Kärlekens verkligheter: mononormen och relationsfrämjande aspekter av polyamori

Kärlekens verkligheter: mononormen och relationsfrämjande aspekter av polyamori Suzanne Gustavsson & Diza Sköld

Örebro universitet

Jag kan utforska, jag kan leka, jag kan skapa nya relationer, ja det är nog det som jag gillar mest med det.

Sammanfattning

Människor formar kärleksrelationer på många olika sätt. I dagens samhälle är seriell monogami normen och det ansedda idealet. Idealiseringen av monogama relationer medför en nedvärdering av icke-monogama relationer och de personer som praktiserar dessa, däribland polyamorösa. Trots detta finns många fördelar med polyamorösa relationer dokumenterade. Våra huvudsakliga syften med den här studien var att få en förståelse för polyamorösas upplevelser av mononormen samt undersöka vilka relationsfrämjande aspekter som finns i polyamorösa relationer. Vi genomförde tio semistrukturerade telefonintervjuer med personer som identifierade sig som polyamorösa. Utifrån denna datainsamling genomförde vi tematisk analys. Analysen resulterade i tre större huvudteman: ”minoritetsupplevelser”, ”relationsfrämjande aspekter” och ”polypositiva upplevelser”, samt några mindre teman. Vi drog slutsatsen att polyamorösa kan mötas av fördomar och praktiska begränsningar och att mononormen kan bidra till minoritetsstress som hanteras med eller tar sig uttryck i internaliserade fördomar, skyddsbeteenden och pro-aktiva polynormaliserande handlingar. Vi kunde också konstatera att polyrelationer präglas av öppen kommunikation, aktiva uttryck av kärlek och omsorg, villighet till anpassning, polypositiva attityder och en syn på obehagliga känslor som hanterbara. Polyamorösa upplever sina relationer som allmänt positiva med hänsyn till personlig utveckling, livsbejakande och positiva upplevelser av paramourer. Samhället, och speciellt de som arbetar inom människovårdande yrken, bör ta till sig denna kunskap för att kunna säkerställa ett inkluderande bemötande av polyamorösa.

Nyckelord: tematisk analys, polyamori, mononorm, relationsfrämjande, minoritetsstress

Handledare: Matilda Wurm Psykologi, kandidatkurs

Realities of Love: The Mononorm and Relationship Promoting Aspects of Polyamory Suzanne Gustavsson & Diza Sköld

Örebro University

I can explore, I can play, I can form new relationships, yeah that’s probably what I like the most about it.

Abstract

People form romantic relationships in various ways. In today’s society, serial

monogamy is the norm and the considered ideal relational form. The idealization of monogamous relationships implies a disparagement of non-monogamous relationships and those who practice these, for example polyamorous people. In spite of this, many benefits of polyamorous relationships have been documented. Our main aims of this study was to gain insight of how polyamorous people experience the mononorm, and to examine relationship promoting aspects of polyamorous relationships. We conducted ten semi-structured telephone interviews with people who identified as polyamorous. Based on this collection of data we conducted a thematic analysis. The analysis resulted in three main themes: “minority experiences”, “relationship promoting aspects” and “poly-positive experiences”, and some minor themes. We concluded that polyamorous people can face prejudices and practical limitations and that the mononorm can contribute to minority stress which is coped with or expressed in internalized prejudices, safeguarding behaviors and poly normalizing actions. We could also state that polyamorous relationships are characterized by open communication, active expressions of love and care, willingness to make adjustments, poly-positive attitudes and a view of uncomfortable emotions as manageable. Polyamorous people experience their relationships as positive in general, taking into account personal development, life affirmation and positive experiences of paramours. Society, and especially human care professionals, should take this knowledge into consideration to be able to ensure an inclusive treatment of polyamorous people.

Key words: thematic analysis, polyamory, mononorm, relationship promoting, minority stress

Supervisor: Matilda Wurm Psychology, bachelor thesis

Polyamori: mononormen och relationsfrämjande aspekter

Det finns många olika sätt att forma relationer på. Idag är det för många en självklarhet att älska en person åt gången, så kallad seriell monogami (Suhinina, 2016), men den relationsformen verkar inte fungera för alla (Anapol, 2010; Egelstig & Gustafsson, 2012; Lundberg m. fl., 2017). Istället för att leva i tvåsamhet är det idag en hel del personer som väljer att inkludera fler personer än en åt gången i sina kärleksrelationer (Haupert m.fl., 2017), så kallad icke-monogami. En specifik form av icke-monogami är polyamori. Ordet polyamori kommer från grekiskans πολύς (poly) som betyder ‘mången’ samt det latinska ordet amor som betyder ‘kärlek’ (Egidius, u.å.). Det råder inte fullständig konsensus kring innebörden av begreppet polyamori. Enligt Anapol (2010) betyder det att ha flera nära emotionella och möjligen sexuella relationer på samma gång, där alla inblandade parter vet om detta och samtycker, medan Egidius (u.å) även lyfter fram komponenten medglädje som ett kriterium - det vill säga att tanken på att en partner har andra partners ska inbringa glädje (Anapol, 2010) för att relationen ska räknas som polyamorös. Oavsett vilken av dessa definitioner en väljer att förlita sig på så kvarstår det faktum att polyamorin praktiseras som alternativ till den seriella monogamin.

Monogami som norm och ideal

Fastän polyamori är ett etablerat alternativ så präglas samhället fortfarande av en stark mononorm. Ordet “norm” kommer från latinets ord “no’rma”, vilket betyder ungefär “regel” eller “rättesnöre” (Nationalencyklopedin, NE, u.å.). En norm är “det normala eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp” (NE, u.å.). Mononormen innebär alltså en allmän förväntning på tvåsamhet. Ett samhälles normer kan ta sig uttryck i dess lagar, vilket är fallet med mononormen. Den svenska lagstiftningen gör det till exempel omöjligt att ingå äktenskap eller samboskap med fler personer än en åt gången (Äktenskapsbalk [ÄktB], SFS 1987:230;

kan ha fler än två föräldrar (Föräldrabalk [FB], SFS 1949:381). Det är inte bara i lagen som mononormen återfinns, utan den är också socialt utbredd och präglar hur människor formar sina relationer. I en studie av Suhinina (2016) undersöktes bland annat hur monogama motiverade sitt val av relationsform. I studien framkom att en vanlig erfarenhet hos monogama var att det inte funnits några direkta överväganden av alternativ, utan att utformandet av en tvåsam kärleksrelation upplevdes självklar. Dessa exempel ger en bild av mononormens djupa rötter i det svenska samhället – juridiskt som socialt.

Monogamin är inte bara en norm, utan ses också som önskvärd och fördelaktig. Det finns starkt forskningsstöd för att människor tenderar att värdera monogami högre än polyamori (Conley m.fl., 2012; Grunt-Mejer & Campbell, 2016; Séguin, 2019). I studien av Séguin (2019) analyserades kommentarer på webbartiklar med polyamori som ämne, och det framkom att en återkommande uppfattning om polyamorösa relationer var att de var ofullständiga. Många menade alltså att polyamori skulle vara ett alternativ endast om det saknades passion och attraktion i ens monogama relation, och att en inte skulle behöva fler partners om en var tillräckligt investerad i en (Séguin, 2019). Conley m.fl. (2012) utförde ett antal studier för att undersöka vad människor ser som fördelaktigt med monogami och huruvida en halo-effekt omger monogamin. De fann att vanliga teman som nämndes bland annat var att monogami främjar “commitment” i relationer, gynnar den fysiska hälsan, främjar tillit, meningsfullhet och passion, förknippas med ekonomiska och familjemässiga fördelar samt ses som det moraliskt rätta. Vidare förknippades monogami också med egenskaper som stabilitet, social acceptans i samhället, närhet, förhindrande av svartsjuka och minskad spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Det stod klart att deltagarna ansåg monogama relationer överlägsna icke-monogama och att både icke-monogama och icke-icke-monogama deltagare tyckte så (Conley m.fl., 2012). Utöver detta har även monogama personer visat sig attribuera positiva aspekter av sina relationer till monogamin som relationsform, medan svårigheter attribuerats till andra faktorer

(Suhinina, 2016). Sammantaget visar sig monogamin som idealiserad relationsform både i explicita kommentarer och implicita bias.

