Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet 15 högskolepoäng Hälsa och samhälle
En litteraturstudie med fokus på FREDA som bedömningsmetod
The social services' work with men's violence against women
A literature study focusing on FREDA as an assessment method
Valentina Jamah
Stort tack
Det känns som att det var igår som jag började med detta examensarbete då jag började fundera över studiens syfte och frågeställningar. Nu har åtta veckor passerats förbi och skrivande tiden har varit både spännande och utmanande när det gäller att samla empirin som har varit av relevans till studiens syfte. Jag vill tacka min handledare Paula Mulinari som har stöttat mig och väglett under hela arbetets gång. Med hjälp av hennes stöd har jag kunnat förbättra mitt examensarbete. Stort tack för din handledning och ditt utpräglade intresse för mitt examensarbete.
Abstrakt
Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka och analysera riskbedömningsmetoden FREDA
som används vid arbetet med våld i nära relationer. Metod:
designen för metoden är en litteraturöversikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen har skett i databaserna Swepub, PsychINFO och Sociological abstracts. Det insamlade materialet syntetiserades i tre urvalssteg. Bakgrund:
under de senaste åren har standardisering tagit större plats inom det sociala arbetet. Denna utveckling har särskilt ökat på senare år inom socialtjänstens arbete med våld i nära relationer. Vidare har denna utveckling skett genom ett samhällspolitiskt område som har blivit ifrågasatt av misstroende kring godtyckliga bedömningsmetoder. Det finns olika motiv bakom varför män använder våld mot kvinnor (Burman, 2014). Våld i nära relationer brukar oftast komma från en man som kvinnan har eller har haft ett förhållande med (NCK, 2014). Mäns våld mot kvinnor i nära relationer kan leda till omfattande skador i form av psykiska, sexuella, fysiska skador. Dessutom kan våldet visa sig i form av psykiskt missbruk och aggressivitet (Parveen, Dhingra, & McGarry, 2016). Standardisering inom området våld i nära relationer går framförallt att se i en alltmera ökande tillämpning men trots finns få forskning som undersöker och analyserar den praktiska tillämpningen av bedömningsverktygen. Den här studien behandlar den manualbaserade bedömningsmetoden FREDA som innehar tre instrument; FREDA-kortfrågor, FREDA-beskrivning och FREDA farlighetsbedömning. FREDA-bedömningsmetoder är ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen och har varit tillgängligt sedan oktober 2012. Bedömningsmetoden består av en manual och tre instrument. Idag används FREDA hos merparten av landets kommuner. Studiens övergripande frågeställningar fokuserar på bedömningsmetoden FREDA och socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor. Brist på kunskap om våld i nära relationer kan göra det svårare att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Genom att belysa hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer definieras i bedömningsmetoden FREDA utformas ett helhetsintryck av socialtjänstens arbete. Detta bidrar till en ökad förståelse för vilka strategier det finns för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Teori: det teoretiska ramverket innehåller bland Michael Lipsky (1980) teoretiska perspektiv om gräsrotsbyråkrati som tar sina utgångspunkter i socialarbetarens handlingsutrymme som begränsas av lagar, resurser och riktlinjer. Resultat:
resultatet är baserat på 15 vetenskapliga artiklar som visade fyra huvudområden; FREDA som riskbedömningsmetod, möjligheter och begränsningar med FREDA bedömningsmetod, utmaningar och svårigheter i arbetet med FREDA bedömningsmetod samt om genusperspektivet beaktas vid bedömningsmetoden FREDA. Slutsats:
studien i detta examensarbete har visat att det krävs fler riktlinjer med utökad och mer nyanserad kunskap i bedömningsmetoderna för att socialarbetare ska kunna hjälpa kvinnor som utsätts för våld i nära relationer men det har även visat resultat på den begränsade handlingsutrymmet som en socialarbetare besitter med. Samtidigt visar resultatet att bedömningsmetoden har många styrkor när det gäller hur exempelvis bedömningsmetoden bidrar till effektiva behandlingsinsatser.
Abstract
Purpose: the purpose of this study was to investigate and analyze the FREDA risk assessment method used in the work with violence in close relationships. Method: the design for the method is a literature review based on 15 scientific articles. The data collection has taken place in the databases Swepub, PsychINFO and Sociological abstracts. The collected material was
synthesized in three selection steps. Background:
in recent years, standardization has taken a greater place in social work. This development has intensified in recent years in the social services' work with violence in close relationships. This development has progressed into an area of social policy that has been questioned by a distrust of arbitrary assessment methods. There are various motives behind why men use violence against women (Burman, 2014). Violence in close relationships usually comes from men whom one has or has had a relationship with (NCK, 2014). Men's violence against women in close relationships can lead to substantial damage in the form of mental, sexual and physical damage. In addition, violence can manifest itself in the form of psychological abuse and aggression (Parveen, Dhingra, & McGarry, 2016). It can be stated that standardization in the area of violence in close relationships can be seen particularly in an increasing utilization, but despite this it can be stated that there is little research that examines and analyzes the practical use of these assessment tools. This study deals with the manual-based assessment method FREDA which consists of three instruments: FREDA card questions, FREDA description and FREDA hazard assessment. FREDA assessment methods are a government assignment to the National Board of Health and Welfare and have been available since October 2012 and which consists of a manual and three instruments. Today, FREDA is used in most of the country's local authorities. The study's overall issues are mainly focused on the assessment method FREDA and the social services' work with men's violence against women. The lack of knowledge about violence in close relationships can make it more difficult to help abused women. By shedding light on how men's violence against women in close relationships is defined in the assessment method FREDA, an overall picture of the social services' work with these women is formed. This contributes to an increased understanding of what strategies is to be used to prevent and combat men's violence against women in close relationships. Theory: the theoretical framework contains, among Michael Lipsky's (1980) theoretical perspectives about the grassroots bureaucrat which takes his starting point in the social worker's room for maneuver, and which is limited by laws, resources and guidelines. Results: the results are based on 15 scientific articles that showed four main areas: FREDA as a risk assessment method, opportunities and limitations with FREDA, challenges and difficulties in working with the FREDA assessment method and whether the gender perspective is taken into account in the assessment method. Conclusion: the study in this thesis has shown that more guidelines with expanded and various knowledge in the assessment methods are required for social workers to be able to help women who are exposed to violence in close relationships, but it has also shown results of the limited room for maneuver that social workers possess. At the same time, the results show that the assessment method has many strengths when, for example, the assessment method contributes to effective treatment efforts.
Keywords: Violence in partner relationships, Social services, FREDA-standardized
Innehållsförteckning
KAPITEL 1 ... 6
INLEDNING ... 6
PROBLEMFORMULERING ... 7
STUDIENS SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 8
FÖRFÖRSTÅELSE ... 8
DISPOSITION ... 9
AVGRÄNSNING ... 10
KAPITEL 2 ... 10
BAKGRUND ... 10
FREDA-NATIONELL BEDÖMNINGSMETOD ... 11
DANGER ASSESSMENT- INTERNATIONELL BEDÖMNINGSMETOD ... 11
KAPITEL 3 ... 12
TIDIGARE FORSKNING/KUNSKAPSLÄGE ... 12
SOCIALTJÄNSTENS ANSVAR FÖR VÅLDSUTSATTA KVINNOR ... 13
STANDARDISERING INOM SOCIALT ARBETE ... 15
FREDA-STANDARDISERAD BEDÖMNINGSMETOD INOM SOCIALTJÄNSTEN ... 16
SAMMANFATTNING TIDIGARE FORSKNING ... 18
KAPITEL 4 ... 18
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 18
GRÄSROTSBYRÅKRATI... 18
SOCIALA KONSTRUKTIONER ... 19
GENUSPERSPEKTIV ... 20
SAMMANFATTNING TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 22
KAPITEL 5 ... 23 METOD ... 23 LITTERATURSÖKNING... 23 SÖKORD ... 23 SAMMANSTÄLLNING AV INKLUSIONSKRITERIER ... 24 SAMMANSTÄLLNING AV EXKLUSIONSKRITERIER ... 24 URVALSMETOD ... 25 URVAL I ... 26 URVAL II ... 26 URVAL III ... 26 KVALITETSGRANSKNING ... 26 DATAANALYS ... 29 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 29
METODDISKUSSION ... 29
KAPITEL 6 ... 30
RESULTAT OCH ANALYS ... 30
FREDA SOM RISKBEDÖMNINGSMETOD ... 30
MÖJLIGHETER OCH BEGRÄNSNINGAR MED FREDA... 31
UTMANINGAR OCH SVÅRIGHETER I ARBETET MED FREDA BEDÖMNINGSMETOD ... 33
BEAKTAS GENUSPERSPEKTIVET I BEDÖMNINGSMETODEN FREDA ... 34
KAPITEL 7 ... 35
RESULTAT DISKUSSION ... 35
FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 37
REFERENSLISTA ... 37
Kapitel 1
Inledning
I boken ”Oktober i Fattigsverige” skriver socialsekreteraren och författaren Susanna Alakoski som arbetade inom socialtjänsten med våld i nära relationer
följande:
”När jag arbetade på socialkontor mötte jag blåslagna kvinnor. Ibland. Det var ibland uppenbart att de hade blivit utsatta för våld av sina män. Ändå lät jag bli att fråga om just detta, våldet. Allt annat tog jag enkelt upp, men inte våldet. Efteråt anklagade jag mig själv för att ha svikit kvinnorna, att jag inte frågade om det som kanske var viktigast och svårast i deras liv. Det som de behövde hjälp med.
