En skola för alla - ger gymnasieskolan alla elever möjlighet att kunna tala och skriva väl?

Full text

(1)

Malmö lärarhögskola PPU 1-40

Examensarbete Vt 2001

Handledare: Christer Elfversson 2001-05-23

En skola för alla

- ger gymnasieskolan alla elever möjlighet att kunna

tala och skriva väl?

Johanna Bill Arndt Clavier

(2)

Innehåll

INLEDNING ...2

SYFTE ...3

METOD ...4

INTERVJUER...4

FRÅGOR TILL BERÖRDA LÄRARE...5

DISPOSITION...5

LIKHETER OCH SKILLNADER MELLAN SVENSKA OCH SVENSKA SOM ANDRASPRÅK...6

DEFINITION AV LÄS- OCH SKRIVSVÅRIGHET ...7

PRESENTATION AV SKOLOR OCH LÄRARE...8

HUR BEDÖMS ELEVERS KUNSKAP I SVENSKA SPRÅKET? ...9

SKOLA 1 ...9

SKOLA 2 ...9

SKOLA 3 ...9

VILKET ANSVAR HAR SKOLAN FÖR ELEVER MED BRISTFÄLLIG KUNSKAP I SVENSKA?... 10

SKOLA 1 ... 10

SKOLA 2 ... 10

SKOLA 3 ... 11

VILKA RESURSER/KURSER ERBJUDS ELEVER SOM HAR NÅGON FORM AV SVÅRIGHETER MED DET SVENSKA SPRÅKET? ... 11

SKOLA 1 ... 11

SKOLA 2 ... 12

SKOLA 3 ... 12

SAMMANFATTANDE DISKUSSION... 13

OM BEDÖMNING AV LÄS- OCH SKRIVSVÅRIGHETER... 13

OM SKOLANS ANSVAR... 13

OM RESURSER OCH KURSER... 14

TILL SIST… ... 15

LITTERATUR... 16

NATIONELLA STYRDOKUMENT... 16

(3)

Inledning

Att behärska ett språk innebär att man har möjlighet att kunna påverka sin egen situation. ”Att ha ordet i sin makt, att kunna göra sin röst hörd i tal och skrift, är fundamentalt för varje med-borgare och själva grunden för ett demokratiskt samhälle.”, skriver Lena Fejan Ljunghill, chefredaktören för Pedagogiska magasinet.1 För att kunna delta som en aktiv medborgare i ett samhälle är en av förutsättningarna att man kan uttrycka sig i tal och skrift. De som inte kan detta kan inte heller delta i den demokratiska processen. Därmed är förmågan att kunna ut-trycka sig på det språk som talas i det land man lever i en grundläggande fråga om rättvisa och demokrati.

Samhället har här ett viktigt mål att eftersträva och det är ”skolans ansvar att alla barn och unga får möjlighet att utveckla och använda sin språkliga förmåga”.2 I läroplanen för gymna-sieskolan står uttryckligen att ett av gymnagymna-sieskolans mål är: ”att varje elev som har slutfört ett nationellt eller specialutformat program […] inom gymnasieskolan […] kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls-, yrkes- och vardagslivet och för fort-satta studier.”3

Enligt Lpf 94:s riktlinjer står det dessutom att: Alla som arbetar i skolan skall:

• hjälpa elever som har behov av särskilt stöd och

• samverka för att göra skolan till en god miljö för lärande.

Läraren skall:

• utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, • stärka varje elevs självförtroende samt vilja och förmåga att lära,

organisera arbetet så att eleven

• utvecklas efter sina egna förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga

• upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt • får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling

successivt får fler och större självständiga uppgifter och ökat eget ansvar […]4

I detta examensarbete ställer vi oss frågan om gymnasieskolorna ger alla elever de bästa förutsättningar att kunna tala och skriva svenska och hur skolorna går tillväga med elever som har svårt att nå detta mål.