På andra sidan av myntet innebär idealiseringen av monogama relationer också en nedvärdering av icke-monogama relationer och de personer som praktiserar denna relationsform. I en studie av Grunt-Mejer & Campbell (2016) fick deltagarna skatta ett antal hypotetiska kärlekspar med olika relationsformer när det kom till moral, kognitiv kapacitet och relationsnöjdhet. Resultaten indikerade att icke-monogama par generellt skattades lägre än monogama, och att detta främst hade med moraliska aspekter att göra, till exempel att icke-monogama inte sågs som lika pålitliga eller betedde sig lika lämpligt som de icke-monogama paren. Liknande föreställningar återfinns i den tidigare nämnda studien av Séguin (2019) där en del deltagare beskrev polyamori som perverst, omoraliskt och icke tilltalande. Vissa ansåg till exempel att polyamorösa hade ett omoraliskt beteende och försökte tvinga på andra sitt levnadssätt. Några gav också uttryck för att polyamorösa personer var oattraktiva, osmarta, själviska, omogna samt obenägna att vilja jobba med sina relationer (Séguin, 2019). Det finns alltså utan tvekan en hel del olika fördomar gentemot dem som lever icke-monogamt.

Minoritetsstress

Fördomar kring och nedvärderingar av minoritetsgrupper kan medföra psykisk ohälsa hos individer som tillhör dessa grupper. Hbt-personer diskrimineras fortfarande i Sverige idag trots försök att motverka detta (Regeringen, 2019), och det är allmänt känt att till exempel homo- och bisexuella mår sämre än heterosexuella på gruppnivå, vilket sammanfattats i en omfattande litteraturstudie av Meyer (2003). I samma studie specificeras sambandet mellan minoritetstillhörighet och psykisk ohälsa hos hbt-personer. I minoritetsstressmodellen samverkar generella förutsättningar, grupptillhörighet, upplevd identitet, stress och socialt stöd i utvecklingen av psykisk ohälsa hos en individ. Utöver den normativa stress som de flesta upplever i livet lyfts två andra typer av stressorer fram som särskilt relevanta för individer som

tillhör en minoritetsgrupp: distala och proximala. Distala stressorer beskriver Meyer som objektiva stressande händelser som inte beror på en individs egen uppfattning om sig själv, utan är helt baserade på den generella uppfattning som finns om en minoritetsgrupp. Till exempel så kommer en kvinna som har en kärleksrelation med en annan kvinna automatiskt att utsättas för fördomar gentemot lesbiska oavsett om hon identifierar sig som lesbisk eller inte. Proximala stressorer, å andra sidan, beskrivs som stressande händelser som istället beror av hur en individ ser på sig själv. Exempelvis kan en man som identifierar sig som gay börja hemlighålla sin identitet eller bli uppmärksam på tecken på avvisande i sociala situationer. Meyer menar alltså att de generella fördomar som finns, men också individens egen internaliserade identitet som medlem i en minoritetsgrupp, påverkar vilken typ av stress som upplevs, vilket i sin tur har en koppling till psykisk hälsa. Dock kan socialt stöd samt möjligheten att få känna gemenskap inom minoritetsgruppen minska risken för psykisk ohälsa (Meyer, 2003). Genom att fördomar och normer internaliseras och avgör hur vi behandlar varandra uppstår alltså minoritetsstress, vilket bidrar till psykisk ohälsa hos personer som bryter mot våra normer.

Trots detta kända indirekta samband mellan normbrott och psykisk ohälsa finns det ont om studier som syftat till att undersöka hur mononormen påverkar just polyamorösa som minoritetsgrupp. Jansson & Landsbo (2019) genomförde dock en studie som syftade till att undersöka minoritetstress hos bisexuella där det även fanns deltagare med icke-monogam identitet. Det framkom som del i ett större tema att icke-monogama kunde upplevde mononormen som begränsande när det kom till att vara öppen med omgivningen kring sina relationer. Detta exempel illustrerar en potentiell topp av ett outforskat isberg.

En relationsform värd att kämpa för

I tidigare studier på polyamori har svårigheter och utmaningar med denna relationsform ofta fokuserats, men det har också framkommit att polyamorösa upplever stor glädje av sitt levnadssätt. Egelstig & Gustafsson genomförde 2012 en av de största svenska kvalitativa

studierna på polyamori. De hade som syfte att utforska denna relationsform utifrån psykologiska aspekter. Frågor som ställdes var varför en lever polyamoröst, vilka känslomässiga utmaningar polyamorösa ställs inför samt om det finns kännetecknande psykologiska mönster för gruppen polyamorösa. Författarna summerade sina resultat som att polylivet kan beskrivas som “en kamp” med utmaningar bland annat gällande bristande acceptans från samhället, hanterande av svartsjuka, tidsmässiga och praktiska svårigheter, utmaningar i att hantera den emotionella komplexitet som relationsformen innebär samt känslor av otrygghet, men att det för majoriteten av deltagarna finns ännu fler positiva aspekter av polytillvaron som väger över. På frågan om det finns kännetecknande psykologiska mönster för gruppen polyamorösa kom författarna fram till att gruppen polyamorösa är tydligt heterogen. Dock framkom vissa homogena mönster på gruppnivå rörande exempelvis värderingar kring relationer, synen på kärlek som en oändlig resurs, värdesättandet av frihet och en tendens att hantera utmaningar genom logiskt resonerande. Trots de svårigheter som finns i polyamorösa relationer så är det fortfarande många som tycker att det är värt att engagera sig i dessa på grund av glädjen det ger i livet.

Relationsfrämjande aspekter

Eftersom polyamori verkar innebära många positiva upplevelser som gör det värt att upprätthålla livsstilen ifråga är det intressant att fortsätta undersöka vad dessa positiva aspekter består i och vad de polyamorösa gör i sina relationer som gör att de fungerar väl. Relationsfrämjande aspekter definierar vi som känslor, tankar och beteenden som gynnar och upprätthåller relationer. Detta har visat sig kunna vara till exempel validerande konflikthantering (Delatorre & Wagner, 2019) eller att uttrycka kärlek (Fiore & Swensen, 1977).

I sin studie från 2019 undersökte Delatorre & Wagner kopplingen mellan relationskvalitet och konflikthanteringsmönster hos 750 heterosexuella par. Resultaten

indikerade att de par som var validerande mot varandra upplevde högre relationskvalitet. Det vill säga: de par som sällan gick till attack mot varandra eller undvek att prata om konflikter, och som samtidigt lyssnade på varandra och försökte kompromissa, upplevde signifikant mycket mer tillfredsställelse, förtroende och respekt i sina relationer än par med andra konflikthanteringsmönster (Delatorre & Wagner, 2019).

Fiore & Swensen (1977) jämförde funktionella och dysfunktionella äktenskap för att se hur de skilde sig åt i partnernas förväntningar på uttryck av kärlek från den andra samt hur mycket kärlek som uttrycktes i de olika relationerna. Uttryck av kärlek mättes kvantitativt genom sex olika subskalor som var verbala uttryck för tillgivenhet, självutlämnande av personlig information om sig själv, tolerans inför partnerns mindre önskvärda egenskaper, materiella kärleksbevis såsom gåvor, finansiellt stöd eller tjänster, icke-materiella kärleksbevis som intresse, omsorg, uppmuntran och moraliskt stöd samt outtryckta känslor – alltså känslor som en har inför sin partner men som inte uttrycks. Resultaten visade att det inte fanns några signifikanta skillnader i förväntan på uttryckt kärlek mellan de funktionella och dysfunktionella äktenskapen, samtidigt som det fanns en stor skillnad i hur mycket kärlek som i praktiken uttrycktes. De funktionella paren skattade högre på samtliga subskalor förutom outtryckta känslor där de skattade signifikant lägre. Det visade sig att de dysfunktionella paren upplevde större diskrepans mellan förväntat uttryck av kärlek och faktiskt uttryckt kärlek i sina relationer. Speciellt utmärkande var hur stor skillnaden mellan de funktionella och dysfunktionella paren var när det gällde verbala uttryck av kärlek. Dessa resultat indikerar att en stor källa till misslyckande i dysfunktionella äktenskap är avsaknaden av verbala uttryck av tillgivenhet, intresse och omsorg (Fiore & Swensen, 1977).

Eftersom vi vet av tidigare forskning vilka beteenden som kan vara relationsfrämjande och välfungerande i monogama relationer så är det intressant att undersöka huruvida dessa

återfinns i polyamorösa relationer och ifall det även kan finnas polyspecifika relationsfrämjande aspekter.