… Men det var enkelt, anledningen till att jag inte frågade var enkel. Det fanns ingen hjälp att erbjuda” (Alakoski, 2012, s. 56–57).
Alakoski (2012) resonerar kring osäkerheten som en socialarbetare besitter med i arbetet med våld i nära relationer samtidigt som hon beskriver brist på resurser kring att erbjuda våldsutsatta stöd och hjälp. Denna studie kommer att behandla frågan om våld mot kvinnor samt socialtjänsten arbete med riskbedömningsmetoden FREDA som används vid arbetet med våld i nära relationer.
Enligt nationellt centrum för kvinnofrid (2014), fortsättningsvis förkortat med (NCK), Brottsförebyggande rådet, Brå (2020) och Socialstyrelsen (2016) är mäns våld mot kvinnor i nära relationer ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem med allvarliga konsekvenser för de berörda och deras omgivning. Enligt NCK (2014) ska mäns våld mot kvinnor inte förstås som ett individuellt problem då detta kan vara anledningen bakom att våldsutsatta kvinnor inte tas på stort allvar. Våld i nära relationer ska därför förstå som ett samhällsproblem. Detta är inte minst viktigt för att göra de till ett individuellt problem utan riskerar även enligt NCK att avpolitisera frågan vilket kan medföra stora brister i socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor i den nära relationen (NCK, 2014).
Brå tar upp vikten med att se de strukturella faktorerna i bedömningen och att inte enbart göra bedömningen utifrån föreställningar och stereotyper inom socialtjänsten. Det leder till en systematisk ojämlikhet mellan könen och att kvinnor får en underordnad ställning (Brå, 2014). Enligt Brå är mäns våld mot kvinnor en form av diskriminering som är det mest förekommande våldet därav var sjätte kvinna i Sverige utsätts för våld. Till skillnad från andra typer av våld grundar sig mäns våld mot kvinnor på normer, föreställningar om kön och sexualitet. Våldet som en form av diskriminering påverkar kvinnors möjligheter att erhålla sina mänskliga rättigheter. Våldet kan även handla om fysiskt eller psykiskt våld till exempel slag eller hot. Våldet kan också vara i form av sexuella övergrepp men också verbala kränkningar eller emotionella utpressningar, försök till isolering (Brå, 2014). Brå visar i sin årliga rapport som publicerades i maj 2020 att antalet fall av dödligt våld mot kvinnor i den nära relationen gick upp till 16 fall som i sin tur motsvarade 64 procent av alla fall av dödligt våld mot kvinnor under året (Brå, 2020). Detta är ett allvarligt och stort samhälls- och folkhälsoproblem att till och med statsminister Stefan Löfven ryter ifrån och skriver om mäns våld mot kvinnor på sin Facebook sida;
”Idag 2021 har fem kvinnor mördats av män i Sverige bara de senaste veckorna. Kvinnor som har berövats sina liv av män. Barn som har bestulits på sina mammor av män. Under 2020 polisanmäldes nästan 9000 kvinnor våld i nära relation” Vidare fortsätter Löfven; ”Det här fyller mig med vrede och det går inte att känna annat än djupaste förakt” (Löfven, 2021).
Frågan om våld i nära relationer är en viktig del av det sociala arbetet. Genom socialtjänstens arbete med våld i nära relationer kan mäns våld mot kvinnor förebyggas och bekämpas. Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor framgår av socialtjänstlagen (2001:453), SoL, 5 kap. 11 § första och andra stycket. Vad som tillhör till socialnämndens uppgifter är att arbeta för att den som blir utsatt för våld får stöd när det gäller vilka behov som behövs vid att bistå med skydd. Socialnämnden ska särskilt ta hänsyn till kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Utformningen av socialnämndens stödinsatser framgår av socialtjänstlagen. Kommunen har utåt uttalat ett ansvar att arbeta med våld i nära relationer. De stödinsatser som socialtjänsten erbjuder våldsutsatta kvinnor består bland annat av stödsamtal, skyddad boende, uppföljning och utvädring som i sig sker vid tillsättande av insatser, hjälp med att uppta kontakten med sjukvård, polis och andra myndigheter. Socialtjänsten har en skyldighet att hjälpa våldsutsatta kvinnor (SoL 2001:453 kap 5 § 11; Socialstyrelsen, 2016). Socialtjänsten använder sig av den standardiserade bedömningsmetoden FREDA som tar upp frågor om våldsutsattheten. Enligt Socialstyrelsen ska bedömningsmetoden FREDA vara ett fungerande instrument för att bedöma risken för ökat eller dödligt våld. FREDA-bedömningsmetoder ligger till grund för en säkerhetsplanering med den våldsutsatta kvinnan (Socialstyrelsen, 2016). Problemformulering
För att förbättra bedömningsmetoder fick Socialstyrelsen i uppgift av regeringen att uppkomma med likformiga bedömningar angående behovet och stödet för våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen tog hänsyn till internationella metoder och annan vetenskaplig kunskap för att kunna göra en genomgående analys. Uppdraget medförde i FREDA- kortfrågor, FREDA- beskrivning och FREDA- farlighetsbedömning (Socialstyrelsen, 2014). Detta väckte nyfikenhet kring att undersöka och analysera varför bedömningsmetoden FREDA används vid arbetet med våld i nära relationer och vilka begränsningar och möjligheter detta bedömningsmetoden ger den våldsutsatta samt om genusperspektiv beaktas vid bedömningsmetoden FREDA. Jag vill därför påminna läsaren om att kunskap om bedömningsmetoden FREDA och mäns våld mot kvinnor är en färskvara som måste underhållas och uppdateras. Socialtjänstens organisering i termer av specialisering av stödet till våldsutsatta kvinnor har betydelse för vilken stöd de våldsutsatta kvinnorna erbjuds. Mäns våld mot kvinnor är ett viktigt ämne som konstant behöver uppmärksammas och min studie skulle kunna medföra en ökad medvetenhet i frågan. Kvinnor som utsätts för våld ska få den hjälp de behöver. Detta för att motverka och förebygga mäns våld mot kvinnor.
Enligt kap. 5 § 11 socialtjänstlagen (2001:453), SoL ska “socialnämnden särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation”. Förutom att socialtjänsten har ett särskilt ansvar framgår det även av FN:s mänskliga rättigheter att en av de huvudsakliga rättigheterna för människor är att leva ett liv fritt från våld (FN:s Mänskliga rättigheter). Våld i nära relationer har utvecklats till att bli ett omfattande samhällsproblem (Socialstyrelsen, 2016). Detta har resulterat i att socialtjänstens ansvar och skyldigheter gentemot våldsutsatta har förstärkts och utökats. Dessutom har Socialstyrelsen till uppdrag att stärka och förbättra bedömningsmetoden FREDA som ska användas i arbetet med våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2020).
