Barnhälsovårdssjuksköterskors
upplevelser av första
hembesöket
HUVUDOMRÅDE: Examensarbete, 15 högskolepoäng, magisterexamen i Omvårdnad. FÖRFATTARE: Amanda Andreasson & Nathalie Kociano
HANDLEDARE:Elzana Odzakovic
JÖNKÖPING 2021, maj
Child health care
nurses´ experience of
the first home visit
-
A qualitative study
Subject: Exam thesis, 15credits, Master in Nursing Science. Author: Amanda Andreasson & Nathalie Kociano
Supervisor:Elzana Odzakovic
Sammanfattning
Bakgrund: Hembesök har varit en del av svenska barnhälsovården sedan 1930-talet. Första
hembesöket är oftast första mötet mellan barnhälsovårdssjuksköterskan (BHV-sjuksköterskan) och familjen. Föräldrar bör erbjudas ett första hembesök inom närmsta dagarna efter barnets födelse. Hembesöket förutsätter att BHV-sjuksköterskan utför familjefokuserad omvårdnad tillsammans med familjen. Uppdatering av BHV-sjuksköterskans upplevelser kan resultera i utveckling av omvårdnaden inom första hembesöket.
Syfte: Var att beskriva BHV-sjuksköterskors upplevelser av första hembesöket.
Metod: Studien var av kvalitativ metod där ett ändamålsenligt urval resulterade i 13 kvinnliga
BHV-sjuksköterskor på sju barnhälsovårdsenheter i Västra Götalandsregionen. Informanternas erfarenheter varierade mellan sex månader till 30 år. Semistrukturerade intervjuer utfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs.
Resultat: Tre generiska kategorier framkom: Första hembesöket stärker relationen till familjen, Att
vara anpassningsbar och trygg i sitt yrkesutövande vid första hembesöket samt Utmaningar med ett första hembesök under coronapandemin. Hembesöket upplevdes vara grundstenen till framtida besök
och skapade en god relation till familjen. Vikten av flexibilitet under hembesöket lyftes. Hembesöket ansågs vara värdefullt, dock belystes även utmaningar.
Slutsats: Första hembesöket är betydelsefullt och ger BHV-sjuksköterskor inblick i familjers
hemförhållanden. Trots detta kan inte alla sjuksköterskor erbjuda hembesök. BHV-sjuksköterskorna belyste föregående år som en utmaning på grund av coronapandemin.
Nyckelord: barnhälsovård; barnhälsovårdssjuksköterska; familjecentrerad omvårdnad; hembesök; kvalitativ innehållsanalys.
Summary
Background: Home visits have been a part of the Swedish child health care since the 1930s. The first
home visit is usually the first meeting between the child health care (CHC)-nurse and the family. Parents should be offered a first home visit within a few days after the child`s birth. The home visits presupposes that the CHC-nurses performs family-focused nursing when meeting the families. Updating the CHC- nurses experiences can result in development of nursing within the first home visit.
Aim: To describe CHC-nurses´ experiences of the first home visit.
Method: The study was a qualitative method where an appropriate selection resulted in 13 female
CHC-nurses at seven child health care units in the Västra Götaland region. The
informants´experiences varied between six months and 30 years. Semi-structured interviews were performed and analyzed with qualitative content analysis based on inductive approach according to Elo and Kyngäs.
Results: Three generic categories emerged: The first home visit strengthens the relationship with the
family, being adaptable and secure in their professional practice at the first home visit and challenges with a first home visit during the coronavirus pandemic. The home visit was perceived as the cornerstone of future visits and created a good relationship with the family. The importance of flexibility during the home visit was emphasized. The first home visit was considered valuable, but challenges were also highlighted.
Conclusion: The first home visit is important and gives the CHC-nurses insight into families home conditions. Despite this, CHC-nurses could not offer all families a first home visit. The CHC-nurses highlighted that the previous year was a challenge due to the corona pandemic.
Keywords: child health service; child health care nurse; family centred care; home visit; qualitative content analysis.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Omvårdnad av det nyfödda barnet inom barnhälsovården ... 1
Barnhälsovårdssjuksköterskans ansvarsområde ... 2
Första hembesöket ... 3
Familjecentrerad omvårdnad ... 3
Problemformulering ... 4
Syfte ... 4
Metod ... 5
Design ... 5
Urval ... 5
Datainsamling ... 6
Dataanalys ... 7
Etiska överväganden ... 7
Resultat ... 9
Första hembesöket stärker relationen till familjen ... 9
Att vara anpassningsbar och trygg i sitt yrkesutövande vid första hembesöket ... 11
Utmaningar med första hembesöket under coronapandemin ... 13
Diskussion ... 15
Metoddiskussion ... 15
Resultatdiskussion ... 16
Slutsatser ... 19
Kliniska implikationer ... 19
Referenser ... 20
Bilagor ...
Bilaga 1. Förfrågan om studiedeltagande i magisteruppsats: Till verksamhetschefer inom barnhälsovårdsenheter
Bilaga 2. Förfrågan om studiedeltagande i magisteruppsats: Till Barnhälsovård (BHV)-sjuksköterskor
1
Inledning
Moderna verksamheter som barnhälsovården har sina rötter i föreningen Mjölkdroppen som startades på 1900-talet. Den bidrog till att minska sjukdomar och dödlighet bland spädbarn. Syftet med
föreningen var att dela ut gratis mjölk till barn som inte ammades. Dessutom bidrog föreningen med att undersöka, väga och mäta barnen (Stockholmskällan, 2019). Hembesök har varit en del inom den svenska barnhälsovården sedan slutet av 1930-talet. Det första hembesöket är oftast det första mötet mellan BHV-sjuksköterskan och familjen. Det är början på en femårig kontaktperiod (Hydén & Baggens, 2004). Syftet med första hembesöket är att informera vad barnhälsovården kan erbjuda, ge råd och stöd för att främja barns utveckling (Wilsson & Adolfsson, 2011). Enligt Mangrio (2021) är det första hembesöket en metod för att förebygga barns ohälsa. Tidigare forskning har visat att det första hembesöket är viktigt för relationen mellan familjen och BHV-sjuksköterskan (Hydén & Baggens, 2004; Jansson et al., 2001; Jansson et al., 2002) Forskning har även visat att barn och föräldrar känner sig lugnare under ett hembesök jämfört med ett mottagningsbesök, detta på grund av att hemmet är en bekant miljö (Staal et al., 2015). Eftersom första hembesöket är en betydelsefull del av BHV-sjuksköterskans omvårdnad av det nyfödda barnet anses det därför vara värdefullt att belysa deras upplevelse. Ny kunskap kring detta kan förhoppningsvis leda till en förbättring av det första hembesöket.
Bakgrund
Omvårdnad av det nyfödda barnet inom barnhälsovården
Barnhälsovårdens arbete baseras på vetenskap och styrs av lagar, författningar, myndigheters riktlinjer och rekommendationer (Rikshandboken, 2019). Målet med arbetet är att främja barns hälsa och utveckling samt att förebygga ohälsa (Hydén & Baggens, 2004 Mangrio, 2021; Wells et al., 2017). Hälso- och sjukvårdslagen är en av barnhälsovårdens styrande lagar, vars mål är att uppmärksamma hälsa och ge vård på lika villkor. Alla människor ska erhålla vård med respekt och vad gäller barn och ungdomar ska deras bästa alltid tas i beaktande (SFS, 2017:30). Barnhälsovården i Sverige är unik, då den innefattar så gott som alla barn i landet (Wells et al., 2017). Barnhälsovården riktar sig till alla barn och deras föräldrar fram till att barnet börjar skolan (Hydén & Baggens, 2004; Regeringskansliet, 2019). Under 2010 utformades riktlinjer för att få en förbättrad barnhälsovård i Sverige. Detta för att få en mer likvärdig barnhälsovård eftersom det fanns en del skillnader mellan de olika regionerna (Magnusson, Lindfors, & Tell, 2011). Det resulterade i ett nationellt barnhälsovårdsprogram och Socialstyrelsens dokument ”Vägledning för barnhälsovården” (Rikshandboken, 2018).
Det nationella barnhälsovårdsprogrammet är utformat i tre delar där första delen beskriver insatser som alla familjer erbjuds. Den andra delen belyser insatser som finns att ta till, om barnet och familjen är i behov av extra stöd. Tredje delen står för ytterligare insatser där barnhälsovården exempelvis remitterar familjen vidare för extra stöd (Rikshandboken, 2018).