Sammanfattningsvis saknas det forskning på vilka aspekter som gör att polyamorösa relationer fungerar och känns värdefulla för dem som praktiserar dem. Det saknas också studier som syftat till att undersöka hur mononormen påverkar dem som lever icke-monogamt. I denna studie gör vi en ansats att kritiskt studera mononormen och dess effekter på polyamorösa, samt att aktivt belysa de främjande aspekter som finns i flersamma relationer.

Studiens syfte

Våra huvudsakliga syften med den här studien var att få en förståelse för polyamorösas upplevelser av mononormen samt undersöka vilka relationsfrämjande aspekter som finns i polyamorösa relationer.

Metod Deltagare

Vi gjorde ett selektivt urval och rekryterade deltagare genom att dela en annons (se bilaga 1) på sociala medier, och mer specifikt i separatistiska poly- och hbtq+-forum via olika Facebookgrupper. Vi fick totalt 39 intresseanmälningar, vilka sållades ner till 10 personer. Urvalet gjordes enligt först till kvarn-principen, dock med förbehållet att vi försökte se till att få en jämn könsfördelning. Deltagarna var tvungna att vara över 18 år. De skulle också identifiera sig i enlighet med vår definition av polyamori – det vill säga att de hade valt och kommunicerat att ha kärleksrelationer med fler personer än en åt gången, antingen i nu pågående relationer eller tidigare i livet. Deltagarna var mellan 24-50 år. En klar majoritet var cispersoner och däribland ungefär hälften män. De allra flesta bodde i storstadsregioner och var akademiker. IT och psykologi stack ut som extra vanligt förekommande arbetsområden hos deltagarna.

För att besvara våra forskningsfrågor genomförde vi semi-strukturerade intervjuer. Vi operationaliserade våra konstrukt “förhållningssätt till mononormen” och “relationsfrämjande aspekter” vilket resulterade i ett antal frågor på varje område. Utöver detta tillkom även en fråga kring definitioner av polyamori samt några andra frågor i syfte att upprätthålla en röd tråd genom samtalet och få det att kännas sammanhängande för deltagarna. Vi strävade efter att formulera frågorna så öppet som möjligt, på ett sådant sätt som vi tänkte skulle få deltagare att själva reflektera fritt kring våra konstrukt. Vi genomförde två testintervjuer med några bekanta som identifierade sig som polyamorösa. Med hjälp av deras kommunicerade upplevelser och feedback omformulerades några frågor i syfte att bli mer begripliga för de riktiga deltagarna. Se bilaga 3 för intervjuguide.

Procedur

Efter att ha anmält sitt intresse fick deltagarna ett mejl med ytterligare information om studien som även fungerade som förfrågan om att delta och informerat samtycke (se bilaga 2). När de läst igenom denna information fick de bekräfta per mejl att de fortfarande var intresserade. Därefter bokade vi in telefonintervjuer. Vi intervjuade hälften av informanterna var. Intervjuerna tog ungefär 50-75 minuter, och datainsamlingen pågick under perioden 2020-03-25 till och med 2020-04-10. Vi transkriberade våra respektive intervjuer var för sig, varpå vi båda fick tillgång till varandras ljudfiler och intervjuutskrifter. Därefter genomförde vi separata kodningar och självständiga analyser på hela materialet. Sedan strålade vi samman och sammanställde vad vi hittat och jämförde våra analyser. Vi reflekterade gemensamt över funna teman och deras innebörd.

Metodologiska överväganden

Som nämnt så valde vi att genomföra intervjuerna över telefon. Vi motiverar det med de rådande rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten om att hålla fysiskt avstånd till

andra människor, då intervjuerna genomfördes under Coronapandemin. En annan fördel vi såg med telefonintervjuer var att vi kunde få större geografisk spridning på våra deltagare.

Etiska överväganden

I det förberedande arbetet inför intervjuerna bedömdes etiska aspekter. Det är enligt generella riktlinjer kring psykologisk forskning viktigt att försäkra sig om att deltagare inte skadas på något sätt (American Psychological Association, u.å.). Vi såg vissa tänkbara etiska risker för intervjupersonerna i och med att ämnet berör privatlivet och intima frågor. För det första såg vi en risk med att deltagarna skulle dela med sig av mer information än de kände sig bekväma med baserat på vårt bemötande. För det andra, känna sig missuppfattade eller icke-validerade som ett resultat av våra frågor eller antaganden. För det tredje, att vi inte skulle lyckas avidentifiera informationen om våra deltagare tillräckligt väl. Dessa etiska aspekter lyfts fram i litteratur rörande forskningsetik i kvalitativa intervjuer (Brinkmann & Kvale, 2014). Vi gjorde dock bedömningen att alla ovanstående risker var små om vi vidtog vissa åtgärder. Vi var tydliga med att deltagarna fick dra tillbaka sitt intresse när som helst, svara på vilka frågor de ville och hur utförligt de ville samt berätta om sin upplevelse av samtalet i slutet av intervjun. Vi avidentifierade också all personspecifik information samt övervägde att ersätta viss information med annan likvärdig information om den kunde tänkas ge ledtrådar till läsaren om vilka som deltagit i studien. I de testintervjuer som genomfördes innan den riktiga datainsamlingen påbörjades fick vi också bekräftat att våra frågor upplevdes som respektfulla av testpersonerna.

Utöver detta reflekterade vi även över de potentiella fördelar som studien skulle kunna medföra, både för de enskilda deltagarna och för polyamorösa som grupp, eftersom det anses oetiskt att avstå från att forska om det på något sätt skulle kunna gynna deltagare och samhället i stort (Vetenskapsrådet, 2002). Potentiella fördelar som vi identifierade och kommunicerade till deltagarna var att få möjlighet att sätta ord på sina erfarenheter och berätta om sitt liv för

någon som inte dömer en, samt att få en möjlighet att bidra till forskning och bilden av polyamori. Dessa två aspekter antog vi skulle kunna kännas meningsfulla för deltagarna.

Sammantaget bedömde vi att fördelarna övervägde riskerna med att genomföra studien. Epistemologi och förförståelse

Vi utgår i denna studie från en kritisk realistisk ståndpunkt, vilket innebär att vi föreställer oss att det finns någon typ av sanning, men att denna bara delvis kan nås och förstås av oss. Inom kritisk realism antas det att en i sitt sökande efter sanningen alltid kommer att vara färgad av sin kulturella bakgrund, förförståelse och sociala kontext (Braun & Clarke, 2013). Dock motsätter vi oss idén om en enda objektiv verklighet. Vi tror att förståelsen för människor och världen är kontextbunden. Detta är i linje med kontextualismen som antar att kunskap framkommer ur och beror av kontexter. I forskning kommer den kunskap som nås att påverkas av forskarens egna perspektiv (Braun & Clarke, 2013).

Applicerat på vår studie innebär detta att vi tror att de berättelser om polyamori som vi får ta del av i samband med vår datainsamling speglar en del av de verkligheter som polyamorösa står inför, och att vi genom samtal och analys i viss mån kan nå delar av sanningen om deras kärleksliv. Vi utgår också ifrån att de mönster som framkommer i studien kan vara vara mer eller mindre valida i olika sammanhang i den verkliga världen.

Det ska också tilläggas att ingen av oss författare har erfarenhet av att leva i polyamorösa relationer. Dock ställer sig båda positiva till att göra relationer på queera sätt. Denna avsaknad av specifik polyerfarenhet i kombination med en personlig öppenhet inför bland annat denna relationsform kan kanske komma att påverka vår datainsamling och tolkning av resultat på något sätt. Utöver detta är vi båda i 25-årsåldern och har liknande kulturell och akademisk bakgrund som etniskt svenska universitetsstudenter inom psykologi, vilket också skulle kunna ha en påverkan på studien.

Vi genomförde tematisk analys enligt Braun & Clarkes modell (2006). Vi valde denna metod för att den är flexibel och samtidigt konkret, vilket gör det möjligt att arbeta systematiskt med tolkning av kvalitativa data (Braun & Clarke, 2006). Vi såg detta som en fördel då vi är två personer som genomför studien och ville försäkra oss om att vi arbetade på samma sätt. Vi ämnade främst att besvara forskningsfrågorna, även om vi var öppna för övriga teman som framträdde som starka eller speciellt överraskande, vilket kan ses som en kombination av induktivt och deduktivt förfarande (Braun & Clarke, 2006).

Under analysarbetet läste vi igenom texten flera gånger. Vi kodade betydelsebärande dataextrakt genom hela materialet och dessa koder slogs sedan ihop för att bilda större teman. Därpå följde en löpande process att specificera och förfina dessa teman för att skapa en tematisk karta där varje enskilt tema var väl uppbyggt av dess tillhörande koder och där kartans olika teman var väldefinierade och inte överlappade varandra.

