Köns- och åldersskillnader i relationen mellan publik självmedvetenhet och social ångest Ninni Carlestam och Emelie Thunqvist
Örebro Universitet
Sammanfattning
Syftet med den här undersökningen är att ta reda om det finns ett samband i relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet och hur denna relation skiljer sig mellan ålder samt kön. Med hjälp av vår enkät som innehöll två mätinstrument som dels mäter social ångest; Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998), och som mäter självmedvetenhet; Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013), fick vi 319 deltagare där 232 var kvinnor, 94 var män och 2 var icke-binära. Det vi kunde se var att det fanns en relation mellan social ångest och publik självmedvetenhet, och även att yngre åldrar (18–30) kan förutse publik självmedvetenhet tillsammans med social ångest. Det är även tydligt att kvinnor rapporterar mer social ångest än män, men enligt analyserna finns det ingen skillnad mellan kvinnor och män i rapporterad publik självmedvetenhet. Med hjälp av våra analyser hoppas vi väcka större intresse för sambandet mellan publik självmedvetenhet och social ångest, och hur det skiljer sig mellan olika åldrar och kön.
Nyckelord: social ångest, publik självmedvetenhet, kön, ålder
Handledare: Reza Kormi-Nouri Psykologi kandidatkurs
Gender and age differences in the relationship between public self-consciousness and social anxiety
Ninni Carlestam and Emelie Thunqvist Örebro Universitet
Abstract
The purpose of this study is to find out whether there is a connection between public self-consciousness and social anxiety, and how this connection differs in different ages and between the sexes. By our questionnaire using two measures that 1; measures social anxiety; Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) and 2; measures self-consciousness; Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013), we got 319 participants of which 232 were women, 94 were men and 2 were non-binary. What we could see from the research was that there is a relationship between social anxiety and public consciousness, and that younger adults (18-30) can predict public self-consciousness along with social anxiety. It is also clear that women report higher levels of social anxiety, but according to the research there is no difference between women and men in reported public self-consciousness. With the help of our research, we hopefully contribute to answering the question of why these feelings arise in people, or arouse interest in the relationship between social anxiety and public self- consciousness and how it differs between different ages and sexes.
Keywords: social anxiety, public self-consciousness, gender, age
Köns- och åldersskillnader i relationen mellan publik självmedvetenhet och social ångest
Kan överdriven analysering av sig själv, sättet vi beter oss på, våra handlingar, tillsammans med känslan av att känna sig betraktad och utvärderad av andra, resultera i en känsla av ångest i och inför sociala situationer? En del människor tänker konstant på sig själva, överanalyserar sitt beteende och sina åsikter. Andra är raka motsatsen och man kan tro att de inte innehar någon självmedvetenhet överhuvudtaget (Burnkrant & Page, 1984).
Människor som är medvetna om sina egna känslor, tankar och åsikter anses ha bra självinsikt. Detta för att de på ett positivt sätt kan iaktta sig själva, sina värderingar och personliga
egenskaper genom självreflektion (se tex, Falewicz & Bak 2016). Om det går över till att vara ett mer självkritiserande sätt att tänka på sig själv; varför sa jag så där? varför betedde jag mig på det där sättet?, eller en överdriven rädsla för hur andra människor runt omkring ska se på oss och våra handlingar, så kan det utvecklas till ett mer destruktivt beteendemönster, som i sin tur kan resultera i ångestkänslor i och inför sociala situationer (Burnkrant & Page,1984). Frågan är därför om personer som känner rädsla för att bli bedömda eller utvärderade av andra människor upplever mer ängslan, oro och osäkerhet i sociala sammanhang, i jämförelse med andra människor som inte har en lika objektiv syn på hur andra uppfattar en?
Vad är det som påverkar denna syn på sig själv? Enligt tidigare forskning kan denna skillnad mellan att ha medvetenhet om sina inre känslor, eller att vara orolig för hur man ska uppfattas av andra, ligga i synen på “jaget”. “Jaget” är enligt Higgins (1987), källan till våra känslor, som bland annat ångest och skam (Falewicz & Bak, 2016). Det finns enligt
författarna två olika perspektiv inom självmedvetenhet; ett objektivt perspektiv där du ser dig själv genom andras ögon, och ett subjektivt perspektiv där du stänger ute yttre påverkan och fokuserar inåt. Det senare anses vara din privata självmedvetenhet och handlar om individens egna trosuppfattningar, känslor och åsikter. Det objektiva perspektivet kallas den publika
självmedvetenheten och är alltså ett mer objektivt synsätt där man istället tänker på sig själv utifrån hur andra ser på en, exempelvis hur man beter sig eller uppför sig bland andra människor (Falewicz & Bak, 2016). Det man kan se från forskning är att den privata
självmedvetenheten oftare samvarierar med depression eftersom det påverkas av ruminering (ältande av saker som hänt) och oro för framtida händelser, och att den publika
självmedvetenheten samvarierar mer med ångest och skam (Takishima-Lacasa,
Higa-McMillan, Ebesutani, Smith & Chorpita, 2014). Den publika och privata självmedvetenheten bildar tillsammans vår självbild, alltså hur vi människor ser på oss själva.
