Får alla barn möjligheten att bli sitt bästa jag?: En kvalitativ studie om förskollärares och resurspedagogers beskrivningar av inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp

Får alla barn möjligheten

att bli sitt bästa jag?

-En kvalitativ studie om förskollärares och

resurspedagogers beskrivningar av inkludering

av barn i behov av särskilt stöd i förskolans

verksamhet

Johanna Nygren & Anneth Boholm

Handledare: Petra Gäreskog Examinator: Anna Nordlund

Sammanfattning

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare och resurspedagoger beskriver att

barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. Syftet är angeläget för att

belysa hur inkludering beskrivs och implementeras i förskolans verksamhet. Begreppet inkludering finns inte med i förskolans läroplan och därför anser vi att det är angeläget att ta reda på hur detta tolkas av personal i förskolan. Alla barn ska enligt förskolans läroplan erbjudas en likvärdig utbildning. För att göra detta krävs det en inkluderande verksamhet. Vi tycker därför det är intressant att ta reda på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i verksamheten och ges en likvärdig utbildning. Detta för att vi har upplevt att så inte alltid är fallet.

Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer och delades upp i två delstudier där förskollärare och resurspedagoger var våra respondenter. Materialet analyserades och sammanfattades i resultat med utgångspunkt i olika perspektiv på inkludering. Resultatet visar att förskollärare och resurspedagoger beskriver inkludering av barn i behov av särskilt stöd på ett likvärdigt sätt. De ser det som ett viktigt arbete som behöver anpassas efter varje barns olika behov och förutsättningar. Det framkommer att det finns olika definitioner av barn i behov av särskilt stöd. Den mest framträdande definitionen är att alla barn är i behov av något slags stöd under sin tid i förskolan. Det finns få skillnader i resultatet men ett av dem är att förskollärare och resurspedagoger har olika uppfattningar om vilka anpassningar som görs i verksamheten för att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. Förskollärarna beskriver en inkluderande utbildning för alla som svårt men viktigt. Resurspedagogerna beskriver att de kan se att barnen ges just detta. En inkluderande utbildning för alla ses som viktig för att barnen ska ges möjligheten att bli sitt bästa jag.

Studiens resultat har väckt frågan hos oss om alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag och om det är möjligt med en inkluderande utbildning för alla barn.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

2 Bakgrund ... 2

3 Syfte och frågeställningar ... 5

4 Tidigare forskning ... 6

Barn i behov av särskilt stöd ... 6

Inkludering och delaktighet ... 8

Anpassningar i verksamheten för barn i behov av särskilt stöd ... 9

5 Teoretiska utgångspunkter ... 11

Den kompensatoriska lösningen och segregerande integrering ... 12

Demokratiska deltagarperspektivet och inkluderande integrering ... 13

6 Metod ... 14 Metod för datainsamling ... 14 Urval ... 14 Delstudie 1 ... 15 Delstudie 2 ... 15 Genomförande ... 16

Reflektion över metod ... 17

Etiska aspekter ... 17

7 Resultat och analys ... 18

Delstudie 1 ... 18

7.1.1 Hur barn i behov av särskilt stöd beskrivs av förskollärare ... 18

7.1.2 Hur inkludering beskrivs av förskollärare ... 19

7.1.3 Förskollärarnas beskrivning av anpassningar i verksamheten ... 21

Delstudie 2 ... 23

7.2.1 Hur barn i behov av särskilt stöd beskriv av resurspedagoger ... 23

7.2.2 Hur inkludering beskrivs av resurspedagoger ... 24

7.2.3 Resurspedagogernas beskrivningar av anpassningar i verksamheten ... 25

8 Diskussion och konklusion ... 28

Diskussion ... 28

Konklusion ... 31

Referenslista ... 32

Intervjufrågor förskollärare ... 34

Intervjufrågor resurspedagog... 35

Bilaga 2 ... 36

Medgivande till deltagande i en studie ... 36

Bilaga 3 ... 37

1

1 Inledning

I vårt självständiga arbete kommer vi att fokusera på begreppet inkludering och hur detta uppfattas i samband med barn i behov av särskilt stöd av förskollärare och resurspedagoger. Eftersom vi har erfarenhet av att arbeta i förskola och med barn i behov av särskilt stöd, tänkte vi att det skulle vara intressant att intervjua förskollärare och resurspedagoger för att höra deras uppfattning hur inkluderingen fungerar för barn i behov av särskilt stöd. Vi anser att det är relevant för vår framtida yrkesroll att få möjlighet att höra och analysera två olika yrkesgruppers erfarenheter och upplevelser i mötet med de andra pedagogerna i arbetslaget och synen på inkludering av barn i behov av särskilt stöd. I Lpfö18 står det:

Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans ska få detta utformat utifrån sina egna behov och förutsättningar. (s.6.)

Det står även att arbetslaget ska ”uppmärksamma samt ge ledning och stimulans till alla barn samt särskilt stöd till de barn som av olika skäl behöver det i sin utveckling,” (s.15).

Dessa skrivningar lämnar en stor tolkningsfrihet i hur arbetslaget ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd, så väl långvarigt som tillfälligt i förskolan. Vi har sett på våra arbetsplatser och under våra VFU-perioder att det verkar svårt att inkludera alla barn i förskolans verksamhet. Om detta är okunskap eller rädsla vet vi inte. Inkludering för oss innebär att alla barn får möjlighet att delta i förskolans verksamhet utifrån sina egna förutsättningar och med det stöd de kan behöva.

Vi anser att alla barn ska inkluderas efter sina egna förutsättningar i förskolan, att få möjligheten att uppleva saker vi kanske trodde hen inte skulle klara av och att våga utmana.

2

2 Bakgrund

I vår bakgrund har vi valt att lyfta hur barn i behov av särskilt stöd och inkludering beskrivs utifrån styrdokument och tidigare forskning. Vi kommer även att kort beröra pedagogers involvering i arbetet med detta.

I Lpfö18 står det att utbildningen för barnen ska ta sin utgångspunkt i läroplanen, utbildningen ska vara likvärdig för alla och anpassas så att alla barn får en möjlighet att utvecklas. Alla barn har olika förutsättningar och behov och förskolan ska uppmärksamma de barn som av olika skäl kan behöva särskilt stöd eller stimulans. Verksamheten ska anpassas utifrån varje enskilt barns förutsättningar och behov (Lpfö18, s. 6). Även skollagen visar att barn som av olika skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det och det är rektorns ansvar att se till att det görs (SFS, 2010:800, kap 8, 9§). Vidare går att läsa i Allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan att många barn någon gång under sin vistelse i förskolan behöver särskilt stöd av olika anledningar och att en del barn behöver detta stöd fortlöpande i sin utveckling. Verksamheten ska därför anpassas så att alla barn kan delta i undervisningen och övriga situationer utifrån de olika förutsättningar och behov som finns. Alla barn ska få möjligheten att känna sig delaktiga och utvecklas i förskolan (Skolverket, 2017). Salamancadeklarationen togs fram för att skapa en inkluderande skola för alla, där barn i behov av särskilt stöd ska få sin utbildning i samma miljö som övriga barn. Begreppet inkludering används i dokumentet för att beskriva var eleverna ska få sin utbildning och vilken utbildning de ska få (Nilholm, 2019, s. 21). Inkludering i var sammanhanget ges dock olika betydelse i olika delar av dokumentet. I dokumentet framgår att skolan endast behöver erbjuda en plats för alla för att räknas som inkluderande men även att det ska skapas skolor för alla och de ska inneha vissa kvaliteter för att godkännas som inkluderande. Vid speciella omständigheter där det krävs till exempel en teckenspråkig miljö kan det krävas särlösningar eller specialskolor, men dessa ska i möjliga mån undvikas. Det talas även om andra grupper än de med funktionsnedsättning som till exempel barn med särbegåvning och barn med inlärningssvårigheter och att dessa ska omfattas av inkluderingen men i första hand är det de barn med funktionsnedsättningar som framhävs i deklarationen. För att skolorna ska bli mer inkluderande för alla så redogörs en mängd åtgärder inom olika områden som anses nödvändiga för en förändring. Deklarationen utmanade den traditionella specialpedagogiken på flera punkter, bland annat att eleverna ska inkluderas i den vanliga undervisningen och att särlösningar inte ska