Först genomförde vi egna analyser av varje intervju var för sig, för att sedan stråla samman och sammanställa resultatet av våra gemensamma analyser. Detta gjorde vi för att säkerställa att analyserna blev självständiga samt höja validiteten, då det har visat sig vara en effektiv metod för detta ändamål (Langemar, 2008).

Resultat

Intervjuerna mynnade ut i tre större huvudteman: ”minoritetsupplevelser”, ”relationsfrämjande aspekter” och ”polypositiva upplevelser”, samt två mindre teman: ”definitioner” och ”övriga fynd”. Av dessa teman delades de flesta sedan upp i underteman. Se figur 1 för tematisk karta.

Definitioner av polyamori

Bland deltagarna framkom en mångfaldig definition av polyamorins innebörd. De vanligast förekommande aspekterna som togs upp var att relationerna skulle innefatta flera personer än två åt gången, att alla inblandade skulle vara medvetna och samtycka till det och

att det skulle röra sig om kärlekskänslor för varandra. Någon deltagare problematiserade begreppet relationer och menade att det kunde tolkas på många sätt, men att det viktiga var att det var någon typ av intim relation som antingen hade sex eller romantik i sig. Flera deltagare ansåg att begreppet var väldigt brett och kunde innefatta många olika typer av relationer. Någon menade att antalet partners spelade mindre roll än hen först trott, och att det istället handlade om att göra relationer på sitt helt egna sätt. Flera deltagare pratade om polyamori som en förmåga eller kapacitet. Andra pratade om det som ett val, ett sätt att fungera eller en öppenhet. Några nämnde vikten av att vara villig att anpassa sitt liv för att få det polyamorösa pusslet att gå ihop för att kunna kalla sig för poly, eller en strävan efter flersamma relationer i praktiken. Någon beskrev det som en möjlighet. Det fanns också deltagare som tyckte att definitioner inte spelade så stor roll.

Jag har varit i Sveriges poly community sedan 2010 och från början så tyckte jag de där frågorna var jättespännande, och gräva ner mig i definitioner och sådär. Det har väl över tid blivit mindre och mindre intressant. Jag har mer och mer fokuserat på hur gör jag, och hur vill jag leva? Och mindre och mindre beroende av exakta definitioner, men ja… Jag ser mig som levandes polyamoröst, det vill säga flera kärlekar och öppenhet för fler. Det är väl just baserat på det som jag ser att polyamori är, och att det också är ett väldigt… Jag kanske ofta säger ”poly” snarare än ”polyamori”. Det… Vad jag själv lever. Men för mig så är båda de ganska breda termer.

- Carl

Det är en… etisk icke-monogami om man ska använda ett annat ord. Det vill säga att det är, eh… Att, vad ska man säga, inte bara kunna älska flera utan också anpassa sin livsstil för att man ska kunna göra det på ett ärligt och moraliskt sätt, så att säga.

- Fredrik

Minoritetsupplevelser Den sociala kontexten

Ickeproblematiska upplevelser. Vissa deltagare upplevde att mononormen inte gjorde sig särskilt påmind i vardagen, eller att det inte upplevdes direkt problematiskt att vara polyamorös i en mononormativ kontext. Omgivningens reaktioner beskrevs som neutrala, och kunde genomsyras av till exempel nyfikenhet eller vänligt ointresse.

I: Och hur upplever du att din omgivning har reagerat på ditt val att leva polyamoröst? IP: /.../ Med bekanta så är det såhär ”aha, coolt, vad ska vi äta till middag?”, liksom.

Figur 1 Tematisk karta Polyamori Relationsfrämjande aspekter Minoritetsupplevelser Polypositiva upplevelser Personlig utveckling Livsbejakande Positiva upplevelser av paramour er Beteenden Förhållningssätt Fokus på öppen kommunikation Aktiva uttryck för kärlek och omsor g Villighet till anpassning Polypositiva attityder Ser obehagliga känslor som hanterbara Den sociala kontexten Minoritetsstr ess och hantering Ickepr oblematiska upplevelser Omgivningens för domar Praktiska begränsningar Inter naliserade för domar Skyddsbeteende Pr o-aktiv polynormalisering Definitioner Övriga fynd Speklulationer kring demografisk påverkan Långvariga polyr elationer

Omgivningens fördomar. De flesta av deltagarna upplevde någon form av negativt bemötande av omgivningen på grund av att de var polyamorösa. Det negativa bemötandet kunde ta sig uttryck på många olika sätt. Några deltagare berättade om en typ av kommentarer som tycktes sägas med en intention av välvilja eller omtanke men som hade sin grund i fördomar om polyamori. Det kunde till exempel vara kommentarer som handlade om en oro kring hur de inblandade mådde i dessa relationer.

De ställer frågor som typ, kanske indikerar mer att det är… Ja, vad ska vi säga… Man går som katten kring het gröt. Tänker såhär ”ja men är det inte skadligt på något sätt?”, liksom. Ändå tänker jag. Det är så som man uppfattar… Och hur… Räcker tiden till? Är det inte någon som kommer i kläm? Och så vidare. Det är väl den reaktionen man får.

- Anders Vissa av deltagarna hade varit med om att mötas av direkt negativa attityder. Dessa kunde vara fördomar om att polyamori skulle röra sig om sexuell lösaktighet, att personer i omgivningen ville få det att handla om att en ”bara vill knulla runt”, eller att en per automatik alltid har ett stort antal kärleks- och/eller sexpartners som polyamorös. En deltagare hade varit med om att en person tyckte att det var fel med polyamori och bröt kontakten med deltagaren i fråga på grund av detta. Flera hade mötts av oförstående och ifrågasättande av hur det kan fungera samt att människor kunde tycka att polyamori var ”konstigt”. Flera hade mötts av normativa antaganden, till exempel i sociala sammanhang då det förutsatts att en har en partner om en har någon partner och att en automatiskt blir läst som ett mono-par om en visar sin kärlek till en person offentligt. En deltagare gav uttryck för att hen ofta möttes av en undvikande respons kring poly-ämnet.

Ibland så berättar jag ju då liksom att nämen jag har fler. Det blir så märklig diskussion, och den faller ofta ganska platt, tycker jag /…/ Jamen som att om jag kanske nämner det så är det ingen som ställer följdfrågor, jag kanske får en kommentar som att ja det där skulle jag aldrig klara av att göra. Och sen är det liksom slut där, diskussionen, på något sätt. Eller så märker jag typ att den andra personen skäms och vill inte prata om det, för ja, då blir det inte så himla kul diskussion heller liksom /…/ Jag tänker att de kanske är rädda att såra mig liksom, eller så att de vill inte ta i diskussionen för de vet kanske att de tänker annorlunda, och att de borde vara lite mera PK typ och eh, (skratt) inte döma mig liksom. Men då blir det liksom ingen diskussion alls istället.

- Tove

En deltagare berättade att hen ofta hamnat i situationer där hen måste ”utbilda sin omgivning”. När hen talade om sina relationer så kunde folk leda in samtalet så att det börjat

handla om polyamori som koncept och gått ifrån det hen egentligen ville ta upp om sina relationer. En deltagare gav uttryck för att ha upplevt subtilt ogillande i och med kroppsspråk som inte känts välkomnande även om inget negativt sagts rakt ut.

Praktiska begränsningar. Några deltagare berättade om tillfällen då de känt sig praktiskt begränsade på grund av sin flersamma livsstil. De gav exempel på sociala situationer som bröllop och andra evenemang där gästerna uppmuntrats att ta med +1 eller respektive, då det alltså antagits att alla gäster haft endast en partner. Deras liv hade även begränsats av juridiska aspekter som polyexkluderande lagar kring samboskap, där det till exempel var omöjligt att teckna en hemförsäkring för tre personer i en relation. En deltagare beskrev också begränsningar vad gällde diskrimineringslagen.

Om jag hade kommit ut på min arbetsplats som bisexuell vilket jag också är eller om jag hade blivit diskriminerad för att jag hade varit svart eller så det är en diskrimineringsgrund som man inte kan särbehandla folk negativt för i arbetslivet, men om jag hade liksom om det kommer fram på min arbetsplats att jag har två pojkvänner då är det inte och det visar sig då till exempel att min chef tycker det är helt vansinnigt och hon inte gillar mig för det då kan hon börja särbehandla mig negativt, utan att det är en grund för diskriminering så jag kan inte anmäla henne för det. Och det är, gör mig skitskraj. Och det tycker jag är jätteläskigt.

