Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
1 8 4
Recensioner av doktorsavhandlingar
att han inte g jo r t klart fö r sig att L e v e rtin i o rd en k ritik och k ritik e r b ib eh ållit den fran sk a in n e b ö r den .
La critique (littéraire)
har en d e lv is annan b e ty d e lse i fran skan än i sven sk an , om m an n äm li gen ö v e rsä tte r ord agrant. Fran sm än n en an vän d er o ch har använtla critique (littéraire
) i den v id g ad e b e ty d e lse som o ck så in n eslu ter d e t litterära stu diet ö v e r hu vu d taget, alltså även litteratu rh isto ri en. D e t är ett b ru k som W e lle k i sin » C o n c e p ts o f criticism » ( 19 6 3 ) fin n er m en in gsfu llt: » ‘literary criticism ’ in the sen se as the study o f co n crete w o rk s o f literatu re w ith em p hasis on th eir e v a lu a tion» (p. 35).P er R y d é n syn es gen o m g å e n d e rö ra sig m ed ett alld eles fö r snävt k ritik - o ch k ritik e rb e g re p p . D e t är iö go n en fa llan d e att han låtit sig styras av sin habitus som p re ssfo rsk a re och dragit upp fö r sk ar pa g rän ser m ellan d a g sk ritik , litterär d a g sk ritik , och ett m era essäistisk t och h isto riskt in rik tat fö r fattarskap. Sålu n d a g ö r han vid fle ra tillfällen p å p ek an d en som att » T ain e rim ligen betytt m era fö r litteratu rh isto rik ern L e v e rtin än fö r litteratu rk riti k ern » (s. 2 2 1 ) e lle r att B ru n e tié re haft » v e rk lig b e ty d e lse sn arare fö r fo rsk a re n än fö r k ritik ern » (s. 2 3 3 ). A tt m ärk a är att L e v e rtin själv ald rig g jo r t sam m a d istin k tio n er. I v a rje fall fram går det att han redan un d er 90-talets fö rsta hälft i ett par cen trala texter an vän d er term ern a k ritik och litte ratu rk ritik m ed något av den fran sk a in n eb örd en b ib eh ållen . I en passus i B e llm a n k a ra k te ristik e n 18 9 5 sätter han lik h etsteck en m ellan k ritik och litteratu rh istoria. Ett annat e x e m p e l fin n er m an i recen sio n en av Schiicks litteratu rh isto ria. N ä r L e v ertin där p resen tera r den p s y k o lo g isk t h isto riska m etod en h eter det: »E n hel räck a m ärk lig a k riti- ci hafva sedan dess sm idt m etod en färd ig , intill dess d en i h än d ern a p å S a in te -B e u v e och T ain e b lifv it d etta u to m o rd en tlig t skarp a och E n stäm m i ga in stru m en t, som u n d er de tryc k ta o rd en fö rm år fram v isa alla känslans fib r e r och alla tanken s p e n d e lrö re lse r.»
D e t är sjä lv k la rt att L eve rtin s k ritik - och k riti k e rb e g re p p inte v arit k o nstan ta i v a re sig p raxis e lle r fö reställn in g. D e t hade d ä rför inte varit o v ä sen tligt om m an fatt v e ta något om dess in n eb ö rd och u tv eck lin g u n d er o lik a stad ier i L eve rtin s eg et m ed vetan d e: h u r d e från att un d er 8 0 -talet när m ast gällt litterär d ag sk ritik sen are vidgas till att o m slu ta en k ritik erg ärn in g i R en an s e lle r Sain te- B e u v e s tec k en — den p å m ån gsid ig bildn ing, p å d ju p h isto risk lärd om g ru n d a d e och p å v e te n sk a p lig sk oln in g , på estetisk kän sla och p sy k o lo g isk intuition u n d erb y g g d a stu dien eller essän.
D e t hade v arit v ä rd e fu llt om fö rfattaren inlett sin u n d ersö k n in g m ed en b egrep p sb estä m n in g av term ern a
kritik
ochkritiker
och v ilk e n in n eb örd som lagts i o rd enmodern litteraturkritik.
N u far m an i den k o rta in led n in gen s. 7 en d ast v e ta attL eve rtin iblan d får gälla » so m S v e rig e s fö rste m ö d ern e litte ra tu rk ritik e r» . D e t är o n e k lig e n en sm ula an m ärk n in gsvärt att P e r R y d é n inte ens an ty d er något om fö re k o m ste n av en litteratu r som d isk u tera r k ritik - och k ritik e rb e g re p p e n och d etta alltså i en avh an d lin g som vill fö lja en k ritik e rs väg. M an tän k er därvid p å v e rk som W e lle k s » C o n c e p ts o f criticism » , K u r t A sp e lin s » P o e si och v erk lig h et. N å g r a h u v u d lin je r i 18 3 0 - ta le ts sv e n sk a k ritik erd eb a tt» m. fl.
M an far hoppas att en o rie n te rin g av n ågot slag k rin g d essa b e g re p p är p la n e ra d att in led a den an dra d el av »E n k ritik e rs väg» som R y d é n a v ise rat in om en nära fram tid. L e v e rtin står v id n ygru n - d and et av S v e n sk a D a g b la d e t in fö r en ny fas i sitt fö rfattarska p . H a n blir nu åter litterär d ag srecen - sent, m en på helt an dra p re m isse r än u nd er 18 8 0 -ta le t, nu på en b red are bas och på d ju p a re g ru n d av h isto riskt, filo s o fis k t o ch litterärt v e ta n de, dvs. m ed n ågra av g ru n d fö ru tsättn in g arn a fö r att bli en k ritik e r i S a in te -B e u v e s o ch E rn e st R e n an s anda: »en d o c to r u n iv e rsa lis» , »un critiq u e u n ive rsel» .
