Flätad fiktion
Yta, form och illusion.
Linda Palm
MÖBELTAPETSERINGCarl Malmsten - Furniture Studies
LIU-IEI-TEK-G--15/00899--SE Juni 2015.Flätad fiktion
Yta, form och illusion.
Av linda palm möbeltapetsering
Examensarbete i Möbeltapetsering. Carl Malmsten Furniture Studies. LIU-IEI-TEK-G--15/00899--SE Maj 2015.
Sammanfattning
Flätning och flätningstekniker har använts i alla tider, för olika ändamål och syften. Det har gjorts i olika material beroende på geografiskt läge, förutsättningar och tillgång av naturmaterial.
Jag ville undersöka om flätningstekniker kan framhäva en form eller ge illusion av en form. Se hur de olika komponenterna förhåller sig till varandra och vilket resultat det ger.
Mitt arbete bygger på traditionella flätningstekniker som har utvecklats genom beprövad erfarenhet med lång tradition.
Jag har tagit inspiration från korgar och behållare från Nordiska museets samlingar, och från konstnären Victor Vasarely, som skapade optisk konst och abstrakta kompositioner genom geometriska former, där en illusion av en rörelse, form och känsla av rymd skapades i bilden. Hans optiska konst inspirerade mig till att göra flätade illusioner av en form.
Jag har valt att utgå från fem olika typer av produkter. En fåtölj med flätad ytterrygg, en pall med flätad sits, ett sats-bord med flätade bordsskivor, två lådor och två lampor. Genom att välja olika möbler och föremål med olika form och flätningstekniker, kunde jag visa en större bredd på form i förhållande till teknik.
Jag har valt att enbart fläta i svart enfärgat läder, för att få en neutral grund och för att flätningsteknikerna skulle komma i fokus.
Genom arbetsprocessen kom jag fram till att flätningstekniken skapade visuella mönster i sig, där val av teknik, mängd material, riktning och proportioner, påverkade hur en form upplevdes. Jag har genom experiment visat hur upplevelsen av en form påverkas genom att visuellt förstärka perspektivets linjer.
Abstract
Plaiting and plaiting techniques has been used throughout times, for different purposes and intentions. It has been made in different materials depending on its geographical location and access to raw material. My goal is to explore how different plaiting techniques can emphasize a shape or give an illusion of a shape. To see how the different components interact to each other and what result you would get.
My work is based on plaiting techniques that has evolved and been handed down through generations.
My inspiration comes from a collection of baskets and containers that you can see in The Nordic Museum, and also creations made by the artist Victor Vasarely. He made optical art and abstract compositions through geometrical shapes. It gave an illusion of movement in the picture, a shape and a sense of space. His optical art inspired me to do plaiting illusions of shapes.
I decided to proceed from five different types of products, an armchair with plaited outer back, a footstool with a plaited seat, a kits table with plaited table tops, two boxes and two lamps. By choosing different furnitures and objects with different shapes and plaiting techniques I can show a wider range of shapes in relation to technique. I have made the choice to exclusively plait in black single coloured leather, and this is to get a neutral foundation and to get the plaiting techniques in focus.
Through my work process I found out that the plaiting technique created patterns in it self, and by choosing different techniques, amount, material, angles and proportions it affected how a shape was perceived. I found out that I could influence the perception of a shape by visually amplifying the perspective lines.
FÖRORD
Läder har använts i alla tider, och lika länge som tapetseraryrket har funnits har man använts sig av läder för olika typer av klädslar. Allt ifrån häst- och cykelsadlar, klädda ok och kistor, stoppade säten i åkvagnar och slädar som sedan ersattes med läderklädd bilinredning. Det har också använts till sittmöbler i form av sitsen på en stol eller helt klädda fåtöljer och soffor. Läder är ett fantastiskt naturmaterial som är slitstarkt och tåligt, mjukt och följsamt, elastiskt och formbart, och med lång livslängd och en förmåga att åldras vackert.
Första gången jag provade på att arbeta med flätat läder, var i en kurs inom moderna stoppningsmaterial och tekniker, där vi fick i uppgift att designa och formge en pall.
Jag valde att göra en pall med en stoppning av pocket-spring och olika densitet av skumplast. Den kläddes i svart läder, med klädda ben likt tighta skinnbyxor på en kropp, och med en sits av flätat läder. Jag gillade det elastiska och formbara lädret, den visuella effekt flätningen gav, strukturen och spelet mellan ljus och skugga. Vilket lockade och inbjöd andra till att känna på det flätade materialet med handen.