1 Pedagogiska magasinet, nr 2/ 2001 2 SOU1997:108, s.9

3 Lpf 94, s. 9 4 Ibid, s 10

(4)

Syfte

Lärarförbundet presenterade den 26 mars 2001 en enkätundersökning bland skolledare och politiker med ansvar för förskola, grund- och gymnasieskola i Stockholm, Göteborg och Malmö. Undersökningen visar bland annat att:

• Hälften av skolledarna anser att skolan saknar förutsättningar att motverka segregation, • hälften av politikerna och skolledarna anser att skolan saknar förutsättningar att lära alla

barn och ungdomar svenska ordentligt,

• endast hälften av politikerna och skolledarna anser att skolan har förutsättningar att förhind-ra utslagning av barn och ungdomar med utländska bakgrund […]

I statistiken kan man läsa att endast 47 % av politikerna och 49 % av skolledarna tycker att alla barn och ungdomarna får lära sig svenska ordentligt. På frågan om alla elever får den un-dervisning de behöver i svenska som andraspråk, tror sig 62 % av politikerna att ungdomarna får det, medan 57 % av skolledarna tror det.5

Samma dystra bild ges när man läser Metro från den 2 april 2001:

Var tredje skola misslyckas med att ge elever i behov av särskilt stöd den utbildning de har rätt till. Det visar en enkät bland drygt 600 rektorer.

Enligt skollagen har alla elever rätt till likvärdig utbildning, men långt ifrån alla skolor klarar av det, enligt undersökningen som utförts av Gallup på beställning av Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. 604 rektorer tillfrågades om deras skola ger lika bra utbildning för de elever som behöver särskilt stöd som för övriga.

16 % ansåg att de lever upp till målet i mycket stor utsträckning. Mer än var tionde svarade att målet klaras av i liten eller mycket liten utsträckning.6

Med vårt examensarbete vill vi undersöka om gymnasieskolan lever upp till det mål som står uppställt i Lpf 94 om ”att varje elev som har slutfört ett nationellt eller specialutformat pro-gram […] inom gymnasieskolan […] kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls- yrkes och vardagslivet och för fortsatta studier.”

Uppsatsens fokus ligger på vad gymnasieskolan som organisation har i uppdrag att göra och vilka resurser i form av lärare och kurser som finns för att uppnå målet.

I vårt arbete har två grupper av elever som har problem att uppnå målet

,

framträtt. Det är två heterogena grupper både sinsemellan och inbördes, nämligen elever som har läs- och

5 Lärarförbundet, pressmeddelande 2001-03-26 6 Metro 2001-04-02

(5)

skrivsvårigheter och elever som har ett annat modersmål än svenska. I detta arbete har vi valt att inte fokusera på de enskilda grupperna. Inte heller att utreda de specifika problem som ligger bakom varför eleven har läs- och skrivsvårigheter och vad detta sedan kan innebära, eller vilka speciella förutsättningar elever med annat modersmål än svenska har för att lära sig svenska.

Däremot förklarar vi skillnader och likheter mellan ämnet svenska och svenska som andra-språk, samt ger en bakgrund till komplexiteten i att definiera läs- och skrivsvårigheter. Detta för att visa den problematik som finns ute i skolorna. Vi vill undersöka det som är gemensamt för grupperna, nämligen vad som görs för att dessa elever ska uppnå målet. Hur bedöms vilka elever som har svårigheter och vilka åtgärder kan skolan sätta in? Kan den frivilliga skolfor-men tvinga elever att försöka uppnå målen? Finns det tillräckligt med resurser för att dessa elever ska kunna uttrycka sig väl i tal och skrift när de lämnar gymnasieskolan?

Metod

Vi har koncentrerat vårt arbete kring intervjuer med lärare, studerat kursplaner och läroplanen – Lpf94, tagit del av rapporter och utredningar, samt samlat material och fakta om forskning kring läs- och skrivsvårigheter och svenska som andra språk.

Intervjuer

Vi har intervjuat lärare på 3 olika gymnasieskolor i Skåne. På varje skola går det omkring 1000-1500 elever. Lärarna arbetar med ämnena svenska, svenska som andraspråk och som speciallärare med undervisning i så kallade ordverkstäder/resurscentrum. Gemensamt för dem alla är att de arbetar med gymnasieelever som har någon form av läs- eller skrivsvårighet. Intervjuerna har utgått från de frågor som redovisas nedan

.

Vi har valt att bara intervjua de som praktiskt arbetar med elever som har läs- och skrivsvå-righeter, inte med skolledare eller andra beslutsfattare av den anledning att vi var tvungna att begränsa vårt arbete och för att vi var mer intresserade av att veta hur det är på ”fältet”. Intervjuerna har inte bandats, vid vissa tillfällen har tre personer varit delaktiga och då har intervjuerna utformats som diskussioner mellan oss, som intervjuare, och berörda lärare som informanter. Under diskussionerna har sedan anteckningar förts, som renskrivits vid ett senare

(6)

tillfälle. Om sedan några oklarheter förekommit så har dessa kompletterats med ytterligare frågor telefonledes.

