ATT VARA ELLER ATT VARA EN
VARA
EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER
HOS UNGA ARBETSSÖKANDE
SARA JANSSON
SOFIA JOHANSSON
ATT VARA ELLER ATT VARA EN
VARA
EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER
HOS UNGA ARBETSSÖKANDE
SARA JANSSON
SOFIA JOHANSSON
Jansson, S & Johansson, S. Att vara eller att vara en vara. En kvalitativ studie om erfarenheter bland unga arbetssökande. Examensarbete i socialt arbete 15
högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2019.
Syftet med föreliggande studie är att undersöka unga arbetssökandes erfarenheter av Arbetsförmedlingens roll i deras etablering på arbetsmarknaden, samt
analysera hur detta kan förstås utifrån en utveckling mot en individualiserad arbetsmarknadspolitik.
Studien bygger på två kvalitativa fokusgruppsintervjuer med totalt åtta
arbetssökande personer i åldrarna 18-24 år. Studien visar att de arbetssökande upplever en ovisshet i vilken roll Arbetsförmedlingen ska spela i deras
arbetssökande, och att deras förväntningar på myndigheten inte besannas i hur det verkligen går till. Ungdomarna i studien upplever att Arbetsförmedlingen ställer krav och har förväntningar på aktivering, vilket kan förklaras utifrån
arbetsmarknadens utveckling mot en aktiveringspolitik. Centralt i vårt resultat är ungdomarnas syn på sin arbetslöshet som ett individuellt ansvar, vilket enligt vår analys kan tolkas som ett resultat av en individualiserad
arbetsmarknadspolitik.Vidare tyder studien på att ungdomarna ser arbete som en del av deras identitetsskapande och en väg till självförverkligande. Detta ställer krav på deras personliga egenskaper och vidare vad som ska ingå i deras personliga varumärke på arbetsmarknaden.
Nyckelord: arbetsförmedlingen, arbetsmarknadspolitik, aktiveringspolitik,
individualisering, personligt varumärke, socialt medborgarskap, ungdomsarbetslöshet.
TO BE OR TO BE AN ITEM
A QUALITATIVE STUDY ON EXPERIENCES
AMONGST UNEMPLOYED YOUTHS
SARA JANSSON
SOFIA JOHANSSON
Jansson, S & Johansson, S. To be or to be an item. A qualitative study on experiences amongst unemployed youths. Degree project in social work 15
credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social
work, 2019.
The aim of this study is to examine young job seekers’ experiences with the Public Employment Service’s during their advance into the labor market. We will analyze how these can be understood with regards to an individualized labor market policy.
The study is based on two qualitative focus group interviews done with a total of eight job-seeking individuals with an age rage of 18-24 years. The study shows that the young jobseekers are experiencing an uncertainty as to the role of the Public Employment Service during their gateway into the labor market. Furthermore, their expectations for the authority are not being fulfilled. The young individuals in the study find that the Public Employment Service insist on their activation in order to receive benefits. This would explain the labor market's development towards activation policies. The study draws the conclusion that the young jobseekers see their unemployment as an individual responsibility.
According to our analysis this can be interpreted as the result of an individualized labor market policy. Furthermore, the study suggests that young people see work as a part of their identity and a step towards self-fulfillment. This results in demands on their personal qualities and what should be included in their personal branding in the labor market.
Keywords: individualization, labour market policy, activation policies, personal
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter som bidragit med sina erfarenheter och tankar i intressanta diskussioner. Vi vill även tacka vår handledare Agneta Hedblom och vår handledningsgrupp som bidragit med värdefulla synpunkter i framställningen av denna studie.
Malmö 9 januari 2019
Sara Jansson & Sofia Johansson
Vi vill poängtera att denna kanditatuppsats till lika delar utförts av båda författarna
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
1.1INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 1
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
1.3RELEVANSEN FÖR DET SOCIALA ARBETET ... 3
1.4AVGRÄNSNING ... 4
2. KUNSKAPSLÄGE OCH TIDIGARE FORSKNING ... 4
2.1ARBETSMARKNADENS UTVECKLING MOT EN INDIVIDUALISERAD AKTIVERINGSPOLITIK ... 4
2.2UNGDOMARS EGNA ERFARENHETER AV ARBETSLÖSHET OCH ARBETSMARKNADSETABLERING ... 5
2.3NYLIBERALISM,NEW PUBLIC MANAGEMENT OCH DESS PÅVERKAN PÅ VÄLFÄRDEN ... 6
2.4SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSLÄGET ... 8 3. TEORI ... 9 3.1SOCIALT MEDBORGARSKAP ... 9 3.2KONSUMTIONSSAMHÄLLET ... 10 3.3INDIVIDUALISERING ... 11 4. METOD ... 13 4.1VAL AV METOD ... 13 4.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 14 4.2.1 Fokusgruppsintervjuer ... 14 4.2.2 Urval av respondenter ... 14 4.2.3 Intervjustrategi ... 16 4.2.4 Genomförande ... 17
4.2.5 Bearbetning och analys ... 18
4.3REFLEKTIONER KRING TROVÄRDIGHET ... 19
4.4ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 20
4.5LITTERATURGENOMGÅNG ... 21
4.6FÖRFÖRSTÅELSE ... 21
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 23
5.1PRESENTATION AV INFORMANTERNA ... 23
5.2ARBETSFÖRMEDLINGENS ROLL I ARBETSSÖKANDET ... 23
5.2.1 Förväntningar kontra verkligheten ... 23
5.2.2 Villkorad ersättning ... 25
5.2.3 Krav på flexibilitet ... 27
5.2.4 Internaliserat ansvar ... 28
5.3PERSONLIGT VARUMÄRKE ... 29
5.3.1 Upplevelser av prestation och krav på anpassning ... 29
5.3.2 En äkta vara ... 30
5.3.3 Företagsamhet ... 31
5.4INDIVIDUALISERING ... 32
5.4.1 Personligt öde och nederlag ... 33
5.4.2 Arbetet som identitet ... 34
6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 36 7. REFERENSLISTA ... 38 7.1LITTERATUR ... 38 7.2INTERNETKÄLLOR ... 40 BILAGA 1 ... 41 BILAGA 2 ... 43
1. INLEDNING
1.1 Inledning och problemformulering
Följande avsnitt avser att redogöra för läsaren hur situationen för unga
arbetssökande ser ut i Sverige idag samt ge en kortare historisk beskrivning för hur situationen sett ut sedan 90-talet. Avsnittet är avsett att presentera vår utgångspunkt för studien och vad som väckte vårt intresse för den. I slutet av avsnittet presenteras studiens syfte och frågeställningar, dess relevans för socialt arbete samt studiens avgränsningar.
I dag lever ungdomar i Sverige under sämre ekonomiska förhållanden jämfört med hur det såg ut för två till tre decennier sedan och ungdomsarbetslösheten är en allt större utmaning i det svenska samhället. Ungdomars förutsättningar för arbetsmarknadsetablering förändrades kraftigt i samband med den ekonomiska krisen i början på 90-talet och en effekt var att allt fler unga vuxna fick en svag förankring på arbetsmarknaden (Olofsson & Panican, 2013). Detta har lett till att etableringsfasen för unga har blivit mer utdragen, det tar längre tid för unga i dag att bli ekonomiskt oberoende och att få förutsättningar att skaffa bostad och bilda familj. En större grupp än tidigare hamnar i långvarigt utanförskap som en följd av arbetslöshet och gruppen unga drabbas oftare av psykisk ohälsa (Ibid).
Ny statistik från Arbetsförmedlingen visar att färre ungdomar mellan 18 och 24 år var inskrivna som arbetslösa i slutet av oktober 2018 jämfört med samma månad förra året. En av anledningarna till detta är enligt Arbetsförmedlingen en stark arbetsmarknad som sänker kraven på erfarenhet och därmed gynnar unga (Arbetsförmedlingen, 2018a). Panican & Olsson-Kaplan (2013) menar att
ungdomsarbetslösheten varierat mycket under senare år, men att den har hållit sig kvar på betydligt högre nivåer jämfört med åren före 1990-talskrisen. Något som stärks av Statistiska Centralbyråns mätning av ungdomsarbetslösheten under 2017 som visar att andelen arbetslösa unga mellan 15 och 24 år låg på 16,8 procent (SCB, 2018a). I arbetet med att minska ungdomsarbetslösheten har
Arbetsförmedlingen ett viktigt uppdrag då det är en av myndighetens prioriterade målsättningar (ESV, 2017). En del i detta arbete är ungdomsgarantin, som innebär att alla unga som skriver in sig på arbetsförmedlingen ska erbjudas jobb,
utbildning eller en insats som leder till arbete inom 90 dagar (Arbetsförmedlingen, 2017).