Här väcktes idén till att prova hur olika flätningstekniker i materialet läder kan förändra ett visuellt uttryck på en möbel. Detta blev utgångspunkten för mitt examensarbete.
Jag vill ge ett stort tack till min handledare Johan Knutson som har kommit med goda råd och tips, och som har gjort besöket på Nordiska museets samlingar möjligt. Tack!
Linda Palm
Innehållsförteckning:
Abstract/Sammanfattning Förord 4 1. Inledning 6 1:1 Mål 6 1:2 Syfte 6 1:3 Frågeställning 61:4 Källor och metoder 6
2. Bakgrund 6
2:1 Vad är flätning? 6
2:2 Flätnings- och bindningstekniker 8
2:3 Material 11
2:4 Läder – form och känsla 11 2:5 Sambandet form, teknik,
mönster och ändamål 13
3. Inspiration och sökande 14
3:1 Korgar och andra behållare 14 3:2 Victor Vasarely –
Illusion av en form 17 3:3 Sammanfattning av intryck 20
4. Produkter 21
4:1 Val av produkter 21
4:2 Flätningens visuella uttryck –
experiment, försök och effekter 22 5. Uppnådda och uteblivna effekter,
och varför det blev som det blev 35
5:1 Analys 35
5:2 Slutsats 37
5:3 Reflektion och tankar om framtiden 37
Källor och litteratur 38
1. INLEDNING 1:1 Mål
Målet är att genom samspelet mellan flätningsteknik och mönster applicerat på produkter, skapa en liten kollektion av möbler och andra föremål som framhäver det flätade lädrets visuella uttryck och känsla.
1:2 Syfte
Genom att ta inspiration och kunskap från flätning och
flätningstekniker med andra material och överföra det i läder, kan jag komma till insikt om hur upplevelsen av en form påverkas av det visuella intrycket som olika flätningstekniker ger. En insikt som jag och andra tapetserare kommer att få nytta av i vårt framtida arbete.
1:3 Frågeställning
Hur kan man framhäva en form eller ge illusion av en form, genom att använda olika flätningstekniker med läder som material? På vilket sätt förhåller sig de olika komponenterna form och teknik till varandra, och vilket resultat ger det?
1:4 Källor och metoder
Jag har utgått från traditionella flätningstekniker som genom beprövad erfarenhet och med lång tradition har utvecklats och fortfarande förvaltas i olika sammanhang.
Jag har studerat korgar och behållare i olika material, vid Nordiska
museets samlingar. Läst mig till flätningstekniker och tillvägagångssätt genom litteraturen, sett digitala filmer om korgflätning, samt skapat mig egna erfarenheter genom den praktiska arbetsprocessen där jag har använt mig av olika flätningstekniker.
Det finns en stor bredd på flätade föremål och flätade material. I mitt sökande bland inspirationsmaterial har jag valt att avgränsa mig till flätningstekniker på korgar och förvaringsföremål, samt att jag har tittat på visuella likheter med konstnären Victor Vasarelys (1906-1997) konst. Han skapade optisk konst som inspirerade mig till att fläta illusioner.
Mitt examensarbete bygger på de slutsatser, tankar och idéer som jag kommer fram till, genom arbetsprocessen avde flätade produkterna. Jag har valt att endast fläta i svart läder för att ge en neutral bas, och för att få ett fokus på flätningsteknikerna. De former jag har utgått från är klotet, den utdragna kuben, och illusionen av en form på en plan yta. Kollektionen jag har tagit fram består av fem olika typer av produkter. En fåtölj med en flätad ytterrygg, en pall med flätad sits, ett sats-bord med flätade bordsskivor, två lådor och två lampor. Genom att ha valt olika möbler och föremål med olika form och flätningstekniker, kunde jag visa en större bredd på form i förhållande till teknik.
2. BAKGRUND 2:1 Vad är flätning?
Flätning är en mycket gammal teknik som finns och används i alla världsdelar. Det finns en stor variation och bredd på vilka material som flätas och till vilket syfte. Gemensamt för dem är att långsmala material sammanförs och låser varandra genom variation av systematisk
överlappning från två eller fler håll, och tillsammans bildar en yta eller form av större hållfasthet. Flätning i sin enklaste form är i princip densamma som vävning i sin enklaste form – tuskaft.
Flätning kan göras på olika sätt och kan se visuellt olika ut. En flätning kan göras plan, rund eller spiralformad, med eller utan kärna.