Genom att identifiera problem i tidigt skede, kan åtgärder sättas in för att förebygga ohälsa (Socialstyrelsen, 2014). Ett första hembesök medför en möjlighet till ett tidigt ingripande (Duffee et al., 2017). Enligt barnkonventionen artikel 19, skall skyddsåtgärder vidtas i form av stöd när barnet är i behov av det (Unicef, u.å.). Barnhälsovårdens arbete ska utföras utifrån ett barnperspektiv (Socialstyrelsen, 2014), vilket innebär att sätta sig in i barnets situation och se till barnets bästa (Söderbäck et al., 2011). Enligt artikel 12 i barnkonventionen ska barnets perspektiv tas i beaktande genom att barnet ska bli lyssnad på och ges möjlighet till delaktighet utifrån mognad (Unicef, u.å.). Det är en skyldighet utifrån barnrättsperspektivet att utföra åtgärder om behov finns, men även se till barnets mänskliga rättigheter (Socialstyrelsen, 2014). I Sverige bör alla familjer erbjudas ett första hembesök från barnhälsovården. Det är en frivillig och gratis tjänst (Duffeee et al., 2017). I Sverige sker vanligtvis hembesöket inom de närmaste dagarna efter barnets födelse (Baggens, 2004;Rikshandboken, 2021; Wilsson & Adolfsson, 2011). Det är oftast första mötet mellan BHV-sjuksköterskan och familjen (Wilsson & Adolfsson, 2011).
2
Barnhälsovårdssjuksköterskans ansvarsområde
Inom barnhälsovården ska sjuksköterskan ha en specialistsjuksköterskeexamen antingen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom eller mot distriktssköterska. Barnsjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivningen (Swenurse, 2016) besitta goda kunskaper om barns utveckling och vid behov vidta sjukdomsförebyggande insatser. De ska även ha kunskap kring betydelsen av de psykosociala faktorerna i barnets omgivning (Rikshandboken, 2019). BHV-sjuksköterskan arbetar tillsammans med läkare och psykolog. I flera regioner är även logoped, socionom, dietist och ortoptist knutna till barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014). Tillsammans utgör de ett team med olika kompetenser och erfarenheter där BHV-sjuksköterskan har huvudansvaret och är den som träffar barnet och familjen vid flest tillfällen samt anpassar vården utefter varje enskilt barn (Rikshandboken, 2019).
Omvårdnaden som BHV-sjuksköterskan utför i sitt arbete inom barnhälsovården baseras på de fyra konsensusbegreppen: Hälsa, människa, vårdande och miljö enligt Wiklund och Berglund, (2013) men även samskapande omvårdnad som innebär ett samarbete mellan hälso-och sjukvårdspersonal och patient där vården planeras tillsammans med familjen (Batalden et al., 2016). Hälsa kan ses som ett tillstånd där människan har ett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara en frånvaro av sjukdom eller svaghet (WHO, 2020). Utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv kan hälsa ses i relation till den livssituation som människan befinner sig i. Hälsa kan uttrycka sig genom människans känslor, handlande och attityder som behövs tas i beaktande (Wärnå-Furu, 2017). Under ett första hembesök samtalar mödrarna oftare om sin egen hälsa, vilket kan ge BHV-sjuksköterskan en ökad medvetenhet och ett större fokus kan läggas på mödrars psykiska hälsa (Nygren et al., 2018). Människan består av tre dimensioner, kropp, ande och själ. De är sammankopplade och kan inte skiljas åt. Det är av vikt att ha människans alla dimensioner i åtanke i mötet med andra människor (Lindwall, 2017). Som sjuksköterska är det viktigt att bekräfta föräldrarna i deras roll och bemöta dem med respekt. BHV-sjuksköterskans uppgift är att ha ett vårdande bemötande gentemot barnet och föräldrarna (Wilsson & Adolfsson, 2011). Enligt Söderlund (2017) innebär vårdandet att lyssna, stötta och inge tillit. Vårdandet kan beskrivas som en känsla av förståelse från hälso- och sjukvårdpersonalen. De val och handlingar som hälso- och sjukvårdspersonalen väljer att utföra kan vara av stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande. Vårdande bygger på att hälso-och sjukvårdspersonalen har en tilltro på människan och en insikt i dennes liv och verklighet. Ett vårdande förhållningssätt uttrycks genom att vara närvarande och skapa förutsättningar för människan. Vårdande innebär att ta hand om, se människans värdighet och ha en vilja att förbättra andras välbefinnande (Swanson, 1993). Begreppet miljö är betydelsefullt för vårdandet och välbefinnandet (Fawcett, 2005). Miljö kan skapa en trygghet men även en otrygghet för människan (Ylikangas, 2017). Det är av vikt att se människan i sin egna miljö för att få en mer detaljerad bild av en familj, deras tillgångar och behov (Hilli, 2017). Begreppet miljö är relevant för studiens syfte och kommer således ha en röd tråd genom hela arbetet.
BHV-sjuksköterskans roll omfattar ett flertal dimensioner. Några av dessa är att främja föräldrarollen, ge vägledning, stöttning och att främja en säker miljö för barnet (de Oliveira Reticena et al., 2019; Nygren et al., 2018). BHV-sjuksköterskan förväntas ge familjer stöd i form av att vara tillgänglig och finnas nära till hands (Fägerskiöld & Ek, 2003; Zapart et al., 2016). Under barnets första tid erbjuds föräldrar grundläggande kunskap om föräldraskapet (de Oliveira Reticena et al., 2019; Nygren et al., 2018). BHV-sjuksköterskan erbjuder kontinuitet och hälsoövervakning av alla barn och noterar förhållanden i barnets närmiljö. BHV-sjuksköterskan ska identifiera om ett barn har svårigheter och i sådana fall tidigt sätta in åtgärder för att hjälpa barnet (Rikshandboken, 2019). Ett första hembesök ger större möjlighet att identifiera ett barn som riskerar att fara illa (Kimla et al., 2019; Staal et al., 2015). Insatser individanpassas till barn som behöver extra hjälp och till de som har en ökad risk för att drabbas av ohälsa (Rikshandboken, 2019). BHV-sjuksköterskan arbetar bland annat utifrån barnkonventionen som i artikel tre belyser att barnets bästa alltid ska prioriteras när beslut tas som rör barnet (Unicef, u.å). Om ett barn far illa är det enligt socialtjänstlagen (SFS, 2001:453), BHV-sjuksköterskans skyldighet att anmäla till socialtjänsten.
En av BHV-sjuksköterskans främsta arbetsuppgifter är att utföra första hembesöket hos nyfödda barn och deras föräldrar (Wilsson & Adolfsson, 2011). Första hembesöket underlättar för föräldrar då de inte behöver ta sig till en barnhälsovård. Dessutom kan föräldrars oro och stress lindras genom första hembesöket (Byrd, 2006; Zapart, 2016).
3
Första hembesöket
Hemmet är viktigt för människan. Det är en personlig plats där identiteten formas och inger en känsla av att kunna vara sig själv (Hilli, 2017). Hemmet är mer än ett utrymme, det är en plats för skydd och gemenskap (Lindahl & Kirk, 2019). Förr gjordes ett första hembesök för att inspektera familjens bostad, deras hygien samt hur barnets näringstillförsel såg ut. Det är på senare tid som individens integritet, familjens delaktighet och medbestämmande börjat främjas i större utsträckning vid första hembesöket (Jansson et al., 2003).
Ett första hembesök ger BHV-sjuksköterskan mycket av den indirekta informationen som annars kan missas vid ett mottagningsbesök (Staal et al., 2015). BHV-sjuksköterskan får ett helhetsintryck av familjesituationen i form av sociala och kulturella förhållanden och möjlighet att uppmärksamma barnets närmiljö (Jansson et al., 2001; Staal et al., 2015). Vid ett hembesök lägger BHV-sjuksköterskan fokus på omvårdnaden av barnet samt säkerheten i hemmet (Byrd, 2006). Om första hembesöket uteblir vänder sig mödrarna i större utsträckning till medicinska tjänster i form av nätbaserade forum som erbjuds av privata vårdbolag. Detta då mödrarna saknar vägledning inom amning och sömn kring det nyfödda barnet vid ett uteblivet hembesök (Kronborg et al., 2012).
Barn och föräldrar känner sig lugnare under ett hembesök jämfört med ett mottagningsbesök, detta på grund av den bekanta hemmiljön (D`Emery Siqueira et al., 2019; Hjälmhult, 2009). En lugn miljö är betydelsefull för vårdandet och välbefinnandet (Ylikangas, 2017). Det underlättar för BHV-sjuksköterskan att få arbeta ostört och utan tidspress för att kunna skapa ett bra första möte med familjen (Fägerskiöld & Ek, 2003; Jansson et al., 2001). Ett möte i familjens hemmiljö blir inte lika hierarkiskt då BHV-sjuksköterskan uppfattas som mer personlig i sin roll (Jansson et al., 2001). Det är av vikt att BHV-sjuksköterskan är flexibel under första hembesöket, känner av situationen och anpassar sig efter familjen (Marrelli, 2017). I en trygg och säker miljö är det lättare att prata och ta sig an känslomässiga samtalsämnen (Hjälmhult, 2009). För att utveckla en social miljö behövs det närhet och en god relation mellan hälso-och sjukvårdspersonalen och familjen (Ylikangas, 2017).
