• No results found

Populärkultur i förskolan - Popular culture in preschool

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Populärkultur i förskolan - Popular culture in preschool"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärande och Samhälle Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Populärkultur i förskolan

Popular culture in preschool

Sanna-Petra Wålberg

Jenny Sjöstedt

Lärarexamen 210hp Examinator: Caroline Ljungberg Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Sara Berglund 2011-11-04

(2)
(3)

3

Förord

Vi har båda deltagit i alla moment under denna studie, texten har vi skapat och arbetat med tillsammans för att kunna delge varandra olika vinklar och individuella tolkningar av vår empiri. Det har underlättat för oss att kunna se en struktur i arbetet då båda varit delaktiga och fört diskussioner hela vägen, vi har sluppit att återge delar i arbetet till den andre och på så vis effektiviserat arbetet.

(4)

4

Sammanfattning

Barn möter idag populärkultur både i leksaksaffärerna och klädesaffärerna men även i TV-reklamen. Populärkulturella leksaker blir något barnen har ett gemensamt fokus till och skapar gemenskap kring. Leksakerna kan därför bidra till att barns tankar och kunskaper i förskolan blir till ett gemensamt intresse. Barns erfarenheter bildas till stor del i förskolan där de tillbringar mycket tid. Förskolan blir därför en social och kulturell mötesplats där barns intressen kan tas tillvara. Vårt arbete syftar därför till att studera hur pedagoger förhåller sig till och arbetar med populärkultur i förskolan. Undersökningen behandlar också hur pedagogerna uppdateras inom barns populärkultur. Studien genomsyras av den sociokulturella teorin vilken framhåller att människan lär i samspel med andra. Vi har i vår undersökning använt oss av en kvalitativ metod genom pedagogintervjuer, observationer och löpande anteckningar. Intervjuerna utfördes på två förskolor, två pedagoger från varje förskola deltog.

Utifrån resultatet av vår undersökning har populärkultur en självklar och väl etablerad plats på förskolorna vi utgått ifrån. Pedagogerna har en positiv inställning till barns populärkulturella livsvärld. De hanterar populärkulturen på olika sätt och utifrån olika intressen. Populärkulturen som barnen berättar om och visar pedagogerna, är fokus för det förhållningssätt pedagogerna har till att uppdatera sig i ämnet. De säger att de följer upp barnens uttryck om fenomenet populärkultur även på eget initiativ. Pedagogerna säger sig vilja utgå ifrån barnens intressen och behov på olika sätt, vilket är avgörande för hur de väljer att arbeta. Skillnaderna är att pedagogerna på den ena förskolan använder populärkulturellt lekmaterial i den fria leken, medan pedagogerna på den andra förskolan använder materialet både i den fria leken och som medel i lärandesituationer. Undersökningen visar hur pedagogernas personliga viljor och intressen, samt de förutsättningar som finns avgör hur populärkulturen hanteras i förskoleverksamheterna.

(5)

5

Innehållsförteckning

1 Inledning 7

1.1 Introduktion 7

1.2 Syfte och frågeställningar 8

2 Tidigare forskning och teoretisk förankring 9

2.1 Populärkulturens möjligheter 9

2.2 Populärkultur som redskap för lärande 10

2.2.1 Att vara lyhörd 12

3 Metod 13 3.1 Metodval 13 3.2 Intervju 13 3.3 Observationer 14 3.4 Urvalsgrupp 15 3.5 Genomförande 16 3.6 Forskningsetiska överväganden 17

4 Resultat och analys 18

4.1 Populärkultur i förskolan 18

4.2 Populärkultur som material och medel 19

4.2.1Tankar bakom Pippitemat 21

4.2.2 Möjligheter och problem 23

4.3 Hur pedagoger uppdaterar sig inom populärkultur 25

4.4 Slutsatser och sammanfattning 26

5 Diskussion 30

5.1 Granskning av metod 30

Referenser 33

Bilagor 35

(6)
(7)

7

1 Inledning

Massproducerade kulturprodukter som används och är utspridda över större delar av befolkningen betecknas populärkultur (Ganetz i Fast 2007:100). Populärkultur innefattar därmed en kultur producerad för många människor.

Populärkulturellt material i vårt arbete innebär de leksaker som finns på förskolorna. Vi kallar detta lekmaterial medel när pedagogerna använder sig av det i lärandesyfte vid till exempel temaarbete och samlingar. Till exempel om barngruppen arbetar med att sätta ord på känslor, så kan pedagogerna använda olika populärkulturella figurer som barnen känner igen. Figurerna kan ha olika ansiktsuttryck som används som diskussionsunderlag för att lära sig att sätta ord på känslorna. När barnen känner igen materialet kan det underlätta att fånga deras intresse för det pedagogiska arbetet.

1.1 Introduktion

I dagens samhälle möter barn ett rikt informationsflöde. Barn möter populärkultur i bland annat leksaksaffärer, klädesaffärer, stormarknader, tidningar, böcker, spel, internet, TV, bio och reklam. Populärkulturella leksaker smälter samman med samhällets flera företeelser och kan enligt Nelson och Svensson vara Disneyfigurer, som figurerar i filmer på bio, musik på radio, kläder, mat och leksaker i affärer. De framhåller att det finns stora skillnader mellan pinnar, stenar, kottar och snäckor som barn lekte med förr och de högteknologiska leksaker som finns tillgängliga idag. De beskriver att det är fantasins förmåga att hantera dem som förändras, eftersom barnen idag föds till en värld med nya förutsättningar till lek, på grund av teknikens framsteg (Nelson och Svensson 2005:17). De populärkulturella leksakerna blir något barnen har ett gemensamt fokus till och skapar

(8)

8

gemenskap kring. Denna gemenskap sammanför barns tankar, kunskaper och intressen i förskolan och genom de populärkulturella föremålen skapas nya erfarenheter.

Små barns erfarenheter uppstår till stor del i förskolan där de tillbringar mycket tid. Förskolan utgör en social och kulturell mötesplats där barns intressen råder. I den reviderade Läroplanen för förskolan formuleras att flödet av barns tankar och idéer ska tas till vara och att pedagoger ska utgå från barnens intressen och erfarenheter i förskoleverksamheten, för att skapa mångfald i lärandet (Lpfö 98:11. Rev 2011). De uppfattningar pedagogerna på förskolan har om vad det innebär att vara barn, det vill säga vilken barnsyn som råder, formar olika miljöer, material och medier i verksamheter. (Nelson och Svensson 2005:22) Populärkultur som barn möter och bearbetar i sin tillvaro som helhet tillhör och formar barns egen kultur, vilket enligt Riddersporre (2010:126f) även påverkar barns livsvärld utanför förskolan och till stor del deras ”ryggsäckar” som de bär med sig till förskolan. Vi ville därför undersöka hur pedagoger förhåller sig till, arbetar med samt uppdaterar sig inom barns populärkultur.

1.2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsen syftar till att studera hur pedagoger förhåller sig till och arbetar med populärkultur i förskolan, samt hur de håller sig uppdaterade inom barns populärkultur. Centrala frågeställningar:

Hur använder sig pedagoger av populärkultur i förskolan?

Vilka möjligheter respektive problem ser pedagogerna med att arbeta med populärkultur i förskolan?

Hur håller sig pedagogerna uppdaterade inom barns populärkultur?

(9)

9

2 Tidigare forskning och teoretisk förankring

2.1 Populärkulturens möjligheter

Populärkultur och medier erbjuder barn en bred erfarenhet av textorienterade aktiviteter enligt Fast. Hennes studie visar att populärkulturer i stor utsträckning, redan tidigt i livet, är integrerat i barns läs- och skrivpraktiker. TV, leksaker, filmer och leksakskataloger kan därför ses som en tillgång och rik källa av material för barns inlärning. Det finns inte några gränser för vad barn kan lära sig genom populärkulturen framhåller Fast. De populärkulturella figurerna i filmer och TV-program har tillägnats namn och egenskaper som barn lär känna trots att dessa inte har någon annan anknytning till deras vardag. Barns informationssökande via dessa populärkulturella figurerna som material och i samtal med kamrater, gör att de delar olika symboler och betydelser med varandra vilket skapar en social tillhörighet. Genom populärkulturen uppkommer variationer av olika tekniker till exempel skapande, att beskriva, berätta, läsa och skriva (Fast 2007:125f).