Flätningstekniker används bland annat för att göra korgar och
förvaringsföremål, förstärka en bostads tak och väggar, eller att pryda något genom att variera flätningstekniken och bilda ett visuellt mönster. Platta och breda material kan flätas till en flat yta, som till exempel en näverkorg eller en vägg av bambublad. Tunna och spröda material kan buntas ihop och lindas samman till en form. Korgar av gräs är vanligt förekommande i Afrika, och är ett exempel på den tekniken. Likaså löbkorgar1 från södra delen av Sverige samt rotkorgar från landskapen upp i norr.
I vår omvärld kan man se flätade föremål inom modebranschen i form av skor, väskor och bälten. Inom inredningsbranschen kan man se flätade korgar och förvaringsföremål, lampskärmar, hängmattor, men också i detaljer och delar på möbler. Flätade rottingmöbler i konstfiber och i naturmaterial finns både för inom- och utomhusbruk. Snören, band, fångstredskap är också exempel där flätningstekniker används. Flätat hår är kanske den mest vanliga associationen, när man nämner ordet fläta. Det finns mobila appar och flätningsinstruktioner på nätet, som visar kreativt flätade håruppsättningar, både till vardag och till fest.
1 Löbkorg – bundna korgar av halm.
2 http://www.zanzibartrading.com (Hämtad 2015-05-14)
Bild 2. Flätande kvinna.2
Bild 3. Rakflätad vägg.3
Bild 4. Flerdubblad flätning.4 3 http://midis.se (Hämtad 2015-05-01) 4 Nordiska museets samlingar, 2015.
2:2 Flätnings- och bindningstekniker
Det finns olika flätningstekniker beroende på syftet med flätningen, materialets egenskaper, längd och tjocklek.
Här nedan presenteras ett urval av flätnings- och bindningstekniker som jag ansåg vara intressanta, och var nyfiken på att överföra till materialet läder. Följande avsnitt bygger i huvudsak på Jonas Hasselrot (1997), Korgar. Tradition och teknik, LTs förlag, beträffande teknik och svenska material. När det gäller tillvägagångssätt och utförande, har jag använt mig av Borglund & Hyllén (1947), Handbok i flätning, Victor Pettersons Bokbinderiaktiebolag. I den mån andra källor använts, framgår det av fotnoter.
Rakflätning/varpflätning
Rakflätning består av två element eller två lager med remsor, som flätas in i varandra där det ena lagret är stående och det andra lagret är liggande. Remsorna varvas och läggs med varannan remsa under och varannan över, för att tillsammans bilda en jämn enhet (se bild 3). Inom vävtekniken kallas det tuskaft.
Om elementen har olika tjocklek kallas det varpflätning.
Dubbel och flerdubblad flätning
Grunden är på samma sätt som vid varpflätning, men man använder sig av två eller fler material från ena hållet och endast ett från det andra hållet (se bild 4).5
Diagonalflätning
Samma teknik som rakflätning/varpflätning, men genom att lägga flätningen diagonalt, kan man böja materialet för att på det sättet skapa en tre-dimensionell form, som till exempel på en sko eller väska. Tekniken kallas också snedflätning, där materialet flätas med 45 graders vinkel från nedersta kanten (se bild 5).
Saxflätning/fiskbensflätning
Även här används två element eller två lager med remsor, där de olika lagren flätas in i varandra i rak vinkel. Vid saxflätning för man
materialet ömsom under två korsande remsor (eller fler), ömsom över två korsande remsor (eller fler) och så vidare. I nästa rad förskjuts flätningen ett steg, så att remsorna hamnar omlott om varandra (se bild 7-8). Genom att variera antal korsande remsor, över respektive under, finns det utrymme för en varierande mönsterbildning. Inom
vävtekniken kallas det kypert. Saxflätning ger en tät och mer
ogenomtränglig flätning, eftersom man lättare kan föra remsorna tätt intill varandra, än vad man kan med en rakflätning. Därför används saxflätning vid tillverkning av tak och väggar i vissa delar av världen, för att stå emot regn. Det är också en teknik där man lätt kan reglera avståndet mellan stående och liggande material, vilket också utnyttjas för vissa ändamål som till exempel vid mjölsiktning.6
6 https://www.youtube.com/watch?v=YrrBMyBlVfI (Hämtad 2015-05-21)
Bild 5. Diagonalflätning.7 Bild 6. Rakflätning.8
Diagonalflätning med 45 graders vinkel.
