The path to welfare - A qualitative study of welfare and social work in Uganda

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

15 p Hälsa och samhälle

Hälsa och samhälle

Vägen till välfärd

EN KVALITATIV STUDIE OM VÄLFÄRD OCH

SOCIALT ARBETE I UGANDA

Caroline Rönndahl

The path to welfare

A QUALITATIVE STUDY OF WELFARE AND

SOCIAL WORK IN UGANDA

CAROLINE RÖNNDAHL

Rönndahl, C.

Vägen till välfärd – En kvalitativ studie om välfärd och socialt arbete i Uganda.

Examensarbete i socialt arbete 15 poäng.

Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Mångkulturell inriktning 2011.

Uganda is one of the world`s poorest countries today. With widespread poverty that has been worsen by the absence of democracy and the presence of widespread corruption. The conditions to create a social welfare system and to carry out social work are limited. I have chosen in this paper to find out how a number of people in Uganda who are specialised in social work view social work in Uganda. What obstacle are present and how social welfare, which includes the hole population in Uganda can be achieved are some of the questions are intended to answer. My empirical materials consist of six interviews of persons with connection to social work. I chose a qualitative method of interview because in this way I will get a deeper insight into my informers answer of the questions asked. To support my study I have also used some theoretical materials in the form of research done on social development and social welfare. My study shows that the definitions of welfare are about the most basic needs. The conditions to put in place a social welfare system are being punctuated by corruptions, unequal distribution of the countries recourses and by tribalism. Despite the distrust of government, my study shows that the government should in fact be responsible for the implementation of social welfare but with the collaboration of the local population. In that respect, the government will see to everyone’s need.

Nyckelord: Demokrati, Empowerment, Fattigdom, Korruption, Social välfärd,

FÖRORD

Mina år i Uganda har betytt väldigt mycket för mig och lärt mig oerhört mycket om mig själv, både positivt och negativt. Bilden av Afrika som jag hade med mig innan jag reste var ett Afrika som hörde samman med svält, krig, fattigdom och kolonialism. Men Afrika för mig och Uganda var och är så mycket mer än detta. Trots enorm fattigdom och lidande så är Uganda ett mycket rikt land med så mycket värme som jag hade saknat här i väst. Förmågan att leva i nuet trots svårigheter har jag förhoppningsvis tagit med mig hem till Sverige.

Jag vill speciellt tacka mina informanter för deras öppenhet och engagemang. Samt Ivo Njimereke. För inspiration och information vill jag tacka Mghinga

Community Development.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning ... 1

1.2 Problemformulering ... 1

1.3 Syfte och frågeställning ... 2

2 Metod 2

2.1 Val av ansats och metod 2

2.2 Urval och genomförande ... 3

2.3 Metoddiskussion ... 5

3 Kunskapsbakgrund ... 6

3.1 Social - politisk och ekonomisk historisk utveckling ... 6

3.2 Utvecklingsländerna som intresseområde ... 6

3.3 Kolonialismen ... 7

3.4 Fattigdom ... 9

4 Social välfärd/ Socialt arbete ... 12

4.1 Vad är social välfärd ... 12

4.2 Socialt arbete ... 14

5 Strategier och teorier för social välfärd ... 16

5.1 Empowerment ... 16

5.2 Developmentalism ... 17

5.3 Kommunitaristisk strategi ... 18

5.4 Community work ... 18

6 Resultat och analys ... 20

6.1 Presentation av informanterna och deras arbeten samt studier ... 20

6.2 Resultatredovisning och analys ... 21

6.3 Definitioner av social välfärd ... 21

6.4 Informanternas exempel på hur man kan bygga upp social välfärd ... 23

6.5 Hinder och problem för att uppnå social välfärd ... 29

7 Diskussion och sammanfattning av resultat ... 31

REFERENSER ... 35

1. INLEDNING

” A condition of human welfare exists when individuals, families, communities, and even societies experience a satisfactory degree of social wellbeing” (Midgley, 1997)

Från tidigt 50 – tal har Sverige försökt att bygga upp ett socialt välfärdssystem (De Vylder, 2007). Utifrån detta system har jag skapat min egen syn på vad social välfärd är för mig. Detta inkluderar gratis utbildning och sjukvård men även ett socialt skyddsnät med socialtjänstlagen som grund.

För ett år sedan gjorde jag min utbildningspraktik i en liten by i södra Uganda. Under dessa sex månader gick många tankar tillbaka till det svenska välfärdssystemet, med dess positiva och negativa sidor.

I Uganda finns det inget statligt socialt välfärdssystem, utan mycket av det sociala arbetet bygger på Community work som jag kommer att berätta mer om sedan i uppsatsen och på frivillighetsorganisationer. Det skrämde mig många gånger hur utsatta en del människor var.

Uganda tillhör de så kallade MUL-länderna eller LDC för att använda den engelska termen – Least Developed Countries . Denna term används av FN för att benämna länder med låg social och ekonomisk utveckling. (http://www.un.org/en/development/desa/policy/cdp/ldc/ldc_criteria.shtml.)

Uganda har en lång historia av brittiskt kolonialt styre, närmare bestämt 72 år. Redan under 1940-talet framkom det teorier i försök att reducera fattigdomen. Alla dessa teorier och förklaringsmodeller kom direkt ifrån väst, med syfte att just försöka minska fattigdomen och bistå med social välfärd (Hall & Midgley, 2007) Hur påverkar det människan när samhället påtvingas västerländska ekonomiska och sociala teorier och handlande? Har Uganda någonting att säga till om överhuvudtaget när landet får 80 % av intäkterna via bistånd? Innebär det att Uganda måste gå i ledkoppel till väst? Var finns tilliten till den egna staten? Tyvärr har i princip all forskning visat att länder som fortfarande i dag har starka band till sina koloniala institutioner tenderat att fastna i en beroendesituation som endast gynnar den ekonomiska makteliten (Be`nabou & Mookherjee, 2008). Med detta som verklighet hur bygger man då upp ett socialt skyddsnät för folket? Om ugandierna själva fick bestämma hur skulle de vilja utforma sitt land och sin socioekonomiska utveckling.

1.2 problemformulering

Uganda är ett av världens fattigaste länder. Med en historia med kolonialismen i bakgrunden i kombination med fattigdom, dåligt utvecklad ekonomi och utbredd korruption är det svårt att bygga upp ett fungerande välfärdssystem. Det är givetvis svårt att bygga upp ett fungerande välfärdssystem när de ekonomiska resurserna inte finns eller är begränsade, men det finns trots allt ekonomiska resurser i Uganda men de utnyttjas negativt av människor på bekostnad av befolkning genom korruption och ojämn resurs fördelning. Med detta som utgångspunkt ville jag ta reda på hur människor som arbetar och studerar sociala frågor tror att ett välfärdssystem skulle kunna se ut och hur man skulle kunna överbygga de hinder som finns för att bygga upp en social välfärd i Uganda.

1.3 Syfte och frågeställning

Mitt syfte med denna uppsats är att ta reda på hur människor som arbetar och studerar socialt arbete i Uganda, hur de som representanter för bilden av socialt arbete tycker att man kulle kunna bygga upp ett välfärdssystem utifrån deras egen definition av vad socialvälfärd är men även villkoren för social välfärd ur ett så kallat gräsrotsperspektiv.

De frågeställningar jag kommer att utgå ifrån kommer först och främst att behandla:

1. Informanternas definition av begreppet social välfärd.

2. Hur informanterna själva anser att man kan utveckla social välfärd utifrån deras egna definitioner.

3. Vilka hinder det finns för utvecklingen av social välfärd i Uganda.

2. Metod

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för hur jag har gått tillväga för att samla in och bearbeta mina data.

2.1 Val av ansats och metod

Mitt forskningsintresse i uppsatsen är av det utforskande slaget Denscombe (2000). Jag har valt att använda mig av denna inriktning av forskning då jag inte har mycket kunskap om ämnet. Jag har inte stor kunskap om själva landet Uganda, utöver det som jag har läst om landet och det jag har upplevt. Men eftersom jag inte är uppväxt eller har tillbringat en stor del av mitt liv i Uganda, kan jag känna att jag saknar en viss kunskap om landet och dess kultur. Mina frågeställningar bygger även på att jag vill ta reda på hur informanterna själva definierar och upplever hur Uganda skulle kunna utvecklas till ett samhälle med social välfärd, enligt deras egen definition av vad social välfärd betyder. Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Då denna intervjuteknik ger mig och informanterna utrymme att konstruera nya frågor och följa upp svaren Denscombe (2000). Med denna intervjuteknik vill jag skapa en intervju som inte har bestämda svar, utan låter intervjun utvecklas med mig och informanterna. För att informanterna skall kunna svara på frågorna så måste det finnas utrymme för dem själva att analysera sina tankar och för mig att utveckla frågan. Min ansats är att den kvalitativa intervjun ska vara mer likt ett samtal, där den utgörs av en interaktion mellan minst två människor, där intervjuare och intervjupersonen påverkar varandra. Min förhoppning är att informanterna skall kunna uttrycka sig så mycket och så ärligt som möjligt. Jag har också gjort ett urval av relevant litteratur som gäller för mitt valda ämne.