Det som präglat utvecklingen av arbetsmarknaden sedan mitten på 90-talet är en aktiveringspolitik som betonar den arbetslöses rättigheter men också skyldigheter. I centrum av den utvecklingen stod ungdomarna, och den ungdomsgaranti vi kan se idag är ett resultat av en förändrad arbetsmarknadspolitik (Johansson, 2006). Idag ska unga arbetssökande aktiveras genom olika insatser för att få ta del av ersättning. För de som inte tar emot erbjudanden om sysselsättning kan det innebära sanktioner som minskad eller förlorad ersättning (ibid).
Aktiveringspolitiken hänger nära samman med individualisering då den lägger vikt vid arbetslösa individers personliga ansvar och skyldigheter genom krav på aktivt jobbsökande och deltagande i aktiva arbetsmarknadsinsatser (Hobbins, 2015). Utvecklingen har bidragit till att legitimera Arbetsförmedlingens
individualiserade syn på arbetslöshet och hur den ska bekämpas (Johansson, 2009).
Allmänhetens förtroende för Arbetsförmedlingen har länge varit lågt och enligt den senaste mätningen från Sifo (Sifo, 2018) låg Arbetsförmedlingen bland de tre myndigheterna med lägst anseende. Arbetsförmedlingen beskriver själva att de senaste årens förtroendemätningar visar att myndigheten behöver bli mer
kundvänlig och modern. Av den anledningen inleddes därför en reformering mot en modernare myndighet år 2014. Denna genomgripande reformering sker på flera områden inom myndigheten och har kommit att kallas förnyelseresan. Syftet med förnyelseresan är att öka myndighetens kund- och samhällsnytta
(Arbetsförmedlingen, 2018b).
Det som väckte vårt intresse till denna studie är en video1 på Arbetsförmedlingens hemsida med syfte att bidra till inspiration i jobbsökandet. Videon uppmanar arbetssökande att stärka sitt personliga varumärke som en del i
jobbsökningsprocessen. I videon pratar en “jobbsökarexpert” om att personlig marknadsföring är väldigt viktig i jobbsökandet och kan användas till exempel i text eller under intervju. Personlig marknadsföring delas upp i yttre attribut: kroppsspråk, handslag, röst och ögonkontakt samt inre attribut: personliga egenskaper, självförtroende och självkänsla. Det personliga varumärket beskrivs vara summan av allt det som omgivningen förknippar med en person och
uppmanar arbetssökande att se sig själva utifrån samt analysera sin personlighet. Nedan följer ett citat från videon:
“Marknadsföring är en väldigt viktig del i hela rekryteringsprocessen och genom att du visar att du tror på dig själv, genom att ta initiativ och berätta vad du kan bidra med och har förberett det innan du träffar arbetsgivaren så gör det att du kan komma riktigt långt i en anställningsprocess. Så ta på dig det ansvaret, sträck på dig och lycka till i jobbsökandet.” (Arbetsförmedlingen, 2016)
Videon gjorde oss intresserade av tanken om ett personligt varumärke på arbetsmarknaden då det kan ses som ett konkret exempel på hur individer i ett samhälle uppmuntras till att tänka om sig själva som säljbara varor. Att
Arbetsförmedlingen talar om personlig marknadsföring på detta sätt var nytt för oss och det väckte tankar om hur det är att söka arbete idag. Det fick oss även att fundera över individens kontra samhällets roll i arbetssökandet, och vilken roll Arbetsförmedlingen som statlig myndighet har för arbetssökande individer. Vi har valt att undersöka var unga arbetssökande står i denna utveckling. Detta eftersom att ungdomsarbetslösheten är högre än den totala arbetslösheten i samhället (SCB, 2018b). Vidare skiljer sig ungas arbetslöshet från äldres. Unga arbetssökande är i huvudsak arbetslösa i korta perioder, men drabbas i högre grad av upprepade perioder av arbetslöshet. Långa perioder av arbetslöshet kan vara särskilt bekymmersamma för unga, då arbetslöshet i början av arbetslivet ger långsiktiga negativa effekter, i form av exempelvis framtida arbetslöshet eller lägre inkomster (Olofsson & Panican, 2013). Vi väljer därför att lyfta fram unga
1
Se video: https://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Hitta-jobb/Inspiration-i-jobbsokandet/Personligt-varumarke.html (19-01-08)
arbetssökandes erfarenheter om Arbetsförmedlingens individualiserade arbete samt hur de ser på sitt arbetssökande.
När vi använder begreppet individualiserad arbetsmarknad ovan och hädanefter så syftar vi till den aktiveringspolitik som vuxit fram de senaste 20 åren och som betonar arbetslösa individers skyldigheter att stå till arbetsmarknadens förfogande genom bland annat olika former av insatser för att få del av ersättning. Vi syftar också till den utveckling som betonar individens ökade personliga ansvar, som kan förstås utifrån en nyliberal styrningslogik.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka unga arbetssökandes erfarenheter av Arbetsförmedlingens roll i deras etablering på arbetsmarknaden samt analysera hur det kan förstås utifrån en utveckling mot en individualiserad
arbetsmarknadspolitik. Vi ämnar besvara vårt syfte utifrån följande frågeställningar:
• Hur upplever unga arbetssökande Arbetsförmedlingens roll i jobbsökningsprocessen?
• Hur kan unga arbetssökandes erfarenheter analyseras utifrån en individualiserad arbetsmarknadspolitik?
• Hur upplever unga arbetssökande personer motivationen att skapa ett personligt varumärke i sitt arbetssökande?
1.3 Relevansen för det sociala arbetet
Ungdomsarbetslöshet beskrivs vara en allt större utmaning i det svenska samhället och kan därför ses som relevant att studera från olika infallsvinklar. Vi har valt att studera unga arbetssökandes erfarenheter av Arbetsförmedlingen roll i deras arbetssökande då Arbetsförmedlingen har ett extra stort ansvar för unga som står utanför arbetsmarknaden.
Ämnet är relevant att studera utifrån ett samhälleligt perspektiv då ungdomsarbetslöshet leder till att fler ungdomar blir utan inkomster och erfarenheter och deras arbetskraft går förlorad. Genom att minska
ungdomsarbetslösheten minskar även den totala arbetslösheten i samhället. På ett individuellt plan kan ett uppskjutet inträde till vuxenlivet resultera i utanförskap och social utestängning, då arbetslivet kan bidra med social gemenskap för individen. Att vara utan arbete eller studier under övergångsfasen mellan att vara ungdom och vuxen ökar risken för att hamna utanför arbetsmarknaden även på lång sikt. Studier visar dessutom att arbetslöshet i en individs tidiga vuxna liv kan ha en negativ påverkan för framtida ohälsa, framför allt minskat psykiskt
välbefinnande (Socialstyrelsen, 2017). Det är därför viktigt att höra denna grupp och söka förståelse för deras erfarenheter samt deras behov av stöd för att komma in på arbetsmarknaden eller i studier.
1.4 Avgränsning
Vi har valt att avgränsa vår studie till unga arbetslösa personer i åldrarna 18-24 år, som inte varit arbetslösa en längre period än sex månader och som dessutom varit i kontakt med Arbetsförmedlingen minst en gång under denna period.
2. KUNSKAPSLÄGE OCH TIDIGARE
FORSKNING
I föreliggande avsnitt presenteras den tidigare forskning som ligger till grund för vårt syfte med studien. Forskningsöversikten är indelad i tre avsnitt. Den inleds med en redogörelse för arbetsmarknadens utveckling mot en individualiserad aktiveringspolitik som ger oss en översikt av hur arbetsmarknaden utvecklats sen 90-talet fram till idag. Därefter behandlas ungdomars egna erfarenheter av arbetslöshet och arbetsmarknadsetablering som består av befintlig forskning på ämnet arbetslösa ungdomar. Slutligen redogör vi för nyliberal ideologi, New Public Management och dess påverkan på välfärden. Forskningsöversikten avslutas med en sammanfattning av avsnitten.
2.1 Arbetsmarknadens utveckling mot en individualiserad aktiveringspolitik
En av orsakerna till förändringar i svensk arbetsmarknadspolitik är den
arbetslöshetsutveckling som drabbade den svenska välfärdsstaten i början av 90-talet. På bara några år, från slutet av 80-talet och fram till mitten av 90-talet, ökade arbetslösheten från ca 2 % till nästan 8 % (Johansson & Hornemann Møller, 2009). Under 90-talets första år ökade antalet personer som var aktiva i arbetsmarknadspolitiska konjunkturberoende program, andelen långtidsarbetslösa ökade och framförallt ökade arbetslösheten bland ungdomar. De skiftande
förutsättningarna präglade mycket av den politiska diskussionen och reformaktiviteten in i det tidiga 2000-talet (Johansson, 2006).
Den ökade arbetslösheten gjorde att socialbidraget höll på att bli ett permanent försörjningsstöd till vissa grupper, framförallt ungdomar. Enligt regeringen krävdes det extraordinära insatser för att hjälpa dessa grupper ut på
arbetsmarknaden och det föreslogs då olika kommunala insatser, utöver den rådande statliga arbetsmarknadspolitiken. Insatserna skulle riktas mot arbetslösa ungdomar under 25 år (Johansson, 2006). Det infördes en utvecklingsgaranti för arbetslösa ungdomar som innebar att kommunerna tog över ansvaret att inom 100 dagar erbjuda ungdomen praktik, sysselsättning eller någon annan verksamhet. Ett resultat av utvecklingsgarantin blev en tilläggsparagraf i biståndsparagrafen som sa att kommunen hade rätt att vägra eller nedsätta försörjningsstödet för den enskilde om denne utan godtagbara skäl inte deltog i den anvisade praktiken. Konsekvensen blev då att utvecklingsgarantin inte enbart innebar en rättighet för den unge arbetslöse utan även en lagstadgad skyldighet. Ett centralt instrument för detta var de individuella handlingsplanerna, ett kontrakt som upprättades
tillsammans med den unge och en arbetsförmedlare och som bland annat innehöll en detaljerad plan för den arbetslöse med syfte att underlätta övergången till ett
arbete. Dock var kontrakten också ett sätt att tillämpa sanktioner om dessa inte efterlevdes (ibid).
Trots sjunkande arbetslöshetsnivåer i slutet av 90-talet var det många grupper som riskerade att bli långtidsarbetslösa. I ett försök att stärka arbetslinjen2 och minska andelen långtidsarbetslösa inrättades en aktivitetsgaranti. Den innebar att
utvecklingsgarantin utvidgades och skulle gälla alla åldersgrupper. Tanken var att arbetslösa socialbidragstagare skulle erbjudas att delta i insatser inom sex
månader om de inte fick arbete eller påbörjade en arbetsmarknadsinsats (Johansson, 2006). Den innebar också en vidareutveckling och förstärkning av individuella handlingsplaner för arbetssökande samt förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen i syfte att tydliggöra kraven på aktivitet. Enligt
regeringens utredning var syftet med detta att markera den arbetslöses rättigheter och skyldigheter. De som valde att tacka nej till erbjudet arbete eller annan insats inom garantin, som misskött sig eller som inte deltog i upprättandet av
individuella handlingsplaner, kunde avvisas och hade då förbrukat sin rätt till aktivitetsstöd. Den ökade betoningen på de individuella handlingsplanerna går att förstås som ett uttryck för en individualisering av arbetsmarknadspolitiken med ett större fokus på den arbetssökandes kvalifikationer och sökaktivitet.
Gemensamt illustrerar utvecklingsgarantin, aktivitetsgarantin och förändringarna i Socialtjänstlagen statens ansvar att erbjuda ersättning till medborgarna. Men framförallt illustrerar de medborgarnas skyldighet att göra sitt yttersta för att få ta del av den ersättningen, en skyldighet som numera också är rättsligt sanktionerad (ibid).
Enligt Johansson (2009) har den nya sysselsättningsgarantin bidragit till att legitimera arbetsförmedlingens individualiserade syn på arbetslöshet och hur den ska bekämpas.Hobbins (2015) framhåller att föreställningen om att arbetslöshet beror på arbetslösa individers inställning till arbete eller personliga egenskaper väl förankrad i samhället. Hon menar att diskursen om det individualiserade ansvaret har djupa rötter i historien men att den fått en stärkt betydelse i samband med arbetsmarknadspolitikens förändring mot en betoning på aktivering.
Aktiveringspolitiken hänger nära samman med individualisering då den lägger vikt vid ett aktivt jobbsökande, deltagande i aktiva arbetsmarknadsinsatser och arbetslösa individers personliga ansvar och skyldigheter (ibid). Hobbins (2015) beskriver också hur individualisering bidrar till uppfattningen att orsaken till arbetslöshet finns hos individernas brist på resurser som kompetens, förmåga, motivation eller arbetsmoral.
2.2 Ungdomars egna erfarenheter av arbetslöshet och arbetsmarknadsetablering
I en forskningsrapport undersöker Panican & Olsson-Kaplan (2013) ungdomars och föräldrars attityder till ungdomsarbetslöshet och arbetsmarknadsetablering. Resultatet visar att ungdomarna hävdar att det yttersta ansvaret för deras
arbetsmarknadsetablering ligger på dem själva och de känner sig frustrerade och deprimerade över att vara arbetslösa. Flera tar arbetslösheten som ett personligt
2
Med begreppet arbetslinjen avses den starka arbetsnorm som präglat svensk arbetsmarknad de senaste hundra åren och som tydliggör vikten av att “göra rätt för sig” genom att arbeta och betala skatt (Johansson, 2006).
nederlag och undrar om det är dem det är fel på eftersom de förblir arbetslösa trots egna ansträngningar för att få ett jobb. Resultatet visar också att ungdomarna önskar mer stöd från Arbetsförmedlingen i form av coachning för att diskutera olika vägval och få ett personligt stöd för att bli framgångsrik i arbetssökandet (Panican & Olsson-Kaplan, 2013). De önskar också att Arbetsförmedlingen möjliggjorde så att de arbetslösa träffar andra ungdomar i samma situation för att inte känna sig så ensamma och anklaga sig själv för att ”det är mig det är fel på” (Panican & Olsson-Kaplan, 2013:22). Samtliga av ungdomarna i studien berättar att de söker arbete på ett aktivt sätt men att de sällan kommer så långt som till en arbetsintervju (Panican & Olsson-Kaplan, 2013). Det framkommer också i resultatet att ungdomarna har en negativ bild av arbetsmarknaden och att bristen på arbetstillfällen utgör en förklaring som respondenterna ofta återgår till i sina svar. Sammantaget tyder empirin på att ungdomsarbetslösheten till stora delar handlar om strukturella problem som brist på arbetstillfällen. Men det finns också ett individuellt ansvar, utöver viljan att arbeta.
I sin studie lyfter Hobbins (2015) fram hur det individuella ansvaret speglas i arbetslösa ungdomars egna berättelser. Det framgår i intervjuerna att ungdomarna har internaliserat en föreställning om att arbetslöshet till största del har ett
samband med individens eget beteende och tillkortakommanden. De intervjuade ungdomarna förhöll sig till diskursen om ett individualiserat ansvar och
bekräftade den utan att ifrågasätta den (Hobbins, 2015). De intervjuade refererade genomgående till olika typer av aktivering, exempelvis arbetsmarknadsinsatser, som något positivt och tog därigenom avstånd från passivitet (ibid). Ulmestig (2013) problematiserar begreppet individualisering med utgångspunkt i handläggningen av unga arbetslösa socialbidragstagare. Han har intervjuat tjänstemän på olika nivåer samt unga arbetslösa och undersöker i vilken
utsträckning individualisering kan bidra till möjligheten för de unga arbetslösa att påverka handläggningen. Resultatet visar på att en individualisering blir en belöning för de unga arbetslösa som delar socialtjänstens mål och bilden av hur det målet kan uppnås (Ulmestig, 2013). För de ungdomar som inte delar
socialtjänstens bild av vad som är en rimlig väg till självförsörjning, exempelvis att aktivt söka praktikplats, blir individualiseringen således inte en belöning. Ulmestig menar att individualiseringen därigenom är villkorad. För de unga arbetslösa som inte vill gå i takt med organisationen bidrar inte individualisering till deras handlingsutrymme och jämlikheten mellan den unge och socialtjänsten gör att individualiseringen blir något som villkoras snarare än en rättighet. Rätten att påverka får formen av en belöning snarare än ett erkännande och blir då ett maktmedel mot de unga. Detta ligger i linje med den liberala styrningslogik som betonar alla de vinster som finns med att övertyga de unga att överta
socialtjänstens mål och göra dem till sina egna. På så vis beskriver Ulmestig hur individualisering har ett janusansikte. Det kan bidra till att individer blir sedda men också att de känner sig styrda att dela socialtjänstens mål (ibid).
2. 3 Nyliberalism, New Public Management och dess påverkan på välfärden
I en antologi beskriver ett antal författare hur de tre senaste årtiondena sett ut för nordiska välfärdsstater i och med den nyliberala politikens framgång. Politiska och diskursiva förändringar gällande en dyr och ineffektiv välfärd i behov av reformer har stegvis accepterats på olika håll sedan 1990-talet. Detta har banat
väg för introduktionen och populariteten av en uppsättning nyliberala diskurser och reformer. Nyliberala reformer har influerat forskning såväl som utbildning samt utförandet av socialt arbete (Kamali & Jönsson, 2018). Nyliberalismen är en politisk ideologi som grundar sig på en ekonomisk analys av samhället.
Människan ses som rationell och kapabel att bedöma sina egna intressen och ansvara över sitt liv och sina val. Människans rätt att forma sitt eget liv gynnas av att staten träder tillbaka och lämnar marknaden fri, då det är marknaden som möjliggör att så många människor som möjligt får så stora chanser som möjligt att kunna välja hur de vill leva. Medborgares intressen gynnas av avreglering och privatisering av den offentliga sektorn, och genom att införa marknadsliknande metoder inom den kvarvarande offentliga sektorn (Larsson, 2006). Under de senaste 30 åren har välfärdsstatens gränser och roll minskat, vilket har fått
konsekvenser för socialt arbetet (Kamali & Jönsson, 2018). Att betona individens ansvar för hennes livsvillkor har enligt Kamali & Jönsson lett socialarbetare ifrån en kritisk tradition och har producerat en uppdelning mellan mikro- och
makropraktiker. Att begränsa sociala problem till den individuella sfären riskerar att rama in social rättvisa i individuella termer snarare än strukturella termer. Ett sådant perspektiv betonar individens personliga förändring snarare än social förändring och solidaritet. Detta påverkar fokuset inom socialt arbete från att förstå sociala problem i termer av strukturella och institutionella mekanismer till att fokusera på individuellt baserade lösningar, och att betona individens ansvar för sina misstag och framgångar (ibid).
Herz & Lalander (2018) menar att den svenska välfärdsstaten har varit under press av nyliberala förändringar av den statliga apparaten sedan mitten av 1980-talet. Olika maktregimer kopplade till nyliberala system har skapat övervaknings- och disciplineringsprocesser, genom mätbarhet och dokumentation. Dessa
processer pekar ut människor som avvikare om de inte lever upp till rådande normer. På så sätt har det nyliberala systemet som mål att producera medgörliga och produktiva individer. Utvecklingen mot en nyliberal välfärdsstat har resulterat i konsekvenser för socialt arbete. Enligt författarna sker ett förtryck mot det sociala i socialt arbete, då det skapar ett ökat fokus på individuella subjekt och på ekonomisk och mätbar rationalitet (Herz & Lalander, 2018). Herz och Lalander menar vidare att få förändringar haft så stor inverkan på professionellt socialt arbete i Sverige de senaste årtionden som implementeringen av New Public Management (som i fortsättningen benämns NPM). De drar kopplingar mellan praktiken och nyliberala rationaliteter. Författarna beskriver NPM i korthet som ett sätt att marknadifiera socialt arbete genom att låta en ekonomisk rationalitet ha företräde framför en rationalitet baserad på hjälp och behov. NPM förpassar socialt arbete från en behovs- och rättighetsbaserad praktik till en sfär för riskhantering (ibid).
En grundläggande argumentation för managementreformer så som NPM är behovet av förändring. Offentliga organisationer anses vara föråldrade och i behov av moderna förändringar för att samstämma med nutiden. Denna
förändringsretorik har enligt Hall (2012) präglat managementreformer i Sverige sedan 1980-talet. I Norden har näringslivsinspirerad NPM kommit att bli en dominerande organisationsform inom offentlig sektor (Hall, 2012). Hall beskriver hur NPM bidrar till en marknadisering och företagisering av den offentliga
sektorn genom en rad förändringar. Att den offentliga sektorn utvecklar marknadsliknande handlingsmönster visar sig till exempel i fokuset på
blir även mer företagslika internt genom tydligare ledning och målorientering. Ökad marknadisering och företagisering förutsätter organisering, detta sker exempelvis genom tydliga organisatoriska gränser mot såväl konkurrenter som kunder (Ibid).
Att respekten för individens önskemål är större inom privat än offentlig sektor är ett vanligt synsätt inom NPM. Fokuset på kunden pågår i den del av offentlig verksamhet där medborgaren är i kontakt med tjänsterna, snarare än där det offentliga konstrueras genom politiska processer. Enligt Hall (2012) skapar detta en avpolitisering och individualisering, då vikten inte läggs vid vad medborgare som kollektiv efterfrågar genom sin politiska organisering. Vikten läggs snarare på vad den individualiserade medborgaren, kunden, efterfrågar inom offentliga tjänster. Kundorienteringen innefattar även marknadsföring och
varumärkestänkande. Sammanfattningsvis kan kundorienteringen ses som en allmän koncentration på den individualiserade kundens val och bemötandet av denna kund samt ett systemskifte inom styrningen av den offentliga sektorn (Hall, 2012).
2.4 Sammanfattning av forskningsläget
För att sammanfatta hur forskningsfältet ser ut kring unga arbetssökande samt en individualiserad arbetsmarknadspolitik har vi valt att beskriva utvecklingen av den aktiveringspolitik som präglat arbetsmarknadspolitiken sedan 90-talet. Den har bidragit till att individualisera arbetsmarknaden genom att betona individens rättigheter men framförallt skyldigheter. Tidigare forskning visar också hur det individuella ansvaret återspeglas i unga arbetssökandes egna berättelser.
Forskning visar också att individualiseringen kan bidra till att unga har möjlighet att göra sina röster hörda vid socialtjänstens handläggning, så länge de delar socialtjänstens bild av vad som är en rimlig väg till självförsörjning. För att beskriva den nyliberala utveckling som pågår inom Sveriges välfärdstjänster har vi valt att se närmre på nyliberalismen samt New Public Management. New Public Management består av en uppsättning idéer om hur den offentliga sektorn kan moderniseras genom bland annat ökad effektivitet, mätbarhet, kontroll och styrning. Den privata sektorn har fungerat som förebild och NPM har ett nyliberalt ursprung.
3. TEORI
I följande avsnitt presenteras de teoretiska begrepp vi använt oss av för att
analysera vårt empiriska material. De begrepp som ligger till grund för vår analys är socialt medborgarskap, konsumtionssamhället samt individualisering. Att använda socialt medborgarskap som begrepp ger oss en möjlighet att belysa utvecklingen av de sociala rättigheter som ligger till grund för arbetslösas rätt till ersättning samt institutioners roll i tillämpningen av sociala rättigheter.
Konsumtionssamhället som begrepp använder vi för att illustrera hur synen på arbetet skiftat samt hur arbetsmarknaden marknadifierats och hur arbetskraftens roll blivit påverkad. Slutligen använder vi begreppet individualisering för att synliggöra hur individens ansvar ökat i det moderniserade samhället.
3.1 Socialt medborgarskap
Enligt Johansson (2008) introducerade T.H. Marshall begreppet sociala rättigheter som en del av medborgarskapet under mitten av 1900-talet. Han menar att tiden innan dess dominerades av inställningen att ekonomiskt stöd till arbetslösa skulle vara direkt stigmatiserande och ett incitament för att få människor in i arbete (Johansson, 2008). I samband med de socialpolitiska reformerna under 1900-talet växte en ny samhällsstruktur fram. Social ojämlikhet var inte längre beroende av individens oförmåga utan alla människor fick en social status genom sitt
medborgarskap. Enligt Marshall skedde det då en förskjutning från
gentlemannens plikter och dygder till dennes rättigheter. Johansson (2008) poängterar dock att dessa sociala rättigheter alltid varit förknippade med en uppsättning skyldigheter varav den viktigaste är att arbeta och betala skatt. Sverige har länge varit präglat av en stark arbetsetik, att arbeta har inte bara ansetts som något bra för samhället, det har också setts som ett tecken på att man “gör rätt för sig” (Johansson, 2009:14). I utvecklingen av välfärdstjänsterna i Sverige har denna samhällsmoraliska princip demonstrerat kopplingen mellan rätten till ersättningar av olika slag och tidigare arbetsinsatser och
arbetsinkomster. Ett arbete har således alltid varit förutsättningen för att ta del av de sociala rättigheterna.
Johansson (2008) beskriver vidare utvecklingen av det sociala medborgarskapet idag och kopplar det till den senaste tidens utveckling av arbetsmarknadspolitiken. Han menar att vi rör oss mot ett mer aktivt socialt medborgarskap. I såväl Sverige som många andra EU-länder har det skett ett införande av en aktiveringspolitik som ska öka incitamenten för människor att delta samt stanna längre i arbetslivet. Denna utveckling har bidragit till att återigen betona arbetslinjen och individens skyldigheter att delta på arbetsmarknaden som en förutsättning för ett socialt medborgarskap och sociala rättigheter (Johansson, 2008).
Ett viktigt perspektiv vid studerandet av det sociala medborgarskapet är, enligt Johansson (2008), att analysera de institutioner som realiserar de sociala rättigheterna. I och med att de sociala rättigheterna är materiella, i form av ersättning, så är de beroende av den administrativa strukturen och de finansiella förutsättningarna inom institutionerna vars uppgift är att tillämpa lagen. Ett annat
sätt att beskriva de medborgerliga rättigheterna är som villkorliga möjligheter eftersom de är beroende av faktorer som inte nödvändigtvis regleras i lagstiftning, (Johansson, 2008). Istället har ekonomiska ramar samt tjänstemäns
tolkningsutrymme en stor betydelse för hur de sociala rättigheterna tillämpas. Med andra ord kan det sociala medborgarskapet inte bara härledas till en lagtext utan det är också beroende av de institutioner som bedömer individens rättigheter samt skyldigheter.
3.2 Konsumtionssamhället
Bauman (2012) beskriver hur samhället har utvecklats från att vara ett
produktionssamhälle mot ett konsumtionssamhälle och hur arbetslivets villkor förändrats i samband med detta. Han menar att övergången till ett
konsumtionssamhälle har medfört många djupgående förändringar varav en av de mest avgörande kan vara hur människor fostras till att uppfylla kraven på sina sociala identiteter, alltså hur människor integreras i den sociala ordningen och får en plats däri (Bauman, 2012). Under produktionssamhället var arbetet vägen för att bygga den sociala identiteten och ett huvudverktyg för att konstruera sig själv. Arbetsmarknaden karaktäriserades då av fasta och stabila jobb och yrkeskarriären var ett sätt att bygga en livslång identitet kring sin anställning. Vilken typ av arbete individen hade färgade hela livet, det bestämde inte bara arbetsvillkor utan även förväntad levnadsstandard, familjemönster, socialt liv och fritid,
anständighetsnormer och daglig rutin (ibid). Produktionssamhällets fasta arbetsmarknad har i dagens konsumtionssamhälle bytts ut mot flexibilitet och flyktighet. Idag är inte en stadig, varaktig och väl strukturerad yrkeskarriär ett alternativ på samma sätt. De livslånga anställningarna har ersatts med flexibla och tillfälliga anställningar. Frånvaron av stabila arbeten skapar en marknad av
ständig valfrihet och det är just valfriheten som utgör förutsättningarna för
individen att skapa sin identitet. Idealet i konsumtionssamhället är att inget arbete bör kräva ett ständigt engagemang utan varje engagemang ska vara tillfälligt. Den nya flexibla identiteten ska, precis som konsumtionsvarorna, förvärvas och innehas. För de framgångsrika konsumenterna är världen en oändlig källa av möjligheter och nya upplevelser och i detta bedöms även arbetets värde efter dess förmåga att ge behagliga upplevelser (ibid). Ett arbete som inte ger
tillfredsställelse är inte längre värdefullt. Detta kan jämföras mot arbetets roll under produktionssamhället då alla arbeten hade ett värde i sig genom att tjäna ett högre moraliskt syfte. I konsumtionssamhället ska arbetet istället ses som ett kall och sätt för självförverkligande. Detta är dock nästan omöjligt att uppnå på dagens arbetsmarknad som kantas av tillfälliga anställningar (Bauman, 2012). Enligt Bauman (2002) fungerar den nya otryggheten som en stark individualiserande kraft, eftersom den splittrar människor snarare än enar dem (Bauman, 2002). Vägen från produktionssamhälle till konsumtionssamhälle har enligt Bauman (2008) även kantats av avreglering och privatiseringsprocesser, som resulterat i kommodifiering och rekommodifiering av arbetet och kapitalet. Kommodifiering kan beskrivas som den process varigenom något blir en vara som kan köpas på en marknad, i detta fall beskriver det hur arbetet blir till en vara på arbetsmarknaden. Rekommodifiering innebär att kommodifieringen ökar (Ekholm, 2015). Detta innebär att konsumtionssamhället ställer krav på medborgare att förvandlas till varor, och sedan bibehålla en säljbarhet genom att återuppliva och återuppväcka de förmågor som krävs för att vara en säljbar vara. Människan i ett
konsument som människan kan hävda sitt värde (Bauman, 2008). Därför blir individuella egenskaper en del av människans varumärke. Som konsument exponeras människan för ett stort utbud av varor, samtidigt som hon måste göra sin subjektivitet till en så attraktiv vara som möjligt. Genom att locka individer till att lansera en attraktiv vara av sig själva, drivs de till att anstränga sig så mycket de kan för att öka marknadsvärdet på sig själva. Detta för att göra sig så säljbara som möjligt. De konsumenter som inte är tillräckliga för marknaden utestängs från konsumtionssamhället. Dessa individer betraktas inte vara människor som förtjänar omsorg och hjälp, då det anses vara möjligt för samtliga att följa
konsumtionskulturens universella regler. Att följa konsumtionens regler beror på individens villighet och prestationsförmåga och därför kan utestängning endast vara ett resultat av individuell otillräcklighet. För att undvika denna otillräcklighet och utestängning är det av vikt att öka sin säljbarhet. Att öka sin säljbarhet görs genom att skaffa de egenskaper som marknaden efterfrågar, eller att återanvända egenskaper som kan skapa efterfrågan. Att bli och förbli en konsumtionsvara är egenskapen som avgör medlemskapet i konsumtionssamhället. Hur medlemmar gör sig själva till och förblir varor är deras individuella skyldighet (ibid).
3.3 Individualisering
För att analysera hur de arbetssökande ungdomarnas erfarenheter kan förstås utifrån en individualiserad arbetsmarknadspolitik använder vi
individualiseringsbegreppet med utgångspunkt i Ulrich Becks tes (2000).
Beck (2000) beskriver hur en välfärdsstatlig modernisering tagit plats efter andra världskrigets slut i samtliga av västvärldens industriländer, vilken har lett till en våg av samhällelig individualisering. Beck betonar att individualisering inte är något som plötsligt dykt upp, utan att det funnits liknande individualiserande livsstilar och livssituationer redan under medeltiden såväl som under renässansen. Individualiseringen innebär att individen tilldelats större social frihet men även blivit hänvisad till sig själv och står själv som ansvarig för att forma och planera sitt liv och sitt öde. Mänsklig identitet övergår från att vara något givet till något som ska göras. Detta beror på att individen i och med förhållandevis hög
levnadsstandard och ett utvecklat socialförsäkringssystem har frigjorts från klassvillkor och familjeroller. Traditionella kollektiva gemenskaper har således försvagats. Individen har numera blivit mer obunden sitt ursprung vilket resulterar i att livet upplevs som ett personligt öde. De tolkningsramar som tidigare fanns för vad som var möjligt och önskvärt för individen existerar inte längre som ett riktmärke för hur livet ska utformas. Denna individualiserande syn minskar den politiska betydelsen i samhälleliga problem och kriser, och skapar en bild av att kriserna är individuella, som inte längre kan rotas i det sociala kollektivet. Det sker en ökning av risker i det individualiserade samhället, men det uppstår även nya former av personliga risker och nya former av skuldbelastning. De sociala riskerna individualiseras och den enskilde får bära ett allt större ansvar. Sociala problem uppfattas som personliga brister, skapar skuldkänslor, konflikter och dåligt mående. Den tryggheten som kollektiva gemenskaper tidigare stod för, som nu har försvunnit har lett till att individens individuella ansvar har ökat (Beck, 2000).
Enligt Beck (2000) har det skett ett skifte i vad individer ser som sina mål i livet. Att det förr, under 50- och 60-talen, var bilden av ett lyckligt familjeliv som stod i centrum, för att nu ha övergått i en målsättning om att förverkliga sig själv. Att
finna sitt eget, sanna, jag och att tänka på sin personliga målsättning. På detta sätt blir individen bekräftad och längtan om att fylla ett liv med innehåll stillas. Konsekvenser av detta blir att individen hamnar i en ond cirkel kantad av tvivel och ifrågasättande av sig själv, där frågor om lycka och uppfyllelse står i centrum (Beck, 2000). Att individen betraktar sig själv som ett planeringskontor för sitt eget liv leder till att faktumet att problem drabbar många inte spelar någon roll, då det är upp till individen att avgöra sitt eget öde (ibid)
4. METOD
I följande kapitel redogör vi för hur vi gått tillväga i vår studie samt vilka ansatser som legat till grund för detta tillvägagångssätt. Resonemang kring val av
informanter, samt hur insamlingen av vårt empiriska material gick till följs ett avsnitt där vi redogör för hur vi bearbetade vårt material samt vilken analysmetod vi använt oss av. Detta följs av två avsnitt med reflektioner kring trovärdighet respektive etiska överväganden. Det näst sista avsnittet innehåller en redogörelse för hur anskaffningen av litteratur gick till och kapitlet avslutas med ett avsnitt där vår förförståelse av studien problematiseras och diskuteras.
4.1 Val av metod
För att uppfylla syftet med studien har vi valt att använda oss av fokusgruppsintervjuer samt litteraturgenomgång som metod.
Fokusgruppsintervjuer ligger inom ramen för det kvalitativa forskningsområdet som syftar till att uppfatta saker och ting genom de sociala aktörernas ögon (Bryman, 2018). Den kvalitativa metoden vilar på en konstruktionistisk grund vars ingång är att tolka och förstå den sociala verkligheten. Detta till skillnad från den kvantitativa metodens positivistiska angreppssätt som syftar till en objektiv och oberoende förståelse av verkligheten (ibid). Fokusgruppsintervjuer är en forskningsteknik som bygger på gruppinteraktion kring ett ämne valt av forskaren. Till skillnad från individuella intervjuer är fokusgrupper ett sätt att undersöka hur individer i egenskap av gruppmedlemmar diskuterar kring ett visst ämne.
Metoden fångar således den diskussion och de åsikter som kan växa fram gemensamt i en grupp. De åsikter som framförs kan omformuleras under diskussionens gång och nya idéer kan formas tillsammans (Wibeck, 2010). Fördelar med att använda fokusgruppsintervjuer är att metoden kan skapa en större trygghet att uttrycka sina åsikter om det är fler personer som delar samma erfarenhet. En annan fördel är att det sparar tid under genomförandet av intervjun jämfört med individuella intervjuer. Genom fokusgrupper kan datamängden bli omfattande och transkribering av materialet en utmaning. En annan utmaning kan vara rekryteringen av informanter till fokusgrupperna av praktiska skäl (Bryman, 2018). En annan risk med fokusgrupper kan vara att det bildas ett “group-think” inom gruppen om samhörighetskänsla är hög. Det kan leda till att det skapas kollektiva normer inom gruppen som anger vad som är tillåtet att säga och inte (Wibeck, 2010). Fokusgrupper används i syfte att skapa en mångfacetterad bild av ett problem. Kunskapen som genereras av fokusgrupper baseras på gemensamma, kollektiva erfarenheter och kan även utröna variation som växer fram ur
diskussionerna (Dahlin-Ivanoff, 2011).
Det vi avser undersöka i vår studie är unga arbetssökande personers erfarenheter av sitt arbetssökande och vi strävar därmed efter att förstå fenomenet utifrån hur intervjupersonerna upplever det. För att närma oss detta har vi vänt oss till unga som är arbetssökande och därmed i kontakt med det samhälleliga fenomen vi intresserat oss för (Ahrne & Svensson, 2011). Genom att använda oss av fokusgruppsintervjuer med unga arbetssökande som intervjudeltagare får vi en chans att utforska hur de tänker och talar om ämnet, vi får en inblick i vad de tycker och varför de har denna uppfattning.
Vi hade med fördel kunnat kombinera fokusgruppsintervjuer med exempelvis observation, då fokusgruppsmetoden rekommenderas att användas i kombination med andra metoder (se t.ex. Dahlin-Ivanoff, 2011; Esaiasson m.fl. 2012).
Observation är ett sätt att “närma sig den andres utsiktspunkt” (Lalander, 2011:83). Att observera gruppdeltagarna under fokusgruppsintervjuerna hade kunnat ge oss kunskap utifrån samspel och icke-verbal kommunikation. Det vi främst intresserar oss för är ungdomarnas diskussioner och vi har därför valt att inte fokusera på gruppdynamiska interaktioner genom observation.
För att undersöka vilka kunskaper som finns på forskningsområdet och vad som gjorts tidigare har vi också valt att använda oss av metoden litteraturgenomgång. Litteraturgenomgången bidrar genom att kontextualisera studien samt bygga upp en teoretisk referensram (Bryman, 2018). Genom att grundligt beskriva vår litteraturgenomgång är syftet att öka studiens transparens och trovärdighet (Bryman, 2018).
4.2 Tillvägagångssätt
I följande avsnitt presenterar vi vårt tillvägagångssätt gällande
fokusgruppsintervjuer, urval av respondenter, intervjustrategi, genomförande samt bearbetning och analys.
4.2.1 Fokusgruppsintervjuer
Vi har använt oss av fokusgrupper för att skapa en förståelse för vad unga
arbetssökande personer har för erfarenheter kring arbetsförmedlingens roll i deras etablering på arbetsmarknaden samt hur det kan förstås utifrån en individualiserad arbetsmarknadspolitik. Vår förhoppning har varit att kunskap kan genereras genom att lyssna till gruppdeltagarnas diskussioner. I en fokusgruppsintervju utgörs analysenheten av gruppen. Att använda sig av fokusgrupper innebär att gruppen är sammansatt för ett särskilt syfte, att samtalet är fokuserat kring ett givet tema och att det finns en särskilt utsedd samtalsledare som intar en styrande roll (Esaiasson m.fl, 2012). Att intervjupersonen kan ta ett steg tillbaka och låta gruppen föra ett samtal snarare än att intervjupersonen styr samtalet beskrivs som en fördel för fokusgrupper. Detta har hjälpt oss att skapa rum för gruppen komma igång med samtal, att rikta frågor och påståenden till varandra, vilket i sin tur bjudit in till reflektioner och impulser. Att använda fokusgrupp som intervjumetod kan innebära att antalet teman blir färre, men svaren får en bredare belysning (ibid).
4.2.2 Urval av respondenter
I vår studie har vi valt att inrikta oss på unga arbetssökandes erfarenheter av arbetsförmedlingens roll i deras arbetssökande. En av anledningarna till att vi har valt just unga personer är för att de drabbades hårdast under 90-talets ökade arbetslöshet. Tidigare forskning visar att andelen sysselsatta i åldrarna 20 till 24 år minskade med nästan 20 procentenheter mellan 1990 och 2011 (Panican & Olsson Kaplan, 2013). Ungdomsarbetslösheten är fortfarande hög och statistik från 2017 visar att den låg på 17.8 procent (SCB, 2018a). Tidigare forskning visar också att arbetslöshet tidigt i livet kan resultera i långsiktiga problem (Nordström Skans,
2011). Ytterligare en anledning till att vi valt att inrikta oss på unga personer är att de befinner sig i början på sitt arbetsliv och kan tänkas vara öppna för olika sätt att söka arbete.
För att hitta unga arbetssökande till våra fokusgruppsintervjuer har vi använt oss av ett målinriktat urval samt ett snöbollsurval för att komma i kontakt med
tillräckligt många respondenter. Ett målinriktat urval är en vanligt förekommande urvalsmetod för kvalitativ forskning som grundar sig på intervjuer. Det är ett strategiskt tillvägagångssätt då ambitionen är att skapa överensstämmelse mellan forskningsfrågor och urval, och därför väljs deltagare ut med en önskan om att de ska vara relevanta utifrån forskningsfrågorna. Ett angreppssätt när det gäller urval är ett så kallat snöbollsurval. Detta är en urvalsmetod som används då det inte går att skapa en tillgänglig urvalsram för en population (Bryman, 2018). Syftet med föreliggande studie är att undersöka unga arbetssökandes erfarenheter, därför var det av intresse att komma i kontakt med respondenter som är unga och
arbetssökande. En urvalsram i form av en förteckning över studiens population skulle kunna vara en lista över unga arbetssökande personer som skrivit in sig på Arbetsförmedlingen. Denna lista var inte möjlig för oss att få tag på, då det handlar om sekretessbelagda uppgifter. Därför var snöbollsurvalet en användbar urvalsmetod för vår studie. Ett snöbollsurval innebär att forskaren inleder med att intervjua en person som har information eller upplysningar som är av intresse för studien (Ahrne och Svensson, 2011). Vi vände oss till professionella som kunde tänkas ha kontakt med arbetssökande ungdomar. I första hand var det handläggare på Arbetsförmedlingen, som visade sig ha svårt att bistå med deltagare på grund av den stora omvandling Arbetsförmedlingen genomgår just nu, samt på grund av deras sekretess. Vi blev av dem tipsade om olika arbetsmarknadsprojekt och mötesplatser som arbetar med unga arbetssökande. På detta sätt ledde
professionella som är väl insatta i ämnet oss vidare till att kontakta ytterligare respondenter, som ansetts lämpliga utifrån studiens syfte. Vi fick till slut kontakt med två olika mötesplatser som arbetar med arbetssökande ungdomar, där tillfrågad personal informerades om studien och kriterier för deltagarna, och erbjöd sig att fråga deltagare och därmed skapades fokusgrupperna.
En tumregel för fokusgrupper är att deltagarna bör ha åtminstone en gemensam egenskap. Detta kan bidra till en form av gemenskap och deltagarna kan enklare relatera till varandra och bli bekväma med intervjusituationen (Esaiasson m.fl., 2012). Vi har valt att intervjua personer som har gemensamt att de är mellan 18-24 år samt har varit arbetslösa i högst sex månader. Att intervjua personer som har gemensamma kriterier gör gruppen ur den aspekten till en homogen grupp. Då skillnaden mellan gruppdeltagarna är viktig för att skapa diskussion strävade vi efter att finna personer som kunde täcka in en mångfald gällande kön, etnicitet och ålder inom givet ålderspann (Dahlin-Ivanoff, 2011). Detta är något vi
lyckades med genom att be de kontaktpersoner som rekryterade gruppmedlemmar överväga faktorer som kön, etnicitet och ålder.
Vi har valt att avgränsa åldrarna på våra informanter till minst 18 år och max 24 år. Detta har vi gjort eftersom både SCB och Arbetsförmedlingen benämner arbetslösa ungdomar som personer upp till 24 år. När SCB mäter
ungdomsarbetslösheten utgår de från ett åldersspann mellan 15 och 24 år (SCB, 2018a). Med tanke på etiska aspekter har vi valt bort personer som är under 18 år. Därför resulterade det i ett åldersspann på 18 till 24 år. Arbetsförmedlingens definition av att vara långtidsarbetslös är när en person varit arbetslös i mer än sex
månader (Arbetsförmedlingen, 2018). Vi har utgått från att gruppen
långtidsarbetslösa ungdomar kan tänkas vara en mer utsatt grupp och valde därför att avgränsa oss till ungdomar som varit arbetssökande i max sex månader.
Vi har valt att hålla i två fokusgruppsintervjuer med fyra till sex personer i varje grupp. En anledning till att vi valt två grupper är att fokusgrupper tenderar att generera en omfattande mängd material. Stora datamängder kan vara svåra att analysera och vara tidskrävande. Ett allt för litet antal personer i respektive
fokusgrupp skulle kunna riskera att samtalet stannar av, och med ett för stort antal finns risken att personer tystnar eller att det bildas smågrupper som talar med varandra snarare än att delta i gruppsamtalet. Fyra till sex personer anges som tumregel i litteraturen (se t.ex. Esaiasson m.fl. 2012, Wibeck 2010). Eftersom vi har vänt oss till verksamheter med redan existerande gruppverksamhet så har vi varit medvetna om att de personer vi intervjuat kan ha känt till varandra innan intervjun. Det finns både fördelar och nackdelar med detta. Enligt Esaiasson m.fl. (2012) är en fördel med intervjupersoner som inte känner till varandra att det minskar inslag av redan upprättade roller eller normer som skulle kunna råda i en redan existerande grupp. Wibeck (2010) å andra sidan menar att det finns flera saker som talar för att använda sig av redan existerande grupper. Det kan
underlätta vid rekryteringen av fokusgrupper. Det kan också bidra till en livligare diskussion då det minskar risken för att personer som i vanliga fall är mer blyga och tillbakadragna blir ännu mer tystlåtna samtidigt som starka personer kan ta över i samtalet. Detta är något vi varit medvetna om och därför tagit hänsyn till vid genomförandet av intervjuerna.
4.2.3 Intervjustrategi
För datainsamlingen valde vi att utforma en strukturerad intervjuguide med fem olika typer av frågor: öppningsfrågor, introduktionsfrågor, övergångsfrågor, nyckelfrågor samt avslutande frågor. Vi ämnade skapa oss en uppfattning om hur fokusgruppsintervjuer praktiskt går till och genom att utforma en intervjuguide med motiverade typer av frågor kunde vi lättare förstå proceduren. Detta med anledning av att vår erfarenhet av fokusgruppsintervjuer var liten och vi ville ha något att luta oss emot, samtidigt som vi ville ge utrymme för att kunna ställa följdfrågor och spinna vidare på nya resonemang (Aspers, 2007). Vi inledde intervjuguiden med öppningsfrågor med syfte att skapa en trygghet i rummet och låta deltagarna bekanta sig med varandra och oss genom att samtliga deltagare fick presentera sig. För att sedan genom introduktionsfrågor introducera
Arbetsförmedlingen och vidare i övergångsfrågorna prata om informanternas syn på sin arbetslöshet och kontakt med Arbetsförmedlingen. Mest vikt i
intervjuguiden lades vid nyckelfrågorna då vi ville skapa en diskussion kring personligt varumärke och marknadsföring av sig själv samt Arbetsförmedlingens roll i arbetssökandet. Nyckelfrågorna bestod även av diskussionsfrågor kring videon. Videon om personligt varumärke fungerade som stimulusmaterial. Stimulusmaterial lämpar sig om intervjudeltagarna inte tidigare bekantat sig med ämnet (Wibeck 2010). Då vi inte visste om ungdomarna hade kunskap eller erfarenhet av fenomenet personligt varumärke, lämpade det sig bra att visa en video som kunde väcka frågor och diskussioner. Guidens sista del bestod av avslutande frågor för att ge plats för avslutande reflektioner. Vi strävade efter att utforma frågor i intervjuguiden utifrån våra forskningsfrågor, undvika att ställa
stängda eller ledande frågor. Vår ambition var att ställa frågor som skulle öppna upp till diskussion och låta informanterna tala fritt och öppet (Aspers, 2007).
4.2.4 Genomförande
Vår ambition var att hålla i semistrukturerade fokusgruppsintervjuer trots att vi utformat en strukturerad intervjuguide. Detta för att kunna styra samtalet om diskussionen skulle hamna utanför ämnet samtidigt som gruppmedlemmarna lämnas utrymme att diskutera fritt (Wibeck, 2010). Då våra insikter i hur ungdomar ser på sitt arbetssökande och på varumärkesskapande var begränsade innan intervjuerna var en ostrukturerad fokusgruppsintervju vid planeringen av intervjuerna inte ett alternativ. Detta eftersom en ostrukturerad intervju inte nödvändigtvis innehåller specifika frågor, utan målet med diskussionen är att den ska vara fri. Att använda sig av en helt ostrukturerad fokusgruppsintervju skulle eventuellt ge en särskilt tydlig bild av deltagarnas egna intressen, vilket skulle kunna ha varit användbart för vår analys (ibid). Att använda strukturerade fokusgruppsintervjuer kan tänkas resultera i att styrt samtal och utrymmet för fri diskussion skulle vara mindre, då moderatorns inverkan på samtalet skulle tänkas påverka och genomsyra diskussionen (ibid). En strukturerad fokusgruppsintervju hade möjligen garanterat att samtalet koncentrerats kring våra frågor, men då vi var öppna för informanternas egna tankar och idéer såg vi diskussioner utöver våra frågor som en bonus.
Vi höll sammanlagt två fokusgruppsintervjuer med fyra personer i varje grupp. Båda undertecknade författare deltog vid intervjuerna. Vid respektive intervju intog en av oss rollen som moderator och den andra intog en mer observerande roll med uppgift att föra anteckningar för att fånga upp nyanser i samtalen (Dahlin-Ivanoff, 2011). Moderatorns roll var att introducera ämnet och fördela ordet i gruppen samt att ställa följdfrågor med syfte att utveckla diskussionerna. För att undvika negativa gruppdynamiska effekter såsom kollektiva normer som anger vad som är tillåtet att säga och inte, fördelade moderatorn ordet i gruppen så att alla fick möjlighet att uttrycka sig (Wibeck, 2010). Moderatorn möjliggjorde för samtliga deltagare att få ordet men strävade efter att hålla sig så passiv som möjligt för att hålla diskussionerna fria. Vi behöll rollfördelningen i bägge fokusgrupperna för att skapa så likvärdiga intervjusituationer som möjligt. En fara för trovärdigheten i fokusgruppsdiskussioner är om deltagarna inte säger vad de tänker på grund av grupptryck. Det kan vara så att informanterna endast säger det som är socialt accepterat. Vi höll fokusgruppsintervjuerna i miljöer som för informanterna var bekanta, vilket kan tänkas leda till att de kände en större trygghet i samtalen, vilket kan bidra till ökad trovärdighet i vår studie (Wibeck, 2010). Vid en fokusgruppsintervju kan det vara av vikt för oss som forskare att ställa sig frågan hur vi uppfattas och vad vi representerar för gruppdeltagarna då det kan påverka vad som sker i gruppen. Med detta i åtanke valde vi att inleda intervjuerna med att säga att vi inte är några experter och att det inte finns några rätta svar utan att vi är där för att lyssna och lära av dem (ibid). De båda
gruppintervjuerna krävde olika grad av moderering från vår sida. Den första gruppen tog en mer strukturerad form då diskussionerna inte kom lika naturligt medan den andra gruppintervjun krävde mindre moderering från vår sida. Vi upplevde också att den andra fokusgruppen gick lättare, en anledning till detta kan vara att vi då hade erfarenheten från den första gruppen.
4.2.5 Bearbetning och analys
Bearbetningen av vår insamlade data har liksom insamlingen en kvalitativ ansats, då fokus ligger på gruppens diskussioner och innebörder som växt fram ur dessa (Dahlin-Ivanoff, 2011).
För att generera så tillförlitliga resultat som möjligt bearbetade vi vårt material systematiskt. Genom att utforma en planering över hur analysen skulle gå till kunde vi vara noggranna och kreativa, och samtidigt påminnas om arbetsgången (Wibeck, 2010). Bearbetningen av vårt material påbörjades med transkribering av de bandade intervjuerna. Utöver detta gick vi igenom de anteckningar som förts under fokusgruppsintervjuerna. I detta steg anonymiserades informanterna och tilldelades fingerade namn. Vi valde även att benämna respektive
fokusgruppsintervju för grupp 1 och grupp 2, samt avkodade namnen på organisationerna. Under transkriberingarna strävade vi efter att återge det som sades ordagrant. För att undvika att gå miste om något som sades återgav vi intervjuerna i talspråklig form. Transkriberingarna resulterade i ett omfattande material, något som är ett vanligt faktum för fokusgrupper (Wibeck, 2010). Nyckeln är enligt Dahlin-Ivanoff (2011) att låta studiens syfte styra
analysprocessen. Ett tydligt syfte har fungerat som en förståelseram vid analysen, och vi har varit öppna för allt som skulle tänkas svara på våra frågeställningar. För att skapa en bättre översikt över det transkriberade materialet skrevs det ut. Vi läste igenom materialet flera gånger för att undvika missförstånd och för att undvika att missa oförutsedda infallsvinklar (Arhne & Svensson, 2011). Flera läsomgångar resulterade i att nya ingångar och förståelser dök upp. Genom att läsa materialet med utgångspunkt i vårt syfte och våra frågeställningar urskiljde vi mönster som sedan fungerade som teman, vilka vi kodade intervjuerna utifrån. Teman hade även utgångspunkt i våra frågeställningar. De teman vi kom fram till var “personligt varumärke”, “Arbetsförmedlingen” och “individualisering”.Vi valde dessutom att använda ett fjärde tema för att behålla en öppenhet kring materialet. Detta benämndes “övrigt” och gav plats för material som kunde tänkas vara av intresse men som inte direkt passade under utformade teman. Under respektive teman skapades etiketter, det vill säga sammanfattande ord eller uttryck (Wibeck, 2010), som lyder: aktiv, skyldigheter - rättigheter, krav, ansvar,
anställningsbar, personlig, sälja sig själv, varufiering, företag,
självförverkligande, flexibilitet, orsaker till arbetslöshet, säljbar, motivation.
Etiketterna fungerade som underrubriker till respektive tema för att hitta återkommande uttalanden kring våra frågeställningar. Vi ämnade även finna variationer i uppfattningar och frekvent förekommande uttryck. För att skapa en överskådlighet av materialet färgkodade vi citat utifrån våra utformade teman. Detta var till praktisk hjälp och gjorde det möjligt för oss att markera varifrån citaten tagits i diskussionerna, vilket var av stor vikt för att inte frångå
kontexterna (ibid). Då ett huvudsyfte med fokusgrupper är att förstå kollektiva erfarenheter har citat från en enda deltagare i gruppen inte samma värde om inte kontexten och rådande diskussion räknas in (Dahlin-Ivanoff, 2011). För att tolka innebörden i insamlad data har vi analyserat utsagor i sitt sammanhang.
Nästa steg i kodningen gick ut på att vi klippte ut citat och placerade under respektive tema. Urvalet av citat klipptes ut och kodades under respektive tema,
vilket ökade tydligheten och vi fick en bättre överblick över materialet. Citat som används i vår analys återges ordagrant för autencitetens skull. När det funnits behov av förtydligande i citaten har vi markerat detta med “[ord]”. Detta för att underlätta för läsaren. För att inte presentera och analysera citaten ur sin kontext har vi genomgående kontextualiserat dem genom att beskriva diskussionen de uppkom ur.
Vi har ämnat förstå vår empiri utifrån tidigare forskning samt de valda teoretiska begreppen socialt medborgarskap, konsumtionssamhället och individualisering. Detta är ett sätt att förstå berörda arbetslösa ungdomars erfarenheter av
Arbetsförmedlingens roll i deras arbetssökande, vilket oundvikligen förenklar deras verklighet. Vi har även sökt analysera hur de arbetslösa ungdomarnas erfarenheter kan förstås utifrån en utveckling mot en individualiserad arbetsmarknadspolitik.
I analysen har vi varvat empiri med analys utifrån våra teoretiska begrepp och tidigare forskning. För att skapa tydlighet för läsaren har vi delat upp analysen i kapitel med underrubriker. Kapitlena är baserade på de teman som vi kodade materialet utifrån.
4.3 Reflektioner kring trovärdighet
Inom kvantitativ forskning spelar reliabilitet och validitet en viktig roll för att skapa en bild av forskningens kvalitet och trovärdighet. Att överföra dessa begrepp till kvalitativ forskning kan vara svårt då kvalitativ forskning inte har som huvudintresse att utföra mätningar, samt eftersom kvalitativ forskning utgår från en annan förståelse av den sociala verkligheten (Bryman, 2018).
Vår ambition är att tydligt visa hur vår forskning gått till för att skapa en transparens och på så sätt bidra till en större trovärdighet. Att genomgående redogöra för forskningsprocessen och redovisa tankeprocesser och resonemang för metodval är något som eftersträvats i studien, liksom strävan att skapa en klarhet och tydlighet i texten för att bidra till transparensen (Svensson & Ahrne, 2011). Bristande transparens är en vanligt förekommande kritik som formulerats gällande kvalitativa studier och att slå fast vad som konkret har gjorts i studien eller hur slutsatser kommit fram kan vara svårt (Bryman, 2018). För att öka transparensen och tydligheten ytterligare presenteras en noggrann genomgång av studiens tillvägagångssätt under varje rubrik.
Det som inte går att uppnå genom fokusgrupper är viktigt att överväga och diskutera. Resultatet som framkommit av intervjuerna ger oss inte möjlighet att uttala oss generellt om olika grupper. Resultaten handlar om vad fokusgrupperna som vi har intervjuat uttalat sig om, deras förhållningssätt och resonemang. Vidare uppmuntrar fokusgruppsdiskussioner till diskussion individer emellan och det är det kollektiva perspektivet som framhävs snarare än individuella perspektiv (Dahlin-Ivanoff, 2011). Vi är därför medvetna om att våra resultat inte går att generalisera utifrån våra resultat.
4.4 Etiska överväganden
För att tillförsäkra informanterna i studien en korrekt etisk behandling har vi tillämpat de fyra etiska huvudkraven inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, 2017). Informanterna har informerats enligt dessa fyra huvudkrav muntligt i samband med intervjuerna, samt skriftligt då
informanterna tilldelades informationsbrev (se bilaga 2). Handledare för deltagare i fokusgrupperna fick även ta del av informationsbrevet några dagar innan
intervjun. För att förtydliga informanternas rättigheter informerades dem om deras rätt att, trots inledd medverkan, avbryta pågående intervju utan att behöva ange en förklaring eller utstå negativa följder och att deras medverkan i så fall stryks ur forskningsmaterialet.
Informationskravet har tillgodosetts genom att vi informerat informanterna om studiens syfte och utförandet av den. Informanterna har även blivit informerade om att deras deltagande är frivilligt och om deras rätt att när som helst avbryta sin medverkan, och vi har på så sätt agerat i enlighet med samtyckeskravet.
Konfidentialitetskravet har uppfyllts genom att vi garanterat informanterna största möjliga konfidentialitet. Detta genom att vi dels avidentifierat informanterna i materialet och även förvarat materialet på ett sätt så att obehöriga inte haft möjlighet att ta del av det. För att ta hänsyn till konfidentialitetskravet har vi förutom detta valt att använda fingerade namn på informanterna. Då varken namn på organisationer eller informanter kommer att nämnas i studien kan det betraktas som svårt för utomstående att identifiera enskilda individer. Slutligen har
nyttjandekravet infriats då uppgifter lämnade av informanterna endast används för forskningsändamålet.
Att använda fokusgrupper är ett bra alternativ för att undvika att ställa frågor till en enskild individ som befinner sig i arbetslöshet. Den data som framkommer vid en fokusgrupp visar på hur gruppen tillsammans tänker kring ett visst fenomen. Att använda fokusgrupper har visat sig fungera extra bra när det ämne som berörs är av känslig karaktär. Vi har inte ställt frågor av känslig karaktär, men vi har utgått från att det kan vara känsligt att vara ung och arbetslös. Vi har därför tänkt att fokusgrupper med personer som delar erfarenheter kan vara ett sätt att få mer uttömmande svar jämfört med enskilda intervjuer. Detta för att deltagarna kan känna stöd av varandra och ha lättare att öppna sig än när de sitter i avskildhet med en intervjuare (Esaiasson m.fl., 2012). Fokusgruppers kollektiva karaktär kan ge deltagarna kraft eller makt att stärka sina egna åsikter och erfarenheter. Att uttrycka negativa tankar eller ställningstagande kan vara enklare i närvaro av andra som delar erfarenheten. Att miljön är icke-dömande och tillåtande samt att deltagarna delar känslor och erfarenheter kan ge makt åt individen att uttrycka sina perspektiv (Dahlin-Ivanoff, 2011).
Att använda sig av fokusgrupper ställer krav på forskarens tystnadsplikt och vikten av att de som medverkar visar hänsyn till varandra när det gäller att inte sprida informationen vidare utanför gruppen (Esaiasson m.fl., 2012). Vi har därför upplyst gruppen om tystnadsplikten och de etiska aspekterna med anonymitet i vår studie (Vetenskapsrådet, 2017).