D e här an fö rd a an m ärk n in garn a g ru m lar inte h e lh etsin tryc k et av P er R y d é n s avh an d lin g, den sista i L u n d som v en tilerad es fö r filo s o fie d o k to rs grad en i äm n et litte ra tu rv e te n sk a p (tills fö r n ågra år sedan ännu kallat litte ra tu rh isto ria m ed p o etik ). D e rubbar inte i n äm nvärd g rad de u p p n åd d a r e sultaten m en har v e la t an tyda att accen ten ku nn at något an n o rlu n d a fö rd e la s, dvs. även till an dra inslag i L e v e rtin s jo u rn a listik än hans d a gsk ritik. R y d é n s avh an d lin g rym m er till ö v e rv ä g a n d e delen sto ra fö rtjä n ste r. D e t är en g ru n d lig o ch kän sligt g e n o m fö rd stu d ie ö v e r ett in tressan t och v äse n t ligt äm ne. O ch sam tid igt som man alltså ly c k ö n skar fö rfa tta re n härtill, är det på sin plats att o ck så fe lic ite ra L itte ra tu rv e te n sk a p lig a in stitu tio n en v id Lu nds u n ive rsitet till att g e n re n fö r dess d e l fick ett så ly ck lig t slut.
Rolf Arvidsson
C o n n y S v e n sso n :
Idé och symbol. Studier i fem roma
ner av Gustav Hedenvind-Eriksson (19 18 -19 2 4 ).
B o C a v e fo rs B o k fö rla g . O ste rv å la 19 7 4 .
F ö r de fle sta fram står G u sta v H e d e n v in d -E rik ss o n säk erlig e n som d en m o n u m en ta la ralla rg estalten m ed släggan i de valk ig a n ävarn a och d rö m m en i den fjä rrsy n ta b lic k en , k an sk e o ck så som sag o b e- rättaren m ed jäm tlä n d sk stu rig h et och h ed n isk t sug från vittro rn as och sp elm än n en s långa älv d a lar. M en d et finn s o ck så en annan sida hos h o n o m , en strävan att utifrån en h isto rie- och m o ra lfilo so fisk id étrad ition an aly sera d e p o litisk a o ch so c i ala p ro b le m e n i d e två v ä rld sk rig e n s V ästerlan d .
D en n a strävan får en k u lm en u n d er de d ram atiska och k o n flik tla d d a d e åren efte r fö rsta v ärld sk rig e t: den resu lterar då i artik lar, d ik te r, n o v e lle r m en fram förallt i fem ro m an er, T
iden och - en natt
( 1 9 1 8 ) ,
En dröm i seklets natt
( 1 9 1 9 ) ,Tidens offer
väsen
( 19 2 0 ) ,Järnets gåta
( 1 9 2 1 ) sam tOrions
bälte
( 19 2 4 ) . D e t är d essa fem ro m a n e r C o n n y Sven sson v alt som äm n e fö r sin avhandling.Som titeln » Id é och sym b o l» an ger är d et Sven sson s främ sta av sik t att an aly sera id éin n eh ål let och b ru k e t av sy m b o lik i d essa rom an er. V a r je avgränsning är ju ett n ö d vän d igt o n t — p ro b le m e t har ju tillsp etsats i d e ssa nya d o k to rsa vh a n d lin g ar med dess h alverin g av sid oan talet i jä m fö re lse m ed de gam la. I d etta fall är b egrän sn in gen till d essa fem ro m an er i m ån ga av se en d en naturlig : d e p rä g las alla av e fte rk rig sp ro b le m a tik e n och har p å tag li ga stru k tu rella lik h eter.
» M eto d en är i fö rsta hand textan aly tisk , k o m p a rativ och id é h isto risk » , h eter det (s. 10 ). G e n o m en analys av d e fe m ro m an ern a o ch m ed stöd i sam tida artik lar o ch b re v sk isse ra r S v e n sso n en tankevärld hos H e d e n v in d , som främ st b estäm m es av V ik t o r R y d b e rg , d en sv e n sk a 18 0 0 -ta ls - idealism en s fö rg ru n d sg e sta lt, och K ra p o tk in , en av den r y s k a an arkism en s lä ro fäd er. R y d b e rg s och K ra p o tk in s b e ty d e lse u n d e rstry k e s v is s e rli gen redan av Ö rja n L in d b e rg e r i hans k lassisk a m on ografi ö v e r H e d e n v in d 1 9 4 5 ; m en jag ser än dock den u tfö rlig a an alysen o c h d o k u m e n ta tio nen p å d en n a p u n k t som d et v ä rd e fu lla ste i Sven sso n s avhan dlin g.