2.2 Urval och genomförande

När jag började undersöka vad som fanns skrivet om Uganda, dess historia, dess politik, ekonomiska utveckling o.s.v. fann jag väldigt mycket litteratur, texter, artiklar och dylikt. En del var relevant för min undersökning och en del var mindre relevant. Jag har valt att intervjua sex personer som antingen arbetar eller studerar socialt arbete i Uganda. Det innebär att jag till stor del har fått läsa in mig på landets historia för att kunna förstå informanternas svar i sin helhet.

Litteraturen som jag har använt mig av när det gäller den politiska situationen i Uganda, har jag försökt i min läsning att vara så källkritisk som möjligt. Det som jag inte vill förbise när man talar om politik är att det oftast finns mer än en sida av sanningen.

Jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Jag är medveten om att jag inte kan få fram vad alla i personer i Uganda anser att social välfärd står för. Därför valde jag att snäva in frågan till att gälla personer som själv arbetar eller studerar socialt arbete. Detta urval gjorde jag för att jag ansåg att det fanns en större möjligheter att vi skulle använda oss av ett liknande språkbruk med de termer som brukar ingå i det sociala arbetet. Detta med tanke på att intervjuerna genomfördes på ett annat språk än svenska. Jag anser även att de som själva arbetar med eller studerar inom det området jag har valt att studera har mer kunskap i ämnet, man kan även kalla dem nyckelinformanter.

Det var en stor skillnad att organisera intervjuer i Uganda än hur det har fungerat för mig tidigare i Sverige. Att utföra intervjuer i ett annat land gör att man måste vara medveten om att det finns en strukturell skillnad mellan de olika länderna, i detta fall Sverige och Uganda. Det vill säga att man även måste anpassa sina mätningsprocedurer/instrument efter hur informanterna själva uppfattar situationen. Man skulle kunna säga att det finns en relativt stor s.k. kulturell skillnad mellan Sverige och Uganda. Vilket i sin tur innebär att det vi uppfattar som normalt och gängse norm är något som man kanske inte alls anser vara ”normalt” i Uganda. Utifrån min egen erfarenhet kan man säga att det räcker med det faktum att man är vit och därtill kvinna för att det ska väcka en viss uppmärksamhet omkring en som person. Detta gör att en stor del av fokus kan komma att läggas på själva forskaren och därmed blir intervjun endast en anledning för informanten att få en anledning till att helt enkelt stilla sin nyfikenhet på forskaren. Som Denscombe (2000) skriver så får man inte glömma forskarens påverkan på undersökningen och intervjun.

Detta innebär för min del att jag tyvärr till viss del har fått ge avkall på att kunna välja ut mina informanter själv. Jag var tvungen att få viss hjälp till detta av personer som visste vem som inte skulle ställa upp på en intervju endast för sin ”nyfikenhets” skull, eller för att kunna tjäna något på det och som inte bar på för stor rädsla för repressalier. En annan anledning till att jag valde att inte intervjua slumpmässigt beror på att jag i största möjliga mån ville undkomma att informanten hamnade i någon form av beroendeställning till mig och även vice versa. Som Kvale (1997) skriver så finns det en del etiska riktlinjer och frågeställningar man bör och ska tänka på när man väljer sina informanter, frågeställning, m.m. Han talar bland annat om att man ska fundera över vilka fördelar undersökningen har, kan den förbättra människors situation? När det gäller min undersökning så kommer den leda till att jag kommer få mer allmän

kunskap om hur jag själv funderar kring begreppet social välfärd och hur det ska uppnås i Uganda.

Jag skrev tidigare att jag valde ut mina informanter utifrån huruvida jag ansåg dem pålitliga. Dessa personer har i sin tur gjort förfrågningar om huruvida det fanns andra personer som var villiga att ställa upp på mitt arbete. Man skulle kunna tala om vår urvalsprocess som en s.k. subjektiv urvalsmodell. Jag fick genom mina första informanter en viss kännedom om de personer som skulle intervjuas och genom att mitt kriterium var att de skulle studera eller arbeta inom socialt arbete så ansåg jag att det fanns större chans att dessa informanter visste vad jag talade om när jag frågade om social välfärd m.m. Det vill säga det var inga helt nya begrepp för dem utan de har redan diskuterat dessa begrepp antingen under studietiden eller under sitt arbetsliv. Genom att våra första informanter sökte upp övriga informanter åt mig så kan man även tala om att jag har haft en form av ”snöbollsurval”. Denscombe (2000) talar om att detta är en process där den första informanten hänvisar till nästa person. Sedan ville jag ha en någorlunda jämn könsfördelning av informanterna. Detta pågrund av att kvinnorna i många fall hamnade i skymundan för männen.

Frågorna var på förhand färdiga men det fanns ett stort utrymme för informanterna att resonera och diskutera fram sina svar. Det var även viktigt att jag som intervjuade kunde ha möjlighet att ställa följdfrågor (Svensson & Starrin, 1996). Det var även viktigt att inte styra informanterna och att det fanns utrymme för informanterna att själv reflektera över sina svar. Jag ville dock gå djupare in i mina informanters svar och det var en av anledningarna till att jag använde intervjuer som datainsamlingsmetod. Jag både antecknade och bandade intervjuerna. Detta för att inte missa relevant information under intervjun. Under intervjun återberättade jag även det som informanten hade sagt så att de kunde bekräfta det som sagts och att jag hade förstått informationen rätt (Svensson & Starrin1996).

Det som var svårt med intervjuerna förutom språket var att bestämma tid och plats för intervju. Många gånger under intervjuerna kom informanterna sent och strömmen hade ofta gått, så intervjuerna skedda ofta i totalt mörker. Detta ställde givetvis till en del problem för mig. En annan sak som jag visste om men ändå tyckte var jobbigt under intervjuerna var att informanterna aldrig tittade mig i ögonen när de eller jag pratade. Enligt den rådande kulturen tittar man inte någon i ögonen om man vill visa respekt. Att titta någon direkt i ögonen anses som provocerande. För mig som är uppväxt med att man alltid tittar personen i ögonen som man pratar med blev detta en av många kulturkrockar. Små saker men som ändå blev viktiga i sammanhanget.

Det var viktigt att jag tydligt förklarade hur informantens berättelse skulle komma att användas och att hennes/hans personuppgifter är konfidentiella (Kvale, 1997). Jag har därför gett mina informanter endast nummer. Som Kvale (1997) skriver finns det en del etiska riktlinjer och frågeställningar man bör tänka på när man väljer sina informanter, frågeställning, m m. Han talar bland annat om att man ska fundera över vilka fördelar undersökningen har, kan den förbättra människors situation? Jag anser att min studie kommer att vara till nytta då informationen kommer att göras tillgänglig. I en kvalitativ intervju kan man märka om informanten inte förstår frågorna och då kan man upprepa och vidareutveckla frågorna. Det finns också utrymme för informanten att ställa frågor om det är

någonting i det jag säger som de inte förstår. Detta kan påverka hela forskningsresultatet. Då intervjuer är den vanligaste metoden vid kvalitativa undersökningar ställer detta mycket höga krav på mig som intervjuare (Backman, 2008)

2.3 Metoddiskussion

Det var viktigt att ta hänsyn till hur frågorna påverkade mina informanter. Jag ville inte använda långa och ledande frågor. Genom att läsa och lyssna så tillägnar jag mig kunskaper som jag gör till mina egna. Detta leder till en tolkning. Stigendahl (2002) pratar om tre kriterier som en vetskaplig tolkning bör bygga på. Det handlar om sinnesintryck, tänkande och ställningstagande. Vad jag tänkte extra på för min del var de ställningstagande jag hade gjort som forskare. Det var viktigt att tänka på de värderingar som jag har med mig när jag läser och tolkar texter men även den insamlade data. Enligt Stigendahl (2002) bör en god forskare ta ett socialt ansvar och tydligtgöra sina värderingar.

