Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 91 1970
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E. N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Tideström, Gunnar Brandeil
Redaktor: Docent U lf Wittrock, Hällbyg. 34 C, 752 28 Uppsala
Printed in Sweden by
m u n tlig v a ria n t u r de sven sk a fo lk m in n esark i- ven s u p p teck n in g ar sam t jä m fö rt dem m ed fö r fattarin n an s v e rsio n p å v issa b estäm da p u n kter. G e n o m att notera m o tiv ä n d rin g a r, u teslu tn in g ar, t illä g g och b erättartek n isk a a v v ik e lse r v ill R itte n å fra m till en u p p fa ttn in g om Selm a L a g e r lö fs fö rh å lla n d e till fo lk d ik tn in g e n .
U t fö r lig t b eh an d lar R itte berättelsen T a le T h o tt. I den k o m m en terar Selm a L a g e r lö f k r i tisk t den fo lk v is a h on a n vän t som k ä lla och an tyd er en arbetsm etod . I v isa n fin n e r h o n en k a ll, trå k ig rad av h än d elser, d ä r de ageran d e fram står som p latta sk u g g o r. H o n säg er sig v ilja g e sk u g g o rn a liv , g e fä r g åt deras b lek a k in d e r; h on v ill k o rt sagt »restaurera» b ild en gen o m att b y g g a ut h än d elsern a till ep isk a e l le r d ram atiska scener, d ä r det in re skeend et v ä x la r m ed den yttre h an d lin g en .
O fta g er dessutom Selm a L a g e r lö f säg n e n en sed lig , etisk in n eb örd . S p eciellt u tv eck lar hon dess ansatser till tra g ik och g ö r g ä rn a dess p erso n er till trag isk a h jältar. H en n es m äster skap i att fö rstä rk a de sp än n in g sm o m en t som fin n s i sto ffe t an alyseras sk ic k lig t av R itte. S p eciellt g en om sin a b erättartek n isk a ia k tta g e l ser h ar R itte tillfö rt L a g e rlö fs fo rs k n in g e n nytt, v ä rd e fu llt sto ff.
G u n n el W eidel
E rla n d L ag erro th : Svensk berättarkonst. R öda rum m et, K arolinerna, O nda sagor och Sibyllan.
S k rifte r u tg iv n a av V eten skap s-So cieteten i L u n d , 6 1 . C W K G le e ru p . L u n d 19 6 8 .
So m E rla n d L a g e rro th k on staterar i den teo re tiska efte rsk rifte n till sin b ok, ä r m era o m fattan d e n ä rstu d ier av sven sk a p ro sa v e rk än n u sällsyn ta. O rsaken är n a tu rlig tv is att stru k tu r an alyser av d en n a typ är b e ty d lig t m e r tid s k rä v a n d e än de ly risk a lä sö v n in g a r som v i i r ik lig t m ått begåvats m ed och v id a re att de in n e b ä r av se v ä rd a m etod isk a och p ed ag o g isk a svårigh eter. L ag erro th s m å lsä ttn in g h ar v a rit »att studera v a rje v e rk m ed dess h elh et fr a m fö r ögon en » (s. 2 6 9 ) . H a n h ä n v isa r till Jo h a n F jo r d Je n s e n s b e s k riv n in g av den » fak tisk e op- levelsesp rocess» : n ä r stu d iet av ett v e rk har fra m sk rid it till en viss » m agisk p u n k t» , fa lle r p lö tslig t fjä lle n fr å n v å ra ö go n och v i u p p le v e r verk ets syn tes; dess p la n och m e n in g a v teckn ar sig lik a ty d lig t som skelettet p å ett rö n tg e n fo to g ra fi.