K o m p a ra tiv a stu d ier risk erar alltid att g e en e n sidig bild av en fö rfattares b elä sen h et och ta n k e värld. D e t har fra p p e ra t m ig att H e d e n v in d nästan alltid n äm n er T o ls to j och K ra p o tk in tillsam m an s, som ett o u p p lö slig t par. D e t är o ck så o m v ittn at av hans närm aste att han nästan d agligen läste K r a potkin och T o lsto j - jäm sid es m ed M o n ta ig n e - ända upp i sin h ö g a åld erd o m . D e n
kristna
an ar kism som T o ls to j stod fö r har säk erlig e n spelat en b etyd an d e ro ll fö r H e d e n v in d även i d essa fem rom an er, främ stEn dröm i seklets natt
där m än sk lighetens in re fö rste ln in g o ch fasa lö ses en dast m ed o rd et: » V ad d u v ill an dra sk o la g ö ra dig, det g ö re du an d ra». D e t är lik aså fra p p e ra n d e att H ed en vin d stän digt k o m m e r tillb ak a till Ib sen sPeer Gynt —
so m sym b o l båd e fö r den m o ralisk a känslans o ch d e t k o n stn ärlig a skap an d ets vilsn a van d rin g och fö r sto rh e te n i en o ru b b lig , fö r lå tande k v in n o k ä rle k . I e x e m p e lv isEn dröm i sek
lets natt —
d ä rPeer Gynt
u ttry ck lig en näm ns — älskar m u sik ern S aah eim fö rst p a ssio n e ra t och tragiskt den fa lsk a o ch ytliga A s lö g m en fin n e r till slut sin ly c k a hos sin egen g o d h jä rta d e v ä r dinna. » D e n n a m e ta m o rfo s g ö r in g et p s y k o lo gisk t tro värd ig t in try c k » , sk riv e r S v e n sso n (s. 55). M en d et är frågan om H e d e n v in d här inte d ik tatm ed
Peer Gynt
fö r sin in re syn , d en n e s äl sk o g m ed D o v re k u n g e n s d o tte r och d en n es slu t lig a räd d n in g hos den tro g et v än tan d e S o lv e jg . J a g tro r att T o ls to j och Ib se n b o rd e h a fu n nits m ed i fram ställn in g en fö r att g e en m er fu llstän d ig o ch rättvis bild av H e d e n v in d s tan kevärld .R o m a n e n
En dröm i seklets natt
är i m ån ga a v se en d en d en m est k o m p lic era d e av de fem . D e n cen trala tanken i v e rk e t är e n lig t S v e n sso n en v e d erlä g g n in g av d en ry d b e rg sk a u tv e ck lin g so p ti m ism en , d e t är »en i m ånga av se en d en d ju p t p e s sim istisk b o k » (s. 54). D e n u ttry ck e r en »stark m isstro m o t alla id e o lo g ie r och trossystern , som av se r att fö rb ä ttra v ärld en » m en v isar p å v issa » en k la och välk än d a m o ralb u d » som ett v isst hopp fö r m än sklig h eten (s. 57).D e finn s åtskilligt att in vän d a m ot S v e n sso n s to lk n in g av rom an en — bl. a. av ko m p o sitio n en . S v en sso n b e s k riv e r d en som en realistisk ram b e rättelse, som o m slu ter en sy m b o lisk -a lle g o risk b e rättelse m ed en inlagd sym b o lisk dröm . D e t har u nd gått h o n o m att red an ram b erättelsen är g e n o m fö rt sym b o lisk.
D e n b erättar h u r ja g p e rso n e n , en g ru v a rb e ta re , k o m m e r till en m ö rk barack, där fy ra arb eta re på sin fritid stän digt d än ger k o rtlap p arn a i b o rd et » so m o m de sysslat och p y ssla t m ed sjä lv a ö d et» , m ed an en svart sib y llelik k o ck a ständigt råd fråg ar sin d rö m b o k . D e t är en bild av m än n isk o r som accep terat en blind n ö d vän d ig h et, ett m ek an isk t ö d e som livets m ak t — m en o ck så av d en a rb eta r klass som le v e r i fu llstän d ig k u ltu rell to m h et och fö rfla ck n in g . G ru v a n lig g er p å ett
Jä rn fjä ll
(or d e t är stän digt k u rsiverat) — som fö r r hette » H elv e te s-h a a g e n » m en som g e n o m de av H e d en vin d a v sk y d d a läsarn a d ö p ts om till » H e lg e - vass-h aagen » - d e t är en sym b o l fö r hur m än sk lig h eten står b ered d att g å ö v e r i en ny e p o k , järn ets, m en fa lsk t fö rsk ö n a r d e t d y stra slit och d e stän diga fa ro r som d etta k o star arbetarn a.Sam tidigt finn s d e t något h e ro isk t ö v e r arb etar nas värld . D e fin n er k ra ft i sitt » b re d a lö je » åt alla m ö d o r och faro r. O ch fö r d em som fö rm å r ly ssn a finns d e t en p o e si i släg g k lan g en , en v isk n in g i slitets m ö rk a F in g alsg ro tta - allu sio n en p å Ett d rö m sp el är k n ap p ast en tillfällig h et - som k o m m er »från b o tten av tin gen» och siar om fram ti den : » D o c k , v e m v e t, om d e t än då ick e slu tligen , h u r värld en ru sar fram g e n o m b lo d och tårar, lö g n och n öd , till sist b lir sk ald ern a, som k o m m a att g å fö re fo lk e n in i o b ru te n m ark och p å ö d esm ål taga fö rsta spad taget, fö r att u tb yta k o n k u rre n se n m ot d et fö rn u ftig a re sam arb etet. D å sk all en lju s a re tid g å u pp fö r oss lite till m an s.» R a m b e rä tte lse n är såled es en m yt om civilisatio n en , som sk ild ra r b å d e lid a n d et och fram tid sh o p p et i » jä rn e ts» , in d u stria liserin g en s tid såld er — den in n eh åller i k o n cen trat sam m a tankar som fo rn tid sro m an en J ä r
1 8 6
Recensioner av doktorsavhandlingar
nets gåta, som H e d e n v in d fö rm o d lig e n arbetade på sam tidigt.