Enligt etiska riktlinjer (Kvale, 1997) huruvida informanterna skall vara anonyma eller inte så har jag tillsammans med informanterna valt att de skall vara anonyma. Detta beror på att informanterna kände sig rädda och oroliga över att överhuvudtaget prata om politik. Många gånger viskade de fram sina svar av rädsla för att någon utomstående skulle höra dem. För nuvarande är det politiska läget i Uganda relativt ostabilt och det finns anledning till att vid behov skydda informanternas identitet.

Inom kvalitativ forskning frågar man sig vid prövning av reliabiliteten om det finns något konstant objekt. Med detta menas till exempel att informanten vid första intervjutillfället kan vara vid gott mod men nedstämd vid nästa, vilket kan påverka svaren. Därför bör reliabiliteten ses utifrån sitt sammanhang, det vill säga den situation som råder vid intervjutillfället. I den kvalitativa studien kan reliabiliteten inte bedömas utan att samtidigt frågans giltighet eller validitet bedömts vid de olika intervjuer tillfällena. Därför är reliabilitet och validitet mer sammanflätat i den kvalitativa studien och kan knappast studeras enskilt så som det görs med reliabiliteten i kvantitativa studier (Svensson & Starrin, 1996). I kvalitativa studier avses validitetsbegreppet främst att bedöma giltigheten hos undersökningsupplägget, metod för insamling av data, data analys och resultaten. Validiteten ska bedömas i förhållande till kontext, intervjuare och informant (Svensson & Starrin, 1996).

Som jag ser det är varje intervju situation unik och validiteten bedöms efter noggrann granskning av den händelse som intervjun utgör. Praktiska tillvägagångssätt för att pröva eller bekräfta resultat i kvalitativa studier som jag tror kan vara till nytta är exempelvis validering genom feedback från informanten, att denne fick kontrollera resultatet av intervjun innan jag använde den i min uppsats och på så sätt kunde bekräfta att jag uppfattat informationen rätt. Jag gjorde detta genom att jag efter transkriberingen av intervjuerna skickade utskriften till respektive informant. Ett annat sätt som jag kunde använda mig av är validering genom experter på området, det vill säga att jag kontrollerade huruvida mina resultat gick att jämföra med relevant litteratur.

Jag ansåg att jag kunde uppnå god validitet genom att i metod delen omsorgsfullt beskriva hur hela processen gått till gällande insamling av data, bearbetning av materialet samt analysen av materialet

3. Kunskapsbakgrund

I detta avsnitt kommer jag att skriva en del om Ugandas historia. Dess politiska och ekonomiska historia påverkar till stor del Uganda även i dag. Jag kommer även att beskriva andra områden som starkt påverkar välfärden såsom kolonialismen, fattigdom, hunger, ekonomisk skuld, sjukdom och dåligt fungerande demokrati. Jag kommer också att beskriva det utbud som finns i dag i Uganda vad gäller hälso- och sjukvård samt utbildningssystemet.

3.1 Social-politisk och ekonomisk historisk utveckling

Mitt syfte med detta avsnitt är att försöka förklara och ge en historisk återblick till anledningarna varför Uganda har en utbredd fattigdom i dag och en bristfällig demokrati. Dessa områden som jag tar upp behöver inte nödvändigtvis förklara Ugandas situation i dag men det kan ge en överskådlig bild av landets historik och sociala situation i dag. Jag kommer att pendla mellan årtiondena och ej följa en kronologisk tidsangivelse, utan försöker att använda mig av en tidsram som är tematisk.

3.2 Utvecklingsländerna som intresseområde.

Under 1950-talet blev intresset för utvecklingsländerna mer utbrett. En av anledningarna var avkoloniseringen. Under Kolonialismen var fattigdomen mer accepterad och ej ifrågasättande men efter avkoloniseringen började länderna själva och omvärlden i de industrialiserade länderna ifrågasätta den. Det blev en självklarhet att alla folk borde ha rätt till ekonomisk och social utveckling – åtminstone i teorin (De Vylder, 2007). En annan stor anledning till det stora intresset för utvecklingsländerna var det kalla kriget och kampen mellan stormakterna om inflytande och gärna också militärbaser, i de nyligen självständiga staterna (Hall & Midgley, 2007) Det främsta hindret för en modernisering var bristande finansiellt kapital. Under denna tid sågs staten som den viktigaste utvecklingsaktören. Fattigdomen upplevdes som ett geopolitiskt problem som skulle kunna utnyttjas av Sovjetunionen för expansion av kommunismen. För att kunna få till stånd en stabil internationell politik och ekonomi krävdes det någon form av resursöverförning till den fattiga delen av världen för att få till stånd en utvecklingsprocess (De Vylder, 2007).

Denna syn delades av den afrikanska elit som tog över makten efter självständigheten. Europa sågs som en föregångsmodell för språk, kultur och stadsbildning. De nationella utvecklingsprojekten skulle byggas på konstlad kolonial gränsdragning. Det saknades tid och politiskt utrymme för att ändra på detta (De Vylder, 2007). Detta ledde till att de afrikanska länderna inte kunde bestämma själva, då kolonialmakterna fortfarande bestämde bakom kulisserna. Det var en så kallat skendemokrati. Förutom kalla kriget fanns kampen som tidigare nämnts om råvarorna. Demokrati i detta fall skulle vara väldigt svårt, syftet att tjäna på länderna skulle ej kunna gå att genomföras. För att genomföra demokrati i detta sammanhang så krävs det att landet ställer sig helt ekonomiskt självständigt inför den forna kolonialmakten. Den forna kolonialmakten skulle i detta fall inte tjäna ekonomiskt på råvarorna, då de fortfarande är beroende av dem. Fattigdomen som rådde under denna tid var som jag nämnde tidigare direkt accepterad. Befolkningen kunde inte påverka sin situation på grund av att det var kolonialmakten som styrde och bestämde i landet.

Staten som utvecklingens problem

Från att utvecklingens problem främst uppfattades som ett resultat av externa faktorer, flyttades fokus över till de interna förhållandena. Staten ansågs inte längre vara den stora drivkraften utan var mer ett problem för utvecklingen (Hall & Midgley, 2007) För tillgång till nya krediter gällde det därför att först komma tillrätta med sina underskott i stadsbudgeten genom att sälja ut delar av sin verksamhet till privata intressen. Med detta som utgångspunkt försökte Världsbanken komma tillrätta med den biståndströtthet som började känneteckna flera givare i mitten av 1980-talet. Flera kongressledarmöter ibland annat USA kritiserade världsbankens ledning för deras betoning av statens roll i utvecklingsprocessen och för sitt betydande samarbete med en rad olika socialistiska stater som t.ex. Tanzania och hotade med att inte stödja fortsatt finansiering (Gibbon, 1993).

Som vi ser har Afrika speciellt söder om Sahara haft enormt stora svårigheter att komma tillrätta med sin ekonomiska utveckling under alla år från kolonialismen. I dag står biståndet i Uganda för mer än 48 %. Den ekonomiska tillväxten har haft ett snitt på 6, 9 % om man tittar på tillväxten i Uganda under en period av tio år. Mellan åren 1990 och 1996 så var inkomsterna från exporten mer än tredubblad, från 180 miljoner dollar till 660 miljoner dollar. Samtidigt så ökade importen från 550 miljoner dollar till 730 miljoner dollar. Tillsammans med den ökade inhemska produktionen så försvann bristen på basvaror. Men under 2002/2003 så sjönk priser på kaffe från 2.05 dollar a’ kilo till 0.61 dollar. Samtidigt så blev väderförhållandena ogynnsamma då Ugandas jordbruksekonomi är beroende av bra väder. Fattigdomen har även ökat p.g.a. ojämlikheterna i fördelningen av landets inkomster (www.swedishtrade.se/i_ utlandet/landrapporter/Uganda.htm). Den faktiska arbetslöshetssiffran är okänd i Uganda, men man beräknar att den ligger på 65 % i hela landet, då det är ont om betald sysselsättning. Detta har självklart en stor påverkan på den ekonomiska tillväxten i landet, då invånarna inte kan konsumera varor och tjänster.

3.3Kolonialismen

Genom en brittisk-tysk uppgörelse 1890 blev Uganda brittiskt intresseområde. Kolonialmaktens främsta utvecklingsinsatser efter 1900 var järnvägsbyggen – till stor del med indisk arbetskraft – och introduktion av bomullsodling, blev Ugandas främsta exportnäring. Efter första världskriget kom handeln och industri alltmer att domineras av indiska företagare; därmed gynnades inte europeisk invandring. En av förklaringarna till att Uganda först mycket sent fick någon landsomfattande afrikansk självständighetsrörelse beror på att statsstyrelsen endast var representerade av européer och indier inte av ugandierna själva. Men de traditionella afrikanska institutionerna (kungar, råd och byhövdingar) lämnades intakt. Uganda blev först självständigt från brittiskt styre år 1962. (www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter /Uganda.htm.).