Frågor till berörda lärare

• Vad anses vara bristfällig kunskap i svenska språket? Efter vilka kriterier bedöms detta?

• Vilket ansvar har skolan för ungdomar med bristfällig kunskap i svenska? Vad gör lärarna?

• Vilka resurser/kurser erbjuds elever som har någon form av svårigheter med det svenska språket?

Disposition

Vi har valt att disponera vårt examensarbete med att först klargöra vilka skillnader och likhe-ter det finns mellan ämnet svenska och svenska som andraspråk, eflikhe-ter detta redovisar vi kort problematiken kring definitionen av läs- och skrivsvårigheter.

Därefter presenterar vi skolorna och lärarna vi intervjuat. Sedan går vi över till att redovisa de svar vi fått på frågorna, vilket vi gör under enskilda rubriker i den löpande texten. Detta dels för att tydliggöra skillnader mellan berörda skolor, och dels för att kunna göra texten mer överskådlig.

Vi har vidare valt att inte nämna berörda skolor vid namn, istället kallar vi dem Skola 1, 2 och 3. Detta har vi gjort för att bevara skolornas anonymitet ,då vårt arbete inte är en gransk-ning utan en undersökgransk-ning i liten skala.

I den sammanfattande diskussionen, diskuterar vi skillnader mellan skolorna. Vi diskuterar även den problematik skolorna står inför och hur skolornas respektive resurser påverkar möj-ligheten att uppfylla de krav som ställs utifrån det aktuella målet.

(7)

Likheter och skillnader mellan svenska och svenska som andraspråk

Svenska och svenska som andra språk är båda kärnämnen och ska därmed erbjudas alla elever på alla skolor. Det var först 1995 som riksdagen beslutade att svenska som andraspråk skulle vara ett eget ämne i alla skolformer, och därmed vara ett likvärdigt alternativ till kärnämnet svenska. Godkänt betyg i svenska som andraspråk ger därmed behörighet för vidare studier på högskola.7 Kursen riktar sig till elever med invandrarbakgrund som inte har tillräckliga kun-skaper för att kunna delta i undervisning i svenska.8 På många skolor är statusen för svenska som andraspråk dock dålig, både bland lärare, föräldrar och elever och det är stor brist på ut-bildade lärare.9

Vad är det då som skiljer de båda kurserna åt? Det som framförallt skiljer kursmålen i svenska som andraspråk från de i svenska är att elever som läser svenska som andraspråk ska bygga upp ett rikt ordförråd och öva uttal, samt att elevernas egna erfarenheter och jämförel-ser med ursprungslandets kultur och samhällsliv ska vara en av utgångspunkterna för under-visningen. För övrigt är målen likartade, se till exempel första meningen från de båda kurs-planerna, efter underrubriken: mål som eleven ska ha uppnått efter avslutad kurs.

Svenska A: Eleven skall kunna förmedla åsikter, erfarenheter och iakttagelser i tal och skrift på

ett sätt som är anpassat efter situationen och mottagaren.

Svenska som andraspråk A: Eleven skall vilja och våga använda det svenska språket för muntlig

och skriftlig kommunikation i skiftande sammanhang och situationer.

Några av de mål som läroplanen har ställt återfinner man i kursplanen för ämnet svenska och svenska som andraspråk, däribland målet som är fokus för detta arbete, med undantag från att i svenska som andraspråk är inte syftet att eleven ska kunna kommunicera på svenska i vardagslivet: ”Syftet med ämnet svenska som andraspråk är att elever med annat modersmål än svenska skall få möjlighet att utveckla god förmåga att kommunicera muntligt och skrift-ligt på svenska i utbildning, samhällsliv och arbetsliv.”10

Men även andra mål tydliggörs i de båda kursplanerna så som att eleven ska kunna söka sig till facklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud för att finna kunskap och glädje, och att eleven ska ha förmågan att granska och bedöma det han/hon ser, hör och läser för att kunna ta ställning.