Almqvist skriver att det för en del pedagoger är viktigt att kunna särskilja de lärorika från de roande leksakerna. Hon framhåller att begreppen ”leksaker av övningskaraktär” och ”leksaker av lekfull karaktär” främst har använts i skolan i situationer med barn med olika inlärningsproblem. Hon framhåller att det är en av flera anledningar till att begreppet pedagogiska leksaker har uppkommit. Almqvist betonar att det i forskning inom pedagogik inte finns belägg för att vissa leksaker är mer eller mindre pedagogiska. Hon framhåller däremot att forskningen har visat att vanliga leksaker kan vara ett utmärkt redskap i lärandesituationer med små barn. Hon skriver att det är barnet självt som avgör de pedagogiska effekterna och inte vilka etiketter pedagoger sätter på leksakerna (Almqvist 1991:54).

(10)

10

2.2 Populärkultur som redskap för lärande

De populärkulturella medlen ger möjligheter till utveckling av andra material och metoder i förskoleverksamheten för kommunikation och lärande. Dessa kan i sin tur påverka motivationen till aktivt deltagande i lärandesituationer (Nelson och Svensson 2005:59f). I förskolan finns starka traditioner förknippade med läromedel, hierakier, undervisningsmetoder och strukturer där leksakernas potential sällan uppmärksammas. Däremot menar Nelson och Svensson att leksaker skapar innehåll och struktur i barns utveckling och är en del av barns masskultur och vardagskultur. Den kulturella utvecklingen i samhället förändrar leksaken som i sin tur lockar fram lek. Leken väcker barns intresse och ger erfarenheter och kunskap (Nelson och Svensson 2005:7ff).

Ur ett sociokulturellt perspektiv är varken traditionella eller andra lärandesituationer värderade utan ger olika möjligheter och kan kombineras. Fast hänvisar till Gees argumentation för ett effektivt lärande genom meningsfulla och utvecklande sammanhang (Fast 2007:124ff). Glädjen som populärkulturen engagerar barn genom kan liknas vid uttrycket flow som Fast beskriver att Mihály Csikszentmihalyi menar är ett tillstånd av fullständig koncentration och en känsla av eufori. Detta kan i sin tur ge en känsla av absolut målmedvetenhet. Csikszentmihalyi menar att barn är i ständig jakt efter flowupplevelser. En naturlig drivkraft tycks finnas hos dem att fortsätta sitt utforskande (Fast 2007:125f).

Barn använder leksaker för att reproducera sin historia och skapa en ny värld kring sig själva. Detta framhåller Nelson och Svensson och belyser att leksaksvärlden är en kulturell tillgång som knyter an barnet med dess omvärld, det vill säga de värden, insikter och förmågor som vuxna vill förmedla. De populärkulturella leksakerna möjliggör nya ideer som ger erfarenheter mot fortsatt utveckling. På så vis menar Nelson och Svensson att barns preferenser står i relation till populärkulturen och det samhälle de lever i där de blir erbjudna en viss genre av smak som till exempel barnmusik, barnprogram, leksaker och barnböcker (Nelson och Svensson 2005:63,25).

Vidare framhåller Nelson och Svensson att kultur integrerar individer i grupper och är samtidigt redskap som tillåter individen att gå utanför gruppernas gränser. På så vis menar de att leksaker utgör ett kulturellt system byggt kring olika betydelser och funktioner. I barns vardagskultur och den masskultur som berör dem skapar leksaker struktur och innehåll i barnens utveckling. Den mångfacetterade leksaksvärlden speglar flera av

(11)

11

människans och samhällets dimensioner. Leksakerna är bärare av en mängd föreställningar, uppfattningar och omdömen. De kunskaper och färdigheter som vuxna förfogar över blir redskap och bidrar till egen och andras försörjning medan barns redskap till stor del utgörs av leksaker, vilka de förfogar över (Nelson och Svensson 2005:6ff).

Kreativitet innebär en skapande uppfinningsrik människa där kärnan heter fantasi. Almqvist påstår att föreställningsförmåga och uppfinningsrikedom ger fantasifulla människor, utrustade med egenskaper som anses lägga en god grund för att anpassa sig i livet. För fantasi krävs erfarenheter av verkligheten. Välbekanta leksaker ger barn ett starkt stöd för fantasin (Almqvist 1991:60ff). När barns egna erfarenheter, personlig kommunikation och intryck från media sker i samspel, utgör detta barns identitets- och kompetensutveckling. Den utgör även en viktig del av medvetandets utveckling och underlättar för barnet att förstå verkligheten. Werner framhåller därmed att alla har olika verklighetsuppfattningar och att dessa olika uppfattningar bidrar till meningsskapandet hos individen, samhället och kulturen (Werner 1996:16f).

Piaget såg barn som självständiga vetenskapsmän som undersöker världen och på egen hand gör sina upptäckter. Lev Vygotskij menade istället att barn i samspel och i samarbete med andra människor utvecklar sina kognitiva färdigheter. Detta grundlägger Vygotskijs perspektiv på den sociokulturella teorin. Han menade att lärande i samspel har stor betydelse för barns utveckling. Vygotskij menade att en viktig pedagogisk uppgift är att ge barnen stimulans att aktivt kunna samarbeta med andra. Det handlar även om att stötta barnen så att de kan behärska nya uppgifter. Med hjälp av andra mer erfarna personer löser barnen de uppgifter de har svårt att klara själva (Evenshaug & Hallen 2001:135f).

Barn skapar enligt Fast lekar som inspirerats av berättade historier från till exempel, TV, dator och videospel. De reproducerar scener ur filmer och sagor på ett sätt de inte tidigare gjort och använder sina erfarenheter för att förstå olika fenomen. Barn kan i leken kombinera figurer och dess egenskaper samt olika situationer, men blir även påverkade av utformning och berättelser som redan skapats kring leksaken. Barn möter idag populärkulturella leksaker som figurerar i ett nätverk av inredning, kläder, filmer, mat, datorer och spel (Fast 2011:91).

(12)

12

2.2.1 Att vara lyhörd

Loris Malaguzzi i Wallin menade att våra låsta metoder och förutbestämda uppfattningar kring lärande bidrar till en mindervärdig pedagogik. Genom den förhindras barns möjligheter till fantasi, äventyr, spontana möten och improvisation. Malaguzzi menade att barn har hundra språk som uttrycks genom deras många sinnen. Han framhöll att barn har mer nyfikenhet, fantasi, styrka, intelligens, talang och förnuft än vuxna kan förstå. Han menade att det är de vuxna som behöver återerövra förmågan att förundras över barn och deras resurser (Wallin 2008:24). Kunskap bildas genom att barns erfarenheter tas tillvara, erövras och används genom alla dessa språk (Wagner 2004:17). Pedagoger skulle kunna tillåta sig att ha mer förtroende för det barnen förmedlar menar Johannesen och Sandvik och därmed vara mer frågande än ledande i mötena med barnen. De framhåller att vuxna måste öppna upp och våga ta till sig det barnen ger uttryck för och våga stå tillsammans med dem i olika processer som de vuxna själva inte kan något om, eller vet var och hur de slutar (Johannesen och Sandvik 2009:41f). Åberg och Taguchi skriver att man med dokumentationer kan göra lyssnandet synligt. Författarna betonar att den barnsyn pedagoger har får konsekvenser utifrån det förhållningssätt de har till barnen. De framhåller att dokumentationer synliggjorde för dem hur barn faktiskt lär istället för att utgå från hur de redan trodde barn lär sig. De menar att dokumentationsarbetet hjälpte dem att göra lyssnandet synligt (Åberg och Taguchi 2007:17).

