer med dennes grundläggande trossystem. Detta är i viss mån nödvändigt för att kunna handskas med livet. Informationen tas mot och omtolkas, förnekas eller förvanskas så att personens världsbild eller själv-uppfattning inte hotas. (Bergström 2009) Den kriminella världsbilden saknar helhetsperspektiv och domineras av försvarsfunktion över den konstruktiva, mytiska konstruktioner styr den kognitiva och primitiva försvar dominerar över mer avancerade. Detta leder ofta till godtyckliga slutsatser, svart-vitt tänkande, överdrifter, förnekelse, generaliseringar och självcentrerade förklaringar. (a.a) Exempel på faktorer som vidmakthåller kriminaliteten förutom kriminella tankemönster är; rädsla för förändring, känslokontroll, bristande tro på sin
10
förmåga vad gäller handlingar som är oförenliga med kriminalitet, ritualer, minskade och försvunna sociala färdigheter, självbild och självetikettering samt förväntade resultat. (Bergström 2009)
När det gäller förändring har Walters (2002) identifierat fyra grundläggande beståndsdelar utifrån den forskning som finns kring de som lämnat kriminaliteten bakom sig, något Bergström (2009) hänvisar till. Dessa är; ansvar som bl.a. innebär villighet att ta ansvar för de val men gjort i livet, självförtroende i
kombination med utmanande av kriminella tankemönster för att hitta en balans så att det nyfunna självförtroendet leder i en prosocial riktning, mening med
betoning på att förändra bl.a. identitet, mål och värderingar, samt sammanhang med informell social kontroll, ömsesidighet och andlighet då vi människor är gruppvarelser och behöver gruppen för tillhörighet, skydd och produktivitet. (Bergström 2009)
I teorin om kriminalitet som livsstil ses återfall som en process där det bl.a. är viktigt att lära sig känna igen varningssignaler. Även om återfall kan äga rum när som helst finns det tecken som tyder på att de ofta kommer när någon försöker gå vidare till en ny fas i livet utan att först ha klarat av det som krävs för detta. (Bergström 2009)
6.3 Allmän teori om utträde ur en roll I den allmänna teorin om utträde ur en roll använder Ebaugh (1988) begreppet
”role-exit” som innebär processen av att träda ut ur en roll som är central för ens identitet och återupprätta en ny identitet i en ny roll som tar den gamla rollen i beaktande. Hon hävdar (a.a.) att ”role-exit” kan definieras som en grundläggande social process då det oavsett vilken roll man lämnar finns underliggande variabler och likheter. Alla ”Exes” har gått igenom en process bestående av frigörelse, avbrytande och avidentifikation. Med frigörelse menas att bryta med rättigheter och skyldigheter förknippade med den gamla rollen och avidentifikation är den process där personen slutar se sig själv som i den tidigare rollen. Frigörelse leder till avidentifikation genom att individen drar sig tillbaka från sociala förväntningar och därmed börjar förändra sin identitet i en ny riktning, det vill säga tänka på sig själv fristående från de personer de var i den tidigare rollen. Samtidigt ska de lära sig nya roller. Ebaugh (a.a.) menar att skillnaden för en ”Ex” gentemot andra som bara ska lära sig en ny roll är att de samtidigt vänjer sig av med normativa
förväntningar på den gamla rollen som de ska lära sig nya. Enligt teorin har individen en självbild som formats som resultat av ett antal livserfarenheter, och för att bli väl integrerad och känna sig som en hel person måste ett ”Ex” införliva sin historia i sin nya identitet. Alla ”Exes” har även en tendens att behålla en återstod av en roll, en så kallad ”hang over identity”.