7 SOU 1996:143, s. 163

8 SOU 1996:143, s 81

(8)

Definition av läs- och skrivsvårighet

I Lpf 94 står det klart och tydligt att: ”Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar, be-hov och kunskapsnivå.[…] Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårighet att nå målen för utbildningen.” 11 När det gäller målet att alla elever

ska kunna uttrycka sig väl i tal och skrift, är det inte minst elever med läs- och skrivsvårighe-ter som kan ha svårt att nå upp till målet och då är det skolans ansvar att varje elev ska, utifrån individuella förutsättningar, ha nått så långt som är möjligt till de uppställda målen.

Att definiera de elever med invandrarbakgrund som har rätt att välja svenska som andra-språk är lättare än att definiera vilka som har läs- och skrivsvårigheter och som därmed bör få ”särskild uppmärksamhet”. Någon enhetlig och godtagen definition av läs- och skrivsvårighe-ter verkar nämligen inte finnas. De flesta framställningar beskriver och definierar bristfälliga läs- och/eller skrivsvårigheter och de anger olika typer och grader av dessa. Gränserna och definieringen måste därför ses som godtyckliga och som en följd av det blir uppgifterna om förekomst av läs- och skrivsvårigheter varierande.

Historiskt sett har man definierat läs- och skrivkunnighet som att kunna läsa av korrekt och snabbt och att stava enligt rådande stavningsnormer. Olika kvantitativa diagnoser har ofta använts, med vilka man kan påvisa på vilken nivå en elev ligger i jämförelse med andra jämn-åriga elever. De elever med ett värde under medelvärdet har då betraktats som mindre läs och skrivkunniga. ”Resultatet av sådana mätningar ger en i viss mening objektiv, men samtidigt begränsad bild av individens skriftspråkliga förmåga. Dessutom är mätningar av kunskaper där man utgår från standardiserade nivåer problematiska i en skola för alla, där man utgår från att det normala förutsätts vara att alla är olika.” 12

Två av de skolor vi har intervjuat använder sig av ett diagnostiskt prov i läsning och skriv-ning, när eleverna kommer nya till gymnasieskolan. Detta diagnostiska prov är utformat av Maj-Gun Johansson, själv speciallärare. Avsikten med det av henne utformade provet är att läraren snabbt ska få veta vilka elever som har problem med läsning och skrivning. Diagno-serna ska enligt Johansson vara kvalitativa, vars syfte är att se hur en elev lyckas med en viss sorts uppgift, tillskillnad från kvantitativa diagnoser, som bestämmer vilken nivå eleven be-finner sig på jämfört med jämnåriga elever. Johansson påpekar i sin handledning till provet,

10 Kursplan, svenska som andraspråk

11 Lpf 94, s 4

(9)

vikten av uppföljning och närmare kartläggning av de elever som visar läs- och skrivsvårighe-ter.13

Presentation av skolor och lärare

I skola 1 går totalt ca 1000 elever, och de som läser svenska som andraspråk är nio till antalet. På denna skola får ca 20 elever hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter genom stödundervis-ning. Antalet lärare som arbetar med svenska som andraspråk eller med läs– och skrivsvårig-heter är två. Båda lärare har utbildning i svenska som andraspråk. Den ena läraren fungerar som speciallärare på skolan och bedriver sin undervisning i den s.k. ordverkstaden, den andra undervisar i svenska som andraspråk och i svenska.

Skola 2 består egentligen av två skolor, där det i den ena går ca 1000 elever och i den andra ca 300 elever. Antal elever som läser svenska som andraspråk är ca 40 till antalet, och antalet lärare som undervisar i svenska som andraspråk är tre. Även skola 2 har en s.k. ordverkstad, där en av de tre ger stödundervisning för elever med läs- och skrivsvårigheter. Denna under-visning är helt frivillig och ca tio elever undervisas under dessa förutsättningar i ordverksta-den.

På skola 3 går ca 1500 elever, men i organisationen finns även komvux, så antalet gymna-sieelever är ca 1200. Antalet elever som läser svenska som andraspråk är ca 25 st. Vad gäller elever med läs- och skrivsvårigheter vill man inte uttala sig om hur många som har dessa pro-blem, då problemet är svår definierat. Istället erbjuds alla, som behöver stöd, hjälp i det s.k. resurscentrumet. Resurscentrum har som projekt funnits på skolan i tre år. Först detta år kommer den att ingå som en egen del skolans organisation, och det finns även planer på att bygga ut centret. Antalet lärare som arbetar i detta resurscentrum är tre,varav en är lärare i svenska som andraspråk, medan de två övriga är specialpedagoger. Utöver dessa lärare finns en lärare som arbetar under IV-programmet. Även denna lärare är specialpedagog och har dessutom hand om skolsociala frågor.