Fast framhåller att pedagogers osäkerhet inför barns populärkulturella leksaker ofta förekommer. Hon belyser att det beror på att de saknar insikter i barnens värld. Hon menar att pedagoger är oroliga för att de populärkulturella leksakerna ska skapa fel värderingar bland barnen på förskolan. Fast betonar att barns intressen behöver anammas och tas tillvara på, och att pedagogerna inte bör lämna barnen ensamma åt att bearbeta sina intressen. En mängd internationella studier, liksom hennes egen, visar att om pedagoger inte anammar och tillvaratar barns intressen utbyter de ändå sina erfarenheter bakom ryggen på pedagogerna. De lämnar alltså inte sina egna erfarenheter utanför förskolans dörrar. Fast beskriver att pedagoger kan skapa broar till barnens värld genom att visa respekt för deras intressen och kunnande då pedagogen lyssnar, anammar och tar tillvara på de tankar barn är upptagna av. Hon menar att barn på detta sätt lär sig lyssna, beskriva, tala för sig och utveckla sitt skriftspråk (Fast 20011:97).

(13)

13

3 Metod

3.1 Metodval

För att kunna komma in på och förstå pedagogers användande av populärkultur i förskolan så har vi valt att genomföra en kvalitativ studie. Genom denna metod kan man gå på djupet och skapa förståelser för fenomen och inte bara se dess omfattning (Trost 2005:14f). En kvalitativ studie är enligt Løkken och Søbstad ofta helhetsinriktad när det handlar om det tillvägagångssätt man väljer för att undersöka det man är intresserad av. Om man vill undersöka och få syn på ett fenomen genom att studera det under tiden det händer menar Widerberg att observation är en lämplig metod. Om man däremot vill få reda på en persons uppfattningar av fenomenet använder man lämpliga intervjuer (Løkken och Søbstad 1995:29f). Widerberg framhåller att om man vill visa fenomenets uttryck i bild gör man en bildanalys, alla dessa kvalitaiva infallsvinklar är komplettära (Widerberg 2002:17).

Vi valde att kombinera dessa metoder under processens gång. Vi intervjuade de medverkande pedgogerna för att undersöka deras tolkning och användande av populärkultur i förskolan. Vi observerade pedagogerna i verksamheten med stöd av löpande anteckningar och ljudupptagning, filmkamera och vanlig kamera. Vårt val att filma grundade sig i att vi då kunde få tillgång till både ljudupptagning och bild.

3.2 Intervju

En forskare använder en intervju för att genom samtalsformen få fram andras uppfattningar, menar Widerberg. En intervju kan vara mer eller mindre strukturerad och styrd eller också utvecklas under intervjuns gång (Widerberg 2002:16). Vi valde att utföra kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger, varav tre svarade på intervjufrågorna med

(14)

14

ljudupptagningar, och en besvarade frågorna under diskussionen genom att skriva sina svar på papper under intervjuns gång. Vi turades om att under intervjuerna ställa frågorna och hålla i samtalen medan den andre antecknade och observerade. Vi utförde totalt fyra intervjuer, en med varje pedagog.

En kvalitiv intervju används i den aktuella situationen som uppstår och är sällan arrangerad, menar Widerberg. Utmärkande för den kvalitativa intervjun är att följdfrågorna anpassas utifrån de svar man får med relevans för syftet med intervjun. Praktiska faktorer som påverkar intervjun är enligt Widerberg tiden och platsen man avsatt för samtalet. Hur samtalet sen blir kan man inte veta i förväg men går att påverka genom att undvika ledande frågor (Widerberg 2002:16:f).

Utifrån syftet med uppsatsen blev vårt tillvägagångssätt att fältintervjua pedagoger med olika förutsättningar, det vill säga olika åldrar, erfarenheter, förmågor och kunskaper. Intervjuerna utfördes på pedagogernas hemmaplan i två olika verksamheter. Pedagogerna fick själva välja plats för intervjun. Miljön kunde därmed erbjuda ett tryggt och öppet klimat, vilket förespråkas av Stukát. Om intervjuerna utförs av fler än en person kan detta göra att man upptäcker mer (Stukát 2005:40f). Vi delgav varandra detaljer som den andre missat under intervjuerna vilket för oss bekräftar Stukáts resonemang. Genom att intervjua pedagogerna kring populärkulturens roll i förskolan fick vi tillgång till deras perspektiv.

3.3 Observationer

Med observationer menas att studera och tolka kroppsliga och språkliga handlingar. Genom observation ges förutsättningar till att kunna se situationen utifrån olika perspektiv. Fler än en observatör i situationen bidrar till fler olika fokus och perspektiv (Widerberg 2002:16).

För att ta reda på hur pedagogerna arbetar med populärkultur i verksamheterna valde vi att göra observationer på förskolorna. Växelvis förde vi löpande anteckningar, filmade och fotograferade. Vårt insamlade material gav förutsättningar till obegränsad och återkommande granskning. På så vis kunde vi få syn på signaler som i stunden annars kunde gått förlorade. Observationerna kompletterade intervjuerna, vilket kunde ge oss en djupare analys och kan liknas vid Stukáts framhållning av att kunna möjliggöra urval av relevanta delar från transkriberingen (Stukát 2005:40f ). Vi har filmat vid några tillfällen

(15)

15

och använt enbart löpande anteckningar vid andra tillfällen. Med bildanalys menar Widerberg att man studerar frysta kroppsliga och språkliga uttryck, det vill säga att vi varken kan höra dem eller uppfatta tankar som personen i bilden har. I filmanalysen däremot menar Widerberg att vi studerar levande och rörliga kropps- och språkuttryck, det vill säga, här kan vi uppfatta både kroppsliga, icke verbala och verbala uttryck. Filmanalys är nära anknutet till observationer (Widerberg 2002:17).

Bild och film är i denna undersökning främst ett dokumentationsmaterial. En avgörande skillnad mellan bildanalyser å ena sidan och intervjuer och observationer å andra sidan är att bildanalyser är ett faktum, bilden visar vad den visar och låter sig inte påverkas av forskaren. Vi däremot uppfattar och tolkar dem på olika sätt och därför menar Widerberg att forskaren är det viktigaste redskapet här precis som i intervjuer och observationer (Widerberg 2002:17). Vi har använt våra bilder, filmer och löpande anteckningar som stöd för att kunna återkoppla till och reflektera över det vi upplevt under observationerna.

3.4 Urvalsgrupp

För att få flera pedagogers infallsvinklar inom området består undersökningsgruppen av fyra pedagoger uppdelade på två förskolor. Vi har valt dessa pedagoger och förskolor för att pedagogerna har olika erfarenheter, förmågor och kunskaper, det vill säga olika utbildningar, arbetslivserfarenheter och intressen. Deras åldrar varierar mellan 30 och 50 år. Pedagogerna är alla kvinnor och är kända för oss sedan tidigare, vilket vi ansåg bli praktiskt för vårt arbete då vi redan etablerat en ömsesidig tillit till varandra. Förskolorna har olika verksamhetsformer, den ena förskolan är ett föräldrakooperativ som vi kallar Myran. Verksamhetsformen innebär att föräldrar sitter i styrelsen och tar de slutgiltiga besluten för verksamheten. Dessutom har föräldrarna en plikt att vid behov och under ett antal timmar per år arbeta i verksamheten och stå för underhåll av förskolans miljö. Här arbetar Mona och Mimmi i en barngrupp med barn i åldrarna ett till fem år. Den andra förskolan är kommunal och heter i vårt arbete Loppan, här arbetar Lotta och Lisa i en barngrupp med åldrarna ett till tre år. Båda förskolorna ligger i områden som präglas av mångfald och där majoriteten har annat modersmål än svenska. Myran är enda avdelningen på förskolan och består av 23 barn och fem pedagoger. Loppan är en av fyra avdelningar och består av 17 barn och fyra pedagoger. Vi valde denna urvalsgrupp för att pedagogerna har många års arbetslivserfarenhet. Då vi enbart har fyra pedagoger och två förskolor med i

(16)

16

vår undersökning valde vi att utifrån fingerade namn döpa pedagogerna efter samma begynnelsebokstav som den förskola de arbetar på. Detta underlättade för oss att få struktur på pedagoger och förskolor under arbetets gång, vi tror även att detta kan underlätta för läsaren.