Bild 7. Saxflätning.9 Bild 8. Skiss på saxflätning.10
7 Nordiska museets samlingar, 2015.
5 http://learnbasketry.com (Hämtad 2015-05-02) 9 https://www.flickr.com (Hämtad 2015-05-01) 10 http://www.britannica.com (Hämtad 2015-05-02)
Bild 9. Kryssflätning.11 Bild 10. Skiss på kryssflätning.12
Bild 11. Bindningsteknik.13 Bild 12. Skiss på bindningsteknik.14
11 http://www.britannica.com (Hämtad 2015-05-02) 12 http://learnbasketry.com (Hämtad 2015-05-14) 13 http://indulgy.com (Hämtad 2015-05-02) 14 http://www.motherearthliving.com (Hämtad 2015-05-02) Kryssflätning/fitsning
Kryssflätning, även kallad fitsning, är en flätningsteknik som ger en mycket stark och hållbar produkt, och är vanligt förekommande i flätade korgars bottnar. Vid flätning används tre element, vanligtvis ett stående och två liggande, som löper på var sida om det stående
materialet. Varannan över och varannan under, och bildar ett kryss (se bild 9-10). 15
Bindningsteknik/spiralteknik
Bindningsteknik, även kallad spiralteknik, är en teknik där man använder material som lindas ihop buntvis tillsammans av ett tunnare bindande material. Det buntade materialet bildar en stomme, och det tunna materialet fixerar formen. Som man hör på namnet binds materialet likt en spiral, där man börjar från mitten av korgens botten och fortsätter upp längs sidorna. Formen fixeras genom att linda det tunnare materialet (bindtågen)16 genom det föregående varvets buntade material. En syl används för att göra ett hål genom knippet, och
underlätta bindningen (se bild 11-12).
Genom att variera lindningen runt knippet och placeringen av bindningen (omtaget), kan mönstret varieras. Genom att färga in bindtågen förstärks mönster och visuellt uttryck.
15 https://www.youtube.com/watch?v=mpF9Wu8IuZc (Hämtad 2015) 16 Bindtågen kallas det som binder/fixerar stommen.
2:3 Material
Oavsett var man bor geografiskt, har de flesta tillgång till natur och växter, vilket gör att naturmaterial är ett vanligt förekommande material vid flätning. Det material man har använt sig av, är det som har funnits i närheten av hemmet eller den plats där flätningen ska göras.
Materialets egenskaper avgör också val av flätningsteknik.
Vid korgflätning i Sverige har bland annat näver, pil, hassel, en, asp, björk, och rötter från björk, furu och gran använts. Men också halm, säv, gräs, bast och träspån från gran och furu.
Näver, träspån av gran och tall lämpar sig bra för rakflätning och
diagonalflätning. Liksom grankvistar eller hela och kluvna rötter från
björk, en, tall och gran för varpflätning, samt pil för kryssflätning. I södra Sverige har halm använts för att binda korgar med
bindningsteknik. Råg användes vanligtvis, men även säv och vass.
Bindningsmaterialet har ofta varit hasselspån, pil eller rotting. Löbflätning är ett annat namn för bindningstekniken, där begreppet omfattar både materialet halm och tekniken för att binda den. Vid tillverkningen av rotkorgar har samma teknik använts. I norra Sverige är den tekniken förknippad med späda björk- eller granrötter som ger en tätare flätning. Inom den samiska kulturen kallas tekniken samestick.
2:4 Läder – form och känsla
I mitt examensarbete har jag valt att fläta i läder. För mig är läder ett spännande material att arbeta i, med dess elasticitet, formbarhet, känsla och förmåga att åldras vackert. Här är en kort sammanfattning och inblick i vad jag anser dessa egenskaper betyder, fördelar, och vad de förmedlar visuellt.
Elasticitet och formbarhet
Läder är ett mångsidigt naturmaterial som har flera egenskaper i form av elasticitet och formbarhet. Det har en tänj- och töjbar förmåga med spänst och följsamhet. Som i ett ovanläder på en sko. Det kan vara mjukt, lent och absorberande, som i ett sämskskinn.
Men efter att ha blötlagt läder och sedan låtit det torka, kan lädret ändra egenskap och istället bli hårt, slitstarkt och fast i formen. Som till exempel i en skosula. Eller mjukt, segt och slitstarkt som i ett par hästtyglar.
