Distriktssköterskans arbete inom primärvården under rådande pandemi : En intervjustudie

Distriktssköterskans

arbete inom primärvården

under rådande pandemi

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Susanne Ekholm & Jennifer Rosendahl HANDLEDARE:Berit Munck

JÖNKÖPING Oktober 2020

Sammanfattning

Bakgrund: Våren 2020 spred sig en pandemi med ett nytt coronavirus över världen. Sjukdomen kom att benämnas covid-19 och orsakar hos de flesta en luftvägsinfektion, dödligheten beräknas internationellt till mellan 1 och 1,5 procent. Vårdpersonal har under pandemin utsatts för stress och hälsorisker i arbetet. På en vårdcentral har distriktssköterskan varierande arbetsuppgifter och en ledande roll. Miljön runt distriktssköterskan är en viktig del av vårdandet. Syfte: Beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta inom primärvården under rådande pandemi. Metod: 15 semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Resultatet presenteras under tre kategorier; teamarbetets betydelse, utökat säkerhetsperspektiv och förändrade

arbetsrutiner. Ett bra teamarbete samt bra ledarskap från närmsta chef hade stor betydelse för

distriktssköterskornas arbete under pandemin. Förändrade hygienrutiner ledde till ökat säkerhetstänk på vårdcentralen samtidigt som det fanns en rädsla för smitta och smittspridning. Arbetsrutiner förändrades vilket ledde till ökad flexibilitet hos både patienter och personal. Slutsats: För att förbättra vården bör resurser läggas på teamutveckling inom primärvården. Utveckling av digitala hjälpmedel skulle leda till effektivisering av vårdcentralens resurser. Den förändrade innebörden av egenvård i fortsatt större utsträckning kan leda till bättre utnyttjande av befintliga resurser både hos individen och vårdpersonal.

District nurse´s work in

primary care during the

current pandemic

An interview study

MAIN AREA: Nursing science

AUTHORS: Susanne Ekholm & Jennifer Rosendahl SUPERVISOR:Berit Munck

Summary

Background: In the Spring of 2020 a new coronavirus started spreading across the Globe. In most patients a respiratory infection developed. A mortality rate between 1 and 1.5 percent is estimated internationally, resulting in stress and major health risks for healthcare staff and among them the district nurses who have a crucial role. The environment around the district nurse is an important part of the care.

Aim: Describe the district nurses' experiences of working in primary care during the current pandemic.

Method: 15 semi-structured interviews were conducted. The interviews were analysed with a manifest content analysis with an inductive approach according to Graneheim & Lundman. Results: Good teamwork and effective mediate manager leadership was of utmost significance. Changed hygiene routines increased the flexibility for both patients and staff and strengthened the sense of security even though a fear of the infection and its spreading was prevalent. The results are presented under three categories: importance of teamwork, increased safety thinking and changed work routines. Conclusion: Primary care team development need prioritized resources. Increased use of digital aids can make the use of resources more efficient. Redefining self-care can make utilization of existing resources better for both the individual and the health care staff.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Teoretiskt begrepp- Miljö ... 2

Syfte ... 3

Metod ... 3

Resultat ... 6

Ökad medvetenhet kring smittspridning ... 8

Förändrade arbetsrutiner ... 8

Flexibilitet hos patienter och personal ... 8

Förändrad egenvård ... 9

Diskussion ... 9

Slutsatser ... 11

Referenser... 13

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

1

Inledning

I början av år 2020 konstaterade WHO (World Health Organization) en global smittspridning, en pandemi, av ett nytt coronavirus. Viruset orsakar en luftvägsinfektion och sjukdomen benämns covid-19 (WHO, 2020a). Under en pandemi är hälso- och sjukvårdspersonal en grupp som är extra utsatt då exponeringen för nya smittämnen ökar markant på arbetsplatsen (Hussein, 2004; Hsin & Macer, 2004). Under SARS-epidemin i början av tjugohundratalet stod hälso- och sjukvårdspersonal för 20 procent av de som insjuknade och blev smittade (Hsin & Macer, 2004). Efter SARS-utbrottet framgick det att arbetssituationen för hälso- och sjukvårdspersonal som arbetade under då rådande epidemi var osäker och stressande, detta på grund av bristande kunskaper kring den nya sjukdomen samt oklara riktlinjer från ledningen (Ho et al., 2005). Under en rådande pandemi av coronaviruset och sjukdomen covid-19 som spreds över hela världen inom loppet av några veckor så var tiden för hälso- och sjukvårdspersonalen att förbereda sig på nästintill obefintlig (WHO, 2020b). För sjuksköterskor som arbetar under pandemier är det en utsatt position och en utmaning för att kunna utföra humanitär och professionell omvårdnad (Martin, 2011). Risken att själv utsättas för smitta är stor men även risken att föra smittan vidare till anhöriga och patienter (Martin, 2011; Tzeng, 2004). Arbete under sådana omständigheter kan vara krävande samt ha stor inverkan på distriktssköterskans yrkesroll och sociala liv (Balicer et al., 2006).

Bakgrund

Omvårdnad

Grunden för distriktssköterskans profession utgörs av omvårdnad. Omvårdnaden i distriktssköterskans arbete vilar på de fyra konsensusbegreppen människa, hälsa, miljö och samskapande omvårdnad (Bergbom, 2017). Människan ses som en helhet av existentiella, psykiska och fysiska dimensioner. Att visa respekt för människans självbestämmande, integritet och värdighet är betydelsefullt för att kunna uppnå tillit. Människan har även en social dimension vilket innebär hens livssammanhang som delvis består av människans arbete (Arman et al., 2015). Hälsa ses som en helhet format av människans olika dimensioner. Hälsa beskrivs som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte bara frånvaro av sjukdom (World Health Organization, 1948). Distriktssköterskan ska i sitt arbete stärka och stödja människors hälsa, inge hopp och mening och lindra människors lidande (Swenurse, 2019; Willman, 2019). Miljön innefattar hälso- och sjukvårdens lagar och organisation men även den fysiska miljön runt distriktssköterskan såsom hens arbetsplats. Miljön har stor inverkan på både patient och vårdpersonal, då miljöns utformning är en viktig del av vårdandet (Ylikangas, 2017). Samskapande omvårdnad inkluderar människan, distriktssköterskan och de praktiska omvårdnadshandlingar hen utför. Samskapande omvårdnad uppfylls med en bra relation och kommunikation mellan distriktssköterskan och människan (Batalden et al., 2015; Edvardsson et al., 2017; Ekman et al., 2011).

Pandemi

Begreppet pandemi definieras som utbrott av infektionssjukdom som får omfattande spridning och troligen kommer påverka stora delar av samhället samt hela världens befolkning (Folkhälsomyndigheten, 2019a). Långt tillbaka i tiden spreds viruspandemierna smittkoppor och spanska sjukan som båda orsakade miljontals dödsfall. Smittkoppor har funnits i årtusenden och beräknas ha tagit över 60 miljoner liv men deklarerades av WHO år 1980 att vara utplånad (Folkhälsomyndigheten, 2013). Spanska sjukan som debuterade i efterdyningarna av andra världskriget beräknas ha orsakat 50 miljoner dödsfall och av dessa var 35 000 svenskar. Ingen annan infektionssjukdom i historiska mått har orsakat så många dödsfall under så kort tid (Folkhälsomyndigheten, 2019b). I närtid spreds viruset SARS (svårt akut respiratoriskt syndrom) som var en epidemi som upptäcktes i Kina och pågick under 2002–2003 (WHO, 2004). Pandemi skiljer sig epidemi då epidemi är ett sjukdomsutbrott som endast sprids inom en befolkningsgrupp inom ett visst område (Folkhälsomyndigheten, 2019a). I slutet av december 2019 fick WHO information om enstaka patientfall med pneumoni av okänt virus i Wuhan City, Hubei Provinsen i Kina (WHO, 2020a). WHO deklarerade i början av mars 2020 att virusutbrottet skulle betraktas som en pandemi då den globala smittspridningen var ett faktum (WHO, 2020b). Viruset kom att heta SARS-coronavirus 2

(SARS-CoV-2

2) och orsakar sjukdomen som benämns Covid-19 (WHO, 2020c). Covid-19 är hos de allra flesta en luftvägsinfektion med symptom som hosta, feber, andningsbesvär, snuva, huvudvärk, muskelvärk och illamående. Många individer får lindriga besvär som kan behandlas med hjälp av egenvård i hemmet men vissa blir riktigt allvarligt sjuka och kan behöva vårdas på sjukhus. Dödligheten internationellt sett av sjukdomen Covid-19 uppskattas till mellan 1–1,5 procent och dödligheten ökar enligt statistiken med stigande ålder (Folkhälsomyndigheten, 2020a). I slutet av oktober 2020 hade 110 594 fall rapporterats i Sverige varav 5 933 dödsfall. Globalt sett har över 41 miljoner bekräftade fall rapporterats varav 1 134 940 dödsfall (WHO, 2020d).