3.5 Genomförande

Vi har utifrån syftet med vår undersökning kontaktat två förskolor och bett om att få intervjua två pedagoger på vardera förskola. Vi utformade en förfrågan i form av ett brev (se bilaga 2) där föräldrar, som inte ville att deras barn skulle delta i observationerna, muntligt skulle underrätta personalen på förskolan inom en vecka. För att underlätta för pedagogerna lämnade vi i förväg ut intervjufrågorna (se bilaga 1) då detta skulle kunna ge dem tid för reflektion.

Loppan hade personalbrist på grund av sjukdom vid den överenskommna dagen för intervjun. Det gjorde att vi vid första intervjutillfället på Loppan, tillsammans med berörd pedagog, beslutade utföra en intervju inne på avdelningen under tiden de minsta barnen sov middag. Denna intervju spelades delvis in med en ljudupptagning på 16 minuter. Därefter följde diskussioner kring frågorna i ca 30 minuter, vilka formulerades i löpande anteckningar och som kompletterade ljudupptagningen. Vid andra tillfället utförde vi intervjun enligt överenskommelse i personalrummet. Pedagogen ville inte delta i ljudupptagning och önskade istället få skriva sina svar på papper medan intervjun pågick. Som komplement till varje intervjufråga följde diskussion, vilken vi förde löpande anteckningar till. Intervjun tog sammanlagt ca 40 minuter.

Den första intervjun på Myran utfördes enligt överenskommelse på kontoret med ljudupptagning som tog ca 20 minuter sammanlagt med diskussioner och frågor. En oförutsedd situation uppstod när vi infann oss för nästa intervju vilket gjorde att pedagogen inte hade möjlighet att enligt överenskommelse utföra denna. Därför bad hon oss att återkomma senare och hämta hennes ljudinspelning och diskutera materialet, vilket medförde att vi kunde följa upp intervjufrågorna under diskussionen som tog ca 20 minuter. Ljudinspelningen varade ca fem minuter och behandlade de frågor vi tilldelat pedagogerna. Den andra intervjun utfördes därför enligt önskan och på initiativ av berörd pedagog att på egen hand få besvara frågorna med hjälp av ljudupptagning, vilket gjorde att vi inte kunde ställa följdfrågor under intervjun. Intervjuerna följdes upp av

(17)

17

improviserade följdfrågor, anpassade efter pedagogernas svar och vårt syfte med undersökningen. Under två dagar på vardera förskola observerade vi pedagogerna i samspel med barnen och transkriberade därefter materialet.

3.6 Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådet har fastställt ett individskyddskrav som innefattar fyra huvudkrav. I vårt arbete säkerställs att individer under forskningsarbetet inte kränks eller utsätts för förödmjukelse eller fysisk/psykisk skada genom dessa huvudkrav. Konfidentialitetskravet innebär att man använder sig av fingerade namn och därmed ger de medverkande en skyddad identitet. Detta för att undvika igenkännande av pedagoger, barn och förskolor. I vårt arbete använder vi oss av fingerade namn enligt rekommendation från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Informations- och samtyckskravet innebär att de medverkande underrättas och ger sitt tillstånd för observation och intervju. Vi har använt oss av detta krav genom att vi utformat ett brev (se bilaga 2) till berörda föräldrar, och genom en muntlig förfrågan till pedagogerna har vi klargjort att inga identiteter kommer att offentliggöras. Nyttjandekravet innebär att all empiri läggs i säkert förvar och används enbart i forskningens syfte. Vårt material har lagts i säkert förvar och har enbart funnits till som stöd för oss i vår studie, vilket fastställdes genom muntliga samtal med pedagogerna och via brev till samtliga föräldrar (Vetenskapsrådet 2011:5ff).

(18)

18

4 Resultat och analys

Under första delen i detta kapitel kommer vi att presentera vilket populärkulturellt material som finns på två förskolor. Den andra delen kommer att handla om hur pedagogerna använder sig av populärkulturellt material och medel i verksamheterna. I den tredje delen beskriver vi hur pedagoger uppdaterar sig inom barns populärkultur. Sista delen kommer att sammanfatta vår undersökning. Vi har strukturerat vår analys utifrån våra frågeställningar.

4.1 Populärkultur i förskolan

Lotta och Lisa är verksamma på Loppan, en kommunal förskola med flera avdelningar. Pedagogerna arbetar enligt dem själva inte aktivt och medvetet med populärkultur i verksamheten. Lotta berättar att begreppet för henne, är det barnen möter genom media, leksaker och spel. Lotta beskriver att det som av marknaden erbjuds och som intresserar barn är populärkultur.

Mimmi och Mona arbetar på Myran som är ett föräldrakooperativ och endast består av en avdelning. Populärkultur är ett aktivt ämne på Myran, berättar Mimmi och beskriver populärkultur som allt det barnen är intresserade av och som är aktuellt just nu. Hon nämner exempel på populärkultur i förskolan som musik, kläder och leksaker vilka är aktuella och kommersiella på marknaden och som väcker barns intresse. Hon framhåller att det barn intresserar sig för gemensamt och det de uttrycker på förskolan är populärkultur. Mimmi och Lottas uppfattningar kring populärkultur är likartade och kan liknas vid Fasts beskrivning av att det är i leksaksaks- och klädesaffärer samt i media som barn möter populärkulturen (Fast 2011:91).

(19)

19

Mimmi och Lotta berättar att de ofta ser populärkulturella figurer i form av tryck på barnens kläder, till exempel Star Warsfigurer, Hello Kitty, Barbapappa och Mumintrollen. Dessa figurer finns även i filmer, musik, och leksaker på förskolorna. Förskolorna bjuder på olika populärkulturella intryck, och vi möts till exempel av barn som dansar och lyssnar till Erik Saades låt Popular från en CD med Melodifestivallåtar från 2011. Andra barn leker med Barbiedockor. Det finns pussel med motiv av Hello Kitty, Barbapappa, Cars och Toy Story. På golvet ligger leksaker i form av Byggare Bob traktorer, en Spidermandräkt, ett Pippidockhus och Star Warslego. Väggar pryds av tavlor och väggmålningar föreställande Djungelboken, Nalle Puh, Nemo, Pettsson och Findus samt Disneyprinsessorna.

Barnen på Myran vill ofta visa och beskriva sina populärkulturella erfarenheter som de bär med sig till förskolan, berättar Mimmi. Hon säger att det är värdefullt att välkomna barnens tankar och idéer för att lära känna dem och berättar att hon vill försöka förstå vad de behöver. Mimmi förefaller ha en öppen inställning till barnens intressen vilket kan vara grundläggande för att kunna arbeta med populärkultur på förskolan. Populärkulturen är väl utbredd och närvarande i miljön på båda förskolorna.

4.2 Populärkultur som material och medel

Lotta betonar vikten av att tillhandahålla populärkulturellt lekmaterial såsom leksaker i form av populära figurer från till exempel Tv, spel, böcker och musik. Hon förklarar att de sporadiskt använder lekmaterialet men sällan i lärandesyfte. Ibland sjunger de sånger, läser böcker och pratar om till exempel Pippi och Bamse, eftersom barnen känner igen figurerna och är intresserade av dem. Hon säger att lekmaterialet kan möjliggöra nya idéer och erfarenheter för barnen. Vi tolkar hennes formulering som att materialet då kan ge större variation i barnens lek. Ett exempel på att pedagogerna värdesätter tillgängligheten av lekmaterialet tar Lotta upp, när hon under en intervju berättar om när pedagogerna inhandlar nytt material till förskolan. Hon säger att de utgår från barnens intressen och köper till exempel Barbiedockor, Byggare Bob och Hello Kittyleksaker samt utklädningskläder som pedagogerna känner till att barnen tycker om.

