Jämförelse av motorisk och sensorisk
nervledningshastighet, amplitud och
handgreppsstyrka mellan dominant och
icke-dominant hand
Comparison of Motor and Sensory Nerve
Conduction Velocity, Amplitude and Hand
strength between dominant and non-dominant
hand
Författare: Maja Svang
Vårterminen 2021
Examensarbete: Grundnivå (G2E), 15 högskolepoäng Huvudområde: Biomedicinsk laboratorievetenskap Biomedicinska analytikerprogrammet, inriktning fysiologi BMLV, Examensarbete, 15 högskolepoäng
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Eva Oskarsson, universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Gabriella Lillsunde-Larsson, universitetslektor, Örebro universitet
SAMMANFATTNING
Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledingskapaciteten i perifera nerver. Det är en metod som ofta används på
sjukhuskliniker vid diagnostisering av perifera nervsjukdomar. Syftet med studien är att undersöka om det finns en signifikant skillnad i motorisk och sensorisk
nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöktes det även om en korrelation finns mellan handgreppsstyrka och svarsamplitud från motorisk elektroneurografi.
I studien deltog 26 testpersoner från biomedicinska analytikerprogrammet i termin 6. Testpersonernas genomsnittsålder är 24 år (range 21-32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155- 185). Elektroneurografi utfördes motoriskt och sensoriskt på nervus medianus bilateralt. Handgreppsstyrka undersöktes bilateralt med Jamar Hydraulic Hand dynamometer. För samtliga mätvariabler
bestämdes signifikantnivån till α=0,05.
Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i sensorisk nervledningshastighet, motorisk amplitud och sensorisk amplitud mellan dominant och icke-dominant hand. Sensorisk nervledningshastighet är högre i icke-dominant hand, medan motorisk och sensorisk amplitud är högre i dominant hand. Däremot kan inte en signifikant skillnad påvisas i motorisk nervledningshastighet, FM-latens samt antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk elektroneurografi.
I dag används samma referensvärden för dominant och icke-dominant hand. Den här studien visar att det kan finnas ett värde i att utforma referensintervall som baseras på handdominans.
ABSTRACT
Electroneurography is an examination method used for examining the nerve conduction capacity of the peripheral nerve. The method is often used in hospitals in the diagnosis of peripheral nerve injuries. The aim of this study is to examine if there is a significant difference in motor and sensory nerve conduction velocity, amplitude, and F-response between dominant and non-dominant hands. The correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography was also examined in this study.
The study involved 26 students from Biomedical Scientist Programme term 6. The average age of the participants is 24 years (range 21-32 years), and the participants body length is on average 169 cm (range 155-185 cm). Electroneurography was performed on the median nerve bilaterally. Hand grip strength was examined bilaterally with Jamar Hydraulic Hand dynamometer. For all measurement variables, the significant level was determined to α=0,05.
The result shows that there is a significant difference in sensory nerve conduction velocity, motor amplitude, and sensory amplitude between dominant and non-dominant hands. Sensory nerve conduction velocity is higher in non-dominant hand, while motor and sensory amplitude is higher in dominant hand. However, a significant difference cannot be detected in motor nerve conduction velocity, FM-latency, and the number of F-responses between dominant and non-dominant hands. The result shows no
correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography. Today, the same reference values are used for dominant and non-dominant hands. This study shows that there may be a value in creating reference intervals based on hand dominance.
FÖRKORTNINGAR
AMP amplitud
CMAP compound muscle action potentials CNS centrala nervsystemet
dig digitorum DLAT distal latenstid DUR duration ENeG elektroneurografi K+ kaliumjoner LAT latenstid m musculus m ± SD medelvärde ± standardavvikelse MCV motor conduction velocity n nervus
Na+ natriumjoner
PLAT proximal latenstid PNS perifera nervsystemet SCV sensory conduction velocity SNAP sensory nerve action potentials
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 Nervsystemets anatomi ... 1
1.2 Perifera nervsystemets anatomi och fysiologi ... 1
1.3 Elektroneurografi som undersökningsmetod ... 3
1.4 Motorisk elektroneurografi ... 3
1.5 Sensorisk elektroneurografi ... 6
1.6 Elektroneurografi på n.medianus ... 8
1.7 Faktorer som påverkar elektroneurografi... 8
1.8 Nervledningskapacitet i dominant och icke-dominant hand ... 9
1.9 Handgreppsstyrka ... 9
1.10 Syfte ... 10
1.11 Frågeställning ... 10
2. MATERIAL OCH METOD ... 11
2.1 Testpersoner ... 11
2.2 Undersökning med elektroneurografi ... 11
2.3 Undersökning med motorisk elektroneurografi ... 11
2.4 Undersökning med sensorisk elektroneurografi ... 13
2.5 Hangreppstest ... 14 2.6 Statistik ... 14 2.7 Etik ... 15 3. RESULTAT ... 16 4. DISKUSSION ... 20 4.1 Resultat ... 20 4.2 Testpersoner ... 21 4.3 Felkällor ... 22
4.4 Resultatets betydelse för kliniska sammanhang ... 23
4.5 Slutsats ... 24
1
1. INTRODUKTION
1.1 Nervsystemets anatomiNervsystemet delas in i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). CNS utgörs av hjärnan och ryggmärgen, medan PNS utgörs av perifera nerver som utgår parvis från ryggmärgen samt nedre delen av hjärnan. Nervsystemet förmedlar information mellan olika delar av kroppen. Det medverkar i tolkning av information, styrning av motoriska rörelser och ansvarar för minnen, känslor, tankar, inlärning och beslut (1).
En nervcell består av en cellkropp som ofta har utskott av dendriter. Dendriternas funktion är att upprätthålla kontakter med andra nervceller och mottaga information. I nervcellen fortleds nervimpulser, så kallade aktionspotentialer, genom ett axon som utgår från nervcellskroppen. I slutet av axonet bildas terminala förgreningar som övergår i synapser. Synapsernas funktion är att aktivera muskelfibrer och andra nervceller genom kemisk signalöverföring (1).
De flesta axon i nervsystemet omges av gliaceller som bildar ett isolerande skikt med hjälp av myelin. Det finns korta mellanrum mellan de myeliniserade cellerna som kallas Ranvierska noder. I dessa noder har axonet direkt kontakt med extracellulärvätskan som omger nervcellen. Aktionspotentialerna som fortplantas i axonet kommer att nybildas i respektive nod med hög hastighet. Den här typen av fortledning kallas saltatorisk fortledning och gör att nervledningskapaciteten kan uppnå en hastighet på 100 m/s i myeliniserade axon (1).
1.2 Perifera nervsystemets anatomi och fysiologi
I PNS delas nervceller in i olika grupper utifrån deras funktion. Det finns motoriska nervceller som förmedlar information från hjärnan och ryggmärgen till muskler i det somatiska nervsystemet. Den här typen av nervceller benämns även som efferenta nervceller eftersom de förmedlar aktionspotentialer ut från CNS (1).