Enligt Ebaugh (1988) är människor i samhället väl medvetna om ens ex-status och placerar en i fack inte enbart efter den nya rollen utan även efter vem man var tidigare i livet. Folks syn på den ex-grupp man tillhör präglas ofta av okunskap, stereotyper, nyfikenhet och brist på känslighet för nyanser i den tidigare rollen. Många som påbörjat ”role-exit” har ingen aning om vad de ska göra efter utträdet utan har fullt upp med att träda ur en oönskad roll, men även de som kan förutse och se fram emot den nya rollen går igenom en process av tvivel, beslutsfattande och frigörelse (a.a.). Olika roller påverkar i olika hög grad självbilden, och desto högre grad självbilden är sammankopplad med rollen desto viktigare är rollen. Att personlig identitet formas genom internalisation av rollförväntningar och andras
11
reaktioner på ens position i den sociala strukturen innebär att varje gång en individ träder in i eller ut ur en roll är självbilden hotad. (Ebaugh 1988) De större gemensamma stadier Ebaugh (a.a.) identifierat i samband med ”role-exit” är; tvivel på den nuvarande rollen, sökande och övervägande av andra rollalternativ, vändpunkt och skapandet av en Ex-roll”. Tvivel på den nuvarande rollen kan börja nästan omedvetet för att gradvis övergå till ett mer medvetet ifrågasättande. Sökande och övervägande av andra rollalternativ innebär även att man börjar testa sig fram. I detta stadie är individen känslig för omgivningens reaktioner. Negativ respons från andra kan avbryta eller backa processen, och positiv respons stärker övervägandet. Vändpunkten utgörs av en händelse som tydliggör att man inte längre önskar inneha den gamla rollen, i kombination med att individen inser att det finns möjlighet att göra något annat i livet. Att skapa en ”Ex-roll” innebär enligt Egaugh (a.a.) bland annat att hitta sätt att presentera sig själv som i den nya rollen samtidig som en viss ”hang over identity” finns kvar och där efter hitta sätt att förhålla sig till reaktionerna på detta. Detta kan många gånger vara
problematiskt då etikettering som exempelvis ”före detta kriminell” förknippas med oärlighet, opålitlighet, aggressivitet och fara och individen därmed måste förhålla sig till reaktioner på den stereotypen (a.a.).
Vad gäller anpassningsprocessen menar Ebaugh (1988) att förstående och stöttande familjer och vänner är de faktorer som har störst betydelse, och att känslan av att vara ensam och isolerad hänger tätt ihop med svårigheter i samband med exit. Stor betydelse för hur väl man lyckas anpassa sig och hur nöjd man blir efter ”role-exit” hänger ihop med antal broar och kvalitén på dessa man lyckats bygga före utträdet (a.a.).
7. METOD
Det finns ett flertal faktorer som påverkar samhällsvetenskaplig forskning, praktiska hänsyn är en sådan (Bryman 2011). Som anpassning efter uppsatsens aktuella frågeställning som syftar till att fånga informanternas subjektiva
uppfattningar har en kvalitativ forskningsstrategi valts. I en sådan är det ord och inte kvantifiering som har störst betydelse i samband med insamling och analys av data (a.a.)
För att få svar på mina frågeställningar har jag vänt mig till verksamheter med professionella som arbetar med unga som begått brott, varav en del lever en kriminell livsstil som de försöker bryta med. Valda verksamheter arbetar med de unga när de är i frihet, även om de alla är under någon form av övervakning eller kontroll. Det är de professionellas perspektiv på vilka svårigheter de unga möter i förändringsprocessen i deras vardag i frihet som efterfrågas i aktuell studie. Genom att vända mig direkt till enheter med direkt hänvisning till min frågeställning har jag alltså använt mig av ett målstyrt urval (Bryman 2011) Min tanke var från början att genomföra sex intervjuer från tre olika
verksamheter; Malmö Frivård, Social-tjänsten och Fryshuset. Att detta var en väl optimistisk plan blev tydligt med tanke på tidsbegränsningen både för mig och eventuella informanter. Det kan dock nämnas att jag kontaktade
Konsultationsteamet i Malmö för att få möjlighet till intervju då de specifikt arbetar med den målgrupp jag sökte kunskap om, men de avböjde på grund av ovanligt högt arbetstryck. Inte heller Fryshuset i Malmö kunde erbjuda möjlighet
12
till intervju inom den korta tidsperiod som krävdes för att färdigställa detta arbete. Att arbetstrycket är ovanligt högt inom dessa verksamhetsområden för närvarande talar för att uppsatsens ämne i dagsläget är i allra högsta grad aktuellt och
angeläget.