Ja g p e r s o n e n , g ru v a rb e ta re n b e g e r sig en dag till en stad vid fjo rd e n . D e t är ingalun da en » m y c k e t realistisk t återg iv en m iljö » (s. 2 5 ) utan o ck så d e t en g e n o m fö rd allego ri. A llt re p re se n te ra r där den ego istisk a m aterialism , den lik g iltig h et fö r nästan som k än n eteck n ar d en n a e p o k : » m än n isk o rn a pack ad e sig sam m an som d rivis och klagad e och v o ro kalla fö r v aran d ra såsom isflak ar, som g n ed o kant m ot kan t i storm iga n ätter». N ä r g ru v a rb e ta ren u p p sö k e r en b o k h an d el och exp ed ieras av d en sk ö n a A slö g , e rb ju d e r hon h on om bara billiga k ä r le k sro m a n e r och en m an dolin. H o n re p re se n te ra r såled es den b o rg erlig a kap italism en , som vill p rack a på arb eta rk la ssen en ytlig sensatio n slittera- tur - en o fta återk o m m a n d e tan ke hos H e d e n vind. N ä r arb etaren fråg ar e fte r P e e r G y n t, tror hon typ isk t nog att d etta är en k o rtle k , så frä m m ande står hon och h en n es klass fö r den m o ralisk a och estetisk a äk th etslid else som gestaltas i d etta dram a. A s lö g är en huld ra, en n o rn a som le k e r m ed andras ö d en lik so m m ed sin h alsk ed ja, en m am m onsprästinn a. N ä r m u sik ern Saah eim e r b ju d e r h en n e sin äkta, d ju p a k ä rle k avvisar hon honom sk o n in g slö st — den b o rg e rlig a kap ita lis m ens och den äk ta k o n sten s o fö re n lig h e t.
G ru v a rb e ta re n fö lje r m ed Saah eim h em och får h öra den ne spela en m ärk lig k o m p o sitio n ,
En dröm
i seklets natt,
en to lk n in g av tid ens onda. H an b lir så grip en av d en n a att han i b aracken p å fjä lle t fö r sö k e r återge den i ord — d e t blir rom an en s m ittparti. N ä r d etta fu llb ord a ts - efte r d ju p o ro och vån d a - b e g e r han sig lättad ned till stad en fö r att om m ö jlig t sk än k a Saah eim sam m a tröst. M en han fin n er att d en n e botats inte av k o n sten m en av k ärlek en — den äkta k ä rle k som hans v ä r din na ho n o m o v etan d e alltid hyst till h o n o m och som han fö rst nu u pptäckt.R a m b erättelsen i
En dröm i seklets natt
är såled es g e n o m fö rt sym b o lisk ; den u ttry ck e r m än sk lig h e tens lidand e och k o n flik te r i d en n a h isto risk a fas m en o ck så vissh eten o m en lju sn an d e fram tid. H e d e n v in d b e sk riv e r sjä lv i ett b re v till B jö r k lu n d Saaheim s k o m p o sitio n som en p ro fetia: » D u h ör värld sbullret. M en slu tligen p o rla r d är fram en späd ton, d en stiger och faller. M en ö k ar ständigt i styrka. Slutligen fly te r den ut o ch d rän k er allt. D e t är re v o lu tio n e n , som jag ansåg sk ulle sprin ga ut ur k rig e t.» S v e n sso n , som to lk ar rom an en som ö v e r vägan d e p essim istisk , har svårt att ac cep tera den n a b e sk riv n in g (s. 5 6 f.) - m en den är riktig.A v e n » ro m an en i ro m an en » , den alleg o risk a b erättelsen om D e skrattan des stad och B le k om N o se n to lk ar jag an n o rlu n d a än S v en sso n . D ä r fö re k o m m e r en o rig in e ll gestalt,
jordskuggan.
M ed »iskall iro n i» talar hon till m än n isk orn a och sär sk ilt till B le k om N o se n och a v slö ja r deras idealo ch d röm m ar. E n lig t S v en sso n är jo rd sk u g g a n » b esläk tad m ed A n a n k e , R y d b e r g s bild av n atu r n ö d vän d ig h eten , ö d et» (s. 40). M e n d et är fel: ». . . att ingen h ö rd e den u n d e rsk ö n a m elo d i, som lik t ett skälvan d e e k o s jö n g ö v e r o rd en o ch d o g b o rt m ed dem , var en o ly c k a , o ch b e ty d d e ännu en lång v in tern att i tid en » . Jo r d sk u g g a n är
san
ningen,
den som a v slö ja r d efalska
id ealen och d ä rfö r kastar m än n isk o rn a i en stu nd s fö rtv iv la n m en som o ck så en sam visar en väg m o t fram tid en . D e n cen trala tanken iEn dröm i seklets natt
är en ligt m in m en in g k am p en m ellan två sätt att b e trakta m än niskan o ch v ärld en : an tin gen tillb er m an ö d et, en lägre am o ralisk o ch irratio n ell k raft — k o rtsp elarn a s, sp ek u lan tern as o ch sp åk ärin g ar nas gud — e lle r o ck så h ävd ar m an m än niskans frih e t g en tem o t ö d et, frih eten att v isa g o d h e t m ot nästan o ch d ärm ed sk apa en bättre fram tid . K a m p en likn ar den m ellan P ro m e te u s o ch A h a sv e ru s hos R y d b e rg , ett stöd fö r S v e n sso n s tes o m H e d en v in d s allm än na b e ro e n d e av 18 0 0 -ta lsid e a lis- m en. M en till skilln ad från Sv en sso n fin n e r ja g att E n d röm i sek lets natt g e r P ro m e te u s rätt, inte A h asv eru s.Sv en sso n s k o m p arativ a m eto d in n eb är en täm li g en strik t b eg rän sn in g till litterärt o ch id é h isto risk t m aterial. H a n h ävdar att H e d e n v in d i sitt d ik tan d e v ille stå fri g e n te m o t d e p o litisk a p a rti ern a (s. 14 ). D ä r fö r g ö r han en n å g ot v ag b estäm ning av H e d e n v in d s p o litisk a åsikter (se t. ex. s. 16 6 ) och ställer en d ast sällan o ch
en passant
H e d en v in d s ro m an er i relatio n till k o n k re ta sam tida p o litisk a h än d elser o ch k o n flik te r.D e t är fö rv isso sant att H e d e n v in d som d ik ta re v ille stå fri att to lk a tid ens h än d elser, g ä rn a p å ett h ö g re, m er u n iv e rse llt plan än d en d a g sp o litisk a deb atten erb jö d . M e n sam tid igt
var
han lid e lse fu llt en g ag erad i d et p o litisk a liv e t, o ch d etta har p räg lat hans ro m an er i så h ö g g rad att d etta b o rd e ha dragits in i an alysen . Fö ru tan d en n a b ak g ru n d ter d e sig alltför ab strak ta och avk ön ad e.I ett b re v till E rik H e d é n 1 9 2 5 n äm n er H e d e n v in d sin b estö rtn in g in fö r B ra n tin g s d ö d : » D e t b e ro r väl därav, att han v u x it en in i b lo d et. Ä n d a sedan p o jk å r e n knöt m an alla sin a d rö m m a r vid ho n o m . O m resu ltate t inte ju st b liv it v id are, så har d o c k d etta nam n v arit cen tru m fö r en s d rö m m ar och h opp. F ö rsta g ån g en jag h ö rd e h o n o m var i kan ten av 1 9 0 5 här på G ä r d e t den 1 m aj. H an talade då om so lid ariteten såsom m e d e l m o t k rig e t och om u n g d om en s fram tid. M an kan tän k a att det g jo r d e en glad. M an had e ju ditin tills a ld rig h ö rt ett o rd om u n g d om en s u p p g ifte r i liv e t.» (D en 6 . 3 . 1 9 2 5 , K B , Sto c k h o lm .)