Problemet vid den politiska självständigheten var att Uganda saknade marknadstillträde och inte längre kunde exportera till USA och Europa i samma utsträckning. Problemet förvärrades av att USA och europeiska länder subventionerade jordbruksvaror, vilket skadade marknaden . Detta ledde till att många länder i Afrika däribland Uganda blev kvar i en fattigdomsfälla och att det blev svårare att ta sig ur den. Nätverkskapitalismens utveckling tenderar att stänga

ute fattiga länder från världsekonomin (Abrahamsson, 2003). Genom att nätverkskapitalismen inte tillverkar varor för lagerhållning utanför omgående konsumtion och därigenom blivit mer efterfrågestyrd. Detta försvårar för Uganda liksom för andra Afrikanska länder att locka till sig inventeringar då också de inhemska avsättningsmarknaderna är för små för att vara intressanta. De investeringar som genomförs är därför inriktade på export och baseras på någon speciell konkurrensfördel som landet har, såsom kaffe och bomull.

Det politiska styret

Ugandas politiska system har sedan början av 2000-talet varit föremål för en dragkamp mellan regeringen, oppositionen och rättsväsendet. Presidenten Yoweri Museveni som kom till makten 1986 efter ett gerillakrig, har motarbetat flerpartisystem med motiveringen att partiväsendet tidigare har underblåst etniska och religiösa motsättningar och lett till splittring. Men trots att Musevenis rörelse National Resistance Movment (NRM), varit den enda tillåtna politiska organisationen har Uganda inte varit någon typisk enpartis diktatur. En relativt öppen debatt har förekommit, och en stor del av de folkvalda parlamentsledamöterna har varit kända medlemmar av olika partiet, trots att de

formellt valts som privatpersoner. www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter/Uganda.htm.). Några frågor som

jag ställde mig angående demokratin var; vilka är det som tjänar på att Uganda inte har en renodlad demokrati? Tjänar västvärden på det? Är det lättare att förhandla med en maktelit än ett helt samhälle? Som har skrivits ovan så visar detta att regeringen har uteslutit många sociala grupper i samhället. Man skulle kunna säga att det är både makteliten i Uganda och de länder i väst som har ekonomiskt intresse i landet som tjänar på att Uganda inte har en renodlad demokrati. Det kan vara lättare att förhandla och få igenom sina krav då det inte finns någon tillsynsmyndighet som kan ställa regeringen till svars. Ett land med en stark demokrati har en stark förhandlingsposition gentemot omvärlden, eftersom kraven på tillsyn och redovisning kräver att landet agerar demokratiskt. I juni 2000 sade över 90 % av deltagarna i en folkröstning ja till fortsatt partilöst system. Som en konsekvens av detta, antog parlamentet 2002 en lag som formellt inskränkte de politiska partiernas rörelsefrihet och definierade NRM som ett ”politiskt system” snarare är ett parti. Denna lag underkändes dock av Författningsdomstolen 2003 efter överklagande av oppositionen. Året därpå ogiltigförklarade Författningsdomstolen även 2000 års folkomröstning. De båda domstolsutslagen återinförde i praktiken flerpartisystemet, och ett större antal partier har begärt formell registrering. Formellt godkändes flerpartisystemet i en folkomröstning i juni 2005, samtidigt som parlamentet ändrade författningen så att presidenten ges möjlighet att bli omvald flera gånger (www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=334869).

Militära ingripande

Under Museveni har Uganda generellt upplevt såväl relativ stabilitet som ekonomiskt utveckling och hyllats som ett av de afrikanska länder som mest framgångsrikt bekämpat HIV/AIDS-epidemin. Likväl har landet oavbrutet skakats av väpnade uppror i gränsområdet i norr och väster. Gerillaattackerna längst västgränsen var den formella anledningen till att Ugandas av omvärlden hårt kritiserade militära ingripande i Zaire/Kongo-Kinshasa 1996 och 1986. Medan upprorsrörelserna i väster i stort sätt har nedkämpats har Lord`s Resistance Army (LRA) bedrivit ett väpnat motstånd i norra Uganda sedan början av 1990-talet.

LRA har framstått som kristet fundamentalistiskt men med ett vagt politiskt program. Mest har rörelsen blivit känd för brutalitet och kidnappning av barn. (www.ne.se. support.mah.se /jsp/search/article.jsp?i_art_id=334869).

Fram till 2005 beräknades LRA ha rövat bort 20 000 barn, både pojkar och flickor, som tvingats bli soldater eller sexslavar. Regimen har omväxlande försökt bemöta upproret med stora arméoffensiver som ytterligare har försvårat civilbefolkningens tillvaro. Mot slutet av 2004 tycktes ett fredsavtal vara nära, men förhandlingarna strandade i sista stund. Omkring 1,6 miljoner människor i norra Uganda var i början av 2005 flyktingar i sitt eget land på grund av LRA’s terror och striderna mellan gerillan och armen (www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=4174).

Det som kanske har påverkat Uganda mycket var Idi Amin som avsatte presidenten 1971 genom en kupp, då han själv var arméchef. Till en början var Amins regim populär, men den urartade snart till groteskt militärt förtryck med massavrättningar av verkliga eller misstänkta motståndare. Amin var muslim, och förföljelses riktades också mot de kristna. Religionen har också haft en stark ställning i Uganda. Bland invånarna är det främst katoliker och kristna men även anglikanska kyrkan som har starkast ställning. Det moderna skolsystemet byggdes till stor del upp av kristna missionsorganisationer, och dessa ansvarar fortfarande för en viktig del av skolundervisningen. Inhemska afrikanska traditioner färgar också den katolska och de protestantiska kyrkorna i landet, detta gäller även islam (www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter/Uganda.htm.).

Idi Amin fördrev tiotusentals indier från Uganda, där han uppgav att anledningen var för landets ekonomi och förvaltning. Utrikespolitiskt valde han efter hand en prosovjetisk och antiisraelisk kurs. Amins vanstyre framkallade 1978 fullt uppror. Han försökte avleda uppmärksamheten från de interna problemen genom att förklara krig mot Tanzania. Oppositionen i Uganda förenade sig med de tanzanianska försvarsstyrkorna, och Amin flydde ett år senare ut ur landet (www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter/Uganda.htm.).

Det den nuvarande presidenten Musevenius försökte göra efter Amins diktatur var att försöka överbrygga de etniska motsättningarna och försöka ställa upp lag och ordning i landet. Målsättningarna för Musevenius har även varit att befrämja gräsrotsdemokrati, ekonomisk återhämtning och en strikt respekt för mänskliga rättigheter. Han har också vidtagit kraftiga åtgärder mot korruption. Även om detta inte märks i verkligheten. Då korruptionen fortfarande är mycket utbredd undrar man vilka åtgärder som verkligen har gjorts. Politiskt har han förordat ett system baserat på konsensus istället för konfrontation. Även om Uganda har haft en ekonomisk tillväxt under Musevenis ledning så har bl.a. etniskt grundat motstånd mot regimen hämmat utvecklingen och även detta har skadat landets anseende (www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id= 334869) Ett land som Uganda kan man säga har ärvt den koloniala maktelitens styrande. Demokratin är näst intill obefintlig. Med dessa utgångspunkter är det svårt att bereda en välfärd och för den lilla människan kan det bli det näst intill omöjligt att påverka sitt eget liv.

3.4 Fattigdom

År 1997 lanserades ”the Poverty Eradication Action Plan (PEAP)”, som Ugandas övergripande program för att reducera fattigdomen. Målet är att till år 2017 se till att det endast är 10 % av befolkningen som lever under absolut fattigdom. Det är

också svårt att höja skatterna i landet då fattigdomen är så pass hög. År 2004/2005 kom 48 % av landets budget från bistånd av någon form. Detta har haft en negativ inverkan på den privata sektorn kredit trovärdighet och för höga växlingskurser, d.v.s. den ugandiska shillingen har blivit mindre värd än vad den egentligen är (www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter/Uganda.htm.). Uganda tillhör även de så kallade LDC- länderna – Least Developed Countries. Denna term används av FN för att gradera länder utifrån tre kriterier som gör länderna extra sårbara. Termen syftar även till att visa vilka länder som har en väldigt låg social och ekonomisk utveckling (http://www.unescap.org/LDCCU/LDC.asp).