För att få en bredare uppfattning om vilka svårigheter de unga möter när de
försöker bryta med en kriminell livsstil hade givetvis ett större antal intervjuer och perspektiv varit värdefullt. I ett försök att få så skilda perspektiv som möjligt och undvika att mina informanter delade vardagliga diskussioner kring klienter och därmed påverkades av varandras perspektiv valde jag att söka mina informanter inom olika verksamheter. Med tanke på svårigheter att få till stånd intervjuer, uppsatsens begränsade omfattning och anspråk om att undersöka endast några professionellas upplevelser har jag valt att grunda min analys på fyra intervjuer. Då antalet intervjuer är få och urvalet inte skett slumpmässigt går det inte att säga att informanterna är representativa för sin population, därmed inte heller att resultaten är generaliserbara till populationer. I kvalitativ forskning ska resultat enligt Bryman (2011) i stället generaliseras till teori.
För att få tillgång till informanter vände jag mig till de olika verksamheternas samordnare och verksamhetsansvariga per telefon. Därefter översändes
informationsbrev (Bilaga 1) och blankett för informerat samtycke (Bilaga 2) till de samma via mejl som de sedan vidarebefordrade till de informanter som var villiga att ställa upp för intervju. Efter det målstyrda urvalet har här urvalet av informanter skett på ytterligare en nivå, genom bekvämlighetsurval, det vill säga att de som visat intresse för att ställa upp för intervju har använts som informanter (Bryman 2011). Att söka informanter via verksamhetens ansvariga riskerar visserligen fungera som ett filter för vem som får chansen att ställa upp, som t.ex. att Konsultationsteamet hade för hög arbetsbelastning för att hinna ställa upp för intervju, men för aktuell uppsats innehåll och omfattning bedömdes
tillvägagångssättet vara rimligt. Det var i samband med att jag fick beskedet om att ingen från Konsultationsteamet hade möjlighet att ställa upp, som jag i stället blev erbjuden intervju med professionell från Ungdomstjänst.
För att genomföra studien har jag använt mig av tematiskt öppen intervju i vilken samtalets logik används där forskaren är sig själv och använder sin vardags-kunskap snarare än att gå in i rollen som forskare (Aspers 2011). I intervjuguiden (Bilaga 3) har studiens tänkta frågeställningar fungerat som övergripande teman (frågorna 8, 17, 23, 27, 29, 30) och har varit avsedda att låta informanten svara fritt utifrån sin egen upplevelse. Tanken med intervjun var att den mer skulle vara uppbyggd som ett samtal, trots risk för att intervjumaterialet skulle bli allt för stort, men med detta upplägg var syftet att minska risken att genom allt för många specifika frågor utifrån min egen förförståelse styra informanternas tankegångar och på så vis begränsa materialet och kanske missa oväntade och viktiga aspekter. Det är dock ofrånkomligt att helt undvika bias, det vill säga att jag med min blotta närvaro och genom det jag gör under intervjun påverka vilka svar jag får (a.a.) Att helt komma ifrån att forskarens värderingar och förutfattade meningar påverkar arbetet är i princip omöjligt. De dyker upp under hela arbetsprocessens gång, allt ifrån val av forskningsområde till de slutsatser som görs (Bryman 2011).Utifrån de svar som gavs under intervjun ställde jag sedan följdfrågor, vissa av dessa förberedda sedan innan, och bad om exempel. Utifrån min förförståelse genom mitt yrke samt efter genomläst tidigare forskning och teorier hade jag formulerat frågor som jag vid lämpligt tillfälle tog upp om de inte kom på tal spontant under
13
intervjun (frågorna 9-16, 18-22, 24-26). Utöver dessa tillkom ett antal inledande frågor. Intervjuerna tog mellan 60 och 75 minuter att genomföra.