F ö rsta v ärld sk rig e t: a rb eta rin tern atio n a len v isa d e sig o fö rm ö g e n att h e jd a ru stn in g arn a och k r i g e t, so c ia ld e m o k ra te rn a tågade lo ja lt ut i de o lik a ländern as arm é e r, B ra n tin g fö ro rd a d e b o rg fre d
m ed de b o rg e rlig a p a rtiern a och u n d erstö d d e fö r svaret. D e tta m isslyc k a n d e och s v e k g e n te m o t de tidigare p a ro lle rn a b le v h äd an e fter d en trau m atis ka tanken i sto ra d elar av den socialistisk a v ärld en - även hos H e d e n v in d . H an u p p ge r i b re v e n till H ed én att han 1 9 1 4 p å b ö rja d e en rom an om arb e tarrö relsen m ed titeln » P å v ägen g e n o m ö k n e n » . Sven sson n äm n er u p p giften (s. 87) m en u tn yttjar den fö g a e lle r intet. Ä n d o c k är d et u p p en b art att just b erättelsen om B le k om N o s e n i
En dröm om
seklets natt
är en rom an o m a rb e ta rrö re lse n s n e d e r lag i sam ban d m ed k riget. B le k om N o s e n är en bitter bild av d en a rb e ta rrö re lse som n ågra år tid i gare p re d ik a t sam hällets fö rn y e lse och e v ig fred på torgen och d ä rfö r sattes i fä n g else av d et b o rg e r li ga sam h ället — sto rstre jk e n ? N ä r k rig e t k o m m e r frigö res B le k om N o s e n , går lo ja lt ut i k rig et, dödar sin a b rö d e r, åte rv ä n d e r h yllad och sm ickrad av b o rg a rn a — m en utan själ, utan h opp o m fra m tiden, »en isande sann in g och en sp eg el fö r d em , som to rd es se» . D e t är d e n n a sp e g e l H e d e n v in d h ö je r g e n te m o t » h ö g e rd e m o k ra te rn a » , B ra n tin g lägret, m ed sin rom an .Från S t o rm k lo c k e k o n g re ss e n m ed dess fö lja n d e åtal 1 9 1 7 u p p sto d en allt stark are o p p o sitio n från ung- e lle r v ä n ste rso c ia liste rn a g e n te m o t d et egen tliga so c ia ld e m o k ra tisk a p a rtiet. D e t var hu v u d sa klig en i d essa v ä n ste rso c ia listisk a tid ningar och på d eras fö rla g H e d e n v in d k u n d e p u b lic e ra sina v e rk åren 1 9 1 6 - 1 9 2 4 . H an u p p g e r i b reven till B jö r k lu n d att han v ar o rg a n iserad syn d ika list ( 19 2 0 ) , han u ttry c k e r sto r aktn in g fö r an arkism en . Sam tidigt u n d v ik e r han att b ry ta ö p p e t m ed d e so c iald em o k ratisk a tid ningarn a: han v ille näm ligen inte avh än da sig m ö jlig h e te n att p la ce ra sina v e rk även där.
S v e n sso n tillm äter d en n a sam h ö rig h et m ed de an arkistisk a och allm än t v ä n ste rso c ia listisk a g r u p p ern a i S v e r ig e fö g a vikt. Ä n d o c k har d et sin b e ty d else fö r blan d annat K ra p o tk in in sla g e t i H e d e n vin d s rom an er. S v e n sso n v isar h elt ö v e rty g a n d e att K ra p o tk in s tes om in b ö rd e s h jälp har en central roll i
Tiden och — en natt
lik so m iOrions bälte.