Forskaren Veronica Ekström visar i sin avhandling ”Det besvärliga våldet- Socialtjänstens stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer” vikten av att tolka kvinnors situation för att därefter kunna ge rätt stödinsatser utifrån regelverket inom socialtjänsten. Ekström anser att socialtjänsten har en komplex uppgift att göra riskbedömningar med hög validitet för våld i
nära relationer (Ekström, 2016). I samma riktning som Ekströms avhandling resoneras i rapporten ”Mäns våld mot kvinnor i nära relationer” av forskningsrådet, Forte (2016) att det finns problem och brister med forskningen som berör vilka insatser och stöd de utsatta kvinnorna behöver (Forte, 2016). Ekström (2015) lyfter även fram att det föreligger brist i forskning kring den våldsutsatta kvinnans behov men också kring hur socialtjänsten ska bedöma och utföra det praktiska arbetet (Ekström, 2015). Insatser som används för att stötta våldsutsatta kvinnor har utförts och blivit tillämpade med bristande metoder (Forte, 2016). Ett sätt att bidra till att minska denna brist är att granska och undersöka, bedömingesmetoden FREDA. Det är detta denna studie syftar till.
Skillmark betonar i sin avhandling ”uppdrag standardisering: införande och användning av manualbaserade utrednings- och bedömningsverktyg i socialtjänsten” att det idag inte finns kunskap kring vilka begränsningar metoden kan medföra. Då FREDA som bedömningsmetod används i merparten av landets kommuner skriver Skillmark är det angeläget att forska kring vad detta innebär (Skillmark, 2018). Det är även viktigt att genom denna studie undersöka och analysera bedömningsmetoden FREDA samt om användandet av standardiserade verktyg blir tillräckligt när socialarbetaren ska bedöma risken för fortsatt våld då bristande medvetande kan medföra risk för den våldsutsatta kvinnan i nära relationer.
Studiens syfte och frågeställningar
Denna studie syftar till att undersöka och analysera den standardiserade riskbedömningsmetoden FREDA som används av socialtjänsten vid arbetet med våld i nära relationer. Fokus kommer att vara på kvinnor som våldsutsatta i nära relationer. Syftet har specificerats till följande frågeställningar:
1. Hur är den standardiserade bedömningsmetoden FREDA format i arbetet med våld i nära relationer?
2. Vilka möjligheter och begränsningar finns det med bedömningsmetoden FREDA och hur påverkar det arbetet med våld i nära relationer?
3. Vilka utmaningar och svårigheter finns det i arbetet med bedömningsmetoden FREDA? 4. Hur beaktas genusperspektivet vid bedömningsmetoden FREDA?
Förförståelse
Redan i samband med att välja socionomprogrammet har jag haft ett stort intresse för ämnet våld i nära relationer. Utbildningen har inte behandlat ämnet i en omfattande utsträckning och det är just med anledning av det som jag har valt att fördjupa mig i ämnet våld i nära relationer. Detta har enligt mig varit en kunskapslucka som har behövts att utvidgas och ökas då detta enligt Socialstyrelsen (2016), NCK (2014) och Brå (2014) är ett stort samhällsproblem. Det som jag personligen har haft i åtanken är att våldet som kvinnan blir utsatt för inte är ett kvinnoproblem utan är ett samhällsproblem. För att våldsutsatta kvinnor ska få det stöd och den hjälp de har rätt till krävs fördjupad kunskap hos yrkesverksamma. Jag har en förförståelse om att det behövs flera grundläggande delar såsom arbetserfarenhet, särskild kompetens för arbetet med våldsutsatta personer. Genom att ha utbildningar inom området våld i nära relationer öppnas möjligheter och kapaciteter till bättre förutsättningar vid bedömningen av våld i nära relationer.
Studiens centrala begrepp
Våld i nära relation
Våld i nära relationer omfattar bland annat kontrollerande beteenden, ekonomisk utsatthet, fysiskt, psykiskt- eller sexuellt våld. Världshälsoorganisationen WHO (2012) har fastställt en definition av våld utifrån fyra olika våldstyper. Det fysiska våldet kan gå ut på kvinnans hälsa. Det kan innebära slag eller dunka huvudet mot föremål. Sexuellt våld innefattar samlag mot kvinnans egen vilja. Kontrollerade våldet kan innefatta våld som berör avskildhet från till exempel vänner, övervakning eller begränsningar i det vardagliga livet. Det psykologiska våldet innefattar kontroll, hot och förnedring (WHO, 2012). I denna studie avses våld i nära relationer mäns våld mot kvinnor där kvinnan har eller har haft en relation med.
Socialtjänsten
Socialtjänstens verksamhet grundas på att ge individen respekt, självbestämmanderätt och integritet samt kommunen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och hjälp de behöver (1 kap. 2 § SoL). En av socialtjänstens skyldighet att ta hänsyn till och ge behov och stöd för kvinnor som är eller har varit utsatta för våld. Vidare har socialtjänstens ansvar för de insatser och behov som ska kunna tillgodose kvinnans vid hennes utsatthet. Socialstyrelsens förbindande föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) beskriver hur kommunerna ska kartlägga våldsutsatta kvinnor och barn. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd ingår även att vid bedömningens av våld i nära relationer ska FREDA bedömningsmetoden tillämpas för att kunna bedöma vilka insatser som den våldsutsatta kvinnan är i behov av (Socialstyrelsen, 2014).
Freda-standardiserad bedömningsmetod
Socialstyrelsen (2014) har fastställt att socialtjänsten bör använda sig av FREDA som standardiserad bedömningsmetod för att kunna upptäcka våldet och bedöma behovet av hjälp och skydd (Socialstyrelsen, 2014). Detta blir som en del av utredningsarbetet när det gäller hur den våldsutsatta kvinnas situation och hjälpbehov ska bedömas (Socialstyrelsen, 2019). Socialtjänstens användning av bedömningsmetoden FREDA kan bidra till att gynna och befrämja till en evidensbaserad praktik (Socialstyrelsen, 2019). Bedömningsmetoden FREDA är könsneutral och denna utformning är baserat på 5 kap. 11 § SoL. Det som framgår av 5 kap. 11 § SoL är att socialnämndens ansvar ska vara könsneutral (Socialstyrelsen, 2014). I denna studie kommer fokus vara på FREDA bedömningsmetoden.
Disposition
Studien är uppdelad i 7 kapitel. I kapitel ett presenteras en kort inledning av mäns våld mot kvinnor i nära relationer på nationell nivå samt studiens syfte och frågeställningar. Syftet i kapitlet är att synliggöra socialtjänstens ansvar när det gäller att använda sig av bedömningsmetoden FREDA och belysa vikten av att använda sig av standardiserade bedömningsmetoder. I detta fall analyseras socialtjänstlagen. I kapitlet redogörs översiktligt problemformuleringen av socialtjänstens arbete när det gäller att arbeta med bedömningsmetoden FREDA. Vidare presenteras min förförståelse av mitt valda ämne, studiens centrala begrepp som anses vara av relevans för denna studie, disposition och
avgränsningar. I kapitel två redogörs översiktligt för innebörden av bedömningsmetoden FREDA. Manualen FREDA-bedömningsmetoder är en modell av en internationell metod kallad Danger Assessment (DA). Därför är det av vikt att presentera för läsaren i kapitel två en kort bakgrund om Danger Assessment (DA). I kapitel tre redogörs för vad som är kunskapsläget inom området. Fokus i detta kapitel ligger även på att redogöra för aktuell forskning inom området och kunna besvara studiens frågeställningar. I kapitel fyra redogörs teoretiska tolkningsramar som har använts i studien. Det är här som jag redogör för gräsrotsbyråkrati, sociala konstruktioner och genusperspektivet. I kapitel fem redogörs studiens metod genom att beskriva tillvägagångssättet i studiens utförande, det vill säga hur jag har sökt mig fram till relevant empiri för att uppnå studiens syfte, frågeställningar, hur urvalet har skett och hur jag har avgränsat mig under sökningens gång. Det är även här som jag tar upp etiska överväganden och metoddiskussion. I detta kapitel beskrivs även hur jag har arbetat mig fram under studiens gång. I kapitel sex analyseras och diskuteras studiens resultat. I kapitel sju kommer studien att avslutas med en avslutande diskussion utifrån den teoretiska tolkningsramen, tidigare forskning och egna reflektioner. I detta kapitel tar jag även upp förslag på vidare forskning. Därefter återfinns en referenslista och bilagor.