BVH-sjuksköterskans första möte med familjen är speciellt, då det är början på en femårig kontaktperiod mellan dem. Det är viktigt att skapa en relation till familjen och bygga upp ett förtroende (Hydén & Baggens, 2004). En bra start ger en stabil grund för ett varaktigt förhållande (Jansson, Petersson & Udén, 2001). Hembesöket fyller olika funktioner, bland annat att stötta föräldrar och att etablera en kontakt (Rikshandboken, 2018).
Familjecentrerad omvårdnad
En familj är en självdefinierad grupp som inte behöver vara förenade genom blodsband. Det räcker med själva upplevelsen av att känna sig som en familj (Benzein et al., 2015). Familjefokuserad omvårdnad vilar på ett systemiskt förhållningssätt som benämns familjecentrerad omvårdnad, vilket innebär att familjen ses som en helhet i vårdandet. Alla medlemmar i familjen utgör varsin del och påverkar varandras liv och hälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2015). Hälso- och sjukvårdspersonal arbetar med att engagera föräldrarna i barnets vård och att skapa en samarbetsrelation med hela familjen (Coyne, 2011). Förståelsen för att en familj är i rörelse mellan förändring och balans eller trygghet och osäkerhet är en viktig kunskap i mötet inom vård och omsorg (Svensk sjuksköterskeförening, 2015). Familjecentrerad omvårdnad bygger på en ömsesidighet och en icke-hierarkisk relation mellan hälso- och sjukvårdpersonalen och familjen, där båda parter är delaktiga (Benzein et al., 2010). Enligt Benzein et al. (2015) kännetecknas ett partnerskap genom att hälso-och sjukvårdspersonal och familjen utbyter kunskap mellan varandra. Familjecentrerad omvårdnad inom barnsjukvården kännetecknas av en vård som leds av föräldrarna där BHV-sjuksköterskan ses som en konsult som uppmuntrar och för en öppen dialog med föräldrarna (Coyne, 2011; Söderbäck, 2011). Familjecentrerad vård är ett tillvägagångssätt där ömsesidig planering och utvärdering av vård sker mellan hälso- och sjukvårdspersonal och familjen. Vården planeras runt hela familjen och inte bara kring det individuella barnet (Shields et al., 2006). Familjecentrerad omvårdnad kan utgöra en viktig del för att kunna ge en god vård till barn och deras familjer (Coyne et al., 2011). Ett familjecentrerat förhållningssätt i omvårdnaden kan skapa ett ökat välbefinnande hos familjerna (O`Connor et al., 2019). Det är vanligt att föräldrar upplever en känsla av osäkerhet i början av föräldraskapet då det kan vara svårt att läsa av barnets signaler (Kristensen & Kronborg, 2018). Därav bör BHV-sjuksköterskan ha en helhetssyn på familjen, kunna ge stöd samt bekräfta föräldrarna i deras roll (Jansson et al., 2001; Wilsson & Adolfsson, 2011).
4
Problemformulering
Som nybliven förälder finns det många tankar och funderingar, framför allt kring samspelet med barnet. Det är under den här tiden som BHV-sjuksköterskan möter familjen för första gången. Oftast sker första mötet i familjens hem. Det är ett viktigt besök för BHV-sjuksköterskan vars mål är att etablera en kontakt och se hur barnet har det i sin hemmiljö. Föräldrar ska respekteras och de ska känna tillit till BHV-sjuksköterskan. Det är mycket information som ska förmedlas till föräldrarna under det första hembesöket och det är således inte alltid lätt att ta in all given information som förälder. Tidigare forskning har visat att alla familjer inte erbjuds ett första hembesök (Almquist-Tangen et al., 2010). Med utgångspunkt från detta väcktes ett intresse av att undersöka BHV-sjuksköterskornas upplevelser av det första hembesöket och eventuella orsaker till uteblivna hembesök. Då det endast finns äldre forskning som belyser barnhälsovårssjuksköterskors upplevelser av första hembesöket är det av intresse att på nytt studera detta ämne. Ny forskning kan förhoppningsvis resultera i en utveckling av första hembesöket.
Syfte
Syftet var att beskriva BHV- sjuksköterskors upplevelser av första hembesöket.
5
Metod
Design
Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Kvalitativ design valdes då det var BHV-sjuksköterskornas upplevelser av ett första hembesök som studerades, vilket enligt Marshall och Rossman (2016) är bäst lämpad när egna upplevelser undersöks. Detta leder till en helhetssyn i BHV-sjuksköterskornas värld vid utförandet av första hembesöket (Kvale & Brinkmann, 2014). Induktiv ansats valdes då informanternas upplevelser av första hembesöket studerades (Polit & Beck, 2021c). Innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008) har tillämpats under analysen för att kunna dra trovärdiga slutsatser baserat på BHV-sjuksköterskornas egna ord utifrån de semistrukturerade intervjuerna.
Urval
Ett ändamålsenligt urval valdes för att få en bred och berikande data som grundats på informanternas egna upplevelser inom det valda ämnet. Ändamålsenligt urval är lämpligt när informationsrika beskrivningar önskas för att besvara studiens syfte (Polit & Beck, 2021d). Det är mer betydelsefullt att inkludera få informanter med olika erfarenheter för att uppnå innehållsrik data (Henricson & Billhult, 2017). Inklusionskriterierna för studien var barnsjuksköterskor och distriktssköterskor med minst ett halvårs erfarenhet inom barnhälsovården vid tidpunkten för intervjun. Med anledning att båda professionerna arbetar inom barnhälsovården inkluderades de i studien.
Det första steget i urvalsprocessen var att en skriftlig förfrågan mejlades ut till verksamhetschefer för ett flertal barnhälsovårdsenheter i Västra Götalandsregionen (bilaga 1). Barnhälsovårdsenheterna varierade i befolkningsstorlek och var belägna i både större och mindre kommuner inom Västra Götalandsregionen (SKR, 2017). Även de socioekonomiska förhållandena varierade mellan kommunerna. Majoriteten av barnhälsovårdsenheterna besvarade inte förfrågan om att delta i studien. Verksamhetscheferna inom de barnhälsovårdsenheter som var intresserade, tillfrågade BHV-sjuksköterskor om deltagande i studien. BHV- BHV-sjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna och var intresserade av att delta (bilaga 2), kontaktade författarna i sin tur via mejl. Alla BHV-sjuksköterskor som tillfrågades tackade ja till att delta i studien. Tillsammans med informanterna bestämdes tid och plats för intervjuerna. Slutligen inkluderades totalt 13 BHV-sjuksköterskor från sju olika barnhälsovårdsenheter i Västra Götalandsregionen. Av dessa var 11 stycken barnsjuksköterskor och två stycken distriktssköterskor. Alla informanter var kvinnor. Informanterna var mellan 28 - 62 år gamla med en medelålder på 46 år. De hade arbetat inom barnhälsovården mellan sex månader och 30 år (tabell 1). Med tanke på att de inkluderade barnsjuksköterskorna och distriktssköterskorna arbetade inom barnhälsovårdsenheten valdes benämningen BHV-sjuksköterskor för att beskriva informanterna i studien.
6
Tabell 1. Demografisk data av informanterna (n=13).
Kön Antal Kvinnor 13 Åldersvariation 25 - 35 36 - 45 46 - 55 56 - 65 3 3 3 4 Utbildningsnivå Barnsjuksköterska Distriktssköterska 11 2 Yrkeserfarenheter inom barnhälsovården 0,5 - 10 år 11 - 20 år 21 - 30 år 7 4 2
Datainsamling
Datainsamlingen varade mellan januari till februari 2021 och inleddes med en pilotintervju där båda författarna deltog. En pilotintervju användes för att se om intervjufrågorna svarade gentemot studiens syfte (Kortesluoma et al.,2003). Då frågorna i intervjuguiden (bilaga 3) ansågs vara av god kvalité och ljudinspelningen fungerade väl kunde pilotintervjun inkluderas i studien (Danielson, 2017). Innan intervjuerna påbörjades informerades informanterna om att det insamlade materialet var inom ramen av konfidentialiteten, vilket innebär att intervjumaterialet inte kommer att kunna kopplas till respektive informant i studien (Polit & Beck, 2021b). Informanterna informerades även om att de kunde avbryta sitt deltagande när som helst utan att ange orsak. Författarna inledde intervjuerna med en kort presentation av sig själva och informerade därefter informanterna om studiens syfte i likhet med Danielson (2017). Därefter ställdes bakgrundsfrågor som inriktades gentemot informanternas ålder, profession, erfarenhet och upptagningsområde.