13 Johansson, Maj-Gun, s. 4-10

(10)

Hur bedöms elevers kunskap i svenska språket?

Skola 1

Varje ny årskull som börjar gymnasieskolan får genomgå ett diagnostiskt prov som är fram-ställt av Maj-Gun Johansson. Det negativa utfallet av detta prov är enligt specialläraren högt, men som läraren påpekar kan orsakerna bero på sociala faktorer.

Resultatet av det diagnostiska provet används som underlag för att se vilka och hur många elever som har problem med det svenska språket. Specialläraren på skolan kontaktar dessa elever och följer upp deras resultat. Det diagnostiska provet ska enligt specialläraren tas med en nypa salt och inte följas slaviskt, men några av de elever som har läs- och skrivsvårigheter kommer i ljuset och blir erbjudna att gå i ordverkstad. Om inte eleverna vill så är det vanligt att föräldrarna kontaktas, men skolan tvingar inte eleverna att gå kurser de inte vill.

Vad gäller elever som har läst svenska som andraspråk på grundskolan, får skola 1 informa-tion om detta innan eleven börjar skolan. Därmed har de en uppfattning om hur många elever som har invandrarbakgrund och därmed eventuella svårigheter med det svenska språket.

Skola 2

Alla elever som börjar på skolan får göra Maj-Gun Johanssons diagnostiska test. Av alla ele-ver är det ca 25 % som visar ett negativt resultat. Dessa följs upp och erbjuds hjälp, men som på skola 1 vill flertalet av dessa elever inte ha någon hjälp med hänvisning att provresultatet var ett enstaka misslyckande.

Skolan får information från grundskolan om vissa elever, vilket läraren uppskattar, för då kan man presentera och sätta in den hjälp eleverna behöver direkt när de börjar gymnasiet. Om eleverna har läst svenska som andraspråk på grundskolan får skolan alltid information om det.

Skola 3

Skola 3 har möjligheten att ha överlämnandekonferenser. Dessa går ut på att grundskolorna, varifrån eleverna sökt, besöks av skola 3:s kurator och studie- och yrkesvägledare. På dessa konferenser diskuterar man, tillsammans med elevernas mentorer från grundskolan, om

(11)

ele-ven behöver stöd i undervisningen inom ett visst område eller om det krävs en individuell studieplan för eleven.

När sedan eleverna börjar på skola 3 gör man en s k screening på resurscentrumet, vilket innebär att eleven får göra ett självskattningstest på hur de läser, skriver och stavar, därefter görs ett av skolan konstruerat diagnostiskt prov. Visar provet att eleven behöver stöd, diskute-rar svensklädiskute-raren eller personalen på resurscentrumet detta med eleven. Om eleven tackar ja till hjälp, gör man en handlingsplan för att erbjuda eleven den utbildning som han/hon behö-ver.

Vilket ansvar har skolan för elever med bristfällig kunskap i svenska?

Skola 1

Lärarna på skola 1 anser att det bästa för dem, men även andra gymnasieskolor, är att få in-formation om elevernas tidigare prestationer och svårigheter från grundskolan. Idag får skola 1 information om vilka elever som har läst svenska som andraspråk på högstadiet och kan därmed vara mer uppmärksamma mot dem. Eleverna väljer dock sällan att fortsätta läsa svenska som andraspråk på gymnasiet, då de hellre vill ”börja på ny kula”. Det borde dock vara någon form av informationsplikt från högstadiet till gymnasiet för att även elever med andra läs- och skrivsvårigheter ska kunna få den hjälp som de behöver direkt.

Vilket ansvar har lärarna? Båda lärarna menar att det framför allt är svensklärarna på skolan som har ett ansvar att vara observanta på sina elever.

Skola 2

Ansvaret är att skolan ska kunna erbjuda de kurser och den hjälp eleverna behöver. Skolan kan dock inte tvinga någon till att få hjälp eller läsa en kurs eleven inte vill gå, skolan kan bara rekommendera. Läraren påpekar dock att även om gymnasieskolan är frivillig är det ele-vens ansvar att ta emot den hjälp som erbjuds och helt enkelt ta ansvar för sina studier.

