Ungdomars självexponering och strategier för att undanhålla sina föräldrar från att få information
Jessica Axelsson och Petra Pano Örebro universitet
Sammanfattning
Självexponering (self-disclosure) är en process där man delar med sig av sina tankar, känslor och berättar saker om sig själv till en annan person av egen vilja. Syftet med studien var att undersöka vad ungdomar berättar och inte berättar till sina föräldrar och undersöka vilka strategier de använder. Ungdomar i årskurs åtta i en stad belägen i Mellansverige blev intervjuade i grupp. Totalt 53 respondenter ställde upp på intervjuerna, varav 26 var flickor och 27 pojkar. En tematisk analys genomfördes och materialet strukturerades in i fem olika teman: positiva upplevelser, negativa upplevelser, nära relationer, fritidsaktiviteter och filtreringsstrategier. Ungdomar valde oftast att strategiskt dölja information då de kände att föräldrarna kunde bli upprörda, vilket var något de ville undvika. Undanhållandet av information kunde även kopplas till rädsla och ängslan över att behöva ha djupa samtal med föräldrarna. Utlämnandet av information berodde på hur bra relationen var mellan förälder och barn.
Nyckelord: självexponering, ungdomar, strategier
Handledare: Håkan Stattin Psykologi III
Self-disclosure and Adolescents Strategies to Withhold Information from Their Parents
Jessica Axelsson and Petra Pano Örebro University
Abstract
Self-disclosure is a process of sharing your thoughts, feelings and sharing information about yourself to another person. The purpose of this study was to examine what adolescents disclose and what they don't disclose to their parents as well as how they withhold information from their parents. A total of 53 adolescents consisting of 26 females and 27 males in the 8th grade participated in group-interviews in this study. In a thematic analysis of group-interviews, it was found five different themes: positive experiences, negative experiences, close relationships, leisure activities and strategies for withholding information. The results showed that adolescents chose to withhold information from their parents when they felt that their parents could get upset. Adolescents feared the consequences and wanted to avoid conversations with their parents where they had to explain themselves. Disclosure of information depended often on how strong the relationship was between parent and child.
Keywords: self-disclosure, adolescents, strategies Supervisor: Håkan Stattin
Psychology III Autumn 2015
Ungdomars strategier för att undanhålla sina föräldrar från att få information Relationen mellan barn och deras föräldrar är ett intressant område att studera då en stor del av barnens utveckling formas av den primära vårdgivaren under en lång tid. Föräldrar har en betydande roll för barnens utveckling och det finns ett socialt band dem emellan som är en av de längsta relationerna som en person kan ha med någon (Pathak, 2012). Allteftersom barnet växer upp och blir del av det sociala samhället förlorar föräldrarna lite av den kontroll eller tillsyn som de har över barnens liv. Relationen mellan två personer är beroende av god kommunikation.
Norrell (1984) menade att familjerelationen kan påverkas av self-disclosure (självexponering). Self-disclosure är en process där personen av egen vilja delar med sig av sina tankar, öppnar upp sitt innersta och berättar saker om sig själv som den andre personen endast kan få reda på genom en själv. Det är viktigt att personen som öppnar upp sig känner sig hörd och att lyssnaren visar medkänsla, då kan en personlig relation byggas upp som grundas på tillit. Förhållandets djup blir beroende av att båda parter delar med sig av sina tankar ömsesidigt. Studier (Norrell, 1984) har pekat på att båda könen föredrar att öppna upp sig för modern mer än fadern. Självexponeringen kan minska från barnens sida alltmedan de växer upp och når puberteten. Det finns
skillnader mellan könen gällande i vilka ämnen ungdomarna utlämnar sina problem och känslor. Flickor talar om kärlek och förhållanden samt eventuella konflikter med sina kompisar, vilket sker främst till sina mödrar. Pojkar ger mer information angående betyg och omdömen från skolan eller om de uppfört sig illa, varken mer eller mindre till båda sina föräldrar (Tokić & Pećnik, 2010).
Ungdomar som öppnar upp sig gentemot sina föräldrar gör ofta det för att de känner sig trygga i relationen. Men det finns en skillnad mellan vad man väljer att berätta till sina föräldrar för att man själv vill och det man berättar på grund av att föräldrarna frågar om det. Tilton-Weaver, Marshall och Darling (2014) tydliggjorde skillnaden mellan dessa punkter i de olika begreppen self-disclosure och routine-disclosure (rutinmässig-exponering). Med routine-routine-disclosure menas att man delar med sig av vardaglig information exempelvis som var man varit på fritiden, vad man har gjort och med vem man har umgåtts med. Skillnaden ligger främst i att föräldrarna kan ta reda på den informationen utan att prata direkt med barnet, de kan exempelvis få reda på det genom barnens vänner. Genom self-disclosure, som sker på barnets villkor, det vill säga om denne vill berätta om sig själv och sina egna tankar om exempelvis vad den känner för en viss person kan föräldern lära känna barnet djupare och skapa ett mer intimt band (Tilton-Weaver et al., 2014).