Jag kommer att diskutera fattigdom ur ett mer teoretiskt perspektiv i samband med min diskussion kring välfärd i ett senare avsnitt.

Vård och social service

När det gäller sjukdomar finns där alltid en ekonomisk aspekt som jag har tagit upp i föregående avsnitt förutom den mänskliga. Det vill säga, det kostar att tillhandahålla sjukvård och det kostar för den enskilde att vara i behov av bl.a. sjukvård och mediciner. Uganda är inget undantag när det gäller detta. Om man tittar på hur stor andel av budgeten som läggs på hälsovård ligger denna på ca 2 %. Detta kan jämföras med att 70 % av budgeten går åt att betala av utlandslån plus räntan på dessa lån (The State of the World´s Children 2002, UNICEF, Human Development Report 2002, UNDP).

Jag har försökt hitta någon form av statliga försäkringar, men funnit att det finns privata sådana men inte statliga. Detta leder till att människor med ekonomiska resurser får vård.

Sjukhus och sjukvård

Det finns tre olika typer av statliga sjukhus, nationella specialist sjukhus, regionala specialistsjukhus och slutligen regionala allmänna sjukhus. Om man tittar på en hemsida som Ugandas hälsodepartement har kan det vid första anblick se ut som om man kan få samma vård på statliga sjukhus i Uganda som i Sverige. Men samtidigt får man inte glömma att det inte finns samma tillgång till läkemedel, samma höga kompetensnivå hos personalen som i Sverige, samma tillgång till tekniska hjälpmedel, m.m. De graderade i tre olika nivåer, beroende på vilken vård de erbjuder.

Då sjukvården i Uganda inte är subventionerad innebär detta även att det är kostsamt för den enskilde individen att behöva söka sjukvård. Det finns även icke-statliga sjukhus, d.v.s. privata. Då mediciner och sjukvård är väldigt kostsamt vänder sig många av befolkningen till traditionella läkare så kallat medicin män/kvinnor. Då man inte behöver köpa medicinen då den utgörs av växter i de flesta fall, så är detta ett billigare alternativ för den fattigare delen av befolkningen då de endast betalar för konsultationen (www.sida.se/sida/jsp/polopoly.jsp?d ).

Hiv/aids

Uganda är som jag har skrivit tidigare ett av de länder som har visat att det går att stoppa spridningen av HIV. Genom en mycket medveten satsning har regeringen, myndigheterna, många privata företag, frivilliga organisationer och enskilda människor, lyckats halvera uppkomsten av HIV sedan 1992.

Men Uganda är ändå ett land som har drabbats hårt av HIV och AIDS. I början av 1980-talet upptäckte man de första fallen av AIDS. Sedan under 90-talet ökade fallen lavinartat och i en del av områden så var upp till 30 % av befolkningen

hiv-smittade. Redan nu hade regeringen startat nationella program för att förebygga spridningen av HIV/AIDS. De tog till metoder som av oss kan uppfattas som lite kontroversiella. Genom radion påannonserades meddelande med ljudet av krigstrummor om att landet var invaderat av HIV/AIDS. Det var denna ”krigsförklaringen” som fick många förutom myndigheterna att engagera sig och samarbeta med regeringen (www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=4174).

Sedan 1982 har ca 2 miljoner människor smittats av HIV och 900 000 av dem har dött i AIDS. Det finns ca 24, 7 miljoner invånare i Uganda, detta innebär att det är ca 5 procent av befolkningen som lever med HIV, och det är ca 120 000 ugandier som utvecklar AIDS per år. Medellivslängden för en som är AIDS smittad är 42, 6 år, jämfört med en som inte är smittad där medellivslängden är 54, 1 år. Detta innebär att det är en stor mängd av befolkningen som är under 15 år och det finns siffror som tyder på att det är så mycket som 50 % av befolkningen. Sammanlagt så har 2,1 miljoner barn har förlorat en eller båda föräldrarna i aids (www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=4174). Ovanstående siffror visar på hur de fattiga hushållens brist på marginaler får förödande konsekvenser. För att täcka kostnader för vård och läkemedel och längre fram för att kompensera förlusten av arbetskraft till följd av dödsfall i familjen, tvingas de fattiga till en rad anpassningsmekanismer som alla försvårar möjligheterna att häva sig ur fattigdomen, till exempel barn tas ur skolan, familjen tvingas sälja tillgångar såsom kläder, boskap och jord.

Malaria

Rent ekonomiskt så spenderar en familj med mycket låg inkomst ca 25 % av sina ekonomiska medel på malaria prevention och medicin. Malaria har en tendens att angripa människor under regnperioden. Det är under denna period som de minst av allt har råd med att bli sjuka, vilket i förlängningen innebär att de blir än fattigare.

Man har gjort beräkningar som visar på att om man antar att 50 % av de 4, 2 miljoner barn som finns i Uganda som är under 5 år har 6 malariaskov under ett år så kostar detta sammanlagt 25, 2 trillioner ugandisk schilling. I svenska kr. blir detta ca 3 miljoner. Detta kanske inte låter mycket för oss men en genomsnittlig årsinkomst i Uganda ligger på mellan 600 000 – 3 miljoner ugandiska shilling, beroende på om man bor på landsbygden eller i en storstad (www.health.go.ug/malaria.htm).

Skolsystem och utbildning

Ovanstående avsnitt om fattigdom behandlar inte utbildning, men som påvisades så kan man mäta fattigdomen och välfärden i ett land genom att se till utbildningen. Därför kommer jag nedan att kort redovisa Ugandas skolsystem och utbildning.

I Uganda talas det ungefär 40 olika språk, med regional anknytning. Många av språken påminner inte ens om varandra även om de tillhör samma språkfamilj. Engelska är dock det officiella språket. Även om engelska är det officiella språket så är engelskspråkig undervisning på landsbygden ovanligt. Detta innebär att de som inte bor i de tre större städerna har svårt med att läsa och skriva engelska. Vilket kan medföra att information inte når ut till alla människor som faktiskt bor i Uganda.

Efter att Uganda blivit självständiga 1962 lade man stor vikt vid utbildning. Skolväsendet struktur är mycket präglat av brittiska skolväsendet som nämnts tidigare. Trots att det varit politisk oro så har utbildningsväsendet expanderat. Men det kostar att gå även i grundskolan. I en del kommuner har de infört gratis grundskola, de första sex åren men inte överallt. Ute på landsbygden får man betala för denna utbildning.

Man beräknar att läskunnigheten i Uganda ligger på ca 68 %. Bland pojkar mellan 15-24 år så ligger läskunnigheten på ca 86 % och bland flickor mellan 15-24 år så ligger siffran på ca 73 %. Om man tittar på kvinnor över 24 år så ligger denna siffra på 57 % och för männen så ligger den på ca 78 % (The State of the World´s Children 2002, UNICEF, Human Development Report 2002, UNDP)

Ca 15 % av Ugandas budget används på skola och utbildning. Man kan jämföra detta med att man lägger 26 % på militären (The State of the World´s Children 2002, UNICEF, Human Development Report 2002, UNDP).

Om man tittar på hur stor andel av barnen som går i grundskolan så är det i genomsnitt 64 % av dem som har tillgång eller möjlighet att gå i skolan. Av dessa så slutar 45 % av dem innan årskurs fem. I genomsnitt 1-2 % av barnen läser sedan vidare på högskola/universitet (The State of the World´s Children 2002, UNICEF, Human Development Report 2002, UNDP). Det vill säga att det är 36 % av barnen som ej har möjlighet eller råd att gå i skolan.

4. Social välfärd/socialt arbete

Under detta avsnitt kommer jag att definiera och beskriva vad social välfärd och socialt arbete är. Jag kommer också att föra en diskussion kring definitionerna kring fattigdom och fattigdom som begrepp i anslutning till social välfärd. Därefter kommer jag att beskriva och diskutera hur socialt arbete i Uganda/Afrika söder om Sahara ser ut och hur det har sett ut.

4.1 Vad är social välfärd?

Det är svårt att definiera konceptet social välfärd i precisa termer, eftersom den har både subjektiva och objektiva aspekter, liksom att det kan mätas både kvalitativt och genom empirisk data. Objektiva välfärdsindikationer skulle kunna vara ekonomiska resurser, förväntat livslängd m.m. Subjektiva välfärdsindikationer skulle kunna vara t.ex. välbefinnande, lycka och livstillfredsställelse.