D e t är en v ack er och trö sterik tanke i fro m t n y k ritisk anda. L a g e rro th fin n e r v ä l inte h eller saken alld eles så en kel. H a n e rk än n er att h e l h etsu p p fattn in g en successivt m åste revid eras, m ed an an alysen fo rtsk rid e r, och att det a ld rig
k an b li frå g a n om att restlöst fa stställa »m e n in gen » i d ik tv e rk av den sto rle k so rd n in g — i a lla avseen d en — som det h är g ä lle r. D etta bo rd e v a ra s jä lv k la r t m en ä r det in te a lltid — a llra m in st fö r de fo rsk are som m en ar att d ik taren s jä lv in te h ar b e g rip it ett skvatt a v vad han e g e n tlig e n h ar skapat. D e t ä r m ö jlig t att T h a c k e ra y i V a n ity F a ir och Scott i T h e H eart o f M id lo th ia n in te visste v a d de g jo rd e , m en det är också m ö jlig t att D o ro th y V a n G h e n t h ar dik tat en alld eles e g en helh etsstru ktu r, n är h o n a n k lag ar dem fö r att » clu m sily an d b lin d ly fa ls ify the ideas actu ally in h eren t» i rom an ern a.
L a g e rro th tycks in te hysa n åg ot m isstro en d e m o t d iv in a to risk a o m d ö m en a v d en n a typ hos V a n G h e n t, M a r k Sch o rer e lle r P ercy L u b b o c k m en a v h å lle r sig ly c k lig tv is i re g e l s jä lv frå n reso n em an g om d isk rep an sen m e lla n diktaren s ev en tu ella avsik ter och v erk en s h yp o tetisk a m e n in g . H an s m etod in n e b ä r, att han v a n lig e n u t g å r frå n en p o stu lerad helh et, som han i fo r t sättn in gen söker v e rifie r a m ed h jä lp a v o m fa t tande an aly tisk a textreferat. D e n p ed ag o g isk a situation som d ä rv id u p p stå r ä r fö rv isso b e sv ä r lig . F ö r att k u n n a ta s tä lln in g till an alytik ern s fö rsla g och teser m åste lä saren i p rin c ip h a te x ten lik a ak tu ell som h an s jä lv , stän d igt k u n n a » h ålla det h ela fra m fö r ö gon en » o ch ö v e rv ä g a b etyd elsen a v de fö rsk ju tn in g a r som k an in trä ffa , om an d ra in fa lls v in k la r ap p liceras e lle r o beaktad e tex telem en t dras in i d iskussion en .
E fterso m en te x tk o n tro ll a v den arten torde ö verstig a de flesta g ran sk ares k ra fte r och i v a rje fa ll ö v e rstig it m in a , m åste ja g d ek larera att ja g o fta k än t m ig tvek sam o ch o sä ker in fö r L a g e r roths to lk n in g a r. T v e k sa m h e te n g ä lle r också den g ru n d syn h an fo rm u le ra r i a n slu tn in g till M a r k Schorers T e c h n iq u e as D isc o v e ry : att s jä lv a p ro b le m g e sta ltn in g e n b lir en v ä g till u p p täckt och in sik t och att detta fö rh å lla n d e ty d lig t sk u lle dem on streras i de studerade v e r ken. D e k o n sek ven ser som L a g e rro th tillsk riv e r g estaltn in g sp rocessen — det bästa exem p let p å stås K a r o lin e r n a g e — k an n a tu rlig tv is fö r k la ras p å m ån g ah a n d a sätt: en b art p å in re k rite rier k an in g e n h å llb a r arg u m e n te rin g b ygg as. V ila r L am m s gen etisk a reso n em an g b e träffan d e R ö d a ru m m et (s. 3 5 ) p å ett a lltfö r sprött m a te ria l, g ä lle r detsam m a i m in st lik a h ö g g ra d o m slutsatser à la Sch orer. D e t är en egendom -, lig n y k ritisk d o g m , att o v e rifie rb a ra reson e m a n g är tillåtn a, om m an u tg år frå n »texten och in g e n tin g an n at än tex ten », m en m in d e r v ä rd ig a , o m m an tillä m p a r e x te rn m etod ik.