Läder kan ändra form och deformeras utan att materialet brister, det visar på lädrets formbarhet och elasticitet. Det kan både stretchas ut över en konvex form, men också arbetas samman. Ett exempel på det är en fåtölj med runda former klädd i läder. När en fåtölj kläs, stretchas lädret ut över den runda formen, och vid armstöden kan det
överflödiga materialet arbetas ihop till en jämn yta. Utan veck. Ett annat exempel på formbarhet är prägling. Lädret bearbetas på en mall till en form i fuktat tillstånd, som fixeras vid torkning.
Känsla och åldrande
Med känsla avser jag de sinnliga och taktila värden som uppstår vid upplevelse, syn, doft, ljud och beröring. Läder är ett material som talar till våra sinnen. Ljudet av knarrande läder, den speciella doften, den visuella effekten av lädrets reflekterande yta, eller mockans matta struktur. Vid beröring kan lädrets glatta yta upplevas både kallt och varmt.
Varje hud är unik, med en naturlig oregelbundenhet där märken från insektsbett, ärr eller nackveck kan förekomma. Märken som gör materialet levande och som berättar något och förmedlar en känsla av äkthet.
Läder kan också ge olika associationer. Svart läder kan föra tankarna till rockmusikens kultur och attityd eller till motorcykelgängens västar, som förmedlar tillhörighet och klubb. Läder kan också förknippas med exklusivitet och hög status, som i designstolen Ox-chair av
möbelformgivaren Hans J. Wegner (1914-2007) eller stolen Ägget av möbelformgivaren Arne Jacobsen (1902-1971). Möbelklassiker som går i arv, från en generation till en annan, där lädret bidrar till möbelns form och tidlöshet.
Känslan av ett par välputsade, skinande blanka herrskor, eller en exklusiv damväska på armen, är ytterligare intryck som materialet läder kan förmedla. Det går en trend i vissa uttryck, medan andra stannar kvar och påminner om materialets kvalitéer och värden.
Olika material åldras på olika sätt. I åldrandet finns en berättelse och en historia, om något som har varit eller vad det har utsatts för. Läder har en längre livslängd vilket tillåter slitage. Det nöts vackert innan det går sönder. Ett obehandlat naturläder är ljuskänsligt och blir mörkare med tiden. Att åldras med vacker patina är något som läder har goda förutsättningar för att göra. En visuell karaktär som mognar med åren.
Bild 13. Ägget av möbelformgivaren Arne Jacobsen.17
17 https://www.bukowskis.com (Hämtad 2015-0517)
2:5 Sambandet form, teknik, mönster och ändamål Former
Flätning och bindning inbjuder till vissa former och mönster. Kuben som rymdmått och behållare, lämpar sig bra för rak- eller
diagonalflätning. Vid rakflätning använder man materialets raka linje, där mellanrummet mellan materialen utnyttjas för att byta riktning och skapa en skarp vinkel mellan kubens sidor.
Diagonalflätning kan också användas för att få till spetsiga kanter och formen hos en kub.
Bindningstekniken även kallad spiralteknik, lämpar sig bäst på runda former som klotet, där materialet binds buntvis samman i en uppåtgående spiral. I ett jämnt flöde slingrar sig materialet runt och binds samman i föregående varvs material.18 Den spiralformade riktningen gör bindningstekniken optimal för rundade former. Däremot lämpar sig bindningstekniken inte för kantiga och spetsiga former.
Mönster
Korgar och behållare som används i det dagliga arbetet, brukar
generellt vara mindre dekorerade. Mer vanligt är att man för korgar och behållare som används vid religiösa tillställningar, marknader eller fester, lagt mer tid och energi på utsmyckningen. Det har varit ett sätt att visa på högre klass, status eller tekniskt kunnande och skicklighet. Man har därigenom kunnat visa klan-tillhörighet eller livsstil och bild av omvärld. Oavsett om mönstret är av religiöst symbolvärde eller enbart för dekoration, kan mönstren skapas genom varierad
18 Hasselrot, (1997) s. 104
flätningsteknik, olika eller infärgade material, eller omtagens placeringen vid bindningen. 19
Störst variation av mönster, erbjuder bindningstekniken. Dels på grund av stora variationsmöjligheter beträffande placering av omtag, men också på grund av möjligheten att skapa mönsterbild genom färgade eller kontrasterande bindningsmaterial. Endast fantasin sätter gränser.