Tidigare studier har betonat att det är av vikt att föräldrarna vet vad deras ungdomar gör på fritiden (Stattin & Kerr, 2000). Studier har visat på att risken för att ungdomar skall begå kriminella handlingar minskar om föräldrar vet vart de befinner sig, med vilka de umgås och vad de gör. Även när man analyserade föräldrarapporter fann man också att ju mer föräldrarna visste om sina ungdomars beteende i
fritidsmiljöer desto mindre var risken för problematiska beteenden och handlingar hos ungdomarna (Kerr & Stattin, 2000). Det är viktigt att ungdomar samtidigt får utrymme för personlig utveckling och möjlighet att forma sin identitet. Föräldrar är medvetna om att ungdomar behöver personligt utrymme men också att det finns negativa frestelser i dagens samhälle som de vill ingripa emot innan eventuell handling sker. Som förälder följer man barnets mognad och förmågor under en längre tid och bedömer deras
handlingar. Föräldrarna känner ansvar och vill hantera saker och ting då ungdomarna till exempel inte har nått en nivå av mognad för att hantera det själva (Pathak, 2012).
Kerr och Stattin (2000) antog i sin studie att föräldrar med vetskap om vart deras barn befinner sig på fritiden har den kunskapen för att de på ett eller annat sätt
kontrollerade barnen genom att de exempelvis frågar vad de gjort under dagen.
Resultatet av studien visade att kontroll och övervakning inte var lika effektivt som att barnen själva berättade vad som hände på fritiden för relationens skull och
uppbyggandet av förtroende. Den största och viktigaste anledningen till att föräldrarna får denna kunskap och förståelse var om barnen själva alltså berättade och utlämnade informationen spontant istället för att bli utfrågade. Ju mer information ungdomarna väljer att utlämna desto mer vet givetvis föräldrarna.
Ungdomar kan använda sig utav olika strategier då de inte vill ge viss
information och föräldrarna använder också olika strategier för att få denna information. Pathak (2012) beskrev tre olika strategier som föräldrarna använder för att få vetskap om deras ungdomar och deras fritid. Första strategin innebar föräldrakontroll, då föräldrarna inför regler för att kunna styra graden av ungdomarnas frihet. Genom att ha kontroll och regler får föräldrarna en bättre överblick på vad ungdomarna gör och var de är utanför hemmet. Föräldrarna kan även fråga sina barn eller fråga barnets vänner för att få information vilket är den andra strategin som man kan välja att använda. Den sista och tredje strategin var att låta ungdomarna själva ge information spontant utan att föräldrarna behövde fråga eller styra ungdomarna för att få reda på vad de gjort eller vilka de umgåtts med på sin fritid. Ungdomarna vill till slut försöka att bryta sig fria och bli mer oberoende utav sina föräldrar. Det kan vara en utmaning att som förälder
övervaka sina ungdomar och samtidigt ge dem utrymme som bidrar till att ungdomarna känner att det finns tillit i relationen (Pathak, 2012).
Det finns en risk att ungdomarnas självkänsla och självförtroende kan skadas samt att relationen och förtroendet mellan båda parter påverkas negativt om föräldrar övervakar sina ungdomar för hårt, genom till exempel mycket regler och frågor. Med för strängt övervakande riskerar föräldrarna att tränga in i ungdomarnas personliga utrymme. Om barnen själva och frivilligt ger information till sina föräldrar så är
möjligheten att bygga en ärlig och förtroendeingivande relation större än om föräldrarna förhör ungdomarna om deras fritidsaktiviteter. Detta kan till exempel innefatta
information om någonting som ungdomarna gjort som de inte fick göra eller något som fick en negativ utgång. Om ungdomarna själva delar med sig av informationen istället för att föräldrarna skall fråga så kan detta bidra till ett starkare band samt större förtroende i relationen mellan barn och förälder (Pathak, 2012).
Flannery, Vazs-onyi, Torquati och Fridrich (1994, refererad i Stattin & Kerr, 2000) hänvisade även till studier där ungdomar, som inte haft föräldrar som övervakat och kontrollerat dem genom att sätta upp regler och krav, visade ett mer kriminellt beteende än de ungdomar som blev mer kontrollerade angående sin fritid. Studien visade att dessa ungdomar som inte hade kontrollerande föräldrar använde exempelvis droger och visade upp ett mer antisociala beteende.
Studier (Stattin & Kerr, 2000) visade även att de ungdomarna som hade det svårare i skolan i högre utsträckning hade föräldrar som inte övervakade barnets
aktiviteter. Det är dock värt att notera att studien ifrågasatte om denna övervakning och föräldrars kontrollerande verkligen minskade till brott hos sina ungdomar. Under uppväxten delas tillsynen över barnets liv mellan barnet och föräldern tills barnet delvis
frigör sig själv från den kontrollen och övertar den själv. Detta sker oftast när personen fyller 18 år eller flyttar hemifrån, men relationen lever kvar och pågår över en hel livstid. Det som sker under frigörelseperioden är intressant att reflektera över och hur ungdomar går tillväga för att hindra att deras föräldrar är involverade i deras privatliv.