3

användas utom i speciella undantag. Det som kvarstår är skillnaden mellan vanlig undervisning och specialpedagogik. I dokumentet framhävs att för en gynnsam inkludering så ska inte den vanliga undervisningen ändras utan specialpedagogiken ska få en plats för att hjälpa alla olika elever i skolan (Nilholm, 2019. s. 21–25). Skolinspektionen publicerade 2017 en rapport där de granskat hur förskolor arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Syftet med rapporten var att ta reda på om förskolorna har beredskap och arbetssätt för att uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd så att dessa får möjlighet att utvecklas i sitt sociala samspel och lärande utifrån sina egna förutsättningar. De frågeställningar som skolinspektionen utformade till rapporten baserades på tidigare forskning som visat att barn i behov av särskilt stöd inte alltid fått den stimulans och stöd de behövt för en optimal utveckling inom olika områden. Personalens kompetens, tid och stöd kring detta har inte räckt till för att de ska kunna stödja dessa barn på bästa sätt. I en tredjedel av förskolorna från granskningen framkommer det att personalresurser har utökats för att det finns barn i behov av särskilt stöd, även fast det är barn utan fastställda diagnoser. I vissa fall där en resurs har anställts, ska resursen bistå hela barngruppen och i andra fall ska resursen endast följa ett visst barn som är i behov av särskilt stöd. De viktigaste iakttagelserna som framkom av granskningen var att förskolornas arbetssätt med barn i behov av särskilt stöd skiljer sig så pass mycket från varandra att det går att se barnen inte erbjuds en likvärdig utbildning. Det saknas arbetssätt för att analysera, dokumentera och utvärdera olika stödinsatser och synsättet på vad som utgör behovet av särskilt stöd för barn varierar mellan olika förskolor. Det framkom även att ett givande arbetssätt för barn i behov av särskilt stöd finns på en del förskolor. Personalen på dessa förskolor får tid till att reflektera, kompetensutbildning och rätt stöd för att kunna arbeta gynnande med och för dessa barn. Av bedömningen går att se att arbetet med barn i behov av särskilt stöd behöver förbättras så att alla barn kan erbjudas en likvärdig utbildning (Skolinspektionen, 2017). Riktlinjerna i Lpfö18 fastställer att det är förskollärarens ansvar att se till att de mål som finns i läroplanen följs och att barnen erbjuds en trygg omsorg, som främjar barnens utveckling och lärande. Det är även förskollärarens ansvar att se till att alla i arbetslaget följer de mål och riktlinjer som är satta (2018, s. 6,10). Ett ämne som berörs i Skolinspektionens granskning är hur personalen i förskolorna uppfattar och tolkar uppdraget om att ge stöd till de barn som är i behov av särskilt stöd. I styrdokumenten framkommer endast att barnen har rätt till särskilt stöd men det framkommer inte hur detta stöd ska ges, inte heller vilka barn det innefattar. Personal från ungefär hälften av de granskade förskolorna har en tydlig syn på uppdraget. De beskriver att verksamheten ska

4

anpassas till alla barn och att det är viktigt att se allas olika behov. De ser på barn i behov av särskilt stöd som att alla barn någon gång kan behöva stöd och att det inte krävs en diagnos för att behöva särskilt stöd. Personalen i dessa barngrupper får tid till att reflektera och stöd från en utomstående som till exempel specialpedagog. Personal från några få förskolor, där en resurs är anställd för barnet, anser att de inte kan stödja barnet om resursen är frånvarande. Detta för att de känner att de inte har den kompetens som resursen har för just det enskilda barnet (Skolinspektionen, 2017, s. 10–11).

Det finns brist på forskning om resurspedagoger i förskolan vilket Göransson et. al lyfter fram i en studie. De hävdar att det inte finns någon statistik kring resurser i förskolan och inte heller att det finns några särskilda krav på utbildning för deras yrkesroll. Det är därför upp till varje enskild verksamhet att bedöma vad för utbildning resurserna behöver (Göransson et. al 2017, s. 493). I Skolverkets (2018) statistik framkommer att det finns ca 5000 anställda som arbetar som resurs- eller stödpersonal vilket utgör ca 5% av förskolans personal. Dessa arbetar med barn eller barngrupper som är i behov av särskilt stöd (Skolverket, 2019, s. 8).

Som framgår ska alla barn ges en likvärdig utbildning och barn i behov av särskilt stöd ska inkluderas i detta. Dock visar skolinspektionens granskning att det finns brister i detta och att personalen behöver rätt verktyg för att kunna åtgärda detta. Om personalen får de rätta verktygen, går det då att skapa ett inkluderande arbetssätt för barn i behov av särskilt stöd?

5

3 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte med denna studie är att undersöka hur förskollärare och resurspedagoger beskriver att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. Vi kommer att utgå från följande frågeställningar för att ta reda på detta.

• Hur beskriver förskollärarna barn i behov av särskilt stöd? • Hur beskriver förskollärarna begreppet inkludering?

• Hur beskriver förskollärarna att verksamheten anpassas för att de barn som är i behov av särskilt stöd ska få utvecklas och känna delaktighet?

• Hur beskriver resurspedagogerna barn i behov av särskilt stöd? • Hur beskriver resurspedagogerna begreppet inkludering?

• Hur beskriver resurspedagogerna att verksamheten anpassas för att de barn som är i behov av särskilt stöd ska få utvecklas och känna delaktighet?

Nästkommande avsnitt består av den tidigare forskning som vi anser är relevant för studien.

6

4 Tidigare forskning

Vi kommer i denna del att redogöra för tidigare forskning om barn i behov av särskilt stöd och olika definitioner av begreppet inkludering. Vi kommer även att ta upp hur pedagoger arbetar med barn i behov av särskilt stöd i förskolan.

Barn i behov av särskilt stöd

Sandberg et. al genomförde en studie med syftet att undersöka vilka barn som pedagoger i förskolan anser är i behov av särskilt stöd. Studien består av två delar med en kvalitativ analys av intervjufrågor och en kvantitativ utförd med enkäter. Resultatet visade att det fanns två perspektiv när det gäller vilka dessa barn är, ett barnperspektiv och ett organisatoriskt perspektiv (2010, s.43). Vidare menar Sandberg et. al att utöver att barns olika egenskaper och behov kan ses som en faktor till att barnet kan vara i behov av särskilt stöd så är även verksamhetens organisation och miljö en faktor som pedagogerna anser ha betydelse för att anses vara i behov av särskilt stöd. Därför valde de att undersöka huruvida definitionerna var kopplade till organisationen eller inte. De fann att barnperspektivet innehöll tre kategorier på hur pedagoger definierar barn i behov av särskilt stöd.

• Alla barn är i behov av särskilt stöd – Här menar de att alla barn någon gång är i behov av särskilt stöd och att det inte behöver vara en speciell grupp av barn, som till exempel barn med fastställda diagnoser. Det stöd som barnen kan behöva kan vara permanenta eller under en övergående period i barnets liv. • Barn med officiellt identifierade behov – med denna kategori menas de barn

som har en fastställd diagnos eller som enligt Socialstyrelsen är i behov av särskilt stöd av en speciell anledning.

• Barn som behöver extra stöd – inom denna kategori menas de barn som av någon anledning kan behöva extra stöd i de vardagliga situationerna i förskolan. Det kan till exempel vara barn som har gått igenom något traumatiskt, medicinska behov eller sociala svårigheter. Pedagogerna uttrycker även att barn med olika språksvårigheter kan behöva extra stöd, det kan till exempel vara barn

7

som har problem med uttal eller barn med ett annat modersmål som behöver extra stöd i det svenska språket. Denna kategori delas även in i två underkategorier, omvårdnad och utveckling. I omvårdnadskategorin kan det vara barn som behöver extra uppmärksamhet och stöd från vuxna, stöd i sina sociala relationer eller barn som ofta hamnar i konflikt med andra barn. I den andra underkategorin är det barn som skiljer sig i utvecklingen jämfört med andra barn. Detta kan till exempel vara inom språket eller motoriska färdigheter. Det som utmärker denna underkategori är behovet av extra stöd för en optimal utveckling.