(12)

Skola 3

En av skolans specialpedagoger menar att det är viktigt att man så tidigt som möjligt får veta vilka kunskaper eleven har, för att få reda på vilka bakomliggande problem som kan störa elevens inlärning. Vidare förklarade specialpedagogen, att det varken är skolans eller lärarens ansvar hur elevens studieplan läggs upp, utan att detta ytterst är rektorns ansvar. Den informa-tion som ligger till grund för dessa beslut får rektorn av de som sammanträder på överläm-nandekonferenserna. Rektorerna bestämmer sedan vilka resurser som ska tas i anspråk och hur dessa resurser ska fördelas i skolan.

När sedan beslut tagits om resursfördelningen bestämmer man i skolan, i samråd med ele-ven, hur man ska lägga upp dennes studiearbete. Beroende på vad som är problematiskt för eleven finns det specialpedagoger tillhands för att hjälpa eleven. Men som tidigare nämnts väljer inte alltid eleven att läsa svenska som andraspråk, då kan personalen från resurscentrum prata med elevens mentor på gymnasieskolan och på det hållet försöka ändra elevens uppfatt-ning.

Vilka resurser/kurser erbjuds elever som har någon form av svårigheter med det svens-ka språket?

Skola 1

På skola 1 har elever med läs- och skrivsvårigheter möjligheten att gå i den s.k. ordverksta-den. Ordverkstad är en egen kurs på skola 1 som omfattar 100 poäng. Målet med den lokala kursen ordverkstad är att ”ge elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi baskunskaper i svenska språket med speciell uppmärksamhet mot läsförståelse, läshastighet och skriftlig språkriktighet.” Den kan väljas som individuellt val. Om eleven vill ha reducerad kursplan hamnar denne också i ordverkstad, för att då få stöd i andra ämnen men får poäng för kursen ordverkstad. Elever kan också komma till ordverkstaden på sin fritid för att få extra stödun-dervisning.

Även svenska som andraspråk är en kurs som erbjuds som individuellt val. Sex elever läser svenska som andra språk, också inom ramen för kursen ordverkstad. Läraren som bedriver sin undervisning i ordverkstaden känner inte till att det finns en nationella kursplan för Svenska som andraspråk, utan har kursplanen för ordverkstad som utgångspunkt för undervisning och

(13)

bedömning av de elever som läser svenska som andraspråk i ordverkstaden. Lärarens omdöme är att det är fler som läser svenska som andraspråk sedan skolan kallar kursen för ordverkstad och verksamheten är integrerad med svenska ungdomar.

Undervisning i svenska som andraspråk, som följer den nationella kursplanen, bedrivs också på skolan men av den andra läraren – lärare 2. Denne har tre elever i årskurs 3.

Enligt denne så är det skolans ansvar att målen i läroplanen kan uppnås, men är själv emot att elever tvingas läsa kurser de inte vill. Läraren har dock just nu två elever som skolan har ”tvingats” till att läsa svenska som andraspråk, vilket fungerar alldeles utmärkt. Det går inte riktigt ihop att inom en frivillig skolform tvinga elever till något, men i vissa fall kanske man måste det. Denna lärare påpekar också att kursen svenska som andraspråk över huvud taget inte kommer att erbjudas eleven till hösten 2001. Elever som borde läsa svenska som andra-språk får då gå i ordverkstaden, vilket läraren tycker är upprörande.

Skola 2

Svenska som andraspråk är ett kärnämne och ska erbjudas alla som vill läsa det. Ordverkstad finns idag för de som behöver hjälp, men den är bara öppen 5 timmar i veckan och är helt frivillig. Det finns även möjlighet för skolan att skicka vidare elever till specialskolor för dys-lektiker, vilket även har skett. På dessa skolor bedrivs det utbildning för dyslektiker efter de-ras speciella behov. Skolan har även i något fall skickat elever vidare till ordverkstäder på andra skolor i kommunen, som har mer resurser, en möjlighet som skolan får betala ersättning för till aktuell skola.

Skola 3

I skola 3 kan eleverna välja om de vill fortsätta läsa svenska som andraspråk, valet är frivil-ligt. Men som i de andra skolorna finns ett visst motstånd för att läsa svenska som andraspråk, vilket lärarna förklarar med att det ute i samhället finns en föreställning om att ämnet svenska som andraspråk är sämre än ämnet svenska. Detta försöker lärarna på resurscentrum att arbeta bort och det försöker man göra med resurscentrum som organisation. Under paraplyet, resurs-centrum, får alla som har svårigheter med sina studier hjälp. Resurscentrum fungerar både som mötesplats, där eleverna ser att de inte är ensamma om sina svårigheter, och som ett or-ganisatoriskt verktyg som ger eleverna struktur i sina studier.