D e n m est g iv a n d e av de fy ra stu d ier som L a g e rro th p resen tera r tycks m ig v a ra den ö ver S ib y lla n . H ä r är hans g re p p p å u p p g ifte n fr u k t b art, d ä rfö r att L a g erk vists text — h u r m ån
g-Övriga recensioner
193
ty d ig den än m å v a ra — v e rk lig e n ä g er den enhet och sym bolkonstans, som g ran sk aren i an dra fa ll m ed stund om a lltfö r k o n stru k tiv en ergi söker u rgera. V isse rlig e n fö re fa lle r m ig n åg ra av o m döm en a om verkets plats i ett ut- veck lin gssch em a a lltfö r k ategorisk t fo rm u lerad e. D r iftliv e t h ar sjä lv t b liv it g u d o m lig t, liv stro n har b liv it gudstro, heter det p å s. 2 2 3 . D e t torde v a ra en fö re n k lin g , ett bortseende frå n den g ru n d läg g an d e am b ivalen s som k an a v läsas också i S ib yllan . M e n an alysen a v guds- b ild en ä r sin n rik och k o m p aratio n ern a tä n k v ärd a — lå t v a ra att b eg rep p et berättarkonst
kom m er en sm ula i skym undan .
Svårare är det att lo v o rd a u n d ersö k n in g en av K a ro lin e rn a . D e n v id ly ftig a p a ra fra se rin g av texten som L ag erro th v e rk stä lle r, ö p p n ar så v itt ja g kan fin n a in g a v ä se n tlig t nya p ersp ek tiv. V ä x e lsp e le t m ellan de fy ra fa k to rern a » G u d » , »ku n gen » , »folket» och »det sven ska lynn et» a v tecknar sig fu llt ty d ligt i texten fö r v a rje n o r m alt o m d ö m esgill läsare och b lir inte ty d lig a re, d ä rfö r att det illu streras av en trian g el m ed G u d i topp en eller ett » ko n flik tsch em a» , som sätter den inte ö verd rivet k o m p licera d e etisk relig iö sa p ro b lem a tik en p å fo rm ler. H ä r u p p e n b arar sig L agerro th s b en ägen h et att ö v e rd im e n sionera de svårig h eter som textern a erb ju d er och att — m ö jlig e n i p ed ag o g isk t n it — fo r m u lera själv k larh eter m ed en em fas som v o re det frå g a n om revo lu tio n eran d e in n ovatio n er. N å g r a exem p el: » D et n atio n ella som p ro b le m ställs första g ån g en i den berättelse som ty d lig e n a v sik tlig t (!) kallats D u m m a Sven skan » (s. 1 4 8 ) . » D en in re strukturen är, som bl. a. F jo rd Je n se n fra m h å llit, in te lik a u tveck lad , lik a b ety d elsefu ll i a lla dik tverk » (s. 2 8 0 ) .
T i ll de m era b eak tan svärd a iak ttagelsern a kan föras vad som sägs om den dramatiska
strukturen , där p erip etiscen ern a k o m m er i de b åd a delarnas centrum , k ap itlet M azep a och hans am bassad ör resp. L ejo n b u re n , och om fr e k ven sen — i och fö r sig fö g a överraskan d e — av b ib elallu sio n er. A tt k o ntrasten m e lla n lju s och m ö rk e r fram träd er ty d lig t i b ild stru k tu ren är v ä l b elag t och o tv iv e la k tig t väse n tlig t. F rå gan ä r em ellertid om K a r o lin e r n a h ä rv id la g represen terar n å g o n tin g o van lig t: H eid en stam fram står ju också i an dra sam m an h an g som en av de stora b elysn in g sm ästarn a i sven sk littera tur. B isa rr i ö verk an t är den u tlä g g n in g som fö ran led s a v texten s ord: » H a n lä n gtad e att b li ekot a f en sju n g en saga.» L ag erro th söker m ed sin v a n lig a en ergi »uttöm m a» in n eb örd en i den na fo rm u le rin g och k o m m er fram till fö l jan de: » K a r l X I I lä n g tad e alltså efter att b li ett eko av K a r l X H -g esta lten i H eid en stam s b ok, och det kan ske t. o. m . efte r sin död. D e t
är en svin d lan d e p arad o x.» J o . M e n inte är det H eid en stam som k o m m er sv in d e ln åstad.