Mimmi beskriver att pedagogerna på Myran till exempel använder musik efter barnens önskemål i samlingen som de spelar, dansar och sjunger till. Hon berättar att de arbetar med teman som utgår helt ifrån barnens intressen, och att de populärkulturella

(20)

20

inslag pedagogerna plockar in i verksamheten är till för att inspirera och utmana barnen. Det framkommer under en diskussion att när Mimmi vill få barnen intresserade av till exempel naturmaterial, kan hon använda populärkulturellt lekmaterial som Pippi att utgå ifrån. De kan då leka sakletare utomhus under en dag och samla saker som de hittar, precis som Pippi. Vidare består utmaningen för barnen av att kunna sätta ord på det upphittade materialet. Det förefaller vara så att Mimmi vill inspirera barnen till att utforska och lära känna sin omgivning, att hon ser Pippi som ett redskap för inspirationen. Utmaningen för barnen blir att lära känna sitt material, som här också skulle kunna utveckla barnens språkliga kompetens.

Ett exempel på ett populärkulturellt inslag får vi ta del av under en observation på Myran, då Mimmi samlar barnen för att introducera ett nytt tema med Pippi Långstrump som både material och medel. Pippidockan används som det centrala innehållet i samlingen. Genom Mimmi samtalar, läser och berättar dockan för barnen utifrån en bok om Pippis liv. Mimmi börjar med att presentera Pippidockan som inledningsvis säger: ”Och i dag tänkte jag berätta för er hur det gick till när jag flyttade in i Villa Villerkulla”. Pippidockan får sedan berätta om hur hon träffade Tommy och Annika, Kling och Klang och Prussiluskan. Hon berättar vidare om sina husdjur Herr Nilsson och Lilla Gubben, sina guldpengar och om vad hon brukar hitta på om dagarna.

När Mimmi berättar historien om Pippi med hjälp av dockan gör hon alltså detta utifrån Pippis perspektiv. Under tiden sitter barnen som trollbundna i en ring runt henne. De är alldeles tysta och följer dockan med blicken. Mimmi ger Pippidockan en särskild röst och rörelser vilket får dockan att nästan verka levande. Mimmi förefaller vara mycket engagerad som använder en docka, med vars hjälp hon aktivt försöker bjuda in barnen i Pippis värld. Hon berättar att hon vill inspirera barnen för att öka intresset inför temat genom att presentera Pippidockan.

Pedagogers fantasi och förmåga att hantera och arbeta med populärkulturellt material kan vara det som sätter gränserna för hur materialet används. Såväl på Loppan som på Myran gav pedagogerna uttryck för ett kreativt förhållningssätt till populärkulturen, dock på olika sätt. På Myran skapade pedagogerna aktivt lärandesituationer med hjälp av lekmaterialet och verkar trygga i att använda Pippi som populärkulturellt material och medel. Pedagogerna på Loppan tillhandahåller lekmaterialet i verksamheten till barnens fria lek men verkar vara obekväma i tanken att själva använda materialet aktivt. Almqvist

(21)

21

framhåller att fantasi kräver tidigare erfarenheter och att välbekanta leksaker ger barn ett starkt stöd för fantasin (Almqvist 1991:60).

4.2.1 Tankar bakom Pippitemat

Under ett samtal med Mimmi berättar hon att tanken med temat Pippi Långstrump var att skapa ett så brett tema som möjligt. Hon berättar om när de på en loppis köpte en leksakskista i tyg från IKEA fylld med Pippipussel, Pippifigurer, Pippiböcker och utklädningskläder inspirerade av Pippikaraktärer. Utifrån detta inspirerades de till att använda kistan som den ”hemliga lådan”. Hon beskriver hur den introducerades till barnen med pompa och ståt och att de ville skapa en spännande upplevelse för dem. Mimmi säger att de bestämde att de enbart skulle använda kistan vid speciella tillfällen och barnen har fått bekanta sig med sakerna i den. Mimmi berättar att de tillsammans med barngruppen varit utomhus och lekt sakletare, precis som Pippi i boken de läst. Här har barnen samlat olika material utomhus och tillsammans undersökt detta med lupp och lampa. Hon betonar att en mängd ord uppkom när de hittade olika material att namnge som de sedan arbetade vidare med genom språk. När dessutom materialen sorterades och klassificerades kom man in på matematik. Undersökningen av materialet, säger Mimmi, skapade ett naturvetenskapligt sätt att arbeta på. Pippidockan blir här ett redskap för att försöka skapa ett intresse hos barnen och utveckla en naturvetenskaplig del i temaarbetet. Detta kan ses som ett exempel på hur populärkulturella material kan användas för att stödja barns kommunikation och lärande, samt utveckla andra material och medel (Nelson och Svensson 2005:59f).

Mimmi berättar att de tänker utveckla Pippitemat ytterligare i form av gestaltning och Pippiteater där barnen själva får göra egna tolkningar av och uttrycka sig i roller, barnen får då arbeta med kommunikation och socialt samspel. Fast framhåller att barn själva kan reproducera scener ur till exempel filmer och sagor på ett nytt sätt och använda sina erfarenheter för att förstå olika fenomen (Fast 2011:91). I denna del av temat är det pedagogerna som startar reproduceringen av boken tillsammans med barnen, men det förefaller ändå vara så att det ger barngruppen en chans att genom sina tidigare erfarenheter tolka och förstå varandra.

Parallellt med händelserna som sker i temat har pedagogerna tillsammans med barnen skapat en ”storbok” som de sätter in dokumentationer i. Mimmi framhåller att den gör

(22)

22

temaarbetet meningsfullt för både pedagoger och barn då de kan reflektera över varje steg i processen. Hon menar att detta ger förutsättningar och underlag för temats utveckling som de vill ska utgå ifrån barnens behov. Mimmi visar oss ”storboken” och förklarar pedagogernas tankar och idéer bakom temat. Genom bilderna och texten i boken verkar situationerna tydliggöras för barn och pedagoger, dessutom kan förutsättningar ges för att kunna återkoppla och reflektera över de dokumenterade momenten. Mimmi belyser vikten av föräldrars delaktighet i verksamheten och att ”storboken” är ett sätt att uppnå detta.

Pedagogerna säger att de vill utgå ifrån barnens tankar och idéer kring populärkultur i verksamheterna, vilket skulle kunna skapa oförutsägbara situationer att utforska. Det vill säga när situationerna inte är planerade av pedagogerna och de inte kan förutse vad som kommer att hända, utan tillåter sig att förundras över det som kan komma spontant från barnen. I den reviderade Läroplanen för förskolan framhålls också att de behov och intressen barn uttrycker bör grundlägga utformningen av miljön och planeringen av verksamheten (Lpfö 98:12 rev 2011). Myran arbetar enligt läroplanen, vilket skulle kunna tillåta pedagogerna att lära av barnen och ha möjlighet att förundras över deras tankar och idéer. Mona säger: ”Det är viktigt att inte avfärda barnens tankar och frågor utan istället undersöka dem för att lära känna dem och förstå vad de vill och behöver”. Monas ord kan liknas vid Johannesen och Sandviks resonemang om att pedagoger skulle kunna släppa taget, backa och låta barnen ansvara för att kommunicera sina upplevelser och intressen (Johannesen och Sandvik 2009:41).

Mona beskriver ett annat sätt att skapa delaktighet genom populärkultur för de minsta barnen. Hon menar att pedagogerna märker på de små barnen när de känner igen populärkulturelllt material som används i samlingen. De ser glädjen i barnens ögon och menar att viljan att delta i samlingen ökar. Även Lotta belyser fenomenet av igenkännandet av populärkulturellt material: ”Det ska vara glädje för barnen. Ett exempel är Hello Kittypussel. Man ser glädjen och igenkännandet i blicken på barnen när de får pusslet”. Mona berättar att de vid ett tillfälle köpt in Barbiedockor med tillbehör då barnen ofta frågat efter detta. Hon beskriver hur pedagogerna började med att presentera dockorna för barnen i en samling, och genom diskussioner kring regler och förhållningssätt till dockorna gjordes en överenskommelse. Hon säger att pedagogerna ville inspirera barnen till lek och framhåller att barnen lär av varandra.