Datainsamlingen följdes därefter av en semistrukturerad intervju med öppna frågor samt ett antal följdfrågor. Detta för att uppmana BHV-sjuksköterskorna till att prata utifrån deras egna upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2014). Båda författarna deltog i samtliga semistrukturerade intervjuer där en av författarna intervjuade och den andre var passiv men inflikade om det behövdes.
Enligt Danielson (2017) kan informanter bli för styrda av intervjuaren om frågorna är för detaljerade. En öppen fråga i intervjuguiden löd: “Hur upplever du det första hembesöket”? Därefter ställdes följdfrågor (Lincoln & Guba, 1985) för att få ut en mer detaljerad information; “Kan du ge ett exempel”? och “Hur kändes det då”? Fördelar med semistrukturerade intervjuer är att fokus ligger på informanternas berättelser och upplevelser (Wang & Geale, 2015). Frågorna behöver inte tas utefter en viss ordning utan anpassas till innehållet i intervjun (Polit & Beck, 2021a). Merparten av de semistrukturerade intervjuerna genomfördes via videosamtal med hjälp av mobilappen FaceTime. Två intervjuer utfördes på deras arbetsplats utefter informanternas önskan. De semistrukturerade intervjuerna varade mellan 13 - 30 minuter och spelades in via mobiltelefonens
7
ljudinspelningsapplikation. Intervjuerna transkriberades ordagrant med kort varsel efter avslutad intervju. Författarna delade upp transkriberingen av samtliga intervjuer.Dataanalys
De semistrukturerade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats enligt Elo & Kyngäs (2008). Med innehållsanalys kan författarna få en bred beskrivning av fenomenet, som i sin tur kan generera nya kunskaper och insikter (Elo & Kyngäs, 2008). Analysen utfördes i tre faser: förberedelse, organisering och rapportering. Förberedelsefasen innefattar att en analysenhet väljs ut och texten bearbetas (Elo & Kyngäs, 2008). Analysenheten bestod av de transkriberade intervjuerna som författarna läste enskilt ett flertal gånger och därefter diskuterades innehållet tillsammans. Sedan påbörjades organseringsfasen med öppen kodning (Elo och Kyngäs, 2008). Detta innebar att författarna skrev anteckningar under tiden den transkriberade texten lästes och därefter valdes meningsbärande enheter ut som svarade på syftet. De meningsbärande enheterna kodades därefter och de koder som liknade varandra bildade subkategorier. Författarna diskuterade och grupperade subkategorier med liknande innehåll för att bilda generiska kategorier. Därefter påbörjade författarna rapporteringsfasen vilket enligt Elo och Kyngäs (2008) innebär en detaljerad beskrivning av dataanalysen som ger förståelse av tillvägagångssättet. Dataanalysen resulterade i sju subkategorier med tre generiska kategorier (Tabell 2).
Tabell 2. Exempel på analysarbete. Meningsbärande
enheter Koder Subkategorier Generiska kategorier
“Hembesöket lägger grunden, lägger man ner tid på
hembesöket och får bra kontakt med föräldrarna där och då, så underlättar det framtida besök”
(Informant 5).
Hembesöket lägger grunden. Bra kontakt med föräldrar underlättar framtida besök.
Första hembesöket gynnar
framtida besök. Första hembesöket stärker relationen till föräldrarna.
”Coronapandemin förändrar mötet för man ser inte ansiktsuttryck och sådär, det påverkar. Det är en jätteviktig del av kommunikationen att se hela ansiktet och de små uttrycken.” (Informant 13)
Coronapandemin förändrar mötet. Ansiktsuttryck påverkas vilket är en stor del av kommunikationen. Kommunikationssvårigheter med familjen Utmaningar med första hembesöket under coronapandemin
Etiska överväganden
Innan studien inleddes gavs ett godkännande från Jönköping University för att genomföra studien då det är inom ramen för specialistutbildningen för barnsjuksköterskor.
Studien har inte behövt granskas av etiknämnden enligt lagen om etikprövning då studien inte anses skada informanterna, varken fysiskt eller psykiskt (SFS 2003:460). Under studiens gång har de fyra etiska principerna enligt Beauchamp och Childress (2019) tagits i beaktande, vilka innefattar respekt för autonomi, rättvisa, godhet och icke-skada-principen. Principerna medför ett sätt att öka säkerhet, rättigheter och välbefinnande hos informanterna. Respekt för autonomi innebär att alla har rätt att bestämma över sina egna val och handlingar (Beauchamp & Childress, 2019). Detta togs i beaktande då alla tillfrågade fick skriftlig information om studien och dess tillvägagångssätt. Därefter fick de själva bestämma om de önskade att delta i studien eller inte. Enligt Helsingforsdeklarationen är det av stor vikt att informanterna själva får bestämma (WMA, 2018). De som valde att delta i studien fick skriva på ett samtycke innan medverkan. Ett informerat samtycke grundar sig på den etiska principen om att skydda informanternas självbestämmande och rättigheter kring att delta i en studie (Polit & Beck, 2021b). Allt material som samlats in är konfidentiellt och kan inte spåras till informanterna.
8
Konfidentialitet innebär att data hanteras på ett säkert sätt samt att materialet inte går att koppla till de enskilda informanterna (Polit & Beck, 2021b). Data sparades ner på en enhet med lösenord som endast författarna hade tillgång till. Författarna har även beaktat rättviseprincipen då de har behandlat alla likvärdiga genom att tillfråga alla BHV-sjuksköterskor på de utvalda barnhälsovårdsenheterna om de önskade att delta i studien. De som sedan valde att delta, har även de behandlats lika under datainsamlingsprocessen. Detta menar Beauchamp & Childress (2019) styrker principen om rättvisa, då alla ska ha rätt att behandlas lika under studiens gång.Göra gott och icke-skada-principen innebär en skyldighet för författarna att se till att undvika risker och istället maximera fördelar med att delta i studien. Informanterna ska inte utsättas för någon skada eller lidande under studiens gång (Beauchamp & Childress, 2019). Fördelen med denna studie är att den eventuellt ger möjlighet till ny kunskap vilket kan leda till en förbättring av omvårdnaden vid första hembesöket (Kjellström, 2017).
Författarna hade en viss förförståelse kring ett första hembesök innan datainsamling påbörjades, då båda författarna varit på sin verksamhetsförlagda utbildning inom barnhälsovården och deltagit på ett första hembesök.
9
Resultat
Resultatet mynnade ut i tre generiska kategorier och sju subkategorier (figur 1). Den första generiska kategorin är första hembesöket stärker relationen till familjen. Denna kategori belyser första hembesökets betydelse för att stärka relationen och främja de framtida besöken. Kategorin tar även upp att hembesök inte går att erbjuda alla familjer. Den andra generiska kategorin är att vara
anpassningsbar och trygg i sitt yrkesutövande vid första hembesöket. Denna kategori lyfter vikten av
att BHV-sjuksköterskorna är gäst i familjens hem och att flexibilitet är av värde vid utförandet av första hembesöket. Den tredje generiska kategorin är utmaningar med ett första hembesök under
coronapandemin. I denna kategori lyfts dels betydelsen av kommunikation och dels att
BHV-sjuksköterskorna har ställts inför nya utmaningar under coronapandemin.
Figur 1. Översikt av generiska kategorier och subkategorier.
Första hembesöket stärker relationen till familjen
I denna generiska kategori framkom det att BHV-sjuksköterskorna upplevde första hembesöket som mycket värdefullt samt att det stärkte den fortsatta relationen mellan dem och familjen. BHV-sjuksköterskorna beskrev att ett första hembesök gav kännedom om familjens hemförhållanden och dess familjekonstellation. Föräldrarna upplevdes som mer avslappnade i sina hem och BHV-sjuksköterskorna ansåg även att de fick en annan typ av samtal med föräldrarna under det första hembesöket.
