Ngra Ftis-brev propos ett nyutkommet arbete

(1)

(2)

NYUTKOMMET ARBETE’

F É T I S , KRITIKERN, redaktören, läraren, historikern, lexikografen, orkes- terdirigenten, kompositören och konservatoriedirektören, som utövat e tt så stort inflytande på Belgiens, Frankrikes, ja hela Europas musik- liv och musikvetenskap, har varit föremål för i hög grad skilda omdö- men. Mångsidigheten och splittringen i hans verksamhet gåvo lätt an- ledning till attacker, i synnerhet som han själv stundom var aggressiv, men det var i synnerhet hans talrika vetenskapliga skrifter och hans Biographie universelle des musiciens, som, ofta med rätta, blevo före- mål för angrepp.

Fétis har emellertid också haft sina förkämpar, och så sent som på musikkongressen i Liège 1930 framhöll Wilibald Gurlitt hans utom- ordentliga betydelse för den moderna musikforskningen. Även Robert Wangermée har i sitt arbete sökt rehabilitera sin framstående lands- man, och det är, märkligt nog, det första större verk, som ägnats Fétis. För sitt arbete har Wangermée haft ypperliga källor i Bryssels Kungl. Bibl., där Fétis’ dyrbara bibliotek förvaras, och i Bryssels Konserva- toriebibliotek, som äger e t t stort antal Fétis-manuskript, men han har även haft tillgång till andra källor som Les Archives Pleyel i Paris, och han nämner också den i STM 1930 publicerade uppsatsen ))Contribu- tion à la connaissance de la correspondance de Fétis” och beklagar, a t t han icke haft tillfälle a t t taga del av ))l’ensemble de documents relatifs

à Fétis” i undertecknads samling.

I det följande skola vi söka giva några antydningar om innehållet i Wangermées synnerligen betydande och läsvärda arbete. Överallt sö- ker förf. placera Fétis i den rätta miljön, och i samband därmed be- handlar han en hel del problem a v största intresse. Härtill kommer, a t t arbetet ä r skrivet med en fascinerande och fängslande stil, som rycker läsaren med sig, även om man icke alltid delar förf:s åsikter.

Stundom ha vi sökt a t t belysa e t t och annat i Wangermées arbete genom a t t här meddela några hittills opublicerade brev i vår Fétis- samling el. utdrag ur desamma.2

-

Fétis har i allmänhet i sina brev 1 Robert Wangermée: François-Joseph Fétis, Musicologue e t Compositeur. Con-

tribution à l’étude du goût musical au XIXe siècle. Académie royale de Belgique. Classe des Beaux-Arts. Tome VI, Fascicule 4. Bruxelles 1951, 355 s.

2 Dessa brev återgivas i originalets form, med brevskrivarens uttryckssätt och

(3)

124

en på samma gång sympatisk och värdig stil. H an kan t.o.m. bli rörd, i sht då det gäller någon anhörig. Otaliga äro också de välvilliga och ut- förliga rekommendationsskrivelser, som han avfattat för sina forna ele- ver och musikerna i Bryssel, när de skulle företaga någon utländsk studieresa. Även resignation kan giva sig till känna, då han uttalar sig om den musikaliska forskningsverksamheten: “En musique, nous n’avons rien; il ne paraît pas d’ouvrage de grande valeur; mais il faut avouer que les circonstances ne sont guère favorables. I1 n’y a que des hommes de coeur e t de dévouement tels que vous qui puissent se livrer avec ardeur à des travaux que le public apprécie peu, e t dont le salaire n’est jamais proportionné à la peine.” (Brev fr. Fétis den 23 nov. 1849 till bibliotekarien S. Dehn i Berlin.)

Wangermées arbete omfattar 4 kapitel: L’Homme, Le Professeur, L’Historien och Le Musicien. Därefter följer en del Annexes, där det bl.a. redogöres för Fétis’ berömda Concerts historiques i Paris 1832-

1835.1 Verket avslutas med en Bibliographie och en Table des noms cités. - Arbetet har en omsorgsfull utstyrsel, och det illustreras med ypperliga bilder a v Fétis, bl.a. ett par lyckade karikatyrer.* - Verket är tillägnat prof. Charles van den Borren, “qui a inspiré ce livre, en témoignage de respect e t d’affection)).

Icke alla Fétis’ skrifter ha naturligen kunnat avhandlas ens i e t t så omfångsrikt arbete som detta. Grundläggande artiklar i Revue musicale omnämnas ofta hela verket igenom liksom Riographie universelle des musiciens. Andra betydande skrifter ha behandlats mer el. mindre ingående, under det a t t arbeten, som enl. Wangermées mening äro a v mindre vikt, endast f å t t boktiteln nämnd el. blivit helt uteslutna. -

Av arbetets kapitel har L’Historien blivit utförligast (124 s,), och där- efter kommer Le Professeur (80 s.), under det a t t Le Musicien begrän- sats till 45 och L’Homme till 26 sidor.

I 1:a kap. L’Homme lämnas en oversikt a v Fétis’ liv och utveckling, och förf. ger här bl.a. en framställning a v Fétis’ verksamhet i Paris som redaktör för Revue musicale från februari 1827. Tidskriften inne- 1 I avseende p å den andra av dessa historiska konserter anför Wangermée, a t t

den annonserades till den 18 nov. 1832 men icke ägde rum förrän den 16 dec. (Wangermée, s. 267, 304). Emellertid hade denna konsert uppskjutits åtminstone ännu en gång, då det i ett program över denna konsert i undertecknads saml. med- delas, a t t den skulle givas i “Nouvelle salle de concert de M. Dietz” sönd. d. 25 nov. 1832.

2 Tryckfelen äro få. Några må här anföras: s. 94. De första t r e punkterna i tex-

ten äro omotiverade; intet är här utelämnat. S. 98, fotnot 1: mélodique i st. f. métho- dique (i Bibliographie s. 339 läses méthodique). S. 111, fotn. 3: la théorie de är h ä r utelämnat i boktiteln, ej i Bibliographie, s. 339. I Table des noms cités kan till- läggas: för Dehn s. 189, för Perne s. 206.

_-

125

höll utom vetenskapliga artiklar en hel del andra a v intresse i musi- kaliskt hänseende, bl.a. recensioner över konserter, och e t t missöde, som drabbade en recensent i tidskriften under dess första skede, synes ha skärpt Fétis’ vaksamhet beträffande dessa recensioner (se Fétis’ brev till sångaren Stéphen a v d. 22 mars 1827, STM sep. s. 2).1 Ha n bevistade därför själv, om möjligt, konserterna och t.o.m. repetitionerna för att bilda sig en verklig uppfattning a v prestationerna. Det är kuriöst a t t i detta sammanhang se, hur Adolphe Adam i e t t brev a v den 21 april 1830 i artiga ordalag och med åberopande a v direktionen avslår en an- modan a v Fétis a t t få närvara vid en generalrep. på Opéra comique, under det a t t Hector Berlioz i e t t odaterat brev till Fétis, “redacteur en chef de la Revue musicale)), inbjuder honom till generalrep. för La Tempête-uvertyren:

Monsieur

Oserais je vous prier d’assister ce soir a la derniere répétition genérale de mon ouverture de la tempête?

. . .

Comme les formes que j’ai emplo- yées dans cette partition ne sont pas trop en usage dans notre monde musical,* je vous serais infiniment obligé de vouloir bien l’entendre deux fois avant de la juger

. .

.

Malgré le petit nombre relatif des choristes et le défaut d’instrumens a cordes j’ai lieu d’espérer que l’exécution sera, sinon poétique, du moins exacte et satisfaisante. J’ai l’honneur de vous saluer Votre dévoué serviteur Hector Berlioz. Samedi matin.3

Fétis var under sin tid i Paris en synnerligen skarp och fruktad kritiker, och det var med tillfredsställelse, som Berlioz i e t t brev med hjälp

a v en smula fantasi kunde meddela, att “Fétis, dans la Revue Musicale, m’a fait deux articles superbes”.

Ett brev från Boieldieu till Fétis från Revue musicale:s första dagar4 återgives här, därför att det visar, hur musikvärlden i Paris, bl.a. Cherubini, Rossini och Boieldieu, redan från början intresserade sig för tidskriften, huru Rossini kritiserade den och huru Boieldieu ägnade den sin sympati, men samtidigt meddelade sin forne elev vid Konserva- toriet en del råd och uttryckte sitt ogillande av artikeln om Halévy, 1 »sep.” betecknar här den separatuppl. a v undertecknads uppsats, som till-

handahölls på kongressen i Liège 1930. S . 1-70 motsvara i årsboken ss. 85-154.

Då Wangermée citerar efter separatuppl., bibehålles denna numrering här.

2 I e t t brev av aug. 1830 skrev Berlioz, a t t hans tempête (orkester, piano, körer)

är e t t morceau d’un genre nouveau)). “Mais c’est dans une lettre à ce bon provin- cial d’Humbert Ferrandr, tillägger Adolphe Boschot. I brevet till Fétis uttrycker sig Berlioz försiktigare.

a Brevet är visserligen odaterat, men då La Tempête hade premiär sönd. d. 7

nov. 1830 och generalrep. skulle äga rum lördag afton, måste brevet h a skrivits lördagen d. 6 nov. 1830.

4 Brevet är odaterat, men a v innehållet framgår, a t t det är skrivet 1827, kort

(4)

vilken visserligen v ar osignerad, men som han tydligen förmodade vara skriven a v Fétis.1 Brevet är a v följande lydelse:

Mon cher Fétis

J e desire être votre abonné et vous prie de m’envoyer une quittance pour 6 mois que je solderai au porteur, bien que le no que vous m’avez envoyé avant-hier soit marqué no I, il y en a un qui précede (que j’ai vu chez Cherubini) que je voudrais avoir pour la collection. J e ne con- çois pas quel no il peut porter. etait-ce un prospectus? toujours est-il que je n’ai que celui qui parle du Requiem de Mozart. Rossini dit que votre 1er numéro (celui que je n’ai pas) contient des assertions fausses

sur Cimarosa et autres compositeurs italiens tant sur l’epoque de leurs ouvrages que sur d’autres points. Qui a raison de vous ou de Rossini? il faudrait tâcher de ne pas commettre d’erreurs de ce genre je vous le dit dans votre interêt, e t vous ne m’en voudrez pas je l’espere. on a trouvé dur l’article sur Halevy je l’ai trouvé tel. il faut encourager les débuts,

e t l’auteur de cet article ne parait pas encourageant. J’aimerais mieux pour vous que les articles fussent signés. au moins on ne vous attribuerait pas ceux qui peuvent etre desagreables a vos confrères. e t un article non signé peut toujours se signer quand aucun esprit passionné ne guide la plume de celui qui ecrit

. . .

on sait à qui on a à faire et on est souvent moins faché d’une critique quand on sait d’oh elle vient.

Votre article sur le Requiem m’a beaucoup interessé: cet emprunt de sujet de fugue fait à hendel me prouverait, ce que j’ai pensé souvent, que le génie ne s’échauffe pas en musique pour les choses abstraites, e t comme un sujet de fugue ne peut pas etre une inspiration, il est très possible que Mozart lui même ait eu besoin de cet emprunt, comme un peintre pour faire un dessin que son imagination ne lui donne pas, a quelquefois besoin qu’on lui jètte au hasard des points sur le papier. J’augure bien de votre revue musicale. point de passion, point de systeme, point d’ex- clusion, je vous garantis succès complet. tout à vous Boieldieu.

Förf. avslutar sitt kapitel om L’Homme med dessa ord: “Ända till sina allra sista dagar skulle Fétis få fortsätta sitt arbete. Hans hustrus död år 1866 hade drabbat honom smärtsamt, men den hade ej slagit honom till marken. Han hade bevarat hela sin energi, sin kärlek till arbetet. Han skulle uppnå sitt 87 år utan att någonsin ha varit sjuk, då han efter en a v honom anförd konsert på Konservatoriet måste in- taga sängen på grund a v en förkylning. Tio dagar därefter var han död. Det var den 26 mars 1871.”

Kapitlet L e Professeur avhandlar bl.a. e t t par Méthodes, som utgi- vits a v Fétis. För Fétis’ och Moscheles’ Méthode des méthodes de piano har Wangermée s. 73 satt en klammer beträffande årtalet 1837 under hänvisning till Fétis’ uppgift i Biographie universelle. Men märkligt nog synes intet exemplar vara bevarat a v en upplaga, som skulle kunna 1 Det är denna artikel i februarinumret av Revue musicale 1827, som åsyftas,

d å Wangermée s. 279 framhåller, a t t Fétis råder den skapande a t t vara djärv och kritiserar Halévys “affligeante timidités: “Jeunes artistes, osez donc innover! on n’est quelque chose que par l’audace.))

vara utgiven detta år. Wangermée uppgiver, a t t det exemplar a v arbetet, som förvaras i konservatoriebiblioteket i Bryssel och som ej ä r för- sett med något tryckår, har e t t företal, daterat Paris den 1 nov. 1840, och i katalogen över Fétis’ bibliotek a v å r 1877 angives för därvarande exemplar a v denna Méthode, som väl nu befinner sig i Bryssels Kungl. bibliotek, året 1840 inom parentes, vilket årtal tydligen härrör från Préface. Av e t t förord till Méthode, som Moscheles föreslagit Fétis i e t t i det följande meddelat brev a v den 8 nov. 1839, ser man också, a t t det

är första gången, som Moscheles samarbetar med Fétis för denna Mé- thode. Av det hela synes framgå, a t t någon edition a v 1837 icke existe- rat, utan endast upplagan med företalet 1840. Fétis har antagligen för- modat, a t t arbetets tryckning skulle kunna avslutas året 1837, och där- för angivit detta å r för arbetet i Biographie universelle. Arbetets titel har f . ö . skiftat under årens lopp

-

den ä r a v olika lydelse i Biographie universelle och i den enda nu kända upplagan

-,

och a v Moscheles’ brev a t t döma, ä r den ännu den 8 nov. 1839 icke bestämd: “il ne restera

rien à faire que d’attendre le titre tel que vous l’entendez)). Brevet från Moscheles med det föreslagna förordet är f.ö. a v stort intresse på grund a v de däri framförda synpunkterna rörande Moscheles’ andel i redige- ringen a v Méthode (jfr härom Wangermée, s. 77 f.). Brevet lyder som följer:

Paris 8 Novembre 1839 Rue neuve St Augustin No 49

Mon cher ami Depuis mon arrivée à Paris j’ai eu le vif desir de vous écrire, et d’avoir avec vous une correspondance suivie, mais vous connaissez assez bien Paris pour savoir qu’ici la journée finit et l’on ne sait si elle a commencée, il y a un si grand nombre de riens qui vous font perdre le temps, enfin ce n’est vraiment pas une excuse que je n’ai pas trouvé le temps de causer avec vous.

-

Neanmoins mon esprit a été toujours ocupé de vous en lisant avec le plus grand soin et interét chaque ligne de vos interessants articles de la Gazette mus:1 et en tirant le meil- leur parti possible des excellents principes que vous y developpez.

-

Mais puisque mon depart pour l’Angleterre approche et se trouve fixé au 1 6 de ce mois, il est important que je vous dise quelque chose relative- ment à la Methode des Methodes. Quant vous aurez eu la bonté de faire un article sur l’improvisation, pour lequel j’ai pris la liberté de vous donner mes vues, il ne restera rien à faire que d’attendre le titre tel que vous l’entendez, et d’y ajouter un avant propos dont je vous envois in-

clus un échantillon, tout en vous priant de vouloir bien le modifier et le récrire dans votre style si clair et si lucide. Du reste il ne manque plus rien pour completer l’ouvrage que des Etudes de Chopin Liszt et Mendels- sohn que j’espère avoir bientot. Chargé de mille compliments de la part de ma femme pour vous et les chers votres je vous prie de me croire votre tout dévoué ami I. Moscheles

1 Paristidningen Gazette musicale, grundad 1833, sammanslogs 1835 med Revue

musicale till Revue e t Gazette musicale de Paris, som varade ända till 1880 (jfr Wangermée, s. 29).

(5)

128

A v a n t Propos

Mon nom se trouvant comme colaborateur sur le titre de cet ouvrage il est de mon devoir par égard pour le public et pour Monsieur Fétis de faire savoir comment cet ouvrage a vu le jour. le plan et le travail litteraire fut deja terminé lorsqu’on me proposa la colaboration. Apres avoir examiné tout ce qui etait fait je trouvais ce travail si interessant et l’offre si honorable que quoique occupé moi même d’écrire une Methode j’y renonçais volontiers, en communiquant à cette ouvrage important les meilleurs de mes materiaux. Quant à la partie litteraire j’ai adopté en grande partie les idées et les vues de M. Fétis. - Les exercises elemen- taires, ont eté écrits nouvellement par moi, e t c’est par eux que j’ai essayé frayer une route aux progrés et perfectionnements qui se feront necessairement par une suite d’Etudes des maitres par lesquelles nous avons clos cette ouvrage.1 I. M. London Novembre 1839.

La Méthode des méthodes de piano hade trots en del förtjänster föga succès, och ännu mindre framgång fick en annan a v Fétis’ méthodes:

Méthode des méthodes de chant. I Biographie universelle uppgives, a t t

denna Méthode skulle förläggas a v Brandus i Paris och a t t arbetet befinner sig “sous presse)). Emellertid såldes det till Schott, Paris-Bruxelles och utgavs a v detta förlag 1869.2 Vid transaktionen mellan de båda förläggarna betingar sig Fétis vissa fördelar, och det är om detta, som e t t brev från Fétis till Schott handlar - Schotts namn är ej nämnt: Bruxelles, le 2 Novembre 1868.

-

Cher Monsieur Quand vous le jugerez à propos, nous ferons le bout de contrat relatif à la Méthode des méthodes

de chant dont vous avez acheté la propriété de MM. Brandus et Dufour.

-

J e désire qu’il y soit dit que j’y ferai tous les changements et toutes les additions que je jugerai nécessaires au succès de l’ouvrage, ainsi qu’un recueil de vocalises nouvelles de ma composition. I1 serait dit que ces travaux seront terminés dans l’espace de 6 mois pour être livrés à la gravure, à dater du jour de la signature. Pour prix de ces travaux, il serait stipulé une somme de mille francs payable en fournitures de musi- que de votre fonds ou d’autres éditeurs de l’Allemagne, au fur et mesure des mes demandes et en ouvrages de mon choix.

-

Quand vous voudrez, je signerai l’ecrit rédigé sur ces bases.

-

Lorsque vous irez à Paris, je vous serais infiniment obligé si vous vouliez bien vous charger d’un por- trait photographié de moi pour M. Heugel, qui me l’a demandé et qui

a eu pour moi une multitude de gracieusetés.* Pensez vous que j’aurai bientôt les épreuves du quintette? J e désire que sa publication ait lieu a u commencement de cet hiver, parce que plusieurs artistes doivent l’exécuter, t an t ici qu’à Paris.4

-

Agréez l’assurance de mes sentiments les plus distingués. Fétis.

1 Moscheles är stundom litet nonchalant i detta brev: cet ouvrage - cette ouvrage

important - cette ouvrage.

2 Det utkom a v detta arbete även en italiensk, a v Wangermée ej nämnd Övers.:

Metodo dei metodi di canto di F. J. Fétis. Traduzione dal francesse di G . Brida.

Milano, F. Lucca, s. d. (Catalogue de la Bibl. de F. J. Fétis, n r 6159).

3 Heugel, Jacques Léopold, grundare a v musikförlaget Heugel e t fils i Paris och

musiktidningen Le Ménestrel.

4 Fétis hade redan utgivit flera kvintetter hos Schott (se i det följande).

129 Här vilja vi även anföra e t t utdrag ur e t t brev från Fétis a v den 29 okt. 1858 till baron Taylor, där Fétis meddelar åtskilliga råd angående utförandet a v “un morceau)) ur Scarlattis opera Laodicea e Berenice:1 “C’est avec plaisir que je saisis cette occasion de faire quelque chose qui peut vous être agréable et avoir quelque utilité pour l’Association des musiciens.

-

J e me permettrai de donner un conseil pour l’exécu- tion. Vous remarquerez d’abord, Monsieur, que ce n’est point un air d’église, mais un morceau de l’opéra Laodicea e Berenice, tiré de la parti- tion originale appartenant à l’abbé Galli, mort à Rome, il y a quelques années. J e crains que ce morceau, exécuté dans une église, ne perde tout son effet. E n second lieu, cet air admirable ne doit pas être chanté dans le système déplorable de l’époque actuelle, avec des sons poussés e t des efforts de poitrine. I1 y faut me expression naturelle et non exagérée; une mise de voix pure, et les passages de la voix de poitrine à la voix mixte exécutés avec art. O ù trouver cela maintenant? - Enfin, la puis- sance de sonorité était inconnue au temps d’Alexandre Scarlatti; quatre violons à chaque partie d’accompagnement, deux altos, deux violon- celles, deux contrebasses au plus, voila l’orchestre pour lequel le grand maître a écrit, et ce qui peut rendre sa pensée. Mais cela convient-il à une grande église? J’en doute.))

Som Professeur har Fétis ej kunnat realisera sina talrika projekt eller alla de avhandlingar, som han planerade. Men, som Wangermée fram- håller, han har lämnat efter sig tillräckligt med pedagogiska arbeten, och hans roll vid brysselkonservatoriet har varit nog betydande, för a t t man skall erkänna, a t t han orienterat hela den artistiska verksamheten i Belgien under nära e t t halvt sekel. “Han har icke arbetat förgäves.))

I L’Historien, det utförligaste a v de 4 kapitlen, märkas bland under- rubrikerna särskilt Biographie universelle des musiciens (33 s.) och Histoire générale de la musique (13 s.), som blev oavslutad och som en-

dast når fram till det 15 århundradet.

Beträffande Biographie universelle påpekas den synnerliga nytta, som Fétis haft för detta sitt verk a v sin omfattande korrespondens med musiklärda och musiker i hela Europa, och i detta sammanhang nämnes den i STM 1930 införda uppsatsen, dels i allmänhet, dels med avseende på brev från Fétis till Baillot och Boisselot och brev till Fétis från Gaspari, Gathy och de Burbure. I det följande meddela vi utdrag ur några andra brev, som ha intresse för framställningen a v Fétis som “historien” och författare a v Biographie universelle. Det är fråga om e t t 1 Baron Taylor är den kände franske konstvännen Isidore Séverin Justin Taylor (1789-1879), som på sin tid spelade en framstående roll i Paris. Han grundade bl.a. understödsföreningar för konstnärer och gynnade dessa sammanslutningar på alla sätt. Den i det följande nämnda L’Association des musiciens var tydligen en a v dem. För oss svenskar är baron Taylor mest bekant därigenom, a t t han utfärdade inbjudan till den internationella sångartävlingen i Paris 1867, då uppsalastudenter- n a erövrade första priset.

(6)

brev från Perne till Fétis och 4 brev till Dehn från Fétis, alla hittills opublicerade.

Perne och hans förbindelser med Fétis omtalas på flera ställen i Wangermées arbete, och s. 192 förklaras Perne vara “un musicien très érudit)). Fétis själv har i Biographie universelle, då han där avhandlar e t t a v Pernes lärda verk, y t tr at: “N’eût-il produit que cela, Perne mériterait d’être classé parmi les musiciens les plus érudits de l’Europe; mais ce ne fut pas à ce seul objet qu’il borna ses travaux.))

Perne utövade förvisso e t t stort inflytande på Fétis under dennes för- beredande arbete för Biographie universelle, särskilt för de antika och medeltida avdelningarna, och efter Pernes död (1832) fick Fétis säker- ligen månget bidrag till sin Biographie, dels genom Pernes dyrbara bibliotek, som Fétis förvärvade, dels genom Pernes betydande samling a v manuskript a v olika slag.

I ovannämnda brev från Perne till Fétis, daterat “Chamouille près Laon le 6 novembre 1830”, ger Perne uttryck å t sin höga uppskattning a v Fétis, framhåller hans förmåga a v koncis och metodisk framställning och betonar hans betydelse “pour l’histoire positive de l’art)). Vi meddela här senare delen a v brevet, där Perne bl.a. uttalar sig om frans- männen som musiker, diskuterar sina bidrag till Revue musicale och ådagalägger en viss oro för den honom beviljade pensionen:

“Toutes les fois que vous annoncez quelqu’un qui se livre à la science

ou à la litterature musicales, j’éprouve une veritable satisfaction de voir que les Français sont dignes d’aspirer à être les premiers musiciens de l’Europe en tous genres. Vous faites très bien d’encourager Mr Fleury.1 J e compte aller au printems à Paris. alors je vous prierai de me faire faire la connaissance de Mr Delaire dont les articles dans la Revue sont bien dignes du mérite de ce journal de musique.2

Quelques semaines de retard pour mon Tableau général de la Nota- tion grecque3 ne font rien à sa publication; l’essentiel est que vous vouliez bien en collationner et corriger avec soin la première épreuve; à moins que vous n’aimiez mieux la remettre à Mr Guibert qui me la ferait passer pour que je la corrige moi même, et alors vous n’auriez plus que la se- conde épreuve à revoir. Vous ferez en cela comme vous jugerez à propos

. . .

-

J e vais m’occuper cet hyver de l’Etat de la Melodie en France, depuis le commencement de la monarchie jusqu’au XVe siècle. Ce travail sera la matière de plusieurs articles pour la Revue. - Quant au M. S.

Grec, je vous verrai probablement à Paris avant que de me mettre à le disposer pour l’impression e t nous causerons ensemble à ce sujet. - J e 1 Med Mr Fleury avses här antagligen Charles-Emile Fleury, f . i Paris 1810, elev

till Fétis under dennes paristid, sångare, komponist, teaterman. (Se Biogr. univ.)

2 Jacques-Auguste Delaire (1796-1864), fransk musikskriftställare och kompo-

nist. Fétis skriver om honom i Biogr. univ. bl.a.: “M. Delaire a fourni à la revue musicale plusieurs articles qui se font remarquer par la justesse des aperçus e t la lucidité du style.”

3 J f r Wangermée, s. 176.

compte toujours sur un Exemplaire de votre parfait Organiste e t je suis sûr que vous ne m’oublierez pas lors de sa publication.1 Si trois ou quatre Exemplaires de la Musique des Chansons du Châtelain peuvent vous être agréables soit pour les envoyer en pays etrangers ou les donner à quelques personnes de votre connaissance où ils seraient bien placés, vous pouvez me le dire. J e vous les fais remettre par Mr Guibert, et par le bon ci joint.’

-

J’ai la confirmation qu’il n’y a rien de changé à ma pension de l’Ecole Royale. Car j’ai touché mon trimestre comme à l’ordinaire; mais quant à celle de la chapelle, son payement est suspendu en attendant le travail que l’on fait à la liste civile pour les pensions.3

-

J e vous souhaitte parfaite et bonne santé accompagnée de parfait contentement dans vos opérations.

-

Votre dévoué Perne.

-

P. S. Dites moi, je vous prie, s’il ne serait possible de me procurer un Exemplaire de l’Ouvrage de Baini sur la Chapelle Sixtine?4 et pour vous eviter de m’ecrire ici, faites un petit mot pour Mr Guibert en lui faisant remettre les exemplaires des deux memoires que Mr Guibert me fera passer avec votre lettre.”5

I sitt arbete omnämner Wangermée s. 164 den tacksamhetsskuld, vari Fétis står till Siegfried Dehn, den framstående bibliotekarien vid musikavdelningen i Berlins Kungl. bibliotek. Det kan f . ö . påpekas, a t t Dehn ä r a v e t t visst intresse för oss svenskar: han var anställd vid den svenska beskickningen i Berlin 1823-29 och invaldes i Musikaliska Akademien 1855. - Fétis’

4

brev till Dehn äro daterade från Bryssel d. 12 okt. 1849, d. 23 nov. 1849, d. 22 jan. 1853 och d. 3 juni 1834, och de äro alla a v ansenlig längd. Man får genom dem en god uppfattning om samarbetet mellan Fétis och Dehn.

Dehn hade i hög grad bistått Fétis i hans arbete för Biographie universelle, och Fétis tackar honom för hjälpen och redogör för sina ar- kivforskningar i brevet a v 1853:

1 I Revue musicale för 1829 finnes ett prospekt om »Le parfait organiste ou

Traité complet de l’art de jouer de l’orgue.” Detta arbete utkom aldrig. Jfr Biogr. univ. om Fétis’ La Science de l’organiste och Wangermée s. 83-89.

2 “L’ancienne musique)) till dessa “Chansons du châtelain du Coucy”, “mise en

notation moderne avec accomp. de piano, par M. Perner, trycktes i Francisque Mi- chels monografi över denne “chatelain” (1830).

3 År 1822 hade Perne lämnat alla sina befattningar som musiker, bl.a. som “in-

specteur général” vid École Royale de chant e t de déclamation (Konservatoriet) och som kontrabasist i La chapelle du roi, där han varit anställd sedan 1802. Han er- höll vid sitt avskedstagande en mindre pension, som utbetalades till honom ända till 1830, då den indrogs (Biographie universelle). Av brevet a t t döma, synes emellertid indragningen av pensionen h a skett så småningom, så a t t Perne ännu den 6 nov. 1830 hade sin pension från École Royale i behåll.

4 Giuseppe Baini (1773-1844), it. musikskriftställare och tons., som bl.a. ut-

givit det här åsyftade arbetet: Memorie storico-critiche della vita e delle opere di Giovanni Pierluigi da Palestrina, Rom 1828. Se katalogen över Fétis’ bibl., nr 5021. 5 Mr Guibert är även nämnd i den här ej återgivna delen av brevet: »mon beau frère Mr Guibert, Notaire honoraire.))

(7)

132

“Je viens de recevoir avec un très grand plaisir votre aimable lettre du 15 de ce mois, le paquet contenant les œuvres de votre élève1 e t le cahier de vos observations sur ma Biographie des musiciens, pour lequel je vous prie d’agréer mes remerciements bien sincères et bien recon- naissants. J e travaille avec ardeur pour tácher de rendre cet ouvrage digne de votre estime. I1 sera doublé par l’immense quantité d’additions et de corrections que j’y fais. J’ai fait il y a deux ans une découverte de la plus haute importance dans les archives de la cathédrale d’Anvers, car j’y ai trouvé l’origine et l’explication de cette grande école belge qui, depuis le 15e siècle et jusqu’à la fin du 16e a eu tant d’éclat. J’ai trouvé les vieux régistres depuis la fin du 12e siècle, et j’ai vu que dès le 13eme

il existait une maitrise d’enfants de chœur dans cette cathédrale ainsi qu’un chapitre de chapelains chantres. J’en ai pu suivre les progrès; j’ai trouvé les noms des premiers maîtres, et j’ai vu commencer dans cette maitrise les études de tous les célèbres des plus anciens temps, tels que les Ockeghem, les Obrecht, les Busnois, les Tinctoris, etc., etc., et ainsi des autres jusques dans le 17e siècle. J e les ai vu entrer au chœur en qualité de chantres ou de chanoines, leurs émoluments, les dates, leur décès, etc. Ainsi se trouve expliqué le mystère de l’existence de cette école qui semblait inexplicable.

J e n’ai eu que le temps de jetter un coup d’œil sur les ouvrages de Mr

Kiel; je les analyserai avec soin, car cela m’a paru de fort bon style, e t

j’en rendrai compte dans la Gazette musicale.

-

Vous ne pouvez douter de l’intérêt que je prends à l’envoi que vous venez de faire à Mr le Ministre de l’intérieur, et des éloges que je donnerai à votre travail sur Orlando di Lasso, qu’il me tarde fort de voir paraître.))

I brevet a v den 3 juni 1854 har Fétis meddelat Dehn e t t stort antal upplysningar om Orlando di Lasso, vilka han funnit i olika verk och i “les archives de l’église Notre Dame d’Anvers)). Dessa upplysningar åter- finnas till stor del i artikeln om Orlando di Lasso i Biographie universelle, och de voro avsedda a t t gagna Dehns arbete om denne mästare, vilket dock aldrig hann utkomma.

-

Brevet börjar med dessa ord:

“En continuant mes recherches pour l’amélioration de ma Biographie des musiciens, j’ai trouvé quelques particularités relatives à Orlando de Lasso qui m’ont paru n’être pas sans intérêt pour la savante monographie à laquelle vous travaillez. Dans le désir de vous être utile et de recon- naître autant que je le puis votre obligeance à mon égard, je crois devoir vous les communiquer.))

Därefter kommer den utförliga framställningen a v en del detaljer rö- rande Orlando di Lasso, varpå följer:

“Vous connaissez sans doute ces détails beaucoup mieux que moi, mon cher Monsieur Dehn; cependant j’ai cru devoir les transcrire pour le cas où le livre de Massimo Trajano ne serait pas tombé sous votre main.2

-

1 E l e v e n ä r den även i det följande anförde Friedrich Kiel (1821-1885), tysk

kompositör, Dehns elev 1842-44.

2 Massimo Trajano, neapolitansk musiker, som någon tid tillhörde det av Orl. di

Lasso ledda hovkapellet i München. “Le livre)), som här avses, är Discorsi delli triom- phi etc., München 1568, varav ett ex. återfinnes i katalogen över Fétis’ bibl. n r 7276. Arbetet har citerats i den här utelämnade delen a v brevet.

133

Il est un fait que j’ai vérifié en suivant jour par jour les états du per- sonnel de la Chapelle de l’Eglise Notre-Dame d’Anvers: c’est que jamais Lasso ne fut attaché à cette chapelle en qualité de maître ou autrement; mais il a demeuré dans cette ville, car j’ai trouvé une quittance en flamand d’une somme d’un florin 9 sous qu’il a payée à Ruckers pour le rac- comodage de son épinette.1 J e serai charmé, mon cher Monsieur Dehn, si ces petits rogatons peuvent vous être utiles.))

Fétis och Dehn samarbetade emellertid e j blott på det musikveten- skapliga området utan även inom det bibliografiska. Och hä r var det förvisso Fétis, som hade de största fördelarna, då han begagnade sig a v Dehns enastående kännedom om va r sällsyntheterna skulle sökas. Och dessutom hade Dehn som chef för musikavdelningen i Berlins Kungl. bibliotek, där han hopat alla de preussiska bibliotekens sällsyntheter, möjlighet a t t utbyta de talrika där befintliga dubbletterna mot lämp- ligt vederlag.

I brevet a v d. 22 jan. 1853 skriver Fétis:

“J’ai appris combien vous avez enrichi la bibliothèque royale de Berlin par vos immenses trouvailles dans les provinces: vous êtes un homme admirable par votre activité et votre bon nez pour flairer les choses. Vous

méritez bien que votre gouvernement récompense de pareils services.)) Och i brevet a v d. 23 nov. 1849 föreslår Fétis e t t byte mellan arbeten i sitt bibliotek och en hel rad dubbletter i Berlins Kungl. bibliotek:

“J’ai fait dans ma bibliothèque la recherche des objets que je pourrais offrir à la bibliothèque royale de Berlin, en échange des doubles dont j’ai pris la note: J e vous en envoie ci joint l’indication. A l’égard de ceux de ces doubles auxquels j’attache surtout du prix et que je désire avec toute la ferveur d’un enragé musicien antiquaire, les voici:

-

-”

Slutet a v brevet a v d. 3 juni 1834 nämner 2 arbeten, som Fétis vill förvärva till vilket pris som helst:

“Si vous trouviez pour moi l’ouvrage de Sébald Heydn, De arte canendi etc. e t celui d’Ornithoparcus, Musicae activæ Micrologus etc., vous me feriez un grand plaisir. J e ne regarderais pas au prix, et je vous l’enverrais aussitôt que vous m’auriez fait connaître les conditions.”2 Men Fétis var även fästad vid Dehn med personliga band. De båda breven från 1849 och brevet från 1853 äro fyllda med detaljerade upp-

1 Ruckers, berömd klaverbyggarfamilj i Antwerpen under 1500- och 1600-talen. 2 Båda dessa arbeten återfinnas i katalogen över Fétis’ bibl., Heydens avhandl.

i en uppl. av år 1540 och Ornithoparcus’ i 2 uppl.: den tyska a v år 1519 och den

engelska av år 1609. Dock kunde Fétis ej med Dehns hjälp förvärva vare sig Hey- dens arbete el. Ornithoparcus’ av år 1519. Det framgår nämligen av ett brev från Fétis till bokhandlaren Butsch i Augsburg av d. 1 3 nov. 1861, a t t Fétis fortfarande söker båda arbetena: av Heydens upplagorna 1537 el. 1540 och av Ornithoparcus’ flera upplagor, bl.a. den av år 1519 (jfr STM sep. s. 7). Betr. Heydens avhandl. j f r Wangermée, s. 135, 137.

(8)

gifter om Madame Fétis’ sjukdom. I det sistnämnda brevet omtalar Fétis även sin sons sjukdom:

“La maladie de mon fils a duré deux ans, et je l’ai cru perdu; mais il s’est remis à force de soins, et maintenant il est redevenu sociable.))

Vi anföra här början a v brevet a v d. 23 nov. 1849, där Fétis giver uttryck å t sin smärta över Madame Fétis’ sjukdom och å t sin längtan

efter e t t brev från Dehn:

»Le triste évennement que les médecins m’ont fait craindre comme très prochain ne me parait pas devoir se réaliser d’ici à quelque temps, t a n t

à cause des bons soins dont ma digne femme est l’objet, que parce que sa forte constitution oppose de la résistance aux progrès du mal. C’est sans doute quelque chose de bien pénible de voir souffrir longtemps quelqu’un qu’on aime; mais la perte de cette personne, après une union heureuse de quarante ans, est aussi bien cruelle, et je m’attache avec bonheur à l’idée de la conserver encore quelque temps, bien qu’elle ne sorte plus de son lit.

J’espérais recevoir de vous une lettre ces jours-ci, et je le désirais beaucoup; car je vous ai voué autant d’amitié que de reconnaissance. I1 est vrai que vous êtes bien occupé et que pour des hommes qui travaillent comme nous, il est bien difficile de trouver le temps d’écrire des lettres.))

Sitt offentliga erkännande har Fétis lämnat Dehn efter dennes död i företalet till 2 uppl. a v Biographie universelle:

“Ma reconnaissance doit signaler en particulier Dehn, érudit conser- vateur de la riche collection d’œuvres musicales de la bibliothèque royale de Berlin, qu’une mort prématurée vient d’enlever à sa famille, à ses amis, au monde musical, et dont l’inépuisable obligeance a été pour moi un véritable trésor.))

I e t t jättearbete som Fétis’ Biographie universelle (8 bd

+

A. Pou- gins 2 supplementbd) måste det ju finnas brister, och i en uppsats i STM 1928, Musikbibliografiska anteckningar, har undertecknad framhållit en mängd felaktigheter i Biographie universelle, då det ju är musikforsk- ningens plikt a t t angiva sådana (jfr Wangermée, s. 285), men samtidigt sökt avvisa oberättigade angrepp mot detta verk, skapat a v mästaren inom den musikbiografiska lexikografien.

När man i det föregående sett, huru Fétis på alla upptänkliga s ä t t sökte skaffa sig upplysningar för sin Biographie, genom skrifter, även de sällsyntaste, genom arkivstudier, genom korrespondens med specia- lister på olika områden, genom självbiografier, skrivna a v alla den ti- dens märkliga musiker a v olika slag, måste man vara Fétis högeligen tacksam för hans storartade, oumbärliga verk, och instämma i Wanger- mées slutord om Biographie universelle: “Om man betänker allt detta och ta r hänsyn till den roll, som arbetet spelat i musikvetenskapens utveckling, måste m a n betrakta det som e t t a v den historiska vetenska- pens skönaste prov i det 19:e århundradet.))

För en nutida musikforskare är Fétis mest känd genom Biographie universelle, och för mången kanske endast känd genom detta verk.

Emellertid finnes det e t t par historiska verk av Fétis, för vilka Wangermée endast nämner titeln i en fotnot (s. 210), men som ha en viss aktualitet och fortfarande läsas a v de flesta franskkunniga violi- nister och violinbyggare, nämligen de som handla om Paganini och Stradivari, - Notice biographique sur Nicolo Paganini, Paris 1851, är a v utomordentlig betydelse, då man där bl.a. får en detaljerad redo- görelse för Paganinis spelsätt a v en man med Fétis’ kvalifikationer, vilken dessutom stod i intim kontakt med Paganini själv. Arbetet giver även en analys a v Paganinis kompositioner och föregås a v en Esquisse de l’histoire du violon.

Violinens historia behandlas a v Fétis även i Antoine Stradivari, Paris 1856. Detta arbete inskränker sig icke till en framställning a v Stradivari och hans instrument, utan det har även en utförlig inledning om Recherches historiques sur l’origine e t les transformations des instruments à archet och specialkapitel om Luthiers des écoles italiennes depuis les premiers temps, Les Guarneri ou Guarnerius och L’Archet de François Tourte.

Om man härtill lägger, a t t Fétis även avhandlat instrumentens historia i Histoire générale de la musique och andra a v hans större arbeten och även i smärre specialskrifter, måste man säga, a t t framställningen om instrumenten och särskilt stråkinstrumenten intager en framstående plats i Fétis’ produktion. Fétis’ åsikter om stråkinstrumenten och deras historia ha skiftat och ha ofta blivit antikverade, men kvar står, a t t hans arbeten även här ha varit grundläggande och fruktbärande, i det de ofta blivit utgångspunkten vid behandlingen a v hithörande frågor både i äldre arbeten om stråkinstrumenten som J. Ruhlmann, Die Geschichte der Bogeninstrumente, Braunschweig 1882, och i senare som O. Andersson, Stråkharpan, Helsingfors 1923 (eng. uppl.: The Bowed-Harp, London 1930).

Endast titeln nämnes hos Wangermée även för Fétis’ avhandling Mémoire sur l’harmonie simultanée des sons chez les Grecs e t des Ro- mains etc., Bryssel 1858 (s. 210). H ä r skulle förvisso en framställning rörande den aggressiva och hätska striden om denna avhandling mellan den franske musikskriftställaren A. J. H . Vincent och Fétis ha varit a v stort intresse

-

striden fördes a v Vincent i hans skrift Réponse à M. Fétis e t réfutation de son mémoire sur cette question: etc., Lille 1859, och fortsattes av Fétis i artikeln Vincent i Biographie universelle. E n framställning a v denna schism skulle ha kunnat lämna givande bidrag såväl till kapitlet L’Homme i Wangermées arbete som till kapitlet L’Historien.

(9)

136

tillmätts de minsta proportionerna, och Wangermée konstaterar, a t t Fétis som kompositör saknade originalitet och att hans kompositioner, vilka förtjänster de än ha, endast äro ))l’ouvrage d’un bon artisan sans génie”. Och det märkliga härvidlag är, a t t Fétis, som alltifrån ungdo- men ända till sina sista år var verksam som tonsättare, ej hade någon blick för sin begränsning i detta hänseende utan alltid ansåg sig vara komponist lika mycket som kritiker och historiker.

I början a v 1820-talet hade Fétis i Paris e t t visst anseende som ton- sättare - han hade 1821 utnämnts till ))professeur de composition)) vid Paris-konservatoriet. Han anlitades då även a v de högsta kretsarna, som fallet var, när en Hymne funèbre skulle komponeras Aux Mânes de Charles Ferdinand Duc de Berry (1820)1 och en opéra-comique L e Bourgeois de Reims för kröningen a v Charles X (1824). Han kompone- rade vid denna tid även andra operor och med växlande framgång: Les Soeurs jumelles blev en succès, under det a t t Marie Stuart hade föga framgång

-

båda hade premiär 1823

-

och Phidias, som Fétis avslu- tade 1824, refuserades. I samband med operan La Statue de Phidias hade Fétis framkallat en “incident”, som föranledde Habeneck, som då v a r direktör för Stora operan, att i en skrivelse a v den 19 nov. 1824 uppfordra Fétis a t t inlämna partituret till denna opera. Habenecks skrivelse lyder som följer:

Paris, le 19. 9bre 1824. Monsieur, L’incident que vous avez élevé comme compositeur de la musique d’un opéra ayant pour titre La Statue de Phidias, me met dans l’obligation de rendre compte de cette affaire à l’autorité supérieure; j’attends pour mon travail votre partition que j’ai eu l’honneur de vous demander depuis quelques jours. J e vous préviens qu’il est nécessaire qu’elle me soit remise lundi sans faute, autrement il serait passé outre à votre réclamation.

-

Veuillez recevoir, Monsieur, l’assurance de ma considération.

-

Le Directeur Habeneck.

E n tid därefter, den 26 februari 1825, riktade Fétis e t t brev till di- rektören för Opéra-comique Guilbert de Pixérécourt, vari han proteste- rade mot den behandling, som kommit hans operor Les Soeurs jumelles och Marie Stuart till del på Opéra-comique. Detta Fétis’ brev återgives i Wangermées arbete, s. 294 f., efter Le Guide musical, 6 dec. 1888. Originalet till brevet finnes i undertecknads samling, och en jäm- förelse mellan originalet och den publicerade versionen visar a t t denna senare lider a v brister: väsentliga oriktigheter, avvikande uttryck och en interpunktion, som icke är den a v Fétis använda. För a t t förebygga vidare spridning a v den i Le Guide musical avfattade versionen repro- ducera vi här originalets ordalydelse:2

1 Se STM sep. s. 1, 2.

2 I fotnoter angivas Le Guide musical:s avvikande uttryck, däremot icke skill-

nader ifråga om accenter, kommatering och stora el. små bokstäver.

137

Paris ce 261 fevrier 1825 Monsieur

La répugnance que j’éprouve à solliciter, m’a jusqu’à ce moment em- péché d’élever la voix contre l’espèce de proscription qui pèse sur moi au théâtre que vous dirigez; mais enfin, comme père d’une nombreuse famille, je lui dois d’user de tout mon pouvoir pour améliorer son sort,

e t je viens reclamer de vous une justice qui, je crois, m’est due et comme homme e t comme artiste. Comme homme, je ne pense pas vous avoir jamais donné lieu de vous plaindre de moi; comme artiste, la considéra- tion’ dont je jouis et le sentiment que j’ai de mon talent me persuadent que je puis3 avoir autant de droits qu’un autre à la bienveillance de l’administration.

Cependant je vois jouer et reprendre chaque [jour]4 des ouvrages igno- minieusement tombés et que l’on croyait disparus pour jamais du reper- toire, tandis que moi, dont l’opéra des Jumelles, malgré son succès, est arrêté depuis plus d’un an par l’inconcevable caprice de l’un des acteurs, je ne puis même être indemnisé du tort que m’a fait cette interruption par la représentation de Marie Stuart. Cependant cet ouvrage n’est pas plus mauvais que beaucoup d’autres qui sont plus favorisés; la5 derniere représentation a produit 2 500 francs.‘ Son nom sur l’affiche ne ferait plus mal que Richard qui y figure quelquefois,’ et ne couterait pas plus de peine à mettres puisque tous les roles sont scûs.9 D’ailleurs qui sait si cet ouvrage ne jouirait pas de quelque faveur aujourd’hui auprès du public? Votre excellente administration, Monsieur, ayant ramené ce10 public au théâtre Feydeau, nous voyons aujourd’hui des spectacles qui fesaient11 autrefois cent écus produire des recettes de deux mille francs

ou 100 Louis.12

J’ai trop de confiance en votre justice, Monsieur, pour croire que la démarche que je fais auprès de vous soit sans résultât; je vous prie de me croire en attendant

votre très humble serviteur Fétis

Inom Fétis’ religiösa musik märkes bl.a. Messe de Requiem, som a v Wangermée förklaras vara “une des partitions les plus importantes de Fétis”. Denna Messe ä r skriven för 4 soloröster, kör och en orkester,

1 25.

