Vårterminen 2020 | LIU-IEI-FIL-A--20/03468--SE
Vägen till Paris
– en studie av svenskars diasporiska gemenskap &
transnationella relationer i en europeisk metropol
The Road to Paris
– a study of Swedish diasporic community and
transnational relations in a European metropolis
Johanna Lagerlöf
Handledare: Khalid Khayati Examinator: Mikael Blomdahl
Antal ord: 23 328
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Abstract
This thesis explores swedes and the Swedish community in Paris as a diaspora and not simply as forming a temporary, touristic and fragmented stance. The case is set within the specific locality of Paris and considers the historic relationship between the two countries. This, alongside Frances’ policies towards immigration constitutes the context of the Swedish diaspora in Paris. Furthermore, the studied diaspora is viewed partly in relation to other diasporas in France, such as the African, the Kurdish, the Chinese and the Scottish – all facing different conditions as a diasporic group.
The material for this study was assembled through qualitative interviews and analysed with a qualitative content analysis approach. Furthermore, it was analysed in the light of diasporic and transnationalism theories. Through the analyses we see how swedes in Paris fulfil many of the criteria of a diasporic group which is featured in the theoretic literature. They have a dispersion, voluntary and touristic in its form with a focus on the new locality, a homeland orientation where the homeland serves as a present source for values and identity, and boundary-maintenance through a wide range of institutions and social connections. The members of the Swedish diaspora live transnational lives: present in, affected as well as being affected by, both Sweden and France simultaneously. Hence obtaining a form of transborder citizenship, although lacking a political focus. The analysis and discussion paint a picture of a privileged state bound diaspora without a political struggle. They enjoy a high rate of mobility and their ethnic heritage is viewed as an asset – hence no discrimination in the new homeland. The privilege entails the freedom characteristic of that of a nomadic diaspora. However, this nomadic state result in a certain degree of ambivalence and a sense of up rootedness, alongside the positive effects of being at home in two places at the same time.
With its extensive mobility and flexibility, which sets it apart from other diasporas, the Swedish population in Paris form a different kind of nomadic and privileged diasporic unit.
Keywords: Diaspora; Transnationalism: Swedes; Paris; Qualitative analysis; Privileged diaspora
Innehåll
Inledning ... 1
Syfte & frågor ... 3
Avgränsning ... 3
Bakgrund ... 4
Sverige & Frankrike; en historisk anblick ... 4
Frankrike och immigration ... 5
Tidigare forskning ... 8 Afrikansk diaspora ... 8 Kinesisk diaspora ... 9 Kurdisk diaspora ... 10 Skotsk diaspora ... 11 En femte diaspora? ... 12 Teoretiska perspektiv ... 14 Diaspora ... 14 Definitioner av diaspora... 14
Perspektiv på, & kategorisering av, diaspora... 16
Bildandet av diaspora... 18
Transnationalism ... 19
Medborgarskap & Gränsöverskridande medborgarskap ... 20
Dubbla lojaliteter ... 22
Transnationella fält ... 23
Metod ... 25
Forskningsdesign ... 25
Semi-strukturerade intervjuer ... 25
Urval & material ... 26
Transkribering ... 28
Etiska aspekter ... 28
Innehållsanalys ... 28
Källkritik ... 31
Kvalitativ fallstudie & intervjuer – en metoddiskussion ... 31
Svenskar i Paris som diaspora – en teoridiskussion ... 32
Analys ... 34
Svenskar i Paris ... 34
Bildandet av svensk diaspora i Paris ... 35
Gemenskap & Utanförskap ... 37
Hemmahörande på flera platser samtidigt ... 40
Relation till hemlandet ... 41
Generation & Diaspora ... 45
Transnationella aktiviteter bland svenskar i Paris ... 48
Reseprivilegier & mobilitet ... 48
Uppkoppling till hemlandet ... 50
Transnationella nätverk... 53
Svenskhet som attraktiv markör ... 56
Politiskt engagemang hos en priviligierad diaspora ... 58
Diskussion ... 61
Den svenska spridningen & bosättningen ... 61
Hemlandsorientering & diasporabildning bland svenskar i Paris ... 62
Transnationell organisering & nätverk bland svenskar ... 63
Lokaltillhörighet & Paris som gravitationscentra ... 65
Avslutande reflektion ... 69
Källor ... 70
Tryckta källor ... 70
1
Inledning
Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av något underbart.1
…emellanåt kommer en resande landsman på besök för att bjuda mig på frukost på andra sidan floden eller se en teaterpjäs…2
Strindberg
Den svenske författaren August Strindberg befinner sig i Paris. Han skapar, vandrar och ämnar erövra detta stora kulturella centrum. Då och då kommer en annan svensk landsman och hälsar på, vill ta del av staden med honom. Strindberg är långt ifrån den ende svensk som hittat till Paris och där funnit ett hem – kortvarigt eller långvarigt. Drömmen om Paris finns hos många, staden tycks bära på en kosmopolitisk och kontinental lockelse, bestående av frihet, skönhet, vin, kultur och kärlek. Många är de konstnärliga och författande svenskar som hittat hit, såsom Carl och Karin Larsson, Pär Rådström, Anders Zorn, Julia Beck, Ellen Key, Sigrid Hjertén och Nils Dardel3. Dessa konstnärer och författare har ofta skildrat sitt liv i Paris, visat upp det för omvärlden och skapat ett narrativ kring att bo i Paris. Flertalet svenskar som bott eller nu bor i staden hör vi dock inte närmare om eller från. Likväl bär varje person, varje migrant, på sin specifika uppfattning och upplevelse när det kommer till att migrera och att höra hemma på flera platser. Paris, som varje stad, har sina egenheter och sin historia som påverkar varje individs förståelse och framställning av att bo och leva där – av att vara en svensk i Paris, av att befinna sig i en form av medborgarskap som sträcker sig över nationsgränser, som formar upplevelsen och livet i den nya staden såväl som i det forna hemlandet.4 Det formas av utbyte och kommunikation, av forna landsmän som kommer på besök som Strindberg skriver om, och resultatet blir ett liv levt på två platser, i två nationer, samtidigt.
1 August Strindberg, Inferno, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1914, s. 45. 2 Strindberg, s. 33.
3 Carolina Söderholm, ”Picassos Paris”, Populär historia, 2006,
https://popularhistoria.se/vardagsliv/turism/picassos-paris, hämtad 2020-03-01.
4 Nina Glick Schiller, ”Transborder citizenship: an outcome of legal pluralism within transnational social fields”
in Mobile People, Mobila Law: Expanding Legal Relations in a Contracting World (red.) Franz Bender Beckamn & Keebit Bender Beckman, London: Routledge, 2005, s. 76.
2
Då uppstår frågor om var hemma är, frågor kring identitet och tillhörighet. Någonting drev till Paris och någonting håller kvar – håller kvar på platsen såväl som håller kvar den egna kulturen. Begreppet diaspora talar om en spridning och förskingring, om ett hemmahörande på flera platser, om samhörighet och gemenskap, om ett tidigare hemland och ett bevarande av något därifrån, såsom kultur, språk, ritualer, traditioner… Intimitet och samhörighet kan här uppstå mellan svenskar i Paris, just för att de är svenskar. Cohen skriver:
One can marry a spouse of one’s own kind and feel the warm embrace of kinship; one can kneel in common prayer with one’s co-religionists; one can affect easier friendships with those of a common background. Bonds of language, religion, culture and a sense of a common history and perhaps a common fate impregnate a diasporic relationship and give to it an affective, intimate quality that formal citizenship or even long settlement frequently lack.5
Det tycks således finnas något i denna likhet och samhörighet som formar starka band och utgör grunden till en djup gemenskap bestående av delade upplevelser, minnen och kultur. Mycket har skrivits kring diaspora, dock inte kring denna grupp; svenskar i Paris. Den offentliga kulturen och varje specifik plats som berörs av migration och denna typ av gränsöverskridande medborgarskap påverkas även därutav – i detta fall Paris och Sverige. Glick Schiller menar därför att det är viktigt att uppmärksamma och studera dessa processer av migration och hemmahörande på flera platser, detta hopknytande av skilda sfärer och platser. 6 Att studera dessa effekter, hur enskilda individer och aktörer påverkar politiskt agerande, kulturella mönster och politiska uppfattningar. Européer som flyttar inom EU har ej belysts vetenskapligt trots deras ökande antal och den långsamma integrationen.7 Redan för 20 år sedan bodde över 7 miljoner européer utanför sitt hemlands gränser, en siffra som nu nått omkring 17 miljoner, och av dessa är 30 000 - 40 000 svenskar i Frankrike.8 Denna studie ämnar läsa och presentera denna grupp som något utöver tillfälliga ”turister” - som en diasporisk gemenskap.