En bättre kännedom och förståelse för föräldrarna
Det första hembesöket beskrevs som det allra första mötet mellan BHV-sjuksköterskor och familjer. I andra fall har de mött familjen tidigare på grund av ett äldre syskon. BHV-sjuksköterskorna upplevde att de hann samtala med familjen i lugn och ro då de hade gott om tid till att utföra första hembesöket. BHV-sjuksköterskorna upplevde föräldrarna som mer avslappnade i sin hemmiljö. Ett första hembesök gav en god förutsättning och möjlighet till att även lära känna den andra partnern enligt BHV-sjuksköterskorna. Detta resulterade även i att de fick se samspelet föräldrarna emellan samt samspelet mellan föräldrarna och barnet. BHV-sjuksköterskorna upplevde därmed att de fick en bättre förståelse för familjen och samtidigt en inblick i deras familjesituation.
” Det som är så fint med hembesöken, är att man får veta mer och ta del av, och få lite mer sammanhang av hur familjen har det. Man får en helt annan förståelse för varandra.” (Informant 3)
Hemmet ansågs av BHV-sjuksköterskorna vara en plats där föräldrarna kunde vara sig själva och de upplevdes mer trygga jämfört med ett mottagningsbesök. Mötet ansågs vara mer avdramatiserat.
BHV-• En bättre kännedom och förståelse för föräldrarna • Första hembesöket gynnar framtida besök • Strävan att erbjuda alla föräldrar ett första
hembesök Första hembesöket stärker
relationen till familjen
• Vikten av flexibilitet
• Att vara gäst i hemmet utifrån föräldrarnas villkor Att vara anpassningsbar och
trygg i sitt yrkesutövande vid första hembesöket
• Nytillkomna arbetsformer att handskas med under coronapandemin
• Kommunikationssvårigheter pågrund av skyddsutrsutningen
Utmaningar med första hembesöket under
10
sjuksköterskorna upplevde att föräldrarna öppnade upp sig och vågade ställa frågor som de annars inte hade ställt under ett mottagningsbesök.BHV-sjuksköterskorna beskrev även att det första hembesöket ledde till att de fick en bättre relation till familjen. De upplevde relationen som mer personlig och att mötet blev mindre hierarkiskt mellan dem och föräldrarna. BHV-sjuksköterskorna påtalade vidare att detta möte blev mer jämställt.
“Det dyker upp andra frågor eller tankar när man är hemma hos dem och de känner sig trygga i den miljön. “Jag tror att det bygger upp en annan relation när man får komma hem till dem.” (Informant
12)
BHV-sjuksköterskorna uppgav även att det första hembesöket utförs några dagar efter barnets födsel. BHV-sjuksköterskorna upplevde att tiden efter förlossningen kunde vara omtumlande för hela familjen men också att mödrar kunde ha egna besvär såsom smärta. De beskrev även att mödrarnas mående uppmärksammades lättare under ett första hembesök. Detta gjorde enligt BHV-sjuksköterskorna att mödrar som besvärades av smärta hade möjlighet att inta ett mer bekvämt läge i sitt hem, antingen liggandes i soffan eller i sängen än de kunde ha gjort vid ett mottagningsbesök. De beskrev även att mödrarna var tacksamma över att få möjligheten att stanna hemma och slippa gå ut den första tiden efter förlossningen. Detta grundar sig enligt BHV-sjuksköterskorna i att skapa en trygghet för mödrarna, att de hade vetskapen om att de kunde stanna hemma efter förlossningen och inte behöva gå ut.
“Jag tänker att det blir en trygghet när man är hemma. Det är skönt att inte behöva gå ut första
tiden. Man är omtumlad efter förlossningen och modern kan ha ont.” (Informant 10)
Det framkom även under intervjuerna att BHV-sjuksköterskorna var medvetna om att första hembesöket var viktigare än någonsin under den rådande coronapandemin. De uttryckte att papporna kommit i skymundan och inte varit lika involverade kring graviditeten på samma sätt som innan coronapandemin. Första hembesöket gav därför papporna en chans att vara delaktiga kring det nyfödda barnet enligt BHV-sjuksköterskorna.
“Skillnaden under pandemin är att första hembesöket blir pappans första möte i att få vara delaktig kring barnet.” (Informant 11)
BHV-sjuksköterskorna upplevde att det första hembesöket lade grunden för den framtida kontakten med familjen. De upplevde även att de knöt ett bättre band till dem jämfört med om första besöket utfördes på mottagningen.
Första hembesöket gynnar framtida besök
BHV-sjuksköterskorna berättade att de träffade föräldrarna och barnen ett flertal gånger under en femårsperiod. BHV-sjuksköterskorna upplevde att ett gott första intryck underlättade den framtida kontakten med familjen. BHV-sjuksköterskorna ansåg att föräldrarnas förtroende för dem ökade i och med att de tog sig tid och åkte hem till familjen för ett första hembesök. De beskrev det som viktigt att visa föräldrarna att de inte bara befann sig på kontoret utan även var ute i familjers hem för att hjälpa till och finnas där för dem. Det första hembesöket upplevdes leda till en mer avslappnad relation till familjen.
“Hembesöket är så viktigt för våran relation som barnhälsovårdssjuksköterska och förälder. Om det blir ett bra första möte så medför det stora vinster i framtiden.” (Informant 4)
BHV-sjuksköterskorna beskrev även att de lättare kunde komma ihåg mötet och familjen genom att mötas hemma hos dem, vilket var en vinst för de framtida besöken. Orsaken till varför det var enklare att få en bild av familjen och minnas dem efter besöket kunde inte BHV-sjuksköterskorna förklara. Det var bara en känsla som många av dem fick.
”Man ser mycket när man kommer hem till någon. Det är så mycket lättare att komma ihåg ett hembesök än ett besök på mitt rum.” (Informant 7)
11
BHV-sjuksköterskorna upplevde även att hembesöket oftast var mer avslappnat och blev till ett trevligt möte med föräldrarna och det nyfödda barnet. Trots att det första hembesöket lovordades av BHV-sjuksköterskorna uttryckte de även att de inte alltid kunde erbjuda alla familjer ett första hembesök.Strävan att erbjuda alla föräldrar ett första hembesök
BHV-sjuksköterskorna beskrev att deras barnhälsovårdsenheter hade olika riktlinjer och förutsättningar för att kunna utföra ett första hembesök. Några av BHV-sjuksköterskorna beskrev att de hade tillgång till tjänstebil medan andra använde kommunala färdsätt såsom buss eller spårvagn. BHV-sjuksköterskorna nämnde även att de hade ett antal familjer som bodde flera mil bort men att de valt deras barnhälsovårdsenhet på grund av det fria vårdvalet. BHV-sjuksköterskor berättade att de var osäkra över sina upptagningsområden, hur stort det var och hur långt det sträckte sig. BHV-sjuksköterskorna beskrev att de i flera fall inte kunde utföra ett första hembesök på grund av lång resväg och brist på tid och att familjerna i de fallen fick komma på ett mottagningsbesök istället. På vissa barnhälsovårdsenheter hade en gränsdragning införts för att undvika långa resvägar för BHV-sjuksköterskorna. Detta beslut hade tagits av chefen på barnhälsovårdsenheten. Inom denna avgränsning kunde de erbjuda att utföra ett första hembesök. Bodde familjen utanför gränsen var BHV-sjuksköterskorna tvungna att informera om att det inte fanns möjlighet att erbjuda ett första hembesök. De rekommenderade istället att familjen valde en barnavårdsenhet som låg närmare hemmet. BHV-sjuksköterskorna upplevde vid ett flertal gånger att de önskat göra ett första hembesök till familjer vid de situationer där de varit bekymrade över hemsituationen. Tyvärr fanns inte den möjligheten att utföra detta på grund av gränsdragningen enligt BHV-sjuksköterskorna.
“Bor man utanför markerade området får man inget hembesök.
Det finns många gånger som jag upplever att jag har velat göra ett hembesök till en familj som bor utanför området.” (Informant 13)
BHV-sjuksköterskor beskrev dock att de alltid strävade i den möjligaste mån att utföra ett första hembesök. För att detta skulle kunna vara möjligt måste barnhälsovårdsenheter ha möjlighet i form av tid och tillgång till bil för att utföra hembesök som låg utanför det givna upptagningsområdet. BHV-sjuksköterskor som hade tillgång till tjänstebil berättade att de prioriterade att utföra det första hembesöket oavsett om familjen bodde utanför deras upptagningsområde. Detta på grund av hembesökets avsevärda betydelse. De beskrev att de kunde åka flera mil för att ta sig hem till familjer som bodde utanför deras upptagningsområde.
Man kan alltid prioritera. Det gäller bara att planera, och ta tiden. Det finns tid alltså, det finns tid att åka på hembesök tycker jag. Man får mycket tillbaka när man gör ett hembesök. Första
hembesöket ger jättemycket för att lära känna familjen och följa dem sen.” (Informant 12)
BHV-sjuksköterskorna påtalade även att deras inställning till att utföra ett första hembesök var viktigt. De ansåg att första hembesöket behövde prioriteras. De flesta av BHV-sjuksköterskorna beskrev även att de hade arbetat inom barnhälsovården i många år och berättade att de kände sig trygga i sin yrkesroll. De hade även vetskap om att de måste vara mer anpassningsbara under hembesöket jämfört med ett mottagningsbesök.