(14)

Sammanfattande diskussion

Vi kommer här att diskutera de frågor vi har behandlat, vilket vi gör i samma följd som vi har redovisat frågorna.

Om bedömning av läs- och skrivsvårigheter

Vad vi kunde utläsa av våra intervjuer var att det inte är så stora skillnader i skolornas sätt att bedöma elevens läs- och skrivkunnighet. Genomgående var att de använde sig av diagnostiska prov. Skola 1 och skola 2 använde sig av Maj-Gun Johansson prov medan skola 3 använde sig av ett eget utformat prov, men alla prov är avsedda att ta reda på vilka språkliga problem varje enskild elev har. Skola 3 har dessutom ett självskattningstest där eleverna själva kan få upp ögonen för vilka problem de har när det gäller att skriva och läsa.

Skola 3 har resurser att få information om alla elevers kunskaper från grundskolan vid de s.k. överlämnandekonferenserna. På skola 1 och 2 förekommer det också informationsutbyte mellan grundskola och gymnasiet, men där verkar det inte fungera med samma automatik som på skola 3. Lärarna vid skola 1 och 2 påpekar dock vikten av denna information för att kunna ge de elever med särskilda behov, de bästa förutsättningarna direkt när de kommer till respek-tive skola. För att ge eleverna, men även lärarna, de bästa förutsättningarna för lärandet borde denna typ av information vara obligatorisk. Risken är stor, framförallt för elever med svårig-heter, att de inte kan utvecklas i skolan och därmed inte heller som individer.

Om skolans ansvar

I läroplanen står det att alla som arbetar på skolan ska hjälpa elever som har behov av särskilt stöd och samverka för att skolan ska vara en god miljö för lärande. Detta innebär i princip att alla ska ta ansvar för att eleverna lär sig att på svenska, tala och skriva väl efter elevernas in-dividuella förutsättningar. Ingen av de intervjuade lärarna pratar om att alla på skolan har ett ansvar gentemot eleven utan pekar ut viss personal som de anser har detta ansvar.

På skola 1 menar lärarna att det framför allt är lärare i svenska som ska vara observanta på elevernas språkliga förmåga. Det kan vara så att lärarna på denna skola menar att det är svensklärarna som har kunskapen att se elevernas språkliga problem tydligare än andra lärare. På skola 3 menar intervjuade lärare att det framför allt är elevens mentor som har ansvaret för att lyfta upp eventuella problem.

(15)

Läraren på skola 2 menar att skolans ansvar är att erbjuda eleverna det stöd som de kan be-höva, men att det ytterst är elevens ansvar att ta emot hjälpen och därmed ta ansvar för sina egna studier.

Detta yttrande är generellt för alla tre skolor, att skolan till syvende og sist endast kan erbju-da hjälp och att det är upp till eleven att ta emot hjälpen. Med tanke på att gymnasiet är en frivillig skolform, är det inte underligt att lärarna poängterar att det ligger i elevernas intresse och att skolan därmed inte kan tvinga elever att få särskilt stöd eller läsa svenska som andra-språk istället för svenska. En av de intervjuade lärarna påpekar dock att denne har två elever som har tvingats läsa svenska som andraspråk och att detta fungerar bra. Utifrån detta kan vi se läroplanens mål som ett ideal, men om skolan ska ansvara för att målen ska uppnås kanske ett visst tvång är nödvändigt. Problematiken är just hur läroplanen ska tolkas.

Om resurser och kurser

När det gäller resurser på skolorna och synen på svenska som andraspråk varierar detta mellan skolorna och lärarna. Svenska som andraspråk är ett kärnämne, men behandlas som sådant enbart på skola 2. På skola 1 och skola 3 däremot erbjuds eleverna att läsa svenska som and-raspråk som ett individuellt val, det vill säga alla elever läser svenska och några få elever läser utöver det, svenska som andraspråk. Den ena av de två lärarna på skolan är inte ens medveten om att det finns en kursplan i svenska som andraspråk, utan följer en för skolan egen kursplan för kursen ordverkstad, när hon bedriver undervisning och bedömer elever som läser svenska som andraspråk. Den andra läraren undervisar i svenska som andraspråk och följer den natio-nella kursplanen, men kommer till hösten att sluta verka som lärare i ämnet svenska som and-raspråk på skolan, och alla elever som väljer svenska som andand-raspråk får då läsa kursen ord-verkstad istället. Det är något oklart om skola 1 över huvud taget kommer att erbjuda svenska som andraspråk som ett individuellt val.