En del forskare definierar (Midgley, 1997) social välfärd med när samhället och/eller människorna kan handskas med sociala problem, när människans behov är tillgodo sedda och när det finns sociala utvecklingsmöjligheter. Midgley ser det ur dessa tre olika behov som måste bli tillgodosedda för att socialvälfärd skall uppnås. Med mänskliga behov menar han det basala, såsom mat, rent vatten, tak över huvudet och personlig och samhällig säkerhet. Det behövs även en adekvat utbildning och ett fungerande hälsosystem. För att social välfärd skall finnas ska människorna också kunna utvecklas och inse sin potential. En del forskare gör även ytterligare definitioner mellan en social välfärd genom staten och social välfärd genom frivilliga organisationer (Midgley, 1997).

Fattigdom

Det är svårt att ge en bra definition på fattigdom. Det är också ett flerdimensionellt och kulturspecifikt begrepp. Prestige, respekt, vänner, inflytande och värdighet kan vara långt viktigare än materiella ägodelar (De Vylder 2007). En del forskare såsom Hall & Midgley, förklarar fattigdomen baserat på en del områden. Jag kommer att återge en del av dem. En av definitionerna är den ekonomiska fattigdomen, vilket talar om de minimala kraven för att överleva, såsom mat, vatten, tak över huvudet och kläder. Användandet av denna definition kan vara till användning när man tittar på hur många människor som ej uppnår denna standard.

Världsbankens definition på materiell fattigdom i utvecklingsländerna dras vid en inkomst motsvarande en dollar per dag och invånare. Ett något högre mått som världsbanken också använder för att skilja fattiga ifrån extremt fattiga är två dollar per dag och person.

Ett antal betydande ekonomiska och politiska forskare menar att biståndet spelar en allt större roll för den fördelning som pågår. Preliminära beräkningar visar att över 400 miljoner biståndsfinansierade USA dollar har försvunnit i form av icke återbetalda banklån under de senaste åren (Hanlon, 2002). Medans vissa elitgrupper berikar sig själva känner andra elitgrupper möjligtvis frustration. Samtidigt som detta pågår blir landsbygdsbefolkningen allt fattigare (Abrahamsson, 2003). Denna fattigdom gäller inte bara för individer utan för områden också. Hela landsdelar kan vara utestängda från utvecklingen runtomkring. De områden som inte lyckas dra till sig omvärldens och investerarnas intresse får inte tillgång till vad som krävs för att kunna ingå i nätverkskapitalismen som fullvärdiga producenter och konsumenter. Samtidigt görs skuldbördan det omöjligt för landet att använda krediter och exportinkomsten till att förbättra varuproduktionen för den inhemska marknaden (Abrahamsson, 2003).

Landet i detta fall Uganda, sitter fast i en ond spiral genom att de internationella långivarna kräver att nya krediter används till exportinriktad produktion så att tidigare skulder kan betalas tillbaka. Forskning visar att även om några länder i Afrika uppvisar en tillförlitlig tillväxt uppvisar inget afrikanskt land någon minskning av fattigdomen på landsbygden. Detta kan handla om den ojämna resursfördelningen i landet. Där vissa regioner eller folkgrupper gynnas mer än andra (Hall & Midgley, 2007). Självhushållning gör att de flesta trots allt klarar ett minimalt livsmedels försörjning men kosthållet och kaloriintaget försämras, liksom tillgång på kläder och tak över huvudet.

Fattigdomen ökar sårbarheten för sjukdomar, speciellt aids (Abrahamsson, 2003), vilket jag har nämnt i tidigare avsnitt. Detta är en social indikation på fattigdom, men även t.ex. ett land som har en hög BNP/capita kan ändå ha en hög grad av fattiga människor som lever under svåra omständigheter (Hall & Midgley, 2007). För att undersöka detta krävs det en kontinuerlig insamling av data såsom födelse antal i landet, dödsantal, utbildning m.m. En del studier om ekonomi visar att länder med stora inkomstskillnader har en hög grad av fattigdom (Midgley, 1997). Kanske är otrygghet, ekonomisk osäkerhet och brist på makt över den egna situationen de allra mest centrala perspektiven av fattigdom.

I ett land som Sverige är fattigdomen ett problem för individer som av olika skäl är eller har blivit fattiga, medans massfattigdomen i fattiga länder är av en annan

karaktär. Majoriteten av människorna i Uganda är fattiga, de föds fattiga och de förhindras av den rådande samhällsstrukturen att häva sig ur sin fattigdom. Människorna i fattiga länder såsom Uganda är maktlösa, dåligt utbildade, resurssvaga och sårbara. Marginalerna är små och en specifik händelse som till exempel torka, missväxt eller sjukdom som jag har nämnt i tidigare avsnitt kan utlösa akut nöd och få förödande konsekvenser.

Så som i många fattiga länder undrar man om en demokrati verkligen skulle kunna genomföras så länge folket är så fattiga att kampen för överlevnad tar överhand. I ett samhälle där det mesta handlar om pengar för att överleva så kanske folket tar varje tillfälle till att få in pengar. Det stora problemet är när människor som är i en maktposition använder samma medel men ej för att överleva utanför att få mer makt och kanske för att säkra sina positioner. Människor som jag mötte under mina observationer vittnade om en stor rädsla för både hot och enkelheten att man i princip kan köpa sig ur vad som helst. Den ej fungerande demokratin visar sig tydligt inom det bristande rättsväsendet. Rättssystemet är bara tillgängligt för dem som har råd att betala de höga arvodena. Detta utesluter framförallt fattiga och outbildade (D. Banik, 2008).

Många gånger stötte jag själv på detta då jag kunde köpa mig ur en situation som för mig var helt orimligt. Det sociala arbetet behövs i ett samhälle där man är näst intill rättslös, om man inte har pengar. Återigen spelar det sociala arbetet en stor roll, när regeringen inte har intresse eller möjligheter att hjälpa folket. En så kallat gräsrotsrörelse skulle i sig kunna bädda för en demokrati. Svårigheterna med både fattigdomen och demokratin och bristen på laglig rätt går hand i hand, i vilken ende skall problemen angripas? Mycket av det sociala arbetet i Uganda handlar många gånger om att faktiskt få människor att överleva.

.

4.2 Socialt arbete

”Nothing is more crucial in shaping and defining the social work profession and its practice than that professions definition of ”the truth” and the selection of preferred strategies for knowledge building. Further, the process through which truth is defined and the methods of truth seeking chosen is highly political” (Graham, 2002)

Likväl som det är svårt att definiera social välfärd är det även svårt att definiera socialt arbete. Det beror bland annat på att definitionerna skiftar mellan olika traditioner och länder. Malcolm Payne är en av de mer centrala forskarna kring socialt arbete, vill betona hans västerländska tänkande. I hans definition handlar socialt arbete om tre olika saker. Social förändring, problemlösning för den enskilda individen och slutligen att öka människors välbefinnande. Payne knyter även iden om social förändring till en socialistisk tradition där det sociala arbetet försöker att uppnå en samhällsförändring (Payne, 2002).

Anthony Hall och James Midgleys ger en liknande definition men koncentrerar sig mer på att inte endast nämna individen. De menar att socialt arbete är ett yrke som främjar välfärden för individer och deras familjer, liksom för grupper och samhällen (Hall & Midgley, 2007). Sedan 1950-talet har socialt arbete som ett arbetssätt exporterats till många utvecklingsländer däribland Uganda. Arbetssättet och teori, liksom värderingarna och politiska ideologierna reflekterar Europas och Norra Amerikas syn på sociala problem. Universiteten som har socialt arbete som

ämne läser samma böcker, lär sig samma teoribildning och metoder som Universiteten i t.ex. England och Sverige. Det antas att människor i Uganda och England arbetar med samma sociala problem, likväl som med lösningar (Midgley, 1983). Konsekvenserna av detta är att kunskapen är ensidig där värden och synen på världen är stöpta i samma form och skall passa alla slags människor och samhällen (Graham, 2002). Andra kunskaper, utöver den västerländska har marginaliserats och mottagits med misstänksamhet, t.ex. Bar-On (1999) anser att icke västerländska röster i stort sett inte är något mer än återvinning av västerländska idéer. Detta ställningstagande framförs av ett fåtal akademiker. Det verkar som att den västerländska kulturen har svårt att acceptera andra kulturepistemologi, de anser att genom att gå utanför ramen för det traditionella europeiska paradigmet så skapas det ett slags obehag (Graham, 2002).