När det gäller tematiskt öppna intervjuer har Aspers (2011) i sin bok presenterat många värdefulla tankar och praktiska tips gällande förberedelser och den faktiska intervjusituationen, tips jag delvis använt mig av. De informanter som valt att ställa upp för intervju kontaktade jag per telefon eller via mejl före intervju-tillfället för att tacka för att de ville ställa upp, boka tid och plats samt för att försäkra mig om att de fått informationsbrev och blankett för informerat samtycke, detta i både praktiskt och relationsskapande syfte. Intervjutillfällena inleddes med lite allmänt småprat. Här kan det nämnas att två av informanterna var kända av mig sedan tidigare under den tid jag arbetat med uppsökande verksamhet på häkte, då vi samarbetat en del kring ett par klienter som var häktade och samtidigt aktuella inom deras verksamhet. Vid transkribering av dessa två intervjuer noterade jag ett något större antal tillfällen med samtidigt tal och eventuellt skulle vår bekantskap kunna ha påverkat på så vis att de inte svarade riktigt lika utförligt som de kanske gjort om de inte varit medvetna om min förförståelse. I övrigt bedömer jag att kvalitén på dessa intervjuer och dess innehåll är jämförbar med de med de andra informanterna. Innan den egentliga intervjun startade hörde jag mig för än en gång om det gick bra att spela in
intervjun. Även påskrift på blanketten för informerat samtycke klarades av. Under intervjun ställde jag ömsom direkta frågor för att styra in på teman och ömsom valde jag att plocka upp delar av informantens svar för att hålla kvar och fortsätta utveckla ämnet, något Aspers (a.a.) benämner som indirekt styrning. Innan
intervjuerna avslutades gav jag informanterna möjlighet att lägga till något som de ansåg att vi missat. De fick även erbjudanden om att läsa uppsatsen när den blivit godkänd och klar.
Samma dag eller dagen efter lyssnades intervjuerna igenom och transkribering påbörjades. Transkription handlar enligt Aspers (2011) om att producera text som underlag för analys. I själva verket upplevde jag att analysen till viss del påbörja-des redan under intervjun i samband med den indirekta styrningen när jag fann återkommande ord och begrepp som fångade mitt intresse och som jag kunde koppla till olika teorier. Under hela processen med aktuell uppsats har jag fört anteckningar över tankar som dykt upp. Dessa anteckningar blev allt fler efter hand som jag transkriberade och kodade materialet. Vid transkribering valde jag den metod Aspers (a.a.) menar är vanligast, att skriva ut intervjuerna ordagrant men endast skriva ut de pauser och hummanden som bedömdes meningsbärande, därför utelämnades de flesta av mina egna hummanden då de i sammanhanget inte fyllde annan funktion än att låta informanten veta att jag lyssnade, andra korta inlägg skrevs ut. Ord eller uttryck som betonades ströks under vid
transkriberingen och vid några tillfällen skedde samtidigt tal som gjorde det svårt att urskilja vad som sades, detta markerades också, så även pauser. Enstaka tillfällen då det blev korta inlägg som gick helt utanför ämnet vi samtalade kring, som till exempel vid störande ljud eller fönster som skulle öppnas, transkriberades dessa ej utan markerades som utelämnat.
Efter transkription kodades materialet. Lämplig metod för mindre projekt är enligt Aspers (2011) marginalmetoden med hjälp av papper och pennor i olika färger. Metoden valdes dessutom, något modifierad, då den tilltalade mig som författare genom att det blir lättöverskådligt med utskrivna ark. Kodningen är en del av analysen som delar upp materialet och möjliggör analys (a.a.). Intervjumaterialet delades först in i stora kategorier utifrån intervjuns övergripande teman,
14
exempelvis ”svårighet för ungdom”. Detta markerades med rubricerad klammer i marginalen. Svar som kunde härledas till ett tema kunde dyka upp på flera olika ställen under intervjun. Dessa kategorier delades därefter upp i mindre kategorier. Dessa kategorier fick jag fram genom att sammanfatta varje stycke och sätta en rubrik till detta, exempelvis ”hinder från samhället” eller ”brister i socialt
nätverk”, även dessa rubriker markerades i marginalen. Olika rubriker markerades med olika färgpennor. Därefter delades dessa kategorier upp i ytterligare mindre kategorier, exempelvis ”misstro”, ”höga krav” eller ”negativa förebilder” och ”stöttning”, också dessa markerade i marginalen. Rubrikerna på dessa kategorier har tagits både från ord och uttryck i materialet och från teorin. Genom att söka efter ofta förekommande ord eller begrepp som verkar centrala och välja ut dessa för vidare analys sker en reduktion av empirin (Aspers 2011). Det är främst dessa ord och begrepp, omformulerade och knutna till teorin, som redovisas i resultat- och analyskapitlet. Som metod för detta arbete har jag använt mig av abduktion, en metod Aspers (a.a.) menar liknar det målstyrda sicksackandet. Vid abduktion testas olika hypoteser genom att alternera mellan induktion, informanternas begrepp, och deduktion, teori (a.a.). Som nämnts tidigare har de teoretiska
utgångspunkterna utgjorts av teorin om kriminalitet som livsstil (Bergström 2009) och allmän teori om utträde ur en roll (Ebaugh 1988). Det har främst funnits likheter i informanternas uttalanden men även vissa skillnader. Frågan om hur de professionella uppfattade att förändringsprocessen påverkades av att många av de unga både är förövare och brottsoffer var det ingen som spontant tog upp, däremot visade svaren på stora likheter och finns därför med i redovisningen.