A v sn itte t om R ö d a rum m et ä r o tv iv e la k tig t intressantare o m också lå n g t ifr å n in v än d n in g s- fritt. E tt fråg eteck en av stort fo rm a t h ar ja g bl. a. satt i m a rg in a le n till det stycke som b e h an d lar A r v id Fa lk s fr ie ri o ch fö rd ju p a r sig i den in sla g n a fön sterru tan s sym b o lik . Ä v e n om ja g fö lje r L a g g e rro th en b it p å v ä g i hans dem on stratio n a v den rousseauanska d ia le k ti kens g ru n d lä g g a n d e b etydelse, h ar ja g svårt att dela hans u p p fa ttn in g att scenen g ö r ett dröm - artat in try ck och att v a rje d etalj h ar en p r e ciserad sym b o lisk in n eb örd . F ö r att e k v atio n en sk a ll g å ih o p m åste h an la b o rera m ed den i så dana fa ll så än d am ålsen lig a fö rk la rin g e n , att » fö rfattaren h är inte tycks ha v etat v a d han g jo r t» , n ä r h an lå ter A r v id F a lk stän g a in h u n d en i so p låren och slå in den fö n sterru ta som e n lig t L ag erro th s en sm u la eg en artad e fo rm u le r in g till sist h elar den sön d erslagn a k ru k an , dvs. d ik tv erk et sjä lv t.
N ä r L a g e rro th d riv e r tesen om R ö d a ru m m ets k o m p o sitio n e lla e n h et tycks h an m ig i n å g o n m ån ö verb eto n a m o tsättn in g en m e lla n sin egen u p p fa ttn in g och den ä ld re strin d b ergs- fo rsk n in g en s atom istiska syn. D e t v o re ju o rim lig t att fö rn e k a existen sen av v issa a n fö rd a en- h etsfak to rer: A r v id F a lk och R ö d a ru m skretsen , det sam h ällsk ritisk a tem at, fö rfa tta rp e rsp e k tiv e t etc. Sm ed m a rk h ar fra m h å llit, att k o m p o sitio n s typ en — utan fast g e n o m fö rd in trig — b le v v a n lig i rom an k o n sten efter F la u b e rt o ch såle des in te b eh ö ve r betraktas som »m isslyck ad ». E m e lle rtid g e r ja g L a g e rro th rätt i att S trin d bergs eg n a o rd om rom an en s lö sa k o m p o sitio n inte b ö r tillm ätas n å g o n u tslag sg iva n d e b ety delse. D e t fö r m ig a v g ö ran d e är, att o rd en åter fin n s i ett b re v till W a ll, D N :s red ak tör, d är S trin d b e rg g ö r rek lam fö r sitt m an u s och u n d erstryk er dess u r p u b lic e rin g ssy n p u n k t än d a m å lse n lig a fo rm . L a g e rro th fäster sin tes lik m ä - tig t större v ik t v id S trin d b erg s k arak teristik i Fö rfattaren : » H a n tänkte fö rst g ö ra en Sv en sk P ic k w ick -k lu b b , m en så stego hans eg n a m in nen u p p , och nu sökte h an g ru p p e ra dem , få in ra m a dem , och sedan det lä n g e k o ka t u n der han s g ryta, v a r det fä r d ig t fö r g ju tn in g .» D e t b etyder, m en ar L a g e rro th , att d en fä rd ig a p ro d u k ten också b ö r h a b liv it en h e lg ju te n p r o du kt, och sk älen fö r den n a h e lh e tsto lk n in g a n fö r han i den fö lja n d e fra m stä lln in g e n (som in o m paren tes sagt dem on strerar en b eu n d ra n s v ä rd fö rtro g en h et m ed den tid ig a re fo r sk n in g en s resu ltat).