Avgränsning
Syftet med denna studie är att undersöka och analysera bedömningsmetoden FREDA som används inom socialtjänstens arbete med våld i nära relationer. Våld i nära relationer är ett brett område där våldet kan ta sig uttryck i olika former. Våld i nära relationer sträcker sig över nationella gränser och kan handla om arrangerad- och tvångsäktenskap, könsstympning, personer med funktionsvariationer och andra förtryck som kan äga rum utanför Sveriges gränser. Det är därför av vikt att göra avgränsningar i studien. På grund av utrymmesskäl kommer studien endast att fokusera på mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Jag har valt i denna studie att enbart fokusera på FREDA som bedömningsmetod och framförallt när det gäller mäns våld mot kvinnor i den nära relationen. Detta innebär att kunskapssökningen har avgränsats dels till forskning på kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer dels till forskning om socialtjänstens arbete när det gäller våld i nära relationer. Då detta är ett brett område har jag enbart valt att fokusera på kvinnor som våldsutsatta och män som våldsutövare. Vidare är jag mer intresserad av socialtjänsten arbete med bedömningsmetoden FREDA. Ytterligare begränsning av studien är att studien inte innefattar barn som bevittnat våld, samkönade relationer som utsätts för våld. En annan avgränsning har gjorts avseende metoden där jag fick göra en litteraturstudie istället för en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Tanken med studien var från början att jag skulle intervjua socialarbetare som arbetar inom socialtjänsten med FREDA-bedömningsmetod men på grund av rådande restriktioner valdes istället att utföra en litteraturstudie. En litteraturstudie genomfördes för att undersöka, redogöra samt analysera den forskning som finns kring socialtjänsten arbete med bedömningsmetoden innehar. Denna studie kan därför ses som ett bidrag till att fördjupa kunskapen om de metoder som används vid arbetet mäns våld mot kvinnor.
Kapitel 2
Bakgrund
I följande avsnitt kommer jag att presentera en kort bakgrund om bedömningsmetoden FREDA och bedömningsmetoden DA (Danger assessment). Eftersom DA ligger till grund för implementeringen av bedömningsmetoden FREDA i Sverige är det av vikt i studien att beskriva
vad den standardiserade bedömningsmetoden FREDA innebär i socialtjänstens arbete när det gäller bedömningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer.
FREDA- Nationell bedömningsmetod
Socialstyrelsen (2016) har utformat en handbok för socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att förbättra och utöka kvalitén på det arbete som genomförs för våldsutsatta kvinnor. Handboken beskriver bland annat de skyldigheter som socialtjänsten har gällande stöd och hjälp för de individer som utsatts för våld. Fokus i handboken ligger i arbetet med att göra rätt bedömning när det gäller våldsutsatta kvinnor (Socialstyrelsen, 2014). Några av de verktyg som Socialstyrelsen idag har tagit fram och rekommenderar socialtjänsten att tillämpa är manualer som Barns behov i centrum (BBIC), Addiction Severity Index (ASI) och FREDA-bedömningsmetoder. Det sistnämnda, FREDA, har valts och är avsedd att användas vid socialtjänstens arbete men också för att understödja den utformade delen av bedömningen mot våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2014).
Socialstyrelsen uppmärksammar och konstaterar att det är ett komplex uppgift att arbeta med våld i nära relationer och till stöd har Socialstyrelsen (2014) utvecklat FREDA-som bedömningsmetod i arbetet med våld i nära relationer inom socialtjänsten. FREDA är en standardiserad bedömningsmetod för våld i nära relationer. År 2007 tydliggjordes och förklarades närmare i SoL vilket ansvar socialnämnden har när det gäller stöd och behov till våldsutsatta kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer. Denna lagändring var en viktig förändring för arbetet med våld i nära relationer. Genom lagändringen som gjordes år 2007 tillsattes en av flera åtgärder som framförallt syftade till att framställa, utveckla och förbättra socialtjänstens stöd till våldsutsatta personer. Socialstyrelsen fick ett uppdrag av regeringen att ta fram bedömningsmetoder som skulle bidra till likartade bedömningar när det gäller vilka insatser en våldsutsatt kvinna skulle vara i behov av. I samband med detta blev FREDA den bedömningsmetod som i maj 2016 blev beslutat från socialnämnden i Luleå, att yrkesverksamma inom socialtjänsten som bemöter våldsutsatta ska använda sig av denna bedömningsmetod (Socialstyrelsen, 2016).
Bedömningsmetoden FREDA är könsneutral utformat och används enbart till vuxna våldsutsatta. I FREDA bedömningsmetoden innefattas inte våldsutsatta barn och är inte heller utformat för användning vid hedersrelaterat våld och förtryck. Inom socialtjänstens används FREDA-bedömningsmetoder som består av en manual och tre delar för att kunna identifiera våldet och sedan bedöma vilka stödinsatser som behövs. Den första delen av bedömningsmetoden är FREDA-kortfrågor som omfattas av ett kort formulär med frågor. Kortfrågorna funkar som ett stöd för den professionella för att kunna identifiera våldets omfattning. Den andra delen av bedömningsmetoden är FREDA-beskrivning som ger en mer konkret beskrivning av våldets art och omfattning som den våldsutsatta har varit utsatt för såsom psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. Den tredje delen av bedömningsmetoden är FREDA-farlighetsbedömning som ska bedöma faran av den våldsutsattas situation för att ge en tydligare bild av risken med fortsatt och dödligt våld (Socialstyrelsen, 2014).
Danger Assessment- internationell bedömningsmetod
FREDA- farlighetsbedömningen, på engelskan DA (Danger assessment) är en internationell bedömningsmetod i arbetet med våld i nära relationer. Jacquelyn C Campbell är forskaren som utvecklade bedömningsmetoden Danger Assessments, forsätningsvis förkortat med (DA), vid Johns Hopkins of nursing i USA år 1986. Campbell utvecklade denna bedömningsmetod för
att i arbetet med våldsutsatta kunna identifiera när den våldsutsattas liv är i fara i den nära relationen. DA är bedömningsmetoden som används inom internationell forskning. Huvudsakliga meningen med DA är att yrkesverksamma och andra sakkunniga ska ha ett underlag att arbeta och utgå från i sin bedömning för att sedan ge stöd för våldsutsatta kvinnor (Campbell, 2004). Det som Campbell lägger fokus på när det gäller framtagandet av DA är att yrkesverksamma ska genom bedömningsmetoden DA kunna bedöma faran om kvinnor i den nära relationen mördar sin våldsamma manliga partner i samma omfattning som om kvinnan skulle bli mördad av sin manliga partner i nära relation. Campbell redogör för två delar av DA vid bedömningen av våldets art och omfattning. Den första delen av DA bedömer risken och allvaret av våldet genom att delgiva kvinnan en slags kalender som ska vara till hjälp för att bedöma frekvensen av våldet av det senaste året. Campbell förklara vidare att med hjälp av denna kalender blir kvinnan tå tillfrågad vilka dagar under det senaste året som hon har blivit utsatt för fysiskt våld. Genom detta ska den våldsutsatta försöka att förklara och beskriva våldets olika nivåer (Campbell, 2004).
Campbell utgår från en skala 1 till 5 där 1 är våld i form av knuffningar och där 5 är våld i form av en långvarig skada. Tanken med denna skala i form av en kalender är att den våldsutsatta ska bli medvetna över sin våldsutsatthet. Insikten med detta är att minska normaliseringen av situationen hos den våldsutsatta (Campbell, 2004). Den andra delen av DA är frågor i form av ja och nej. Dessa ja och nej frågor är utformade för att bedöma faran för våldet i den nära relationen. Det är i den andra delen som fyra frågor inkluderas; våldsutövarens arbete, om den som blir utsatt får våld har barn sen innan, om den som utövar våld förföljer den våldsutsatta och om den som blir utsatt för våld har lämnat relationen. Den första delen och den andra delen av DA bedömningen tar ungefär 20 minuter att utföra. Campbell resonerar vidare att den våldsutsatta personen kan själva genomföra DA eller tillsammans med en yrkesverksam inom sjukvården eller socialtjänsten. I det praktiska sociala arbetet utförs metoderna med ett poängsystem som Campbell resonerar ger antalet ja svar en förhöjd poäng på den utsattas situation. Genom poängsystemet beräknas individens poäng där högre antal poäng betyder en hög rad av risker för den våldsutsatta i partnerrelationen. Campbell har uppmärksammat denna bedömningsmetod som har utgått från att det är kvinnan som är den våldsutsatta och mannen våldsutövaren (Campbell, 2004). DA valdes som riskbedömningsinstrument genom att metoden implementerades och tillämpades i Sverige. Bedömningsmetoden DA var väl utforskat innan metoden implementerades i Sverige. Anledningen till att just DA valdes att implementeras var att den metoden är utformat och tillämpat i samband med olika situationer om riskfaktorerna som ska ha blivit inhämtade från våldsutsatta. Denna implementering mynnades till översättningen av FREDA bedömningsmetod i Sverige. Med hjälp av översättningen har tillämpningen av FREDA bedömningsmetod varit en central del vid arbetandet med våld i nära relationer inom socialtjänsten och används idag i merparten av landets kommuner och det är därför av stor vikt att granska de antaganden den bygger på (Skillmark, 2018). Slutligen kan det benämnas att implementeringen av DA som bedömningsmetod som vidare resulterade FREDA bedömningsmetod används idag i merparten av landets kommuner. I nästa avsnitt redogörs kunskapsläget kring tidigare forskning som utgör en viktig del i förståelsen av standardiserade bedömningsmetoder inom socialt arbete, socialtjänstens ansvar och arbete med bedömningsmetoden FREDA.