5 Robin Cohen, Global Diasporas: An introduction, London: Routledge, Taylor and Francis Group, 2008, s. 173. 6 Glick Schiller, s. 78.
7 Gabriel Sheffer, Diaspora Politics: at home abroad, Cambridge: Cambridge University Press, 2003, s. 85. 8 Andreas Liljeheden, “Få svenskar bor i annat EU-land”, Europaportalen, 2018,
3
Syfte & frågor
Syftet med denna studie är att belysa svenskar i Paris som en diasporisk gemenskap med transnationella relationer. Studien ämnar undersöka hur aspekter såsom samhörighet, gemenskap, identitet, mobilitet och tillhörighet tar sig diasporiska uttryck inom gruppen, samt hur de upplevs. Vidare ämnar studien undersöka hur, utifrån dessa diasporiska aspekter, transnationella nätverk och organisationer utvecklas och påverkar.
- Hur berättar gruppens medlemmar om sin spridning till Paris och hur förmedlar de lokaltillhörighet?
- Hur tar sig gemenskapsbildning uttryck i förhållande till lokaltillhörighet och ett bredare diasporiskt fält?
- Hur förhåller sig den studerade gruppen till hemlandet; vilka nätverk, organisationer och utmärkande drag ger denna hållning upphov till?
- Hur ser samspelet mellan lokaltillhörighet och diasporisk bildning ut bland svenskar i kontexten Paris?
Avgränsning
Studien är teoretiskt avgränsad till diasporiska gemenskaper och transnationella nätverk och förbindelser. Konkret kopplas dessa samman med och avgränsas till svensk befolkning i Paris – vilket här inkluderar alla med svenskt ursprung bosatta i Paris för en kortare eller längre tid. Analysen rör sig inom dessa ramar med ett tudelat fokus: ett abstrakt tema rörande spridning, gemenskap och utanförskap, hemmahörande på flera platser samtidigt, relation till hemlandet samt generation och diaspora, samt ett mer konkret tema med fokus på mobilitet och reseprivilegier, kontakt med hemlandet, transnationella nätverk, svenskhet som attraktiv markör och politiskt engagemang hos en priviligierad diaspora. Analysen strävar efter att vara så uttömmande som möjligt ämnet är tidigare tämligen obehandlat, och antar således en mer beskrivande och förklarande än problematiserande karaktär. Detta är avhängigt främst två faktorer: dels att det är en originalundersökning utan tidigare material att förhålla sig och ställa sig problematiserande till; dels att det heller inte finns några andra diasporagrupper att direkt ställa denna gemenskap emot, en komparativ studie är inte möjlig då de är väsensskilda. Studien tar dock stöd i koppling till övriga erfarenheter, det vill säga andra diasporagrupper vilka presenteras i den tidigare forskningen, men är likväl en fallstudie, behandlande svenskar i Paris.
4
Bakgrund
För att skapa en kontext och en bredare förståelse kring gruppen svenskar i Paris ges här en bakgrund till studiens kontext. Inledningsvis en lättare redogörelse för historiska kopplingar mellan Sverige och Frankrike och sedan ett avsnitt om Frankrikes immigrationspolicys, då dessa är avgörande för hur migrationen tar sig uttryck samt för det klimat vari diasporor kan uppstå. I tidigare forskning stiftar vi sedan bekantskap med fyra andra diasporagrupper i Paris, i syfte att kunna kontextualisera en svensk grupp och hämta stöd i tidigare erfarenheter.
Sverige & Frankrike; en historisk anblick
Sverige och Frankrike har genom århundradena haft olika typer av inflytande över varandra, där Frankrikes inverkan på Sverige varit tongivande. Handel har pågått mellan de båda länderna i hundratals år – en ström av virke och järn från Sverige mot textilier, salt och vin från Frankrike, och den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte övertog år 1818 den svenska tronen och blev kung Karl XIV Johan, anfader till nuvarande kung Carl XVI Gustaf.9 Kungafamiljen spenderar även, liksom deras släktingar före dem, några veckor varje år vid den franska Rivieran. Frankrike var under lång tid en politisk och kulturell stormakt att förhålla sig till och influeras av, och Sverige och Frankrikes kulturella utbyte har som sagt en lång tradition.10 Det har främst rört sig om en rörelse norrut, med exempelvis den Svenska Akademien formad efter den franska, men kulturprodukter har även färdats åt motsatt håll. Ett tecken på detta är att Frankrike är det femte landet i världen när det kommer till universitetsstudenter som studerar svenska.11 I Paris finns även den största samlingen av nordiska böcker utanför norden, i bibliotheque Sainte-Gèneviéve beläget vid Pantheon i Paris intellektuella centrum. 12 Bildningsresor till Frankrike har varit vanligt förkommande – för konstnärer och författare verksamma från slutet av 1800-talet var det närmast obligatoriskt att spendera tid i konstens och litteraturens huvudstad.13 Här fanns svenska konstnärskollektiv, befolkade av bland andra
9 Kerstin Hagsgård, ”Kungafamiljen och Frankrike”, Sveriges kungahus,
https://www.kungahuset.se/specialwebbsidor/temasidor/statsbesokfrankrike/kungafamiljenochfrankrike.4.67e94 750148caf4ad272124.html, hämtad 2020-03-01. & Svenska Handelskammaren, ”Frankrike”, Business Sweden, https://www.business-sweden.com/sv/marknader/europa/frankrike/, hämtad 2020-02-15.
10 Andreas Hedberg, ”Ett unikt kulturflöde. Den svenska skönlitteraturens väg till Frankrike” i Médiations
interculturelles entre la France et la Suède. Trajectoires et circulations de 1945 à nos jours, (red.) Mickaelle
Cedergren & Sylvaine Briens, Stockholm: Stockholm University Press, 2015, s. 113.
11 Hedberg, s. 115.
12 Biblioteque Sainte-Genevieve, https://bsg.univ-paris3.fr/iguana.www.main.cls, hämtad 2020-02-15. 13 Eva-Karin Josefsson, ”Kvinnliga konstnärer fann friheten i Paris”, Svenska Dagbladet, 2007,
5
Carl och Karin Larsson, och Paris var runt sekelskiftet 1900 och framåt en metropol som för många signalerande frihet, möjligheter och kreativitet.14
Idag bor 30 000 - 40 000 svenskar i hela Frankrike, främst i de södra delarna och i Paris.15 Det är en brokig skara svenskar som flyttar till staden för studier, för arbete som au-pairer eller inom internationella företag, för att förverkliga konstnärliga drömmar, för att leva ett friare storstadsliv, och inte minst för kärlek. Den svenska närvaron går att höra här och var på gatorna, men den blir även tydlig på andra vis. Här finns en svensk affär, ett svenskt café, Facebook-gruppen ”Svenskar i Paris” och en svensk bar, men även en hel del institutioner, föreningar och andra verksamheter med svensk profil. Det faktum att många svenska organisationer utomlands, som till exempel Svenska kyrkan och Svenska skolan, först slog upp sina portar i Paris visar på den långa och gedigna historiska kopplingen.
Frankrike och immigration
Frankrike är en stat i hög grad präglad av immigration, dock med en stark känsla för tradition och kring sin egen identitet, påverkad av republikens historia.16 Arvet från den franska revolutionen är högst påtagligt. Det lever vidare i kulturen, samhället och politiken, och deklarerar bland annat individens rättigheter framför gruppens samt vikten av republiken.17 Denna republik är odelbar, centraliserad och sekulär – således skildes staten och kyrkan åt år 1905.18 Immigration kan i dagsläget ses som en faktor som utmanar denna centraliserade och homogena republik med sina universalistiska ideal.19
Den första immigrationsvågen i modern tid kom 1850, då det på grund av ekonomisk och industriell tillväxt fanns en hög efterfrågan på arbetskraft.20 Den andra vågen ägde rum under den tredje republiken, 1870 - 1940, då Frankrike kom att räknas som en betydande industriell stormakt. Antalet utlandsfödda ökade nu procentuellt, från 1% 1851 till 3% 1885, och
14 Söderholm, 2006.
15Svenskar i världen, ”Kartläggning av utlandssvenskar 2015”, 2015, https://www.sviv.se/wp-content/uploads/2019/04/Tabell-30-storsta-landerna.pdf, hämtad 2020-02-15.
16 Rogers Brubaker, Citizenship and Nationhood in France and Germany, London: Harvard University Press,
1992, s. 35 ff. & David Howarth & Georgios Varouxakis, Contemporary France: An introduction to French
Politics and Society, London & New York: Routledge, 2014, s. 3. & Jeroen Doomernik, “The effectiveness of
integration policies towards immigrants and their descendants in France, Germany and the Netherlands”,
International Migration Papers, 27, 1998, s. 21.
17 Howarth & Varouxakis, s. 116. 18 Brubaker, 1992, s. 35 ff.
19 Khalid Khayati, From Victim Diaspora to Transborder Citizenship?: Diaspora formation and transnational
relations among Kurds in France and Sweden, Linköping: Linköpings universitet, 2008, s. 135.
6
immigranterna bestod till hälften av människor från Italien och Polen. Efter andra världskriget fortsatte Frankrikes industri att växa. Utveckling, tillväxt och modernisering genomsyrade nationen, och där fanns ett fortsatt stort behov av arbetskraft.21 Howard och Varouxakis skriver att immigranter, till skillnad från idag, då sågs som en nödvändighet och en välsignelse. Ensamma arbetsmigranter sågs som en förutsättning för en fungerande ekonomi men även som försökskaniner för mer flexibla och oklara arbetsförhållanden, vilka inte sågs som möjliga att erbjuda den inhemska arbetsklassen. 22 Khayati poängterar att europeiska immigranter prioriterades och var att föredra framför afrikaner eller asiater, ett faktum som även noteras av Howard och Varouxakis, som skriver att avvägningar kring etnicitet och ras påverkade fransk immigrationspolicy efter andra världskriget. 23 Immigrationen påverkades även av kolonialismen och de dåvarande kolonierna sågs som en källa till arbetskraft.
Dock fortsatte inte tillväxten i det oändliga och ekonomiska kriser under 1970- och 80-tal påverkade starkt synen på immigration. 24 Under denna period antog också immigrationen en mer globaliserad och feminiserad karaktär – ett skifte som ledde till ökad segregation och arbetslöshet. Frankrike har en stark tradition av socialism, och under tidigt 1980-tal dominerade socialismen med president Francois Mitterrand. Det utfärdades under denna period en amnesti till illegala immigranter och rätt gavs åt immigranter att bilda associationer.25 Under denna period skedde en vändning bort från tidigare assimileringstradition. Denna vändning var dock, som Brubaker påpekar, mer symbolisk än faktiskt implementerad i de djupa lagren av policy och styrning, och kom att möta motstånd.26 Extremhögern, med Nationella fronten, stod på andra sidan och 1993 drevs Pasqualagen igenom, vilket sågs som ett steg mot ”noll-immigration”.27 EEC och EU öppnade dock upp för rörelse inom EU-länderna och en ny typ av immigration bestående av studenter, besökare, investerare, säsongsarbetare och specialiserad arbetskraft.28 2006 stiftades en immigrationslag som kräver att immigranter som ej kommer från EU ska lära sig franska för att få uppehållstillstånd.
21 Howard & Varouxakis, s. 26.
22 Ahmed Boubeker, “Outsiders in the French Melting Pot” i Frenchness and the African Diaspora: Identity and
Uprising in Contemporary France (red.) Charles Tshimanga, Charles Didier Gondola & Peter J. Bloom, Indiana:
Indiana University Press, 2009, s. 82.
23 Khayati, s. 116 ff. & Howard & Varouxakis, s. 120. 24 Howard & Varouxakis, s. 120. Khayati, s. 118. 25 Howard & Varouxakis, s. 120 f. & s. 13.
26 Rogers Brubaker, ”The Return of Assimilation?: Changing perspectives on immigration and its sequels in
France, Germany and the United States” i Ethnic and Racial Studies, 24:4, 2001, s. 531-548, s. 536.
27 Khayati, s. 122. 28 Khayati, s. 119 f.
7
Assimilering handlar i vid mening om att öka likhet, både i beteende och kultur samt vad gäller bemötande och behandling.29 Termen innehåller en idé om anpassning av immigranten, vilket indikerar att det franska är överlägset och åtråvärt.30 Då individen betonas är det denne som står ut som den Andre, och en misslyckad integration beror på immigranten själv.31 Frankrike har en lång tradition av republikansk integration och assimilering, den starkaste i Europa enligt Brubaker.32
Frankrikes politiska historia har format höga krav på statens roll. Krav som den idag inte lever upp till, vilket skapar slitningar och missnöje bland landets medborgare.33 Fattigdom och social utsatthet har även bytt skepnad, och återfinns nu inte enbart utanför städerna och bland äldre, utan även bland nyinflyttade grupper i storstäder, bland unga, bland ensamstående föräldrar och ”The Working Poor”, med deltidsanställningar och alltför låga löner. Howard och Varouxakis skriver att dagens Frankrike är en märklig paradox vad gäller nationalitet, immigration och mångkultur; ett samhälle präglat av immigranter som dock inte ser sig själv som ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle.34 Här finns en rädsla för att tappa den enhetliga republiken; en rädsla för såväl globalisering och amerikanisering som islamisering. Macron’s regering tog under hösten 2019 steg mot en stramare immigrationspolitik samt till att göra Frankrike mindre eftertraktat för immigranter generellt, däremot har det gjorts lättare för immigranter med spetskompetenser att bosätta sig i landet.35
Som medborgare i ett EU-land har man rätt att bo, studera, jobba eller vara pensionär i ett annat EU-land.36 Först efter tre månaders vistelse finns vanligtvis krav på registrering, och i Frankrike finns även kravet att alltid kunna legitimera sig med identitetsbevis eller pass. Permanent uppehållsrätt erhålls automatiskt om en EU-medborgare har bott lagligt i ett annat EU-land i fem år. Kortare avbrott kan göras för vistelser utomlands (sex månader per år) eller en längre period på grund av exempelvis sjukdom, graviditet och arbete.
29 Brubaker, 2001, s. 534 f. 30 Howard & Varouxakis, s. 122. 31 Khayati, s. 107.
32 Brubaker, 2001, s. 535. 33 Howard & Varouxakis, s. 26 f. 34 Howard & Varouxakis. s. 115ff.
35 Stangler, 2019-09-28. & Norimitsu Onishi, “France announces tough new measures in immigration”, The New
York Times, 2019-11-06, https://www.nytimes.com/2019/11/06/world/europe/france-macron-immigration.html,
hämtad 2020-02-01.
36 Europeiska Unionen, ”Uppehållsrätt”, Europeiska Unionen,
8
Tidigare forskning
Det finns ingen direkt tidigare forskning inom uppsatsens fält, men däremot ett digert utbud i angränsande. Som berörts är Frankrike ett land präglat av immigration, och forskning kring andra diasporagrupper i Frankrike målar upp en bild av ett diasporiskt fält inom denna kontext. Därför presenteras här angränsande forskning inom samma politiska, geografiska sociala och kulturella kontext rörande fyra andra diasporiska grupper – afrikansk, kurdisk, kinesisk och skotsk. För att belysa dessa diasporors särdrag presenteras de här var för sig, och jämte dessa ställs en femte kategori präglad av turistiskt resande, en kategori som går att koppla till den svenskarna i Paris.
Afrikansk diaspora
Tshimanga, Gondola och Bloom utforskar tillsammans med en rad andra författare i boken
Frenchness & the African Diaspora, motsatsförhållandet mellan det republikanska Frankrikes
”färgblinda” ideologi och hur verkligheten ser ut för franska medborgare med afrikanskt ursprung.37 De ser hur postkoloniala kulturella mönster tvingar in i ”statligt sanktionerad” identitet, men belyser även hur denna utmanas av omförhandlingar och kamp kring franskhet. Paris kan trots allt betraktas som en afrikansk metropol.38 Den afrikanska diasporan återfinns dock inte överallt, utan främst i ”banlieues”, förorter, där de utgör en majoritet av invånarna. Här framträder en fransk postkolonial republik associerad med universella värden av franskhet och medborgarskap, där samtidigt ojämlikhet och missnöje maskeras, och där aktivism bland minoriteter ses som ett hot mot den franska humanismen.39
Tshimanga skriver om motstånd och omförhandling kring franskhet genom hiphop. Genom sin forskning skriver Tshimanga om hur artister synar falskheten i ett land som predikar humanitet men sysslar med rasdiskriminering.40 Hiphopen utgör således en kulturell kritik formad av franska rappare levandes i gränslandet mellan fransk nationell identitet, med alla dess rättigheter, och ett afrikanskt ursprung. Tschimanga skriver: “Rap music in France underlines the multiple challenges that the African diaspora has faced in its attempts to integrate into
37 Charles Tshimanga, Charles Didier Gondola & Peter J. Bloom, Frenchness & the African Diaspora: Identity
& Uprising in Contemporary France, Indiana: Indiana University Press, 2009, s. 7.
38 Tshimanga, Didier Gondola & Bloom, s. 9. 39 Tshimanga, Didier Gondola & Bloom, s. 6.
40 Charles Tshimanga, ”Let the music play: The African Diaspora, Popular Culture, and National Identity in
Contemporary France” i Frenchness and the African Diaspora: Identity and Uprising in Contemporary France (red.) Charles Tshimanga, Charles Didier Gondola & Peter J. Bloom, Indiana: Indiana University Press, 2009, s. 249.
9
French society”.41 En av dessa utmaningar är att både andra och tredje generationens immigranter betraktas som just immigranter.42 Tshimanga skriver vidare att en majoritet av franska rappare har rötter inom det franska imperiet, och att musikgenren tog fäste under och efter 1970-talets oljekris då arbetslöshet och utsatthet ökade i förorterna.43 Dessa områden har kommit att bli en symbol för social problematik – vilket fransk rap behandlar jämte afrikansk diasporisk identitet, det postkoloniala Afrika och rapparnas egna upplevelser av att vara utsatta och marginaliserade franska medborgare. Här lyfts Passi, Hamé och Casey som är födda i Frankrike och har studerat i landet, men ändå uppmanas att assimilera sig.44 Hur assimilerar man sig till sitt eget lands kultur? Andra och tredje generationen av den afrikanska diasporan går i franska skolor, pratar franska jämte afrikanska språk – de är både franska och afrikanska. De bär på en kulturell mångfald och mångbottnad identitet som det inte tycks finnas rum för i det franska samhället.45 Här diskuteras franskt medborgarskap med rötter i den franska revolutionen och en diasporisk identitet som visar att band, hemmahörande och lojalitet kan vila på flera platser samtidigt.46
Kinesisk diaspora
Som i många andra metropoler finns i Paris ”quartier chinois”, kinesiska kvarter, och en kinesisk diaspora. Tian studerar till vilken grad integration av kineser i Paris lyckats. Genom semi-strukturerade intervjuer av personer födda i Frankrike, anlända som ungdomar eller i vuxen ålder, utforskar han en diasporisk upplevelse och vad som påverkar graden av integration.47 Tian pekar på den ökade spänningen kring invandring och etnicitet i Frankrike under de senaste åren, och drar paralleller mellan bemötandet av människor från tidigare franska kolonier i Nordafrika och kineser. De som inkluderas i Tians studie, således räknandes som diasporamedlemmar, är inte uteslutande immigranter. Här inkluderas alla med kinesiskt ursprung som bor utanför Kina, oavsett födelseplats och medborgarskap, oavsett intention att återvända till Kina eller ej.48
41 Tshimanga, s. 249. 42 Tshimanga, s. 250. 43 Tshimanga, s. 251. 44 Tshimanga, s. 264. 45 Tshimanga, s. 272. 46 Tshimanga, s. 271.
47 David K. Tian, ”Chinese in France: Diasporic experiences vary depending on generation and age of arrival”, i
Asian Ethnicity , 20:4, 2019, s. 436-450, s. 439.
10
Ett välbevandrat immigrationsmönster som vuxen är att arbeta inom restaurangbranschen. Tian noterar att franskfödda medlemmar av diasporan visar på en större variation vad gäller professioner.49 Vidare ser han att en högre ankomstålder leder till en ökad svårighetsgrad vad gäller integration i det franska samhället. Tian härleder detta till ett etniskt fokus på arbetsplatser, samt till att inlärning av ett nytt språk och kulturell anpassning försvåras med högre ålder. Framför allt lyfts språket som en avgörande faktor, Tian skriver:
”This observation is important because language, in particular, is one way in which people feel connected to one another on a deeper, more emotional level, and having limited ability to express oneself and communicate with others has severe negative effects on integration in a new society.”50
Tian menar att det inte bör vara förvånande att de som flyttat som vuxna uppvisar en lägre grad av lyckad integration, men likväl är det något förvånande att dessa individer icke desto mindre ser Frankrike som ett tolerant och öppet land utan rasism.51 De som nått en högre grad av integration har också fler upplevelser av, och större medvetenhet kring, rasism och förtryck; flertalet informanter i Tians studie uttrycker en ovilja att benämna sig själva som franska trots franskt medborgarskap.52 Sammanfattningsvis är det svårare att integreras som vuxen. Vidare sammanfaller en lägre grad av integration med en mer positiv bild av Frankrike, medan en mer lyckad integration i det franska samhället leder till en bild av Frankrike som fientligt inställt till personer med asiatiskt ursprung.
Kurdisk diaspora
En komparativ studie av Khayati undersöker kurdisk diaspora i Sverige och Frankrike med fokus på samhörighet och förening utifrån negativa erfarenheter, men även hur detta kan resultera i positiva erfarenheter genom kurdiska transnationella praktiker.53 Det är inte klart hur många kurder som lever i Frankrike, men siffror finns på runt 100 000-150 000.54 Den kurdiska immigrationen har skett i vågor av först arbetskraftsinvandring och sedan flyktingar med ett
49 Tian, s. 439. 50 Tian, s. 439. 51 Tian, s. 440. 52 Tian, s. 442. 53 Khayati, s. 2. 54 Khayati, s. 142.
11
intellektuellt kapital och politisk medvetenhet vilket osökt ledde till en politiserad hemlandsnationalism.55
Den kurdiska befolkningen är spridd över Frankrike men återfinns främst i utkanten av städer, framförallt i Paris, ”…where like any other ethnic group they are struggling against different forms of social exclusion while at the same time creating their diasporic associations and networks.”56 Här skapades bland annat l’Institut Kurde de Paris, en icke-politisk och sekulär organisation som fungerar som en mötesplats för konstnärer, intellektuella och så vidare. Syftet är att bevara kurdisk historia och kultur samt det kurdiska språket; att göra kurdisk kultur känd i Europa genom forskning, kulturella evenemang, läroböcker och bidrag till kurdiska studenter i Frankrike.57 Det finns många liknande institutioner med en transnationell profil, Khayati skriver dock att de ställs inför flera svårigheter, bland annat att hålla ett balanserat fokus inåt, till Frankrike, och utåt, till hemlandet. Det spiller lätt över till ett fokus på hemlandet.
Khayati skriver vidare om Sarhadi kurder och hur de bildar närmast en diaspora inom den kurdiska diasporan, betonande sin kultur, berättelser, musik, danser, talesätt och seder. Här finns även minnet av att ha motstått assimilering i Turkiet.58 Khayati har studerat denna del av diasporan i Marseille och pekar på att narrativet kring hemlandet är starkt och präglat av ihållande negativa och traumatiska minnen.59 Här finns offerperspektivet och en berättelse där förtryck och påtvingad migration är tongivande. Denna offerdiasporas omvandling till transnationellt medborgarskap ser Khayati försvåras dels av gruppens sociala sammansättning, integrationskontexten i Frankrike samt närvaron av PKK.60
Skotsk diaspora
Stewart Leith och Sim ställer sig frågan om skottar i dagens Frankrike utgör en diaspora genom att studera dess ursprung, influenser, attityd och beteende inom och gentemot diasporan.61 Författarna redogör för den långa delade historia som finns mellan Skottland och Frankrike, men förutom några traditionella samlingar i Bretagne, finns där inga direkta spår av fortsatt
55 Khayati, s. 143. 56 Khayati, s. 149. 57 Khayati, s. 150 f. 58 Khayati, s. 154 f. 59 Khayati, s. 158 & s. 173. 60 Khayati, s. 174 f.
61 Murray Stewart Leith & Duncan Sim, ”Les Écossais en France: A modern diaspora?” i Social Identities, 23:2,
12
nära socialt och kulturellt samspel.62 De flesta i den undersökta gruppen flyttade till Frankrike från 1970 och framåt i och med formandet av vad som idag är EU.63 Det är oklart hur många skottar som faktiskt bor i Frankrike. Skotsk diaspora finns på andra håll, bland annat i USA, och nyligen genomförd forskning visar att den skotska diasporans utformning varierar i hög grad beroende på geografisk plats och kontext, lokaliteten, gemensamt är dock en frivillig migration och spridning.64 En stor del av deltagarna i Stewart Leith och Sims studie flyttade till Frankrike på grund av arbete och affärsmöjligheter och kan kategoriseras som medelklass.65 Flera av deltagarna i studien har barn, och trots att barnen inte intervjuades erhölls kunskap kring dem genom föräldrarna. Många av barnen är födda i Frankrike och har genomgått fransk skolgång, ett fåtal återvände till Storbritannien för skolgång där.66 Två-språkighet framkom som väldigt viktigt för föräldrarna, liksom kännedom kring sin familjs och släkts historia. Resor fram och tillbaka, liksom semestrar i Skottland, var vanligt förekommande. Trots detta intresse fanns inte någon hög grad av involvering i skotska organisationer i Frankrike, dock gick att urskönja ett mönster av en individuell implementering av skotska traditioner och kulturella element i sin lokala omgivning. Vid samtal kring att återvända till hemlandet framkom visa faktorer, såsom barn i Frankrike, ekonomiska resurser, avsaknad av familj i hemlandet och tidsaspekten, som betydelsefulla.67 Återkommande var en önskan om att bli begravd eller få sin aska spridd i Skottland, som ett sätt att komma hem slutgiltigt. Myten kring att återvända är betydelsefull och ett nyckelement hos skottar i Frankrike. Stewart Leith och Sim ser även ett mönster av att den diasporiska medvetenheten och identiteten mattas av för var generation – det är dock inte uteslutande så, och där finns även bland barnen en skotsk nedärvd erfarenhet.68
En femte diaspora?
Det finns ingen tidigare forskning kring svensk diaspora i Paris, men däremot kring den svenska och västerländska turisten. Syssner och Khayati skriver om denna grupps tre privilegier – den frivilliga mobiliteten, det selektiva seendet samt den omedelbara sortin.69 Den frivilliga
62 Stewart Leith & Sim, s. 180. 63 Stewart Leith & Sim, s. 180 ff. 64 Stewart Leith & Sim, s. 181. 65 Stewart Leith & Sim, s. 183. 66 Stewart Leith & Sim, s. 185. 67 Stewart Leith & Sim, s. 187. 68 Stewart Leith & Sim, s. 190.
69 Josefina Syssner & Khalid Khayati, ”Veni, Vidi, Adios” i Det globala reseprivilegiet (red.) Mekonnen
13
mobiliteten innebär möjlighet att välja resmål men även att kunna välja att stanna hemma. Likväl bidrar flera faktorer till att avgöra vilka resmål som är möjliga, såsom turistens erfarenhetsrum och förväntningshorisont, samt tillgång till information och kapital. Denna typ av frivillig mobilitet återfinns hos blott en liten priviligierad del av världens befolkning. Turistens möjligheter, alternativ och förväntningar kan skapa en viss oro och ambivalens hos denne. Vilka platser ska besökas? Här spelar andra resenärers berättelser, upplevelser och minnen in, de kan fungera som en avgörande faktor. Det andra privilegiet, det selektiva seendet, innebär ”…möjlighet att avskärma sig från delar av den politiska, sociala och ekonomiska situation som råder i det land som besöks.”70 Det möjliggörs av tidsaspekten, att den resande är en gäst på tillfälligt besök under en kortare period. Detta är själva intentionen med resan: en nöjesbetonad kontrast till det långsiktiga och vardagliga. Turisten är således fullkomligt självorienterande, reser utefter lust och vilja och kan när som helst lämna platsen, vilket för oss till det tredje privilegiet.71 Om något dramatiskt eller tragiskt händer på platsen, upphör den att vara ett nöjesbetonat resmål. Det finns då ingen anledning att bli kvar och en snabb sorti ses som en rättighet. Alla resande och turister är olika, men likväl besitter den västerländska turisten privilegier när det kommer till mobilitet. Syssner och Khayati skriver: ”Sedd ur ögonen på den frivilligt mobila turisten framstår världen gärna som en öppen och tillgänglig värld, dominerad av globalt, friktionsfritt resande.”72 Häri ligger att inte behöva bry sig närmare – individens valfrihet och möjlighet till mobilitet och rörelse fokuseras. Svenskar i Paris kan betraktas, och har till stor del betraktats, på detta vis, som tillfälliga nöjessökare.
70 Syssner & Khayati, s. 44. 71 Syssner & Khayati, s. 47. 72 Syssner & Khayati, s. 53.
14
Teoretiska perspektiv
I detta kapitel presenteras och redogörs för studiens teoretiska perspektiv och ansatser. Det teoretiska ramverket består av diaspora och transnationalism, och först behandlas begreppet diaspora utifrån definitioner, kategorier, perspektiv och formerande, och sedan transnationalism utifrån medborgarskap och gränsöverskridande medborgarskap samt transnationella fält och dubbla lojaliteter.
Diaspora
Ordet diaspora har ett ännu idag talande grekiskt ursprung: ”speiro” betyder att så, och ”dia” över.73 Det handlar om en spridning men även om sådd; ett bevarande av något som växer på en ny plats. Begreppet behandlar således hemmahörande på flera platser samtidigt och de relationer som uppstår därur.74 Med avstamp i den judiska diasporan beskriver Brubaker hur tidiga akademiska diskussioner var starkt kopplade till hemlandet, i synnerhet drömmen och mytologiserandet därom. 75 Kategorisering av möjliga diasporiska grupper har sedan modellerats efter denna på olika vis, med ett fokus på hemland och offerperspektiv. Det stora samtida intresset för diasporor har dock lett till att begreppet har kommit att vidgas, så även synen på vad de stammar ur.76 Adamson lyfter att diasporagrupper uppkommer till resultat av politisk mobilisering, transnationella aspekter och social identitet.77
Definitioner av diaspora
En diaspora kan ses som en transnationell etnisk grupp sammanbunden och definierad av en gemensam identitet samt besittande band till ett verkligt eller imaginärt hemland. 78 Safran lägger stor vikt vid hemlandet, och menar att minoritetsgrupper som delar flera av följande karaktäristika kan definieras som diasporiska: spridning från ett centrum, kollektivt minne eller myt kring hemlandet, alienation i det nya landet, att de gemensamma förfädernas hemland
73 Sheffer, s. 9. & Fiona B. Adamson, “Constructing the Diaspora: Diaspora Identity Politics and Transnational
Social Movements” i Politics from Afar: Transnational Diasporas and Networks (red.) Terrence Lyons & Peter Mandaville, London: Hurst & Company, 2012, s. 29.
74 Khalid Khayati & Magnus Dahlstedt, “Diaspora: Relationer och gemenskaper över gränser” i International
Migration and Ethnic Relations, Critical Perspectives (red.) Magnus Dahlstedt & Anders Neergard, London:
Routledge, 2015, s. 83.
75 Brubaker, 2006, s. 2.
76 Sheffer, s. 5. Adamson, s. 29. 77 Adamson, s. 50.
15
betraktas som det sanna hemlandet, en kollektiv ansats eller vilja till att återskapa hemlandet och en fortsatt relation till detta hemland.79 Cohen, med Safran, påpekar dock att många grupper kan ses som diasporiska trots att de inte uppfyller samtliga dessa kriterier.80 Sheffer instämmer och menar vidare att det är de beteendemönster och kollektiva identiteter som uppstår i nära relation till hemlandet vilka kan ses som kärnan i det diasporiska fenomenet.81
Även Cohen har tagit fram kriterier vilka han presenterar i sju trådar som tillsammans tvinnar ett diasporiskt rep: kollektivt minne och myt kring hemlandet, ett idealiserande av detta hemland, stark etnisk gruppmedvetenhet, ett ansträngt förhållande till värdlandet, känsla av ansvar för co-etniska grupper i andra länder, möjlighet till ett berikande liv i toleranta värdländer, samt en rörelse tillbaka till hemlandet eller återkommande besök och resor:
With the increased possibilities for travel in the global age and the frequent discrepancy between favoured lifestyles in the diaspora and less secure ones at home, diasporas have nowadays retained their connections to home by means of virtual re-creations of home and intermittent visits rather than via a return movement.82
Här finns många beröringspunkter med Safrans kriterier, men inte ett fullt så starkt fokus på hemlandet och drömmen därom. Här presenteras hemlandet snarare som något reellt att besöka. Cohen betonar också de positiva effekterna av diasporiska gemenskaper i toleranta värdländer, ej enbart ett offerperspektiv.
I linje med tidigare nämnda punkter kokar Brubaker ner det hela till tre faktorer som enligt honom avgör huruvida en grupp kan läsas som diasporisk. Den första är spridning; vilken kan vara antingen tvingad, traumatisk eller frivillig.83 Den andra är hemlandsorientering; vare sig reellt eller imaginärt fungerar då hemlandet som en källa för värden, identitet och lojalitet. För det tredje lyfter han gränsbevarande praktiker; beteenden och mönster för att bevara en identitet som är distinkt från värdlandets. Detta kan ske genom exempelvis motstånd till assimilering genom självsegregation, och det är denna punkt som ger oss möjlighet att tala om en distinkt grupp som sträcker sig över landsgränser i transnationella och gränsöverskridande gemenskaper. Brubaker lyfter att det för fortlevandet av en diaspora är viktigt att detta gränsbevarande sker över en längre tid, och att den intressanta frågan är om andra, tredje och
79 William Safran, “Diasporas in Modern Societies. Myths of Homeland and Return” i Diaspora: A Journal of
Transnational Studies, 1:1, 1991, s. 83-99, s. 83 f.
80 Cohen, s. 9. 81 Sheffer, s. 13. 82 Cohen, s. 166. 83 Brubaker, 2006, s. 5 f.
16
fjärde generationen bevarar dessa gränser.84 Om detta skriver Khayati och Dahlstedt: ”Diasporiska gemenskaper är dock inte homogena, utan heterogena sociala sammanslutningar, med hybrida och flexibla karaktärsdrag.”85 Gränserna och frågan om vilka som befinner sig innanför dem omförhandlas ständigt, och den diasporiska identiteten förändras således även den över tid.
Perspektiv & kategorisering
Sheffer skriver även om historisk kategorisering av diaspora – de historiska; som uppkom under antiken och medeltiden och fortfarande kvarstår idag, de moderna; som formades från 1600-talet och fram till andra världskriget, samt de begynnande; som bildats nyligen eller fortfarande håller på att formas.86 Vidare går det att kategorisera diaspora ytterligare efter ursprung, perspektiv och typ. Den mest klassiska kategorin av denna typ, med tydligast koppling till hemlandet, är den idealistiska offerdiasporan. Denna bygger som tidigare nämnts på en traumatisk spridning, en offerkänsla och ett mytologiserande av hemlandet.87 Traumat och offerperspektivet bygger identitet och gemenskap, det kollektiva minnet fogar samman och bärs genom generationer. Vanligt förekommande här är även en stark medvetenhet kring gruppens etnicitet samt komplicerade relationer till värdlandet. Hemlandsorienterande transnationella aktiviteter drivs och upprätthålls av denna offerkänsla. Perspektivet har dock kritiserats på grund av sitt essentialistiska drag i förhållande till etnicitet och synen på hemland.88 Diasporan betraktas i detta perspektiv som något givet, inte en hållning avhängig politiska, kulturella och ekonomiska förutsättningar.
En annan kategori är handels- och marknadsdiaspora. Här kan vi tala om vissa kinesiska, libanesiska och indiska diasporagrupper. 89 Historiskt härrör de från arbets- och imperiediaspora, en typ av övergående diaspora kopplad till imperialism och kolonialism. Häri finns fortsatt spår av ett ideologiskt arv; ett fokus på den ärliga och flitiga arbetaren, en av 1800-talets ideologiska konstruktioner centrerad kring den brittiska överklassen. 90 I relation till denna kategorisering går även att lyfta ett närliggande postkolonialt perspektiv. Till skillnad från offerperspektivet ses bildandet av diaspora här i relation till kontexter av politiska,
84 Brubaker, 2006, s. 7. 85 Khayati & Dahlstedt, s. 96. 86 Sheffer, s. 148.
87 Cohen, s. 58.
88 Khayati & Dahlstedt, s. 89. 89 Cohen, s. 98 f.
17
ekonomiska och kulturella kontexter i kolonialismens kölvatten.91 Spridningen är här en rörelse från forna kolonier till forna koloniala metropoler, och perspektivet fokuserar en diasporisk subjektivitet. Den diasporiska gemenskapen utmanar hegemonin i nationalstaten, och diasporan lyfts som kraftfulla aktörer i sina nuvarande länder. Således framstår inte det forna hemlandet, en rörelse dit, som av yttersta vikt – snarare ligger fokus på att skapa gemenskap och hemmahörande i det nya hemlandet.
Det nomadiska perspektivet har sin utgångspunkt i en globaliserad värld präglad av global rörelse.92 Cohen betonar att många migranter idag är människor som besitter både ekonomiska medel och yrkesmässiga kompetenser.93 Till skillnad från tidigare nämnda grupper flyttar och rör de på sig med frihet och efter lust och vilja. Rörelsen utgår främst från rika länder, till såväl rika som fattiga områden. Det handlar således om resande utan ett specifikt territorium och med ett turistiskt rörelsemönster, vilket formar en nomadisk kategori främst inkluderande vita västerlänningar.94 Således finns här element av ”vit” diaspora, inkluderande västerlänningar vilka exempelvis skapar gemenskaper och samhällen i avlägsna geografiska områden, utvecklande en form av hemmahörande på platsen. Grandin skriver om just sådan vit diaspora där ”tredje världen” fungerar som ett möjlighetsrum.95 Vitheten är här sammanflätad med västerländsk kultur, identitet och levnadssätt, vilket för med sig att världen för dem inom denna grupp står öppen. Denna diaspora, vit och nomadisk, kan betraktas som modernitetens, maktens, västerlandets och välståndets diaspora, höljda i osynlighet och i stort sätt obehandlade i teoretisk litteratur.96 Sheffer lyfter att migranter som lämnar rika länder, vilka ofta har betraktats som enbart turistiska och tillfälliga, i allra högsta grad kan vara diasporiska; även om distinktionen mellan turism och vit diaspora är, som Grandin lyfter, inte självklar.97 Dessa diasporor är i regel även knutna till en befintlig stat utan större politiska konflikter eller oroligheter. Deras statsbundna status skapar ytterligare frihet då politisk medvetenhet och aktivism inte är ett ”krav” – de behöver ej vara politiska.98 Att ha tillgång till en sådan typ av resande, att kunna forma en sådan diaspora, är reserverat en liten del av jordens befolkning – möjligheterna därtill är ytterst ojämlika. Således är det av vikt att belysa migrationsvägar och
91 Khayati & Dahlstedt, s. 69. 92 Khayati & Dahlstedt, s. 67. 93 Cohen, s. 145.
94 Khayati & Dahlstedt, s. 90.
95 Ingemar Grandin, ”Vit diaspora – tredje världen som möjlighetsrum” i Transnationella rum (red.) Erik Olsson
et al, Umeå: Boréa, 2007, s. 330.
96 Grandin, s. 332 ff.
97 Sheffer, s. 84. Grandin, s. 337. 98 Sheffer, s. 74.
18
historiska omständigheter för att undvika generalisering när det kommer till en sådan kategorisering av diaspora.99
Bildandet av diaspora
Det finns olika sätt att bevara och förhålla sig till hemlandet. Om det är icke-existerande, stängt eller utom räckhåll av politiska eller ekonomiska skäl kan gruppen förlora kontakten med det, men ändå bevara en kultur inom nya stängda gemenskaper.100 Hos många diasporagrupper finns en hög grad självberättigande, då de agerar med tanke på hemlandet, bevarar sin kultur och kräver rättigheter med en politisk medvetenhet kännetecknande för en statslös diaspora.101 Safran skriver att värdland och kontext är avgörande för detta fenomen: för judiska grupper i Europa är en idé om ett hemland av central betydelse, i USA befinner de sig i en annan politisk kontext, vilket ändrar förutsättningarna för diasporan i sin helhet.102 Att bevara en stark koppling till hemland och kultur är dock inte självklart – värdland och regeringar kan skapa sociala, ekonomiska och politiska incitament och implementera olika strategier för att åstadkomma assimilering av individer och grupper.103
I det nya hemlandet uppstår för immigranten frågan om assimilering eller bevarande ska eftersträvas.104 Bägge medför såväl vinster som förluster. Det nya hemlandet kan betrakta en bevarande diasporisk gemenskap med misstänksamhet, eller välkomna och exploatera den i enlighet med inhemska eller diplomatiska intressen.105 De flesta migranter tar ställning till denna fråga efter rådande politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. Dock menar Sheffer att sätten på vilka dessa beslut fattas behöver studeras och belysas ytterligare.106 I alla händelser påverkas individen av att bo och leva på en ny plats. Lokaliteten och lokaltillhörigheten är avgörande. Återvändande emigranter kan upplevas som alltför politiskt krävande, kapitalistiska, eller förändrade på andra sätt. Dessa förändringar hos den återvändande diasporan antas i sin tur också påverka hemlandet.107
99 Khayati & Dahlstedt, s. 68. 100 Safran, s. 89. 101 Sheffer, s. 3. & s. 74. 102 Safran, s. 91. 103 Sheffer, s. 2. 104 Sheffer, s. 78. 105 Safran, s. 92. 106 Sheffer, s. 17 & s. 77. 107 Safran, s. 94.
19
Cohen lyfter att diasporor ofta formar en kollektiv identitet. Denna kollektiva identitet bygger på band av språk, religion, delat öde och kultur, vilket skapar en närhet som inte bara medborgarskap förmår. 108 Identiteten är inte ett givet faktum utan förändras över tid, avhängigt psykologiska faktorer, kontext och reella skeenden. 109 Upprepningar och kulturellt utövande fungerar som verktyg för att bibehålla en identitet skild från det nya landets. Sheffer menar dock att oavsett hur hårt diasporagrupper försöker bevara sin identitet påverkas de av värdlandets normer och kultur.110 Han skriver att detta är ett ”hot”, speciellt för diasporiska gemenskaper som är erkända i sitt nya hemland, där hemlandet inte befinner sig i fara eller kris, och där flytten inte utgjorde ett trauma. I sådana fall finns en betydande risk att minnet av hemlandets kultur och värden kommer att blekna. Att bevara en diasporisk identitet och hålla hemlandets kultur och normer levande kan enligt Cohen vara något ytterst positivt och ofta berikande.111 Det kan bidra till ett transnationellt liv och en kosmopolitisk medvetenhet.
Transnationalism
En högre grad av globalisering påverkar hur diasporiska sammanslutningar formeras. Cohen lyfter fyra punkter där detta tydligt märks: för det första en globaliserad ekonomi präglad av flexibilitet, för det andra nya typer av internationell migration med resande fram och tillbaka, för det tredje en kosmopolitisk känslighet som utvecklas i sådana städer, och slutligen ett återuppstått fokus på religion som socialt bindemedel.112 Att bära på de karaktäristika som är gemensamma för många diasporagrupper, såsom flexibilitet, kan vara en stor fördel i en globaliserad kontext, då exempelvis transnationella företag omlokaliserar och vissa städer blir knutpunkter för finans, kultur och politik.113 Istället för att vara en minoritet i en nation blir då
diasporan del av ett transnationellt nätverk. Det lokala och nationella lyfts in den globala kontexten och omformar diasporans roll och dess agens.114 Utöver flexibiliteten är diasporans kännedom kring kultur och språk, och förekomsten av transnationella nätverk, faktorer som ger fördelar i en globaliserad värld. Cohen påpekar att detta gäller individer på alla nivåer av arbetsmarknaden.115 Trots vår globaliserade, flexibla och kosmopolitiska samtid innehar
108 Cohen, s. 7. & Sheffer, s. 152. 109 Sheffer, s. 151. 110 Sheffer, s. 153. 111 Cohen, s. 7. 112 Cohen, s. 141. 113 Cohen, s. 146. 114 Adamson, s. 7. 115 Cohen, s. 147.
20
nationalstater bärande på skilda ideologier, inställningar, lagar och policys fortsatt en central roll. 116 Förutsättningarna är inte desamma för alla migranter: fattiga och utsatta som söker tillflykt eller arbete i trygga och framgångsrika länder möter i regel ett större motstånd. Således är alla resenärer och migranter olika, och bär på olika förutsättningar att röra sig i en global värld.117
Transnationalism är ett resultat av en global omstrukturering av kapital, vilken är sammankopplad med en avtagande betydelse av nationalstatsgränser vad gäller spridningen och produktionen av idéer, föremål och människor.118 En viktig del av de transnationella processer som speglar politiska formationer och global ekonomi är just migration.119 Migranter är rotade i sitt nya hemland men har också band och kopplingar till sitt ursprungliga hemland, de lever sina vardagliga liv beroende av, och i, dessa transnationella nätverk. De bidrar till, lever och medverkar i normativa strukturer, politiska praktiker, ekonomiska nätverk, kulturella företeelser och institutionella och legala system i mer än en nationalstat samtidigt.120 Således är gränser och nationalstater inte något som suddats bort eller överskridits, utan realiteter som influerar och formar. Ekonomiska aktörer och transnationella konglomerat fortsätter att förlita sig på nationalstatens ramar och system.121 Att globalisering sammanfaller med fortsatt starka roller för nationalstaten kan ses som en av vår tids paradoxer.122 Ett exempel på detta är EU, där individer tillhörande medlemsstater, grundade på ett nationellt medborgarskap, erhåller ett gränsöverskridande medborgarskap som ger dem rätten att resa, arbeta och bo var de vill.123
Medborgarskap & Gränsöverskridande medborgarskap
I förhållande till nationalstat och migration blir medborgarskap en viktig fråga. Medborgarskap kan definieras på många olika vis, där det mest vedertagna är det statsbaserade; deltagandet i en stat där ett pass blir den bärande symbolen.124 Det är av juridisk art och innebär formella
116 Brubaker, 2006, s. 9.
117 Khayati & Dahlstedt, s. 91. & Adamson, s. 9.
118 Nina Glick Schiller, Linda Basch, Cristina Szanton Blanc, ”From Immigrant to Transmigrant: Theorizing
Transnational Migration” i Anthropological Quarterly, 68:1, 1995, s. 48-63, s. 49.
119 Glick Schiller, Basch, Szanton Blanc, s. 48. 120 Glick Schiller, s. 48. Fox, s. 186.
121 Glick Schiller, Basch, Szanton Blanc, s. 50. Glick Schilller, s. 57. Khayati, s. 42. 122 Glick Schiller, Basch, Szanton Blanc, s. 59.
123 Fox, s. 195.
124 Jonathan A. Fox, “Unpacking ‘Transnational Citizenship’” i Annual Reviews Political Science, 8, 2005, s.
171-201, s. 174. Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist & Viktor Vesterberg, “Citizenship: Rights, obligations and changing citizenship ideals” i International Migration and Ethnic Relations, Critical Perspectives (red.) Magnus Dahlstedt & Anders Neergard, London: Routledge, 2015, s. 86.
21
rättigheter, men även skyldigheter, gentemot staten. Tanken på medborgarskap som ett socialt kontrakt mellan stat och individ är klassisk, och stammar ur västerländsk filosofi.125 Trots likvärdig juridisk status genereras dock inte nödvändigtvis substantiellt lika levnadsvillkor – exempelvis erhåller personer från tidigare franska kolonier medborgarskap i Frankrike, men möter ändå barriärer och hinder när det gäller möjliga yrkesbanor och ingångar i det politiska livet.126 Således går medborgarskap att ifrågasätta från en rad olika perspektiv, speciellt i relation till nationalitet och migration. Begreppet gränsöverskridande medborgarskap, ”transborder citizenship”, ämnar fånga strömningar inom transnationalism och medborgarskap.127 Glick Schiller menar att begreppet tar oss bortom statsbaserade definitioner av medborgarskap och aktualiserar frågor kring socialt och kulturellt medborgarskap, liksom erfarenheter av att leva inom flera system av seder, värdegrunder och lagar samtidigt. Detta sammanfaller ofta med en rörelse mot att stärka rättigheter och jämlikhet inom det sociala och politiska över nationalstatsgränser, och den enskilda nationalstaten framträder inte som den huvudsakliga faktorn när det gäller förverkligande av civila, sociala, politiska och kulturella rättigheter.128
Gränsöverskridande medborgarskap kan definieras snävt och innefattar då migranter med dubbla nationella identiteter; en bredare avgränsning inkluderar även individer som är en del av sociala, samhälleliga och politiska processer i transnationella offentliga rum.129 Således betonas som tidigare påpekats en social och kulturell uppfattning av medborgarskap. Glick Schiller framhåller att migranter, vare sig de har juridiska rättigheter och medborgarskap i en eller flera stater eller inte, kan kräva kulturellt och socialt medborgarskap över flera nationsgränser.130 Huruvida de erhåller detta är dock avhängigt deras juridiska status. Migranter bär också med sig olika förhållanden till familjestrukturer, social välfärd, förståelse av könsroller och så vidare, så att de oavsett formellt medborgarskap kan leva i det nya landet inom ett system av sedvanerätt.131
Migranters roll i transnationella nätverk är ofta dynamisk och interaktiv. De rör sig i gränsöverskridande sociala fält formade av skilda kulturer, rättigheter och upplevelser.132 Dessa
125 Dahlstedt, Rundqvist & Vesterberg, s. 89. 126 Glick Schiller, s. 53. 127 Glick Schiller, s. 48. 128 Khayati, s. 40 f. Fox, s. 171. 129 Fox, s. 175. 130 Glick Schiller, s. 56. 131 Glick Schiller, s. 49 f. 132 Glick Schiller, s. 50 ff.