Att vara anpassningsbar och trygg i sitt yrkesutövande vid första hembesöket
I denna generiska kategori framkom det att BHV-sjuksköterskorna upplevde att de fick anpassa sig vid ett första hembesök utefter föräldrarnas önskemål och behov. De beskrev även att det var angeläget att kunna vara flexibel i mötet och kunna ta ett steg tillbaka.
Vikten av flexibilitet
BHV-sjuksköterskorna uttryckte vikten av att vara flexibel under första hembesöket. Det var viktigt att låta föräldrarna bestämma vart samtalet och vårdproceduren skulle ske i hemmet, detta för att föräldrarna skulle känna sig trygga. Det var inte alltid den bästa arbetsställningen när de arbetade i hemmet. Arbetsförhållandena blev annorlunda i familjens hemmiljö. De beskrev att en undersökning av barnet kunde ske både i sängar, spjälsängar, på soffor och på golv.
“Man får vara lite flexibel, och det är ju inte alltid den bästa arbetsställningen. Man får exempelvis hitta en plan yta att ställa vågen på.” (Informant 10)
12
BHV-sjuksköterskorna beskrev att de fick anpassa sig till hemmiljön. Att vara anpassningsbar ansågs även vara av stor vikt eftersom BHV-sjuksköterskorna möter familjer från olika länder med olika kulturer inom barnhälsovården. De fick hjälp av tolk i samband med hembesök till familjer med utländskt påbrå. BHV-sjuksköterskorna beskrev att de fick anpassa sig till familjens önskningar och kultur samt att vara inkännande. Dessa anpassningar hjälpte dem till att skapa en fin kontakt med familjen.“Man måste förhålla sig till familjens kultur i hemmet. Man får vara respektfull, finkänslig och inkännande. Jag tänker att jag ofta är anpassningsbar, jag behöver verkligen känna av
omgivningen. ” (Informant 9)
BHV-sjuksköterskorna upplevde även att de blev en gäst till familjen och behövde därmed ta ett steg tillbaka. Detta för att kunna möta olika familjers behov och kunna ge dem en bra vård i hemmet.
Att vara gäst i hemmet utifrån föräldrarnas villkor
BHV-sjuksköterskorna beskrev att ett första hembesök var annorlunda jämfört med ett mottagningsbesök. En av anledningarna till detta berodde enligt BHV-sjuksköterskorna på familjens hemmiljö och de upplevde föräldrarna som mer bekväma i sitt hem. BHV-sjuksköterskorna beskrev att de upplevdes vara gäst hos familjen under det första hembesöket. De uttryckte att de som gäst hos familjen behövde följa familjens rutiner.
“Jag går dit till deras värld vilket gör att jag är gäst hos dem. Jag får verkligen ta ett steg tillbaka och anpassa mig till vad de tycker och vill.” (Informant 2)
Vid ett mottagningsbesök belyste BHV-sjuksköterskorna att det är de som bestämmer hur besöket ska utföras. Det blir en annan situation vid ett hembesök. Där upplevdes BHV-sjuksköterskorna istället följa föräldrarnas önskemål och låta dem bestämma hur upplägget av mötet skulle vara och vilka frågor som skulle tas upp. De upplevde att det blev ett mer jämlikt möte mellan dem i familjens hemmiljö. BHV-sjuksköterskor beskrev bland annat hur de klädde om till privata kläder inför ett första hembesök för att göra det så likvärdigt som möjligt.
“På ett hembesök blir det ju lite speciellt att vara privat klädd, men jag tror det är bra för våran relation vi blir ju ganska jämlika då.” (Informant 5)
BHV-sjuksköterskorna ansåg att de var trygga i sin arbetsroll och hade därmed inga problem med att inta en roll som gäst i familjens hem. Dock beskrev de BHV-sjuksköterskor som tidigare arbetat i mindre och utsatta samhällen, en känsla av obehag under en del hembesök och en viss svårighet med att inta en roll som gäst. Eftersom de inte haft någon uppfattning om vad för familj de skulle möta. Dessutom spelade även rykten om området in som sjuksköterskorna fått höra från kollegor och media. BHV-sjuksköterskorna uttryckte att de i dessa fall hade önskat ha med en kollega under hembesöket för att kunna känna sig mer trygga.
“Man kan känna sig lite otrygg när man åker på ett hembesök. Vi åker själva och har inte med en kollega och jag vet ju inte vilken familj jag möter.” (Informant 1)
BHV-sjuksköterskorna beskrev att barnens hemförhållanden i allmänhet var bra. Dock fanns det undantag där BHV-sjuksköterskor upplevt situationer där hemförhållandena varit oroväckande för det enskilda barnet. I dessa fall samarbetade BHV-sjuksköterskor med andra professioner och instanser för att arbeta utifrån barnets bästa. Det har lett till att BHV-sjuksköterskorna utfört första hembesöket tillsammans med andra professioner som exempelvis socialtjänsten. BHV-sjuksköterskorna ansåg att det var av vikt att ha en förståelse att alla familjer är olika och därmed har skilda levnadssituationer. De beskrev även vikten av att kunna bemöta familjer därefter och ha ett empatiskt förhållningssätt i mötet med föräldrarna. Överlag beskrev BHV-sjuksköterskorna vikten av det första hembesöket som något värdefullt och meningsfullt men de betonade även att de har mött utmaningar med att utföra ett första hembesök främst den senaste tiden, detta på grund av coronapandemin.
13
Utmaningar med första hembesöket under coronapandemin
I denna generiska kategori framkom det att föregående år och början på 2021 har varit annorlunda på grund av coronapandemin, mycket tack vare nytillkomna arbetsformer som tillkommit och andra förutsättningar som att bära skyddsutrustning. BHV-sjuksköterskorna var enade om att hembesöket försvårats på grund av skyddsutrustningen som de har varit tvungna att ha på sig. De beskrev vidare att de behövt tänka mer på sitt kroppsspråk i och med att ansiktsuttryck inte kunnat visas på samma sätt som tidigare på grund av skyddsutrustningen.
Nytillkomna arbetsformer att handskas med under coronapandemin
BHV-sjuksköterskorna beskrev föregående år som ett utmanande år. De berättade att de hade ställts inför en helt ny och oviss situation och det framkom att barnhälsovården behövt ändra sina arbetsformer för att följa nya riktlinjer. BHV-sjuksköterskorna beskrev flera åtgärder som satts in på deras respektive arbetsplats och åtgärderna skilde sig något mellan de olika barnhälsovårdsenheterna. Detta innebar bland annat att BHV-sjuksköterskorna behövt tänka mer på sin hygien och att använda rätt skyddsutrustning vid första hembesöket.
“Vi ska ha full mundering i dagsläget och det är något som vi på barnhälsovården har jättesvårt att arbeta med. Det är något vi aldrig gjort förut.” (Informant 2)
BHV-sjuksköterskor beskrev att de ställde in många första hembesök i början av coronapandemin, vilket bland annat berodde på att de inte ville åka kollektivt eller med taxi. Några barnhälsovårdsenheter hade själva drabbats av coronaviruset i sin arbetsgrupp. Därav hade de inte möjlighet att utföra första hembesöket i lika stor utsträckning på grund av personalbrist.
“Vi har nog gjort färre hembesök i år än vad vi gör i vanliga fall. Det har ju varit lite annorlunda.” (Informant 8)
I några fall fick BHV-sjuksköterskorna skjuta upp det första hembesöket på grund av oro hos föräldrarna. BHV-sjuksköterskorna upplevde att en del föräldrar var skeptiska till ett första hembesök på grund av den rådande coronapandemin. Föräldrarna upplevdes vara oroliga för att själva drabbas av coronaviruset, vilket var något som BHV-sjuksköterskorna var tvungna att respektera. Några föräldrar var även oroliga för att komma till mottagningen för ett första besök. Därmed kände BHV-sjuksköterskorna att de ibland behövde kompromissa med föräldrarna och skjuta fram det första besöket. De upplevde att de fick överväga risker med fördelar med att utföra ett första hembesök.
“Det har varit några stycken som varit rädda för coronan och inte velat att vi ska komma på hembesök. De har varit några som varit tveksamma på att komma till oss också. Man får
väga risker med fördelar” (Informant 10).