- Amanda

Minoritetsstress och hantering

Internaliserade fördomar. Några informanter gav uttryck för att ha internaliserat de fördomar som finns kring polyamorösa. För någon innebar det att känna sig smutsig. För någon annan handlade det om att känna sig mindre värd och mindre lyckad än monogama. En deltagare beskrev även en rädsla för att behovet av att leva polyamoröst bara skulle vara en flykt från att binda sig, trots att hen såg uppenbara fördelar med att leva polyamoröst.

Jamen jag tänker att såhär typiskt klassisk grej är det här med bröllop. Då får man såhär en inbjudan plus en. Och jag bara jaha, aja, men jag har ju fler jamen då skiter jag i det. Då tar jag ingen, blir det liksom, resultatet. Då känner jag mig liksom lite jamen jag är inte riktigt värd och ehm… jag är inte sådär lika duktig som de där andra som har en partner som de kan ta med. Och när jag kommer dit till bröllopet så liksom känns det som att jag inte riktigt har lyckats på samma sätt då. Som att jag är lite mindre värd och inte riktigt har såhär förstått vuxenlivet på något sätt.

- Tove

Skyddsbeteende. Nästan alla deltagare rapporterade någon typ av beteende som kunde härledas till att försöka skydda sig från de fördomar som finns mot polyamorösa. Många drog

sig till exempel för att berätta om sina relationer på arbetsplatsen, trots att det dykt upp konkreta situationer då det hade varit direkt relevant för konversationen. En deltagare hade aktiva strategier som gick ut på att få andra att få en positiv bild av hen innan hen berättade om sina polyrelationer, vilket var ett medvetet val för att inte uppfattas som konstig. En annan deltagare tvivlade på om hen skulle börja leva polyamoröst eftersom hen var rädd för att andra skulle få reda på det.

Ja, men, visst, det kan ju finnas ibland sådana tillfällen där, när man sitter vid fikabordet och folk pratar liksom om relationer och grejer, och så, där jag litegrann hamnar i en sits där jag undrar: men borde jag nämna det för diskussionens skull att jag faktiskt har den här synsättet på relationer? Och där, där är det lite sådär… Att jag ändå, ah, jag vet inte, att jag ändå kanske snarare ställer mig på att vara försiktigare med att berätta det snarare än att säga det direkt sådär.

- Fredrik

Pro-aktiv polynormalisering. Det fanns också informanter som berättade om tillfällen då de demonstrativt stått upp för sin identitet som polyamorösa för att gynna polyamorösa som grupp på sikt. Någon berättade att hen aktivt försökte vara öppen med omgivningen för att motverka negativa rykten och antaganden. Några berättade att de medvetet försökte vara öppna och poly-inkluderande för att normalisera polyamorin som relationsform eller göra det lättare för andra att leva polyamoröst. Andra hade intervjuats om sitt relationsskapande i tidningen eller föreläst om polyamori.

Eftersom jag och min, min fru har det bra ekonomiskt, vi har inga barn, så att vi är i en ganska priviligierad position där vi inte är särskilt sårbara socialt. I och med det så har vi medvetet valt att vara ganska öppna och framåt med hur vi lever. För att försöka bidra till att göra det enklare för de som är poly men inte har samma privilegier som vi har. Jag sitter också i eh företagsledningen, alltså ledningsgruppen på det företaget där jag jobbar och eh, vilket gör att jag liksom medvetet försöker se till att när vi har företagsevenemang och liknande ser till att formulera inbjudningar på ett poly-mottagande sätt så att säga.

- Peter

Relationsfrämjande aspekter Beteenden

Fokus på öppen kommunikation. Deltagarna lyfte fram tydlig, öppen och ärlig kommunikation som en viktig komponent i relationerna. Någon tyckte att kommunikation i sig ledde till en känsla av gemenskap, och att kommunikationen i relationerna upplevdes varm och

välvillig. Många upplevde att de behövt öva mer på att kommunicera i sina polyamorösa relationer jämfört med de monogama relationer de varit i, och att kommunikationen var bättre i polyrelationerna.

Jag upplever att man som poly, i större utsträckning, pratar med varandra på riktigt, än min erfarenhet är i alla fall i monogama relationer. Så kommer det ju såklart inte vara så att det finns en sådan ”antingen eller”, men baserat på min upplevelse så är det ändå stor skillnad. Att… Eftersom man inte kan förutsätta så mycket så… Man pratar på djupet på ett annat sätt. Det är inte bara att man är två kapplöpningshästar sida vid sida som kör, liksom, livsracet, utan det är en mera sökande, inkännande, kommunicerande stämning, upplever jag.

- Carl

Deltagarna såg kommunikation som något som gick att öva på och som en hade ett eget ansvar för att upprätthålla tillsammans med sin partner. Någon beskrev det aktiva arbetet med kommunikationen som ett arbete i tre delar: var och en för sig och tillsammans. Många deltagare berättade att de hade höga krav på kommunikation för att ingå i en relation med någon, och att det var direkt avgörande för relationens fungerande. Öppna överenskommelser kring relationen lyftes fram som en viktig del, och även kommunikation i regelbunden och förebyggande form.

Vi har kommit överens om att de ramar vi har för vår relation ska grunda sig i våra respektive behov och att vi sätter oss ner varje månad och använder ett verktyg som heter Radar, där vi liksom skannar av och pratar igenom allt vitt och brett, allt från hur vi tycker att sex funkar till hur vi ser på framtiden kring hushållet och andra relationer, familj och eh jobb och projekt, fritid, och så vidare, försöka täcka in alla områden och ta upp och säga någonting eller skriva små post-it-lappar på vad man vill ta upp och så och så pratar vi om det.

- Erik

Aktiva uttryck för kärlek och omsorg. Deltagarna uttryckte aktivt sin kärlek inför sina partners på ett flertal olika sätt. Många pratade om fysisk närhet som en viktig komponent i vardagen, med kyssar, kramar, massage och sex som återkommande kärlekshandlingar. Deltagarna beskrev också en vana att hjälpa varandra med praktiska åtaganden, som att diska, laga mat och köpa hem sådant som den andra uppskattade. Att ge verbal bekräftelse och berätta för sin partner vad hen betydde var också vanligt, precis som att försöka spendera tid tillsammans och hitta på saker som båda gillade. Några av deltagarna hade haft partners som uppskattade att ge och få presenter som ett tecken på kärlek. Att finnas där för varandra i svåra situationer lyftes också fram som ett sätt att förmedla sin kärlek, likaså att höra av sig ofta och visa att en bryr sig om den andras mående. Andra aspekter som togs upp var att respektera sin

partner vid samtal om denna med andra partners, att försöka undvika att såra den andra och försäkra sig om att den kände sig tillräckligt bekräftad i relationen.

Jag gör väldigt mycket för mina relationer. Att jag, ja men fysiskt liksom, bjuder in dem till mig, lagar mat, köper saker som jag vet att de tycker om, eh… Ja. Ger dem massage, liksom. Försöker liksom få dem att må bra på alla sätt. Och sedan att jag alltid finns där liksom, att de vet att jag… Jag har kommunicerat och byggt upp en plattform kring att jag alltid är tillgänglig. Det… Ja. Det finns ingen situation där jag inte skulle finnas där.

- Sara

Villighet till anpassning. Deltagarna beskrev en villighet att anpassa sig efter sina partners och en öppenhet för att låta dennes behov påverka relationen och ens liv i övrigt. Det kunde handla om att försöka uttrycka kärlek på det sätt som den andra uppskattade mest, respektera varandras gränser eller att ha överenskommelser som tog hänsyn till bådas behov.

Just nu är jag i en situation där jag, det beror lite på hur man definierar det men jag skulle säga jag är poly, men jag lever inte poly utan just nu är jag i ett mono-poly-förhållande där jag har gett eh min partner, hon, jag har liksom förklarat för henne att nämen hon, du får lov att ha andra om du vill, för jag vet att jag klarar av att hantera det. Och liksom jag vill inte lägga några begränsningar, men hon har ett behov av trygghet som gör att hon inte är bekväm med att ge mig den friheten så att jag har bara henne.