KAPITEL 3
Tidigare forskning/Kunskapsläge
I följande avsnitt kommer jag att presentera forskningsläget kring den tidigare forskning som gjorts om socialtjänsten arbete med mäns våld mot kvinnor. Detta för att få en breddare
förståelse kring ämnet och för att även ge en inblick i det aktuella forskningsläget. Den insamlade empirin har gjorts med hjälp av bland annat relevant forskning och annat offentligt material och empiri. I sökandet av tidigare forskning inom området har jag använt mig av databaserna Swepub (databas om forskning som utgivits av forskare vid våra svenska lärosäten bland annat inom socialt arbete), PsychINFO (databas som förutom psykologi även innehåller forskning bland annat inom socialt arbete) och Sociological abstracts (databas som innehåller forskning bland annat inom beteendevetenskap och socialt arbete). Vidare har jag sökt efter forskning som är peer-rewied. Detta för att bevara en hög vetenskaplig grad av kunskapsöversikten. Jag har använt mig av sökord, som våldsutsatta kvinnor, våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor, genus, socialtjänsten och standardiserade bedömningsmetoder. Nedan ges en beskrivning av socialtjänstens ansvar när det gäller arbetet med våld i nära relationer. Därefter följer en beskrivning av standardiserade bedömningsmetoder och sedan vidare på FREDA-bedömningsmetod inom socialtjänsten. Upplägget görs på detta sätt för att först redogöra för socialtjänsten ansvar för att därefter presentera vikten med standardisering inom socialt arbete och vilka möjligheter och svårigheterna arbetet med våld i nära relationer. Här kommer även konsekvenserna av de standardiserade bedömningsmetoderna att diskuteras och analyseras. Slutligen redogörs tidigare forskning kring FREDA som bedömningsmetod inom socialtjänsten. Kapitlet avslutas med en sammanfattning kring forskningsläget. Genom denna uppdelning är målet att uppnå studiens syfte och frågeställningar.
Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor
Veronica Ekström (2018) skriver i sin artikel ”Gränsytor under förhandling – om socialtjänstens ansvar för stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer” att på grund av att SoL är en ramlag har kommuner stor frihet att själva anpassa insatserna och det skydd och hjälp som kvinnorna har behov av. Ekström menar att det finns stora skiljaktigheter mellan vad kommunerna kan erbjuda våldsutsatta kvinnor. Kommunerna har stor frihet att välja att organisera det lagstadgade stödet. I artikeln framkommer även att de flesta statliga satsningarna har gjorts avseende mäns våld mot kvinnor. Vidare uppkommer även att det finns problem med samarbetet med olika enheter inom socialtjänsten. De problem som Ekström visar finns inom socialtjänsten är bristande kunskap om våld, brist på tiden och följdriktiga riktlinjerna (Ekström, 2018). Kompetens, tid och samsyn är viktiga förutsättningar för att samarbetet ska fungera. Ekström summerar tre typer av insatser och stöd som socialtjänsten erbjuder, den första typen är boendet. Den andra typen är ekonomiskt/praktiskt stöd och den tredje typen av insats som socialtjänsten erbjuder är samtalsstöd. När det gäller boendet menar Ekström att socialarbetaren har få möjligheter att hjälpa den våldsutsatta kvinnan då det föreligger stort bostadsbrist inom kommunerna. När det sen kommer till det ekonomiska och praktiska stödet menar Ekström att denna del tar upp en hel den av socialarbetarens tid och när det kommer till stödet som den våldsutsatta erbjuds från socialtjänsten kan det innefatta till exempel hjälp med vårdnadsfrågor, förmedla kontakter och få hjälp att komma i kontakt med andra myndigheter men det kan också handla om att följa med kvinnan på rättegångar (Ekström, 2018).
I sin andra artikel ”Violence against women—social services support during legal proceedings” om våld mot kvinnor skriver Ekström (2014) att det föreligger skillnader när det kommer till stödet och behandlingen för de våldsutsatta kvinnorna. Första skillnaden som Ekström identifierar är att de finns vissa kommuner som inte erbjuder några stödsamtal eller behandlande samtal till den våldsutsatta kvinnan. Den andra skillnaden som Ekström identifierar är att socialarbetaren ger den våldsutsatta kvinnan information om andra tjänster som till exempel kvinnojourer. Tredje skillnaden är att den våldsutsatta kvinnan erbjuds kontakt med särskilda
terapeuter som har en särskild kunskap om våld. En fjärde skillnad är var kvinnorna kan få stöd när det gäller kommunala och regionala verksamheter (Ekström, 2014). Det kan enligt Ekström konstateras att socialtjänsten bär det största ansvaret när det gäller att erbjuda stöd och insatser för den som blivit utsatt för våld i nära relationer. Ansvaret handlar främst om hur resursfördelningen ska gå till. Det är staten som har det huvudsakliga ansvaret för att förebygga våldet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att Ekström belyser den våldsutsatta kvinnan behov av stöd och hjälp men även socialarbetarens handlingsutrymme som har stor betydelse i arbetet med våldsutsatta kvinnors situation. Ekström menar att detta har stor betydelse för vilka insatser och behov som den våldsutsatta kvinnan erbjuds. Ekström (2014) fortsätter och menar när det gäller stödet brukar socialarbetarna betona vikten av att de våldsutsatta får hjälp med bland annat boende, ekonomi och annan form av samtalsstöd. I praktiken brukar det vara den våldsutsatta kvinnan som på egen hand frågar efter hjälp och stöd. Ekström anför vidare att arbetet med våldsutsatta är komplex och detta leder till att socialarbetarna blir osäkra kring hur man ska hjälpa våldsutsatta kvinnor. Dessutom finns inga tydliga riktlinjer kring våld i nära relationer vilket leder till ytterligare svårigheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor (Ekström, 2014).
Forskaren Kimmel (2002) skriver i sin studie om våld i nära relationer att män är mer benägna att använda sig av våld i alla andra sammanhang (Kimmel, 2002). Keeling och Van Wormer (2012) lyfter istället fram i sin studie om socialarbetaren som en integrerad leverantör i det lagstadgade behovet som föreslås för våldsutsatta kvinnor. I sin studie menar forskarna att socialarbetarens roll när det gäller våld i nära relationer är en komplex uppgift. Samtidigt skriver Keeling och van Wormer (2012) att socialarbetaren behöver följa lagen, riktlinjer, rutiner och de bedömningsmetoder som finns för att stärka individen (Keeling & Van Wormer, 2012). En liknande studie av Mattsson (2013) resonerar kring arbetet med våld i nära relationer i sin artikel ”Motstånd och neutralisering. Kön, makt och professionalitet i arbetet ” skriver Mattsson att (2013) det krävs kunskap för de som arbetar med frågan våld i nära relationer då fenomenet är mångfacetterat (Mattsson, 2013).
I enlighet med tidigare nämnda forskare skriver socionomerna Sinisalo och Hällen (2018) och även författarna till boken ”Våld i nära relationer: socialt arbete i forskning, teori och praktik” i sin bok om komplexiteten och svårigheten att upptäcka och analysera våldet för att därefter bedöma vilka stödinsatser som behövs för den våldsutsatta. Socialtjänstens bedömningar som görs utan djupgående kunskap riskerar att leda till att bedömningarna genomsyras av stereotypa föreställningar om kön och hur våldet ter sig. När en socialarbetare i samband med identifieringen och bedömningen av stödinsatserna besitter redan med föreställningar kring hur våldsutsatta kvinnor ska vara och hur en förövare ska vara kan detta leda till att bedömningen blir felaktig. År 2007 gjordes förbättringar i socialtjänstens stöd för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer för att utveckla och göra stödet bättre för den gruppen (Sinisalo & Moser Hällen, 2018). Andra studier gjorda av Jansson och Wendt (2006) när det gäller mäns våld mot kvinnor visar istället på att det finns en könssymmetri när det kommer till våld i nära relationer (Jansson & Wendt, 2006).