Under skrivprocessens gång fattade jag beslut om att avgränsa mitt syfte och mina frågeställningar till att omfatta endast den om vilka svårigheter de professionella uppfattar att de unga möter när de försöker bryta med en kriminell livsstil. Detta med hänsyn till det omfångsrika material jag erhållit i samband med intervjuerna. Detta innebar å ena sidan att en hel del intressant material utelämnats, men å andra sidan gav det mig möjlighet att gå in närmre på området för aktuell frågeställning. Trots genomförd avgränsning har jag valt att redovisa
intervjuguiden i sin helhet (Bilaga 3), alltså innehåller den en hel del frågor som inte är relevanta för det slutliga syftet och frågeställningen.
7.2 Etiska överväganden Då jag i aktuell studie valt de professionellas perspektiv och inte samlat in
känsliga personuppgifter omfattas inte denna studie av kravet på etikprövning. Detta innebär dock inte att etiska överväganden inte behöver göras (God forskningssed 2017). Inför genomförda intervjuer översändes informationsbrev (bilaga 1) där det tydligt framgick vad intervjun avsåg och information om frivillighet och konfidentialitet. För att minimera risken för att kunna identifiera vilken person som kan kopplas till vilket citat i resultat- och analyskapitlet har endast huvudverksamheterna nämnts. Ytterligare fråga som övervägts är att jag nyligen blivit erbjuden ett vikariat inom en utav verksamheterna något varken jag eller informanten hade vetskap om då hen tillfrågades och erbjöd sig att delta. Däremot fick berörda framtida kollega vetskap om detta före aktuell intervju. Detta har dock inte bedömts utgöra tillräckligt hinder för att välja bort
15
8. RESULTAT OCH ANALYS
Av verksamhetsbeskrivningarna framgår det att mina informanter arbetar med unga som har kriminalitet som livsstil, men inte enbart med denna målgrupp. Det ser även lite olika ut hur etablerad den kriminella livsstilen blivit beroende på olika faktorer, bl.a. beroende på ålder. De aktuella ungdomarnas åldrar spänner mellan 15 och 24 år där de flesta har varit mellan 17 och 22 år. I intervjuerna har vi försökt hålla oss till samtal kring enbart den grupp som är föremål för studien, men ibland har svar och uttalanden blivit mer generella. Det har också blivit tydligt att det inte alltid är så lätt att dra en knivskarp gräns för vilka ungdomar som har en etablerad kriminell livsstil och de som förefaller vara på väg dit eller ligger nära. Mina informanter har arbetat mellan två och sju år med den aktuella målgruppen och visade stort engagemang för ämnet och förståelse för att det är en mycket komplex problematik kring dessa unga och deras förändringsprocess. Viss skillnad märktes på reflektioner beroende på hur väl man lärt känna de unga. Detta föreföll handla om vilken funktion man hade, vilken typ av samtal man haft och hur långvarig och tät kontakten varit.
I detta kapitel kommer jag att redovisa relevanta uppgifter som framkommit i intervjuerna med mina informanter utifrån min frågeställning och koppla dessa till i första hand mina valda teoretiska perspektiv.Som med så många andra
komplexa frågor hänger mycket ihop, har beröringspunkter och påverkar varandra vilket gör det svårt att helt särskilja olika underrubriker vid reflektion. Jag har även valt att ta upp frågan om de unga som både förövare och brottsoffer, en fråga som ej kommit på tal spontant vid intervjuerna, just därför finner jag den
intressant.
Innan jag går in på olika svårigheter de unga möter kan det vara intressant att nämna något om de anledningar till förändring dessa unga nämner. Givetvis ser anledningarna olika ut från person till person men ofta verkar det handla om rädsla, främst rädsla för att familjen ska drabbas av det liv man lever och av hämnd från fiender man fått. Mer underförstått ligger en rädsla för att det egna livet är hotat, man börjar bära skyddsväst och uttalar att man inte kan lita på någon. Men rädslan kan också bestå av ultimatum från familjer som inte vågar umgås längre och kräver att den unge ska välja antingen familjen eller
kompisarna. Att få göra familjen stolt är viktigt och en betydande motivations-faktor till förändring. Trötthet är ytterligare en anledning. Man beskriver ett stressigt liv som inte leder någon stans. Man är trött på att alltid behöva se sig om över axeln, att inte kunna lita på någon och det är inte ovanligt att man känner sig sviken av de närmsta vännerna. Till en början brukar det oftast handla om en allmän önskan att förändra sitt liv och att kanske kunna bli en ”Svensson” med jobb, bostad och familj. Det är sällan orimliga högt svävande planer och
önskningar. Trygghet, tillit och ett socialt sammanhang där man känner att man hör hemma upplevs vara viktigt av dessa ungdomar, så även mål och mening med livet och att fylla en funktion. Dessa värden är dock inte specifika för denna grupp utan allmänmänskliga önskningar och behov.
Väldigt ofta e det att göra familjen stolt, mamma e det ofta (skrattar) och
också relativt vanligt är att ’jag har tröttnat på detta’, ’jag är trött’. Dom kan liksom låta som att dom har levt i sjuttio år i stället för arton år, att dom har tröttnat på karusellen o dom har tröttnat på stressen. Dom säger ofta att dom har det stressigt, och då har dom ändå ingen sysselsättning,
16
inget schema eller nåt sånt, men att deras liv känns stressiga. Och just att leva med att titta sig över axeln om de e dom då som lever med hotbild, så där att dom e trötta på det livet. (Friv.)
Här verkar det som att många av dessa unga trots sin låga ålder börjat ge uttryck för känslor och tankar om den kriminella livsstilen som tyder på att de närmat sig den sista, den utbrända fasen, en fas Bergström (2009) menar brukar inträda först efter 40 års ålder.
8.2 Svårigheter de professionella uppfattar att de unga möter när de försöker bryta med en kriminell livsstil. I samtalen med mina informanter framkom en mängd olika svårigheter de unga kan behöva brottas med när de väl kommit till en punkt där de vill bryta med sin kriminella livsstil. Några områden har främst poängterats. Det har handlat om bristfälligt socialt nätverk och prosociala förebilder. Det har också handlat om upplevda hinder från övriga samhället, både praktiska och attitydsmässiga. Även hotbild som kan ha både praktisk och känslomässig betydelse. Ett betydande hinder utgör också de specifika tankemönster och vanor som utvecklats och anammats. Att den unges identitet utveckats i ett för individen mycket betydelse-fullt men antisocialt umgänge innebär även det en svårighet då livsstilen är föremål för omvärdering och förändring. Låg självkänsla och dåligt själv-förtroende när det handlar om prosociala aktiviteter i nya sammanhang bidrar också till upplevda svårigheter, så även tanken på att eventuellt behöva bryta med sitt umgänge med rädsla för ensamhet. Nedan kommer jag att ge exempel från intervjuerna och beskriva dessa svårigheter mer ingående.
8.2.1. Bristfälligt socialt nätverk och prosociala förebilder.
Att det är brottspreventivt att ha ett stort socialt nätverk runt omkring sig var något ett par av mina informanter uttryckte att de var väl medvetna om. Detta är något de som arbetade med unga under 18 år hade som målsättning att arbeta med genom att exempelvis försöka involvera föräldrarna i samtal och planering. Att det befintliga sociala nätverket inte alltid är prosocialt blir inte bara tydligt i samtalen med de unga utan kan också bli tydligt i samtal där föräldrar deltar, då de kan ha en tendens att ta över och börja fokusera på sig själva eller sitta och försvara det olagliga den unge gjort.
Det kan ju va lite problematiskt så att vi har ju nån tanke om att vi vill involvera föräldrarna mer i förändringsarbetet men det kan ju också bli lite kontraproduktivt om dom försöker förklara bort det som ungdomen har gjort samtidigt som vi har ett uppdrag att motivera till medling o så för att dom liksom ska ta sitt ansvar. (Soc.)
Just att vara villig att ta ansvar för de val man gjort i livet är en av de fyra
beståndsdelar Walters (2002) identifierat som viktiga när det gäller förändring och som Bergström (2009) hänvisar till. Det är alltså inte alltid det närmsta sociala nätverket är hjälpsamt för den unge i denna del av förändringsprocessen. Det händer heller inte sällan att den unge har som önskemål att få en kontaktperson för att få tillfälle att göra något annat än det den har erfarenhet av tillsammans med sitt befintliga närverk. De unga förefaller väl medvetna om att de saknar eller lider brist på många sociala erfarenheter som ”Svensson” har. En av mina informanter får ofta frågan ”Hur är man med andra människor?”, ”Jag vet inte vad jag ska prata med nån om, om jag inte pratar kriminalitet.”
17
För det här är ju ofta killar som kommer från ganska trasiga hemför-hållanden o kanske haft noll i prosociala förebilder liksom, eller i alla fall så har dom inte velat bli som sina prosociala förebilder utan dom har hittat andra förebilder som har varit aggressiva. (Friv.)
Just att det kanske funnits visst utrymme för andra val ligger i linje med det tredje grundantagandet i Kriminalitet som livsstil (Bergström 2009) i vilket det antas att livsvillkor kan begränsa en persons möjligheter men de avgör inte personens val. Att det finns brister i det sociala nätverket behöver inte innebära att möjligheten varit utesluten att finna prosociala förebilder och att begå brott har varit enda handlingsalternativet. Det handlar snarare om denna begränsande faktor i kombination med andra (a.a.). Att hitta prosociala förebilder är viktigt för den unge som vill förändra sin livsstil, men utan förståelse för de andra faktorerna finns det risk att förändringen blir skör och personbunden. Alltför enkla lösningar är sällan hjälpsamma. Andra begränsande faktorer berörs längre fram i detta kapitel. Men att socialt stöd och familjeförhållanden har stor betydelse, på gott och ont, är något alla informanterna poängterade.
Ja asså jag tycker att dom som har ett bättre stöd hemifrån har lättare
att genomföra sina förändringar, att då blir dom också peppade och stöttade och sedda även utanför våra möten, medan dom personerna som inte har bra relationer hemma med sina föräldrar och så har lite tuffare faktiskt. (Friv.)
Ebaugh (1998) menar att förstående och stöttande familjer och vänner är de faktorer som har störst betydelse för anpassningsprocessen till en ny roll och livsstil. Hon kom i sina studier fram till att känslan av att vara ensam och isolerad utan stöd hängde tätt ihop med svårigheter med exit. Enligt Walters (2002) fyra grundläggande beståndsdelar gällande förändring som Bergström (2009) hänvisar till betonas vikten av sammanhang med informell social kontroll, ömsesidighet och andlighet då vi människor är gruppvarelser och behöver gruppen för
tillhörighet, skydd och produktivitet. Detta innebär således att ungdomar som är i en process att förändra sin livsstil och upplever brister inom detta område får det besvärligare att genomföra denna och blir mer hänvisade till professionella nätverk.
Oftast så har dom inte jättegoda relationer med sina familjer, dom kanske
säger det men samtidigt e det mycket hemligheter för familjerna. De e inte personer dom vänder sig till om nånting händer. Sen tror jag att starka o sunda relationer har jättestor betydelse för att man ska kunna göra en förändring och nån stans tror jag också att icke professionella relationer e jätteviktiga, De e ju fint o ha en professionell relation liksom, det kan ju betyda jättemycket i starten av ett nytt liv. Men nån stans så e den ju bara på ”låtsas” på nåt sätt. (Soc.)
8.2.2. Upplevda hinder från övriga samhället Även om den unges utträde ur en roll som inneburit en kriminell livsstil är en i allra högsta grad önskad förändring från samhällets sida, upplever dessa unga ofta sig allt annat än välkomna in i detta samhälle. De fångas i stället ofta i ett slags ”ingen mans land” när de förlorar sin starka tillhörighet till sina avvikande vänner och samtidigt upplever det svårt att bli accepterade i det konventionella samhället (Ray1964). Detta är något Ebaugh (1988) refererar till när hon framhåller att de på så sätt inte upplever godkännande från någon av världarna.
18
Att arbeta med och träna prosociala beteenden samtidigt som samhället inte har förståelse för de ungas problematik och responderar på önskat sätt kan innebära motgångar och både konkreta och känslomässiga svårigheter att ta kliv in i en ny livsstil.
Han blev erbjuden ett jobb o sen så var ju problemet att han var tvungen att komma hit en gång i veckan, så visste han inte vad hans kulle säga till sin arbetsgivare o så jobbade vi med det jätte-mycket med rollspel o sådär och så kom han fram till att han ville säga till sin arbetsgivare att han var aktuell här, och sen gjorde han det o då sa arbetsgivaren att ’då vill vi inte ha dig’. Och då blir det ju det här att ’ingen e att lita på o ingen vill mig väl’ och så försökte han göra något prosocialt o så får han det liksom. Och så ser ju verkligheten ut ibland. (Friv.)
Detta kan ses som ett tydligt exempel på de två specifika svårigheter det innebär just att skapa en Ex-roll, dilemman som hur man presenterar sig själv efter ett utträde ur en roll och de sociala reaktioner som följer där på. Denna ”hang over identity” präglar förväntningar och bedömningar (Ebaugh 1988). Det är dock inte alltid de sociala reaktionerna blir negativa, men man måste lära sig leva med och vara beredd på oförutsägbara reaktioner.
Just arbete är något som mina informanter uppfattar att de unga lite förenklat ser som biljetten in i den nya livsstilen. Att vara i en situation där man saknar arbete är inget som specifikt drabbar denna grupp men förutom sin ofta bristande utbildning eller arbetslivserfarenhet möts de även av andra samhälleliga hinder. Detta gäller även i sökandet efter bostad.
Sen tycker jag väl att en del av problemet är också yttre, från sam-hällets sida, att samhället inte alls e redo att ta emot den här typen av människor. De e väldigt mycket krav. För att du ska få en
lägenhet så ska du inte ha skulder, vilket ju alla har som e dömda för brott. Du får inte ha någonting i belastningsregistret, trots att vi pratar om ett lagerjobb. (Soc.)
Mina informanter upplever också många gånger att de unga möts av stor god-tycklighet när de söker hjälp från professionella aktörer. Den enskilde hand-läggarens inställning kan ha stor betydelse. Det kan handla om personligt engagemang och förståelse eller brist på detta, olika strukturellt upplägg av hjälpinsatser och olika tillgång till resurser. Denna oförutsägbarhet nämns som försvårande faktorer för personer som ofta inte är vana vid att be om hjälp och redan innan har låg tilltro till myndigheter och sina möjligheter att kunna få någon hjälp.
Jag tycker också det är väldigt mycket moral även inom vår egen
organisation, ja att de har liksom så mycket o bevisa innan dom ens ska få en möjlighet. (Soc.)
Ebaugh (1988) tar upp just att personer som presenterar sig som ”ex-convicts” ofta behandlas annorlunda av myndigheter då etiketten ”ex-convict” stereotypt förknippas med oärlighet, opålitlighet, aggressivitet och fara, vilket då individen förknippas med. Hon menar att det är som att en ”ex-convict” ger upp sina