(E gen d o m lig t n o g n äm n er han inte att H e d e n v in d själv an aly serar
Järnets gåta
so m illu stratio n av sam m a tes i ett fö re d ra g i Ö stersu n d i b ö rja n av 19 4 0 -ta le t, ms. i U p p sa la u n iv e rsite tsb ib lio te k .) M en när H e d e n v in d s k re v och u tgav d essa rom a ner, var han g iv e tv is m e d v e te n o m att K ra p o tk invid denna tidpunkt
var an arkistern as argu m en t m ot so c iald em o k ratisk a p a rtiet, att ju st B jö r k lu n d och B ran d g ick i sp etsen fö r en in sam lin g som sk u lle g ö ra det m ö jlig t fö r K ra p o tk in att b o sä tta sig i S v e rig e osv. M e d an d ra o rd : H e d e n v in d m åste ha varit m ed v e te n o m att han to g ställnin g i den p åg å en d e strid en m ellan v än ster- och h ö g erso c ialiste r m ed d essa ro m a n e r, lik so m han ju täm ligen o h ö ljt g jo r d e d et m ed sin a artiklar.I d etta sam m anhan g v ill jag även d isk u tera H e d e n v in d s syn p å re v o lu tio n e n . S v en sso n näm ner d är hu r H e d e n v in d i fe b ru a ri 1 9 1 8 b eg av sig från N o r g e till Fin lan d fö r att b evittn a in b ö rd e s k rig e t m ellan d e röd a och d e vita och hu r han i en rad e n tu siastiska artiklar i N o rrsk e n sfla m m a n h y llad e revo lu tio n en . M e n d e t var en k o rt p erio d av » re v o lu tio n ä r en tu siasm » (s. i 5 i f . ) . I sina fö lja n d e v e rk , alla d e fem rom an ern a, tar han avstånd från revo lu tio n en . D e tta är särsk ilt ty d lig t i den sista,
Orions bälte,
där tre arb eta re lik som han s jä lv b e g e r sig p å vallfärd till Finland och b e sv ik n a v än d er åter (s. 1 5 3 ff.) Sv en sso n läm nar in gen fö rk la rin g till å sik tsfö rsk ju tn in g e n u tö v e r ett p åstått in flytan d e från m o ra lfilo so fisk relativ ism å la H ä g e rströ m (s. 16 3 ).Detta är en av de mer diskutabla punkterna i
Svenssons avhandling. Man måste här skilja mel
lan revolutionen som princip — som en allmän
omdaning av samhället genom avskaffande av den
kapitalistiska ordningen — och de enskilda revolu
tioner och revolutionsförsök som företogs på så
många håll i efter krigsår ens Europa.
E n lig t m in m en in g k o m H e d e n v in d u n d er h ela d en n a p e rio d , i alla sina v e rk , att h ylla re v o lu tio nen som allm än p rin cip - p å d en n a p u n k t är han k o n se k v e n t i sin socialism . M en en ligt u p p g ift av a n fö rv an ter skall han tidigt ha läst R o s a L u x e m b u rgs k ritik av L en in ; i d e sv e n sk a an arkist- och syn d ikalisttid n in g arn a k u n d e han o ck så läsa en v äxan d e k ritik av d en k o m m u n istisk a reg im en i R y ssla n d fö r d ess d rag av cen traliserad d ik tatu r och dess fö rtry c k av an ark istern a där. D ä r g jo r d e m an ju st d istin k tio n en m ellan re v o lu tio n e n som p rin cip och den ry sk a re v o lu tio n e n , som i E y v in d U n g s le d a re i B ran d 3, 19 2 0 :
» In g en stat i v ärld en , d en m å v ara ald rig så socialistisk och ald rig så k o m m u n istisk , får fö r ett ö g o n b lic k h e jd a oss — ty så länge
staten
och dess attrib u t existerar, m åste vi i frih eten s nam n lo v a v ara n d ra att b ek äm p a den. Staten m å sedan hava v ilk e n fo rm som helst.
M an har k lan d rat u n g so cialism en d ä rfö r att den inte fu llt och h elt s v ä lje r d en b o ls je v ik isk a frälsa reläran , och m an har sk riv it om b ristan d e re v o lu - tionarism . M e n var b rister då vår revo lu tio n a- rism ?»
M an kan säga att an arkism en såg som sin h is to risk a m issio n att v ä rn a d en re v o lu tio n som red an fö rrå tts och fö rfu sk a ts — m en en re v o lu tio n som in te g ä lld e e n b art » p artiers e lle r klassers in tresse n utan —
mänsklighetens»
(E. U n g). O ch det syn es m ig v ara en re v o lu tio n i d en n a m en in g som H e d e n v in d fö re sp rå k a r red an i d ik tenI stormens
spär
(B ra n d nr 3 5 , 1 9 1 9 ) . D e t är till in sik ten om d etta svårare o ch h ö g re m ål so m de tre valltard an - d e socialistern a iOrions bälte
når fram .1 8 8
Recensioner av doktorsavhandlingar
lat klasskam p en . D e t g ö r han n o g i viss m ening. N ä r L äsar-S v en och gro ssh an d la re T h u n m an båda lik a o ru b b liga m äter o ch trotsar varan d ra m ed b lic k en i åtskilliga lad d ad e scen er i
Orions
bälte,
rep rese n terar d etta o tv iv e la k tig t den i H e d e n v in d s m en in g o från k o m lig a kam p en m ellan den b o rg e rlig a kapitalism som äger de fle sta husen i H ap aran d a — d vs S v e rig e — och den arb etarklass som e fte r m ånga b ru stn a illu sio n er nått fram till in sikt om k am p en s v illk o r. O ch när i d en centrala sy m b o lisk a scen en , cirk u sfö reställn in g e n på R ö d a -B io , den v äld ig a b jö rn e n G å n g e -R o lf v ä g rar att dansa till flö jtto n e rn a och b ryte r sig ut fö r att fly till v ild m ark en — den rätta, inte sc e nens m ålade sk o g sk u lisse r — är d etta inte som Sv en sso n m en ar e n b art »en u rlad d n in g av d e s tru k tivt hat o ch h äm n d b egär» g e n te m o t statsm akt och kapital (s. 1 56 f .) utan o ck så en hylln in g av frih etslid elsen , av re v o lu tio n e n som idé.N ä r gro ssh an d la re T h u n m an sk ic k ar fram en p ro v o c e ra n d e h e jd u k , svik er de två kam ratern a L äsar-Sv en , som sätts i fin k an av p o lisen som lös- d rivare. I den n a scen finns m y ck en b itte rh et, både g e n te m o t statens o ch p o lise n s stän diga ö v e rg re p p m ot arbetarn a i e fterk rig stid en s S v e rig e och m ot d en sp littrin g inom a rb eta rrö relsen själv, som H e d e n v in d att d ö m a av sam tida b re v u p p le v d e så negativt. Ö v e rh u v u d ta g e t tro r jag att to lk n in gen av de fem ro m an ern a had e vu n n it åtskilligt p å om de d agsaktu ella p o litisk a o ch sociala k o n flik te rn a 1 h ö gre g rad förts in i d isk u ssio n e n — d e t g ä lle r särskilt
Orions bälte.