Det organisatoriska perspektivet innehåller tre stycken kategorier. Utmärkande för detta perspektiv är att pedagogerna anser att barnen har svårigheter i att delta i de planerade aktiviteter i verksamheten utan någon form av extra stöd. De kategorier som presenteras är personal, tid och resurser. I kategorin personal menas att det behövs extra personal för att ge ett barn särskilt stöd. Pedagogerna behöver tid för att hjälpa ett barn i behov av särskilt stöd. Den sista kategorin resurser avser till exempel tillgång till specialpedagog eller resurs för att kunna stödja de barn som är i behov av särskilt stöd och kanske inte fungerar i större grupper (2010, s. 49–51).

Lutz presenterar olika kategorier av barn i behov av särskilt stöd som framkommit genom analys av pedagogers ansökningar om att få extra personalresurser till sina verksamheter i sin avhandling (2009, s.118). Avhandlingens syfte är att synliggöra och problematisera kategoriseringen av barn i behov av särskilt stöd och att behandla olika perspektiv på praktiken att utvecklings- och avvikelse bedöma barn i förskolan (Lutz, 2009, s.18). Detta gjorde Lutz genom att studera hur en stadsdel organiserat sina insatser för barn i behov av särskilt stöd (2009, s. 58).

Lutz urskilde tre olika områden, problem med språk och kommunikation, koncentrationssvårigheter och utagerande beteende. Utifrån dessa fick han fram sju underkategorier av pedagogernas beskrivningar om barnens beteende eller egenskaper. Några av dessa var barnens samspel med andra barn/pedagoger, fysiska funktionsnedsättningar hos barnet, de dagliga momenten i verksamheten som kan vara problematiskt för barnet och fastställda diagnoser hos barnet. Pedagogerna beskriver även positiva saker om barnen och vad de anser att resurspersonalen ska bidra med för att få en fungerande verksamhet. Beskrivningarna av barnet är avgörande för att se hur verksamheten behöver utvecklas (2009, s.118–120)

8

Inkludering och delaktighet

Lundqvist (2016) har i sin avhandling som syfte att beskriva och analysera de olika utbildningsvägarna som finns för en grupp barn både i behov av särskilt stöd och utan, från förskolan till skolan (2016, s.1–2). Studien består av sex delstudier, alla med ett eget syfte och frågeställning. Den empiriska forskningen som användes till fem av studierna samlades in under det totala loppet av fyra år. Utöver detta omfattade en av studierna en textanalys (2016, s. 39). Lundqvist (2016, s. 17–18) förklarar i sin avhandling inkluderande utbildning utifrån två aspekter, filosofiskt och praktiskt. Från en filosofisk aspekt så är utbildningen inkluderande på så sätt att alla barn har rätt till en likvärdig utbildning och att mångfalden uppskattas och tas till vara på. Barnen ska även känna en tillhörighet och alla barn ska ses som en tillgång för gruppen. Barnen ska få möjlighet att delta i samma undervisning, lek och rutiner oberoende av om de är i behov av särskilt stöd eller inte. För att få en inkluderande verksamhet för alla barn oavsett behov, så krävs det att pedagogerna ges rätt resurser för att kunna göra detta. Finns det barn i behov av särskilt stöd är det gynnsamt inte bara för det barnet men också för hela gruppen att få hjälp utifrån, av till exempel en specialpedagog. För att skapa en inkluderande verksamhet för alla barn bör pedagogerna vara öppna för att lära sig mer och ta vara på andras erfarenheter och kompetenser.

Även Luttropp redovisar i sin avhandling att pedagogernas inställning och utbildning kan vara en faktor till hur inkluderande en verksamhet är (2011, s. 3). Luttropp har i sin avhandling undersökt genom observationer, enkäter, intervjuer och dokumentanalys i vilken utsträckning barn med utvecklingsstörning samspelar med andra barn och är delaktiga i förskolans verksamhet (2011, s. 31). Förskollärarnas tolkning av styrdokumenten är en viktig del i hur inkludering används och förstås. En faktor som redovisas var att de pedagogerna med en högre utbildning såg inkludering från ett mer professionellt synsätt vilket ledde till en mer inkluderande verksamhet. Ytterligare en faktor som lyfts är att barn med en funktionsnedsättning inte tycks ha samma sociala samspel som de andra barnen och att de tycks samspela mer med vuxna än med barn (2011, s.3–4).

Vidare menar Luttropp att delaktighet är ett mångfacetterat ord som kan tolkas och förstås på olika sätt. Något som många författare är överens om gällande delaktighet är att det innefattar engagemang av något slag. Även WHO menar att det krävs engagemang för att vara delaktig men det behöver inte vara flera personer som samspelar för att uppnå

9

delaktighet. Små barn leker ofta bredvid varandra, så kallad parallellek. Barnen kan alltså vara delaktiga utan att aktivt samspela med andra. I parallelleken tittar barnen på varandra och härmar beteenden och ageranden. Detta är en början till lek genom samspel. För små barn handlar engagemang ofta om lek och samspel och därför krävs en stödjande miljö för att barnen ska kunna vara delaktiga. En faktor för att barnen ska kunna vara delaktiga är alltså miljöns organisation (Luttropp, 2011, s.19–20).

Raspa et. al (2001, s. 220–222) har i en studie undersökt relationen mellan förskolans kvalitet och barns delaktighet. Studien visar att i förskolor med hög kvalitet var barnen mer delaktiga än i förskolor med låg kvalitet. Luttropp skriver att ett sätt att se en hög kvalitet på förskolan är pedagogernas hänsyn till att se alla barns olika behov och vad som behövs för både det enskilda barnet och för gruppen (2011, s. 21).

Luttropp lyfter även i sin avhandling att hela barngruppen kan gynnas av de anpassningar som görs för ett barn i behov av särskilt stöd. När det finns flera barn som är i behov av särskilt stöd i barngruppen är chanserna större att pedagogerna anpassar verksamheten så att alla barn blir inkluderade. Är det bara ett barn i behov av särskilt stöd finns det risker att det sker en exkludering istället då det minskar chanserna i miljöanpassningar för barnet. Pedagogerna får mer tid att åtskilja barnet och vad det behöver för stöd i verksamheten istället för att anpassa verksamheten till barnet (2011, s. 21–22).

Anpassningar i verksamheten för barn i behov av särskilt stöd

Sandberg et al. har som syfte i sin studie att undersöka, analysera och förklara förskollärares erfarenheter kring hur barn i behov av särskilt stöd får stöd i undervisningen i förskolan (2009, s.102). Resultatet visar att förskollärarna framför allt ger barn i behov av särskilt stöd extra stöd i de dagliga aktiviteterna i förskolan, till exempel genom att ge tydligare instruktioner, extra tid och hjälper dem att lösa konflikter (Sandberg et al. 2009, s. 107–108). Vidare redovisar Sandberg et al. att det finns olika tankar hos personalen kring hur det särskilda stödet ska ges om det finns en resurspedagog i verksamheten. Resultatet visar att barnet som är i behov av särskilt stöd ofta tas åt sidan av resurspedagogen och inte deltar i samma aktiviteter och undervisningar som de övriga barnen. I många fall är barnet endast med den övriga barngruppen ett fåtal stunder under dagen (2009, s. 108). Fortsättningsvis redovisas av Sandberg et al. att när förskollärarna

10

fått hjälp utifrån av till exempel specialpedagog så känner de sig tryggare i sin roll att ge det särskilda stödet som barnet kan behöva (2009, s. 108).

Björck-Åkesson menar att det krävs kunskaper om barns olika utveckling och lärande för att uträtta de åtgärder som kan behövas för barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Det finns olika faktorer som spelar in för att kunna göra dessa åtgärder, till exempel sociala- och miljöfaktorer. För att organisera miljön efter barnens behov behöver det klargöras vilka förutsättningar som finns hos barnen och förskolans miljö. Barnets förutsättningar kan utgöras av till exempel en fastställd diagnos, barnets lärande och fysiska funktionsnedsättningar. Miljön i förskolan utgörs både av den fysiska miljön men också den sociala miljön som möjliggör ett samspel för barnen. Den sociala miljön handlar om vilka möjligheter barnen får att samspela med andra individer i förskolan, både vuxna och andra barn. De åtgärder som görs behöver anpassas efter de olika behov som finns hos barnen för att främja det sociala samspelet, lärande och utveckling (2014, s. 32–34).

Sandberg & Norling hävdar att det saknas forskning och dokumentation kring vilka metoder pedagoger i förskolan kan använda med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Faktorer till detta beskrivs som avsaknad av tid för att reflektera, diskutera och dokumentera kring metoder som fungerar för barn i behov av särskilt stöd. Pedagogerna beskrivs även behöva handledning och kompetensutveckling för att få de kunskaper som behövs för att tillämpa olika metoder vilket saknas hos många förskolor (2014, s. 50–51).

I nästa avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkter som vi kommer att utgå från i vår studie samt olika perspektiv på inkludering.

11

5 Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt kommer vi att presentera de teoretiska utgångspunkter som vi kommer att använda i analysen av vår studie. Vi kommer att utgå från olika perspektiv på inkludering. I vår studie har vi valt att fokusera på Peder Haugs (1998) perspektiv av inkluderingens olika betydelser i vår analys och dessa presenteras nedan.

Göransson och Nilholm har i en studie analyserat tidigare forskning om inkluderande utbildning. Utifrån analysen framkom fyra kategorier av definitioner på inkludering.

A. Placeringsdefinition – inkludering som placering av barn med diagnos/i behov av särskilt stöd i vanlig förskola. Här menas att förskolan är inkluderande så länge de tar emot barn i behov av särskilt stöd eller med en funktionsnedsättning/diagnos.

B. Specificerad individualiserad definition – inkludering för att tillgodose sociala/akademiska behov hos barn med funktionsnedsättning/barn i behov av särskilt stöd. Med denna definition menas att för en inkluderande förskola så krävs det att barn i behov av särskilt stöd/funktionsnedsättning så krävs det att de får en godtycklig och likvärdig utbildning som de andra barnen.

C. Generaliserad individualiserad definition – inkludering för att tillgodose sociala/akademiska behov hos alla barn. Här menas att alla barn ska vara inkluderade i verksamheten och utbildningen på likvärdigt sätt utifrån alla barns olika behov.

D. Gemenskap som definition – inkludering för att skapa en gemenskap för alla barn. För att vara en inkluderande förskola krävs det att alla barn ges möjlighet och förutsättningar för att vara en del av en gemenskap och den sociala kulturen i förskolan (2014, s.265–270).

12

Begreppet inkludering är ett komplext ord som kan ha många betydelser. Nilholm beskriver inkludering som ett positivt ord för många. Det är viktigt att tänka på att ordet kan tolkas på olika sätt och förstå att det kan betyda olika saker (2019, s. 25–26).

Den kompensatoriska lösningen och segregerande

integrering

Haug beskriver att den kompensatoriska lösningen bygger på uppfattningen att alla har rätt till en likvärdig utbildning. Detta betyder att alla individer ska ha samma möjlighet att fungera på samma villkor som alla andra, genom en förstärkning med extra resurser som kompenserar individens svaga sidor samt att de får en särskild anpassad utbildning. För att få extra resurser inom den kompensatoriska lösningen förutsätts att barnet fått en diagnos av en sakkunnig inom området genom att de undersöker vad barnet har för problem och behov. Huvudmålsättningen inom den kompensatoriska lösningen är att barnen ska få extra resurser så de utvecklas och når upp till samma nivå som resten av barngruppen befinner sig på inom olika områdena. På det sättet kan barnet fungera i förskolan och även fungera i samhället som övriga medborgare. Detta synsätt på barnet kan leda till utanförskap eftersom det är sällan barnet kommer upp i samma nivå som sina kompisar trots extra resurser för att kompensera barnets brister (1998, s. 17–18).

Den segregerande integreringen utgår från hur undervisningen organiseras för barn i behov av särskilt stöd. Organisationen för dessa barn varierar från att barnet är med i klassen, får enskilda undervisningstimmar, att arbeta i mindre grupp utanför klassen till att behöva gå på särskola eller bo på särskild institution. Det förutsätts en bra dialog med sakkunniga för att hitta den optimala lösningen och vilken organisation som passar bäst för det enskilda barnet. När det vi ser på barn i behov av stöd är detta individbaserat, dessa barn har oftast en medicinsk, psykologisk brist eller en bristfällig utveckling. Att ge barnet en individuell kompensatorisk behandling, så barnet får den bästa möjligheten att anpassa sig till förskolan och samhället är en svår utmaning menar Haug. Målet för dessa barn är att de ska fungera på samma nivå som de andra barnen och att detta blir en

13

samhällsintegrering så denne kan växa upp och fungera i samhället som alla andra (Haug, 1998, s. 22–23).

Demokratiska

deltagarperspektivet

och

inkluderande

integrering

Detta perspektiv innebär att varje barn har rätt att vara sig själv och har rätt till en likvärdig utbildning. Haug skriver att verksamheten ska anpassas efter barnet och inte tvärtom, för gör vi tvärtom är vi inne på den kompensatoriska lösningen där barnet ska kompensera upp de brister hen har tills barnet uppträder normalt. Förskolan ska istället av normalisera verksamheten från de olika regler och normer som råder i förskolan så att allas olika variationer och behov kan accepteras. Inom detta perspektiv ska alla barn få samma grund att stå på, genom att gå i en likvärdig förskola. Genom att få samspela och förhandla om vad som händer ska individen kunna påverka sin situation i förskolan (Haug, 1998, s. 20–21).

Haug beskriver att inkluderande integrering innebär att barnets undervisning ska ske inom ramen för den grupp barnet tillhör. Perspektivet handlar om social rättvisa för alla barn. Alla barn har utifrån detta synsätt rätt att delta utifrån kollektiva demokratiska värden. Det är mest rättvist och bäst för det enskilda barnet att denne kan ta del av samhället oberoende av sina förutsättningar och prestationsförmågor. Barnet ska kunna delta i en samhällsgemenskap och få en likvärdig undervisning från tidig ålder. Genom detta läggs en positiv grund för dessa barn att vara en del av samhällets vardag. Förskolan har en viktig roll i den sociala träningen och gemenskapen som är viktig för barnet. De skillnader som finns mellan barnen accepteras och blir en del av de dagliga erfarenheterna i verksamheten. Utifrån detta synsätt bör varje barn få en individuell tillrättalagd undervisning och en undervisning det specifika barnet har rätt till. Detta bidrar till att inget barn blir utpekat utan verksamheten anpassas utifrån varje barn. Genom detta blir alla barn likvärdiga i förskolan och förskolan blir likvärdig för alla barn. Förskollärarna måste därmed ha kompetensen att undervisa alla barn. Begreppet särskilda behov är en följd av att skolan inte är utformad så att alla kan fungera i denna kontext. Förskolans utmaning är

14

att alla barn ska fungera där oavsett förutsättningar och prestationsförmåga (Haug, 1998 s.23–24).

Nästkommande avsnitt berör den metod som har använts till studiens upplägg.

6 Metod

I detta avsnitt redogör vi för vilken metod och vilka val vi gjort i studien. Därefter redovisar vi vårt urval och genomförande av intervjuerna, samt hur vi förhållit oss till det etiska förhållningssättet gentemot respondenten.

Metod för datainsamling

Vi valde att använda kvalitativ metod och har genomfört interjuver med förskollärare och resurspedagoger. Genom intervjun kan ett synliggörande av den upplevda verkligheten, beskrivas och framställas. Genom att intervjupersonen berättar om sina tankar, upplevelser men också om sina erfarenheter och sitt liv. Genom att lyssna får vi deras tolkningar och versioner inom det ämnet vi vill veta mer om, det insamlade material ger en bra grund och goda möjlighet till tolkning och analys menar Fägerborg (2011, s. 85). Vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer. Esaiasson Gilljam et al. (2017 s. 260) menar att det ges möjlighet till mer oväntade svar när vi använder oss av intervjuer. Trost (2010, s. 25) menar att genom att ställa enkla och raka frågor kan svaren bli komplexa och innehållsrika. Genom att ha likadana frågor för båda yrkesgrupperna ger det oss ett material som går att analyseras och jämföras. Möjligheten att få den intervjuade personens kunskaper, synpunkter och tankar i det bestämda syftet, inte bara det som berättats utan även hur det berättats är viktigt enligt Fägerborg (2011, s.88–89). Det är passande att använda sig av en kvalitativ studie om intresset är kring personens tankar och handlingsmönster inom ämnet (Trost 2010, s. 32).

Urval

Eriksson-Zetterqvist & Ahrne (2015, s. 39) menar att forskningsfrågan är helt avgörande för vilken grupp eller grupper av personer som är intressanta att intervjua. Vi

15

valde att intervjua fem förskollärare och fyra resurspedagoger. Trost (2015, s. 143–144) menar att begränsning av antalet intervjuer är att föredra, eftersom med många intervjuer kan materialet bli för stort och svårt att strukturera upp. Han menar även att det är bättre att göra ett fåtal intervjuer som är väl genomförda, än att göra många intervjuer som är mindre väl utförda.

Delstudie 1

Respondenterna i delstudie 1 är fem förskollärare som arbetar i förskola och har i barngruppen, som de beskriver, ett eller flera barn i behov av särskilt stöd. Deras erfarenhet av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd ser olika ut men alla har någon erfarenhet av det. Respondenterna kommer att benämnas med en siffra, 1–5.

Förskollärare 1 har arbetat inom förskola i 11 år och 6 år som utbildad förskollärare. Förskollärare 2 har arbetat inom förskola i 24 år som utbildad förskollärare.

Förskollärare 3 har arbetat inom förskola i 29 år som utbildad förskollärare.

Förskollärare 4 har arbetat inom förskola i 3 år och 1 år som utbildad förskollärare. Förskollärare 5 har arbetat inom förskola i 24 år som utbildad förskollärare.

Delstudie 2

Delstudie 2 består av 4 respondenter, dessa arbetar eller har arbetat som resurspedagoger, deras erfarenheter ser väldigt olika ut, men alla har arbetat med ett eller fler barn i behov av särskilt stöd.

Respondenterna bor i olika delar av Sverige. Respondenterna kommer att benämnas med en siffra, 1–4.

Resurspedagog 1 har arbetat ca 5 år inom förskola, 1,5 år som resurspedagog.

Resurspedagog 2 har arbetat till och från i ca 7år inom förskola och som resurspedagog i ca 8 månader.

Resurspedagog 3 har arbetat ca 4,5 år inom förskola och 4 år som resurspedagog Resurspedagog 4 har arbetat ca 30 år inom särskola, specialförskola och förskola, som barnskötare och som resurspedagog i ca 10 år.

16

Genomförande

Inför studien söktes förskollärare och resurspedagoger som kunde ställa upp för en intervju på deras arbetsplatser. Vi sökte bland våra kontakter, dock var inte tillräckligt många intresserade. Eftersom det var svårt att få kontakt med personer som var intresserade av att delta i studien skickades det ut förfrågningar i olika Facebookgrupper. Intresset av att delta i studien var hög bland förskollärna men lågt bland resurspedagoger. Således skickades mejl till ett antal verksamhetschefer i en kommun, där vi bad om hjälp att komma i kontakt med resurspedagoger. Det togs kontakt med de fem förskollärarna och de fyra resurspedagoger som visat intresse för studien. Det skickades ut medgivande intyg, informationsbrev där respondenten informerades om att intervjun kommer spelas in, för att kunna transkribera och analyseras senare. Patel & Davidson (1994, s. 69–70) skriver för att få spela in respondenten behöver vi dennes medgivande, fördelen med att spela in intervjun är att svaren registreras ordagrant, nackdelen är att det måste transkriberas ordagrant och detta är tidskrävande. Frågorna skickades ut i förväg, för att respondenten ska få möjlighet att tänka igenom sina svar och få en förståelse av syftet med studien. Att ta del av intervjufrågorna i förväg menar Bell och Walters ger respondenten möjlighet att begrunda vad de ska delta i för studie innan intervjutillfället, samt möjligheten att säga nej till intervjun (2016, s. 190–191). Intervjuerna genomfördes under april och maj månad år 2020. Vi valde att genomföra intervjuerna separat, Johanna intervjuade förskollärarna och Anneth intervjuade resurspedagogerna, som nämnts tidigare var tanken att detta skulle ske på respondentens arbetsplats. Detta ändrades dock eftersom sökandet efter respondenter via Facebookgrupper gav en större geografisk spridning i Sverige vilket gjorde det svårt att för ett möte, så vi valde att genomföra telefonintervjuer. Kvale & Brinkmann (2014, s.190) menar att använda sig av telefonintervjuer i en kvalitativ undersökning har sina fördelar, genom att man lätt kan intervjua personer som geografiskt bor långt bort. Vi bokade in en tid då vi ringde upp respondenten, i början av intervjun förtydligade vi studiens syfte och respondentens rättigheter. Eriksson-Zetterqvist & Ahrne (2015, s.50) betonar att det är lämpligt att be respondentens om samtycke till inspelning i inledningen av intervjun. De genomförda intervjuerna var ca 30–60 minuter långa.

17

Reflektion över metod

Syftet var att göra en kvalitativ studie för att ta reda på hur förskollärare och resurspedagoger beskriver arbetet med inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vi anser att vi kunnat få svar på syftet till studien och frågeställningarna till de två delstudierna genom de svar vi fått från respondenterna. Trost (2010, s. 25) menar genom att göra kvalitativa intervjuer får man ett rikligt material som när det bearbetats kan vissa olika mönster, uppfattningar och mycket annat. Reliabiliteten i denna studie är inte stark då vi endast intervjuat fem förskollärare och fyra resurspedagoger. Genom att luta respondenternas svar från tidigare forskning kan vi ändå stärka de svar vi fått vilket innebär att vi kan se ett trovärdigt resultat på de ställda frågeställningarna. Avslutningsvis känner vi oss nöjda med valet av metod för denna studie då vi anser att vårt syfte är besvarat.

Etiska aspekter

Under studien har vi förhållit oss till Vetenskapsrådets rekommendationer (2017). Etiska överväganden har därmed gjorts när det gäller följande aspekter: information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande. Vi informerade respondenterna via mejl, där all information angående vår forskning och vårt syfte med intervjun kom fram (se Bilagor 1– 3). Det presenterades även hur intervjun kommer att genomföras och att deltagandet är frivilligt. Det mejl som skickades till respondenterna innehöll även ett medgivarintyg, som vi senare fick tillbaka påskrivet, detta gav oss ett samtycke till att spela in respondenten och att inspelningen senare skulle transkriberas och analyseras i vår studie. Ljudinspelningen och annat som rör respondenten sparas på våra lösenordskyddade datorer, respondenterna fick fiktiva namn för att deltagarna inte ska gå att identifiera (Vetenskapsrådet, 2017, s. 26–27). Konfidentialitet innebär att den information vi fått i förtroende av respondenten inte kommer spridas vidare och att den är konfidentiell (vetenskapsrådet, 2017, s. 40).

Vid intervjutillfället informerades respondenten åter igen om vad som kommer att ske med ljudinspelningen, och att denne hade rätt att säga ifrån om hen inte ville delta i studien och att materialet kommer raderas när vi är godkända.

18

7 Resultat och analys

I följande avsnitt redovisas resultat och analys under rubrikerna delstudie 1 och delstudie 2.

Delstudie 1 redovisar intervjuerna från förskollärare och delstudie 2 från resurspedagoger. Det som presenteras är det som är relevant utifrån intervjun, för att besvara de forskningsfrågor som ställts till denna delstudie. Denna del kommer att delas upp i tre underrubriker för tydligheten. Underrubrikerna har valts utifrån de tidigare ställda forskningsfrågorna.

Delstudie 1

7.1.1 Hur barn i behov av särskilt stöd beskrivs av förskollärare

De förskollärare som intervjuats verkar vara eniga om att de flesta barn är i behov av något sorts stöd under sin tid i förskolan. De beskriver att det finns de barn som har en uttalad diagnos, till exempel barn inom autismspektrat, där förskolan fått tilläggsbidrag för att anlita en resurs till barnet. I dessa fall får pedagogerna även hjälp från habiliteringen och/eller en specialpedagog för att arbeta med barnet. Detta kan tolkas utifrån Haugs kompensatoriska perspektiv som att alla barn ska ha samma möjligheter att klara förskolans vardag, men att en del barn behöver en kompensering i form av extra resurser (1998, s. 17–18). Det beskrivs även att det kan vara barn som har ett annat modersmål än svenska där de behöver extra språkstöd eller barn som behöver stöd i relationer till andra barn. Även de barn som har en fysisk nedsättning som till exempel hörsel eller synproblem, eller allergier, där det kan behövas någon form av extra stöd för barnet räknas in i kategorin barn i behov av särskilt stöd av förskollärarna. De intervjuade förskollärarna säger att alla barns behov av stöd är olika och det kan vara att de behöver stöd under hela sin tid i förskolan till endast en kortare period eller under en speciell tid eller situation under dagen. Förskollärare 2 beskriver barn i behov av särskilt stöd på detta vis:

19

Vi benämner ju ofta särskilda rättigheter, att det är någonting som gör att de behöver ha lite extra stöd.

Alla förskollärarna i studien beskriver att alla barns behov är olika och de behöver få stöd utifrån deras speciella behov. Förskollärarna fick frågan om de har några särskilda rutiner eller arbetssätt för att uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd. Ett arbetssätt som är gemensamt för några av förskollärarna är att under reflektionstid kan de barnen som är i behov av särskilt stöd uppmärksammas genom dialog och diskussion i arbetslaget. Några av förskollärarna säger att det även är viktigt att upprätta ett förtroende hos vårdnadshavarna och hela tiden ha en bra dialog med dem för att kunna ge rätt stöd till barnet. Det beskrivs att en specialpedagog kan kontaktas för att titta på hur ett stöd kan upprättas för ett enskilt barn om vårdnadshavarna har gett sitt samtycke till att göra det. Några av förskollärarna beskriver även att om vårdnadshavarna är motvilliga till att en specialpedagog ska komma så kan specialpedagogen komma för att titta på hela barngruppen och ge råd och stöd till pedagogerna om hur de kan utforma verksamheten och deras arbetssätt. Detta kan tolkas utifrån hur Haug beskriver det kompensatoriska perspektivet och att det krävs att en sakkunnig som utreder och fastställer en diagnos på barnet för att det ska tillsättas extra resurser som ett stöd till barnet (1998, s. 17–18).

7.1.2 Hur inkludering beskrivs av förskollärare

Förskollärarna fick frågan hur de ser på inkludering och vad det innebär för dem. Inkludering beskrivs av flera av förskollärarna som att alla barn ska kunna delta i verksamheten och undervisningen, men att alla har olika behov och förutsättningar. De säger att detta innebär att alla inte kan delta på samma villkor utan olika situationer behöver anpassas utifrån de olika behov som barnen har. Vidare berättas att en del barn inte mår bra av att vara med hela tiden utan behöver mindre grupper eller till och med göra saker utan andra barn med bara en vuxen. Förskollärarna beskriver hur vissa barn är utåtagerande och kan behöva göra saker enskilt eller avstå från ett moment om det inte funkar just då. Detta kan kopplas till Haugs resonemang om den segregerande integreringen och att organisera så att vissa barn har enskild undervisning eller tid ifrån barngruppen för att ha möjlighet att delta i övriga verksamheten (1998, s, 22). Förskollärarna beskriver att de övriga barnen inte ska behöva stå tillbaka för att alla barn ska inkluderas i allt hela tiden. Förskollärare 5 beskriver det som en balansgång och varje

20

situation behöver anpassas efter barngruppens olika behov hela tiden. Förskollärarens roll i att inkludera alla barn beskrivs som viktig. Förskollärare 1 säger

Det är en del i mitt uppdrag tänker jag, en väldigt viktig del i mitt uppdrag som förskollärare. Se till att barnen får de förutsättningarna de behöver ha för att kunna vara inkluderade i verksamheten.

Inkludering beskrivs som ett svårt uppdrag av förskollärarna. Respondenterna menar att alla barns behov ska tas hänsyn till och tillgodoses vilket kan vara svårt i en stor barngrupp där alla har individuella behov. Förskollärarna berättar att planering blir viktigt för att kunna skapa en inkluderande verksamhet för alla barn. Det berättas att det är viktigt att det finns utbildade förskollärare som kan ta ansvaret för att se till att alla barn blir inkluderade och handleder resurserna så att de kan hjälpa till det detta.

Haug beskrivet i det demokratiska deltagarperspektivet att alla barn har rätt till en likvärdig utbildning och att utbildningen ska utformas utifrån varje barns enskilda behov (1998, s. 20–21). Förskollärarna beskriver att en likvärdig utbildning för alla är en komplex fråga men även en självklarhet. Men att en likvärdig utbildning kan se olika ut för alla barn. Det finns olika behov som ska tillgodoses och alla barn lär utifrån sina egna förutsättningar. En återkommande mening från förskollärare 2, 4 och 5 är:

Alla barn ska få en chans att bli sitt bästa jag.

Förskollärare 5 säger att det är viktigt att prata om en likvärdig utbildning för alla, men att fråga sig, vad likvärdigt är. Om det är samma för alla eller om det kan se olika ut beroende på vad barnen har för olika behov beskriver förskollärare 5 är något att fundera på. Fortsättningsvis säger förskollärarna att alla barn inte alltid kan ges samma undervisning eller utbildning utan den behöver anpassas utifrån barnens förutsättningar och vad som behövs för individen. De menar att alla barn ska ges en utbildning men den kan se olika ut. Förskollärare 2 säger följande:

Utan vi ska ju någonstans kunna faktiskt titta på läroplanen och faktiskt kunna se att alla barn har ingått på ett eller annat sätt under sin utbildning, under alla sina år på förskolan.

För att inkludera barn i behov av särskilt stöd finns det en sak som förskollärarna är överens om att de behöver och det är tid. Förskollärarna beskriver att de behöver mer tid

21

för att planera och för att lära känna alla barn och de olika behov de har. Hjälp från specialpedagog är även en sak som nämns av de intervjuade förskollärarna samt tydliga mål och handlingsplaner. Materiella förutsättningar för att ordna miljön och undervisningen för att inkludera alla barn säger förskollärare 4 är något som behövs. Även ett par extra händer och ögon kan vara till hjälp för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, detta kan en resurspedagog bidra med om det har tillsats till gruppen. Detta kan kopplas till det Haug beskriver i den inkluderande integreringen att förskollärarna behöver ha rätt kompetens då utmaningen ligger i att organisera förskolan så att alla barn kan delta oavsett vilka förutsättningar och behov barnet har (1998, s. 23–24)

7.1.3 Förskollärarnas beskrivning av anpassningar i verksamheten

I organiseringen av miljön beskriver förskollärarna att de utgår från barnen och erbjuder material som fungerar utifrån de olika behov som finns i barngruppen. Upptäcker de att de har något material som inte fungerar plockas det bort. Ett exempel på detta är förskollärare 5 beskrivning;

Jag tänker väldigt mycket på hon vi har nu och han vi hade för några år sen. Och för honom var det ju, jag kommer ihåg när han kom till oss. Vi hade gjort upp en sån här otroligt inspirerande miljö och det var glaskulor och det var allt möjligt och det var liksom. Det där flög ju bara på nån timme så var allting i golvet.

Fler av förskollärarna förklarar att om det finns barn med utåtagerande beteende på avdelningen kan det behövas anpassningar i miljön för barnens säkerhet så att ingen kommer till skada. Då kan det istället erbjudas material som till exempel sand, lera eller vattenlek. Förskollärare 3 säger att miljön kan behöva anpassas om det finns ett barn med en fysisk funktionsnedsättning, till exempel om ett barn är synsvagt så kan det behövas märkas upp med tejp på golvet eller att porslin och glas behöver ha en annan färg. Detta kan göras genom att skapa olika platser i miljön där barnen kan mötas och samspela är också något som beskrivs som en viktig del berättar förskollärare 2 och 5. Även genom att organisera för olika gruppkonstellationer och att möjliggöra för barnens lek där alla kan delta bidrar till en inkluderande verksamhet beskriver förskollärare 4:

Man behöver ju se till varje barns individuella behov och så och egentligen hur man ska forma verksamheten för att man ska kunna möta upp barnen i, till det dom faktiskt behöver.

22

I undervisningssituationerna beskriver förskollärarna att det är viktigt att utforma undervisningen utifrån barnens förutsättningar för att de ska känna sig delaktiga och inkluderade. Genom att utforma undervisningen utifrån deras intresse så blir det lättare att utmana barnet i det som behöver tränas på. Detta kan kopplas till det Haug beskriver i det demokratiska deltagarperspektivet, att verksamheten ska utformas efter barnens olika behov (1998, s. 20). Att inkludera barnet i en situation tänkt för de andra barnen men hitta ett syfte som passar barnet i behov av särskilt stöd beskrivs som ett inkluderande arbetssätt av förskollärare 2. En undervisningssituation beskrivs på följande vis av förskollärare 2:

En stor barngrupp skulle gå och leta spår, på deras initiativ. Och där kan man inkludera, i vilket fall ett av de här barnen, i det här, för att då få gå iväg tillsammans och bli en social person tillsammans med dem. Det här barnet behöver träna att ingå i sociala sammanhang. Då är ju det en utmaning och inkludering för det barnet. De andra barnen har ett uppdrag att leta efter spår, men det här barnets uppdrag blir att vara delaktig i den här gruppen att gå iväg. Och helt plötsligt så började det barnet att leta spår också och förstod att det här var ju intressant för de andra barnen. De kan vara med på samma sak men ha olika ingångar.

Fortsättningsvis berättar förskollärarna att genom att ha ett tydligt syfte och planera undervisningen utifrån de förutsättningar som finns så ökar möjligheterna att inkludera barnen. Ett exempel som lyfts av förskollärare 5 är att ett barn kan behöva arbeta i en liten grupp eller göra en aktivitet som barnet tycker är roligt. Anpassningar i undervisningen utifrån de behov som finns beskrivs som viktigt av fler av förskollärarna. Det som beskrivs som problematiskt av förskollärarna är att inkludera alla barn för alla är olika och har olika behov. De säger att det är speciellt svårt när det är barn med ett utåtagerande beteende som kan gå ut över de andra barnen. Att då få de andra barnen att acceptera och leka med ett barn som är våldsamt mot dem är svårt. Förskollärare 1 säger.

Ja det största problemet blir nog att man märker att barngruppen tar avstånd från de barnen som är i behov av stöd. Det tycker jag är svårt.

Det som beskriv av förskollärarna i anpassningen av verksamheten kan kopplas till Haugs (1998) perspektiv inkluderande integrering. Inom detta perspektiv har den sociala träningen för barnen en stor del och det är viktigt att alla är en del av gemenskapen vilket leder till att barnen kan känna sig delaktiga. Undervisningen inom detta perspektiv ska vara individualiserad för att främja lärandet hos alla barn. De olikheter som finns hos alla individer i förskolan ska respekteras och framhävas för att på bästa sätt lära av och med varandra. Det är en utmaning för förskollärarna att se till att anpassa verksamheten efter

23

varje barns enskilda behov så att alla får en chans till en likvärdig utbildning (1998, s. 23– 24).

Avslutningsvis är förskollärarna till stor del eniga om att inkludering av barn i behov av särskilt stöd är ett komplext arbete som varierar utifrån alla barns olika behov av stöd. Det beskrivs som en balansgång där det krävs engagemang och lyhördhet från förskollärarna för att inkludera alla barn på något sätt i verksamheten så att alla ska kunna känna sig delaktiga.

Delstudie 2

7.2.1 Hur barn i behov av särskilt stöd beskriv av resurspedagoger

De resurspedagoger som deltog i studien har liknande uppfattning om vilka barn som är i behov av stöd. De beskriver hur de flesta barn är i behov av någon typ av stöd under sin tid i förskolan.

Resurspedagog 3, Det är ju en ganska svår fråga man kan ju gå väldigt djupt i det och säga liksom att alla barn behöver ju olika anpassningar och stöd så att alla kräver ju nått mer på nått sätt och lättare för annat på något annat sätt liksom så egentligen så är ju med särskilt stöd är ju liksom för oftast när dom är så små i förskolan är det ju inte många som är in på habiliteringen eller som har diagnoser så det behöver ju inte vara det heller för att man ska behöva särskilt stöd men det är ju om man märker att dom behöver det här stödet för att funka liksom i verksamheten och att dom ska få synas och att vardagen ska funka för dom så det är ju dom som sticker ut lite extra som man behöver anpassa sig för och sen är det vissa som får en diagnos längre fram och vissa inte det är så svårt att säga exakt. Resurspedagogerna beskriver att de som är i behov av särskilt stöd är barn som har en diagnos inom tex autismspektra eller någon form av funktionsnedsättning som hörselskada, synnedsättning, motoriska svårigheter eller multihandikappade. Dessa barn är oftast inskrivna vid habiliteringen och förskolan får oftast extra pengar för dessa barn, så att förskolan kan anställa en resurspedagog till barnet för att hjälpa hen i den dagliga verksamheten. Detta kan förstås som en kompensatorisk lösning, där en sakkunnig person inom ett visst område ställer en diagnos genom att tittat på barnets behov och problem och sedan bestämma barnets behandling och undervisningsplan, för att garanterar framgång (Haug 1998, s.17). Resurspedagogerna har den gemensam uppfattning att det inte bara är de barn med diagnos som kan var i behov av särskilt stöd under sin tid på förskolan. Resurspedagog 1 säger att hen tycker det är mestadels de barn som har svårt med det sociala samspelet, att det är mest de som blir lidande i förskolan. Även barn med motoriska och språkliga utmaningar kan behöva särskilt stöd i verksamheten. Resurspedagog 4 säger

24

att det idag ofta är flera stycken barn på en avdelning som har någon typ av behov. Hen nämner koncentrationssvårigheter och de barn som har svårt med lekkoder. Resurspedagog 4 berättar vidare att när man får en misstanke om problem hos ett barn syns det oftast vid 4 årsålder, då är det lättare att se olikheterna i mognaden hos barnen och ju äldre barnen blir desto mer framträder barnets problem. Resurspedagog 1 berättar att de barn som har svårt med det sociala samspelet får det svårt i förskolans kontext. Haug skrivet att begreppet särskilda behov ses som en social konstruktion som går ut på att t ha individuella åtgärder för barn i behov av särskilt stöd i förskolan, eftersom den inte är konstruerad för att alla barn ska fungera i dess kontext. Förskolans utmaning är att arbeta med alla barn och att den ska omfatta alla barn (1998, s.24).

7.2.2 Hur inkludering beskrivs av resurspedagoger

Resurspedagogerna fick frågan hur de ser på inkludering och vad det innebär för dem. Alla resurspedagoger beskrev inkludering som viktigt men att det kan göras på olika sätt för olika barn.

Resurspedagog 1, Man måste ha koll på alla barn, att dom får samma förutsättningar sen innebär inte det att alla ska få göra samma sak men att dom får rätt förutsättningar och de är ju olika beroende på vad man har för behov och får man till en fungerande vardag på förskolan kommer inkluderingen lite av sig själv.

Resurspedagog 1 berättar att det kanske inte alltid är bra att inkludera barn i behov av särskilt stöd i undervisningssituationerna med den stora barngruppen,utan istället utföra undervisningen vid ett annat tillfälle, där pedagogen valt ut en barnkonstellation där man vet att barnet fungerar. Detta kan kopplas till Haug och det organisatoriska alternativet, att få vara en del i barngruppen, men även kunna göra något själv eller i en mindre grupp, det väsentliga är att ge barnet en miljö som är optimalt för hen på förskolan (1998, s. 22). Resurspedagogerna beskriver att deras roll är att ge barnet förutsättningar att lyckas i sin vardag på förskolan och att vara nära barnet för att underlätta barnets interaktion med så väl andra barn som med övriga pedagoger så att inkluderingen blir bra och meningsfull för alla.

Resurspedagog 4, för mig är det viktigaste att barnet känner sig inkluderad i verksamheten och det är ju min uppgift att se till så att hen gör det.