De motoriska nervcellerna utgår från ryggmärgens framhorn och innerverar tvärstrimmig skelettmuskulatur via neuromuskulära synapser. En nervcell och de
2
muskelfibrer som nerven innerverar utgör en motorisk enhet. Det är antalet muskelfibrer som aktiveras i den motoriska enheten samt aktionspotentialernas frekvens som avgör kraften i en muskelkontraktion (2).
I PNS finns även sensoriska nervceller som perifert förmedlar information från känselreceptorer i huden, muskler, senor och ligament till CNS. Stimulering av känselreceptorer leder till aktivering av sensoriska nervceller. I nervcellernas axon fortplantas aktionspotentialer som går in via bakhornet i ryggmärgen vidare upp till hjärnan. De sensoriska nervcellerna benämns även som afferenta nervceller eftersom de förmedlar information till CNS (1,2).
I nervcellen finns det normalt en negativ potentialskillnad över cellmembranet i tillstånd där nervcellen inte utsätts för stimuli. Den här potentialskillnaden benämns som
nervcellens vilomembranpotential och är mellan -60 och -80 mV. Det beror på att det finns en koncentrationsskillnad mellan positivt och negativt laddade joner på insidan av cellen i förhållande till extracellulärvätskan som omger nervcellen (1).
I extracellulärvätskan finns en hög koncentration av positivt laddade natriumjoner (Na+), medan intracellulärt finns en hög koncentration av positivt laddade kaliumjoner
(K+). Cellmembranets permeabilitet för K+ är högre jämfört med permeabiliteten för
Na+. En högre koncentration av K+ kommer därför att diffundera ut ur cellen i
förhållandet till koncentrationen av Na+ som diffunderar in i cellen. Det bidrar till en
negativ potentialskillnad över cellmembranet, den så kallade vilomembranpotentialen (1).
I nervcellen fortplantas aktionspotentialer längs axonet. En aktionspotential utlöses vid stimuli genom ett inflöde av positivt laddade joner i nervcellen. Det beror på att
aktionspotentialer uppstår när potentialen i nervcellen överstigit tröskelvärdet på -60 till -50 mV. Depolarisering av axon sker genom att Na+ flödar in över cellmembranet via
spänningsreglerade jonkanaler och bidrar till en hastig potentialförändring från
nervcellens vilomembranpotential till +30 mV. Den här typen av potentialförändring är den inledande delen av aktionspotentialen (1).
Depolariseringen övergår till en repolarisationsfas genom att Na+-kanaler i
3
repolarisationsfasen sker även ett utflöde av K+ från nervcellen. Utflödet av K+ bidrar
till att potentialskillnaden minskar och nervcellen övergår till vilomembranpotential. I samband med en pågående aktionspotential samt tre till fyra millisekunder efter en aktionspotential är nervcellen refraktär. Det innebär att en ny aktionspotential inte kan uppstå i den bakomliggande delen av nervcellens axon under perioden som den är refraktär. Det gör att aktionspotentialer under normala, fysiologiska tillstånd endast kan fortledas åt ett håll i axonet (1).
Aktionspotentialens hastighet beror på axonens diameter och graden av myelinisering. De perifera, motoriska och sensoriska nervcellernas axon har stor diameter och är omgivna av myelin. Dessa nervceller kan därför fortleda aktionspotentialer med hög hastighet (1).
1.3 Elektroneurografi som undersökningsmetod
Elektroneurografi (ENeG) är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledningskapaciteten i perifera nerver. Vid utförandet av ENeG stimuleras nerver med elektriska impulser som bidrar till depolarisering av nervcellernas axon. Det är vanligt att de perifera nerverna som undersöks är så kallade blandade nerver och innehåller både motoriska och sensoriska axon (3).
ENeG är en metod som ofta används på sjukhuskliniker för att diagnostisera patienter med neurologiska sjukdomar och besvär. Undersökningsmetoden har hög sensitivitet och används för att bestämma vilken typ av nervskada som har uppstått samt skadans lokalisation på den perifera nerven. Däremot har ENeG en sämre specificitet och kompletteras ofta med andra undersökningsmetoder som exempelvis
magnetresonanstomografi, datortomografi och elektromyografi för att säkert kunna ställa en diagnos hos patienten (3,4).
1.4 Motorisk elektroneurografi
I motorisk ENeG stimuleras nervcellers axon med hjälp av elektriska impulser från en stimuleringselektrod. Stimuleringselektroden består av en anod och katod som placeras på huden över den undersökta nerven. Elektriska impulser sänds ut från katoden,
4
depolariserar axon till bildning av aktionspotentialer och ger upphov till
muskelpotentialer i de muskler som innerveras av nerven (2). I motorisk ENeG placeras anoden proximalt om katoden i nervens anatomiska riktning. Registrering av
muskelpotentialer, compound muscle action potentials (CMAP) utförs med en aktiv elektrod och en referenselektrod. Den aktiva elektroden placeras på huden mitt över muskelbuken där muskeländplattan lokaliseras. Referenselektroden placeras över ett område på huden som är elektriskt neutralt. Dessutom används en jordelektrod som kan placeras över ett lämpligt hudområde för att minska risken för artefakter (5).
I motorisk ENeG registreras distal och proximal latenstid. Latenstiden mäts från stimuleringens start till muskelpotentialens avgång från baslinjen, se figur 1 (5).
Elektrisk stimulering av nerven sker på två eller flera olika ställen och avståndet mellan stimuleringspunkterna mäts noggrant med måttband. Nervledningshastigheten, motor conduction velocity (MCV) beräknas genom att avståndet divideras med tidsskillnaden mellan distal och proximal latenstid. Nervledningshastigheten i motoriska nerver är hos vuxna normalt >50 m/s i övre extremiteter (2,3). I motorisk ENeG mäts även
muskelpotentialens duration och area, men som främst analyseras vid patologiska tillstånd (5).
Figur 1. Den övre kurvan visar muskelpotentialen som uppstår vid distal stimulering av den undersökta nerven, medan den nedre kurvan visar muskelpotentialen som uppstår vid proximal stimulering av nerven. I figuren visas markörer för distal latenstid
(DLAT), proximal latenstid (PLAT), muskelpotentialens amplitud (AMP), DURATION och AREA i motorisk elektroneurografi (5).