Medan Jansson och Wendt (2006) pekar på att det finns en könssymmetri kring våldet i den nära relationen resonerar forskarna Holmberg, Enander och Lindgren (2015) istället att den största empiriska basen när det gäller arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relationer är socialarbetarens erfarenhetskunskap. Författarna menar att det är denna erfarenhetskunskap som är i stor utsträckning praxisrelaterad (Holmberg, Enander och Lindgren 2015). Hur socialtjänsten bemöter kvinnor som utsätts för våld i nära relationer har en avgörande innebörd för att kvinnorna ska söka stöd och hjälp (Keeling & Van Wormer, 2012). Kullberg (2005) har
istället gjort en studie som fokuserar på socialtjänstens arbete som analyserar och lägger fokus på skillnaderna mellan kvinnor och män. Han kom fram till att män i en underordnad ställning har mer rätt till hjälp som ensamstående fäder än kvinnor som ensamstående mödrar (Kullberg, 2005). Våldsutsatta kvinnor tillhör en heterogen gruppen och det betyder att socialarbetare inte ska fokusera på grupptillhörighet utan på individen (Socialstyrelsen, 2016). Vidare uppmärksammar Ekström (2018) att det är socialarbetarens tolkningar som är det centrala för den våldsutsatta kvinnans behov och hjälp. Socialarbetarens tolkning väger stort kring hur den våldsutsatta kvinnans stöd ska förstås (Ekström, 2018). Forskningen inom socialt arbete har visat att fokus har riktats mot våldsutsatta kvinnor (Gottzén, 2013). I och med att FREDA är en standardiserad bedömningsmetod kommer jag i nästa stycke att diskutera forskning som fokuserar på hur det standardiserade arbetet mot våld i nära relationer utvecklas.
Standardisering inom socialt arbete
Elizabeth Martinell Barfoed (2014) har i sin artikel ”standardiserad interaktion - en utmaning
i socialt arbete” uppmärksammat hur standardisering inom socialt arbete har ökat och hur
standardiserade bedömningsmetoder påverkar mötet mellan socialarbetare och klient. Barfoed undersöker i sin artikel hur samtalet utvecklar sig när socialarbetaren och klienten förhåller sig till en manual med färdigformulerade frågor. Med det färdiga frågeformulärets utformning menar Barfoed att samtalet styrs i viss inriktning och påverkar klienten på det sättet att utformningen av frågeformulärets kan begränsa klientens upplevlerser och utsatthet. Tillvägagångssättet för att som socialarbetare lyckas uppfylla den verbala otillräckligheten som uppstår i samband med interaktionen kan medföra svårigheter. Vidare kan det i frågeformuläret uppkomma frågor som upplevs svåra eller känsliga att ställa till klienten hänvisar socialarbetaren till manualens design. Detta kan i sig innebära att socialarbetaren säger ifrån sig ansvaret för formuleringen av frågan. Det som Barfoed lyfter fram och belyser i sin artikel är att användandet av standardiserade intervjuer kan få negativa följdriktigheter i form av att handlingsutrymmet minskas och legitimitet holkas ut. Vidare skriver Barfoed att interaktionen är en central del av det sociala arbetet. Enligt Barfoed får individuella berättelser inte stor fokus i standardiserade intervjuer trots att berättelserna enligt Barfoed utgör en viktig källa. Standardiserade bedömningsmetoder kan som Barfoed uppger fungera som en strategi för professionalisering men kan i samma stund ge en slags moteffekt i form av den begränsade handlingsutrymmet men även den makten som en socialarbetare besitter med. Moteffekten som uppkommer är när det egna verksamhetsfältet kringskärs. Barfoed resonerar att finns en risk finns när det gäller samtalet med den våldsutsatta d.v.s. när samtalet med den våldsutsatta inte för stort utrymme. Barfoed resonerar vidare att samspelet som sker i mötet med individen omfattar inte något utrymme för livsberättelserna då socialarbetarens tid är begränsad (Barfoed, 2014).
I samma riktning som Barfoed (2014) skriver Robinson och Howarth (2012) i sin artikel
“Judging Risk: Key Determinants in British Domestic Violence Cases” om standardisering
inom socialt arbete och visat i sin studie hur socialarbetare förhåller sig till den risknivå som farlighetsbedömningen omfattar. Författarna pekar på och drar i slutsats att riskbedömningen motsvarar de professionellas bedömningar avseende riskbedömningen. Med det menar författarna att när socialarbetarens bedömning avviker från instrument eller verktyg i arbetet så ska riskerna som uppkommer behandlas upp enligt en form av försiktighet det vill säga att som socialarbetare i sitt arbete med våldsutsatta personer tar det säkra före det osäkra (Robinson & Howarth, 2012). I sin artikel om standardiserade bedömningsmetoder belyser Hoyle (2008) när en planering görs kring riskerna och säkerheten får den utsatta kvinnan handlingsplaner kring
hur hon ska ändra på sitt liv. Effekten av det blir att ansvaret läggs på kvinnan och inte på våldsutövaren (Hoyle, 2008).
En annan synpunkt kring standardisering lyfter forskaren Alexander Björk (2017) i sin artikel ”Mot en situerad standardisering inom socialtjänsten” om användningen av standardiserade bedömnings- och uppföljningsinstrument som ett sätt att följa upp klienter inom socialtjänstens reguljära arbete. Enligt Björk behöver inte standardiserade bedömningsmetoder leda till positiva effekter varken för socialarbetaren eller den berörda individen. Vidare skriver Björk att förbättringen av standardiserade bedömningsmetoder fångar upp socialtjänstens specifika sammanhang i arbetet med våld i nära relationer. De specifika sammanhangen som Björk tar upp är tidspressen men också sammanbrottet i behandlingen och hur det kan hanteras i relation till bedömningen av klienterna. Med tidspressen menar Björk att ett förbättringsförslag kan vara att ha färre frågor och vad gäller den andra kontexten kan det förklaras att sammanbrottet i behandlingen är ett vanligt förekommande punkt inom socialtjänstens verksamheter. Dessa två kontexter tar Björk upp som ett utvecklingsområde som socialtjänsten är i behov att utveckla i arbetet med standardiserade bedömningsmetoder. Björk anser att standardisering inom forskning i socialt arbete sker ofta som en motpart till professionellt handlingsutrymme. Björk uppmärksammar i sin artikel att standardiserade bedömningsmetoder har gemensamma drag och det är att de siktar till att formulera individualiserade mätbara mål som kan tillämpas för att följa upp klienternas utveckling över tid. De gemensamma dragen kan vara att standardiserade bedömningsinstrument redan består av frågor som är bestämda i förväg. Standardiserade bedömningsmetoder delas upp i riskbedömning som bedömer riskerna och uppföljningsbedömning som bedömer behoven och hur arbetet ska följas upp (Björk, 2017). Till skillnad från Björk (2017) som skriver om användningen av standardiserade bedömnings- och uppföljningsinstrument som ett sätt att följa upp klienter inom socialtjänstens arbete visar Hoyle (2008) i sin artikel om standardiserade bedömningsmetoder att när en planering görs kring riskerna och säkerheten får den utsatta kvinnan handlingsplaner kring hur hon ska ändra på sitt liv. Effekten av det blir att ansvaret läggs på kvinnan och inte på våldsutövaren (Hoyle, 2008).
FREDA- Standardiserad bedömningsmetod inom socialtjänsten
Anders Stranz, Vogel Andersson & Maria Wiklund (2015) skriver i sin rapport ”Utvärdering
av FREDA-bedömningsmetoder i arbetet med våldsutsatta” om vikten av användandet av
FREDA-bedömningsmetoden. Enligt författarna till rapporten befinner sig forskning i ett utvecklingsskede när det gäller det praktiska användandet av FREDA som bedömningsmetod inom socialtjänsten. Författarna har i rapporten gjort en utvärdering av FREDA som bedömningsmetod. Rapporten bygger på en utvärdering i form av en enkätstudie. Det som framkommer av utvärderingsresultat är att majoriteten av de socialarbetarna uttryckte att FREDA som metod i arbetet med våld i nära relationer medfört ett viktigt stöd (Stranz, Vogel & Wiklund, 2015). Enligt informanterna i rapporten tillförde FREDA bedömningsmetoden struktur och överblick. Vidare förklarar informanterna att genom användandet av FREDA-manualen kunna informanterna undvika att glömma bort viktiga frågor som kunna väga tungt i bedömningen. En annan synpunkt som informanterna uttryckte var att bedömningsmetoden gav den våldsutsatta möjligheten att kunna få en helhetsbild på sin våldsutsatthet. I rapportens utvärderingsresultat framkommer även nackdelar med FREDA som bedömningsmetod. Några nackdelar var bland annat att metoden kunde göra samtalet stelt men samtidigt styrt. Bedömningsmetoden kan uppfattas vara svår för klienter som inte har svenska som sitt modersmål. FREDA-manualen är endast på svenska vilket gör att metoden blir stelbent. Det är
därför av vikt att bedömningsmetoden FREDA översätts till flera språk för att vara tillgänglig för de som inte har svenska som sitt modersmål (Stranz, Vogel & Wiklund, 2015).