J a g tro r o ck så att an arkism en s sp ec iella re v o lu tio n sb e g re p p o ch k lassk am p sfö re- ställnin g b o rd e ha tillm ätts en stö rre b e ty d e lse — in te m in st som fö rk la rin g till den h ylln in g av de fria, an svarskän n an d e och h an d lin gsk raftig a in d i v id e r som ju u tgö r d et p o sitiv a fram tid sh o p p et i d essa e lje st så m ö rk a b öcker.D e n cen trala tesen i Sv en sso n s avhan dlin g är att H e d e n v in d tagit d ju p t in tryck av R y d b e rg , såväl b eträffan d e id éern a som b ru k e t och v a le t av sym b o ler fö r d essa id éer. I sto rt sett har Sv en sso n klarlagt ett ytterst väse n tligt fö rh ållan d e på den n a p u n k t, även om han iblan d g ö r sig sk yld ig till vissa ö verto lk n in g a r, t. ex. b eträffan d e jo rd sku g g a n .
Sam tid igt är den n a b e sk riv n in g en sid ig. G å r m an till den socialistisk a k o n st o ch litteratu r i o r dets vid aste b em ä rk else, som än d o ck är H e d e n vin d s n atu rliga m iljö , fin n er m an där fö r d et fö rsta ett o e rh ö rt rik t b ru k av sym b o ler, a lle g o rie r, m y ter: d en sto ra v an d rin g en m o t d et fjä rran m ålet, G ro tte k v a rn e n , m aj eld en , so lu p p gån gen , v å rflo d en , frih etsk äm p en m ed facklan e lle r vid a rk eb u - serin gsp ålen , sto rm vin d en , v ärld sb ran d en , pisk an , b o jo rn a , den p älskläd d a k ap italisten , d e t b län k an de g risa n sik te t u n d er p ic k e lh u van osv. A v h a n d lin g en fö rb ig å r h elt d en n a sym b o lisk a ko n st, som var H e d e n v in d fö rtro g e n från tid ningarn as led are
och p o litisk a teck n in gar, från de p o litisk a talen och affisch ern a, från F o lk ets H u s-m iljö e rn a . M ån g a av d essa s y m b o le r v ar häm tad e från den sto ra id ealistisk a ko n sten u n d er 18 0 0 -ta le t — bl. a. R y d b e r g — m en de fy lld e s av e tt sp ec iellt inn ehåll inom d e t so c ialistisk a lä g re t o ch g e n o m 19 0 0 - talets p o litisk a o ch sociala k o n flik te r.
M an sk u lle ha ö n sk at att S v e n sso n
även
stu d erat den socialistisk a litteratu ren i S v e rig e åren 1 9 1 8 - 1 9 2 4 som ett sy n k ro n t system m ed b e stäm da m o tiv k re tsa r och u ttry c k sfo rm e r. In o m en sådan ram sk u lle H e d e n v in d s ro m an er ha fått en stark are k o n k re tio n och k än slo la d d n in g , m er p ro v o k a tio n och ag g ressiv itet. M e n d et sk u lle o ck så ha fram h ävt hans o rig in alitet, fö rk la ra t den g e n o m sla g sk ra ft som hans b ö c k e r trots allt hade i vissa kretsar.Sam m an fattn in gsvis fin n e r jag S v en sso n s a v han dlin g täm ligen trad itio n ell i sin k o m p arativ a m etod ik. D e t tex tan aly tisk a stu d iet syftar sällan till att d e fin ie ra d et som sk ä n k e r sin n lig h et, d ra m atik, o rg a n isk en h et och su g g estio n åt te x te rn a utan iso lerar p å ett d isk u tab elt sätt d e en sk ild a sym b o le rn a från d en n a k o n tex t. D e b io g ra fisk a a sp ek tern a har få tt »ett m y c k e t b lyg sam t u try m m e . . . d e t är sällan m ö jlig t att m ed h jälp av tillgäng ligt k ällm aterial a v g ö ra v ilk a in slag i H e d en v in d s ro m an er som har sjä lv b io g ra fisk b a k g ru n d » (s. 10 ). J a g an ser att S v e n sso n ö v e r d r iv e r d essa svårig h eter. D e t finn s ett täm ligen rik t b revm aterial, som k u n d e h a u tn yttjats g ru n d ligare. D e t finn s o ck så ett e x h ib itio n istisk t d rag och en tek n ik att u tn yttja egn a u p p le v e lse r hos H e d e n v in d , som h ad e varit v ä rt en d isk u ssio n .