(23)

23

Pedagogernas inköp av dockorna, kan ses som ett uttryck för att de anammat barnens intressen och kunnat sätta sig in i barnens populärkulturella livsvärld. Genom diskussionerna och överrenskommelsen kring Barbiedockorna ville Mona inkludera barnen i att forma verksamheten. När barnen under diskussionerna fick möjlighet att ta del av varandras olika uppfattningar och tankar om populärkulturellt material, i detta fall Barbie, skulle de kunna upptäcka att de tycker olika. Mona skulle kunna skapa förutsättningar till ett öppet klimat i gruppen, där barnen kan våga dela med sig av sina tankar och idéer. Vid ett observationstillfälle på Myran bad barnen Mimmi om att få lyssna på Erik Saades låt Popular. Mimmi anammade barnens önskan och letade fram skivan, kopplade in CD-spelaren och startade låten. Till musiken började några barn dansa med varandra och använda utklädningskläder. Leken utvecklades till att ett barn klev upp på ett bord och dansade där. Några av de andra barnen gjorde på liknande vis och bordet blev plötsligt en scen. Mimmi viskade till oss: ”Det är egentligen inte tillåtet att vara på borden, men jag har inte hjärta till att avbryta dem nu”. Barnen skrattade och showade och verkade ha väldigt roligt. I ett samtal efter observationen menar Mimmi att det ibland är nödvändigt att låta barnen bryta de regler som upprättats på förskolan beroende på vad det kan ge barnen. Vi tolkar situationen som att Mimmi prioriterade barnens glädje framför att rent principiellt hålla på de regler som finns, eftersom hon i första hand säger sig vilja tillmötesgå barnen och att hon är intresserad av hur de utvecklar sin lek. Mimmi ifrågasätter sina värderingar förknippade till sin yrkesroll då hon ibland kringgår de regler som är upprättade för barnen. Hennes inställning förefaller bottna i att hon vill utgå ifrån barnens behov.

4.2.2 Möjligheter och problem

Mona berättar att det finns många olika etniska tillhörigheter på Myran. Hon framhåller möjligheterna med att arbeta med populärkultur i en så etniskt blandad barngrupp. Hon berättar att hon tycker att möjligheterna med populärkultur handlar om mycket, till exempel språk, rörelse, matematik och samtal. Hon beskriver att det ibland kan bli konflikter när föräldrar har olika åsikter om populärkulturella leksaker som tas in i förskolan, och menar att det då kan uppstå en kulturkrock. Mona berättar att hon tycker att barnen ska få ta med de saker de vill till förskolan. ”Det handlar ju om att man får en

(24)

24

kommunikation med barnen”. Det populärkulturella materialet ses som en resurs och Mona framhåller att det är ett sätt att lära känna, förstå och möta barnen.

På grund av att barnen på Loppan är små och att de tillhör olika etniciteter, berättar Lisa att hon tycker att det blir svårt att veta hur hon kommunikativt ska kunna möta barnen genom deras intressen: ” Hinder kan vara att barnen kommer från så många olika kulturer. Det är svårt att veta vad de vill och tycker om”. Lotta säger att det finns många olika förutsättningar för barnen på Loppan och de vill därför inte uppmuntra till att barnen tar med leksaker till förskolan: ”Här finns många familjer med olika ekonomiska förhållanden. När de tar med sakerna blir det ofta bråk om dem därför vill vi inte att de tar med dem”. Hon säger att de istället försöker tillhandahålla populärkulturella leksaker på förskolan.

Lotta och Lisa ger intryck av att vara öppna för populärkulturellt material som ett lekmaterial, men inte som medel för lärande. Pedagogerna säger att de små barnen på Loppan inte tydligt verbalt förmedlar vilka populärkulturella inslag de tycker om, därför upplever pedagogerna det svårt att arbeta med materialet som medel. Denna svårighet skulle kunna vara en anledning till att de har valt att inte använda det som medel i temaarbete och samlingar, då kommunikationen brister och pedagogernas kännedom kring barnens populärkultur delvis saknas. Detta är något som Fast tar upp, när hon menar att pedagogers osäkerhet inför barns populärkultur kan bero på bristande insikter i barns livsvärld (Fast 2011:97). Vi möttes av ett brett utbud av populärkulturellt material på Loppan, dock har vi inte uppfattat någon situation där pedagogerna på Loppan aktivt använt materialet som medel i verksamheten. Mona och Mimmi använder däremot aktivt det populärkulturella materialet som ett medel för lärande i verksamheten. Genom att utgå ifrån barnens intressen och behov säger sig pedagogerna på Myran få inspiration från populärkultur till sina temaarbeten. Det förefaller vara så att för att kunna möta barnen genom populärkultur på förskolan behöver pedagogerna blicka in i deras livsvärld och förstå vad som intresserar dem. Hur pedagogerna sedan väljer att använda populärkultur i verksamheterna verkar därför vara avgörande för hur arbetet utformas.

(25)

25

4.3 Hur pedagoger uppdaterar sig inom populärkultur

Pedagogerna i vår undersökning är överens om och framhåller att det är genom barnen på förskolan som uppdatering av populärkultur sker. Genom att lyssna till det barnen förmedlar om deras livsvärld när de berättar om olika leksaker, TV-program, musik och reklam får pedagogerna kännedom om vad som intresserar barnen. Pedagogerna berättar att de på egen hand söker mer information om en del av de populärkulturella fenomenen. Pedagogerna på Myran berättar att de försöker utforska populärkulturen tillsammans med barnen, för att få en bredare kännedom om vad barnens tankar upptas av. Genom att låta barnen hålla i egna samlingar får de också möjlighet till en inblick i deras intressen. Mona säger att hon i dessa samlingar får veta mycket om vad som cirkulerar i barnens värld genom de diskussioner och samtal barnen själva sätter igång. Lev Vygotskij menade att barn i samspel och i samarbete med andra människor utvecklar sina kognitiva färdigheter (Evenshaug & Hallen 2001:135). Därmed skulle populärkultur kunna vara ett sociokulturellt fenomen vilket kan skapa en gemensam grund för samspel och samarbete hos barn. I samlingarna barnen tillåts hålla kan de utveckla sin sociala kompetens genom samspel och i samarbete med andra.

Mona säger sig sträva efter att vara lyhörd inför barnens intressen för att lära sig vad som figurerar i deras livsvärld. Genom att lyssna till vad barnen på Myran själva förmedlar menar Mona att hon får tillgång till vad som verkligen intresserar dem. Hon berättar att hon genom sin tillgång till barnens intressen kan möta dem på deras nivå. ”Det är viktigt att inte avfärda barnens tankar och frågor utan istället undersöka dem för att lära känna och förstå vad de vill och behöver.”Mona förefaller ha förtroende för barnens egna förmågor och färdigheter när hon säger att hon tillåter och uppmuntrar barnen att själva driva samlingen.

Lotta framhåller att de vardagliga mötena med barnen som till exempel när de kommer till förskolan och pedagogerna möter dem i hallen, är betydelsefulla och ett tillfälle att få ta del av barnens populärkultur. Hon säger att hon redan där kan bekräfta barnen. Hon berättar också att det underlättar att förstå vad barnen intresseras av då hon har egna barn hemma.

Pedagogerna framhåller att det inte räcker med att bara känna till olika populärkulturella fenomen utan en viss fördjupning utifrån barnens specifika intressen underlättar för

(26)

26

mötena. Pedagogerna betonar vikten av att vara lyhörd, intresserad och engagerad i barnens livsvärld, vilket skulle kunna underlätta för pedagogerna att hålla sig uppdaterade. Mimmi säger att pedagoger och barn tillammans bestämmer vad som ska tas in i verksamheten. ”Om jag plockar in något som jag tror är populärt och barnen inte är intresserade av det blir det ju helt meningslöst.”

Lotta berättar att hon lyssnar till det barnen förmedlar när det gäller populärkultur men att det är pedagogerna som bestämmer vad som tas in i verksamheten. Hon säger att det är med tanke på vad barnen tycker om som inhandlingen sker. Att som Mimmi och Lotta inkludera barnen i utformningen av sina verksamheter, skulle kunna skapa broar till demokratiska värderingar. Pedagogerna säger att de ser att det blir mer meningsfullt för barnen om de får vara med och betämma innehållet i verksamheten.