Primärvård

Inom primärvård är målet enligt WHO Europa, att förbättra den allmänna hälsan samt att behandla sjukdomar och skador hos befolkningen som ej kräver akutsjukvård (WHO- Europe, 2015). Planerad samt oplanerad hälso- och sjukvård inom det allmänmedicinska kompetensområdet är grunden men innefattar även insatser inom rehabilitering, psykosociala och hälsofrämjande samt sjukdomsförebyggande åtgärder. Primärvården har även i sitt uppdrag ett ansvar att bedriva jourverksamhet på primärvårdsnivå. En av de viktiga delarna i uppdraget är kontinuiteten samt att ha en god tillgänglighet för befolkningen som är i behov av primärvård. Dessa inkluderar alla människor oavsett ålder men vissa patientgrupper prioriteras, till exempel äldre, personer med nedsatt funktionsförmåga samt kroniskt sjuka. Det är även ålagt primärvården att medverka i landstingets smittskyddsarbete samt i kris- och katastrofberedskap inom länet (Socialstyrelsen, 2016).

Distriktssköterskans roll

Distriktssköterskans grundläggande områden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Arbetet präglas av ett etiskt och holistiskt förhållningssätt och ska stödja, hjälpa, råda och vårda patienten och dennes familj. Distriktssköterskan verkar inom många områden och vårdformer och arbetsuppgifterna är därmed skiftande (ICN, 2012; Swenurse, 2019). Grunden i det hälsofrämjande arbetet är att utgöra ett stöd för människor i olika sjukdomstillstånd, situationer och åldrar (Jerdén et al., 2006; Willman, 2019). Distriktssköterskan arbetar utifrån de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informations- och kommunikationsteknologi. Personcentrerad vård har som strävan att se till hela personen och tillgodose sociala, psykiska, andliga och existentiella behov i samma grad som personens fysiska behov (Swenurse, 2016a). För att uppnå det bästa resultatet av vården är samarbete i teamet samt att känna trygghet från kollegor i det dagliga arbetet viktigt (Smeds et al., 2014). Evidensbaserad vård syftar till att kombinera beprövad erfarenhet med vetenskaplig grund för att kunna ge så säker vård som möjligt (Swenurse, 2010). Alla som arbetar inom vården har ansvar att tillsammans bidra till att kvalitetsutveckla system och arbetssätt (Batalden & Davidoff, 2007, Swenurse, 2017b). Säker vård syftar till att minska risken för skador och fel. Det innefattar också att distriktssköterskan har rätt kompetens gällande de omvårdnadshandlingar hen utför. Distriktssköterskan behöver även ha kunskap inom bearbetning, insamling, kommunikation och hantering av data inom yrket vilket innebär att beskriva data som omvårdnad i omvårdnadsprocessen. (Swenurse, 2016b). Inom primärvården arbetar distriktssköterskan med att leda och organisera omvårdnadsprocessen, stärka personens egenvårdsresurser, arbeta för att förstå hur Sompsykosociala situationer påverkar hälsan och ha fördjupad kunskap i samhällets påverkan på individen (Swenurse, 2019).

Teoretiskt begrepp- Miljö

Människan påverkas av miljön hen befinner sig i och den kan ses som olika delar av ett sammanhang. Omgivningen, omvärlden och medelpunkten påverkar människan som befinner sig i den specifika miljön då människan inte kan isolera sig från den. Redan på 1800-talet ansåg sjuksköterskan Florence Nightingale att miljön var ett centralt begrepp och lyfte betydelsen för hur miljön är utformad som en viktig del i vårdandet (Nightingale, 1954). Genom att observera den vårdande miljön ansåg Nightingale att individens hälsa kunde förbättras genom förbättrad omkringliggande miljö (Hegge, 2013; Nightingale, 1954). Miljön är delar av människans livsvärld och kan ge en känsla av både otrygghet och trygghet beroende på olika förhållanden runt omkring. Den fysiska miljön är den som finns runt

3

omkring i vår omgivning så som möbler, färger och utrustning. En väl utformad miljö leder till säkerhet, trivsel, trygghet och harmoni. Den psykosociala miljön består av goda relationer, kommunikation och attityder människor emellan (Ylikangas, 2017; Nightingale, 1954).

Miljön på arbetsplatsen inberäknar många aspekter såsom medicinska, biologiska, sociala, fysiologiska, psykosociala samt tekniska. Alla dessa påverkar i olika grad individens egen arbetssituation eller hens direkta omgivning på arbetsplatsen. Den svenska regeringens mål med arbetsmiljöpolitiken är att skapa en anpassad arbetsmiljö till den enskilde arbetstagaren och innefattar både hens fysiska och psykiska förutsättningar samt aktivt strävande efter att förebygga olycksfall och ohälsa. Enligt svensk lag har arbetstagare och arbetsgivare gemensamt ansvar att tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. För att god arbetsmiljö ska uppnås och bibehållas ska arbetsgivaren leda, planera och ha god uppsikt över verksamheten (SFS 1977:1160). Arbetstidslagen påverkar också arbetsmiljön då den reglerar hur mycket en arbetstagare får arbeta per dygn, vecka och år samt i vilken grad arbetstagaren har rätt till pauser och raster (SFS 1982: 673).

Styrkan inom en organisation ligger i organisationens förmåga att mobilisera information, resurser och support till sina medarbetare. Ledningen kan genom att förse medarbetarna med rätt mentala och fysiska verktyg stärka dem, vilket leder till att de kan utföra sina arbetsuppgifter på ett meningsfullt sätt (Kanter, 1977). Betydelsen av att kunna ha inflytande har setts som användbart även inom vårdorganisationer. Genom att ha inflytande i sitt arbete och kunna inverka på strukturella förutsättningar påverkas medarbetarna och deras upplevelse av sin arbetssituation. Medarbetare upplever sig maktlösa när resurserna stöd, information och arbetsmöjligheter inte finns att tillgå. Det kan leda till att de inte känner någon utvecklingspotential eller delaktighet i sitt arbete (Laschinger et al., 2010). Bra struktur och tillräckliga resurser har visat sig främja distriktssköterskans arbetsmiljö (McDonald & McTiernan, 2015). Bra samarbete mellan de olika professionerna på arbetsplatsen är en förutsättning för arbetsmiljön då distriktssköterskan träffar de flesta patienter på egen hand och kan behöva råd för att göra adekvata bedömningar (Smeds et al., 2014).

Ny forskning visar att vårdpersonal som arbetat under pandemin har utsatts för stress samt hälsorisker i sin arbetsmiljö som yttrat sig både fysiskt och psykiskt. Under pandemin har personal tvingats vara flexibla med sina arbetstider, arbetsplatser och har inte alltid fått tid för sina grundläggande behov (Jaarsma et al., 2020; Petzold et al., 2020; Cai et al., 2020). Dessa studier har riktat sig mot vårdpersonal generellt eller sjuksköterskor som arbetat inom slutenvården men det saknas studier från primärvården. Därav är det av stor vikt att undersöka vilka erfarenheter distriktssköterskan har av sin arbetssituation inom primärvården under rådande pandemi.

Syfte

Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta inom primärvården under rådande pandemi.

Metod

Design

Då syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta inom primärvården under rådande pandemi genomfördes en kvalitativ studie med induktiv ansats. Data samlades in genom intervjuer och analyserades med manifest innehållsanalys med induktiv ansats (Graneheim & Lundman, 2004). Induktiv ansats ansågs lämplig då den utgår från att beskriva deltagarnas egna erfarenheter och utifrån detta skapa en slutsats (Polit & Beck, 2016).

Urval

Vårdenhetschefer på ett 30-tal regionala vårdcentraler i ett län i södra Sverige kontaktades via mail och fick information och förfrågan om att delta i studien, Bilaga 1. Efter godkännande från vårdenhetschefer skickades skriftlig information ut till deltagarna om studiens syfte, frivillighet att delta samt deras rätt att avbryta studien när som helst utan förklaring, Bilaga 2. Inklusionskriterierna för att delta i studien

4

var att deltagarna skulle vara distriktssköterskor eller sjuksköterskor med med minst ett års arbetserfarenhet samt erfarenhet av att ha arbetat under rådande pandemi år 2020. I urvalet användes bekvämlighetsurval då det ansågs vara en lämplig urvalsmetod att använda då deltagarna finns tillgängliga inom en viss organisation och uppfyller inklusionskriterierna för studien (Polit & Beck, 2016). Totalt medverkade fem vårdcentraler slutligen i studien. I resultatet kommer alla deltagare benämnas som distriktssköterskor. Se Tabell 1 för översikt av deltagarna i studien.