Forskaren Mikael Skillmark är bland de forskare som har mest studerat och ägnat vetenskapligt utrymme på FREDA-bedömningsmetoden (Skillmark, 2017, 2018). I sin artikel ”Riskbedömningens logiker i arbetet med mäns våld mot kvinnor” utforskar Skillmark (2017) socialtjänstens arbete med våld i nära relationer med fokus på bedömningsmetoden FREDA. Skillmark skriver att FREDA som bedömningsmetod består av en manual och av tre verktyg; FREDA-kortfrågor är ett stöd som ska våldsutsattheten består av frågor om fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Kortfrågorna berör även personer med funktionsnedsättning samt frågor om barn finns i hemmet och bevittnat våld. Verktyget FREDA-beskrivning riktar sig till personer som har varit eller är utsatta för våld samt föra fram klarhet i våldets karaktär. Det tredje verktyget är FREDA-farlighetsbedömning som ska ge en indikation på risken för ökat eller dödligt våld. Det som Skillmark (2017) exemplifierar är att socialarbetarna i sin tillämpning av FREDA bedömningsmetoden analyserar bland annat riskerna. FREDA- riskbedömningen, är en internationell bedömningsmetod i arbetet med våld i nära relationer. Vidare benämner Skillmark att implementeringen av FREDA som bedömningsmetod har kritiserats. Detta för att andra myndigheter fört in andra metoder och det är enligt Skillmark något som anses försvåra samverkan mellan myndigheterna (Skillmark 2017).
I samma riktning fortsätter Skillmark (2018) men istället här i sin avhandling ”Uppdrag
standardisering: införande och användning av manualbaserade utrednings- och bedömningsverktyg i socialtjänsten” att undersöka vad standardisering får för konsekvenser för
det sociala arbetets praktik. Vidare konstaterar Skillmark att standardisering är ett fortsättande inslag i socialt arbete idag. I linje med Ponnert och Svensson (2015) hävdar Skillmark att standardiseringen skulle kunna resultera i att handlingsutrymmet begränsas. Skillmark menar att användandet av standardiserade bedömningsmetoder som FREDA gör att socialarbetarens eget handlingsutrymme minskar men socialarbetaren måste göra särskilda och enskilda bedömningar i samband med att beslut fattas kring vilka stödinsatser som behovs (Skillmark, 2018). Det gör att socialarbetaren använder sig av FREDA men att beslut fattas i samråd med och opposition till FREDAS riktlinjer. I Skillmarks studie visas att socialarbetaren i sin FREDA bedömning måste ha expertkunskap om våld i nära relationer. Enligt studien yttrar socialarbetare att bedömningsmetoden förbättrar deras möjligheter att förstå och öka kunskapen om våld i nära relationer. Dessutom yttrar socialarbetarna i studien att dem inte anser att bedömningsmetoderna sätter gränser på deras handlingsutrymme (Skillmark, 2018).
Till skillnad från Skillmark (2018) som diskuterar och analyserar vad standardisering får för konsekvenser för det sociala arbetets praktik pekar forskarna Liljegren och Parding (2010) istället i sin artikel ”Ändrad styrning av välfärdsprofessioner – exemplet evidensbasering i
socialt arbete” att det sociala arbetet måste förstås ur en nationell synvinkel och att använda
andra översatta bedömningsmetoder som använts i andra kontexter kan medföra faror för den våldsutsatta personen (Liljegren & Parding, 2010). Brottsofferjouren, BOJ (2013) uppmärksammar och pekar på att införandet och genomförandet av FREDA inom den svenska socialtjänsten har följaktligen givit med sig i det praktiska arbetet med metoden på motstånd. Det som Brottsofferjourernas Riksförbund främst haft i sin kritik när det gäller FREDA som bedömningsmetod är översättningen och påvisat samt indikerat verktygets svaga vetenskapliga förankring i en svensk kontext (BOJ, 2013).
Sammanfattning tidigare forskning
Tidigare forskning visar att socialtjänsten är en central aktör när det gäller arbetet med våld i nära relationer och standardiserade bedömningsmetoder. Socialtjänstens bedömningar som görs utan djupgående kunskap riskerar att leda till att bedömningarna genomsyras av stereotypa föreställningar om kön och hur våldet ter sig. Arbetet med våldsutsatta är en komplex uppgift vilket kan leda till att socialarbetarna blir osäkra kring hur man ska hjälpa våldsutsatta kvinnor. Dessutom finns inga tydliga riktlinjer kring våld i nära relationer och det leder till ytterligare svårigheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Standardisering inom forskning i socialt arbete sker ofta som en motpart till professionellt handlingsutrymme. Användandet av standardiserade intervjuer kan få negativa konsekvenser i form av att handlingsutrymmet minskas och legitimitet holkas ut. Standardiserade bedömningsmetoder har gemensamma drag och det är att de siktar till att formulera individualiserade mätbara mål som kan användas för att följa upp klienternas utveckling över tid. Standardisering är ett fortsättande inslag i socialt arbete idag och införandet och genomförandet av FREDA inom den svenska socialtjänsten har följaktligen givit med sig i det praktiska arbetet med metoden en slags moteffekt, genom att handlingsutrymmet minskar. I nästa avsnitt redogörs de teoretiska utgångspunkter.
Kapitel 4
Teoretiska utgångspunkter
Det finns många olika orsaker bakom mäns våld mot kvinnor i nära relationer. För att få en förståelse för dessa orsaker mäns kommer tre teorier att användas nämligen gräsrotsbyråkrati, sociala konstruktioner och genusperspektiv. Valet av teorierna utgår från möjligheten att få en helhetsbild av förståelsen för mäns våld mot kvinnor i nära relationer, socialtjänsten ansvar och arbete med mäns våld mot kvinnor. Genom de valda teorierna skapas en bredare förståelse för ämnet som vidare möjliggör att studien når sitt syfte. Kapitlet inleds med en beskrivning av gräsrotbyråkrati och sedan fortsätter kapitlet med en beskrivning av sociala konstruktioner och dess inverkan när det gäller arbetet med våld i nära relationer. Därefter redogörs teorin genusperspektivet och ambitionen blir att lyfta fram på vilket sätt ett genusperspektiv kan ge en fördjupad förståelse av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Kapitlet kommer att avslutas med sammanfattning kring det teoretiska ramverket.
Gräsrotsbyråkrati
Teorin gräsrotsbyråkrati är viktigt i studien just för att teorin hjälper med att skapa en förståelse för att identifiera behovet och de svårigheter och möjligheter med att applicera riskbedömningsmetoden i det praktiska sociala arbetet. I min studie är FREDA det valda bedömningsverktyget som socialtjänsten arbetar med när det gäller våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Då min studie fokuserar på socialtjänstens arbete är det av vikt att belysa hur socialarbetarnas arbete med bedömningsmetoder påverkar individerna i det enskilda fallet. Begreppet gräsrotsbyråkrati kommer att beskrivas och vikten blir att skapa en bredare förståelse i relation till studiens syfte och frågeställningar. Det ska dock nämnas att denna teori behöver ha en empirisk grund men här har jag valt att analysera teorin utifrån Lipskys som förklarar hur en socialarbetare är organisationsrepresentant vilket jag anser utgör en stor betydelse för analysen av socialarbetarens handlingsutrymme. I nästa stycke redogörs om hur Lipsky beskriver att handlingsutrymmet kan vara avgörande för bedömningen kring den våldsutsattas behov av hjälp och stöd.