Mona säger att hon strävar efter att möta och förstå varje barn vilket väcker våra tankar kring hur möjligheterna till detta upplevs av pedagoger i stora barngrupper. Hur klarar pedagoger av att möta varje individuellt barn i stora barngrupper där stress kan vara en aspekt av arbetet? Mimmi beskriver att teman alltid utgår ifrån barnen vilket vi tolkar som att varje tema innehåller ett huvudämne med inslag för att intressera och passa hela barngruppen. Denna arbetsmetod skulle kunna ställa höga krav på pedagogerna eftersom det verkar gälla att kunna vara medveten i nuet och agera trots olika omständigheter som exempelvis antal barn, stress och kulturskillnader. Lotta berättar att hon kan uppleva barns glädje genom de populärkulturella material som tillhandahålls, att populärkulturella leksaker i verksamheten är värdefullt. Almqvist menar att det enbart är barnet självt som avgör de pedagogiska effekterna och inte vilka etiketter pedagoger sätter på leksakerna (Almqvist 1991:54). Det förefaller vara så att när pedagogerna känner till vilket populärkulturellt lekmaterial barnen tycker om, kan de tillsammans med barnen samtala kring dessa och bekräfta deras tankar och idéer.

4.4 Slutsatser och sammanfattning

Genom vår studie ville vi undersöka hur pedagoger använder sig av populärkultur i förskolan. Populärkultur förefaller ha en självklar plats på förskolorna i vår undersökning. Pedagogerna på båda förskolorna menar sig ha en positiv inställning till barns

(27)

27

populärkulturella livsvärld. Utifrån sina olika intressen hanterar pedagogerna populärkulturen i verksamheterna. På Loppan har pedagogerna en policy där barnen inte får ta med egna leksaker, istället tillhandahåller pedagogerna det populärkulturella materialet på förskolan. Pedagogerna ger intryck av att genom tillgängligheteten av det populärkulturella lekmaterialet ha en inställning att de möter barnens intressen och behov. Trots att pedagogerna på Loppan har ett positivt förhållningssätt till populärkultur förmedlas inte denna inställning då de inte arbetar aktivt med populärkultur som medel i verksamheten. Snarare uppvisar de ett passivt förhållningssätt till populärkulturellt lekmaterial. Pedagogerna på Myran har däremot en positiv inställning till att barnen tar med egna leksaker dit. De framhåller att det ger dem stora möjligheter till att lära känna barnen. På Myran förefaller det finnas ett aktivt engagemang att arbeta med populärkultur i bland annat temaarbete och samlingar. Pedagogernas engagemang och positiva inställning till populärkultur som material och medel förmedlades tydligt, genom hur de använde populärkultur i verksamheten och hur de utformat den.

Vi ville även utforska hur pedagogerna uppdaterar sig inom barns populärkultur. Pedagogernas inställning till att vara lyhörda till det barnen förmedlar kring populärkultur är likartad på de båda förskolorna. Det barnen förmedlar och uttrycker försöker pedagogerna på både Loppan och Myran ta till sig för att uppdatera sig inom barns populärkulturella livsvärld. Pedagogerna säger sig följa upp de uttryck barnen förmedlar genom att på egen hand söka efter mer information om de populärkulturella fenomenen. På Myran ger pedagogerna intryck av att ha stort förtroende för barnens egna förmågor. Barnen tillåts delge sina tankar och idéer kring populärkulturen och på så vis verkar pedagogerna ha en öppen inställning till att vilja lära av barnen.

Vi ville också undersöka hur beslut tas om vilket populärkulturellt material som är intressant att ta in i verksamheten och varför. Pedagogerna på förskolorna förefaller ha en likartad tanke bakom vad som tas in på förskolorna. De framhåller sin vilja att utgå ifrån barnens intressen och behov och detta gör de på olika sätt. På Loppan framgår det att pedagogerna säger sig vara lyhörda till barnens intresse och behov när de inhandlar lekmaterial. Trots att de betonar detta förhållningssätt berättar de att det ändå är pedagogerna som bestämmer vad som ska handlas in till förskolan. På Myran säger sig pedagogerna ha inställningen att det blir meningslöst att inte bestämma vad som ska tas in i verksamheten tillsammans med barnen. Förskolorna skiljer sig åt i hur de arbetar med

(28)

28

populärkultur. Pedagogerna på Loppan arbetar inte aktivt med populärkultur i förskolan på grund av bristande erfarenheter inom området. När det gäller att kreativt arbeta med material de inte känner sig bekanta och trygga med, väljer pedagogerna på Loppan bort det som redskap och överlåter det till barnen i den fria leken. Genom att de erbjuder tillgång av populärkulturella leksaker kan barnen inspireras till lek. Barnen ges möjligheter till att bearbeta sina tankar och idéer med varandra i den fria leken.

Möjligheter och problem med populärkultur i förskolan är också en aspekt vi har undersökt. Pedagogerna i vår undersökning beskriver att de genom populärkultur kan skapa olika förutsättningar för barnen och att de är avgörande för hur de väljer att arbeta med populärkultur i förskolorna. Pedagogerna på Loppan belyser möjligheter med att lära känna barnen genom att ha populärkulturella leksaker i verksamheten. De säger sig ha svårt att förstå vad barnen förmedlar kring sin populärkultur. Det uppstår ibland konflikter mellan barnen om de tar med egna leksaker till förskolan enligt pedagogerna som inte vill uppmuntra till detta.

Pedagogerna på Myran förklarar att problem som kulturskillnader uppstår ibland och att de på detta vis kan se stora möjligheter med att använda populärkultur som material och medel. De säger att detta inbjuder till kommunikation och samspel mot en gemenskap. De framhåller att de tycker att barnen ska få ta med sig egna leksaker till förskolan och att det skapar förusättningar för kommunikation. Pedagogerna betonar att möjligheterna med populärkultur handlar om att integrera populärkultur som ett sätt att arbeta med språk, rörelse, matematik och samtal. På Loppan vill de utgå ifrån barnen men vet inte hur de ska använda populärkultur som medel. Den passiva roll det populärkulturella materialet spelar hos dessa pedagoger väcker tankar kring hur man skulle kunna stärka populärkulturellt material som medel i förskolan. På Myran säger sig pedagogerna se ett värde med att använda populärkultur både som material och medel och de ger intryck av att ”brinna” för den populärkultur barnen uttrycker intresse för.

Vår undersökning har visat att det är pedagogernas personliga vilja och intressen och de förutsättningar som finns, till exempel verksamhetsform och resurser som är det som avgör hur populärkulturen hanteras och arbetas utifrån i förskolan. Genom vår studie har vi kommit fram till, att eftersom lärande och lek hör ihop kan det bli nödvändigt för pedagoger att finna en balans och kombinera flera olika sätt att arbeta med populärkultur i

(29)

29

förskolan. Vår undersökning belyser även att populärkultur kan skapa en gemensam grund för samspel och samarbete hos barn och pedagoger.

(30)

30

5 Diskussion

Denna studie syftade till att undersöka hur pedagoger förhåller sig till, arbetar med och uppdaterar sig inom populärkultur i förskolan. Studien resulterade i en analys baserad på empiriskt material från observationer, intervjuer och samtal med pedagoger. Den belyser hur pedagogernas olika förutsättningar styr populärkulturens roll i förskolorna. Slutsatsen blev att populärkultur är väl etablerad och förekommer i stor skala på båda förskolorna, men hur pedagogerna väljer att utgå ifrån den i verksamheterna beror på deras personliga viljor och intressen.