Saxflätningen, även kallad fiskbensflätning inbjuder också till att skapa
mönster. Flätningen i sig, skapar randiga mönster. Flätar man med stående och liggande material (lod och vågrätt), bildas ränder på diagonalen. Flätas materialen diagonalt, bildas lodräta linjer. Genom att variera antal remsor som flätas under respektive över korsande material, kan en stor variation av olika mönster uppstå. Även här kan färgade eller kontrasterande material flätas in och skapa mönster. Vid flätning, läggs materialet växelvis med två under och två över (en eller fler), vilket resulterar i kantigare mönster i jämförelse med vad man har möjlighet att skapa med bindningstekniken.
Bild 14. Mönstrade korgar.20
19 Sentance, (ed 2007) s. 95
3. INSPIRATION OCH SÖKANDE 3:1 Korgar och andra behållare
Efter att ha besökt Nordiska museets samlingar av korgar och behållare, har jag valt ut några som jag har inspirerats av och som tydligt visar på de olika flätningsteknikerna. Här följer en beskrivning i ord och bild av varje vald behållare och korg.
Fotografierna är tagna av mig, Linda Palm.
Varpkorg av gran (bild 15).
Nm, Inv.nr 312681
Mått: L 330 mm, B 255 mm, H 275 mm.
Korgen är gjord av smala kluvna granvidjor och breda kluvna spån. Den har en virad kant och grepe, och buktande sidor. Den är stämplad W.H. Wilhelmina Hedin (1831-1908) och är från gården Löterna. Den har använts som svamp- och bärkorg.
Inspiration.
Det jag inspirerades av var de ojämnt breda spån, som användes vid flätningen. Bredden varierade kraftigt mellan de bredaste och de smalaste spånen, där några av de breda spånen i botten hade klyvts vid mötet mellan sida och botten och flätats på sidorna som två skilda spån. Det gav ett levande uttryck.
Flätad korg av furuspån (bild 16).
Nm, Inv.nr. 249214
Mått: L 320 mm, B 200 mm, H 230 mm.
Bild 15. Varpkorg av gran, 312681
Bild 17. Picknick korg av kluven rotting, 3311208
Bild 18. Närbild på korgens lock. Bild 19. Närbild på korgens sida.
Diagonalflätad korg av breda furuspån. Rektangulär botten, lock med gångjärn och med knäppe av bleck. Två fällbara handtag.
Inspiration.
Inspirationen jag fick från den här korgen var bredden på de flätade spånen i förhållande till korgens proportioner, storlek och form. Den rejält tilltagna storleken på spånen, gav korgen attityd och stack ut ur mängden av diagonalflätade korgar i samlingen. Mötet mellan locket och sidorna var inte rakt, utan hade en aningen rundad form. Vilket bidrog till en annan karaktär i jämförelse med de andra korgarna med raka kanter.
Picknick korg (bild 17).
Nm, Inv.nr 311208
Mått: L 320 mm, B 170 mm, H 220 mm.
Rektangulär korg flätad av kluven rotting med tvådelat lock på gångjärn, med lindat handtag på var del. Låssprint och ögla. Troligen tillverkad 1907.
Locket är dubbelflätat i sidled längs korgens bredd, där rottingen löper över och under skenor i två olika nivåer. Korgens sidor är kryssflätad för att ge en starkare konstruktion (jfr bild 10).
Inspiration.
Mönsterbilden som de båda flätningsteknikerna gav ville jag ta med mig vidare in i mitt arbete. Likaså inspirerades jag av dubbelflätningens nivåskillnad på ytstrukturen på korgens lock. Dessutom visade korgen hur man kan arbeta med olika flätningstekniker på samma produkt.
Förningskorg av träspån (bild 20).
Nm, Inv.nr. 119653
Mått: 480 mm. diameter, H 300 mm.
Saxflätad förningskorg21 av träspån från Perstorp, Blekinge.
Stor cirkelformad korg med låga sidor och grepe. Botten av saxflätad träspån (jfr bild 8).
Inspiration.
Proportionerna på korgen inspirerade mig. Förhållandet mellan korgens bredd, de låga kanterna och den saxflätade botten av smala spån. Jag gillade att flätningen kom upp på en stor yta vilket gjorde att flätningsteknikens mönsterbild kom i fokus.
21 Förningskorg – korg för medhavd mat och dryck.
Bild 20. Förningskorg av träspån. 119653
Bild 22. Närbild på flätat lock, 185034
Bild 23. Mönsterflätade sidor. Bild 24. Närbild på korgens sida.
Flätad korg av vidjor (bild 22).