D e s s a beg rän sn in g ar fö rk laras väl till en d el av den nya av h an d lin g styp en s fo rm at. B ala n se ra n d e den k ritik och p o le m ik som h ö r till fa k u lte tso p p o - sitio n en s g e n re , v ill jag u n d e rstry k a att S v e n sso n in o m sin själv v ald a ram g e n o m fö rt en y tte rst r e sp ek tin g iv an d e u n d ersö k n in g , som d essu to m r e d o visats p å ett i allo o k la n d e rlig t sätt. Ö rja n Lin d - b e rg e rs h e lh etstec k n in g av H e d e n v in d b estår i allt väse n tlig t, m en d en har p rec iserats och fö rd ju p a ts p å ju st d en n a p e rio d o ch in om d e t id é h isto risk a fältet. M an kan b lo tt ö n sk a att S v e n sso n s av h an d lin g g e n o m sin strin g en s o ch g ru n d lig h e t g e r en ny in rik tn in g och stim ulans åt läsarnas och fo rsk arn as d isk u ssio n om H e d e n v in d s fa sc in eran d e fö rfa tta r skap.
Conny Svensson har tidigare utgivit en biblio
grafi över Gustav Hedenvind-Eriksson (Medde
landen utgivna av Avdelningen för litteratursocio
logi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i
Uppsala, nr
6
, 1973)· Den är ytterst värdefull i
sin förteckning av Hedenvinds böcker och fram
förallt de artiklar, noveller och dikter som finns
spridda i en mängd tidningar och tidskrifter och i
stort sett varit okända för forskningen. Conny
Sven sson har o ck så p u b lic e ra t ett antal av d essa o rigin ella n o v e lle r i » V å r H e rr e s åk er» ( 1 9 7 1 ) . M an kan b ara ö n sk a att han o ck så v ille g e ut någ ra av H e d e n v in d s p o litisk a o ch k u ltu rfilo so fisk a artiklar från d essa socialism en s o ch a rb e ta rrö re l sens ö d esår.
Kurt Johannesson
T h o rb jö rn L en g b o rn :
Schriftsteller und Gesellschaft
in der Schweiz. Eine Studie zur Behandlung der Ge
sellschaftsproblematik bei Zollinger, Frisch und D ür
renmatt.
A th en äu m V e rla g . F ra n k fu rt am M ain19 7 2 .
Len gb o rn hat sich ein fa szin ieren d es T h e m a fü r seine S to c k h o lm e r D isse rta tio n 1 9 7 2 gew äh lt. D reim al b e o b a c h te t m an in d e r G e s c h ic h te d er Schw eiz ein e v e rstä rk te Sp an n u n g zw isch en Sc h riftsteller und G e se llsc h a ft: zu r Z e it d e r R e fo rm atio n , im m ittleren 19 . Ja h r h u n d e rt (L ib era lism us) und in d er G e g e n w a rt. D a s sind Z e ite n des U m b ru ch s, in d en en sich v o rw ä rtstre ib e n d e K r ä f te g eg en e in e a u f d em H e rk ö m m lic h e n b e h a rre n de, stu m p fe U m w e lt d u rch zu setzen suchen.
L en gb o rn g e h t so v o r, dass er d ie d re i A u to re n a u f b estim m te, leitm o tiv isc h w ie d e rk e h re n d e O p po sitio n en hin u n tersu ch t. S ie la u ten 1) K ü n stle r und G e se llsc h a ft, 2) V e rh ä ltn is zu V o lk und Staat, 3) Sch w eiz und E u rop a. D as V e r fa h r e n , das d urch w eit au sh o len d e g esch ic h tlic h e R ü c k b lic k e m it vielen B e is p ie le n aus d er ältern L ite ra tu r b e g rü n det w ird , hat zw ar d en N a c h te il, dass d ie W e rk e der d rei A u to r e n k aum je als g e sc h lo sse n e k ü n st lerisch e G e b ild e e rsc h e in e n , ab er d en g ro sse n V o rte il, dass ein ig e in teressan te Z u sa m m e n h ä n g e zw ischen den g en an n ten A u to re n sichtbar w erd en .
L en g b o rn b eo b ac h tet, dass d ie Sp an n u n g en in der R e g e l d u rch das K ü n stle rtu m b ed in g t sind und das S c h w e iz e rtu m e rst in zw e ite r L in ie ein e R o lle spielt. D as V e rh ä ltn is des K ü n stle rs zur G e se llsc h a ft ist „ d e r E in fa llsw in k e l fü r d ie G e sellsc h aftsk ritik “ . D as ist sich er ric h tig g e se h e n , denn es ist ein e b e so n d e rs sch w ierig e, sp rö d e, aber doch p o litisch h ö ch st d iffe re n z ie rte G e s e ll schaft, der sich d er Sc h w e iz e r A u t o r g e g e n ü b e r sieht. G e b ä r d e t sich d er K ü n s tle r u n ab h än gig und b ejah t er nicht schon im v o rau s H e im a t und V aterlan d , k o m m t es u n w eig e rlic h zu r F ro n tste l lung. G e n a u das ab er ist
Albin Zollingers
D ile m m a gew o rd en . D e r im J u l i 1 9 4 1 v e rs to r b e n e Z ü ric h e r L y rik e r und R o m a n c ie r ist am e h e ste n d en rad i kalen In te lle k tu e lle n d er d re issig e r J a h r e in S k a n din avien an d ie S e ite zu stellen . A b e r d e r K r ie g , d er d ie E x iste n z d er Sc h w eiz b e d ro h te , zw ang ihn, d er zum B e is p ie l m it d e r V o lk s fr o n t in S p an ien sym p ath isierte, sich m it d er H e im a t zu so lid ari sieren . S o v erh a llte n im w e sen tlic h en sein e g e s e llschaftskritischen Appelle ungehört. Lengborn hat
vollkommen recht, wenn er festhält, dass weder
die Kritiker der Zeit noch die Nachwelt diesem
Autor gerecht geworden seien. Es ist nicht das
geringste Verdienst dieses Buches, die Bedeutung
Albin Zollingers erkannt und die gesellschaftskri
tischen Aspekte bei ihm überzeugend dargestellt
zu haben.
U b e r