- Erik

Förhållningssätt

Polypositiva attityder. Deltagarna var positivt inställda till polyamori som koncept, och i det framkom även ett visst ifrågasättande av monogamin. Många jämförde dessa två relationsformer och visade på ett medvetet val eller bejakande av polyamori på grund av dess upplevda fördelar i relation till monogamins upplevda nackdelar. Några deltagare såg på monogami som en ohållbar relationsform och hänvisade till skilsmässo- och otrohetsstatistik, och vissa lyfte fram det tvingande valet av en partner i monorelationer som jobbigt eller onödigt. Någon uttryckte att det blev mindre press i polyamorösa relationer eftersom det fanns andra som kunde hjälpa till att få ens partner att må bra och få sina behov tillgodosedda. En deltagare beskrev polyamorin som ”den nya grejen” och kände sig stärkt i att bryta ny mark och gå före i utvecklingen. Flera deltagare ifrågasatte idealet om att en människa ska vara allt för en annan, och menade att alla relationer fyller olika funktioner och är outbytbara.

Och på något sätt det här att, det som sitter så väldigt djupt rotat är det här att du ska vara allt för den andra. Men, vad heter det… Och att liksom inse att det inte är att du inte är tillräcklig om den andra behöver något annat än dig. Som att det inte, det är inte fel på dig. Utan en person kan inte vara allting för en annan.

Obehagliga känslor ses som hanterbara. Ett återkommande tema bland deltagarna var att de såg obehagliga känslor, då främst svartsjuka, som hanterbara. Många beskrev hur de behövt jobba med sin svartsjuka genom att till exempel reflektera över sina behov, ifrågasätta känslans proportion till den verkliga upplevelsen samt kommunicera sin osäkerhet till sin partner för att få bekräftelse på att denne fortfarande värdesatte relationen. Deltagarna reflekterade också över vilka omständigheter som kunde ge upphov till mer svartsjuka än andra. Några deltagare uttryckte en acceptans inför svartsjuka utan att behöva arbeta med den, och några beskrev explicit en total avsaknad av svartsjuka.

Jag ser inte de här negativa känslorna som någonting negativt, utan jag ser det mer snarare som en möjlighet att utveckla mig själv. Och jag ifrågasätter liksom… ”okej, varför blev jag ledsen av det här?”, ”varför blev jag avundsjuk nu?”. Och så kan jag, ja men, snarare liksom få personlig utveckling i mig själv och… Jag lär mig kommunicera bättre och jag pratar ju ofta med personen och säger att såhär, men, om jag känner mig osäker så kan jag fråga ”tycker du om den här personen mer än mig?”, eller olika frågor man kan ställa liksom, när man känner sig osäker på sig själv. Och då blir jag ju ofta väldigt bra bemött, och så. Det känns ju skönt att det kan vara på det sättet.

- Sara

Polypositiva upplevelser Personlig utveckling

Ett tema som återkom i flera av intervjuerna var hur polyamori bidrar till personlig utveckling. En person uttryckte att flersam kärlek innebär att vara involverad i flera olika relationsdynamiker parallellt och att det därmed finns fler källor till ökad självkännedom. Ett flertal deltagare pratade om hur de lärt sig mer om sig själva och om relationer just tack vare poly.

Alltså det jag skulle trycka på kring poly, alltså det som det verkligen har gett mig är att det har varit otroligt personlighetsutvecklande, att jag har lärt mig mer om mig själv och hur jag funkar och jag har blivit bättre på relationer i allmänhet. Jag är övertygad om att det här har spillt över till andra former av relationer som inte är romantiska utan att kunna bli bättre på att hantera folk i allmänhet och vara accepterande mot andras perspektiv och behov och att de kan skilja sig från mina och att man ändå kan få ihop det till någonting bra som funkar.

- Erik

Livsbejakande

Berättelser om positiva och lustfyllda aspekter av polylivet återkom bland samtliga deltagare. En framträdande bild av livsbejakande genomsyrade intervjuerna.

Men sedan så när jag var runt trettio så började jag faktiskt leva så och sedan dess, så har det inte varit liksom någon tvekan alls. Och mitt liv har blivit på ett helt annat sätt sedan dess. Alltså det är som att det blir mycket mer liv i livet. Som att jag känner mig mycket mer med, mycket mer levande.

- Linda

Möjligheten att utforska och leka lyftes fram. Många värdesatte friheten som polyamori innebär. Att få utrymme att bejaka sin lust och längtan utan hämmande begränsningar berördes av ett flertal. En del nämnde också spännande möten med nya människor och gemenskapen i poly-communityt som värdefullt.

Alltså glädjen i att få göra vad jag vill. Eller så, glädjen i att följa det jag känner och mina impulser på något sätt. Det känns som att det behöver inte bara vara impulser, men min längtan. Att inte på det romantiska och sexuella området behöva begränsa mig, utan att jag kan utforska, jag kan leka, jag kan skapa nya relationer, ja det är nog det som jag gillar mest med det.

- Tove

Positiva upplevelser av paramourer

I några intervjuer framkom en bild av paramourer, alltså en partners partners, som en positiv resurs. En del såg en paramour som en värdefull person att kunna prata om sin partner med för att bättre kunna förstå hen, exempelvis vid misstanke om att ens partner mådde dåligt. Vidare uttryckte en deltagare att en paramour kunnat hjälpa till med att medla i konflikter mellan två partners. Flera beskrev positiva erfarenheter av att ha lärt känna paramourer och kunnat uppleva en fin gemenskap alla tillsammans. I många intervjuer berördes också känslan av medglädje som kan uppstå när en partner har kärleksrelationer med andra. Deltagare berättade om att de kunde vara glada för sin partners skull, uppskatta att se sin partner energifull och lycklig under förälskelsefasen med någon ny och att de blev glada av att se sin partner må bra generellt. En del uttryckte också glädje i att få vara med och se sin partner uttrycka kärlek för någon annan.

Under den perioden så var det vid ett tillfälle när vi var hemma hos mig och min fru och, jag tror jag stod och lagade mat eller någonting sånt där och de två satt i soffan och jag bara råkade titta in i vardagsrummet och ser hur de sitter och kysser varandra, eh, och istället för att bli avundsjuk eller något sånt där så bara blev jag alldeles varm inombords för de såg så himla lyckliga ut.

- Peter

Långvariga polyrelationer

Ett flertal deltagare gav uttryck för att ha praktiserat polyamori under många år med samma partner/-s.

Så att eh, ytterligare något år senare när jag och min fru gifte oss så såg vi till att i våra löften till varandra vid själva ceremonin formulerade vi trohetslöftet som att inte ha några andra partners utan vetskap och godkännande från den andra av oss. Och det har vi kört på sedan dess i eh, ja vad är det, ja det blir 18 år här i maj.

- Peter

Det var vanligt att ha börjat utforska polyamori tillsammans med en stabil partner.

Vi har ju varit gifta sedan 95. Sedan så har vi eh… Lekt med liksom tanken på sex med andra och massa sådana här grejer, så då började vi ju med det typ i… Ja, 2012 kanske. Var väl på klubbar och vi var på… Träffade folk och gjorde massa grejer. Och det började ju ganska snabbt med att vi släppte varann rätt fria i det.

- Anders

Spekulationer kring demografisk påverkan

Det framkom att några deltagare hade reflekterat kring hur faktorer som kön, klass, utbildning, ålder etc. kunde påverka vilket bemötande en får som polyamorös individ. Det förekom även spekulationer kring hur andras demografiska egenskaper kunde ha påverkan på vilka attityder kring polyamori de hade. En deltagare berättade att han ofta märkt att han och hans fru fick olika slags bemötande av omgivningen. Medan han själv ”som man” ofta möttes på ett grabbigt sätt med kommentarer som ”höhö har du mer än en tjej?” så hade frun oftare mötts av att människor tyckt synd om henne för att hennes man haft ”en annan”. Denna deltagare berättade också att på senare tid sedan hans fru haft en annan kvinnlig partner, medan han själv inte haft någon annan, så kunde människor i omgivningen bli förvirrade av att hans fru var tillsammans med en annan kvinna och detta kopplade han till att konstellationen ses som ovanlig, att det inte finns så många exempel representerat i kulturen där det är kvinnan i ett heterosexuellt par som ”vänstrar med en annan kvinna”. En annan deltagare som levde i ett heterosexuellt parförhållande rapporterade att när hon berättade för andra att de öppnat upp sitt förhållande så tog människor för givet att det var mannen i förhållandet som drivit på beslutet.