A t t u n d ersö k n in g en h ar u p p d ag at en d el o b e aktade stru k tu rella sam b an d i R ö d a ru m m et sk all v illig t erkän n as: T rito n -m o tiv e t m ed a lla
Övriga recensioner
195
dess fö rg re n in g a r är ett exem p el. M e n i stort sett b lir u tbytet a v den g ru n d lig a in v e n te rin g e n tä m lig e n m ag ert. S tä lle r m an k ravet p å enhets- k rite rie r tillrä c k lig t lå g t, k an m an b ev isa m y c k et utan att säga n å g o n tin g av v ik t. A tt struk tu ren k o nstitueras a v n å g o n fo rm av sp än n in g e lle r m o tsättn in g sägs g ä lla om a lla de stude rade textern a, m en det torde g ä lla om de flesta ep isk a v e rk . A t t ett k ro n o lo g isk t schem a av sam m a typ som i R ö d a ru m m et ä r särdeles v a n lig t, e rk ä n n e r L a g e rro th m en b etraktar det lik v ä l som »en p å m in n else om att verk lig h ets- sto ffe t är o rg a n iserat i ett k o n stn ä rlig t m ö n s ter». A t t b ild sp rå k e t b y g g e r p å årstidernas v ä x lin g a r och m o tsättn in gen m e lla n staden och den fr ia n atu ren och att F a lk s stäm n in g ar h a rm o n ierar än m ed den v å rlig a o m g iv n in g e n , än m ed den h ö stliga, är iak ttagelser av fö g a u p p seend eväckan d e art.
M e ra sen satio n ellt är det, då den reg n b löte S tru v e u p p fattas som en h a lv t m y tisk v atten m ä n n isk a, besläktad m ed S o rg b arn i S in g o a lla , E llid a W a n g e l i F ru en fr a h avet e lle r Je sp e r M u u s hos Selm a L a g e r lö f — fö r att n åg ot se n are fig u re ra som g rå sp a rv , letan d e efter sk räp i sam h ällets träd gård . V a tten m än n isk o id én är ty d lig e n en fru k t a v L agerro th s svag h et fö r N o rth ro p Fryes system atik i A n a to m y o f C r iti cism . F ry e rä k n a r m ed fy ra s ä rfo rm e r av p ro sa berättelse: the n o v el, th e rom an ce, the c on fes sio n och th e M e n ip p e a n satire e lle r an atom y, och L a g e rro th fin n e r nu att R ö d a ru m m et kan betecknas som e n b la n d fo rm a v n u m m er 1 , 3 och 4 m ed ett litet in s la g av n u m m er 2 , n ä m lig e n Stru ves g ästsp el i vatten ro llen . D etta sk u lle v a ra » rom an ce». T i l l F ry e återk o m m er fö r f. i slu tet a v sin studie. H a n a v v isa r G ö ra n P rin tz-P åh lso n s tes om en » o b lik B u n d es-m y- thos» i R ö d a ru m m et — alltså d en lik a lä rd a som v id u n d e rlig a p ro b le m lö sn in g som serv era des i B L M 1 9 6 4 - 6 5 — och m en ar i stället att R ö d a rum m ets »m ythos» är en a v Fryes sex k o m ed istru k tu rer, den iro n isk a k o m ed in . Ö ver en sstäm m elsen ä r v isse rlig e n in te total, e r k ä n n er han i san n in gen s nam n.
H e la detta reso n em an g tycks m ig v a ra ett v äse n slö st och o fru k tb a rt teoretiserande, som m ed h jä lp av o n ö d ig te rm in o lo g isk bråte p r e senterar sk en lö sn in g a r. E rla n d L a g e rro th h ar o tv iv e la k tig t den a rb etsfö rm åg a och en tusiasm som m åste investeras i fo rsk n in g su p p g ifte r av den n a art. M a n sk u lle b ara ö n sk a att h an v ille avstå frå n irre le v a n ta dem on stratio n er av n y k ritisk lä rd o m och ran so n era den d el a v a rg u m en terin g en som h ar en a lltfö r tru istisk b i sm ak.
Hans Lindström
G r e g o ry N y b ö :
Knut Hamsuns Mysterier.