Social ångest beskrivs i litteraturen som ångest i och inför sociala situationer där människor känner osäkerhet eller rädsla för att bli bedömda eller utvärderade av andra
människor. Tidigare forskning har visat att personer som lever med social ångest lever ett mer isolerat liv, och även att dessa personer ser negativt på positiva händelser för att de tolkar dessa situationer på ett skrämmande och hotfullt sätt (Alden m.fl, 2008). Social ångest är ett väl utforskat ämne och det finns även en framtagen diagnos i DSM-5, Social Anxiety Disorder, men det finns forskning som visar att denna psykiska ohälsa ofta visar sig
tillsammans med annat, bland annat depression. Forskaren i det fallet argumenterar därför att social ångest kan vara svår att fånga och diagnostisera, just för att den ofta samvarierar med annat, vilket kan betyda att det är en mycket vanligare diagnos än man tror (Granziol, Bottesi, Serra, Spoto & Vidotto, 2017). Då social ångest innebär rädsla för att bli negativt utvärderad finns det också en stor risk att inte alla människor som upplever detta väljer att söka hjälp för sina problem, eftersom det innebär att bli utvärderad av vårdpersonal eller liknande, vilket kan bidra till att det är svårfångat (Granziol mfl, 2017).
Det är tydligt från forskningen att publik självmedvetenhet och social ångest korrelerar, men i vissa aspekter otydligt på vilket sätt. Viss forskning säger att publik självmedvetenhet är en faktor som hjälper till att underhålla social ångest hos personer som
lider av det (George & Stopa, 2008). Fokus på sig själv är med och upprätthåller social ångest på två sätt: 1, Personen tror att den negativa bilden av sig själv, som den har skapat med hjälp av den publika självmedvetenheten, är sann och att det är även så andra människor ser på en. 2, Fokuset på sig själv förstärker medvetenheten om negativa tankar, reaktioner och känslor, vilket resulterar i mindre mottaglighet för positiv feedback (George & Stopa, 2008). Det finns även tecken på att det kan vara så att social ångest är en reaktion på den publika
självmedvetenheten (Falewicz & Bak, 2016). Bögels and Lamers (2002) experiment visade att fokus på jaget (publik och privat självmedvetenhet) ökar social ångest, men författarna nämner också att man också måste tänka på att studien har begränsningar, bland annat att de använde sig av hypotetiska situationer och inte verkliga, vilket gör att den ekologiska
validiteten är svag (Bögels & Mansell, 2004). Dessa författare har också nämnt att det verkar som att publik självmedvetenhet inte nödvändigtvis har en negativ inverkan på sociala situationer, men att det i vissa sammanhang, där man till exempel är extra sårbar, kan skapa en reaktion av social ångest (se tex, Bögels & Mansell, 2004). De såg också att i
behandlingsmöjligheter för social fobi så var en minskning av fokus på sig själv en prediktor för att kunna reducera social fobi (Bögels & Mansell, 2004). Det är alltså tydligt att social ångest och publik självmedvetenhet samvarierar, men svårt att avgöra vilken riktning eftersom olika studier får olika utfall.
Anledningen till uppkomsten av social ångest och självmedvetenhet kan ha olika förklaringar i olika åldrar. Det finns många tidigare studier som undersökt ålder tillsammans med social ångest, och det finns mycket forskning där deltagarna är barn eller/och ungdomar. Detta kan ha en förklaring i att det är i dessa åldrar som människor går igenom stora
hormonella förändringar, som exempelvis under puberteten (se tex Mallet & Rodriguez-Tomé, 1999). Dessa författare nämner också att känslan av att vilja bli accepterad av sina vänner och bli omtyckt kan påverka den sociala ångesten, inte enbart publik
självmedvetenhet. De beskriver hur barn som blivit avvisade av sina kamrater uppvisar högre social ångest än barn som inte blivit det (Mallet & Rodriguez-Tomé, 1999). Förutom studier där fokus ligger på barn finns det många studier på vuxna, men i dessa studier hittar vi
ingenting om åldersskillnader, eller fokus på att förstå hur eller varför åldern i det vuxna livet kan påverka social ångest. För barn och ungdomar är det möjligt att fokuset mellan social ångest och självmedvetenhet ligger i huruvida man är uppskattad och sedd av sina vänner, medan det är möjligt att det för vuxna personer kan bottna i andra saker.