Svenska som andraspråk i undervisningen, verkar vara ett ämne som har låg status både bland elever och lärare på de olika skolorna. En av lärarna på skola 1 menar att det är fler ele-ver med invandrarbakgrund som söker stöd för sin bristfälliga svenska i och med att de går i ordverkstaden med svenska ungdomar som också har språkliga problem. På samma sätt har skola 3 gjort, då de samlat alla som har läs- och skrivsvårigheter under ett och samma tak. Detta kan man se som ett sätt att avdramatisera elevernas negativa inställning till svenska som andraspråk, men samtidigt behandlar skolorna kärnämnet svenska som andraspråk felaktigt. Man kan även undra vilken syn skolorna har på skillnaderna mellan de svenska elever som

(16)

har läs- och skrivsvårigheter och de elever med annat modersmål än svenska som därför har problem med det svenska språket. Man kan även förvånas över att det finns lärare, som på skola 3, som inte vill diskutera styrdokument över verksamheten och inte heller berätta hur många elever som har läs- och skrivsvårigheter. Detta kanske kan förklaras med att man är osäker på hur man definierar läs- och skrivsvårigheter. Eller att denna problematik fortfarande är tabubelagd.

Till sist…

Skolornas förutsättningar att hantera elevers språkliga problem är väldigt varierande, vilket beror t.ex. på respektive kommuns storlek, ekonomiska resurser och befolkningsstruktur, fak-torer vi inte kan behandla i detta arbete. Men dessa fakfak-torer hade kunnat förklara mycket. Skola 3 har i jämförelse med skola 2 mer ekonomiska resurser för att kunna erbjuda eleverna den hjälp de behöver. Sådana skillnader medför att politiker och skolledare i vissa kommuner har en pessimistisk syn på att kunna uppnå de mål som föreligger i Lpf 94. Detta kan man läsa sig till i Lärarförbundets undersökning från 2001-03-26. Skolledare tror alltså inte att skolan kan lära alla elever svenska ordentligt, men de lärare, förutom en, som vi har intervjuat har en mer optimistisk inställning.

Man kan fråga sig om målen i läroplanen för gymnasieskolan, där det står ”att varje elev som har slutfört ett nationellt eller specialutformat program […] inom gymnasieskolan […] kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls-, yrkes- och var-dagslivet och för fortsatta studier” kan uppnås. Vad vi i vårt arbete har kunnat konstaterar är att det finns en medvetenhet om att man inte alltid kan uppnå vad som föreskrivs i Lpf 94 . Men att det finns brister kanske inte skolan eller skolans organisation lastas för. Kanske är det ett strukturellt problem, när kommunerna fick ansvar för skolornas finansiering, men som vi sett finns även problem på individplan då elever inte alltid väljer att ta emot den hjälp som erbjuds. Problem som dessa kan påsikt leda till att dessa elever inte får möjligheten att göra sin röst hörd i tal och skrift, som påpekats av Lena Fejan Ljunghill är en fundamental fråga för ett demokratiskt samhälle.

(17)

Litteratur

Johansson, Maj-Gun, Klassdiagnoser i läsning och skrivning för högstadiet och gymnasiet

Handledning, Stockholm 1999

Lärarförbundet, Storstadsundersökning, 2001-03-26.

SOU 1996:143. Krock eller möte - Om den mångkulturella skolan, Stockholm 1996 SOU 1997:108. Att lämna skolan med rak rygg - om rätten till skriftspråket och om

förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter, Stockholm 1997

Nationella styrdokument

www.skolverket.se/pdf/lpf94.pdf från den 17 maj 2001, kl. 12:16. Kursplan för svenska som andra språk A

Kursplan för svenska A

Tidningar/tidskrifter

Metro 2001-04-02, Skolledare och politiker misstror skolan, s 8 Pedagogiskt magasin, nr 2/2001, Alla har rätt till sitt modersmål, s 4.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :