Evaluation of two fixation
methods after
mandibulotomy for
oropharyngeal tumour
removal
A retrospective study
Vanessa Campbell
Philip Fransson
Handledare: Jonas Becktor
Bihandledare: Anna Truedsson, Martin Bengtsson, Mikael Korduner
Avdelningen för Käkkirurgi och Oral medicin, Odontologiska fakulteten, Malmö
högskola och Käkkirurgiska kliniken, Skånes universitetssjukhus
Examensarbete (30 hp)
Malmö högskola
Tandläkarprogrammet
Odontologiska fakulteten
Abstract
Background. Mandibulotomy is frequently used to gain access at resection of tumours in the
oropharyngeal space. Severe complications have been reported in the literature related to the surgical technique, radiation and nutritional deficiency of the mandibular body.
Objective. The purpose of this study is to investigate if preserving the periosteum, while
performing a mandibulotomy, leads to fewer patients with complications related to the mandibulotomy.
Method. Patients undergoing mandibulotomy between 2003 and 2012 at Skåne University
Hospital were reviewed retrospectively. Thirty six patients were included, 18 in the
supraperiosteal group (locking plates) and 18 patients in the subperiosteal group (non-locking plates). Clinical follow up was 12 months and radiographic follow up was 10 to 17 months post-surgery. Complications were divided into minor; abscess, fistula, gingival necrosis and major; osteoradionecrosis, bone and plate exposure, non-union and micro vascular flap infection.
Results. The summation of patients with complications during the 12 months follow up was
14 (38 %). The subperiosteal group was represented in 9 cases and the supraperiosteal group in 5. The total number of patients with complications persisting at 12 months after the operation were 9 (25 %), with only one patient represented in the supraperiosteal group.
Conclusion. Fewer patients, undergoing mandibulotomy with the supra- compared to
the subperiosteal placement of the osteosynthetic plates, showed persisting
complications at one year postoperatively (p <0.05). It seems to be preferable to use a supraperiosteal fixation method when placing the osteosynthetic plates after a
Sammanfattning
Bakgrund. Vid tumörresektion i de orofaryngeala vävnaderna, utförs mandibulotomi för att
skapa åtkomst och möjliggöra kirurgiskt avlägsnande. Allvarliga komplikationer har
rapporterats i litteraturen och bidragande orsaker är den kirurgiska tekniken, strålningsterapin samt en inskränkt näringstillförsel till mandibelkroppen.
Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka om bevarande av periost vid utförande av
mandibulotomi, leder till färre patienter med komplikationer relaterade till mandibulotomin..
Metod. Patienter som genomgick mandibulotomi mellan 2003-2012 vid Skånes
Universitetssjukhus granskades retrospektivt. Trettiosex patienter inkluderades fördelade på 18 i en supraperiostal- (locking plates) och 18 i en subperiostal grupp (non-locking plates). Den kliniska uppföljningen var 12 månader och den röntgenologiska varierade mellan 10 till 17 månader efter mandibulotomin. Komplikationerna delades in i mindre allvarliga; abscess, fistel och gingival nekros samt mer allvarliga; osteoradionekros, ben- och plattblotta, non-union och mikrovaskulärlambåinfektion.
Resultat. Antalet patienter med komplikationer under 12 månaders uppföljning var 14 (38,9
%). Subperiostala gruppen hade en incidens på 9 fall medan den supraperiostala hade en incidens på 5. Antalet patienter som uppvisade komplikationer vid 12 månaders uppföljning var 9 (25 %), med endast en patient representerad i den supraperiostala gruppen.
Slutsats. Enligt denna retrospektiva studie har patienter, som genomgått mandibulotomi
med supraperiostal placering av osteosyntesplattorna, färre persisterande
komplikationer av allvarlig grad efter ett år, jämfört med en subperiostal placering. Det förefaller därför fördelaktigt att använda supraperiostal placeringsteknik, när man applicerar osteosyntesplattor efter mandibulotomi på strålade patienter.