5
Den proximala delen av en perifer motorisk nerv undersöks genom så kallad F-respons. I ENeG undersöks F-respons genom att mäta latenstiden från stimulering till att F-svar uppstår i registreringen (3). Elektrisk stimulering av nervcellers axon depolariserar axonen i både distal och proximal riktning på grund av att axonets intilliggande segment inte är refraktära. Depolarisering av axon i distal riktning ger upphov till
aktionspotentialer som innerverar muskelfibrer, medan depolarisering i proximal riktning ger upphov till aktionspotentialer som fortplantas in mot ryggmärgen. I ryggmärgen kommer aktionspotentialerna att generera en potentialförändring i nervcellens cellkropp och på nytt depolarisera axonet. Dessa aktionspotentialer fortplantas i distal riktning och ger eventuellt upphov till en lågamplitudig
muskelpotential, ett så kallat F-svar i de muskelfibrer som innerveras av nerven (4). Det finns endast en liten sannolikhet på 0–5% att F-svar uppstår i respektive motorisk enhet. Därför utförs elektrisk stimulering av nerven ofta flera gånger för att öka chansen att erhålla F-svar från flera olika axon (6). F-svar uppstår ofta i axon med varierad nervledningskapacitet. Därför kan det uppstå en skillnad på några millisekunder i latenstid mellan olika F-svar i registreringen. I ENeG anges ofta F-respons som är tidsdifferensen mellan det tidigaste svaret och CMAP (FM-latens), samt antalet F-svar i registreringen (4,5). Antalet F-F-svar ger information om det finns tecken på ökad eller minskad excitabilitet i framhornets cellkroppar (7).
Vid motorisk ENeG är det viktigt att stimuleringen utförs supramaximalt för att så många axon som möjligt ska depolariseras i nerven. Det innebär att stimuleringsstyrkan ska öka med ytterligare 10–25% när CMAP har uppnått maximal amplitud.
Stimuleringsstyrkan får dock inte öka därutöver eftersom det kan bidra till att elektriska potentialer sprids i vävnaden och depolariserar andra närliggande nerver (5).
Registrering av muskelpotentialer visar en uppskattning av muskelfibrernas aktivitet. Den sammanlagda muskelpotentialen CMAP har ofta ett varierat utseende och amplitud. Det beror ofta på storleken och antalet muskelfibrer som aktiveras vid stimulering av nerven. I motorisk ENeG mäts amplituden från baslinjen till den högsta negativa punkten på CMAP, se figur 1. Dessutom påverkas CMAP av
aktionspotentialernas temporala dispersion som är skillnaden i nervledningskapacitet mellan de axon som depolariseras i nerven. En stor spridning i axonens
6
nervledningskapacitet ger ofta upphov till nedsatt amplitud och förlängd duration på CMAP (5).
1.5 Sensorisk elektroneurografi
Sensorisk ENeG innebär att nervcellers axon stimuleras med elektriska impulser från en stimuleringselektrod. Stimulering av nerven utförs på huden över nerven eller i
hudområdet som nerven har känselreceptorer i. Registrering av svarspotentialer utförs med en registreringselektrod över den undersöka nerven. De sensoriska nervcellerna som undersöks i ENeG har stor diameter och är myeliniserade. Dessa förmedlar information om känsel och beröring till CNS. Sensoriska nervceller som förmedlar smärta och temperatur är tunnare och undersöks med andra metoder som till exempel termotest (2,3).
Den sensoriska nervfunktionen kan undersökas i ortodrom eller antidrom riktning. En ortodrom registrering utförs genom att nerven stimuleras distalt och registrering sker proximalt om stimuleringselektroden. En sådan registrering utförs i samma riktning som de sensoriska aktionspotentialerna fortplantas i normalt. En antidrom registrering utförs i motsatt riktning genom att nerven stimuleras proximalt och registrering sker distalt om stimuleringselektroden (4,5). Det som gör det möjligt att registrera svarspotentialer både distalt och proximalt om den elektriska stimuleringselektroden beror på att axonet inte är refraktärt i intilliggande segment. Aktionspotentialer kan därför fortplantas både in mot ryggmärgen och i distal riktning vid depolarisering av axonet (1).
En fördel med antidrom registrering är att svarspotentialerna ofta har högre amplitud jämfört med ortodrom registrering. Det beror på att svarspotentialerna registreras distalt på fingret där nerverna lokaliseras ytligt under huden (5). Det finns däremot tidigare studier som tyder på att antidrom registrering bidrar till längre latenstider och långsammare nervledningshastighet jämfört med ortodrom registrering (8). På
sjukhuskliniker utförs undersökningar av n (nervus) medianus och n.ulnaris främst med ortodrom registrering, medan övriga nerver oftast undersöks med antidrom registrering (9).
7
I sensorisk ENeG undersöks latenstiden från stimulering tills att en svarspotential
uppstår i registreringen. Latenstiden mäts från stimuli till den första positiva kurvan som avgår från baslinjen, se figur 2. Avståndet mellan stimuleringselektrodens katod och registreringselektrodens katod mäts noggrant med måttband. Nervledningshastigheten, sensory conduction velocity (SCV) beräknas genom att dividera avståndet med
latenstiden. SCV är hos vuxna normalt mellan 40–65 m/s i övre extremiteter (5). Registrering av svarspotentialen, sensory nerve action potentials (SNAP) ger information om antalet axon som aktiveras i den undersökta nerven. SNAP är den sammanlagda summan av aktionspotentialer som fortplantas i nervens axon. I sensorisk ENeG har svarspotentialerna ofta låg amplitud. För att urskilja dessa ifrån baslinjen utförs medelvärdesbildningar av flera svarspotentialer genom repetitiv stimulering (4). I ENeG mäts amplituden på SNAP från svarspotentialens lägsta positiva punkt till svarspotentialens högsta negativa punkt i registreringen, se figur 2. Det finns flera faktorer som påverkar amplituden på SNAP. Exempel på sådana faktorer är axonens diameter samt avståndet mellan axon och registreringselektrod (5). Det är dessutom viktigt att stimuleringen av sensoriska nerver utförs supramaximalt för att det maximala antalet axon ska depolariseras i nerven (4). I sensorisk ENeG mäts även
svarspotentialens duration och area, men som främst analyseras vid patologiska tillstånd (5).
Figur 2. Figuren visar svarspotentialen som uppstår vid sensorisk elektroneurografi. Markörer för latenstid (LAT), svarspotentialens amplitud (AMP), duration (DUR) och AREA visas i figuren (5).
8
1.6 Elektroneurografi på n.medianus
N. medianus utgår från brachialplexus i ryggmärgsnivå C6-Th1 och innerverar de muskler som utför pronation och flexion av underarmen. I handen innerveras musculus (m) lumbricales I och II, m.opponens pollicis samt m.abductur pollicis brevis av n.medianus. Dessutom finns nervens sensoriska känselreceptorer i handen, fingrarnas radiala del samt halva ringfingret palmart och dorsalt (3).
1.7 Faktorer som påverkar elektroneurografi
De referensvärden som finns i ENeG baseras på ålder, kön och kroppslängd.
Nervledningshastigheten försämras med ökad ålder, men däremot uppstår det inte någon signifikant försämring av CMAP vid stimulering av n.medianus. På grund av förlust av axon och försämrad nervledningshastighet kan däremot en minskad amplitud av SNAP uppstå i samband med ökad ålder. Kroppslängden påverkar även
nervledningshastigheten där en lång person ofta uppvisar långsammare
nervledningshastighet jämfört med en kort person. Den motoriska och sensoriska nervledningshastigheten försämras med 2–3 m/s per tio centimeters ökning i kroppslängd (6,9).
En annan faktor som har en stor inverkan på nervledningshastigheten är hudtemperatur. Framför allt påverkas de sensoriska nervcellerna av minskad hudtemperatur genom att nervledningshastigheten försämras med ungefär 2 m/s per minskad grad Celsius. Den motoriska nervledningshastigheten påverkas även av minskad temperatur, men inte i samma grad som den sensoriska nervledningshastigheten (5).
Det finns flera sjukdomstillstånd som kan påverka nervfunktionen i perifera nerver. Till exempel är nervinklämningar ett vanligt förkommande problem som bidrar till nedsatt nervledningshastighet över det skadade nervområdet. Nervinklämning av n.medianus uppstår ofta i handleden och ger upphov till karpaltunnelsyndrom. Dessutom kan nedsatt amplitud av muskelpotentialer uppstå i registreringar med ENeG på grund av muskelsjukdomar eller nedsatt funktion i motoriska nervceller (2).
9
1.8 Nervledningskapacitet i dominant och icke-dominant hand
Det finns tidigare studier som visar att det finns en signifikant sidoskillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet mellan dominant och icke-dominant hand (10,11). Det finns även studier som tyder på att nervledningshastigheten är högre i dominant hand, men ingen statistisk signifikant sidoskillnad påvisades i resultatet (12). Dessutom finns det en studie som visar att F-svarslatensen är snabbare i dominant hand jämfört med icke-dominant hand (13). Tidigare studier tyder även på att den dominanta sidans motorneuron har ökad excitabilitet jämfört med den icke-dominanta sidan (10,13). En signifikant sidoskillnad i amplitud vid motorisk registrering av n.ulnaris presenteras i en studie av Ehler med medarbetare (14). Fysisk aktivitet, ökad eller långvarig
användning av en viss typ av muskler ger upphov till muskelhypertrofi och ökad muskelkraft i dessa muskler (12). I en tidigare studie diskuteras det även om en signifikant sidoskillnad finns i amplituden på SNAP mellan dominant och
icke-dominant hand. Den icke-dominanta handen används mer än den icke-icke-dominanta handen och utsätts oftare för skador. Därför förväntas amplituden vara lägre i dominant hand
jämfört med icke-dominant hand (15).
1.9 Handgreppsstyrka
Handgreppsstyrka undersöks ofta hos personer med nedsatt handfunktion. Exempel på sjukdomar som kan ge upphov till svaghet i muskler är polyneuropati och sarkopeni (16,17). Det finns flera olika instrument som kan användas för mätning av
handgreppsstyrka, exempelvis Jamar Hand dynamometer. Ett sådant instrument utgörs av ett hydrauliskt system som mäter kraft i stället för tryck (18).
I utförandet av handgreppstest rekommenderas testpersoner att sitta ner med axlarna in mot kroppen och med armbågen i 90º flexion. Enligt rekommendationer är det tillåtet att handleden vrids mellan 0 och 30º i utförandet av testet (18). Utrustningen kan anpassas efter handstorlek och har fem olika greppspositioner. I tidigare studier har position två används främst i utförandet av testet (16).
En tidigare studie visar att handgreppsstyrkan hos högerhänta kvinnor är i genomsnitt 28,4 kg i dominant hand respektive 24,4 kg i icke-dominant hand. Handgreppsstyrkan
10
hos högerhänta män är i genomsnitt 47,4 kg i dominant hand respektive 42,0 kg i icke-dominant hand. Liknande mätvärden uppstod hos vänsterhänta personer, men däremot erhölls högre genomsnittsvärden i icke-dominant hand jämfört med dominant hand hos vänsterhänta personer. Dessutom hade deltagarna i studien en varierande ålder mellan 20 och 94 år (19).
1.10 Syfte
Syftet är att ta reda på om det finns en statistisk signifikant skillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöks det även om ett statistiskt samband finns mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk ENeG i dominant respektive icke-dominant hand.
1.11 Frågeställning
Finns det en statistisk signifikant skillnad i motorisk och sensorisk
nervledningshastighet, amplitud och FM-latens mellan dominant och icke-dominant hand vid stimulering av n.medianus?
Finns det en skillnad i motorneuronens excitabilitet och antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand vid stimulering av n.medianus?
Finns det ett statistiskt signifikant samband mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk ENeG i dominant respektive icke-dominant hand?
11
2
. MATERIAL OCH METOD
2.1 Testpersoner
Testpersoner som har deltagit i studien är studenter i termin 6 på Biomedicinska analytikerprogrammet vid Örebro universitet. Enligt riktlinjer från Örebro universitet fick endast deltagare i samma kurs användas som testpersoner på grund av covid-19. Samtliga kursdeltagare kontaktades via Messenger eller mail och tillfrågades om de vill deltaga i studien. Inklusionskriterier i studien var testpersoner i åldern 20–35 år.
Exklusionskriterier var testpersoner med diabetes, pacemaker, nackskada, neurologiska sjukdomar eller besvär. I studien deltog 26 testpersoner, varav 20 kvinnor och 6 män.
2.2 Undersökning med elektroneurografi
Hudtemperaturen kontrollerades med örontermometern Braun Thermoscan PRO 4000 (Braun, Southborough, USA) innan undersökning utfördes på respektive hand.
Hudtemperaturen accepterades om den var >30 ºC på handryggen. Om temperaturen var <30 ºC värmdes händerna under varmt vatten eller med en plasthandske med innehåll av varmt vatten på huden. ENeG utfördes motoriskt och sensoriskt på n.medianus
bilateralt. Undersökningen utfördes med varierande hand som utgångspunkt som baserades på en slumpmässig fördelning genom lottdragning. Två lappar fanns att välja mellan att dra, en med texten höger och en andra med texten vänster. Vald lapp
avgjorde vilken sida som inledde registreringen. ENeG utfördes med utrustningen Medtronic Keypoint (Medtronic functional diagnostics A/S, Skovlunde, Danmark) vid Örebro Universitet.
2.3 Undersökning med motorisk elektroneurografi
I utförandet av motorisk ENeG placerades en aktiv registreringselektrod (Natus Manufacturing Limited, Galway, Irland) över m.abductur pollicis brevis. En referenselektrod (Natus Manufacturing Limited, Galway, Irland) placerades över interfalangealleden på digitorum (dig) I. Dessutom fästes en jordelektrod (GVB-gelliMed, Bad Segeberg, Tyskland) runt försökspersonenens hand eller handled. Elektrisk stimulering av n.medianus utfördes med en stimuleringselektrod (Nihon
12
Kohden, Tokyo, Japan) på huden över den undersökta nerven. Stimuleringen utfördes supramaximalt med stimuleringsduration på 0,2 ms. Distal stimulering utfördes på handleden åtta centimeter proximalt om den aktiva registreringselektroden (figur 3), medan proximal stimulering utfördes ovanför armvecket medialt om m.biceps brachii (figur 4). Avståndet mellan stimuleringspunkterna mättes noggrant med måttband. Nervledningshastigheten, MCV beräknades för respektive hand genom att avståndet dividerades med tidsskillnaden mellan proximal och distal latenstid.