Processen för att skapa och sprida ut kunskapen är särskilt viktigt i dessa sammanhang eftersom de traditionella sociala arbetsmodellerna och tillvägagångssätten har varit i stort sett ineffektiva och har ibland även underminerat svarta familjer och svarta samhällen (Graham, 2002). Till stor del har det västerländska sociala arbetet koncentrerat sig på individen, det har visat sig även i tidig forskning att tillämpningen av västerländska arbetssätt ej har vunnit kraft i Afrika som stort. En stor anledning är att många är beroende av familjen och kulturen som överlevnadsstrategi. I detta sammanhang blir det svårt att se till den enskilda individen (Midgley, 2002). Med detta till trots som bakgrund så är det ändå gemensamt för det sociala arbetet att det är inriktad mot den fattiga delen av befolkningen (A. Meeuwisse& H. Svärd, 2006) oavsett var i världen det bedrivs. Arbetsmetoderna för att bedriva socialt arbete kan och bör variera utifrån de sociala och de kulturella strukturerna.

Även synen på vad som är socialt arbete och vem som är socialarbetare varierar. I många fall är kanske inte utbildningen likvärdig med varandra och många gånger bedrivs socialt arbete av personer som inte har gått en renodlad utbildning i socialt arbete. I Uganda arbetar många socialarbetare med utvecklingsprojekt för att på så sätt stimulera ekonomisk och social utveckling, då detta är livsnödvändigt när man ser till fattigdomen i landet. Här återfinns många gånger begrepp som Community work, empowerment och lokal och regional utveckling (A. Meeuwisse& H. Svärd, 2006). I och med detta arbetssätt läggs fokus på grupper av människor i stället för att arbeta individuellt. Syftet med detta är att stärka gruppen, samhället och genom det hjälp till självhjälp.

I Uganda är det väldigt ovanligt att man är helt ensam, som det är många gånger i Sverige. Den sociala och ekonomiska tryggheten ligger hos familjen och det lokala samhället. För att överleva behöver man ingå i en grupp och det finns ett annat slags system där man tar hand om varandra på olika sätt genom det sociala nätverket, såsom familj och samhälle. Man skulle kanske kunna säga att det inte existerar något jag utan det är vi och all form av socialt arbete och hjälp bör utgå ifrån det. Då mycket av det sociala arbetet i Uganda utgår ifrån ett samarbete mellan befolkningen, till exempel Kooperativ, Community work. Dessa arbeten kan utgå ifrån att till exempel kvinnorna i en by bidrar med pengar till en gemensam kassa. Dessa pengar som finns sparade kan användas då någon av kvinnorna till exempel behöver ett startkapital för att kunna starta en affärsrörelse. En del av pengarna går till att hjälpa individen. Vid slutet av året delas även pengarna mellan kvinnorna i förhållande till hur mycket man har sparat. Resten av pengarna går till en ”fond” för att hjälpa byn eller stammen.

I ett land som är så pass fattigt som Uganda krävs det att det sociala arbetet utgår och arbetar utifrån fattigdomen som råder och den bristande demokratin för att över huvud taget kunna bedriva ett socialt arbete. Det ställs helt andra krav på socialarbetaren som arbetar under dessa förhållanden. De traditionella arbetsmetoderna som har sin grund i det västerländska tänkandet dock även arbetsmetoder som utgår ifrån gruppen och samhället fungerar kanske inte heller på ett tillfredsställande vis under dessa förhållanden, utan man får kanske hitta andra vägar eller alternativ att arbeta utifrån.

5. Strategier och teorier för social välfärd.

Det finns en stor mängd teorier och strategier för social utveckling och social välfärd bort ifrån fattigdomen. För att kunna belysa problemen och besvara mina frågeställningar behöver jag även ekonomiska teorier, vilket det också finns en stor mängd av. Som jag har nämnt i tidigare avsnitt är de flesta socio- ekonomiska teorier och strategier anpassade och skrivna av västerländska forskare och professorer. Med detta i åtanken och mitt syfte med att ge en bild av hur representanterna för socialt arbete ser på socialvälfärd kommer jag att använda och beskriva ett antal teorier för att därefter gå in på strategier.

5.1 Empowerment

Ett begrepp som jag kommer att använda mig av är empowerment . Denna teori har jag valt i syfte att undersöka och försöka besvara min frågeställning huruvida man skulle kunna bygga upp ett fungerande socialt välfärdssystem. Sedan flera år har empowerment varit ett viktigt verktyg för att förbättra välbefinnandet av fattiga i alla delar av utvecklingsländerna (Banik, 2008).

Några definierar empowerment som ett sätt att återge individen deras känsla av sitt eget värde och sin egen kapacitet, för att hantera sina livsproblem. Genom att öka deras självkänsla och hitta orken att förändra sin situation (Banik, 2008). Andra menar att empowerment är ett sätt att förstärka människans förmåga att fatta strategiska beslut som tidigare i detta sammanhang var outnyttjade eller försummande.

Fattigdom hänger nära samman med maktlöshet eftersom förmågan att uppfylla de grundläggande behoven saknas. Vilket gör att man inte är i stånd att fatta meningsfulla beslut. Dan Banik som identifierar sambandet mellan fattigdom och maktlöshet menar att de grundläggande behoven är just grundläggande som t.ex., tillgång till rent vatten och tillräckligt med näringsintag (Banik, 2008) . Uganda är ett land med mycket resurser och en ung befolkning. Resurser här menar jag i form av tillgång till mark där man t.ex. kan odla sin egen föda. Empowerment i detta sammanhang tror jag kan lära människor att använda sina tillgångar på ett effektivt sätt. Inte bara genom att odla och i sin tur att äta. I detta fall kan man använda Community work för att organisera folket att samarbeta och slå ihop sina resurser och därigenom producera mer och effektivare och kanske få ut en vinning av det. Genom det sociala arbetet kan man även genom empowerment stärka folket på lokal nivå och därigenom öka deras välfärd, genom självförsörjning. Denna empowerment skulle kunna skapas genom etiska system och sociala normer och traditioner eller genom fördelning av ekonomiska tillgångar och resurser.

De senaste åren har ordet legal lagts till begreppet empowerment av ett antal organisationer. Den systematiska förändringsprocessen där de fattiga fråntogs sina rättigheter börjar dö ut. Detta eftersom empowerment processen bidrar till att öka rättigheter till de fattiga i Uganda eftersom staten i många fall säkerställer deras säkerhet och behov av rättvis behandling. Vilket kan liknas vid kampen för mänskliga rättigheter. Under tiden har mer och mer fattiga blivit medvetna om deras rättigheter (Banik, 2008).

För att få en mer övergripande teori av välfärd men även en teori som har de ekonomiska aspekterna har jag valt att använda mig av James Midgleys neo-institutionella teori developmentalism.

5.2 Developmentalism

Midgleys teori som de flesta teorier inom detta område (socialt arbete) är normativt, vilket betyder att den präglas av subjektiva bedömningar. Detta leder i sin tur till att det är svårt att mäta effekten eller resultatet av vidtagna åtgärder. Syftet är i stället att poängtera det som är önskevärt eller icke önskevärt i ett samhälle, detta för att förbättra situationen i samhället. I detta sammanhang talar man om att förbättra livsstandarden. Midgleys menar att det finns tre dominerande ideologier i det sociala arbetets teoribildning. Dessa är individualismen, kollektivismen och populismen. Dessa tre ideologier ger upphov till specifika metoder, i vilkas roll av staten, näringslivet och samhället är specificerade. Med detta i åtanke går teorin ut på att man kombinerar sociala och ekonomiska policys under ett och samma tak. Detta skall kontrolleras av staten och skall involvera näringslivet och samhället. Denna teori har jag valt att använda mig av då syftet var att ta reda på hur mina informanter ansåg att man skulle kunna bygga upp social välfärd.

Målet är att främja ekonomisk utveckling, vilket anses som en viktig ingrediens i arbetet för välfärd. I Uganda har man instiftat PEAP- the Poverty Eradication Action Plan (D, Banik, 2008) som skall ansvara för utvecklingsprojekten. Denna skall tillhandahålla ramen för hur utveckling skall kunna utvecklas. Som ett statligt organ skall ta de ta sig an macro – ekonomisk policys som leder till hållbar utveckling. Detta genom att främja affärsrörelser på lokal nivå. Om detta system skulle fungera i Uganda, vilket det inte görs hävdar en del forskare bland annat Michael Anderson (2003) att de fattiga är utsatta för godtycklighet och förmjukelse av de statligt anställda. Forskning visar att det inte är ovanligt att de fattiga bönderna blir av med sina skördar genom att de statligt anställda tar det för egen vinning (D, Banik 2008). Men om detta skulle fungera så skulle det leda till minskad arbetslöshet och höja inkomsten i samhället.