Att en del tar liksom för givet att det är, mannen i förhållandet som har drivit på och velat ta in en, har velat ha en flickvän till. … Och då att, jaha har du blivit övertalad till det här? Frågar de mig som tjej. Eller har han skaffat en flickvän, liksom, när ska du skaffa en pojkvän? Om man då säger som det var för mig, jamen det är jag som har skaffat en pojkvän, han har inte träffat någon ännu, då blir de helt chockade liksom.

- Amanda

En annan deltagare berättade om sina tankar kring hur generationsskillnader skulle kunna påverka vilken syn människor har om polyamori och menade att det bland 70-talister generellt finns ”en förväntan på att det är monogami som gäller”, medan det hos 80-talister och ännu mer hos 90-talister inte alls finns en lika stark mononorm och att det bland dessa åldersgrupper finns en annan öppenhet inför olika sätt att göra relationer på. Vidare resonerade hen också kring hur synen på polyamori är olika i olika sociala grupper i samhället och om hur olika bemötande en får som polyamorös individ baserat på vilket kön en har.

Alltså någon sorts såhär, lätt queerakademiker i storstad. Det är ju inte ett tvärsnitt av Sverige, det ska man ju komma ihåg. Men i den världen så är det ganska öppet /…/ Ja, men jag tror ju det att som liksom välutbildad snubbe så är det mycket enklare. Bara könsskillnaden tror jag är ganska stor, baserat på hela det här liksom… Ja, med sexuell kyskhet och sådana där grejer liksom, så det blir ju lite coolt liksom om man är kille och det… Kan jag ju tycka vad jag vill om, men jag får inte de negativa delarna av det /…/ Jag har väl mer kanske klarat mig från de negativa reaktionerna. Jag tror inte folk tror att jag är värsta playern ändå liksom, men jag har i alla fall inte den här, liksom, skambeläggningen, som jag vet att en hel del kvinnor får. /…/ Det skulle kunna användas som slagträ i vårdnadstvister eller ah, massa fula grejer liksom. Det tror jag är… kanske ännu mer med kvinnor än med män, men det har ju med våra normer att göra.”

- Carl

Diskussion Sammanfattning av resultat

Hur påverkas polyamorösa av mononormen?

Mononormens påverkan på det dagliga livet bland polyamorösa verkar, föga förvånande, vara individuell. Det finns i denna studie några exempel på fall där polyamorösa inte känt sig särskilt begränsade av mononormen, eller ens tänkt så mycket på den. Dock var det bland många vanligt att behöva hålla tillbaka information om sin livsstil i vissa sammanhang, känna sig direkt begränsad av lagar och normativa antaganden, ha rädsla för fördomar och annan okunskap samt att internalisera negativa föreställningar om polyamorösa som grupp som ett resultat av de rådande normerna.

Vi kunde identifiera ett antal mönster som skulle kunna antas vidmakthålla och främja polyamorösa relationer. Dessa kan delas in i relationsfrämjande beteenden, relationsfrämjande förhållningssätt samt polypositiva upplevelser. De relationsfrämjande beteenden vi identifierat i dessa relationer är ett fokus på öppen kommunikation, aktiva uttryck för kärlek och omsorg samt villighet till anpassning. Förhållningssätt som skulle kunna tänkas gynna polyamorösa relationer är positiva attityder till polyamori som ideologiskt koncept jämfört med till exempel monogami samt en uppfattning om att obehagliga känslor går att hantera. Polypositiva upplevelser innebär personlig utveckling, livsbejakande upplevelser samt positiva upplevelser av paramourer.

Övriga fynd

Bland resultaten framträdde en stor variation i hur deltagarna själva definierade begreppet polyamori. Några ofta nämnda aspekter var till exempel att det ska innefatta att ha relationer med fler än en åt gången, att alla inblandade är informerade och samtycker till relationsformen och att det ska röra sig om romantiska känslor för varandra. Flera menade att begreppet är brett och kan tolkas på olika sätt. Andra aspekter av polyamorins definition kunde skilja sig åt mellan deltagarna. Exempelvis framkom olika tankar kring huruvida polyamori kan ses som något en är eller något en gör.

Det var flera av deltagarna som hade erfarenhet av långa relationer som varat i flera år med samma partner i en polyamorös form. En vanlig erfarenhet var att ha börjat utforska polyamori inom ramen för en redan etablerad kärleksrelation.

I intervjuerna framkom att några av deltagarna hade reflekterat över hur faktorer som kön, klass, utbildning, ålder etc. kan påverka vilket bemötande en får som polyamorös individ. Det förekom även spekulationer kring hur andra människors demografiska egenskaper kunde vara associerade med vilka attityder de hade gentemot polyamori.

Operationaliseringar av konstrukt

Vår initiala definition av “polyamori” var ”utövande av flersamma kärleksrelationer med vetskap och samtycke från alla inblandade parter”. Deltagarnas definitioner verkade överlag överensstämma med denna definition, men vi stötte på problem i gränsdragningen mellan polyamori och relationsanarki under rekryteringsfasen.

“Relationsanarki” är ett med polyamori nära besläktat sätt att forma relationer på, kring vilket det tydligen råder innebördsmässiga meningsskiljaktigheter. Relationsanarki definieras av RFSU som en relationsform där en vill “undvika att definiera och ställa upp ramar och förväntningar på relationer” och där “gränsen mellan en vänskapsrelation och en kärleksrelation ses som en social konstruktion som bör motarbetas” (Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, u.å.), medan polyamori definieras som “en kärleks- och/eller sexuell relation med fler än två inblandade” (RFSU, u.å.). Utifrån dessa definitioner görs alltså en åtskiljning mellan polyrelationer och relationsanarkistiska relationer i den mening att polyamorösa relationer är definierade kärleks- och/eller sexuella relationer medan relationsanarkistiska relationer existerar utan värderande etikett. Denna åtskiljning var den vi utgick ifrån när vi utformade vår intervjuguide. Vi riktade oss alltså till personer som såg sig som polyamorösa – inte relationsanarkister, swingers, personer med öppna relationer eller någon annan icke-monogam målgrupp.

Några intressenter som hörde av sig för deltagande i vår studie berättade i mejl att de definierade sig som relationsanarkister. Vi bestämde oss för att exkludera dessa personer eftersom vi inte bedömde intervjuguiden vara utformad på ett inkluderande sätt gentemot denna målgrupp, i och med att det inte var denna grupp vi hade för avsikt att undersöka. Vad vi sedan insåg som resultat av feedback på vår motivering till exkludering var att vissa relationsanarkister såg relationsanarki som en form av polyamori. Dessutom var det även några av våra slutgiltiga deltagare som verkade ha en mer relationsanarkistisk syn på sitt

relationsskapande, likt de som benämnt sig själva som relationsanarkister i rekryteringsprocessen, och ändå varit en del av vår datainsamling eftersom det inte kommit fram förrän i intervjuerna. Problemet med detta blev alltså att vi försökte dra en gräns mellan två konstrukt (polyamori och relationsanarki) som visade sig vara mer svårdragen än vi från första början trodde. Hur väl vi lyckats operationalisera konstruktet “polyamori” kan därför diskuteras. Dock vill vi lyfta det faktum att relationer och känslor är av mycket subjektiv och flytande karaktär och att dessa kanske inte alltid kan ringas in och kategoriseras på det sätt som en skulle önska vid utformning av en studie. Därför drar vi slutsatsen att vi lyckats identifiera teman som gäller för vissa polyamorösa utan att hävda att dessa mönster nödvändigtvis skulle återfinnas i alla typer av polyamorösa relationer, men också att dessa historier även skulle kunna spegla de verkligheter som andra icke-monogama står inför snarare än de som praktiserar och definierar sig exakt i linje med vår syn på polyamori.

Vårt konstrukt “relationsfrämjande aspekter” operationaliserades med ett flertal relativt specifika frågeställningar som vi förutsatte skulle kunna täcka in de områden som gjorde polyamorösa relationer till välfungerande sådana baserat på tidigare forskning och egna teorier (se bilaga 3 för intervjuguide). Vi upplevde generellt att deltagarna verkade förstå våra frågor och att de berättade den typ av historier som vi föreställt oss skulle kunna spegla relationsfrämjande aspekter, så på så sätt var operationaliseringen av konstruktet god. Men i efterhand insåg vi att vi hade kunnat formulera en mer öppen fråga i stil med “vad tror du det är som gör att dina polyamorösa relationer fungerar?”, för att kunna täcka in fler historier som eventuellt genererat teman som vi inte kunnat föreställa oss när vi utformade intervjuguiden. Alltså skulle våra teman kunna vara färgade av våra egna föreställningar kring vad som räknas som relationsfrämjande aspekter som ett resultat av att viktiga delar av konstruktet kanske inte täckts in i intervjuerna. Dock är det underförstått att vi aldrig skulle kunna lyckas täcka in exakt

alla relationsfrämjande aspekter av polyrelationer i en studie oavsett operationalisering. Därför ser vi inte detta som någon stor brist.