Nm, Inv.nr. 185034
Mått: 350 mm. i diameter, H 340 mm. Korg med lock och blått innertyg.
Rundflätad korg med kärna av korslagda stakar22. Korgen är flätad i varpteknik (jfr bild 6) med ett flätat vågmönster runt korgens sidor. Mönstret är skapat genom att de vågräta vidjorna sträcker sig över två till fem korsande vidjor, för att sedan gå under en. Därefter förskjuts flätningen och vågmönstret är skapat.
Inspiration.
Den här korgen gav mig mycket inspiration. Det tätt flätade locket, med vidjorna på högkant, flätningsmönstret som omgav kärnan och korgens mjuka form i förhållande till det flätade vågmönstret.
22 Stakar – stående/lodrät material.
Bunden korg från Linköping (bild 25).
Nm, Inv.nr 41214
Mått: L 180 mm, B 130 mm, H 100 mm.
Korg i bindningsteknik med lock (jfr bild 12). Korgen är oval i formen och har lindade stödjetåg, där bindetågen skapar triangelformade mönster.
Inspiration.
Det jag inspirerades av är bindningstekniken i sig, där man utgår från mitten av korgens botten och slingrar sig upp längs sidorna. Genom att stödjetågen är lindade, framhävs den spiralformade riktningen och bildar ett mönster.
Det triangelformade mönstret likt strålar från en sol, gav mig ytterligare idéer till mönsterbildning.
Korg av pil (bild 26).
Nm, Inv.nr. 305746
Mått: L 510 mm, B 330 mm, H 400 mm.
Rektangulär korg med kraftigt bärhandtag. Använd som transportkorg för matvaror från affär.
Korgens sidor är av flerdubblad flätningsteknik med fem till sex kvistar i bredd. Korgens botten är varpflätad.
Inspiration.
Den flerdubblade flättekniken bildade visuella rektangulära block, vilket jag kunde använda mig av vid framhävandet av en form.
Bild 25. Bunden korg, 41214
3:2 Victor Vasarely – illusion av en form
Victor Vasarely föddes 1906 i Ungern och dog i Frankrike 1997. Han var konstnär och grafiker, och var verksam i Frankrike tillsammans med Walter Gropius, Wassily Kandinsky och Piet Mondrian23. Han studerade vid Podolini-Volkmann i Budapest, samt Alexandre
Bortnyik's akademi "Mühely", och blev föregångare inom optisk konst.
Han blev känd för sina bildserier Vega, Vonal och Gestalt, där han lurar betraktarens öga med att skapa polykroma former, genom vår avståndsuppfattning. Genom geometriska former och ett nätverk av linjer i klara färger, skapade han abstrakta kompositioner, som gav en illusion av en rörelse i bilden, en form och känsla av rymd. Placeringen av linjer och förhållandet mellan dem, gav en tvådimensionell bild en illusion av en tredimensionell form.24
Victor Vasarely hade inte en rak väg mot konsten, utan hade en dragning åt det vetenskapliga hållet, vilket resulterade i studier vid
University of Budapest’s School of Medicine.
Två år senare år 1927, bytte han bana helt och ägnade sig åt konsten. Åren med de medicinska studierna var inte bortkastade, utan hans intresse och känsla för vetenskapliga metoder och objektivitet, kom han senare att stärka hans konstnärliga karriär. 25
Två år studerade han traditionellt måleri vid Podolini-Volkmann Academy, samtidigt som han ägnade sig åt vetenskaplig litteratur. Där han bland annat läste om Heisenberg, Einstein, Wiener och Bohrs arbeten. Det var här han fick en idé, att genom konsten förklara och göra vetenskapliga modeller visuellt beskrivande och begriplig. Vid ett forum där konst möter vetenskap, fick han höra talas om en
24 http://www.emma.museum/sv/vasarely (Hämtad 2015-03-31) 25 http://www.op-art.co.uk/victor-vasarely/ (Hämtad 2015-04-20)
skola i Budapest, the Mühely Academy, som betraktades som ett centrum för Bauhausstudier.
Han kom in på skolan och studerade mellan åren 1929-30. Skolan bedrev sin verksamhet enligt Bauhaus lära, där arkitektur och konsthantverk utgick från grundformerna kuben, rektangeln och cirkeln, för att skapa en enighet. Dessa ideal återspeglas tydligt i hans senare konst.