BHV-sjuksköterskorna berättade att de tidigare inte arbetat under liknande omständigheter. De var ovana vid att arbeta med skyddsutrustning och de upplevde att det var svårare att kommunicera med familjen med visir och munskydd. De beskrev även att de höll sig uppdaterade och följde arbetsplatsens riktlinjer för att utföra hembesöken så säkert som möjligt med tanke på coronapandemin.
Kommunikationssvårigheter på grund av skyddsutrustningen
BHV-sjuksköterskorna uttryckte att visiret gjorde det svårt att exempelvis höra vad föräldrarna sade vilket innebar att de vid ett flertal gånger under samtalet fick be föräldrarna upprepa sig vilket kändes respektlöst enligt BHV-sjuksköterskorna. De beskrev vidare att mycket av kommunikationen sitter i just den icke-verbala kommunikationen som till exempel i mimiken, vilket försvårades under munskydd och visir. De berättade även att dessa skyddsåtgärder påverkade en del av kommunikationen med familjen då det var svårt att visa eller se ansiktsuttryck som kunde vara av stor betydelse under samtalet.
“Mötet påverkas för man ser inte ansiktsuttryck. Det är en jätteviktig del av kommunikationen att se hela ansiktet och de små uttrycken.” (Informant 3)
BHV-sjuksköterskorna upplevde att munskyddet påverkade kommunikationen med familjen då det var svårt att visa ansiktsuttryck. De beskrev vidare att de visade och presenterade sig en bit bort från
14
familjen utan skyddsutrustning för att familjen skulle få en bättre bild av dem. BHV-sjuksköterskorna upplevde även att det kändes opersonligt och märkligt att sitta med munskydd och visir framför familjen när de träffades för första gången.“Jag kan tycka att det känns opersonligt att sitta med munskydd framför en familj man träffar för första gången.” (Informant 6)
15
Diskussion
Metoddiskussion
Det som indikerar på en god vetenskaplig kvalitet i studier är begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet (Lincoln & Guba, 1985).
Begreppet trovärdighet innebär att analysen som gjorts är baserad på data som tagits fram vad gäller informanterna, insamlingsmetoder samt studiens fokus (Elo et al., 2014). Kvalitativ metod med induktiv ansats användes för att besvara studiens syfte. Kvalitativ metod valdes att appliceras då ändamålet med studien var att studera BHV-sjuksköterskornas upplevelser av första hembesöket, vilket anses vara passande när egna upplevelser granskas (Marshall & Rossman, 2016). En induktiv ansats har inte någon hypotes från början utan den grundas på observationer som informanterna gjort (Elo & Kyngäs, 2008). Detta valdes då slutsatsen inte utgick från en teori utan baserades på informanternas egna upplevelser. Utifrån informanternas berättelser och observationer utarbetades en allmän slutsats (Polit & Beck, 2021c).
I studien inkluderades både barnsjuksköterskor och distriktssköterskor med minst ett halvårs arbetslivserfarenhet av att arbeta på en barnhälsovårdsenhet. Informanternas arbetslivserfarenheter var av varierande grad, vilket sågs som en fördel. Detta anser författarna kunna ge större möjlighet till en berikande data. Ett urval som består av informanter med olika erfarenheter upplever fenomenet från olika synvinklar vilket ökar trovärdigheten (Henricson & Billhult, 2017). I studien deltog endast kvinnor och därmed utformades en homogen grupp. Det fanns inga manliga BHV-sjuksköterskor på de barnhälsovårdsenheter som tillfrågades. En nackdel med detta kan vara att berättelserna inte blir lika variationsrika som de eventuellt skulle kunna bli om både män och kvinnor deltog. Dock ses en fördel med att informanterna har en varierande ålder och antalet yrkesverksamma år (Henricson & Billhult, 2017). Informanterna arbetade i olika områden inom Västra Götalandsregionen och områdenas socioekonomiska förhållanden varierade. Detta bidrog till en stor variation av olika upplevelser i studien, vilket anses enligt Henricson, (2017) stärka studiens trovärdighet.
Intervjuerna utfördes av båda författarna, vilket ansågs vara positivt då de kompletterade varandra väl. En nackdel skulle kunna vara ett ojämnt maktförhållande mellan författarna och informant (Kvale & Brinkmann, 2014). Eventuellt kan detta varit påfrestande för informanterna, dock var det inget som författarna upplevde eller som beskrevs av informanterna. Författarna har varit medvetna om och reflekterat över maktförhållandena sinsemellan under studiens gång. Intervjuerna utfördes enskilt med varje informant, där öppna frågor ställdes utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Fördelen med öppna frågor är att informanterna uppmanas att tala fritt utifrån deras upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2014). Enskilda intervjuer utfördes, vilket ansågs vara en fördel då informanterna fick möjlighet att uttrycka sin åsikt utan att bli påverkade av andra. Även fokusgrupper lämpar sig för att studera människors erfarenheter och upplevelser. En av de största fördelarna med fokusgrupper är att det lämnar utrymme för författarna att upptäcka sådant som inte kunnat förutses. En annan fördel med fokusgrupper är att få möjlighet att dra nytta av den interaktion som sker i samtalet med gruppen (Wibeck, 2017). Dock valdes enskilda intervjuer för att alla informanter skulle få möjlighet att uttrycka sig. Det var även mest lämpligt att utföra enskilda intervjuer istället för fokusgrupper på grund av den rådande coronapandemin.
De inspelade semistrukturerade intervjuerna transkriberades direkt efteråt. Fördelen med att transkribera intervjuer direkt medför att det blir lättare för författarna att minnas och skriva ned anteckningar (Danielsson, 2017). Enligt Kvale och Brinkmann (2014) kan en utskriven intervju skilja sig beroende på vem som transkriberar. Författarna delade upp intervjuerna och transkriberade några var, vilket kan ses som en nackdel. Dock granskade författarna de färdiga transkriberingarna tillsammans, vilket rekommenderas av Elo et al. (2014) för att få en förnuftig tolkning av datan. Två av intervjuerna utfördes i ett enskilt rum på informanternas barnhälsovårdsenhet och de övriga intervjuerna via FaceTime på grund av den rådande pandemin. FaceTime valdes istället för vanligt telefonsamtal då författarna ville se informanternas ansiktsuttryck och gester vid besvarande av intervjufrågorna, vilket skulle kunna vara en fördel, som även styrks av Barrett (2016). En nackdel som diskuterats är om en större mängd data hade framkommit vid fysiska möten istället för videosamtal. Intervjuerna utfördes i en lugn miljö, vilket kan ses som en fördel då intervjuer som sker på ostörd plats skapar en trygghet. En bra miljö ger förutsättningar för att få en innehållsrik intervju i förhållande till dess syfte (Polit & beck, 2021a). Resultatet har även stärkts med citat under varje subkategori vilket enligt Elo et al. (2014) ökar
16
trovärdigheten. Samtliga informanter har lyfts fram i resultatet och citerats minst en gång för att påvisa resultatets rikedom.Pålitlighet innebär att utomstående ska kunna återskapa studien med liknande syfte, design och urval,
för att få ett snarlikt resultat (Polit & Beck, 2021e). Under analysens gång har förförståelsen diskuterats. Författarna har sedan tidigare utfört ett första hembesök under den verksamhetsförlagda utbildningen och har haft möjlighet att observera hur ett första hembesök går till. Detta kan innebära att författarna haft en viss förförståelse inom området. En pilotstudie utfördes och kom därefter att inkluderas i studien då den visade sig vara av god kvalitet. Enligt Kortesluoma et al. (2003) kan en pilotintervju ge en ökad förståelse över vilka frågor som är lämpliga att ställa, och därmed öka pålitligheten i studien. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) bör en beskrivning om den utrustning som använts under datainsamlingen för att spela in intervjuerna finnas med, vilket har beskrivits utförligt i studien. Ett annat sätt att öka pålitligheten är att ge exempel ur analysarbetet (Mårtensson & Fridlund, 2017), vilket har presenterats i tabell 2. Datan i studien innehåller semistrukturerade intervjuer från 13 informanter. Intervjuerna pågick under 13 - 30 minuter. Pilotintervjun var den som varade i 13 minuter och var kortare än de övriga semistrukturerade intervjuerna. Anledningen till detta skulle kunna vara att författarna inte var vana vid att utföra intervjuer vilket kan ses som en nackdel. Dock ansågs även de kortare intervjuerna innehålla berikande data och inkluderades därför. Enligt Kvale och Brinkman (2014) bör intervjuaren vara uppmärksam på de svar informanten ger för att kunna ställa lämpliga följdfrågor. Intervjuarens skicklighet och känsla är av vikt för att utföra en bra intervju (Kvale & Brinkman, 2014). Efter den 11:e intervjun framkom ingen ny berikande data, dock gjordes två intervjuer till då det varit bestämt sedan tidigare med informanterna. När mängden insamlad data känns tillräcklig behövs inte fler informanter till studien (Elo et al., 2014).