Vår operationalisering av konstruktet “mononormens påverkan” upplevde vi fungerade bra och genererade nyanserade och rika berättelser från deltagarna.

En övergripande punkt som skulle kunna anses problematisk med att vi inkluderade personer som inte nödvändigtvis i dagsläget praktiserade någon polyamorös relation är tidsaspekten. Det skulle för det första kunna vara så att en individ som ser tillbaka på tidigare relationer inte minns relationen på det sätt som den faktiskt upplevdes när den väl praktiserades, och att minnet alltså eventuellt skulle kunna förvränga återskapandet av upplevelsen. För det andra lever vi i ett samhälle som är föremål för ständig förändring vilket förstås påverkar de rådande normerna. En individ som är polyamorös idag kanske inte möter samma utmaningar som någon som var det för 10 år sedan, till exempel. Vid undersökning av normupplevelser skulle det kanske vara klokt att i kommande studier exkludera personer som vid datainsamling inte lever polyamoröst på grund av denna aspekt.

Deltagare

Om vårt urval kan sägas att det hade en jämn könsfördelning med hänsyn till upplevt kön, vilket vi också medvetet eftersträvat. Urvalet hade en relativt varierande åldersfördelning. Förutom detta kan deltagargruppen betraktas som homogen, i och med att de generellt sett hade hög akademisk utbildning och levde i storstadsregioner. Vi tänker oss att denna homogenitet kan utgöra en möjlig brist med studien då det kan finnas andra berättelser hos andra polyamorösa grupper som står i konflikt med våra fynd. Eventuellt hade en större heterogenitet bland deltagarna kunnat bidra med en ännu mer komplex och nyanserad förståelse av polyamori. Värt att notera är också att vi i vår datainsamling inte efterfrågat så mycket demografisk information från deltagarna eftersom vi inte såg det som relevant information för våra forskningsfrågor. Dock gjorde vi valet att prioritera att ändå få till en jämn könsfördelning

vilket vi i efterhand ser som ett beslut taget på godtycklig grund och vi frågar oss varför vi sett just kön som en potentiellt avgörande faktor för vilka berättelser som framkommer i intervjuerna framför andra faktorer som exempelvis etnisk bakgrund, klassbakgrund, funktionalitet eller sexuell orientering. I linje med vår epistemologiska utgångspunkt i kritisk realism kan detta ses som ett exempel på hur våra egna implicita bias och förförståelse har funnits med och påverkat vår utformning av studien och därmed också potentiellt begränsat i hur hög grad vi lyckats nå kunskap om våra forskningsfrågor.

Datainsamling

Det faktum att Coronapandemin var aktuell under datainsamlingen gjorde som nämnt att våra intervjuer var tvungna att genomföras över telefon. Kända nackdelar med telefonintervjuer är att viss icke-verbal information går förlorad samt att det kan finnas en risk för att situationen blir mindre avspänd och inte uppmuntrar till lika mycket eftertanke och reflektion för deltagarna som i vanliga intervjuer (Langemar, 2008). Vi kan inte uttala oss om eventuellt kroppsspråk som gått förlorat, men vi kan konstatera att vi trots denna intervjuform upplevde att fick god kontakt med deltagarna, att de verkade bekväma med att bli personliga och att intervjuerna genererade den detaljrikedom som krävdes för att kunna genomföra en ordentlig tematisk analys.

Vi upplevde att semi-strukturerade intervjuer fungerade väl, av två anledningar: trygghet och flexibilitet. Det faktum att vi förberett vissa frågor att ställa på förhand gjorde att vi kunde slappna av och lita på att vi skulle samla in information från varje område som vi ville täcka in i alla intervjuer. Samtidigt var metoden flexibel då vi hade möjlighet att låta intervjupersonerna fördjupa sig i vissa frågor och behandla ämnen i den ordning som kändes bekväm för dem, samt att vi hade friheten att kunna ställa relevanta följdfrågor vid utvalda tillfällen.

Det skulle kunna anses problematiskt att vi båda inte deltog vid alla intervjutillfällen då det idealiskt sett vore önskvärt att ha så lika förutsättningar och förförståelse som möjligt inför analysarbetet. Men eftersom vi fått ta del av varandras ljudinspelningar i efterhand tyckte vi att vi ändå lyckades få en god bild av hur samtalen varit. Det faktum att intervjuerna genomfördes av två olika intervjuare kan ha haft en inverkan på hur informanterna svarat och vilka vägar samtalen tagit. Samtidigt var vi tvungna att genomföra intervjuerna på detta sätt utifrån de givna förutsättningarna. I linje med vår positionering i kritisk realism och kontextualism så tror vi inte på att det finns en enda objektiv sanning som vårt mål är att nå utan vi har varit mer intresserade av att få med en bredd och variation i berättelserna. Därmed kan det också ses som en potentiell styrka att två självständiga intervjuare med olika samtalsstilar gett sina bidrag till studien.

Det skulle kunna ses som en brist att intervjuerna transkriberats av två olika personer som kan ha haft olika tillvägagångssätt och gjort olika val under processens gång med att överföra tal till text. Dock såg vi till att prata ihop oss och komma överens om vissa gemensamma förhållningssätt i transkriberingen. Det faktum att vi förutom transkriberingarna också fick möjlighet att lyssna på varandras ljudfiler gjorde att vi kunde ta del av information såsom tonfall, betoningar, pauser, småord, upprepningar etc. som annars hade kunnat bli representerade på olika sätt i våra respektive transkriberingar.

Analysmetod

Tematisk analys fungerade bra som metod på grund av sin tydlighet och enkelhet. Vi upplevde att Braun & Clarkes modell från 2006 var lätt att följa och tillämpa. Att göra separata kodningar och tematiseringar bedömde vi också som positivt. Även om vi initialt strukturerade upp våra teman på olika sätt hade vi bedömt samma data som relevant och gjort liknande analyser. Överlag fanns så pass många gemensamma nämnare för våra enskilda analyser att den gemensamma analysen gick smidigt och kunde reflektera de båda separata analyserna i hög

utsträckning. Vi ser denna bedömartriangulering som ett lyckat försök att stärka studiens validitet i enlighet med rekommendationer av Langemar (2008).

Resultatdiskussion

Kommentarer på studiens fynd

De berättelser som deltagarna i den här studien har avlagt om internaliserade fördomar och skyddsbeteende går i linje med minoritetsstressmodellen som vi beskrivit i introduktionen (Meyer, 2006). Enligt denna modell som tagits fram med en hbt-population som minoritetsgrupp internaliseras homo-/bi-/transfobi hos hbt-personer. Vi föreslår med hänsyn till våra fynd att samma process kan återfinnas i den polyamorösa populationen, och att fördomar kopplade till polyamori alltså kan få samma effekt av internaliserad polyfobi hos dem som identifierar sig som poly. Även de historier vi fått höra om olika typer av skyddsbeteende speglar de idéer kring hemlighållande och förväntan på avvisande som föreslås i Meyers modell. Enligt Meyer ägnar sig hbt-personer åt att dölja sin identitet och justera sitt beteende för att slippa mötas av negativa reaktioner från omgivningen, vilket i hög grad överensstämmer med de fynd vi gjort hos polyamorösa i denna studie (Meyer, 2006). En skulle kunna forska mer i hur minoritetsstress opererar just för den polyamorösa populationen.

På temat fördomar finns ytterligare intressanta kopplingar att göra mellan denna studie och tidigare forskning. Våra fynd kan bekräfta att negativa föreställningar om polyamorösa som tidigare forskats fram fortfarande är aktuella idag och även så i Sverige. Vi har i denna studie till exempel fått reda på att polyamorösa kan mötas av kommentarer eller insinueringar om att deras livsstil är konstig, moraliskt felaktig, ohållbar, lösaktig eller ofullständig vilket överensstämmer med tidigare fynd (Séguin, 2017).

Dessutom kan konstateras att de praktiker och egenskaper som polyamorösa i denna studie ägnar sig åt och har står i direkt konflikt med fördomar om gruppen och livsstilen på ett rationellt plan. Det finns föreställningar om att polyamorösa skulle vara obenägna att vilja jobba