G y l d en dal N o rs k F o rlag . O slo 19 6 9 .D e t b esyn d erlig e m ed litte ra tu rfo rsk n in g e n o ver K n u t H am su n (ja, litte ra tu rfo rsk n in g i det hele tatt) e r at m an i större eller m in d re g ra d h ar o versett o g n e g lisje rt fo rfatteren s
teknikk.
O la f Ö yslebö (H a m su n g je n n o m stilen , O slo 1 9 6 4 ) har sk revet om H am su n sstik
o rd b ru k , g je n tagelser, u tb ru d d , v iss type setn in g sb ru k etc., m en tek n ik eren (»stru k tu ra listen » ) H am su n er b litt tilsidesatt. D ette e r dessto m e rk lig e re siden v i v e t at H am su n selv arb eid et n etto p p m ed tek n ik k en — o rig in a lite te n i en m ed delelse. R o la n d B arth es h ar sk rev et om dette i Essais C ritiq u e s (sven sk overs. 1 9 6 7 ) . D e t som sæ r p re g e r litteratu ren , sier B arth es, er dens tek n ik k : » Litteratu rens vesen er in g e n tin g an net en n dens tek n ik k .» H v is et fa m ilie m e d le m til en v e n n er död, s k riv e r B arth es, så v il je g g je rn e sk riv e noe til h am fo r å v ise m in m ed- f ölelse. J e g fin n e r fö rst at je g ik k e rik t ig m a k ter å u ttry kk e h v a je g e g e n tlig fö le r, o rd ene sier ik k e det je g v il de skal si. P å den an n en side v il je g h e lle r ik k e b are sikondolerer,
det er et tom t o g sk jem atisk ord. J e g m å v a r i ere m est m u lig , fo r g je n n o m v a ria sjo n e n å k u n n e g i et slags b ild e , en slags m ed d elelse som
i sin helhet
u ttry k k er det je g v il si.P å sam m e v is k an m an u ttry k k e det om ro m an er e lle r d ik t e lle r sk u esp ill. D e t h a r v æ rt sk revet tusenvis a v b ö k er o v e r em n et to k v in ner o g en m an n ; det som u tg jö r Sim o n e de B e a u v o ir ’s »K u n st» i L ’in v ité e r ik k e tem aet e lle r stilen (i sn ever fo rstan d ) m en
meddelel
sens originalitet, romanteknikken.
N å r det g je ld e r en rom an som K n u t H a m suns M y ste rie r h ar fo rsk n in g e n stort sett dreiet seg om d en »g åtefu lle» N a g e l (p syk o lo g isk ) o g hans ev en tu elle relas jo n er til fo rfatteren . M a n h ar der o fte h av n et i den b lin d g a te som b la n t an n et H a n s-G ö ra n E k m a n b e sk riv e r i E d d a (N o . 6 1 9 6 8 ) i en d isk u sjo n o v e r S a rtre’s Les M ou ch es: F o rsk eren g å r u te n fo r v e rk e t o g tv in g es til å löse p ro b le m e r som e g e n tlig ik k e eksisterer (i teksten ). M a n er stort sett en ig e o m at M y ste rie r er en m e r k e lig b o k , fu ll av p sy k o lo g i etc. M a n h ar teo rier om h v o rv id t N a g e l » h jalp » K a r ls e n m ed selv m o rd et, m an sp ek u lerer i n a vn et Jo h a n N ils e n N a g e l o g setter det i fo rb in d e lse m ed Strin d b erg s Jo h a n i T jä n ste k v in n a n s So n osv. A t M ysteriers sær- egn eh et o g m ed d elelse lig g e r i b oken s te k n ik k (slik sk al en m o d ern e p sy k o lo g isk rom an sk ri ves, v ille H a m su n sagt) h ar m an b ek ym ret seg lite m ed (bortsett fr a d etaljer som f. eks. in d re m o n o lo g e r). D e r fo r e r det en sæ regen g ied e, en söt o g g o d o p p le v e lse å lese G r e g o ry N y - b ö ’s b o k K n u t H am su n s M y ste rie r (G y ld e n d a l