Tabell 1, Översikt av deltagare i studien

Deltagare Kön Ålder Erfarenhet Utbildning

Nr 1 K 30-39 år 7 år Ssk Nr 2 K 30-39 år 6 år Dsk Nr 3 K 50-59 år 32 år Dsk Nr 4 K 30-39 år 6 år Ssk Nr 5 K 60-69 år 23 år Dsk Nr 6 K 30-39 år 8 år Ssk Nr 7 K 60-69 år 24 år Dsk Nr 8 K 30- 39 år 1 år Ssk Nr 9 K 40-49 år 2 år Ssk Nr 10 K 30-39 år 8 år Ssk Nr 11 K 40-49 år 12 år Ssk Nr 12 K 40-49 år 5 år Dsk Nr 13 K 40-49 år 20 år Ssk Nr 14 K 50-59 år 30 år Ssk Nr 15 K 30-39 år 8 år Ssk

Datainsamling

En semistrukturerad intervjuguide konstruerades med frågor som handlade om deltagarnas erfarenheter av att arbeta inom primärvården under pågående pandemi, hur deras arbetsuppgifter förändrats under pandemin och hur stödet från arbetsgivaren varit, Bilaga 3. Författarna genomförde tillsammans 15 semistrukturerade intervjuer under tidig höst 2020. Först genomfördes en pilotintervju av båda författarna tillsammans för att testa intervjuguiden. Pilotintervjun bedömdes som bra och frågorna ändrades inte efteråt så därför inkluderades den i studien. Resterande intervjuer genomfördes var för sig. Åtta intervjuer genomfördes på deltagarnas arbetsplatser på ett lugnt och ostört kontor och resterande intervjuer genomfördes via telefon. Deltagarna fick innan intervjuerna lämna informerat samtycke för studien. Olika följdfrågor ställdes utifrån deltagarnas svar. Det gjordes för att garantera att valda ämnen skulle täckas in under intervjun samt vara innehållsrik och innehålla information som svarade på studiens syfte. Intervjuerna varade från 11 till 29 minuter och samtliga samtal spelades in med hjälp av diktafon eller mobiltelefon efter deltagarnas godkännande. Samtliga deltagare erbjöds att få ta del av den färdiga studien. Åtta deltagare intervjuades ansikte mot ansikte och sju deltagare intervjuades över telefon. Det insamlade materialet förvarades på författarnas datorer som var lösenordskyddade och endast författarna hade åtkomst till ljudfilerna. Efter examinering förstördes allt det insamlade materialet.

Dataanalys

Intervjuerna transkriberades i sin helhet och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys för att upprätthålla struktur på underlaget (Graneheim & Lundman, 2004). De transkriberade intervjuerna lästes sedan igenom flera gånger av båda författarna för att få en helhetskänsla och kunna plocka ut meningsbärande enheter ur texten som svarade på studiens syfte. En meningsbärande enhet är den del av texten som utgörs av ord, meningar eller stycken som är relaterade till varandra genom sitt sammanhang eller innehåll (Graneheim & Lundman, 2004). Därefter bearbetades de meningsbärande enheterna till en mer kondenserad text där kärnan i texten fanns kvar men texten blev kortare och mer

5

lätthanterlig. Efter kondenseringen kodades materialet. En kod kan beskrivas som en etikett på en meningsbärande enhet som kortfattat beskriver dess innehåll (Graneheim & Lundman, 2004). Koderna sorterades sedan utifrån likheter och skillnader och markerades med olika färger i en tabell. Koder med liknande innehåll delades in i grupper som sedan bildade olika subkategorier. Subkategorier med liknande komponenter delades sedan in i kategorier (Graneheim & Lundman, 2004). Analysen resulterade i sex subkategorier och tre kategorier. Efter 12 intervjuer upplevdes viss datamättnad men för att bekräfta detta utfördes ytterligare tre intervjuer. Se Figur 1 för exempel på analysprocessen.

Kondensering Kod Subkategori Kategori

Chefer uppdaterat rutiner och anpassat arbetsplatsen

Chefens roll Ledarskapets betydelse Teamarbetets betydelse Ökat samarbete mellan professioner Samarbete Utökat samarbete

Figur 1, Exempel på analysprocessen (Graneheim & Lundman, 2004).

Forskningsetiska överväganden

Helsingforsdeklarationen användes som grund då den innehåller forskningsetiska principer gällande medicinsk forskning av människor. Principerna bygger på att deltagande i studier ska vara frivilligt för individen, att omsorgen om individen alltid måste gå före vetenskapens intressen och att samtycke från deltagarna ska inhämtas vid all datainsamling (World Medical Association, 2018). Deltagarna informerades innan intervjuerna påbörjades om att deltagande i studien var frivillig och att de kunde när som helst välja att avbryta deltagandet utan att uppge orsak. Alla deltagare som tackat ja till att delta i studien fick delta och ingen valdes bort. Intervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplatser eller via telefon då det bedömdes tryggt för deltagarna att vara i känd miljö. Intervjuerna kodades med nummer redan från början och deltagarnas namn uppgavs aldrig under intervjun.

Etisk egengranskning utfördes av författarna innan intervjuerna påbörjades med hjälp av Hälsohögskolan i Jönköpings blankett för ändamålet. Båda författarna hade viss förförståelse då de båda arbetat under rådande pandemi och därmed erhållit egna erfarenheter av den aktuella arbetssituationen. Egna erfarenheter höll författarna till sig själva för att inte påverka deltagarna. Det är av stor vikt att vara medvetna om förförståelsen. Egna åsikter, värderingar och erfarenheter kan ha påverkan på resultatet (Thomas & Hodges, 2010).

6

Resultat

Innehållsanalysen har resulterat i tre kategorier; Teamarbetets betydelse, Utökat säkerhetsperspektiv

och förändrade arbetsrutiner med sex subkategorier, Figur 2.

Kategori Subkategori

Teamarbetets betydelse Ledarskapets betydelse Utökat samarbete

Utökat säkerhetsperspektiv Förändrade hygienrutiner

Ökad medvetenhet kring smittspridning

Förändrade arbetsrutiner Flexibilitet hos patienter och personal Förändrad egenvård

Figur 2, Beskrivning av resultatet.

Teamarbetets betydelse

Ledarskapets betydelse ansåg distriktssköterskorna var av stor vikt. I form av god kommunikation och support från närmsta chef uttryckte de att grunden i arbetet blev stabilare. De uttryckte att cheferna gjorde så gott de kunde med de resurser och den information som fanns tillgänglig. Cheferna lyssnade och tog till sig av distriktssköterskornas egna åsikter och hade detta i beaktning när beslut om förändringar togs. Ett ökat samarbete mellan kollegor uppmärksammades under pandemin och känslan av starkare gemenskap yttrades. Distriktssköterskorna såg att relationerna på arbetsplatsen även blev mer familjära och cheferna upplevdes som en del av teamet i större utsträckning än tidigare.

Ledarskapets betydelse

Distriktssköterskornas erfarenhet av kommunikation och support från sin närmsta chef på arbetsplatsen var god. Cheferna fanns tillgängliga för diskussion kring arbetssituationen när behov uppstod. När pandemin bröt ut beskrev distriktssköterskorna att det tog tid innan tillräcklig information fanns tillgänglig från regionen. Informationsflödet med nya riktlinjer ansåg distriktssköterskorna bidrog till att det var svårt att hålla sig uppdaterad. Cheferna tog sig då an det höga informationsflödet och delgav distriktssköterskorna anpassad information direkt. Behovet av korrekt information inför varje arbetspass var av stor vikt för att kunna utföra sina arbetsuppgifter enligt de nya riktlinjerna. Kvaliteten på informationen erfor distriktssköterskorna ibland som bristfällig men uttryckte att cheferna då var ett stort stöd.

“Vi har tät kontakt med cheferna och vi har samling varje morgon med uppdateringar om vad som gäller för dagen” (Deltagare 2).