Variationen mellan könen med avseende på social ångest och självmedvetenhet har inte blivit lika undersökt som ålder, men det finns många studier där kvinnor uppvisar högre nivåer än män. De tidigare studier som har gjorts indikerar att det är dubbelt så vanligt hos kvinnor att ha social ångest än hos män (Kessler m.fl., 1994). Kvinnor har då även påvisat större kliniska svårighetsgrader och starkare grad av sociala rädslor när de har sökt
behandling (Turk m.fl., 1998). I undersökningar gjorda på tonåringar/unga vuxna har liknande resultat setts där flickor och unga kvinnor oftare upplever social ångest än pojkar och unga män (Wittchen, Stein & Kessler,1999). Flickor och kvinnor har även uttryckt betydligt högre värden i skalor kring självmedvetenhet enligt ett par tidigare studier (se tex, Allgood-Merten, Lewinsohn & Hops, 1990; Elkind & Bowen, 1979). Det tyder på att kvinnor uttrycker
betydligt mycket starkare social ångest och självmedvetenhet än män i alla åldrar.
Som nämnts är det många tidigare studier som har undersökt publik självmedvetenhet tillsammans med social ångest, men det finns vissa aspekter vi gärna sett mer information om. Det finns indikationer att dessa två konstrukt hjälper till att upprätthålla varandra men
forskningen är oense om hur (se tex, George & Stopa 2008), exempelvis att fokus på jaget ökar social ångest (se tex, Bögels & Mansell, 2004), men även det är osäkert eftersom experimentet är gjort med hypotetiska situationer. I ett tidigare använt mätinstrument som kallas Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013) mäts både privat och publik
självmedvetenhet och även social ångest, vilket tyder på att det finns en koppling mellan dessa, men av vad vi kan se studeras dessa oftast även i samband med andra variabler, som bland annat könsskillnad inom självmedvetenhet och social ångest (se tex, Takishima-Lacasa, Higa-McMillan, Ebesutani, Smith, Chorpita 2014). Det är vad vi kunnat hitta enbart män och kvinnor som studerats innan, det finns ingen forskning på könsskillnader med ett tredje alternativ som till exempel icke-binära, vilket är när en person inte vill definiera sig som varken kvinna eller man. Studierna baseras även oftast på en specifik grupp till exempel universitetsstudenter, eller en specifik åldersgrupp, som barn, tonåringar eller vuxna. Sammanfattningsvis så finns det mycket forskning kring dessa variabler, men det vore intressant att veta hur relationen skiljer sig bland åldrar och kön.
Syftet med den här undersökningen är därför att ta reda om det finns ett samband i relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet och hur denna relation skiljer sig mellan ålder samt kön. Vår första hypotes är baserat på vad tidigare forskning visat, att det finns ett samband mellan social ångest och publik självmedvetenhet. Vår andra hypotes är att sambandet mellan social ångest och publik självmedvetenhet skiljer sig mellan kön, där kvinnor uttrycker högre nivåer än män. Den sista hypotesen är att sambandet mellan social ångest och publik självmedvetenhet skiljer sig mellan yngre och äldre vuxna, där vi tror att yngre rapporterar högre nivåer än äldre.
Metod Deltagare
Vi har studerat kvinnor, män och individer som definierar sig som icke-binära över 18 år. Det totala antalet svarande var 328, där 232 var kvinnor, 94 var män och två var icke-binära. Åldrarna varierade mellan 18-80 år (M = 32.71, SD = 13.98) (se figur 3, appendix A). Det var flest deltagare mellan 18-30 (N = 197) och mellan 45-60 (N = 72). För att kunna säga något om våra resultat och för att veta hur stort urval vi skulle behöva för denna uppsats,
gjorde vi en poweranalys som visade att 350 deltagare var ett bra deltagarantal. Vi fick sedan 328 fullständiga svar, och av dessa deltagare har vi har exkluderat sju stycken som inte fyllt i ålder och två stycken som skrivit sin ålder som 184 respektive 559 år. Våra deltagare blev rekryterade frivilligt genom internet och blev informerade om att genom att slutföra enkäten gav de sitt godkännande för behandling av data. De flesta som svarade var antingen
studerande (N = 148) eller arbetande (N = 156). Av de som studerade svarade de flesta att de valt beteendevetenskaplig (N = 60) eller ekonomisk inriktning (N = 24). Då vi enbart fick svar från två stycken som definierade sig som icke-binära kommer vi inte inkludera dessa i analyserna om könsskillnad eftersom det inte är ett tillräckligt stort urval att dra slutsatser av. Mätinstrument
Consciousness Scale. Vi har valt att använda oss av frågeformuläret
Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013) som innehåller 22 frågor som mäter publik och privat självmedvetenhet, samt social ångest (se bilaga 2). Detta mätinstrument har god
reliabilitet (α = mellan 0.79 och 0.84).
Social Interaction Anxiety Scale. Vi har även valt att inkludera Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) som innehåller 20 frågor som mäter ångest i sociala interaktioner (se bilaga 1). Detta mätinstrument anses också reliabelt (α = mellan 0.86 och 0.94) och är väl använt i tidigare forskning. Vi valde att ta med detta mätinstrument också för att en del i enkäten ska mäta enbart social ångest och inte tillsammans med
självmedvetenhet.