De företag som stödjer denna utveckling skall uppmuntras. Genom dessa affärsrörelser på lokal nivå kan människor arbeta kollektivt och hjälpa varandra att bli mer produktiva. Man kan säga att den kollektiva affärsrörelsen som på lokal nivå har statens och näringslivets stöd tillåter individer som annars inte hade en möjlighet att skapa dessa möjligheter att faktiskt göra dessa affärer. Eftersom de inte hade några ekonomiska förutsättningar för dessa affärsmöjligheter.

Dessa program är väldigt kostnadseffektiva eftersom de endast hjälper människor att hjälpa sig själva att bli mer produktiva med de små resurser de har tillgängliga (arbetskraft och mark). Dessa lokala affärsrörelser främjar en anda av solidaritet i

samhället, eftersom folk arbetar och lär sig att hjälpa varandra. Människorna tjänar även på det då de får lärlingsliknande erfarenhet och blir mer specialiserade och produktiva.

I detta sammanhang är statens roll väldigt viktig då deras initiativ bäddar för att teorin skall kunna genomföras. Statens roll definieras tidigt och vilka delmål som skall genomföras. Genom att staten arbetar aktivt och på ett hållbart sätt kan detta gradvis leda till stora förändringar i samhället enligt Midgley. Staten tjänar på det eftersom samhället blir mer produktivt och den ökande inkomsten leder till ökande skatteintäkter. Detta kan leda i sin tur att staten förbättrar välfärden för folket på lokal nivå.

Det gamla talesättet säger att det är bättre att lära en människa att fiska än att ge dem fisk varje dag, vilket Midgley menar med sin teori att det är bättre att undervisa folket. Som teorin säger så ska staten stå för institutionerna som skall utveckla den sociala välfärden. Detta innebär att det finns en välfungerande demokrati där staten ser till allas intresse. Det vill säga att Ugandas regering har en nyckelroll om detta skall fungera i verkligheten. Det ställer höga krav på de styrande, både vad gäller demokratin, mänskliga rättigheter och förmågan att bistå med hjälp till folket. Syftet med hela teorin är att ge empowerment till hela folket.

5.3 Kommunitaristisk strategi

Denna strategi poängterar rollen av samhället i den sociala utvecklingen medan en del andra lägger fokus på individens roll. Förespråkare för denna teori tror att samhället har bättre förutsättningar för att organisera sig själva och säkerhetsställa välfärden genom sociala och ekonomiska ansträngningar (Midgley, 1997). Samhället är inte bara kapabla till produktiva aktiviteter utan de har också kontroll över lokala resurser och har bra lokalkännedom. Den lokala befolkningen kan bättre avgöra vad som är bäst för dem och vad de bäst behöver och kan på så vis engagera sig kollektivt för att lösa behoven. Genom att arbeta tillsammans kan de också införskaffa sig resurser utifrån som kan främja den lokala ekonomiska och sociala utvecklingen.

Denna teori har sedan länge varit populär inom det sociala arbetets miljö. Under den koloniala tiden fanns det någon form av detta kollektiva samarbete där den lokala befolkningen mobiliserades att delta i den ekonomiska och sociala utvecklingen, men syftet med detta är öppet för tolkning. I dag finns det en annan variant av detta kollektivistiska samarbete med anknytning till politik där de deltagande uppmuntras att engagera sig politiskt i beslutsfattandet (Midgley, 1997).

Det har visat sig att kvinnliga organisationer har varit mycket mer aktiva i den sociala utvecklingen under de senaste åren. De har utvecklat egna strategier som fokuserar på kvinnors behov och de hävdar att den sociala utvecklingsframfarten endast kan genomföras om kvinnor är fullständigt delaktiga (Midgley, 1997).

5.4 Community work

Midgley talar om en tredje teori inom socialt arbete vilket är Community work. Denna teori påminner mycket om den ovannämnda strategin. Eftersom samhället har speciella behov som endast kan mätas genom olika studier genomförda av oberoende organisationer. Teorin bygger på att man tycker att samhällets problem ska betraktas ur ett holistiskt perspektiv och hanteras genom att tillhandahålla ett

övergripande välfärdssystem. Dessa skall planeras och koordineras och inkludera den lokala befolkningen. Befolkningen skall också representera beslutsfattande organ i den lokala välfärden. De skall också vara ansvariga och förvalta ekonomin. De skall också på ett hållbart sätt förvalta och samordna hela välfärdtjänsten så att resurserna kan utnyttjas på bästa möjliga vis (Midgley, 1983) Samordningen är en av de viktigaste aspekterna av hela välfärdsarbetet.

Det finns en alternativ tolkning av Community work som är kritisk till den konventionella teorin. Kritiken säger att man inte behöver formella organisationer i särskilt fattiga områden, eftersom de inte besitter den ekonomiska resursen som behövs för att genomdriva projekt. Det är meningslöst att försöka föreslå att dessa människor ska vara ansvariga för sin egen välfärd. I stället tror de att ansvaret för välfärden ligger på staten. Den lokala befolkningen skall istället vända sig till staten och ställa krav på sociala förhållanden. De menar att det kan finnas för mycket personliga intressen i välfärden och att det bara är en del av samhället som gynnas (Midgley, 1983) jämfört med ett system som skall gynna hela samhället.

6. RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS

I detta avsnitt kommer jag kort att beskriva mina informanter och huruvida de arbetar eller studerar socialt arbete. Jag kommer även nämna om de arbetar eller studerar samt kort beskriva arbetet och utbildningarna. Dock kommer jag som nämnts i metodavsnittet inte att namnge dem då de vill vara helt anonyma. Detta innebär även att jag inte kommer att namnge Universitetet de studerar på eller namnge projekten de arbetar för. Jag kommer vidare att göra en resultatredovisning av intervjuerna. Resultatredovisningen kommer jag att sammanfläta med analysen.

6.1 Presentation av informanterna och deras arbeten samt studier

Jag har valt att endast nämna kön och ålder samt livssituation på mina informanter. Mina studenter som studerar vid ett universitet, kommer jag ej nämna vilket då det endast finns ett fåtal universitet i Uganda. Arbetsplatserna för informanterna som arbetar kommer jag ej heller att namnge exakt.

Informant 1 Man 25 år gammal, studerar vid ett av Ugandas främsta universitet.

Studerar socialt arbete sedan två år tillbaka. Uppvuxen på landsbygden med sina föräldrar och fyra syskon. Föräldrarna har kunnat betala för mannens studier.

Informant 2 Kvinna 23 år gammal, studerar vid ett av Ugandas främsta

universitet. Studerar socialt arbete sedan ett och ett halvt år. Är född i Kongo men flydde till Uganda när hon endast var 10 år gammal. Har sedan bott med sin mamma och två syskon sedan fadern avlidit. Har fått ekonomisk hjälp med sina studier. Mamman har endast kunnat betala för grundskolan.

Informant 3 Man 24 år gammal, studerar vid ett av Ugandas främsta universitet.

Studerar socialt arbete och social utveckling sedan tre år tillbaka. Uppvuxen på landsbygden med sin mamma och sex syskon, sedan fadern avlidit. Har med sin styvfaders hjälp kunnat studera på grundskolenivå. Studierna efter grundskolenivå samt universitetsstudierna är finansierade med hjälp av en NGO – Non Goverment Organisation.

Informant 4 Kvinna 34 år. Gift och har tre barn. Bor utanför huvudstaden med

sin man och sina barn, samt sin mamma och systerns två barn. Har arbetat för en privat organisation sedan 6 år tillbaka. Organisationen arbetar aktivt för aidssjuka men även med informationsarbeten. Kvinnan har arbetat som en sorts kurator åt de som nyligen har fått diagnosen. Har arbetat både med den sjuke och dess familj.

Informant 5 Kvinna 27 år gammal. Bor med sina föräldrar och syskon utanför

huvudstaden. Arbetar inom Röda Korset. De huvudsakliga arbetsuppgifterna är att arbeta med aidssjuka samt få människor att lämna blod. Åker ut på olika skolor på landsbygden och informerar om sjukdomen.

Informant 6 Man 24 år. Är uppvuxen på landsbygden nära huvudstaden. Bodde

som liten med sin mamma och nio syskon, sedan pappan avlidit. Mamman kunde ej finansiera mannens uppehälle eller utbildning. Mamman lämnade därför honom till en missionärsskola. Fick sin eftergymnasiala utbildning betald av en NGO. Arbetar sedan fem år tillbaka för en NGO. Deras arbete riktar sig främst till flyktingar i norra Uganda och i Sudan. De har ett nära samarbeta med FN.