I utförandet av motorisk ENeG registrerades även F-respons vid stimulering av
n.medianus. Elektrisk stimulering av nerven utfördes supramaximalt på handleden åtta centimeter proximalt om den aktiva registreringselektroden. Stimulering av n.medianus utfördes 20 gånger med frekvensen 1 Hz på respektive hand.
Figur 3. Bilden visar utförandet av motorisk elektroneurografi på nervus medianus. Den aktiva registreringselektroden är placerad över musculus abductur pollicis brevis. Referenselektroden är placerad över interfallangealleden på digitorum I. Elektrisk stimulering av nerven utfördes distalt på handleden åtta centimeter proximalt om den aktiva registreringselektroden. Jordelektroden är placerad runt testpersonens hand. Fotograf Svang, Maja.
13
Figur 4. Bilden visar utförandet av motorisk elektroneurografi på nervus medianus. Elektrisk stimulering utfördes proximalt, ovanför armvecket medialt om musculus biceps brachii. Den aktiva registreringselektroden är placerad över musculus abductur pollicis brevis. Referenselektroden är placerad över interfallangealleden på digitorum I. Jordelektroden är placerad runt testpersonens hand. Fotograf Svang, Maja.
2.4 Undersökning med sensorisk elektroneurografi
I utförandet av sensorisk ENeG placerades en registreringselektrod (Nihon Kohden, Tokyo, Japan) över n.medianus. Registrering av svarspotentialer utfördes i ortodrom nervriktning. Registreringselektrodens katod placerades över den punkt där n.medianus stimulerades vid motorisk registrering på handleden. Elektrisk stimulering av
n.medianus utfördes med en stimuleringselektrod (Nihon Kohden, Tokyo, Japan) på basen av dig. III (figur 5). En jordelektrod placerades mellan stimuleringselektrod och registreringselektrod. Repetitiv stimulering med frekvensen 1 Hz användes för att succesivt öka stimuleringsstyrkan tills maximal amplitud uppnåtts i registreringen. Stimulering av n.medianus utfördes supramaximalt med minst nio stimuleringar, vars svarspotentialer medelvärdesbildades. Stimuleringsdurationen var 0,2 ms.
14
Figur 5. Bilden visar utförandet av sensorisk elektroneurografi på nervus medianus. Elektrisk stimulering av nerven utfördes med en stimuleringselektrod på basen av digitorum III. Registreringselektroden är placerad på handleden över nervus medianus. Jordelektroden är placerad mellan stimuleringselektrod och registreringselektrod. Fotograf Svang, Maja.
2.5 Hangreppstest
Handgreppsstyrka undersöktes med utrustningen Jamar Hydraulic Hand dynamometer (Performance Health Supply, Cedarburg, USA) där styrkan anges i kg.
Handgreppstestet utfördes tre gånger per hand. Ett ytterligare försök utfördes om differensen mellan de tre mätvärdena var mer än fem kg. Testpersonerna fick sitta ner med rak rygg, axlarna in mot kroppen och armbågen i 90º flexion vid utförandet av testet. Den undersökta handens armbåge placerades på ett bord och handleden tilläts vridas mellan 0-30º. Dynamometerns handgreppsposition anpassades efter testpersonens handstorlek. Hangreppsposition två eller tre användes vid utförandet av testet. Ett
medelvärde beräknades av tre mätvärden för respektive hand.
2.6 Statistik
Statistiska beräkningar av MCV, SCV, CMAP och FM-latens utfördes i Microsoft Excel 365 (Microsoft Corporation, Redmond, Washington, USA). Bedömning av normalfördelning för samtliga mätvariabler i studien utfördes visuellt med hjälp av
15
histogram samt genom jämförelse av medelvärde och median. De mätvariabler som följer en normalfördelning är MCV, SCV, CMAP, FM-latens samt handgreppsstyrka och kroppslängd. SNAP och antalet F-svar har däremot en positiv respektive negativ sned fördelning. Ett tvåsidigt parat t-test användes för att beräkna om det finns en signifikant sidoskillnad av de normalfördelade mätvariablerna, medan Wilcoxon Signed Rank Test användes för beräkning av de icke-normalfördelade mätvariablerna.
Wilcoxon Signed Rank Test beräknades i Statistix 8 (Analytical Software, Tallahassee, Florida, USA). För samtliga mätvariabler bestämdes signifikansnivån till α=0,05. Spridningsdiagram och beräkning av Pearsons korrelationskoefficient användes för att undersöka om det finns en korrelation mellan handgreppsstyrka och amplituden vid motorisk registrering mellan dominant och icke-dominant hand. Dessutom undersöktes det om en korrelation finns mellan kroppslängd och nervledningshastighet. Dessa beräkningar utfördes i Microsoft Excel 365.
2.7 Etik
Testpersonernas deltagande i studien var frivilligt och de hade möjlighet att avbryta deltagandet när som helst under studieperioden. ENeG och handgreppstest är undersökningsmetoder som används rutinmässigt på sjukhuskliniker och ger inte upphov till några skador. ENeG kan dock upplevas något obehagligt och testpersonerna hade därför möjlighet att avbryta undersökningen även under pågående
undersökningstid. Information om studien gavs ut på blankett och samtycke samlades in skriftligen på blanketten, se bilaga 1.
För att deltaga i studien behövde testpersonerna besvara frågor om ålder, kön, längd och vikt. Dessutom tillfrågades testpersonerna om de har diabetes, pacemaker, nackskada, neurologiska sjukdomar eller besvär som är studiens exklusionskriterier.
Samtyckesblanketter är försedda med studiekoder och personuppgifter ersattes med dessa koder i arbetet. Samtyckesblanketter och mätdata raderas efter att arbetet är avslutat. Resultatet kommer endast finnas presenterat på gruppnivå i examensarbetet.
16
3. RESULTAT
I studien deltog 26 testpersoner, varav 20 kvinnor och 6 män. Testpersonerna hade en genomsnittsålder på 24 år (range 21–32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155-185 cm). Två av testpersonerna som deltog i studien var vänsterhänta, medan övriga var högerhänta.
Medelvärden, standardavvikelser och p-värden för MCV, SCV, CMAP och FM-latens i dominant respektive icke-dominant hand från n.medianus presenteras i tabell 1 och 2. Dessutom presenteras median, kvartilavstånd och p-värden för SNAP och antalet F-svar i dominant respektive icke-dominant hand från n.medianus i tabell 1 och 2. Amplituden på CMAP bedömdes utifrån distal stimulering för respektive hand.
Tabell 1. Tabellen visar medelvärden och standardavvikelse (m ± SD) för motorisk nervledningshastighet (MCV), compound muscle action potentials (CMAP) samt FM-latens i dominant respektive icke-dominant hand från nervus medianus. Tabellen visar även median och kvartilavstånd (median (q1-q3)) för antalet F-svar i dominant
respektive icke-dominant hand från nervus medianus. Tvåsidigt parat-t-test användes för att beräkna p-värden i MCV, CMAP och FM-latens. Wilcoxon Signed Rank Test
användes för att beräkna p-värdet i antal F-svar.