Samtliga pedagoger gav intryck av att vilja utgå ifrån barnen och deras intressen i verksamheterna. Trots detta gjordes ett urval av vilka populärkulturella material och medel som pedagogerna ansåg skulle tas in i verksamheterna. Pippi Långstrump hade en central populärkulturell roll på Myran. Man kan fråga sig varför det var just Pippi som pedagogerna valde framför andra av barnens uttryckta populärkulturella intressen. Handlade det om att de kände sig trygga i att arbeta med en figur som har hängt med sedan deras egen barndom, och de själva kunde relatera till? Det hade varit intressant att gå vidare med detta och djupare gå in på vilka värderingar som ligger bakom valet.

5.1 Granskning av metod

Då vi kritiskt granskat vår arbetsprocess upplever vi att det hade kunnat vara till fördel för studien om vi hade återkommit till pedagogerna för en andra och uppföljande intervju. Vi hade fyra planerade intervjuer enligt överenskommelse med pedagogerna. Då oförutsedda händelser i verksamheterna påverkade pedagogernas möjligheter att utföra intervjuerna enligt plan, fick dock två av dem organiseras på annat vis i all hast. Vi ser nu i efterhand att vi kunde haft fler inbokade pedagogintervjuer som reserv, för att kunna följa vår

(31)

31

ursprungliga plan. De medverkande pedagogerna visade dock ett stort engagemang för intervjuerna och ville delta trots avbrotten.

Genom att föräldrarna ombads att muntligt meddela någon i personalen vid invändningar mot barnens medverkan i observationerna, tänkte vi att processen skulle kunna förenklas för föräldrar och personal eftersom inga lappar behövde återlämnas och hållas reda på. Vi förväntade oss att det skulle spara tid. Vi har från början följt våra frågeställningar och vårt syfte men har under arbetets gång konkretiserat och förfinat dem. Styrkan vi upplevt med att arbeta i par är att vi har funnit stöd hos varandra och kommit vidare genom möljigheterna vi haft till att bolla idéer och diskutera problemområden. Däremot har vi upplevt det vara intensivt och tidskrävande att diskutera och komma överens om innehållet i arbetet.

Ett annat sätt att undersöka populärkultur i förskolan skulle kunna vara genom att studera ämnet i tidsskrifter och dokumentärfilm. Det skulle kunna bidra till ett annat perspektiv. En begränsning vi uppfattar med vår undersökning är att vi endast använt ett fåtal pedagoger verksamma vid närliggande förskolor. Hade vårt arbete präglats av studier utifrån tidskrifter och dokumentärer kunde vår undersökning bli mer generellt gångbar.

Genom arbetet med vår undersöknings teoridel, har vi fått större förståelse för populärkulturens möjligheter i förskolan. Möjligheterna för pedagogers förhållningssätt, arbetsmetoder och hur de uppdaterar sig inom barns populärkultur har genom den praktiska delen i vår arbetsprocess exemplifierats och blivit tydligare för oss. Genom hela arbetsprocessen har det även blivit tydligare för oss att det är beroende på hur pedagogerna i verksamheterna, förmedlar populärkulturen som skulle kunna grundlägga de värderingar som bildas hos barnen. Vi upplever därför att en medvetenhet för hur barnen uppfattar sin populärkultur kan vara nödvändig i pedagogiskt arbete. Om vi skulle fortsätta undersöka detta område skulle vi kunna lägga vikt vid betydelsen av att pedagoger inte bara bör känna till populärkultur som fenomen, utan att de även har insikter i hur barn uppfattar populärkulturen. Kombinationen av pedagogers olika förmågor och färdigheter för olika metoder, där pedagoger och barn lär av varandra, skapar ett öppet klimat för samspel och lärande. Som vi tidigare tagit upp förefaller det vara barnen själva som avgör vilket material som blir ett pedagogiskt redskap. Det kan därför vara avgörande att pedagoger uppdaterar sig genom att lära känna barnen, vilket kan möjliggöra insikter hos pedagoger i hur barnen uppfattar populärkulturen.

(32)

32

Examensarbetet har gett oss en djupare förståelse för populärkulturens roll i förskolan och hur man på olika sätt kan anamma och ta tillvara på barns populärkulturella livsvärld, hur man kan använda populärkultur som en resurs i verksamheter för att underlätta det pedagogiska arbetet.

(33)

33

Referenser

Almqvist, Birgitta (1991). Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur

Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva- Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Doktorsavhandling, Uppsala universitet, Instutionen för pedagogik.

Fast, Carina (2011). Att läsa och skriva i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande – några perspektiv. Stockholm: Liber AB

Kennedy, Birgitta (2002). Glasfåglar i molnen – om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: HLS

Løkken, Gunvor & Søbstad, Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Nelson, Anders & Svensson, Krister (2005). Barn och leksaker i lek och lärande. Stockholm: Liber AB

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & kultur

Skolverket (2011). Läroplanen för förskolan 98 – reviderad. Tillgänglig: 2011-10-23 www.skolverket.se

(34)

34

Stukàt, Staffan (2010). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur

Vetenskapsrådet (2011) Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Tillgänglig: 2011-10-23 www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Wagner, Ulla (2004). Samtalet som grund- om den första skriv- och läsutvecklingnen. Stockholm: Bonnier utbildning AB

Wallin, Karin (2008). Pedagogiska kullerbyttor- en bok om svenska barn och inspirationen från Reggio Emilia. HLS Förlag: Stockholm

Werner, Anita (1996). Barn i TV-åldern. Lund: Studentlitteratur

Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur

Åberg, Hillevi & Lenz, Taguchi, Hillevi (2007). Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber AB

(35)

35

Bilaga 1

Intervjufrågor till pedagoger

1. Vad är populärkultur?

2. Hur arbetar ni med populärkultur i förskolan? Vilka metoder använder ni? Vilka lärandeteorier grundlägger arbetet? Vad syftar arbetet till?

3. Vilka möjligheter och hinder ser du kan förekomma genom arbetet med populärkultur? Vilka etiska tankar formar ditt förhållningssätt till

populärkultur i förskolan?

4. Hur håller du dig uppdaterad inom barns livsvärld/populärkultur? 5. Vem bestämmer vilka populärkulturella medel som tas in i

verksamheten? (Barnen, ni, tillsammans)

6. Vilka grundläggande värderingar gör att ni väljer just det ni tar in? 7. Vad anser ni är bra populärkultur?

(36)

36

Bilaga 2

Hej!

Vi skriver just nu vårt avslutande examensarbete på

avancerad nivå i vår utbildning på Malmö högskola. Vårt

arbete handlar om populärkultur i förskolan och innefattar

en undersöknings/forskningsdel där vårt syfte är att

observera pedagogerna på förskolan i deras möten med

barnen och populärkultur. Materialet kommer endast att

användas av oss som ett stöd i vår analys och ingen

personlig information kommer att offentliggöras. Varken

bilder eller namn på förskolan, föräldrar, barn eller

pedagoger kommer att röjas. Om ditt barn av någon

anledning inte önskas delta i vår observation var vänlig att

informera om detta senast fredagen den 9/9.

References

Related documents

Tabellerna innehåller - för varje matplats - flöden och medelhastigheter vid väg- lagen lös snö/snömodd samt spårslitage med någon form av barmark i spåren. Den

Syftet är att undersöka hur elever i grundskolans årskurs 1 kan utveckla historisk empati genom användandet av och samtal kring historisk skönlitteratur samt dess effekt på

Vad menar de egentligen?, Högskolan Dalarna © Anette Strömberg, Karolina Sundqvist & Ingelöv Goës 2006 Konsekvenser av lokal kursplan i form av Ökade och Sänkta krav för eleven

Ever since he first became president in 1999/2000, Putin has been extremely successful at building his pop- ularity on the basis of two predominant Russian political myths:

Thomas

Det är sympatiskt och högst relevant att sätta fokus på denne pionjär, som inte bara med sin entusi- asm och envishet grundade och formade Sveriges för- sta stora

Vissa av studierna som var gjorda i Europa kom fram till att kvinnorna inte alls var belåtna med sitt sexliv och att skadan påverkade deras sexliv negativt (Ferreiro-Velasco et

I Sverige återvinner vi idag 80-90 % av all uppriven eller uppfräst asfalt och vi har en väl ut- vecklad teknik för att kunna välja rätt återvinningsteknik för rätt