2 réputation. 3 peux.

4 Detta “jour” finnes ej i originalet, och det har med rätta insatts av Le Guide

s sa.

6 a produit plus de 25000 frs.

7 Richard Coeur de Lion, comédie, med musik av Grétry, hade premiär på Opéra-

comique i Paris 1784 och gavs även i Stockholm under titeln Konung Rikhard Lejonhjerta el. Kärleken och troheten med premiär 1791.

musical. En dyl. glömska är nästan utan motstycke hos den noggranne Fétis.

8 _{E t t här utsatt komma har strukits av Fétis.}

9 sus.

10 le. 11 faisaient.

(10)

som huvudsakligen består a v bleckblåsare, kompletterade a v violon- celler, kontrabasar, pukor och “orgue obligé)). Messe de Requiem, som enligt titelbladet tonsatts “pour le service funébre de la Reine des Bel- ges)), Leopold I:s gemål, alltså 1850, måste enligt Wangermée vara “fort antérieure)), åtminstone delvis, och till stöd härför citeras en passus ur e t t brev av d. 5 mars 1835, publicerat i STM sep. s. 11, där Fétis meddelar Baillot, a t t han (Fétis) måste återvända till Paris om ungefär 14 dagar “pour essayer d’entendre au Conservatoire un Dies irae où j’ai essayé de nouveaux effets de voix e t d’instrumentation”.1

Till det bästa, som Fétis presterat som musiker, höra hans symfoniska kompositioner och hans kammarmusik, och dessa verk ge enligt Wangermée intryck a v utomordentlig ungdomlighet, friskhet och ur- sprunglig inspiration.

Bland de symfoniska verken nämner Wangermée Ouverture de concert a v år 1854, som visar både nobless och storslagenhet. Det ä r antagligen denna uvertyr, som avses i tre opublicerade brev från Hiller till Fétis a v d. 27 febr., 3 mars och 17 mars 1859. Hiller ville låna uver- tyrens stämmaterial för en konsert i Köln den 16 mars, utlovar “une exécution soignée e t un public très nombreux e t très attentif)) och inbjuder Fétis till konserten: »Ne voudriez vous pas venir ici nous honorer d’une visite à cette occasion? Ce serait un très grand plaisir pour nous tous ici, qui savons apprécier le talent d’un homme exceptionel tel que vous.)) Man f å r även veta, a t t uvertyren spelats i Paris underledning a v Pasdeloup och a t t den där emottagits med bifall. I det sista brevet a v d. 17 mars skriver Hiller bl.a.: “Nous avons joué hier soir votre Ou- verture qui a marché tres bien e t qui nous a beaucoup interessé. J e vous enverrai le compte-rendu du Concert dès qu’il aura paru.”2

Vi återgiva till sist e t t brev från Fétis till Léonard, där det bl.a. talas om Fétis’ graverade sextett och en då avslutad kvintett, med vilken Fétis tror sig h a lyckats bra:

Bruxelles, le 26 fevrier 1859

On joue ce soir au théâtre; mais M. Stengers a un congé et nous pour- rons faire des quatuors de Mendelssohn, si votre éléve M. Rémond et Monsieur votre alto peuvent venir.

E n vérité les obstacles qu’on rencontre toujours pour faire de la musi- 1 Undertecknads ex. a v Messe de Requiem är tillägnat Ferdinand Hiller av Fétis: “à Monsieur Ferdinand Hiller témoignage de haute estime e t d’affection. Fétis.”

F. och Hiller voro förenade i en mångårig vänskap, och i undertecknads samling finnas 25 brev från Hiller till Fétis.

2 I de båda sista breven till Fétis avhandlas även en “mémoire”, som Fétis sänt

Hiller. Det är tydligen den i det föregående omtalade Mémoire sur l’harmonie simul- tanée etc. (1858), och Hiller skriver om den bl.a.: “Je suis en train de lire votre mémoire e t quoiqu’il soit un peu trop savant pour un ignorant comme moi, j’y trouve

beaucoup d’intérêt.”

Mon cher Léonard,

que sont bien ennuyeux. J e voudrais pourtant bien que nous puissions organiser me bonne soirée. Le sextuor pour piano à 4 mains et quatuor est gravé,1 et j’ai fini mon quintette.’ Entre nous, je crois avoir bien réussi; mais pour en être sûr il faudrait que je pusse l’entendre bien répété et bien exécuté par des artistes dignes de vous accompagner.

-

Faites moi savoir par le porteur, cher ami, si je puis compter sur le quatuor pour ce soir. - Tout à vous. Mille compliments affectueux à Madame

Léonard. Fétis.

Wangermée slutar den egentliga avhandlingen om Fétis med dessa erkännsamma ord: “På det historiska området liksom på det pedagogiska har han icke kunnat skapa a nna t ä n en syntes, som ä r ofullständig och dömd a t t ersättas tack vare hans efterföljares samfällda arbeten. Men denna första syntes hade varit skapande, och det ä r något, som ma n icke kan glömma. E n hel rörelse har uppstått därur. Man kan göra narr av de djärva hypoteserna, de brådmogna forskningarna, man kan fram- häva tusen misstag i Fétis’ arbeten

-

det ä r för musikforskningen en plikt a t t angiva misstagen och understryka felen; men med risk a t t be- skyllas för otacksamhet kan musikforskaren ej glömma, a t t den icke skulle vara, vad den är, utan det mödosamma arbete, som Fétis ensam utfört.))

Daniel Fryklund.

1 Det har funnits flera editioner av Grand sextuor pour piano à quatre mains,

deux violons, alto e t violoncelle, op. 5 (se Biogr. univ. och Wangermée, s. 258). Denna sextett har ansetts vara e t t betydande verk, och år 1865 tillskrevs den a v en entusiastisk kritiker i Paris “une fraîcheur, une abondance mélodiques, une sen- sibilité, une distinction de pensée, une franchise de tour, une nouveauté de rythme qui attestent un musicien inspiré, parlant avec bonheur la belle langue de Haydn e t de Mozart.))

2 Det är antagligen denna kvintett, som år 1859 spelades i Paris av medlemmar

a v det kammarmusiksällskap, som där grundats av violinisten J. P. Maurin tills.

m. violoncellisten P. A. F. Chevillard. Gazette musicale skriver härom 1859: “On parle dans le monde musical d’un quintette pour instruments à cordes composé par notre collaborateur M. Fétis e t dont l’essai a été fait ces jours derniers par les excellents artistes MM. Maurin, Chevillard, Mas et Sabatier. Cet ouvrage a produit une vive sensation sur les exécutants par la jeunesse e t la fraîcheur des idées ainsi que la perfection de sa facture)) (Wangermée, s. 259). Denna kvintett publicerades jämte t v å andra kvintetter a v Schott 1865.