När distriktssköterskorna känt sig stressade över arbetssituationen på vårdcentralen fick de support från närmsta chef som motiverade och hjälpte till att strukturera upp arbetsuppgifterna. Bra ledarskap ansåg distriktssköterskorna som en av de bidragande faktorerna till att arbetssituationen var stabil. Distriktssköterskorna kände att cheferna var måna om varje enskild medarbetare. De uttryckte att dem kände sig både sedda och hörda.

“Den support jag fick från chefen när jag blev förflyttad till IVA och började utvecklade stressymptom. Hon satte ner foten och sa: Nu går det inte längre. Det var verkligen ovärderligt” (Deltagare 13).

7

Utökat samarbete

Distriktssköterskorna uttryckte ett ökat samarbete mellan professionerna, både på sin egen arbetsplats men även mellan vårdcentralerna i länet. Samarbetet ökade kollegor emellan och alla hjälptes åt under stressiga perioder. Patientbesöken gjordes i större utsträckning tillsammans med olika professioner vilket ledde till ökad insyn i varandras yrkesroller och rutiner enligt distriktssköterskan. Distriktssköterskorna menade på att det utökade samarbetet ledde till annan gemenskap än vad som tidigare funnits.

“Alla har blivit mer alerta. Det är ok att arbeta mer mellan professioner och även arbetsterapeuten kommer över på läkarmottagningen och hjälper till att städa när vi är dåligt bemannade” (Deltagare

15).

Distriktssköterskorna som delvis varit stationerade på den nyinsatta särskilda infektionsmottagningen för primärvård uttryckte positivitet över samarbetet med personal från andra vårdcentraler. De såg det som lärorikt att se hur andra vårdcentraler arbetade och fick inblick i deras arbetsrutiner. Samarbetet på den särskilda infektionsmottagningen inspirerade till att vilja fortsätta samarbeta i framtiden. Trots ovisshet om hur arbetsdagen skulle se ut erfor distriktssköterskorna en god stämning på sin arbetsplats. De beskrev att kollegor ställde upp för varandra och tog sig tid att diskutera patientfall i större utsträckning än tidigare. Distriktssköterskorna ansåg att många kollegor kom närmare varandra då den gemensamma oron för hur dagarna skulle bli gjorde att de öppnade upp sig för varandra.

“Det har inte varit så mycket gnäll eller ilska. Alla ställer upp för varandra och tar situationen som den är” (Deltagare 12)

Känslan av att arbeta tillsammans mot samma mål stärktes då arbetssituationen var ny för samtliga och distriktssköterskorna befann sig i en okänd situation utan tydliga lösningar. Utmaningen att ta sig igenom pandemin tillsammans förstärkte känslan av gemenskap samtidigt som det upplevdes som en spännande erfarenhet att ha varit med om.

Utökat säkerhetsperspektiv

Mycket i det dagliga arbetet fick ändras för att kunna tillgodose de nya hygienrutiner som ständigt uppdaterades. Pandemin genomsyrade arbetsuppgifterna och förändringarna i distriktssköterskans arbete på vårdcentralen. Distriktssköterskorna ansåg att primärvården fick hålla till godo med många temporära lösningar under pandemins framfart. Ökad medvetenhet kring smittspridning lyftes då distriktssköterskorna var oroliga över risken att smitta anhöriga eller patienter i riskgrupp. Oron för att själv bli smittade fanns också med i bakgrunden.

Förändrade hygienrutiner

De basala hygienrutiner som tidigare använts byttes hastigt ut till skärpta hygienrutiner och stort säkerhetstänk för både distriktssköterskornas och patienternas skull. Full mundering med visir, munskydd, förkläden och handskar användes av distriktssköterskorna vid kontakt med patienter med infektionssymtom. Att arbeta med full mundering ett helt arbetspass uttrycktes som påfrestande då de blev varma under de plastförkläden som användes samt att visiret tryckte hårt mot pannan efter en hel dags användning. Distriktssköterskorna var noga med att social distansering tillämpades vid varje patientbesök oavsett symtom för att tillgodose de skärpta hygienrutinerna. Social distansering hölls inte bara vid patientmöten utan även i personalrum och övriga lokaler. Även lokalerna på vårdcentralerna anpassades för att kunna upprätthålla social distansering och de allmänna hygienrutinerna.

“Det är bra att all personal blivit noggranna med hygienrutinerna nu. Jag själv har alltid varit noggrann men vissa personalkategorier har tidigare använt armbandsklocka och inte varit så noga med handhygienen” (Deltagare 5).

På regionens intranät fanns det sammanfattning av uppdaterad information kring hygienrutinerna som gjorde det mer hanterbart enligt distriktssköterskorna. På grund av de förändrade hygienrutinerna fick anhöriga ej längre vara med på mottagningsbesök i samma utsträckning. Det ledde till att distriktssköterskorna erfor en svårare situation inom vårdarbetet. Detta på grund av att anhöriga vanligtvis brukade vara del av den personcentrerade omvårdnaden.

8

“Vi har tänkt extra mycket på hygienen då vi är så utsatta för smitta. Även om patienten nekar symtom kan de fortfarande bära på smittan. Det har man alltid med sig och är därför extra försiktig.”

(Deltagare 2).

Ökad medvetenhet kring smittspridning

Symtomen vid Covid-19 genomsyrade arbetet som distriktssköterskorna utförde och fanns konstant med i bakgrunden. Vid minsta symtom betraktades patienten som smittsam och särskilda direktiv och rutiner trädde i kraft. Då Covid-19 tog central plats i vården åsidosattes patienter med kroniska sjukdomar på grund av den ökade smittorisken. Astma- och diabetespatienterna prioriterades ner och uppföljningar och årskontroller avbokades och flyttades fram på obestämd tid. Rutinundersökningar som PEF för astmapatienter utfördes inte i början då detta ökade risken för smittspridning. De förändrade prioriteringarna medförde att distriktssköterskorna med specialistmottagning ej kunde träffa sina patienter.

“I början stängde vi ner våra sköterskemottagningar. Jag är tobaksavvänjare. Vi hade bara

telefonkontakt och inga patienter kom hit till mottagningen så vi har inte träffat lika mycket patienter”

(Deltagare 8).

Distriktssköterskorna uttryckte oro över att ta med smittan hem till anhöriga och att smitta andra personer som var i riskgrupp. Medvetenheten att själv kunna bli sjuk i Covid-19 samt rädslan för sjukdomen gjorde att distriktssköterskorna blev mer medvetna om potentiell smittspridning. Det ledde även till ökat säkerhetstänk på vårdcentralen som tillkom utöver de förändrade riktlinjerna för att minska risken för smittspridning.

“Sen har vissa varit mer rädda än andra men respekten har funnits hos oss alla. Då främst inte för att man ska bli sjuk själv utan för patienternas skull, att man inte ska föra vidare till någon annan. Eller dra hem till familjen eller äldre föräldrar men inte så mycket för den egna hälsan.” (Deltagare 15).

Förändrade arbetsrutiner

Under pandemin ändrades många av distriktssköterskans arbetsrutiner. Distriktssköterskorna anpassade sig till den nya situationen snabbt och var tvungna att vara flexibla i sitt dagliga arbete. Ökad medvetenhet från patienternas håll uppmärksammades av distriktssköterskorna då egenvårdsråd accepterades i högre utsträckning än vanligt. Patienterna höll sig i möjligaste mån från vårdcentralen och var mer flexibla i sitt samarbete med distriktssköterskorna. Äldre patienter som bedömdes ha behov av mottagningsbesök valde att stanna hemma. Det ledde till nya arbetsrutiner för distriktssköterskorna som istället fick utföra hembesök och fick utökade telefonkontakter.

Flexibilitet hos patienter och personal

Många arbetsuppgifter förändrades på distriktssköterskornas arbetsplats och nya arbetsuppgifter tillkom. Bland uppgifterna som tillkom fanns provtagning på patienter med förkylningssymtom, bemanning av särskild infektionsmottagning och triagering av akutmottagningens patienter. Patienterna upplevdes som mer flexibla och mindre frustrerade vid ombokning av tider än innan pandemin. Besöken som var möjliga ändrades till videobesök vilket i sin tur resulterade i att distriktssköterskorna fick vara flexibla och telemedicin blev ett mer integrerat arbetssätt. Distriktssköterskorna gjorde även hembesök hos patienter som inte var beviljade hemsjukvård. Möjligheten att arbeta hemifrån med telefonrådgivning tillkom som ny möjlighet för distriktssköterskorna, vilket de såg som positivt.

“Vi jobbade mycket med videobesök i början och det har vi gjort innan men nu blev det mer. Det hoppas vi kunna fortsätta med när det här är över” (Deltagare 3).

Distriktssköterskornas arbetsplats på den särskilda infektionsmottagningen flyttades och förändrades vid flera tillfällen vilket gjorde att de var tvungna till snabba förändringar och flexibilitet. De fick även erfara att arbeta under särskilda omständigheter då arbetslokalerna i början var bristfälliga.

9

“I början hade vi ett litet partytält som reception som sedan byttes ut till en container. Det var lite bättre då det inte blev så kallt. De andra distriktssköterskorna och läkarna arbetade i militärtält. Vi fick ha underställ och extra jacka på oss för att inte frysa” (Deltagare 1).

Det framkom att det fanns stor förståelse från patienterna om att arbetet på vårdcentralen strukturerades om och viss förändring var att vänta. Distriktssköterskorna erfor att patienterna var mer toleranta mot längre väntetid och förändrat flöde.

“Det är en brist liksom, gentemot våra patienter, att vi inte kan ta hand om dem med infektionssymtom som vi vanligtvis brukar göra” (Deltagare 13).

Förändrad egenvård

Telefonrådgivningen förändrades genom att patienterna inte längre hade samma önskan som tidigare om att vilja ha ett bokat besök, utan istället ville ha egenvårdsråd från distriktssköterskan. Distriktssköterskorna beskrev annan acceptans från patienterna vid egenvårdsråd och de avvaktade i hemmet i större utsträckning när symtom var lindriga. Patienterna uppgavs även ha avlastat distriktssköterskorna genom att istället gå till apoteket för att rådfråga och få egenvårdsråd. Den ökade egenvården var något som distriktssköterskorna hoppas ska hålla i sig även efter pandemin.

“Jag har haft mer tid i telefonen och knappt någon patientkontakt längre, mina arbetsdagar består till stor del av att ge egenvårdsråd” (Deltagare 9).

Distriktssköterskorna uppmärksammade att patienterna väntade med att söka vård in i det sista och utförde mer vård i hemmet. Patientsamtalen kretsade i stort runt egenvårdsråd samt frågor gällande Covid-19.

“Det positiva som det förde med sig var att folk tänkte till. Att man kunde ju faktiskt med egenvård göra väldigt mycket. Att inte bara slänga sig på telefonen, när man har haft ett utslag i 5 minuter. Utan man avvaktade och gjorde lite mer själv” (Deltagare 7).

Distriktssköterskorna märkte att det höga informationsflödet ledde till svårigheter att ge patienterna uppdaterad information kring Covid-19 när de ringde och önskade egenvårdsråd. De hade även erfarenhet att patienterna fått information via media som var mer innehållsrik än informationen från smittskydd och folkhälsomyndigheten, vilket försvårade egenvårdsrådgivningen.

Diskussion

Metoddiskussion

I kvalitativa studier beskrivs trovärdighet genom begreppen tillförlitlighet, pålitlighet och

överförbarhet. Tillförlitligheten i studien påverkas av studiens fokus, deltagare och datainsamling (Polit

& Beck, 2016). Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och innehållsanalys valdes. Då syftet var att beskriva deltagarnas egna erfarenheter av att arbeta under en pandemi ansågs kvalitativ metod lämpligast. Den induktiva ansatsen ansågs vara lämplig då studiens syfte var att studera ett fenomen för att kunna komma fram till en slutsats som kan spegla verkligheten inom den studerade gruppen. Genom ett urval med olika erfarenheter och i varierande ålder ökar möjligheten att utifrån frågeställningen få svar från flera synvinklar (Graneheim & Lundman, 2004). Urvalet sågs som en styrka då distriktssköterskorna hade bred varians i arbetslivserfarenhet. Studien inkluderade både sjuksköterskor och distriktssköterskor och detta kan ha påverkat resultatet då alla deltagare inte hade samma utbildningsnivå. Distriktssköterskor med specialistkompetens skulle kunna tänkas ha ett djupare förhållningssätt vilket skulle kunna stärka studien. Bekvämlighetsurval ansågs vara ett bra alternativ för urvalet då deltagarna fanns tillgängliga inom valt geografiskt område (Polit & Beck, 2016). Då medverkande vårdcentraler i studien endast var fem ansågs det vara en svaghet för resultatets överförbarhet, större spridning hade önskats. De vårdcentraler som ej medverkade i studien gav återbud på grund av deltagande i andra studier, tidsbrist eller utan anledning. Resterande vårdenhetschefer svarade ej på förfrågan om deltagande. Inklusionskriterierna som innebar att deltagarna skulle ha minst ett års arbetserfarenhet samt ha arbetet under rådande pandemi säkerställde att tillfrågade deltagare hade tillräcklig och rätt nivå av erfarenhet utifrån studiens syfte. Detta ansågs vara en styrka för studien. Samtliga deltagare var kvinnor vilket stämmer överens med det kvinnodominerande distriktssköterskeyrket och ansågs därför stärka överförbarheten av studiens resultat (Graneheim &

10

Lundman, 2004; Polit & Beck, 2016). Resultatet borde inte ha blivit annorlunda ifall manliga distristrikssköterskor deltagit i högre grad då de har liknande utbildning och erfarenhet.

Då författarnas erfarenhet av att genomföra intervjuer var knapphändig kan det ha påverkat intervjuernas kvalitét vilket kan tänkas sänka tillförlitligheten och vara en svaghet för studien. Intervjuerna bortsett från pilotintervjun, utfördes enskilt med endast en författare närvarande. Detta gjordes för att förhindra risken att hamna i en maktposition gentemot deltagaren vilket kan ses vara en styrka för studiens pålitlighet (Vähäsantanen & Saarinen, 2013). Användandet av en semistrukturerad intervjuguide ansågs vara ett bra redskap vilket gjorde att det insamlade materialet svarade på syftet. Detta i sin tur ledde till att dataanalysen kunde utföras mer strukturerat (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuerna utfördes på olika sätt då några var intervjuer på plats och några över telefon. Detta anses inte vara en svaghet för studien då samtliga deltagare upplevdes trygga i situationen. Ifall alla intervjuer hade skett ansikte mot ansikte så hade dock författarna kunnat tolka mer av deltagarens kroppsspråk och mimik under intervjun vilket skulle kunna tolkas som en styrka i studiens resultat.

Den manifesta innehållsanalysen som användes syftar till att tolka det som framträder som svar på syftet i det insamlade materialet (Graneheim & Lundman, 2004). De transkriberade intervjuerna lästes upprepade gånger vilket är en styrka för tillförlitligheten i analysprocessen då det minimerade risken att missa detaljer som svarade på studiens syfte. Det resultat som framkom efter analysprocessen skulle ha kunnat diskuteras med deltagarna för att på så vis bekräfta analysen och dess trovärdighet av ämnet utifrån ståndpunkten att deltagarna ses som experter inom ämnet (Graneheim & Lundman, 2004). Istället har detta utförts genom diskussion i grupp under handledning för att på så vis få återkoppling och information om ämnets verklighetsförankring. I resultatet har citeringar inkluderats för att stärka sambandet mellan det insamlade materialet och resultatet. Jämn fördelning av valda citat deltagarna sinsemellan eftersträvades vilket kan ses som styrka av trovärdigheten i studien (Polit & Beck, 2016). Citat från nio deltagare användes i resultatet dock användes material från samtliga deltagare i löpande text så att alla inkluderades. Materialet från de 15 intervjuerna ansågs vara tillräckligt innehållsrikt för att kunna utgöra ett trovärdigt resultat. Datamättnad upplevdes efter tolv intervjuer och ytterligare tre till genomfördes vilket är en styrka för tillförlitligheten.

Förförståelsen om att arbeta under pågående pandemi ansågs som liten då båda författarna studerat på högskola under starten av pandemin, dock har båda arbetat som extrapersonal på respektive arbetsplatser. Inblicken i distriktssköterskans erfarenheter om att arbeta under en pandemi vidgades utifrån vetenskapliga referenser samt under intervjuerna och dataanalysen. Medvetenhet kring personliga värderingar och förförståelse är viktigt för att på så vis minska inverkan på datainsamlingen och resultatet i studien (Polit & Beck, 2016).

Resultatdiskussion

Teamarbetets betydelse i form av god kommunikation från närmsta chef och ökat samarbete var av stor vikt. Utökad gemenskap lyftes som en faktor som gynnade relationerna på arbetsplatsen. Covid-19 medförde ökat behov av säkerhetstänk på arbetsplatsen och i distriktssköterskornas omgivning. Förändrade arbetsrutiner ledde till att egenvård fick en annan innebörd för både personal och patienter. Behovet av att kunna vara flexibel blev en naturlig del i arbetet och speglades även hos patienterna. Distriktssköterskorna betonade att det i hög grad var det goda teamarbetet och den utökade gemenskapen som gjorde att arbetet på vårdcentralen fungerade bra trots rådande situation och motgångar. Gruppens dynamik förstärktes på många fronter till det positiva. Öppen kommunikation tillsammans med ömsesidig respekt samt effektivitet inom vårdlaget är grunden för god samverkan i teamet samtidigt som det är en av kärnkompetenserna (Cronenwett et al., 2007). Den psykosociala miljön består av goda relationer och kommunikation människor emellan (Ylikangas, 2017). Samarbetet i teamet samt tryggheten från kollegorna krävs för att uppnå det bästa resultatet av vården (Smeds et al., 2014). I teamarbetet är kommunikation betydelsefullt för att kunna hantera snabba förändringar, samordna arbetsuppgifter och att sträva mot samma mål. Detta leder till gynnsamt arbetsflöde kring patienterna (Santos et al., 2016). Genom starkt ledarskap och samarbetande arbetssätt förbättras både den vård som ges till patienterna men också vårdorganisationen i stort (Natale et al., 2020). Gott teamarbete med bra ledarskap har också visat sig vara betydande för att minska risken för smittspridning av Covid-19 (Parker et al., 2020). Vid en osäker och ny arbetssituation kan det tänkas att teamets funktion antingen bär eller brister.

11

Florence Nightingales teori om miljöns utformning och betydelse för hälsa och omvårdnad betonar vikten av bra arbetsmiljö (Hegge, 2013; Nightingale, 1954). Miljöns utformning kring människan inverkar på både patient och vårdpersonal och anses vara en stor del i vårdandet (Nightingale, 1954). Förändrade riktlinjer och arbetsuppgifter kan vara påfrestande och skulle kunna bidra till sämre

arbetsmiljö och hälsa.

Distriktssköterskorna lyfte flexibiliteten som en styrka samtidigt som det var en börda att hela tiden få ändra om sitt tankesätt och sina rutiner. Vårdpersonal måste anpassa sig till den nya situationen som Covid-19 medför vilket även kan leda till stress och rädsla. Solidaritet i teamet är av stor vikt i dessa situationer samtidigt som ett heroiskt arbete utförs (Jaarsma et al., 2020). Den pressade och ovanliga arbetssituationen som distriktssköterskorna gick igenom hade kunnat leda till att slarvfel lättare uppkommit. Därmed riskeras både distriktssköterskans arbetsmiljö och patientens vårdmiljö och det är därför av stor vikt med tydliga rutiner. Tydliga riktlinjer och rutiner minskar risken för smittspridning av covid-19 och minimerar risken för att fel begås av vårdpersonalen (Cinar et al., 2020). Säker vård bygger på att det finns tydliga riktlinjer för att minska skador hos patienten och hos distriktssköterskan (Cronenwett et al., 2007). Distriktssköterskorna beskrev att patientkontakter och telefonrådgivning förändrades till mer riktad egenvårdsrådgivning. I sitt arbete på en vårdcentral ska distriktssköterskan stödja och stärka människors hälsa (Willman, 2019). Distriktssköterskorna kunde stödja och stärka patientens egna resurser genom samtal i telefonrådgivningen, vilket bedömdes som positivt. När informationsflödet var som högst blev det svårare att förmedla korrekt information till patienterna. En av kärnkompetenserna som distriktssköterskorna grundar sitt arbete på handlar om att ha kunskap om insamling och hantering av data, vilket ska finnas till stöd i beslutsfattning och den evidensbaserade omvårdnaden (Cronenwett et al, 2007; Swenurse, 2016b). Detta är en av svårigheterna när media har en stor spridning av nyheter med otydliga källor och som sätter press på de statliga myndigheterna att ge ut information snabbt. Den höga efterfrågan av uppdaterad information leder då till att uppdateringarna blir många och som i sin tur leder till ett för högt informationsflöde som riskerar att viktig information förbises.

Digitala lösningar som utvecklades under pandemin så som utökade videosamtal och telefonkontakter sågs som positivt enligt distriktssköterskorna. Telemedicin möjliggör att bedömningar och triagering kan göras på distans. Detta har även kunnat säkra social distansering och minska risken för smittspridning bland såväl friska individer men framförallt patienter i riskgrupp (Hollander & Carr, 2020). Teknik för att kunna kommunicera och tillhandahålla kunskap styrker beslutsfattandet och värnandet om patientens säkerhet. Det ställer även krav på att distriktssköterskan har kunskap inom kommunikationsteknologi vilket också är en kärnkompetens (Cronenwett et al., 2007). Vid vård på distans är patientens vårdmiljö i hemmet vilket kan ge en känsla av trygghet och harmoni (Nightingale, 1954).

Risken för smitta var genomslående i resultatet och medvetenheten kring att själv kunna bli smittad eller föra smittan vidare uttrycktes genom rädsla hos distriktssköterskorna. Forskning visar att vårdpersonal ofta upplever rädsla, oro och ångest inför möten med patienter som bär på eventuell allvarlig smitta (Belfroid et al., 2017; Hu et al., 2020). Miljöns utformning för distriktssköterskorna är av stor vikt då den vid goda förutsättningar kan leda till trivsel och trygghet (Nightingale, 1954). Personlig skyddsutrustning blev en viktig del för att kunna säkerställa distriktssköterskornas egen säkerhet. Användandet av skyddsmaterial försvårade distriktssköterskornas arbete vilket även har påvisats i andra studier där också förmågan att kunna utföra omvårdnad blivit nedsatt på grund av skyddsutrustningen (Yousif et al., 2017). Skyddsutrustningen medför en obekväm arbetssituation för distriktssköterskan samtidigt som patientsäkerheten kan riskera att bli försämrad.

Slutsatser

Teamarbetet spelade stor roll för distriktssköterskornas arbete under rådande pandemi. Tryggheten, samarbetet, gemenskapen och den ökade flexibiliteten var något distriktssköterskorna ansåg som styrkan att ta med sig till framtida arbete. Verksamheten klarade av snabba förändringar då alla var samarbetsvilliga och arbetade mot samma mål. Innebörden av egenvård fick en större roll då den fick mer genomslag både från patienterna och distriktssköterskorna. Detta sågs som positivt och distriktssköterskorna hoppades att det skulle fortsätta även efter pandemin.

12

Kliniska implikationer

Resultatet i studien visar på att större fokus bör läggas på teamutveckling inom primärvården. Ett utökat samarbete och teamkänsla på arbetsplatsen och även mellan vårdcentraler inom regionen bidrar till en bättre effektivitet och bättre arbetsmiljö. En utvidgad och mer integrerad användning av digitala hjälpmedel skulle gynna verksamheten genom möjligheten att effektivisera arbetet samt använda alla tillgängliga resurser. Det digitala användandet öppnar upp möjligheterna till att arbeta hemifrån men även möjligheten att nå ut till patienterna i hemmet. Fokus bör läggas på att bibehålla flexibiliteten hos distriktssköterskorna som utvecklats under pandemin. Framtida kvalitativa studier bör göras inom utveckling av vårdpersonalens gruppdynamik och användandet av telemedicin på daglig basis.

13

Referenser

Arman, M., Ranheim, A., Rydenlund, K., Rytterström, P., & Rehnsfeldt, A. (2015). The nordic tradition of caring science: the works of three theorists. Nursing Science Quarterly, 28(4) 288–296. https://doi.org/10.1177/0894318415599220

Balicer, R. D., Omer, S. B., Barnett, D. J., & Everly, G. S. (2006). Local public health workers' perceptions toward responding to an influenza pandemic. BMC Public Health, 6(1), 99. https://doi.org/ 10.1186/1471-2458-6-99

Batalden, P. B., & Davidoff, F. (2007). What is “quality improvement” and how can it transform healthcare? Quality and Safety in Health Care, 16(1), 2-3.

https://doi.org/10.1136/qshc.2006.022046

Batalden, M., Batalden, P., Margolis, P., Seid, M., Armstrong, G., Opipari-Arrigan, L., & Hartung, H. (2016). Coproduction of healthcare service. BMJ Quality & Safety, 25(7), 509-517.

https://doi.org/10.1136/bmjqs-2015-004315

Belfroid, E., Steenbergen, J., Timen, A., Ellerbroek, B., Huis, A., & Hulscher, M. (2017). Preparedness and the importance of meeting the needs of healthcare workers: a qualitative study on Ebola.

Journal of Hospital Infection, 98(2), 212–218. https://doi.org/10.1016/j.jhin.2017.07.001

Bergbom, I. (2017). Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp. I L. Wiklund-Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (s.47–63). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Cai, W., Lian, B., Song, X., Hou, T., Deng, G., & Li, H. (2020). A cross-sectional study on mental health among health care workers during the outbreak of Corona Virus Disease 2019. Asian Journal

of Psychiatry 51(5), https://doi.org/doi:10.1016/j.ajp.2020.102111

Cinar, P., Kubal, T., Freifeld, A., Mishra, A., Shulman, L., Bachman, J., Fonseca, R., Uronis, H., Klemanski, D., Slusser, K., Lunning, M., & Liu, C. (2020). Safety at the Time of the COVID-19 pandemic: how to keep our oncology patients and healthcare workers safe. Journal of the

National Comprehensive Cancer Network. 18(5), 504-509.

https://doi.org/doi:10.6004/jnccn.2020.7572

Cronenwett, L., Sherwood, G., Barnsteiner, J., Disch, J., Johnson, J., Mitchell, P., Sullivan, D. T., & Warren, J. (2007). Quality and safety education for nurses. Nursing Outlook, 55(3), 122–131. https://doi.org/10.1016/j.outlook.2007.02.006

Edvardsson, D., Watt, E., & Pearce, F. (2017). Patient experiences of caring and person-centredness are associated with perceived nursing care quality. Journal of Advanced Nursing, 73(1), 217– 227. https://doi.org.proxy.library.ju.se/10.1111/jan.13105

14

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, ., Johansson, I., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L., Rosén, H., Rydmark, M., & Stibrant, S., K. (2011). Person-centred care – ready for prime time. European Journal of

Cardiovascular Nursing, 10(4), 248-251. https://doi.org/doi: 10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

Folkhälsomyndigheten. (2013). Sjukdomsinformation om smittkoppor. Hämtad 24 augusti, 2020, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/

Folkhälsomyndigheten. (2019a). Pandemiberedskap Hur vi förbereder oss - ett kunskapsunderlag. Hämtad 2 september, 2020, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/

Folkhälsomyndigheten. (2019b). Pandemisk influensa. Hämtad 4 september, 2020, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/

Folkhälsomyndigheten. (2020a). Coronavirus. Hämtad 4 september, 2020, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/

Folkhälsomyndigheten. (2020b). Rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder

mot Covid-19 inom vård och omsorg. Hämtad 4 september, 2020, från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/

Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24 (2), 105 – 112. https://doi.org/ 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Hegge, M. (2013). Nightingale’s environmental theory. Nursing Science Quarterly,

26(3), 211–219 https://doi.org/10.1177/0894318413489255

Ho, S. M. Y., Wong, J. S., Kwong-Lo, R. S. Y., & Mak, W.Y. (2005). Fear of severe acute respiratory syndrome (SARS) among health care workers. Journal of Consulting and Clinical Psychology,

73(2), 344-349. https://doi.org/ 10.1037/0022-006X.73.2.344

Hollander, J., & Carr, B. (2020). Virtually perfect? Telemedicine for Covid-19. The New England

Journal of Medicine, 382(18), 1679–1681. https://doi.org/10.1056/nejmp2003539

Hsin, D. H-C., & Macer. D. R. J. (2004). Heroes of SARS: professional roles and ethics of health care workers. Journal of Infection (49) 210-215. https://doi.org/ doi: 10.1016/j.jinf.2004.06.005

Hu, D., Kong, Y., Li, W., Han, Q., Zhang, X., Zhu, L., Wan, S., Liu, Z., Shen, Q., Yang, J., He, H., & Zhu, J. (2020). Frontline nurses’ burnout, anxiety, depression, and fear statuses and their

associated factors during the COVID-19 outbreak in Wuhan, China: A large-scale

cross-sectional study. E Clinical Medicine, (24), 1-10. https://doi.org/10.1016/j.eclinm.2020.100424

15

Hussein, A. (2004). SARS – future considerations for nurses. Journal of Advanced Nursing 45(2),111– 112. https://doi.org/ 10.1111/j.1365-2648.2004.02907.x

ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor, & Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Hämtad 25 augusti 2020 från https://www.swenurse.se/globalassets/

Jaarsma, T., van der Wal, M., Hinterbuchner, L., Köberich, S., Lie, I., & Strömberg, A. (2020).

Flexibility and safety in times of coronavirus disease 2019 (COVID-19): Implications for nurses and allied professionals in cardiology. European Journal of Cardiovascular Nursing. Journal

of the Working Group on Cardiovascular Nursing of the European Society of Cardiology, 19(6), 462–464. https://doi.org/10.1177/1474515120921027

Jerdén, L., Hillervik, C., Hansson, A-C., Flacking, R., & Weinehall, L. (2006). Experiences of Swedish community health nurses working with health promotion and patient-held health record.

Scandinavian Journal of Caring Science, 20(4), 448-454. https://doi.org/

10.1111/j.1471-6712.2006.00427.x

Kanter, R.M. (1977). Men and women of the corporation. (2nd ed.) New York: Basic books.

Laschinger, S. H., Gilbert, S., Smith, L., & Leslie, K. (2010). Towards a comprehensive theory of nurse/patient empowerment: applying Kanter’s empowerment theory to patient care. Journal

of Nursing Management, 18(1), 4–13. https://doi.org/10.1111/j.1365-2834.2009.01046.x

Martin, S. D. (2011). Nurses’ ability and willingness to work during pandemic flu. Journal of Nursing

Management, 19(1), 98-108. https://doi.org/ 10.1111/j.1365-2834.2010.01190

McDonald, M., & McTiernan, K. (2015). Occupational stressors, burnout and coping strategies

between hospital and community psychiatric nurses in a Dublin region. Journal of Psychiatric

& Mental Health Nursing 22(3) 208-218. https://doi.org/10.1111/jpm.12170

Natale, J., Boehmer, J., Blumberg, D., Dimitriades, C., Hirose, S., Kair, L., Kirk, J., Mateev, S., McKnight, H., Plant, J., Tzimenatos, L., Wiedeman, J., Witkowski, J., Underwood, M., & Lakshminrusimha, S. (2020). Interprofessional/interdisciplinary teamwork during the early COVID-19 pandemic: experience from a children’s hospital within an academic health center.

Journal of Interprofessional Care, 1–5. https://doi.org/10.1080/13561820.2020.1791809

Nightingale, F. (1954). Anteckningar om sjukvård. Sv. sjuksköterskefören.

Parker, A., Karamchand, S., Schrueder, N., Lahri, S., Rabie, H., Aucamp, A., Abrahams, R., Ciapparelli, P., Erasmus, D. S., Cotton, M. F., Lalla, U., Leisegang, R., Meintjes, J., Mistry, R., Moosa, M. R., Mowlana, A., Koegelenberg, C., Prozesky, H., Smith, W., . . . Taljaard, J. J. (2020). Leadership and early strategic response to the SARS-CoV-2 pandemic at a COVID-19 designated hospital in South Africa. South African Medical Journal 110(6), 463–465. https://doi.org/10.7196/SAMJ.2020v110i6.14809

16

Petzold, M. B., Plag. J., & Ströhle, A. (2020). Umgang mit psychischer bei Gesundhetsfachkräften im Rahmen der Covid-19-Pandemie. Nature Public Health Emergency Collection 91(5) 417-421. https://doi.org/10.1007/s00115-020-00905-0

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2016). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing

practice (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer.

Santos, J.L., Lima, M.A., Pestana, A.L., Colomé, I.C., & Erdmann, A.L. (2016). Strategies used by nurses to promote teamwork in an emergency room. Rev Gaucha Enferm, 37(1).

https://doi.org/10.1590/1983-1447.2016.01.50178

SFS 1977:1160. Arbetsmiljölagen. Arbetsmarknadsdepartementet. Ändrad t.o.m. SFS 2020:476 Hämtad den 28 augusti, 2020, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/

SFS 1982:673. Arbetstidslagen. Arbetsmarknadsdepartementet. Ändrad t.o.m. SFS 2014:660 Hämtad den 20 september, 2020, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/

Smeds, A. L., Tishelman, C., Runesdotter, S., & Lindqvist, R. (2014). Staffing and resource adequacy strongly related to RNs working in acute-care hospitals in Sweden. BMJ Quality and Safety (23) 242–249. https://doi.org/10.1136/bmjqs-2012-001734

Socialstyrelsen. (2016). Primärvårdens uppdrag. En kartläggning av hur landstingens uppdrag till

primärvården är formulerade. (Artikelnummer 2016-3-2) Hämtad 18 september, 2020, från

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/

Socialstyrelsen. (2020). Triage/flöden och arbetssätt vid covid-19. Hämtad 20 september, 2020 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/

Swenurse. (2010). Svensk sjuksköterskeförenings strategi för utbildningsfrågor. Hämtad 2 september, 2020, från https://www.swenurse.se/globalassets/

Swenurse. (2016a). Personcentrerad vård. Hämtad 2 september, 2020. från https://www.swenurse.se/globalassets/

Swenurse. (2016b). Säker vård - en kärnkompetens för vårdens samtlig professioner. Hämtad 2 september, 2020, från https://www.swenurse.se/globalassets/

Swenurse. (2017a). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 18 september, 2020, från https://www.swenurse.se/globalassets/

Swenurse. (2017b). Teamarbete & Förbättringskunskap två kärnkompetenser för god och säker

17

Swenurse. (2019). Kompetensbeskrivning avancerad nivå distriktssköterska. Hämtad 14 mars, 2020, från https://www.swenurse.se/globalassets/

Thomas, D., & Hodges, I.D. (2010). Designing and managing your research project: core skills for social and health research. Nurse Researcher 19(1), 46.

https://doi.org/10.4135/9781446289044

Tzeng, H-M. (2004). Nurses´ professional care obligation and their attitudes towards SARS infection control measures in Taiwan during and after the 2003 epidemic. Nursing Ethics 11(3), 277-289. https://doi.org/ 10.1191/096733004ne695oa

Vähäsantanen, K., & Saarinen, J. (2013). The power dance in the research interview: manifesting power and powerlessness. Qualitative Research, 13(5), 493–510.

https://doi.org/10.1177/1468794112451036

Willman, A. (2019). Hälsa och välbefinnande. I E., Edberg, A., & H. Wijk, Omvårdnadens grunder

Hälsa och ohälsa (Tredje upplagan ed.). (s.31–47). Lund: Studentlitteratur.

World Health Organization - WHO. (1948). WHO Constitution of the World Health Organization Hämtad 18 augusti, 2020, från https://www.who.int/governance/

World Health Organization – WHO. (2004). WHO guidelines for the global surveillance of severe

acute respiratory syndrome (SARS). Updated recommendations, October 2004. Hämtad 19

september, 2020, från https://www.who.int/csr/resources/

World Health Organization - WHO – Europe. (2015). Building primary care in a changing europe. 40

observatory studies. Hämtad 18 september, 2020, från http://www.euro.who.int/data/

World Medical Association – WMA. (2018). World Medical Association Declaration of Helsinki -

Ethical Principles for medical Research Involving Human Subjects. Hämtad 10 mars, 2020,

från https://www.wma.net/policies-post/

World Health Organization – WHO. (2020 a). Pneumonia of unknown cause — China: disease

outbreak news. Hämtad 3 september, 2020, från https://www.who.int/csr

World Health Organization – WHO. (2020 b). WHO Director-General's opening remarks at the

media briefing on COVID-19 - 11 March 2020. Hämtad 24 augusti, 2020, från

https://www.who.int/dg/

World Health Organization – WHO. (2020 c). Coronavirus. Hämtad 24 augusti, 2020, från https://www.who.int/health-topics/coronavirus

World Health Organization - WHO (2020d). WHO Coronavirus Disease. Hämtad 26 oktober, 2020, från https://covid19.who.int/

18

Ylikangas, C. (2017). Miljö-ett vårdvetenskapligt begrepp. I L. Wiklund Gustin &

I. Bergbom (Red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik, 2:4, 269–278.   

Yousif, S., Machan, J., Alaska, Y., & Suner, S. (2017). Airway management in disaster response: A manikin study comparing direct and video laryngoscopy for endotracheal intubation by prehospital providers in level C personal protective equipment. Prehospital and Disaster

Bilaga 1

Distriktssköterskors erfarenheter av sin arbetssituation under Coronapandemi

Till berörd vårdenhetschef inom bra liv vårdcentraler i Region Jönköping.

Vi hör av oss till Dig då vi under hösten 2020 kommer skriva examensarbete som en del i vår utbildning till distriktssköterskor.

Bakgrund

Pågående Coronapandemi har orsakat förändringar och omställningar för Distriktssköterskor på vårdcentraler vilket resulterat i förändrade arbetsförhållanden, rutiner och även arbetsplatser. Risken för smitta och smittspridning finns på distriktssköterskornas arbetsplatser och därmed råder nya rutiner samt oro bland medarbetare och patienter. Patienter i riskgrupper har rekommenderats att i möjligaste mån undvika att komma till vårdcentraler och de besök som bedömts lämpliga har istället utförts över telefon, vilket skapat nya rutiner för distriktssköterskorna.

Syfte

Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av sin arbetssituation under rådande pandemiutbrott. Tillfrågan om deltagande i studie

Önskemålet är att få komma till Er enhet under augusti-september och genomföra intervjuer med sjuksköterskor och/eller distriktsjuksköterskor som arbetat under pandemiutbrottet. Deltagandet är frivilligt och deltagarna kan när som helst välja att avbryta.

Hantering av data

Intervjun kommer att skrivas ut och användas till en examinationsuppgift i magisterkursen vid Hälsohögskolan i Jönköping. Resultatet kan komma att publiceras i vetenskaplig tidskrift. Då resultatet från studien publiceras kommer enskilda individer som blivit intervjuade inte att kunna identifieras eller härledas till ert specifika hälso- och sjukvårdsteam.

Kontakt

Vi kontaktar Er via telefon eller mail inom ett par dagar för att inhämta Ert tillstånd att genomföra intervjuer vid Er enhet.

Handledare för studien:

Berit Munck, universitetslektor, telefon: 036-550 24 56, mailadress: berit.munck@ju.se

Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av: Jennifer Rosendahl: roje19sn@student.ju.se 073-740 83 94

Bilaga 2

Distriktssköterskors erfarenheter av sin arbetssituation under Coronapandemi

Information om forskningsstudie

Till dig som arbetar som sjuksköterska/distriktssköterska inom Bra liv vårdcentraler i Region Jönköping.

Bakgrund

Pågående Coronapandemi har orsakat förändringar och omställningar för Distriktssköterskor på vårdcentraler vilket resulterat i förändrade arbetsförhållanden, rutiner och även arbetsplatser. Risken för smitta och smittspridning finns på distriktssköterskornas arbetsplatser och därmed råder nya rutiner samt oro bland medarbetare och patienter. Patienter i riskgrupper har rekommenderats att i möjligaste mån undvika att komma till vårdcentraler och de besök som bedömts lämpliga har istället utförts över telefon, vilket skapat nya rutiner för distriktssköterskorna.

Syfte

Att beskriva distriktssköterskors

erfarenheter av sin arbetssituation under rådande pandemiutbrott.

Tillfrågan om deltagande

Du tillfrågas eftersom du arbetar och har

arbetat som sjuksköterska/distriktssköterska under Coronapandemin. Önskemålet är att få intervjua dig under augusti-september om dina erfarenheter. Intervjun kommer att spelas in. Dina svar och resultat kommer att behandlas så att inte obehöriga kan ta del av dem. Deltagandet i studien är frivilligt och du kan avstå från deltagande, eller när som helst avbryta din medverkan i studien utan att ange orsak. Intervjun kommer att ta ca 30-45 minuter och genomföras på en plats som du väljer.

Hantering av data

Intervjun kommer att skrivas ut och

användas till en examinationsuppgift i magisterkursen vid Hälsohögskolan i Jönköping. Resultatet kan komma att publiceras i vetenskaplig tidskrift. Då resultatet från studien publiceras kommer enskilda individer inte att kunna identifieras.

Kontakt

Kan du tänka dig att delta i studien? Vi

kontaktar dig om två veckor efter att du fått mailet för mer information och planering för intervju.

Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av:

Jennifer Rosendahl: roje19sn@student.ju.se 073-740 83 94 Susanne Ekholm: eksu19gs@student.ju.se 076-850 75 01

Bilaga 3

1. Vad har du för erfarenheter av att arbeta under pågående pandemi? 2. Vad har förändrats på din arbetsplats under pågående pandemiutbrott? 3. Har dina arbetsuppgifter förändrats och i såfall hur?

4. Vad har varit positivt att arbeta under den här perioden? 5. Vad har varit negativt att arbeta under den här perioden? 6. Hur tycker du stödet från din arbetsgivare har varit?

7. Vad tar du med dig för erfarenheter från detta till framtida arbete som distriktssköterska/sjuksköterska?

Exempel på följdfrågor:

Kan du utveckla det ytterligare? Hur menar du då?