22
fält av sociala relationer inkluderar och engagerar även andra som inte har en egentlig personlig koppling till gränsöverskridande nätverk. Glick Schiller skriver:
Transborder citizens build on their social connections to multiple systems of values, laws and familial practices to generate concepts and ways of relating to other people and to the state that differ from those operative in any one of the states to which they are linked. Because of their generative practices of citizenship, transborder citizens have the potential to play an important role in reshaping the workings of several systems of law and governance.133
Dessa gränsöverskridande medborgare bidrar till att forma det offentliga rummet i sina nya såväl som gamla hemländer vad gäller sociala strukturer, politik, arbete och lokala aktiviteter. De omformar, påverkar och påverkas på flera fronter samtidigt. Detta färgar deras blickar på och förståelse av institutioner och organisationer, de ser annorlunda än de som endast förhåller sig till och är inbäddade i en stat.134 Detta innebär dock inte att de förändringar som orsakas av gränsöverskridande medborgare nödvändigtvis är progressiva eller genererar en högre grad av rättvisa eller jämställdhet – allt gränsöverskridande kollektivt agerande utgår inte från att kräva rättigheter.135
Dubbla lojaliteter
Kopplat till gränsöverskridande medborgarskap finner vi dubbel nationalism, där individer identifiera sig och sympatiserar med två skilda stater.136 Att detta tolereras är ett relativt nytt fenomen inom den politiska kulturen. Glick Schiller beskriver denna dubbla nationalism som en del av den flexibilitet som kännetecknar transnationell migration:
Transnational migration is a form of mobility in which migrants and their descendants choose to live their lives across borders, simultaneously becoming incorporated into a nation-state of settlement while maintaining social relations that embed them in other nation-states.137
Utan tolerans för dubbla lojaliteter är denna typ av transnationell migration inte möjlig. Sett ur olika perspektiv kan lojaliteter, rättigheter och förväntningar ses som antingen sprungna ur
133 Glick Schiller, s. 52. 134 Glick Schiller, s. 77. 135 Fox, s. 178.
136 Fox, s. 187. 137 Glick Schiller, s. 50.
23
sociala dimensioner av civilsamhälle och icke-statliga aktörer, eller som en transnationell spridning av den nationella konstruktionen av rättigheter och politisk inkludering.138 I bägge fallen svarar aktörerna inom dessa sociala fält mot olika typer av nationell ”governmentality”, vilka formar det vardagliga livet samt de identitetsmarkörer som utgör nationalstatsbygget. Således måste ett utforskande av gränsöverskridande medborgarskap och dubbel nationalism ta nationalstaternas fortsatta roll i beaktning.139
Att leva i ett transnationellt fält är att leva i en juridiskt och socialt pluralistisk värld. Det består inte bara av sedvanerätt, utan även av alla de rättigheter och krav som kommer med officiell rätt, institutioner och statliga praktiker.140 Transnationella offentliga fält består av mer eller mindre formella nätverk som uppstår genom fysiska möten, spridning av information, utbyte av erfarenheter, uttryck för solidaritet och en delad vardag.141 Gränsöverskridande processer tycks dock ofta ha en stark anknytning till hemlandsbetingad identitet.142 Migranter identifierar sig ofta starkt med hemlandet och kan ses såsom utgörande en förlängning av detta.143 Teknik, som överbygger tid och rum, utgör en viktig aspekt i detta sammanhang, även om den ej på egen hand producerar transnationella kopplingar utan snarare underlättar dem.144 Kontakt till hemlandet har alltid funnits bland migranter, men att leva på två platser simultant underlättas onekligen av möjligheten att ständigt vara uppkopplad och närvarande.145
Transnationella fält
Av de tre transnationella fält kopplade till gränsöverskridande medborgarskap som Glick Schiller målar upp är det första den dubbla nationalismen, vilken innebär det utövande av medborgarskap i hemlandet och i den nya nationalstaten som precis berörts.146 Det andra är hur gränsöverskridande medborgarskap formas av egenheterna hos en specifik stad eller region.147 Det lokala är avgörande för om migranter kan ingå i gränsöverskridande fält utövande socialt och kulturellt medborgarskap. Finns där en tradition av att höra hemma på flera platser samtidigt formar det migrantens förutsättningar till gränsöverskridande medborgarskap. Det
138 Fox, s. 172.
139 Glick Schiller, s. 58. 140 Glick Schiller, s. 52. s. 75. 141 Fox, s. 179.
142 Glick Schiller, Basch, Szanton Blanc, s. 52. 143 Safran, s. 94.
144 Glick Schiller, Basch, Szanton Blanc, s. 52. 145 Brubaker, 2006, s. 9.
146 Glick Schiller, s. 58 f. 147 Glick Schiller, s. 65 f.
24
tredje fältet består av nätverk som sträcker sig mellan migranter i flera olika stater, vilka således skapar en global identitet och praktiker rotade i skilda juridiska och formella system.148 Ett exempel på detta är religiösa globala rörelser, såsom kyrkliga samfund, vilka skapas via migration och formar ingångar och rum såväl som identitet och agens i flertalet stater.
Den diasporiska kopplingen till dessa gränsöverskridande medborgarskap är tydlig, och stammar ur en stark känsla av samhörighet.149 Fox skriver att i vissa fall skapas den nationella identiteten genom migration över statsgränser: idéen av att vara italiensk uppstod först inom den italienska diasporan. Således bär den gränsöverskridande medborgaren på en identitet kopplad till hemlandet såväl som till det nya landet. Den har en form av medborgarskap i bägge där den också deltar i och påverkar det dagliga livet.150
148 Glick Schiller, s. 70. 149 Fox, s. 189 f.
25
Metod
Metodavsnittet innefattar och presenterar forskningsdesignen genom såväl kvalitativ forskningsansats, intervjumetod, etiska överväganden som innehållsanalys, och beskriver således hur och med vilka medel denna studies material har insamlats och behandlats. Kapitlet avslutas med en källkritisk diskussion kring studiens metod och teori.
Forskningsdesign
Det fält som undersöks i denna kvalitativa fallstudie är socialt och politiskt, format av tänkande reflekterande varelser, och behöver därför som Bryman påpekar studeras och tolkas utifrån dem. 151 Det fall som studien undersöker är svenskar i Paris, något som erhållits förstahandserfarenhet kring att vara.152 I och med denna förstahandserfarenhet finns en förförståelse och erfarenhet som sträcker sig bortom den insamlade empirin, och vilken Fangen menar är berikande. Ansatsen är abduktiv, vilket Brinkmann framhåller är av nytta när det som ska studeras är något som ännu håller på att ta form.153 En abduktiv ansats är också en vanligt förkommande hållning inom, och mycket lämplig för, kvalitativ forskning. I denna studie ligger fokus på att se världen ur informanternas perspektiv, ett perspektiv som erhålls genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Avseendet är att låta detta perspektiv och valda teorier behandlade i kapitlet ovan belysa varandra, och på så vis uppnå och försäkra ett vetenskapligt värde.154
Semi-strukturerade intervjuer
Fallet utforskas och undersöka här genom enskilda semi-strukturerade intervjuer. Insamlingsmetoden lämpar sig väl då det är informanternas erfarenheter och perspektiv som står i fokus, och då samtal och kommunikation är kunskapsgenererande.155 Häri ligger då även en uppfattning att intervjun reflekterar och återger den intervjuades verklighet i stort, dennes erfarenheter utanför intervjutillfället.156 Här är syftet att genom den semi-strukturerade intervjun se från informantens ögon, och således att låta informanten berätta sin egen berättelse
151 Alan Bryman, Social Research Methods, Oxford: Oxford University Press, 2016, s. 60. & s. 393. 152 Katrine Fangen, Deltagande observation, Stockholm: Liber, 2005, s. 32.
153 Svend Brinkmann, Qualitative Interviewing: Understand Qualitative Research, Oxford: Oxford University
Press, 2013, s. 55 f.
154 Bryman, s. 394. 155 Brinkmann, s. 1. 156 Brinkmann, s. 36.