Flera av resurspedagogerna tycker att det är deras ansvar att se till att barnet känner sig inkluderad i gruppen och verksamheten och att det kan göras på olika sätt. Ett sätt är att vara nära barnet och det är även något de trycker på, vara där steget före så att barnet kan

25

delta med likvärdiga förutsättningar som de andra barnen. Några av respondenterna i studien menar, att resurspedagogen bör vara där, för att stötta och hjälpa barnet att vara delaktig och inkluderad i barngruppen. Haug skriver att en demokratisk grund betyder att alla går i samma förskola/skola och samsas om utrymmet och om allt som sker där. Ett förtroende och ett gemensamt intresse byggs upp och bidrar till ett bättre samhälle. Respekten måste vara ömsesidig och bottna i de synpunkter som finns i de olika intressena, vilka behov och material som har värde. Detta innebär att acceptera andra och accepteras för att kunna ingå i gemenskapen efter sin egen förmåga, och att vara tillsammans i en ständig samverkan kräver att man i denna process har en ömsesidig anpassning och det kräves inkludering, vi lär oss hur vi ska vara mot varandra i samhället (1998, s. 20).

Resurspedagog 3, berättar jag som har jobbat så mycket med teckenspråk och tecken som stöd, alla måste få ha en åsikt oavsett om man har talet […] det innebär att man måste få känna sig delaktig om man vill va det, är ju inte alla barn i behov av stöd som vill vara jättedelaktig men det är ändå viktigt att man försöker och ger dom en chans.

Resurspedagogerna är eniga om att barnen får en likvärdig utbildning, efter sina förutsättningar, undervisningen anpassas efter de behovet barnet har. Resurspedagog 4 berättar om ett av barnen hen varit resurspedagog till som inte kunde skriva sitt namn, istället fick barnet klippa ut sina bokstäver och sen klistra upp detta på ett papper för att bilda hens namn. Haugs resonerar utifrån den segregerande integreringen och menar att vissa barn är i behov av andra typer av arrangemang inom förskolan när det gäller undervisningens innehålla och genomförande. Det organisatoriska alternativet visar att barn kan behöva enskild undervisning, i mindre grupp eller tid ifrån barngruppen detta kan möjliggöra att barnet lyckas deltar i den övriga verksamheten. Det är centralt är att man ger det enskilda barnet den optimala miljön (1998, s. 22).

7.2.3 Resurspedagogernas beskrivningar av anpassningar i verksamheten Resurspedagogerna berättar om att den anpassning som görs på deras avdelning inte är så stor. På två av förskolorna görs anpassningar vid vilan, vilket innebar att dessa barn behövde sin plats och sina rutiner i denna situation.

Resurspedagog 2, vårt rum där vi har vila efter mat och där inne så har ju det här barnet specifikt säg en säng som hen sover i det är väll en sån sak där det känns som för trygghetens skull och just pga. sitt särskilda stöd och sen över lag kan jag inte tycka nej alltså allt annat är inte så anpassat så för det här barnet då vi inte barnet liksom behöver nått sånt här särskild nä men det här behöver det här barnet för det eller det […] utan det är de här lärmiljöerna och de funkar ju liksom det är ju inget konstigt utan det är ju just kanske är mer anpassat för hen i vilorummet om jag säger så.

26

Detta är det fler av resurspedagogerna som berättar att det inte ser någon specifik anpassning i verksamheten mer än små justeringar. Resurspedagog 3 berättar att där hen arbetar tar hen detta med anpassad verksamhet lite för givet, hen menar att de redan har en anpassad miljö och mycket anpassat material för alla på avdelningen, materialet anpassas efter gruppen och barnens intressen inte bara efter barnet i behov av särskilt stöd.

Haug menar att förskolans prövning är att få verksamheten att omfatta alla barn och få det att fungera för alla barn i förskolans kontext detta kan ses som en social rättvisa, det finns där ett samband mellan deltagarperspektivet och den inkluderande integreringen (1998, s. 24).

På två av förskolorna har de skapat rum i rummen för att ge barnen mer avskildhet och lättare att naturligt kunna begränsa antal barn som leker på samma yta.

Resurspedagog 1, ”ja framför allt är det ju ja många av barnen som behöver lite särskilt stöd. Barn över lag mår bättre om man inte är så många barn, så att framförallt är det ju att man skapar liksom rum i rummet. Vi arbetar med valtavla att man ser till att det får inte vara mer 4 på samma plats, så man delar upp gruppen så att hälften är ute när den andra hälften är inne så att man jobbar mycket med att dela upp barnen helt enkelt å också att man har en rutin i det så att barnen vet att ja nu har jag varit inne på förmiddagen då går jag ut på eftermiddagen”.

Resurspedagogerna tar även upp att de använder sig av bildstöd och tecken som stöd i verksamheten och att bilder och tecken är gynnande för alla barnen i gruppen inte bara för de barnen i behov av stöd.

Resurspedagog 3, tecken eller tecken som stöd och mycket med bild stöd just för att vi har ju förskola i ett område där många barn inte har svenska som första språk och båda mina resursbarn som jag har haft under den här perioden har inte heller svenska som första språk så att det blir ju ändå mer tydligt där att man måste jo men göra sig förstådd med bilder och tecken och att man försöker ha alla stöd som går.

Haug menar att den sociala träningen i förskolan är en möjlighet att skapa gemenskap och att barns skillnader måste bli accepteras och utgöra en del av de erfarenheter barnen erövrar i den dagliga verksamheten i förskolan. Med hjälp av en verksamhet som är utformad efter det enskilda barnet i gemenskap med verksamheten.Haug menar att alla bör ingå i samma gemenskap oberoende av intressen, prestationsförmåga och förutsättningar, med en positiv grund och social träning kan dessa barn senare som vuxen fungera i ett samhälle med andra, början till denna gemenskap startar i förskolan genom att vara en plats för alla barn (1998, s. 23–24)

27

Avslutningsvis är resurspedagogerna eniga att deras roll i arbetet med inkludering är viktig för att barnet ska känna sig tryggt och få möjligheten att utvecklas i förskolan. De beskriver att det är deras ansvar att göra barnet delaktigt så att barnet känner sig inkluderad i gruppen.

I de sista avsnitten kommer diskussion och konklusion att presenteras utifrån de resultat som vi har redogjort för i detta avsnitt.

28

8 Diskussion och konklusion

I det sista avsnittet av vår studie kommer vi att diskutera de resultat vi kommit fram till i förhållande till vårt syfte och frågeställningar. Vi kommer att koppla dessa till valda teoretiska utgångspunkter och den tidigare forskningen som presenterats. Avslutningsvis kommer vi att sammanfatta våra tankar och slutsatser med en konklusion.

Diskussion

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare och resurspedagoger beskriver att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. För att undersöka detta valde vi att utgå från tre frågeställningar var som skulle besvaras genom intervjuer. Frågeställningarna var följande: Hur beskriver förskollärarna barn i behov av särskilt stöd? Hur beskriver förskollärarna begreppet inkludering? Hur beskriver förskollärarna att verksamheten anpassas för att de barn som är i behov av särskilt stöd ska få utvecklas och känna delaktighet? Hur beskriver resurspedagoger barn i behov av särskilt stöd? Hur beskriver resurspedagoger begreppet inkludering? Hur beskriver resurspedagoger att verksamheten anpassas för att de barn som är i behov av särskilt stöd ska få utvecklas och känna delaktighet?

I den ena studien består respondenterna av förskollärare och i den andra av resurspedagoger. Vi valde att dela upp dessa för att få ett tydligt resultat av de båda yrkesgruppernas tankar. Vi kommer att redogöra för de likheter och olikheter som framkom.

Förskollärarna och resurspedagogerna är till stor del eniga i sina beskrivningar av vilka barn som uppfattas vara i behov av särskilt stöd. De beskriver att de flesta barnen är i behov av något sorts stöd under sin tid i förskolan. Vidare beskrivs av båda yrkesgrupperna att det finns olika behov hos barnen som behöver tillgodoses, det kan vara barn som har en fastställd diagnos, en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning eller barn som behöver extra stöd i relationer till andra barn. Det går att se likheter i de beskrivningar respondenterna i vår studie har av barn i behov av särskilt stöd som i Sandberg et al. studie. Det framkom tre definitioner i sin studie. Den första definitionen var liksom vår mest framträdande, att alla barn någon gång är i behov av stöd. Den andra var som även lyfts av våra respondenter att det är barn med en fastställd diagnos eller funktionsnedsättning.