Gräsrotsbyråkrati kallas internationellt för ”street-level bureaucracy” som introducerades av statsvetaren Michael Lipsky (1980). Enligt Lipsky blir socialarbetaren som en brygga mellan staten och medborgaren. Denna brygga leder vidare till att socialarbetaren blir en måltavla för allt motstånd gentemot statliga riktlinjer och val av metoder som socialarbetaren behöver arbeta med i det praktiska sociala arbetet. Socialarbetaren genom sin bedömning och beslut inverkar på individens liv (Lipsky, 2010). En annan viktig punkt som Lipsky framställer är att gräsrotsbyråkrater dels får ta ställning till klientens förväntningar och önskemål som kan i detta falla kopplas till studiens syfte att socialarbetaren inom socialtjänsten måste förhålla sig till bedömningsmetoden samtidigt som socialarbetaren behöver förhålla sig till statens begränsade styrning genom till exempel riktlinjer, lagar, utbud och insatser. Till skillnad från andra statliga organisationer pekar Lipsky att gräsrotsbyråkratens myndighetsutövning sker genom ett beslut inom socialtjänsten direkt från en ensam socialarbetare. Detta leder till att socialarbetaren ska ha praktiska och psykologiska behov av evidens för insatsens effektivitet. Enligt Lipsky ger detta socialarbetaren en upplevelse av att det beslut som fattades var det bästa för individen i det enskilda fallet (Lipsky, 2010). Det nyss nämnda kan kopplas till vikten av den evidens som en socialarbetare måste besitta med i arbetet med våldsutsatta kvinnor och när det gäller att arbeta med bedömningsmetoden FREDA.
Vidare beskriver Lipsky att gräsrotsbyråkraten och i detta fall socialarbetaren inom socialtjänsten som bemöter våldsutsatta kvinnor är organisationens ansikte utåt. Det är socialarbetaren som arbetar närmast medborgarna. På grund av att gräsrotsbyråkratierna berör människor brukar det finnas osäkerhet och oförutsägbarhet i systemet. Socialarbetarna kan inte i förväg bedöma hur man ska behandla klienterna. Människors berättelser och erfarenheter är olika och det är därför viktigt att socialarbetarens handlingsutrymme anpassas efter det enskilda fallet. Att lagar, riktlinjer och målsättningar är skrivna på ett generaliserat språk kan leda till att den enskilde gräsrotsbyråkraten kan göra egna tolkningar utifrån sin profession, personliga och organisatoriska motiv (Lipsky, 2010). Enligt Lipsky är klienter i gräsrotsbyråkratier oftast ofrivilliga vilket betyder att själva individen själv väljer att bli klient till exempel en våldsutsatt kvinna som tar sig ur en våldsam relation kan vända sig till socialförvaltningen för att söka skydd och hjälp (Lipsky, 2010). Lipsky tar upp flera orsaker till att gräsrotsbyråkraten behandlar klienter olika. En av orsaken är att gräsrotsbyråkrater förväntar sig vara flexibel i enskilda situationer och en annan anledning kan vara att gräsrotsbyråkraten vill göra skillnad i klienternas liv och i detta fall behöver och måste behandla klienterna olika (Lipsky, 2010). En annan viktig punkt som Lipsky poängterar är att den enskilde gräsrotsbyråkratens egna åsikter, stereotyper och föreställningar kan leda till att klienter bemöts och behandlas olika. Med detta menar Lipsky att en del klienter väcker sympati för gräsrotbyråkraten medans andra väcker avsky hos socialarbetaren. I samhällets ögon kan visa klienter upplevas som värdiga och ovärdiga vilket kan i sin tur påverka gräsrotsbyråkratens bedömning som i detta fall kan vara den våldsutsatta kvinnan. En förklaring till detta åsyftar Lipsky att gräsrotsbyråkratens bedömningar kan leda till en påverkan och detta genom att gräsrotsbyråkraten måste i sin bedömning handla moraliskt när det gäller överväganden och funderanden i sitt beslut (Lipsky 2010). I nästa avsnitt kommer jag vidare undersöka hur sociala konstruktioner har en stor vikt i förståelsen av mäns våld mot kvinnor.
Sociala konstruktioner
Social konstruktion som begrepp formades under 1960-talet av Peter L. Berger och Thomas Luckmann, två vetenskapssociologer som i sitt verk “The social construction of reality”. Berger och Luckmann redogjorde för det konstruktivistiska perspektivet som en social teori.
De menade att verkligheten och människans kunskaper är socialt konstruerade (Berger & Luckmann, 2011). Mattsson skriver; att verkligheten inte konstrueras av människan utan det är människan genom språket i sitt samspel med andra människor som konstruerar en förståelse och tolkning i verkligheten. Med det nyssnämnda menar Mattsson att genom samspelet med andra människor utbyts erfarenheter och åsikter som kan påverka den enskilde individens föreställningar om verkligheten (Mattsson, 2015). Mattson resonerar vidare att det är genom samspelet med andra individer som det utvecklar en verklighet som blir vad människan gör den till. Det kan till exempel handla om föreställningar om kön, vad som kan vara manligt eller kvinnligt. Dessa föreställningar om verkligheten leder i sin tur till andra idéer om till exempel hur män och kvinnor är och därmed bör och ska vara (Mattsson, 2015).
Payne (2015) skriver i sin bok ”Modern teoribildning i socialt arbete” att socialt arbete kan vara socialt konstruerat. Med det menar Payne att det formas utifrån socialarbetarens uppdrag och uppgifter. Payne resonerar att det sociala arbetet inte finns som en egentlig eller reell verklig utan det sociala arbetet finns i form av idéer och reaktioner på sociala förändringar som sker i samhället. Med förändringar menar Payne att det sociala arbetet förändrar och utvecklas men också kan försämras som då ett svar på sociala förändringar (Payne, 2015). Røkenes (2016) tar upp i sin bok ”Bära eller brista, Kommunikation och relationer i arbetet med människor” att socialkonstruktionismen är ett postmodernt synsätt. Det postmoderna synsättet tar sina utgångspunkter i att verkligheten skapas med hjälp av sociala konstruktioner. Enligt Røkenes är kunskap något som människan skapar med hjälp av andra människor det vill säga ett resultat om mentala processer (Røkenes, 2016). Till skillnad från Røkenes (2016) menar Payne (2015) att sociala konstruktioner har sin påverkan av kulturella och sociala sammanhang som är under en kontinuerlig förändring (Payne, 2015). Utifrån ett socialkonstruktivt perspektiv anser Payne (2015) att perspektivet är reflexivt. Med det menar Payne att relationen och samspelet som sker mellan socialarbetare, klienter och olika verksamheter påverkar och förändrar varandra. Payne talar om att det finns tre olika hjälpsystem som är avgörande för konstruktionen av socialt arbete. Den första hjälpsystemet är den officiella som är den professionella arenan. Den andra hjälpsystemet innefattar det politiska, sociala och ideologiska hjälpsystemet där den politiska och sociala formar den politik som sociala instanser och dess mål som de antingen ålägger eller själva sätter upp. Den tredje hjälpsystemet utgörs av klienter, socialarbetare och sociala myndigheter. Det är i den tredje hjälpsystemet som teorin social konstruktion leder till att det praktiska arbetet utförs och formas. Payne menar att dessa tre hjälpsystemet påverkar varandra emellan sig. Ett exempel på det nyss nämna som Payne tar upp är när klienten till exempel påverkar det politiska hjälpsystemet genom att använda sin rösträtt (Payne, 2015).
Van Lawick (2013) beskriver i sin bok om ”Våld i nära relationer ” att våld är också något som bedöms vara en social konstruktion då begreppsbestämningen om våld är något som kan uppfattas som social, kulturell men också ses som en tidsbunden konstruktion. Dessutom resonerar Lawick att sättet man begriper och ordar om våld i nära relationer är ett exempel på en social konstruktion. Lawick tar upp att fram till 1990-talet ansåg man att våld i nära relationer var ett exempel på fysisk straffning och inte betraktades som våld (Lawick, 2013). Idag finns det olika paradigm alltså olika synsätt som strävar till samma mål som ska vara ”det rätta sättet” att se på våld i nära relationer (Mattsson, 2011). Vad dessa paradigm innebär kommer jag presentera närmare under nästa avsnitt som kommer behandla genusperspektiv.
Genusperspektiv
Vad kan ett genusperspektiv tillföra analysen av socialtjänstens arbete mot mäns våld i nära relationen? Att våld i nära relationer ofta beskrivs som ett socialt problem som framförallt