Variabel Dominant hand Icke-dominant hand p-värde MCV (m/s) 60,3 ± 3,9 60,6 ± 3,2 0,73 CMAP (mV) 9,9 ± 2,6 8,8 ± 1,2 0,02 FM-latens (ms) 21,5 ± 1,9 21,3 ± 1,8 0,47 Antal F-svar 19 (17,3–20,0) 19 (18,0–20,0) 0,45
17
Tabell 2. Tabellen visar medelvärden och standardavvikelse (m ± SD) för sensorisk nervledningshastighet (SCV) i dominant respektive icke-dominant hand från nervus medianus. Tabellen visar även median och kvartilavstånd (median (q1-q3)) för sensory
nerve action potentials (SNAP) i dominant respektive icke dominant hand från nervus medianus. Tvåsidigt parat-t-test användes för att beräkna p-värdet i SCV. Wilcoxon Signed Rank Test användes för att beräkna p-värdet i SNAP.
Variabel Dominant hand Icke-dominant hand p-värde SCV (m/s) 60,5 ± 5,9 63,3 ± 6,3 0,0002 SNAP (µV) 31,0 (22–41,8) 22,5 (17,0–28,8) 0,004
Medelvärde och standardavvikelse för handgreppsstyrkan i respektive hand presenteras i tabell 3. Korrelationen mellan handgreppsstyrka och amplituden på CMAP studerades i spridningsdiagram för respektive hand, se figur 6 och 7. Korrelationskoefficienten (r) beräknades för dominant hand (r= -0,06) respektive icke dominant hand (r=0,27). Tabell 3. Tabellen anger medelvärden och standardavvikelser (m ± SD) för hangreppsstyrkan i dominant respektive icke-dominant hand.
Variabel Dominant hand Icke-dominant hand Handgreppsstyrka (kg) 37±13 34±12
18
Figur 6. Figuren visar förhållandet mellan amplituden på compound muscle action potentials (CMAP) och handgreppsstyrkan i dominant hand. Regressionslinjen och korrelationskoefficienten (r) anges i figuren.
Figur 7. Figuren visar förhållandet mellan amplituden på compound muscle action potentials (CMAP) och handgreppsstyrkan i icke-dominant hand. Regressionslinjen och korrelationskoefficienten (r) anges i figuren.
y = -0,0127x + 10,327 r = -0,06 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 0 10 20 30 40 50 60 70 80 CMA P ( m V) Handgreppsstyrka (kg) y = 0,0468x + 7,2271 r = 0,27 0 2 4 6 8 10 12 14 0 10 20 30 40 50 60 70 80 CMA P ( m V) Handgreppsstyrka (kg)
19
I studien undersöktes även förhållandet mellan kroppslängd och MCV i dominant respektive icke-dominant hand i ett spridningsdiagram, se figur 8.
Korrelationskoefficienten (r) beräknades för MCV och SCV i dominant respektive icke-dominant hand. Korrelationskoefficienten mellan kroppslängd och MCV i icke-dominant respektive icke-dominant hand beräknades till r= 0,003 respektive r= 0,115.
Korrelationskoefficienten mellan kroppslängd och SCV i dominant respektive icke-dominant hand beräknades till r= -0,21 respektive r= -0,40.
Figur 8. Figuren visar förhållandet mellan kroppslängd och motorisk nervledningshastighet (MCV) i dominant respektive icke-dominant hand. Regressionslinjen och korrelationskoefficienten (r) för dominant respektive icke-dominant hand anges i figuren.
y = 0,0014x + 60,1 r = 0,003 y = 0,0436x + 53,243r = 0,115 40 45 50 55 60 65 70 75 150 155 160 165 170 175 180 185 190 M CV ( m /s ) Kroppslängd (cm)
Dominant hand Icke-dominant hand
20
4. DISKUSSION
4.1 ResultatResultatet för SCV visar att det finns en signifikant skillnad mellan dominant och icke-dominant hand. SCV är högre i icke-icke-dominant hand jämfört med icke-dominant hand. Förklaringen till det kan vara att den dominanta handen utsätts för fler skador eftersom den används mer i fysiska sammanhang. Intervallet för referensvärden i SCV är relativt stort mellan 40–65 m/s i övre extremiteter (5), men eftersom det finns en tydlig
signifikant skillnad i SCV mellan dominant och icke-dominant hand kan det vara viktigt att ta hänsyn till det i kliniska sammanhang.
Resultatet visar även att det finns en signifikant sidoskillnad i amplituden på SNAP mellan dominant och icke-dominant hand. SNAP har en högre amplitud i dominant hand jämfört med icke-dominant hand. En tidigare studie har dock visat att amplituden på SNAP är lägre i dominant hand jämfört med icke-dominant hand. Enligt studien beror det på att den dominanta handen utsätts för fler skador eftersom den används oftare i fysiska sammanhang (15). Dessutom finns det studier som hävdar att amplituden på SNAP sjunker med ökad ålder på grund av försämrad
nervledningshastighet och ökad förlust av axon i dominant hand (5). Eftersom det finns en signifikant sidoskillnad i sensorisk amplitud och den dominanta handen har en större risk att drabbas av skador kan det därför vara viktigt att ta hänsyn till det vid
diagnostisering av patienter på sjukhuskliniker. Det finns dock stora individuella variationer i amplituden på SNAP, vilket bidrar till att det kan vara svårt att avgöra vad som är inom ett normalintervall.
En signifikant sidoskillnad i motorisk amplitud, CMAP påvisas också i resultatet. Fysisk aktivitet, ökad eller långvarig användning av en viss typ av muskler bidrar ofta till muskelhypertrofi och ökad muskelkraft (12). Det kan vara förklaringen till att den dominanta handen har en högre motorisk amplitud jämfört med icke-dominant hand. Enstaka gånger uppstod det stora motoriska amplitudskillnader mellan dominant och icke-dominant hand trots att stimuleringen utfördes supramaximalt. Anledningen till det kan vara att nerven har olika anatomiska positioner i dominant respektive icke-dominant hand. Det uppstod dock inte några tecken på patologi och därför har dessa testpersoner
21
inte exkluderats från studien. Det kan dessutom vara svårt att avgöra om det beror på muskelhypertrofi i en av händerna jämfört med den andra handen hos testpersonen. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk ENeG. I dominant hand är r=-0,06 och icke-dominant hand är r=0,27. Eftersom dessa värden är närmare noll anses resultatet inte påvisa någon
korrelation mellan handgreppsstyrka och motorisk amplitud i respektive hand. Det beror antagligen på att handgreppsstyrka som mäts med Jamar Hand dynamometer utgörs av flera muskelgrupper och inte enbart m.abductur pollicis brevis. En utvärdering av olika instrument för mätning av handgreppsstyrka presenterades av California Medical Association på 1950-talet. I studien ansågs Jamar Hand dynamometer vara det mest pålitliga instrumentet, vilket också används i denna studie (18).
Resultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad i MCV, FM-latens och antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. En ökad excitabilitet i
dominant hand kan inte påvisas i resultatet. Det stämmer överens med en tidigare studie där excitabiliten i n.medianus undersöktes med ENeG (7). Däremot finns det andra studier som påstår att det finns en ökad excitabilitet i dominant hand jämfört med icke-dominant hand (10,13).
I studien undersöktes även korrelationen mellan handgreppsstyrka och kroppslängd eftersom tidigare studier har visat att nervledningshastigheten försämras med 2–3 m/s per tio centimeters ökning i kroppslängd (6,9). Det finns ingen korrelation mellan kroppslängd och MCV i dominant respektive icke-dominant hand som antagligen beror på att nervledningshastigheten är ungefär lika hos samtliga testpersoner.
Korrelationskoefficienter som beräknades mellan kroppslängd och SCV i dominant respektive icke-dominant hand visar däremot att finns mycket svaga negativa samband. Det beror på att en ökad kroppslängd ger upphov till en liten försämring i SCV.
4.2 Testpersoner
Studien utfördes på en homogen undersökningsgrupp med testpersoner i åldern 21–32 år. Samtliga registreringar i studien har utförts av samma person.
22
Exklusionskriterier i studien var diabetes, pacemaker, nackskada, neurologiska
sjukdomar eller besvär. Patologiska tillstånd som nervinklämningar och polyneuropatier kan bidra till försämrad nervledningshastighet och nedsatt motorisk och sensorisk amplitud. Det finns tidigare studier som tyder på att ungefär hälften av det totala antalet personer med diabetes respektive cervikal ryggmärgsskada uppvisar neurologiska symptom (3,20). Personer med diabetes och nackskador har därför exkluderats från studien eftersom det kan påverka mätvärden.
ENeG kan utföras på personer med pacemaker, men i sådana fall rekommenderas det att kontakta hjärtavdelningen innan undersökningen (4). Personer med pacemaker har därför exkluderats från studien.
4.3 Felkällor
ENeG är en undersökningsmetod som kräver att utförandet utförs korrekt för att erhålla pålitliga mätvärden. Registreringselektroden i motorisk ENeG ska placeras mitt över muskelbuken där muskeln är störst för att maximal amplitud ska uppnås i registreringen. Hög stimuleringsstyrka i både motorisk och sensorisk ENeG kan dessutom ge upphov till artefakter genom att elektriska potentialer sprids i vävnaden och stimulerar andra närliggande nerver (4).
Avståndet mellan registreringselektrod och axon i sensorisk ENeG påverkar amplituden på SNAP (5). I utförandet av sensorisk ENeG placerades registreringselektroden över den punkt där motorisk stimulering utfördes på respektive hand. Liknande sensoriska latenstider mellan dominant och icke-dominant hand eftersträvades i utförandet av registreringarna för att erhålla jämförbara amplituder.
I sensorisk ENeG registreras svarspotentialer med låg amplitud. Därför finns det en stor risk att artefakter uppstår i registreringen som kan bidra till att svarspotentialerna är svåra att urskilja från baslinjen. Exempel på artefakter som ofta ger upphov till
störningar är växelström från elektrisk utrustning. Dessutom kan muskelkontraktioner ge upphov till störningar om testpersonen inte är avslappnad. I utförandet av studien uppstod enstaka växelströmsstörningar under sensorisk registrering. Artefakter eliminerades genom att flytta på eventuella störningskällor och utrustning. Ibland
23
användes en ytterligare jordelektrod kopplad till undersökningsstolen eller testpersonens arm. Resultatet från studien är pålitligt därför att registreringar med artefakter inte godkändes som användbart material i studien. I situationer där artefakter uppstod åtgärdades det under pågående undersökning och ingen testperson har behövts exkluderats från studien.
Hudtemperaturen undersöktes på samtliga testpersoner innan undersökning utfördes på respektive hand. Hudtemperaturen accepterades om den var >30 ºC på handryggen. Nervledningshastigheten försämras med minskad temperatur och därför är det viktigt att hudtemperaturen är tillräckligt hög för att erhålla pålitliga mätvärden. En tidigare studie tyder på att hudtemperaturer som är >30 ºC inte visar något signifikant samband mellan nervledningshastighet och temperatur. Därför finns det inte någon anledning till att händerna värms mer än 30 ºC (6).
4.4 Resultatets betydelse för kliniska sammanhang
Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i SCV, CMAP och SNAP mellan dominant och icke-dominant hand. De referensvärden som finns i dagsläget på kliniker används för både dominant och icke-dominant hand. Därför kan det vara viktigt att ta hänsyn till skillnaden som finns mellan dominant och icke-dominant hand vid
diagnostisering av patologiska tillstånd. Nya referensintervall borde utformas som förutom kön, ålder och längd även baseras på handdominans. I situationer där endast en arm undersöks kan även val av undersökningsarm baseras på om det är dominant eller icke-dominant hand.
I studien deltog endast två vänsterhänta testpersoner eftersom rekryteringen av
testpersoner var begränsad under studieperioden. Det behövs ytterligare studier för att undersöka om det finns en signifikant skillnad mellan dominant och icke-dominant hand även hos vänsterhänta personer. Det kan exempelvis påverkas av hur mycket de båda händerna används i fysiska sammanhang. I situationer som kräver styrka och
fingerfärdighet använder ofta vänsterhänta personer även den icke-dominanta handen (11). Dessutom behövs ett större antal testpersoner för att utforma nya referensvärden som baseras på handdominans.
24
4.5 Slutsats
Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i SCV, SNAP och CAMP mellan dominant och icke-dominant hand. Däremot finns det inte någon signifikant skillnad i MCV, FM-latens och antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Det finns inte någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk ENeG i
25
5. REFERENSER
1. Aldskogius H, Rydqvist B. Den friska människan: Anatomi och fysiologi. 1:a uppl. Stockholm: Liber AB; 2018.
2. Jonson B, Wollmer P. Klinisk fysiologi: Med nuklearmedicin och klinisk neurofysiologi. 3:e uppl. Stockholm: Liber AB; 2011.
3. Fagius J, Nyholm D. Neurologi. 5:e uppl. Stockholm: Liber AB; 2012.
4. Whittaker RG. SNAPs, CMAPs and F-waves: nerve conduction studies for the uninitiated. Pract Neurol. 2012; 12:108-115.
5. Stålberg E, van Dijk H, Falck B, Kimura J, Neuwirth C, Pitt M, et al. Standards
for quantification of EMG and neurography. Clin Neurophysiol. 2019; 130:1688-1729.
6. Stålberg E, Falck B. Clinical Motor Nerve Conduction Studies. Methods in Clin Neurophysiol. 1993; 4: 61-80.
7. Tsuji Y, Noto Y, Shiga K, Yokota I, Nakagawa M, Mizuno T. Does hand
dominance affect peripheral nerve excitability? Clin Neurophysiol. 2016;
127:1921-1922.
8. Valls-Sole J, Leote J, Pereira P. Antidromic vs orthodromic sensory median
nerve conduction studies. Clin Neurophysiol Pract. 2016; 1:18-25.
9. Falck B, Stålberg E, Bischoff C. Sensory Nerve Conduction Studies with Surface Electrodes. Methods in Clinical Neurophysiology. 1994; 5: 1-20.
10. Sathiamoorthy A, Sathiamoorthy SS. Limb dominance and motor conduction velocity of median and ulnar nerves. Ind J Physiol Pharmac. 1990; 34: 51-53.
26
11. Singh PI, Maini BK, Singh I. Bilateral asymmetry in conduction velocity in the efferent fibres of the median nerve and its relationship to handedness. Ind J Physiol Pharmac. 1977; 21: 364-368.
12. Tayade MC, Latti RG. Effect of limb dominace on the nerve conduction studies in healthy subjects. Pravara Med Rev. 2011; 3:31-33.
13. Tu J, Solomen S, Aaron P, John AT. Effect on hand dominance on late responses in young adults. Int J Phys Educ Sports Health. 2015; 2:241-244.
14. Ehler E, Ridzoň P, Urban P, Mazanec R, Nakládalová M, Procházka B,
Matulová H, Latta J, Otruba P. Ulnar nerve at the elbow - normative nerve
conduction study. J Brachial Plex Peripher Nerve Inj. 2013; 8:2.
15. Werner RA, Franzblau A. Hand dominance effect on median and ulnar sensory
evoked amplitude and latency in asymptomatic workers. Arch Phys Med Rehabil. 1996; 77:473-476.
16. Roberts HC, Denison HJ, Martin HJ, Patel HP, Syddall H, Cooper C, et al. A
review of the measurement of grip strength in clinical and epidemiological studies: towards a standardised approach. Age Ageing. 2011; 40:423-429. 17. Peters MJ, van Nes SI, Vanhoutte EK, Bakkers M, van Doorn PA, Merkies IS,
et al. Revised normative values for grip strength with the Jamar dynamometer. J Peripher Nerv Syst. 2011; 16:47-50.
18. American Society of Hand Therapists. Clinical Assessment Recommendations. 2:a uppl. Chicago: American Society of Hand Therapists;1992.
27
19. Mathiowetz V, Kashman N, Volland G, Weber K, Dowe M, Rogers S. Grip and
pinch strength: normative data for adults. Arch Phys Med Rehabil. 1985; 66:69– 74
20. Curt A, Dietz V. Nerve conduction study in cervical spinal cord injury: significance for hand function. NeuroRehabilitation. 1996; 7:165-173.
Bilaga 1
Information och samtyckesformulär
Den här undersökningen ingår i ett examensarbete på kandidatnivå som utförs av mig, Maja Svang. Jag studerar Biomedicinska analytikerprogrammet med inriktning
fysiologi, institutionen för hälsovetenskaper vid Örebro Universitet. I studien kommer elektroneurografi att utföras för att studera skillnaden i nervfunktion mellan dominant och icke-dominant hand. Ett hangreppstest kommer dessutom att utföras för att jämföra om det finns ett samband mellan handstyrka och elektroneurografi. För att kunna delta i studien ska du vara inom åldern 20–35 år. Du får inte ha diabetes, pacemaker,
nackskada eller någon neurologisk sjukdom/besvär.
För att kunna delta i studien behöver följande frågor besvaras:
Kön: Ålder: Längd: Vikt:
Dominant hand: Höger [ ] Vänster [ ]
Har du diabetes, nackskada eller någon neurologisk sjukdom/besvär? Ja [ ] Nej [ ] Har du pacemaker? Ja [ ] Nej [ ]
Syftet med studien
Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervernas funktion. Syftet med studien är att undersöka om det finns någon skillnad i nervens svar mellan dominant och icke-dominant hand. Dessutom kommer handstyrka att analyseras för att ta reda på om det finns något samband mellan handstyrka och svar från
elektroneurografin.
Undersökningen
Elektroneurografi kommer att utföras på en arm/hand i taget. Undersökningen utförs med hjälp av elektrisk stimulering av nerverna som upplevs som små stötar. Det är inte farligt, men det kan upplevas något obehagligt. Dessutom kan mycket kortvarig
muskelryckning uppstå i samband med stimulering av nerver i arm/hand. Det är viktigt att du är varm om händerna eftersom hudtemperaturen kan påverka mätvärden i
Hangreppsstyrka kommer att undersökas med ett handgreppstest på både vänster och höger hand. I handgreppstestet uppmanas du till att gripa tag om ett handtag så kraftigt som möjligt. Testet upprepas några gånger per sida. Båda metoderna används
rutinmässigt kliniskt och är helt ofarliga.
Det tar sammanlagt ungefär 40 minuter för utförandet av elektroneurografi och handgreppstest. Du kan välja att avbryta undersökningen när som helst under undersökningstiden. Utförandet av undersökningen sker på Örebro Universitet.
Hantering av personuppgifter
Denna hantering av personuppgifter bygger på att dina personuppgifter behandlas med ditt samtycke. Du kan när som helst ta tillbaka samtycket utan att ange någon särskild anledning. Uppgifterna får då inte bevaras eller behandlas vidare utan annan laglig grund.
Genom insamling av uppgifter om registrerade mätdata från ovan beskrivet
examensarbete kommer de att utgöra underlag i ett examensarbete på kandidatnivå. Personuppgifter som namn och personnummer kommer att ersättas med studiekod. Resultatet kommer endast presenteras på gruppnivå i examensarbetet.
Uppgifterna kommer att behandlas under den tid det tar att färdigställa examensarbetet (preliminärt under vårterminen 2021) varefter de raderas.
Du kan ta del av det som registrerats om dig eller ha synpunkter på behandlingen eller de uppgifter som samlats in genom att kontakta ansvariga för examensarbetet enligt nedan angivna kontaktuppgifter.
Frågor om hur Örebro universitet behandlar personuppgifter kan ställas till lärosätets dataskyddsombud på dataskyddsombud@oru.se
Klagomål som inte kan lösas med Örebro universitet kan lämnas till Datainspektionen. Jag har muntligen informerats om studien och även tagit del av den skriftliga
informationen. Jag har haft möjlighet att ställa frågor. Jag samtycker till att delta i studien och är medveten om att mitt deltagande är frivilligt, samt att jag när som helst kan avbryta mitt deltagande.
Ort och datum……….... Namnteckning... Namnförtydligande... Studentens kontaktinformation:
Maja Svang, Biomedicinsk analytikerstudent, Örebro Universitet. E-mail: majaswang@gmail.com
Tel: 070-5825526
Handledarens kontaktinformation:
Eva Oskarsson, Universitetslektor, Örebro Universitet. E-mail: eva.oskarsson@oru.se