Tidigare studier har visat på att ungdomar väljer att dölja information från föräldrarna för att undvika eventuella påföljande konsekvenser som kan innebära förbud av vissa aktiviteter (Smetana, Metzger, Gettman, & Campione-Barr, 2006). Tokić och Pećnik (2010) utforskade vad det var hos föräldrarna som antingen hindrade eller underlättade för ungdomar i åldrarna 13-14 att självexponera. Bland annat var det när föräldrarna uppfattades som stressade, upptagna eller att de kände sig pressade att prata som ungdomarna valde att inte berätta saker för föräldrarna. Det kom även fram att de gångerna som ungdomarna valde att öppna upp sig mer i samtal med sina föräldrar var när föräldrarna var på bra humör och närvarande.
För att få en tydligare bild av kopplingen mellan ungdomars self-disclosure och undanhållande av information valde författarna att studera dessa ämnen i samma studie då det ej gjorts tidigare i svensk kontext.Syftet med studien var att utforska vad
ungdomar vill berätta och inte berätta till sina föräldrar, varför samt hur de gör för att då dölja information. Utifrån syftet med studien formulerades två frågeställningar: Vad berättar och vad berättar inte ungdomar för sina föräldrar? Vilken eller vilka strategier använder sig ungdomar utav för att dölja sådant de inte vill att deras föräldrar ska veta?
För att genomföra studien valdes en kvalitativ studie i form av gruppintervjuer med ungdomar som gick i årskurs 8 på högstadiet. En av fördelarna med just kvalitativ gruppintervju är att forskaren kan styra samtalen och ställa följdfrågor som kan bidra till mer utvecklande svar. Detta kan då ge en bredare uppfattning om ämnet och blir mer
givande än kvantitativa undersökningar (Ahrne & Svensson, 2011). Gruppintervjuer valdes för att spara tid och för att ungdomarna skulle känna sig bekväma och kunna samtala med varandra i en öppen diskussion.
Metod Deltagare
Gruppintervjuerna genomfördes med totalt 53 respondenter, 27 pojkar och 27 flickor mellan 13 och 14 år gamla. Deltagarna delades i sex olika grupper, tre grupper med flickor och tre grupper med pojkar. Varje grupp bestod av 7-10 personer.
Författarna valde att dela upp deltagarna i olika intervjugrupper efter kön så att ungdomarna skulle känna sig mer trygga med varandra och våga berätta sina egna historier och olika erfarenheter bland deltagare av det egna könet.
Deltagarna som deltog i studien gick på samma högstadieskola i årskurs 8 och skolan var belägen i en stad i Mellansverige. Deltagarna samlades in genom ett riktat urval och bland elever i årskurs 8. Dessa informanter valdes ut då ungdomar i denna ålder går igenom en utvecklingsfas (Frisén & Hwang, 2001). I Sverige är eleverna i årskurs 8 oftast 14 år gammal och i denna ålder antas båda könen hunnit komma in i puberteten där mycket förändringar i vardagslivet kan väntas ske.
Material
Det användes inte någon specifik intervjuguide vid gruppintervjuerna då
intervjuerna endast bestod utav några få frågor. De två diskussionsfrågorna som studien ämnade undersöka ställdes öppet vid alla gruppintervjuerna och var: Vad är det för saker som ni berättar och inte berättar för era föräldrar? Hur går ni tillväga om ni vill dölja information från era föräldrar? För att sedan få mer utvecklade svar och exempel
ställdes följdfrågor som: hur menar du då? och har ni exempelpå det? Författarna valde att ställa öppna frågor för att respondenternas svar skulle bli berättande och att
deltagarnas svar inte skulle bli styrda eller ledande åt något håll. Procedur
För att få utföra studier i forskningssyfte finns det fyra viktiga etiska riktlinjer som måste uppfyllas. Det första är informationskravet som innebär att forskaren måste informera deltagarna om syftet bakom studien. Det andra kravet är samtyckeskravet som betyder att deltagarna först måste lämna samtycke om att de vill medverka i studien och att de får välja att avbryta när som helst de önskar. Konfidentialitetskravet skyddar deltagarnas anonymitet där inga namn eller personliga attribut skrivs ned och
nyttjandekravet innebär att forskaren endast får använda det insamlade materialet i forskningens syfte (Bryman, 2009). Genom att författarna kontaktade en rektor och en lärare på en skola och skickade en förfrågan via mail om att få utföra en studie på skolans elever i form av gruppintervjuer möttes informationskravet. Efter ett
godkännande att få göra gruppintervjuerna med skolans elever bokades tid och plats med läraren till eleverna. Läraren fick information om studiens syfte och
bakgrundsfakta samt hur processen skulle gå till.
En pilotstudie genomfördes före huvudstudien för att få respons och möjligheten att förtydliga och omformulera frågorna om eventuella komplikationer uppstod.
Pilotstudien ämnade också till att få en uppfattning om hur lång tid gruppintervjuerna tog. Pilotstudien utfördes på två grupper, en grupp med flickor och en grupp med pojkar och de båda intervjuerna tog cirka 10 minuter var. Då samtalen flöt på och gav bra samt tydliga svar med positiv respons från respondenterna valde författarna att inte ändra på något.
Innan gruppintervjuerna startade så fick eleverna information om de etiska principerna. De fick information om att det var frivilligt att delta och att de själva valde vad de ville svara på, att de var anonyma samt att de fick välja att avbryta när de själva önskade, vilket stödde både samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Vidare informerades eleverna om att svaren från gruppintervjuerna som samlades in endast skulle användas för forskningsändamål, och därmed uppfylldes även nyttjandekravet (Bryman, 2009).
Gruppintervjuerna genomfördes under lektionstid efter lärarens godkännande. Efter att vi gett information vid lektionerna om de etiska principerna så fick eleverna välja själva om de ville delta på en intervju eller stanna på lektionen. Deltagarna sattes i en ring och bandspelaren placerades i mitten av ringen. Frågorna som ställdes i
respektive grupp var: Vad är det för saker som ni berättar och inte berättar för era föräldrar? Hur går ni tillväga om ni vill dölja information från era föräldrar? Frågorna ställdes var för sig och när första frågan hade blivit diskuterad så ställdes sedan den andra frågeställningen. Följdfrågor ställdes för att få mer utvecklande svar under intervjuerna. Författarna hade avsatt 30 minuter för varje gruppintervju, men de varierade allt mellan 8 - 22 minuter.
Databearbetning
Efter att intervjuerna utförts bearbetades det insamlade materialet från
bandspelaren som användes. Den inspelade informationen blev sedan avlyssnat separat av båda författarna via ett ljudprogram i en dator och transkriberades för att användas för analys i studiens resultat. Det insamlande materialet från alla gruppintervjuer bestod utav totalt 11 dataskrivna A4 sidor. Vid transkriberingarna skrevs de exakta
som möjligt. Till en början analyserades hela intervjuerna för att få en helhetsbild av deltagarnas svar, sedan valdes relevanta meningar ordagrant ut och placerades i resultatet för att representera respondenternas uttryck.
En induktiv tematisk analys användes då materialet lästes igenom ett flertal gånger och kategoriserades upp i olika delar (Ryen, 2004). Efter en jämförelse av
respondenternas svar kunde vi urskilja olika teman och dessa användes i analyserna. Det sammanställda materialet delades upp i de båda frågeställningarna studien undersökte och relevanta citat som författarna ansåg belyste temat ifråga skrevs ut i direkt
översättning för att ge en klarare bild av samtalen med ungdomarna. Resultat
Detta är en sammanställning av de mest relevanta punkterna som togs upp under gruppintervjuerna. Samtalen gav en insikt i hur ungdomar resonerade när de
interagerade med sina föräldrar. Resultatet är uppdelat i de två frågeställningarna studien syftade undersöka.
Vad ungdomar berättar och inte berättar för sina föräldrar
Första grundfrågan var i intervjuerna var: Vad är det för saker som ni berättar och inte berättar för era föräldrar? Fem olika huvudteman kunde urskiljas av det
transkriberade materialet som vi valt att dela upp i följande teman: positiva upplevelser, negativa upplevelser, nära relationer, fritidsaktiviteter samt filtreringsstrategier (se Tabell 1). Dessa teman innefattar olika citat grundat på transkriberingen från alla genomförda intervjuer.
Tabell 1
Huvudteman för vad ungdomar berättar och inte berättar för sina föräldrar samt exempel på sådant inom respektive tema
Huvudtema Exempel
Positiva upplevelser Bra betyg Nöjd med något Hjälpt någon Negativa upplevelser Olyckor Dåligtbeteende Alkohol & Tobak Nära relationer Kärlek Sexuelltumgänge Relationer
Fritidsaktiviteter Umgänge Prestation i intresse Läxor & prov Filteringsstrategier Undvika frågor Gå ifrån föräldrarna Ljuga
Positiva upplevelser
Ämnen som skola, betyg och träning var sådant som de gärna delade med sig av till föräldrarna då de hade positiva erfarenheter i gällande fråga. Ungdomarna berättade gärna om de hade lyckats med någonting och var nöjda över någonting de gjort: “Fått bra betyg”,“om man har hjälpt någon” eller “om man gjort mål på matchen” var något flera gärna berättade för sina föräldrar: “Om man är glad för något” så berättar man det säger en respondent, en annan berättar att: “man berättar mer bra saker än dåliga saker”. Negativa upplevelser
Oftast valde de att prata med sina vänner om det var något som hade hänt i skolan som upprört dem:“Om man tagit sönder något” eller “om man varit taskig mot någon så vill man inte säga det heller” berättade deltagarna. Flera ungdomar nämnde att de inte ville berätta sådant som kunde göra föräldrarna besvikna, oroliga eller arga. En av deltagarna sa:
…alltså en grej som också är att föräldrarna är ju ett stöd hemifrån och jag brukar alltid kunna prata med dem och så men ibland vet man inte om de ska bli arga och besvikna och det är då man håller det hemligt.
En annan respondent sa: “så länge man skulle kunna göra sina föräldrar besvikna så skulle man inte säga det till dem liksom”, en annan respondent gav ett exempel:“om det går dåligt för mig, typ på matten eller så, så håller jag det för mig själv tills jag fått klartecken från min lärare, annars kan de bli arga på mig.” Vid gruppintervjun ställdes en följdfråga om det fanns några fler exempel på vad de inte ville berätta då de var rädda att föräldrarna blev arga/besvikna, och en deltagare sa: “vad som helst, om man varit dum i skolan eller på fritiden, röka, dricka och sådana saker.” Nära relationer
Kärlek, sex och relationer var något de mest undvek att prata med föräldrarna om, då det kändes som konstiga eller jobbiga samtalsämnen: “Man kan ju berätta att man har pojkvän och så men man berättar ju inte vad man gör” säger en deltagare. En respondent berättar att “det känns bara allmänt fel att prata om sex” och en annan fyller på och menar att: “det känns som att de inte tror sånt om en och då vill man inte berätta heller”. Respondenterna berättade även att de helst vill undvika samtal med föräldrarna för att de inte skulle få följdfrågor och bli ifrågasatta. De menade på att föräldrarna kunde bli oroliga i onödan och att de gärna ville ordna upp sina problem själva: “Jag berättar typ inte om jag mår dåligt för någon kille eller något, det berättar jag för någon annan, en kompis typ”. Slutligen berättade de även att om de behöver hjälp med en jobbig situation valde de främst att gå till sina vänner eller syskon.
Fritidsaktiviteter
Vilka man umgås med på fritiden var något som vissa ungdomar inte hade några problem med att berätta, medan vissa undviker att berätta, beroende på vem det är de umgås med: “Jag berättar ibland vilka jag umgås med, men inte om jag träffar en kille” och “är man flera stycken så kan jag säga typ Elin, men Simon, Kristian, Emma var med, så man bara säger en”, och det gjorde de för att undgå följdfrågor eller om deras föräldrar inte tycker att en av kompisarna var bra att umgås med. Andra deltagare berättade att de inte vill säga vilka de umgås med ibland då de kan känna att föräldrarna var dömande. En respondent sa till exempel:
Om jag umgås med någon som röker så skulle inte jag säga det för då skulle säkert de tro att jag röker och då blir de oroliga och då blir det stohej hemma fast det inte är så allvarligt.
En annan deltagare sa: “sen bara för att den man är med typ brukar festa så tror de att jag också ska göra det fast vi gör annat”. En respondent berättade att: “jag berättar inte om vi har några läxor eller prov från skolan” som de då behöver göra på fritiden. Majoriteten av deltagarna ville gärna berätta om deras fritidsaktiviteter, om man har träning, match eller tävling i sitt idrottsintresse. Flera deltagare berättade att om föräldrarna frågar om deras fritidsaktiviteter så berättar dom men en deltagare berättade: “för mig är det tvärtom, jag har ju en häst och min mamma har också ansvaret för henne och jag behöver ju typ berätta om det är något speciellt. Så det är min fritid.”
Filtreringsstrategier/Ungdomars strategier för att undanhålla information från sina föräldrar
Andra delen av gruppintervjun grundade sig på frågan: Hur går ni tillväga om ni vill dölja information från era föräldrar? En återkommande strategi i de olika
intervjugrupperna var att man undvek föräldrarna om det hade hänt något som de inte ville att de skulle få reda på. Detta gjordes genom att exempelvis gå ifrån föräldrarna: “om man vet att föräldrarna ska ta upp det så går man upp på sitt rum så fort man kommer hem typ, om man är rädd att de ska ta upp någonting”. Om man inte vill
utelämna viss information: ”då undviker man det eller så byter man samtalsämne” sa en deltagare, vilket fler höll med om. En annan strategi som togs upp i samtalet var att man kan: “ljuga” eller att berätta vissa delar av informationen: ”men ibland kanske man inte berättar allt i detalj precis”. Vid en följdfråga i huruvida respondenterna valde att ljuga för sina föräldrar blev det tydligt att de flesta inte ville kalla det lögn, det var viktigt för vissa att det användes ett annat ord för undanhållandet av informationen från
föräldrarna. Det var mer som en vit lögn där allt inte fick komma fram.
Respondenterna berättade att de ibland i förväg planerade en metod för att undvika att föräldrarna skulle ställa potentiella frågor:
Typ om jag är hos någon och då kanske vi ska gå ut då om vi är för oss själva till exempel då brukar jag alltid skriva. ”godnatt”. För att annars kanske de ringer när man är ute och de kanske hör att man är ute så man bara; ”godnatt” vid elva så går man ut typ så tror de att man sover och så kan man skita i att svara för det liksom.
Avslutningsvis togs det även upp i de olika intervjugrupperna att om föräldrarna inte frågade om deras privatliv så berättade ungdomarna helst ingenting: “Först säger
jag inte, men sen när det har gått ett tag så säger jag om jag inte mår bra till exempel”. Det kom även fram att flickorna helst gick till sina mödrar om de ville prata medan pojkarna var ganska öppna och kunde prata med båda föräldrarna:
Alltså, jag har lättare att berätta för min mamma än min pappa, alltså jag har närmare band med min mamma eller alltså självklart kan jag berätta saker men det är lättast att jag berättar för henne. Alltså för det mesta. Jag döljer inget.
Diskussion Resultatdiskussion
Studien gjordes för att få en överblick av ungdomars olika strategier för att dölja information från sina föräldrar som de inte vill berätta. Ur resultatet kunde fem teman urskiljas angående vad ungdomar berättar och inte berättar för sina föräldrar, och delades in i positiva upplevelser, negativa upplevelser, nära relationer samt
fritidsaktiviteter. Sådant som respondenterna kände sig nöjda över berättar de gärna och utesluter helst information som de tror skall göra föräldrarna upprörda. Ytliga relationer kunde tas upp men djupare information och detaljer valdes att undvikas för att slippa få följdfrågor. Även sådant som fritidsintressen samt vilka de umgås med på fritiden kunde tas upp i viss mån, beroende på vem det var. De saker som ungdomarna valde att berätta om var ofta ämnen som kunde klassas inom routine-disclosure, det vill säga ämnen som berör deras vardagsliv i stort men inte på det personliga planet (Tilton-Weaver et al., 2014). För att få förståelse varför det är så behöver man gå in de personliga individernas liv och studera hur relationen ser ut mellan barn och förälder i just den familjen.
Vi fann återkommande teman där vi kunde kategorisera strategier om hur de väljer att undvika att ge information till föräldrarna om vad som har hänt på deras fritid.
Detta tyder på att ungdomarna gör självständiga och medvetna val när de filtrerar information till sina föräldrar. Ungdomarna i studien valde ibland att ljuga eller att endast berätta delar av informationen kring en händelse. Ungdomarna berättade även att de kan välja att byta samtalsämne, komma med bortförklaringar eller gå ifrån
situationen för att inte behöva utlämna viss information, i hopp om att föräldrarna kommer på andra tankar. Något som också var intressant var att vissa ungdomar ringde/smsade och sade godnatt när de “skall sova” för att de skulle undvika att få ett samtal senare när de exempelvis var ute med sina kompisar eller gjorde någonting de kände att de inte fick göra. Detta innebar att de strategiskt planerade att denna
information skulle undkomma deras föräldrar och att ungdomarna slipper ett eventuellt samtal senare på kvällen som de kanske inte kan undvika att svara på. Smetana et al. (2006) menade att ungdomarna väljer att undanhålla information från sina föräldrar som kan få konsekvenser. Det kan innebära påföljder såsom att föräldrarna sätter förbud och strängare regler för sina ungdomar. I dessa fall väljer ungdomarna att istället använda sig utav olika strategier för att föräldrarna inte skall få reda på det, vilket även stämmer in på denna studies resultat. Studiens resultat kan även kopplas till Tilton-Weavers et al. (2014) studier där de menar att ungdomarna strategiskt väljer vad de skall berätta och inte för sina föräldrar. Det görs även skillnad på informationen föräldrarna får beroende på om ungdomarna själva vill berätta eller om föräldrarna frågar om det.
De flesta deltagarna valde att undvika diskussioner med föräldrarna om sådant de inte ville dela med sig av på grund av att det blev känslosamt och jobbigt. Många ungdomar ville inte heller dela med sig av viss information då de var rädda att deras föräldrar skulle bli arga och besvikna på dem. Det som också gör att barnen drivs iväg från sina föräldrar och väljer att undanhålla information är att de tror att de inte skall
förstå eller ta någon annans perspektiv än deras. Detta kunde bidra till att man inte berättade saker för att undvika en diskussion om rätt och fel. Det är viktigt att
ungdomarna får sitt personliga utrymme som Pathak (2012) menade och att barnen och föräldrarna kan bygga upp ett förtroende i relationen genom ärlighet. Att välja att ljuga för sina föräldrar verkade vara något som ungdomar inte riktigt ville erkänna att de gjorde. Det kan vara att de inte ville att vi skulle veta om det eller de såg skillnader mellan att dra en vit lögn och att blåljuga för sina föräldrar. Det kan också ha berott på att de ansåg ljuga vara något fult och allvarligt som de inte ville kännas vid.
Det var även värt att notera att det var ganska klart att de flesta flickorna föredrog att vända till sig till sina mödrar då de behövde någon att prata med då detta var något som forskningen visat på tidigare (Norrell, 1984). Detta kan vara en metod för att lära sig hur man ska balansera i relationen som förälder utan att tränga sig in i
ungdomarnas personliga utrymme och eventuellt påverka förtroendet som Pathak (2012) tog upp i sin studie.
Kerr och Stattin (2000) refererade till studier som visar att ungdomar som inte har haft speciellt övervakande och kontrollerande föräldrar visat mer kriminellt
beteende. Att föräldrar kontrollerar och övervakar sina ungdomar genom regler kan vara rätt för en familj medan det kanske inte alls fungerar bra för andra familjer. Hur
föräldrar väljer att skydda sina barn är olika bra beroende på situationen. Kerr och Stattin (2000) menade i sin studie att det kan vara bra med en viss grad av övervakning, men att det är bättre för relationen i det långa loppet om ungdomarna själva väljer att berätta om sina liv än att föräldrarna skulle ha utfrågningar varje kväll. För hård övervakning kan bidra till att relationen mellan barn och förälder blir negativ. Om barnen känner sig för kontrollerade kan det skapa ett motstånd mot föräldrarna och
spänningar i familjen där barnen eventuellt gör revolt senare. Å andra sidan kan det även skapa en trygghet för barnen att veta att föräldrarna bryr sig och att de kan vända sig till dem om de behöver då det gör relationen starkare (Pathak, 2012). Detta är en balans som kan vara svår att hitta och det är givetvis olika beroende på hur
familjesituationen ser ut.
Studien visar på att relationen mellan förälder och barn är vida komplext. Det är inte alltid lätt för föräldrar att skapa en balans mellan att vilja ha kontroll över
ungdomarnas privatliv och samtidigt inte trampa in i deras personliga utrymme. Det finns helt enkelt information, händelser och känslor som ungdomar kan vilja att de förblir privata. Ungdomarna i studien menade att de inte ville berätta sådant som bidrar till att deras föräldrar blir oroliga eller arga. Detta kan vara sådant som ungdomarna känner att deras relation blir lidande utav då föräldrarna vill ha mer kontroll vilket i sin tur kan komma att påverka förtroendet mellan de båda parterna. Om föräldrarna
övervakar sina ungdomar för mycket så kan relationen till deras barn påverkas negativt. Att ungdomarna får chansen att själva utlämna information istället för att bli
kontrollerade och utfrågade kan istället stärka relationen. Detta kan vara betydande för förtroendet och tilliten i relationen. Att föräldrar ger ungdomarna ansvar att själva berätta information, händelser eller känslor kan vara rätt steg i utvecklingen för att bygga upp en bättre relation mellan parterna. De strategier som ungdomar har för att dölja information är beroende av hur relationen till föräldrarna ser ut. Ungdomar som känner sig trygga med sina föräldrar och som kan dela med sig av sina privatliv har inte behovet att dölja information.
Metoddiskussion
Vi valde att använda oss utav en kvalitativ design i form av gruppintervjuer för att få en djupare förståelse för vilka strategier som ungdomarna idag använder sig av för att dölja information från deras föräldrar. Fördelen med att använda sig utav intervjuer är att man får deltagarnas egna ord och uttryck. Genom gruppintervjuer får man ett djup och deltagarna får även en chans att utveckla sina tankar och idéer istället för att till exempel besvara en enkät där det inte finns mycket utrymme för detta. Ytterligare en fördel med intervjuer är att forskarna kan ställa följdfrågor (Ahrne & Svensson, 2011). Författarna valde att använda sig utav gruppintervjuer då de ville skapa något av en diskussion i gruppen så att ungdomarna kunde dela med sig av sina erfarenheter i en öppen dialog där de kunde samtala och resonera med varandra. Vägledande för samtalet i de grupper som studerades var två huvudfrågor som kunde hållas ganska lika i de olika grupperna.
En svaghet med att ha gruppintervju var att alla inte fick komma lika mycket till tals i de olika grupperna. Författarna valde att separera de två könen i olika grupper vid intervjutillfällena för att respondenterna skulle känna sig mer bekväma att svara på frågorna men det valdes att inte utföra någon jämförelse mellan de olika könens svar då det inte var av intresse just för denna studie. En tänkt nackdel med att ungdomarna intervjuades i olika könsgrupper var att de kanske skulle påverka varandra och inte berätta så mycket men då pilotstudien flöt på ordentligt valde författarna att fortsätta med den indelningen. Det underlättade att de var i grupp och samtalen var givande. Visserligen bör det reflekteras över om inte ungdomarna påverkade varandras svar. I de olika grupperna uppstod diskussioner och debatter bland deltagarna där de ibland instämde med varandra varpå de vissa gånger inte alls höll med i varandras yttrande.
Vissa ungdomar valde att inte säga så mycket medan andra tog mer plats och hade lätt för att prata mycket och ibland fick intervjuarna ingripa och vända tillbaka dem till ämnet.
En annan nackdel var att viss information gick förlorad då respondenterna avbröt varandra och fyllde på varandras meningar. Detta kan man inte alltid undvika men en sak som vi kunde gjort var att ha förtydligat frågorna och intervjuat i mindre grupper så att alla fick komma till tals. Vidare kunde mer tid har lagts till mellan
grupperna för att gå vidare och intervjua vissa deltagare som berättade lite mer antingen individuellt eller parvis. Detta för att fråga djupare kring relationen med föräldrarna och därmed få en djupare förståelse på individnivå. För att göra det hade författarna behövt förbereda deltagarna i förhand på att vissa skulle få den förfrågningen där de ännu en gång fick välja om de ville delta eller inte.
Eftersom urvalet inte är speciellt stort och respondenterna är från två skolor i Sverige så är inte resultateten representativa för alla Sveriges ungdomar, vilket också kan ses som en nackdel med studien.
En annan sak var att vi kunde ha förberett flera frågor som man kunde ställa för att få samtalen att flyta och så att respondenterna skulle kunna reflektera mer på hur de egentligen går tillväga för att dölja information. Ibland behövde intervjuarna förklara frågorna två gånger med andra ord för att få en reaktion från respondenterna. Detta kan ha berott på att ungdomarna var nervösa för att börja prata eller att de inte förstod vad som efterfrågades. En nackdel med att ha många frågor är att de kan bli ledande och respondenterna svarar utefter vad de tror att intervjuarna vill höra. Detta är en balans som intervjuaren kan se till att upprätthålla genom att vara så neutral och objektiv som möjligt. Frågorna som intervjuarna använde kan också ifrågasättas, det vill säga om de
var ledande eller inte. Författarna försökte hålla frågorna så neutrala som möjligt så att de inte skulle påverka ungdomarnas svar på något vis, därför ställdes det öppna frågor som hur och vilka. En svaghet kan tänkas vara att en fråga innehöll ordet dölja vilket kan ha påverkat ungdomarna att svara just dölja/undvika. Dock är en styrka med frågorna är att de gav bra svar i resultaten då studiens syfte och frågeställningar kunde besvaras. Detta tyder på att trovärdigheten eller validiteten i studien kan sägas vara ganska hög.
Författarna valde att transkribera ljudfilerna från bandspelaren separat för att se om de fick fram samma resultat. På grund av att sammanställningen av transkriberingen erhöll likande resultat från två olika bedömare så visar det att internbedömar-
reliabiliteten är hög, vilket är en styrka med studien. En annan styrka med
gruppintervjuerna var pilotstudien som gjordes för att testa frågorna då den gav bra respons och förberedde intervjuarna på upplägget. Då endast 53 ungdomar blivit intervjuade går det inte att generalisera våra resultat men då det fanns liknande teman i de olika grupperna som blev intervjuade uppnåddes en mättnad som tyder på att metoden är tillförlitlig (Ahrne & Svensson, 2011).
Framtida forskning
I fortsatta studier kan det vara intressant att studera om det föreligger skillnader mellan de båda könens självutlämnande och se om det finns samband med hur deras relation ser ut till deras föräldrar. Det vore även intressant att studera hur ungdomar som
upplever svårigheter hemma och i skolan som exempelvis hamnat i “fel” umgängeskrets etc. gör för att undanhålla information från sina föräldrar och varför. Detta kanske kan bidra till en större förståelse för barnen för de föräldrar som har problem att
öppnade upp sig för föräldrarna på det mer privata området kom inte fram under gruppintervjuerna. Det hade varit intressant att gå in mer på djupet hos de ungdomar som kunde berätta mer för sina föräldrar för att kartlägga hur och varför de valde att avslöja intima detaljer ur sitt liv. I djupare studier med ytterligare samtal kan man försöka förstå vad föräldrarna gör, hur denna relation är byggd och varför ungdomarna väljer att avslöja saker om sig själv.
Slutsats
Ungdomar väljer ofta att dölja information då de vill undvika samtal med föräldrarna om rätt och fel. De saker som de inte ville berätta var ofta sådant som kunde få negativa följder och konsekvenser. Djupare relationer och vänskap var ett ämne som
ungdomarna gärna vill skydda från föräldrarna och hålla privata. Utlämnandet av hur information från ungdomar förefaller kan bero på hur bra relation de har med sina föräldrar. En bra relation mellan barn och förälder, där de har byggt upp tillit och förtroende och därmed ett starkare band, bidrar till att ungdomar vågar berätta mer. Detta kan i sin tur också innebära att föräldrarna kan släppa mer på kontrollen och ge sina ungdomar större spelrum.
Referenser
Ahrne, G., & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber. Bryman, A. (2009). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Frisén, A., & Hwang, P. (red.) (2001). Ungdomspsykologi: utveckling och livsvillkor. Stockholm: Natur och kultur.
Kerr, M., & Stattin, H. (2000). What parents know, how they know it, and several forms of adolescent adjustment: Further evidence for a reinterpretation of monitoring. Developmental Psychology, 36, 366–380.
Norrell, J. E. (1984). Self-disclosure: Implications for the study of parent-adolescent interaction. Journal of Youth and Adolescence, 13, 163-178.
Nucci, L., Smetana, G. J., Araki, N., Nakaue, M., & Comer, J. (2014). Japanese adolescents' disclosure and information management with parents. Child Development, 85, 3, 901-907.
Pathak, S. (2012). Parental monitoring and self-disclosure of adolescents: IOSR Journal of Humanities and Social Science, 5, 2, 1-5.
Ryen, A. (2004). Kvalitativ intervju: Från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber.
Smetana, J. G., Metzger, A., Gettman, D. C., & Campione-Barr, N. (2006). Disclosure and secrecy in adolescent-parent relationships. Child Development, 77, 201-217. Stattin, H., & Kerr, M. (2000). Parental monitoring: A reinterpretation. Child
Development, 71, 1070-1083.
Tilton-Weaver, L. (2014). Adolescents’ information management: Comparing ideas about why adolescents disclose or keep secrets from their parents. Journal of Youth and Adolescence, 43, 803-813.
Tilton-Weaver, L., Kerr, M., Pakalniskeine, V., Tokic, A., Salihovic, S., & Stattin, H. (2010). Open up or close down: How do parental reactions affect youth information management? Journal of Adolescence, 33, 333–346. Tilton-Weaver, L., Marshall, S., & Darling, N. (2014). What's in a name?
Distinguishing between routine disclosure and self-disclosure. Journal of Research on Adolescence, 24, 551-563.
Tokić, A., & Pećnik, N. (2010). Parental behaviors related to adolescents'
self-disclosure: Adolescents' views. Journal of Social and Personal Relationships, 28, 2, 201-222.