Demografi. Tillsammans med instrumenten ovan har vi använt oss av olika demografiska frågor eftersom att dessa kunde komma att behöva kontrolleras för, där personen bland annat fick fylla i ålder (utan decimaler) och könstillhörighet (kvinna, man, icke-binär, inget av dessa alternativ passar mig). Vi har även valt att kontrollera för högsta utbildningsnivå (grundskola, gymnasium, högskola/universitet, annan utbildning, inget av
alternativen), om personen är bosatt i Sverige (ja eller nej), relationsstatus (singel, i ett förhållande, sambo, gift, frånskild, änka/änkeman, inget av alternativen passar mig),
nuvarande huvudsysselsättning (arbetande, student, arbetslös, inget av dessa alternativ passar mig), och om personen svarade student så undersökte vi även för vilken inriktning personen valt. Det fanns då att välja mellan Data och IT, Ekonomi, Kultur/Historia, Lärarutbildning, Media & Kommunikation, Juridik/Rättsvetenskap, Politik/Samhällsvetenskap,
Beteendevetenskap, Naturvetenskap/Matematik, Språk, Idrott, Teater, Medicin, Restaurang, Yrkesutbildning, eller inget av dessa.
Procedur
För att nå ut till många potentiella deltagare och för att svarsfrekvensen skulle bli hög valde vi att göra frågeformulären internetbaserade. Vi gjorde enkäten via hemsidan
Surveymonkey som har bra möjlighet till anonymitet där vi valde att inte få tillgång till deltagarnas IP adress för ökad trygghet för deltagarna, och bra databehandling. Vi la sedan upp den färdiga enkäten på hemsidan Facebook för att nå ut till olika människor, i olika åldrar och med olika könstillhörighet. Det betyder att vi fick ett bekvämlighetsurval och ett
snöbollsurval på grund av att våra “Facebookvänner” svarat, men även delat denna enkät vidare till sina vänner eller bekanta. I och med att enkäten var digital så fick deltagarna friheten att svara utan tidspress. Vi samlade in data under 18 dagar och fick till slut 379 svar, varav 319 fullständiga svar som kunde användas i undersökningen. Deltagarna fick innan enkäten ta del av information gällande undersökningen, hur enkäten ska genomföras,
information om risker, vart man kan vända sig om man upplevde enkäten som obehaglig samt kontaktuppgifter till båda oss författare, ifall frågor skulle uppstå under undersökningen. För att genomföra enkäten fick intervjupersonen börja med att fylla i demografiska uppgifter, sedan “Del 1” som var Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998), och till sist “Del 2” som bestod av Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013). Vi gjorde en
pilotstudie på två närstående (kvinna, 24 och man, 23) som fick göra enkäten under
förhandsgranskningen så deras resultat inte skulle komma med i själva undersökningen. Detta för att se om de hade synpunkter eller hittade oklarheter i beskrivningen eller gällande
frågorna. När vi fått feedback från dessa så skickade vi ut enkäten på Facebook. Analyser
Vi började med att göra reliabilitetsanalyser med Cronbachs alfa för att se hur väl mätinstrumenten fungerat, samt deskriptiva och frekvensanalyser för att få ut bland annat medelålder och hur svarsfrekvensen såg ut bland de olika variablerna vi kontrollerat för. Sedan gjorde vi en korrelation för att se om det finns ett samband mellan social ångest och publik självmedvetenhet. Vi gjorde sedan univariate analyser för att undersöka om kön påverkade social ångest med planned contrasts för att förstå om de olika könen skiljer sig i den aspekten, och även för att jämföra om de skilde sig åt bland åldrar. Sedan gjorde vi samma analyser med kön och publik självmedvetenhet. Vi gjorde förutom dessa analyser även multipel regression med ålder som prediktor i regressionen med social ångest och publik självmedvetenhet. Förutom detta gjorde vi även medelvärdestest för att se hur medelvärdena för olika variabler som bland annat kön skiljer sig åt, och frekvensanalyser för att få ut exempelvis hur många som svarat i olika variabler. För att kunna jämföra om sambandet skiljer sig mellan unga vuxna och äldre vuxna valde vi sedan att dela upp i två åldersgrupper där unga vuxna var mellan 18-30 (N = 197) och äldre vuxna var mellan 45-60 (N = 72).
Resultat
Vi ville undersöka om det fanns ett samband i relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet och vi ville också undersöka om denna relation skiljer sig mellan ålder samt kön. Reliabiliteten för Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013) var god (α = .842), där delen för social ångest hade högst reliabilitet (α = .862) jämfört med publik
självmedvetenhet (α = .802) och privat självmedvetenhet (α = .767). Även Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) hade hög reliabilitet (α = .871).
Vår första hypotes var att det skulle finnas ett samband mellan social ångest och publik självmedvetenhet. För att se om det fanns en relation började vi med att göra en korrelationsanalys mellan social ångest och publik självmedvetenhet, vilket var signifikant, alltså finns det en relation mellan de två variablerna, r(317) = .610, p<.001, men inte i vilken riktning denna går.
Vår andra hypotes var att det i relationen mellan social ångest och publik
självmedvetenhet skulle finnas stora skillnader mellan män och kvinnor, där kvinnor uttrycker högre nivåer än män. När vi jämförde medelvärden (se Figur 1, appendix A) visade det sig att kvinnor rapporterat högre social ångest (M = 2.32, SD = .65) än män (M = 2.12, SD = .52). Medelvärdet för rapporterad publik självmedvetenhet var mer lika mellan kvinnor (M = 2.74, SD = .67) och män (M = 2.60, SD = .65) (se Figur 2, appendix A). När vi gjorde ett
oberoende t-test med kön som oberoende variabel och social ångest som beroende variabel visade detta en signifikant effekt, t(206.91) = 2.72, p = .007 vilket betyder att det finns skillnad mellan män och kvinnor i rapporterad social ångest. När vi sedan gjorde ett
oberoende t-test med kön som oberoende variabel och publik självmedvetenhet som beroende variabel, visade detta inte en signifikant effekt, t(315) = 1.67, p = .095, vilket betyder att det inte finns skillnad mellan män och kvinnor i rapporterad publik självmedvetenhet. Det vi kunde se var alltså att kvinnor rapporterade högre social ångest än män men att i publik självmedvetenhet rapporterade både män och kvinnor relativt lika.
Den sista hypotesen var att sambandet mellan social ångest och publik
självmedvetenhet skiljer sig mellan yngre och äldre vuxna, där vi tror att yngre (18-30 (N = 197)) rapporterar högre nivåer än äldre (45-60 (N = 72)). När vi jämförde medelvärden så såg vi att den yngre gruppen rapporterade högre social ångest (M = 2.50, SD = .58) än den äldre
gruppen (M = 1.85, SD = .36). Även publik självmedvetenheten var högre hos den yngre gruppen (M = 2.98, SD = .56) än hos den äldre gruppen (M = 2.16, SD = .56). Det vi kunde se var att 18-åringar hade det högsta medelvärdet i rapporterad social ångest (M = 3.16, SD = .83). I medelvärdena på rapporterad social ångest bland personer 18–30 (se Figur 4, appendix B) och 45–60 år (se Figur 5, appendix B) syns det att medelvärdet för den yngre gruppen är högre än för den äldre gruppen. Vi gjorde även en multipel regressionsanalys där både social ångest och den yngre åldersgruppen var prediktorvariabler, och publik självmedvetenhet var utfallsvariabel. Denna analys blev signifikant. Men när vi testade om den äldre gruppen var en prediktor var analysen inte signifikant, vilket betyder att yngre ålder och social ångest kan förutse publik självmedvetenhet, b = -.131, t(196) = -2.07, p = .039, men det kan inte äldre ålder och social ångest, b = -.081, t(71) = -.713, p = .478. Med dessa resultat kan vi se att vår hypotes stämde genom att den yngre gruppen rapporterade högre social ångest och publik självmedvetenhet än den äldre gruppen, och att sambandet därmed skiljer sig mellan åldersgrupperna. Vi kunde också se att yngre ålder tillsammans med social ångest kunde förutse publik självmedvetenhet.
Figur 7. Relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet i den äldre gruppen
Diskussion
I den här undersökningen vill vi ta chansen att försöka förstå om människor som upplever ångest i sociala situationer även kan känna att de har ett speciellt fokus på sig själva, publik självmedvetenhet, som förstärker denna känsla. Detta skulle då göra att man blir mer medveten om sina egna tankar angående sitt eget beteende och hur andra ser på en, och påverkar en till att bli mer medveten i sociala situationer och undrar vad andra tycker om en. Vi har förstått att det inte verkar kunna bestämmas i vilken riktning det går i, om det ena kan leda till det andra, utan att det verkar kunna gå åt båda hållen; detta kan man också se i många tidigare studier (se tex, Bögels & Mansell, 2004), det vill säga om du upplever ångest i sociala situationer, kan du bli mer medveten om dig själv som en objektiv varelse, och om du redan är självmedveten på det publika sättet, så kan det leda till att du blir ångestladdad i sociala situationer. De två känslorna står varandra nära, av logiska skäl. Det är därför vi tycker att det vore intressant att få reda på hur de två känslorna står varandra nära och ifall det finns en specifik anledning till det. Vår studie visar att det finns en korrelation mellan social ångest och publik självmedvetenhet, vilket tidigare nämnda studier också verkar noterat (se tex,
Bögels & Mansell, 2004), och det vore spännande för framtida forskning att undersöka ytterligare riktning på denna relation om det fanns mer tid och resurser.
Genom våra resultat förstår vi att vår andra hypotes, som vi baserade på tidigare forskning, delvis stämmer, i att det skulle finnas en skillnad i relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet mellan könen. Från början hade vi önskat kunna analysera skillnaden mellan män, kvinnor och även de som identifierar sig som icke-binära. Det är dock bara två personer som valt det icke-binära alternativet i den demografiska delen av
frågeformuläret så vi bestämde oss för att inte studera dem. Utifrån vår undersökning ser vi att kvinnor upplever högre grader av social ångest, men att samma sak inte gäller för upplevd publik självmedvetenhet, där det är nästintill lika resultat mellan män och kvinnor.
Förutom detta är det väldigt varierande ålder bland våra deltagare, där de flesta som svarat på enkäten är mellan 18–30 år (se figur 3, appendix A), när vi från början hade hoppats kunnat använda alla åldrar (över 18 år), för att kunna få dra slutsatser om hur fenomenet skiljer sig i hela vuxenlivet. Vi är dock till slut tvungna att dela in deltagarna i två
åldersgrupper där de flesta deltagare befinner sig, för att få två homogena grupper som vi kan dra slutsatser från. Det vi sen kan se är att yngre vuxna rapporterar högre social ångest och publik självmedvetenhet än äldre vuxna. Förutom detta kan även de yngre vuxna med social ångest förutses ha publik självmedvetenhet. Det betyder att social ångest och publik
självmedvetenhet alltså troligtvis är vanligare hos yngre vuxna under 30 år, än hos äldre vuxna över 45 år. Det här resultatet förväntade vi oss med tanke på att yngre åldrar ofta kan innebära stora svängningar i känslor eller större förvirring kring ens egna självbild.
Vi bidrar också med att visa att åldrar mellan 18-30 kan förutse publik
självmedvetenhet tillsammans med social ångest, och med hjälp av denna information förhoppningsvis kunna motverka det hos unga på ett bättre sätt i framtiden, genom att se tidiga mönster eller jobba fram möjliga framtida behandlingsmetoder. Förhoppningsvis kan
information om bristerna i vår studie hjälpa till att motverka liknande svagheter i framtida undersökningar.
Vissa delar av våra resultat har vi ingen ytterligare förklaring till, exempelvis att social ångest och publik självmedvetenhet korrelerar, men vi vet inte hur. Det kan vara så att det ena leder till det andra, eller om det bara betyder att de flesta som känner social ångest även känner publik självmedvetenhet. Det kan vara så att det ena påverkar det andra, men det är för oss inte möjligt att säga i vilken riktning det går, vilket vore intressant att studera vidare.
Ett av våra oväntade resultat är att män och kvinnor uttrycker liknande nivåer av publik självmedvetenhet. Utifrån resultat från tidigare forskning (se tex, Allgood-Merten, Lewinsohn & Hops, 1990; Elkind & Bowen, 1979) skulle det vara färre män än kvinnor som rapporterade höga nivåer i både social ångest och publik självmedvetenhet, men när vi utförde ett t-test för att jämföra män och kvinnors medelvärden i svaren på de frågorna som mätte publik självmedvetenhet såg vi att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan könen.
Vi vill i diskussionen också uppmärksamma att vissa av frågorna i de mätinstrument vi valde borde omformuleras och uppdateras. De uttrycker sig i vissa frågor en aning
omodernt, vilken vi tror kan leda till att de i framtiden kanske inte lyckas mäta det de är utformade att göra. Exempelvis fråga 14 i Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) som lyder; “Blir du nervös av att prata med attraktiva personer av motsatt kön?” bör omformuleras då frågan kan tolkas som att den utgår från att alla deltagare är heterosexuella. Hade vi haft tid och möjlighet i denna undersökning hade vi försökt validera om och kanske ändra den frågan i mätinstrumentet. Vi hoppas därför med vår studie även kunna lyfta fram det här problemet och uppmärksamma framtida forskning att omformulera äldre varianter av mätinstrument så de passar alla. Ytterligare en nackdel med de
frågeformulär vi använde oss av är att vi behövde översätta Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013) från engelska till svenska. Detta kan, teoretiskt sett, orsaka att vi feltolkat
engelska begrepp till svenska, som på engelska möjligtvis hade lyckats mäta något annat. Vi har fått synpunkter av vissa deltagare som vi haft möjlighet att ha diskussion med i efterhand, som nämnt att vissa av frågorna var otydliga och att det var lätt att missförstå dem. Vissa vardagliga begrepp på engelska har annorlunda betydelse på svenska vilket kan leda till att vi missförstått en speciell formulering eller ett syfte. Å andra sidan hade de också synpunkter på vissa av frågorna i det andra mätinastrumentet; Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) som redan var översatt till svenska, och det kan tyda på att frågorna i sig är svåra att förstå. I linje med det här hade vi en önskan från början att kunna analysera hur de människor som identifierar sig som icke-binära skiljer sig från män och kvinnor i relation till våra variabler, eftersom det inte gjorts innan. Men det var som tidigare nämnt bara två personer som valde det alternativet i den demografiska delen av frågeformuläret, så vi bestämde oss då för att inte ta med de två personerna i våra analyser om kön eftersom vi kunde förutse vilka brister, rent logiskt, det skulle givit vår undersökning och våra resultat. Det betyder att vi till stor del, tyvärr bara lyckats dra slutsatser som tidigare forskning redan gjort.
Innan vi påbörjade vår studie gjorde vi en poweranalys för att få svar på hur många deltagare vi behövde ha för att kunna dra ordentliga slutsatser. Analysen visade att vi hade behövt ha totalt 350 deltagare, och vi fick 319 när vi beslutade oss för att stänga enkäten på grund av att vi blev oroliga över att tiden inte skulle räcka för att analysera våra svar. En annan orsak var även att vi såg i statistiken att de flesta som hade svarat hade gjort det i början när vi delat enkäten, och under sista dagarna var det ungefär bara en person om dagen som svarade. Det var också betydligt fler kvinnor som svarade och genomförde enkäten. Som tidigare nämnt; hade vi haft ett lika antal män och kvinnor hade vårt resultat varit mer
Åldersspannet på dem som besvarade vår enkät var mellan 18-80 år. Vi beslöt oss för att inte bara undersöka en specifik åldersgrupp, först och främst för att vi var nyfikna på hur våra utvalda variabler varierade mellan åldersgrupper, men även för att alla tidigare studier vi läst har anpassat sin studie för en viss åldersgrupp. Här kommer vårt för smala urval in som ytterligare en brist, för vi insåg senare att vi var tvungna att dela upp deltagarna i två grupper för att kunna säga något om hur sambandet mellan social ångest och publik självmedvetenhet skiljer sig mellan vuxna; yngre gruppen (18-30) och äldre gruppen (45-60), just för att det blev för litet urval i vissa åldrar. Exempelvis var det enbart en person som var 80 år, jämfört med att det var trettiofem 22-åringar som svarat. Om vi hade haft ett större urval hade vi kanske inte behövt dela upp deltagarna och exkluderat vissa när vi ville titta på
åldersskillnader.
I vår studie försöker vi inkludera så många som möjligt. Det enda exklusionskriteriet vi har är att man inte får delta om man är yngre än 18 år. Som nämnt tidigare hade vi gärna velat ha möjligheten att undersöka personer som identifierar sig som icke-binära också, men tyvärr blev det inte som vi tänkt oss då bara två personer rapporterade detta. På grund av det förlorade vi ett av de nya forskningsområdena med vår studie, en undersökning som vi inte stött på någonstans under vår litteratursökning. Om vi skulle replikera vår studie hade vi framför allt ansträngt oss för att få tag på ett större urval rent generellt och hoppats på att nå ut till fler icke-binära som kunnat delta. En styrka med vår studie är att vi delade vår enkät på Facebook, så det var enbart där man kunde besvara den och inte i något annat forum, vilket man kan säga gjorde det till ett bekvämlighetsurval, som i sin tur skulle kunna ses som en brist. Vi har dock valt att se detta som en styrka då Facebook används av människor i en rad olika åldrar, men de människor som hade tillgång till vår enkät var framförallt våra egna valda Facebook-vänner, vilket oftast består av vänner, familj eller bekanta. Därför kan man anta att det blev ett bekvämlighetsurval, eftersom man mest troligen har vänner som på något sätt är
likasinnade en själv. Enkäten delades dock även i en Facebook-grupp som heter “dom kallar oss studenter” som framför allt är till för studenter vid Örebros universitet, men som även inkluderar andra icke-studerande som tidigare varit studenter men nu är ute i arbetslivet eller liknande. Det här påverkade såklart urvalet en del och det har vi haft i åtanke, eftersom detta är människor som vi inte har någon aning om hur de är eller vilka värderingar de har. Detta är för oss positivt då vi får ett mer brett urval med mer generaliserbarhet. Det är även en sak som gör vår undersökning unik, vi har undersökt människor med flera olika sysselsättningar, och det har vi inte heller hittat i tidigare studier, då de flesta som tidigare nämnt studerat studenter eller mer avgränsade grupper.
Frågan om hur människan fungerar är inte lätt, inte heller finns det ett enkelt svar. Det vi kunnat svara på är att det finns ett samband mellan social ångest och publik
självmedvetenhet, men detta är vi inte ensamma om att ha hittat. Å andra sidan har vi även fått klarhet i hur detta samband kan skilja sig mellan ålder, exempelvis att 18-35 åringar med social ångest också kan förutses ha publik självmedvetenhet. Det finns även skillnader i hur sambandet mellan social ångest och publik självmedvetenhet kan skilja sig mellan kön, där kvinnor rapporterar högre social ångest, men att det finns inte så stora skillnader i publik självmedvetenhet mellan män och kvinnor. Vi är väl medvetna om att det kan ligga andra bakomliggande faktorer som har en inverkan på det här, exempelvis socioekonomisk status eller kultur. Ett förhoppningsvis värdefullt bidrag från vår studie är att människor ska få en större förståelse för social ångest och publik självmedvetenhet, och att det i sin tur kan hjälpa drabbade samt även minska risken för att människor i framtiden drabbas av okunskap i ämnet.
Referenser
Alden, L. E., Taylor, C. T., Mellings, T. M. J. B., & Laposa, J. M. (2008). Social anxiety and the interpretation of positive social events. Journal of Anxiety Disorders, 22(4), 577–590. doi: 10.1016/j.janxdis.2007.05.007
Allgood-Merten, B., Lewinsohn, P. A., & Hops, H. (1990). Sex differences and adolescent depression. Journal of Abnormal Psychology, 99, 55–63.
Burnkrant, R. E., & Page, T. J. (1984). A modification of the Fenigstein, Scheier, and Buss Self-consciousness Scales. Journal of Personality Assessment, 48(6), 629–637. doi: 10.1207/s15327752jpa4806_10
Bögels, S. M., & Mansell, W. (2004). Attention processes in the maintenance and treatment of social phobia: Hypervigilance, avoidance and self-focused attention. Clinical Psychology Review, 24(7), 827–856. doi: 10.1016/j.cpr.2004.06.005
Elkind, D., & Bowen, R. (1979). Imaginary audience behavior in children and adolescents. Developmental Psychology, 15(1), 38–44. doi: 10.1037/0012-1649.15.1.38
Falewicz, A., & Bak, W. (2016). Private vs public self-consciousness and self-discrepancies. Current Issues in Personality Psychology, 4(1), 58–64.
doi: 10.5114/cipp.2016.55762
George, L., & Stopa, L. (2008). Private and public self-awareness in social anxiety. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry, 39(1), 57–72.
doi: 10.1016/j.jbtep.2006.09.004
Granziol, U., Bottesi, G., Serra, F., Spoto, A., & Vidotto, G. (2017). New perspectives on the assessment of the social anxiety disorder: The formal psychological assessment. Journal of Evidence-Based Psychotherapies, 17(2), 53–68.
doi: 10.24193/jebp.2017.2.3
Review, 94(3), 319–340. doi: 10.1037/0033-295X.94.3.319
Hittner, J. B., & Hemmo, R. (2009). Psychosocial predictors of dental anxiety. Journal of Health Psychology, 14(1), 53–59. doi: 10.1177/13591053080979
Kampmann, I. L., Emmelkamp, P. M. G., & Morina, N. (2019). Cognitive predictors of treatment outcome for exposure therapy: Do changes in self-efficacy, self-focused attention, and estimated social costs predict symptom improvement in social anxiety disorder?BMC Psychiatry, 19. Retrieved from
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=psyh&AN=2019-10710-001 &site=ehost-live
Kessler, R. C., McGonagle, K. A., Zhao, S., Nelson, C. B., Hughes, M., Eshleman, S., … Kendler, K. S. (1994). Lifetime and 12-month prevalence of DSM-III—R psychiatric disorders in the United States: Results from the National Comorbidity Study.
Archives of General Psychiatry, 51(1), 8–19. doi: 10.1001/archpsyc.1994.03950010008002
Mallet, P., & Rodriguez-Tomé, G. (1999). Social anxiety with peers in 9- to 14-year-olds Developmental process and relations with self-counsciousness and perceived peer acceptance. European Journal of Psychology of Education, 14(3), 387–402. doi: 10.1007/BF03173122
Takishima-Lacasa, J. Y., Higa-McMillan, C. K., Ebesutani, C., Smith, R. L., & Chorpita, B. F. (2014). Self-consciousness and social anxiety in youth: The Revised
Self-Consciousness Scales for Children. Psychological Assessment, 26(4), 1292–1306. doi: 10.1037/a0037386
Turk, C. L., Heimberg, R. G., Orsillo, S. M., Holt, C. S., Gitow, A., Street, L. L., … Liebowitz, M. R. (1998). An investigation of gender differences in social phobia. Journal of Anxiety Disorders, 12(3), 209–223. doi: 10.1016/S0887-6185(98)00010-3
Wittchen, H. U., Stein, M. B., & Kessler, R. C. (1999). Social fears and social phobia in a community sample of adolescents and young adults: Prevalence, risk factors and comorbidity. Psychological Medicine, 29,309–323.
Appendix A
Figur 1. Rapporterad social ångest bland kön.
Figur 2. Rapporterad publik självmedvetenhet bland kön.
Appendix B
Figur 4. Medelvärdet på social ångest bland personer 18-30.
Bilagor