Triangulering innebär att se analysen utifrån flera synvinklar och är ett sätt att stärka trovärdigheten (Mårtensson & Fridlund (2017). Utomstående i form av handledare och kurskamrater har granskat studien för att bekräfta att analysen är väl genomförd. De har även gett åsikter och synpunkter, vilket har tagits i beaktande.
Bekräftelsebarhet ökar genom att författarna bevisar att resultatet är informanternas synpunkter och
inte författarnas egna slutsatser eller tolkningar (Polit & Beck, 2021e). Analysens steg har utförts gemensamt, därav har det varit svårt att kunna dra egna slutsatser (Mårtensson & Fridlund, 2017).
Överförbarhet innebär att utomstående kan föra över resultatet till andra sammanhang. För att kunna
använda resultatet på nytt bör urval, datainsamling och analysmetod var väl beskrivna (Polit & Beck, 2021e), vilket är utförligt beskrivet i studien. Författarna har beskrivit analysens delar på ett detaljerat sätt. Dock är det i slutändan läsaren som avgör om materialet kan överföras till andra sammanhang (Elo et al., 2014).
De fyra etiska principerna har tagits i beaktande och diskuterades under arbetets gång. För att få delta i studien fick informanter skriva på ett samtycke som skyddade deras rättigheter och självbestämmande. De fick information om att de hade rätt till att dra sig ur när som helst under studiens gång. Konfidentialiteten togs även den i beaktande för att data som samlats in inte skulle kunna kopplas till informanterna (Polit & Beck, 2021b). För att öka konfidentialiteten sparades datan på en enhet som enbart författarna hade tillgång till. Alla informanter behandlades likvärdigt med hänsyn till rättviseprincipen. Författarnas skyldighet har varit att se till att informanterna inte kommit till skada under studiens gång. Detta genom att väga fördelar och nackdelar med att delta i studien (Beauchamp & Childress, 2019).
Resultatdiskussion
BHV-sjuksköterskorna beskrev första hembesöket som något givande och viktigt. De huvudfynd som kommer att diskuteras är betydelsen av första hembesöket, flexibilitet vid första hembesöket och utmaningar under coronapandemin. Andra delar som belyses i huvudfynden är att BHV-sjuksköterskan ges inblick i familjens hemförhållanden och att familjens hemmiljö spelade en stor roll. I texten diskuteras även hur första hembesöket gav tillfälle att träffa båda föräldrarna och att BHV-sjuksköterskorna inte hade möjlighet att erbjuda alla familjer ett första hembesök.
Det första huvudfyndet som framkom i studien var att första hembesöket ansågs vara betydande för relationen mellan BHV-sjuksköterskor och föräldrar. BHV-sjuksköterskorna upplevde att relationen
17
blev mer djupgående och ett starkare band skapades till familjen genom första hembesöket jämfört med om besöket skulle ske på mottagningen. Detta är i likhet med en studie av Janson et al. (2002) där mödrar upplevde att hembesöket gav en mer positiv och personlig kontakt till BHV-sjuksköterskorna. Liknande fynd finns även i Jansson et al. (2001) studie där de påvisar att en god relation till familjen leder till att BHV-sjuksköterskorna på ett bättre sätt kan stötta och bekräfta föräldrarna i deras roll. BHV-sjuksköterskorna i studien upplevde att det var av vikt att skapa en bra relation till familjen och bistå dem med råd och stöttning, främst under den första känsliga tiden efter förlossningen. De intog därmed ett vårdande förhållningssätt, vilket enligt Swanson (1993) medför en vilja att förbättra andras livssituationer men också vara där för familjen och uppvisa ett respektfullt och ett empatiskt bemötande. Ett vårdande förhållningssätt förklaras även av Söderlund (2017) vilket innebär att kunna lyssna och stötta andra människor. I resultatet framkom det att BHV-sjuksköterskorna i studien arbetade för att skapa en bra relation till familjen. Utifrån ovanstående litteratur och forskning är detta betydelsefullt för att kunna stötta föräldrar på bästa möjliga sätt. Det kan i framtiden leda till att föräldrar kontaktar BHV-sjuksköterskorna för råd och stöttning.Ur BHV-sjuksköterskornas perspektiv gav det första hembesöket en inblick i familjens hemmiljö och i likhet med Staal et al. (2015) leder hembesöket till att BHV-sjuksköterskorna får ett större helhetsintryck av familjen. Enligt Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovården är barnhälsovårdens uppdrag att främja barns hälsa och förebygga ohälsa. Det är BHV-sjuksköterskornas ansvar att arbeta utefter ett barnperspektiv, vilket innebär att sätta sig in i barnets situation och se till barnets bästa (Socialstyrelsen, 2014). BHV-sjuksköterskorna i studien upplevde att de fick information om familjen som de annars inte skulle få genom ett mottagningsbesök. I likhet med en studie av Staal et al. (2015) beskrivs första hembesöket ge outtalad information om familjen som BHV-sjuksköterskorna går miste om vid ett mottagningsbesök. I studien framkom det även att BHV-sjuksköterskor upplevt enstaka fall där barn farit illa vilket har uppmärksammats under det första hembesöket. Med hjälp av första hembesöket kan BHV-sjuksköterskor ingripa och därefter implicera insatser för att hjälpa familjer. Insatser som sätts in i tidigt skede till familjer med en utsatthet har visat sig vara effektivt för barnets välbefinnande och utveckling (Walker et al., 2011). Enligt barnkonventionen artikel 27 har alla barn rätt till en rimlig levnadsstandard för att kunna utvecklas på bästa sätt (Unicef, u.å). Därav är det första hembesöket en viktig del inom barnhälsovården vilket även styrks av BHV-sjuksköterskorna i studien som menar att hembesöket inte får prioriteras bort.
Det framkom även i resultatet att hemmiljön spelade en stor roll under första hembesöket. I likhet med Hilli (2017), som beskriver det vårdvetenskapliga begreppet miljö, anses hemmet vara viktigt för de flesta människor. Hemmet bör vara en bekväm och trygg plats där familjen har möjlighet att vara sig själv. BHV-sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna uppfattades som mer lugna och bekväma under första hembesöket. D`Emery Siqueira et al. (2019) menar att både barnet och föräldrarna kan känna sig mer harmoniska i sitt hem då miljön är välbekant för dem. Även BHV-sjuksköterskorna beskrev att de kände sig tillfreds under hembesöket. De upplevde att hemmet var en plats där föräldrarna ställde fler frågor, vilket är i likhet med Janson et al. (2002) som beskriver att föräldrarna öppnar upp sig till BHV-sjuksköterskorna som de annars inte skulle gjort under ett mottagningsbesök. BHV-sjuksköterskorna beskrev att det första hembesöket gav dem tillfälle till att träffa båda föräldrarna. Enligt Ghadery-sefat et. (2016) och Henderson (2010) ger första hembesöket en möjlighet att se samspelet mellan föräldrarna och det nyfödda barnet, vilket även bekräftades av informanternas svar. BHV-sjuksköterskorna i studien beskrev att de stöttade föräldrarna i omvårdnaden av det nyfödda barnet. Därmed arbetade de utifrån ett familjecentrerat perspektiv. Vilket styrks av Coyne et al. (2016) som belyser att en central del i den familjecentrerade omvårdanden är att bygga upp en relation och skapa ett förtroende för föräldrarna. Coyne, (2011) belyser att hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med familjecentrerad vård grundar sig i att samarbeta med familjen och få föräldrarna att vara delaktiga i det nyfödda barnets omvårdnad. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2015) bygger en familjecentrerad omvårdnad på en icke-hierarkisk relation där både BHV-sjuksköterskan och föräldrarna utbyter kunskaper med varandra. Att arbeta familjecentrerat och utföra en samskapande omvårdnad, vilket BHV-sjuksköterskorna i studien påvisat att de gör, anses vara av fortsatt vikt i det framtida arbetet inom barnhälsovården. Detta då det främjar en god relation mellan BHV-sjuksköterskor och familjer.
Studiens resultat visade vidare att BHV-sjuksköterskorna inte alltid hade möjlighet att utföra första hembesöket. Trots att hembesöket ansågs vara av stor vikt kunde de inte erbjuda alla familjer detta på grund av lång resväg samt att en del barnhälsovårdsenheter inte hade tillgång till tjänstebil. Vilket är i likhet med Almquist-Tangen et al. (2010) som belyser att de främsta orsakerna är tidsbrist och lång