År 1930 flyttar Victor Vasarely till Paris, där hans konst går mer åt det grafiska hållet. Man kan ana en tendens till den optiska och kinetiska konsten. Under åren 1947-51 övergår hans målningar mer till abstrakta bilder uppbyggda med geometriska former. Det är först nu han har
hittat sin egen stil och sitt eget formspråk. 26
Han fortsätter med sina geometriska motiv under åren 1951-1959, men inriktar sig mer mot att måla i svart-vita fält, med vertikala och
horisontella linjer med motsägelsefulla yttringar. Vilket leder ögonen att vandra fram och tillbaka över bilden och som ger en illusion av att motiven utvidgas eller förflyttas. Detta var grunden för Op Art-rörelsen.
Ett programmeringsspråk i form av ett rutsystem med modulära ralationer mellan färg och form skapades av Victor Vasarely och fick namnet Alfabet Plastique. Under denna tid skapade han två stora serier – Folklore Planetaire och Alphabet Plastique. I den sistnämnda baseras serien på 15 former med triangeln, kvadraten och cirkeln som
utgångspunkt. En bred variation av dessa grundformer målades i olika färgskalor, där varje bild innehöll 20 olika nyanser. Gemensamt för dem var att alla hade en för- och en bakgrund och skapade ett djup.
1965 slog Victor Vasarely igenom internationellt på New York’s
Bild 28. Caldor (1976), av Victor Vasarely.27
Bild 29. Vega (1989), av Victor Vasarely.28
27 http://www.sothebys.com (Hämtad 2015-05-01) 28 https://jmsterle.wordpress.com (Hämtad 2015-05-22)
Museum of Modern art, med utställningen “The Responsive Eye.”
Han gav kinetisk konst ett ansikte genom att kombinera de olika elementen, och gjorde konstnäringenjörer till en ny kategori av skapare, med matematisk tillämpning i verket. 29
Med ett starkt intresse för teknik såg Vasarely tidigt datorns möjligheter och kunde med sitt Alfabet Plastique förmedla ett universiellt språk till allmänheten.
3:3 Sammanfattning av intryck
Efter besöket i Nordiska museets samlingar fick jag med mig en hel del inspiration och idéer som jag ville ta med mig vidare i mitt arbete. Genom flätningstekniker skapas visuella mönster och riktningar, som jag ville undersöka för att framhäva eller skapa en form.
Varpkorgen av gran med ojämnt breda spån, gav korgen ett ojämnt
mönster mellan liggande och stående material, en lekfullhet och liv. Den känslan ville jag ta med mig i någon av mina produkter.
Picknickkorgens kryssflätade flätningsteknik skulle få ett helt annat
uttryck med platta läderremmar istället för rotting, vilket jag var nyfiken på att undersöka.
Förningskorgen av saxflätad träspån gav mig inspiration till att
använda mig av tekniken på en större yta. På det sättet skulle
flätningsteknikens visuella mönster och möjligheten att kunna påverka upplevelsen av en form kunna prövas
Det vackert flätade locket till korgen av vidjor, visste jag inte om jag kunde få med i någon av produkterna. Materialet var flätat på högkant, vilket kändes nyskapande för ett gammalt bruksföremål.
Flätningsmönstret som omgav kärnan, och korgens mjuka form i förhållande till det flätade vågmönstret, kändes mer aktuellt att ta med i projektet.
Jag ville också se om den bundna korgens spiralformade riktning och enkla teknik kunde användas på läder och vad det skulle ge för resultat. De visuella formblock som flerdubbelflätade korgen skapade var detaljer som gav en stor variation av uttryck.
Likheten mellan Vasarelys nätverk av linjer i hans optiska konst, och flätningens korsande linjer var uppenbar. Bildernas visuella effekter ville jag föra vidare i mitt projekt. Jag ville se om jag kunde omvandla det till flätningens värld, och ge en plan yta en illusion av en form. Samt att överföra det till konkreta produkter.
4. PRODUKTER
4:1 Val av produkter
Jag ville att mitt examensarbete skulle resultera i produkter som kan användas. Genom att ha valt olika möbler och föremål med olika form och flätningstekniker, kunde jag visa en större bredd på form i
förhållande till teknik. Jag har valt att utgå från följande fem olika typer av produkter.
Pallen med en sits med något rundade hörn, visar varför en
flätningsteknik lämpar sig bättre för en viss form än en annan, och vad det får för konsekvenser. Vilka konsekvenser det har för en teknik om
den flätade produkten har raka hörn till skillnad från rundade.
Fåtöljen med en rak ytterrygg som övergår i en rundad form med en
nedåtgående linje vid armstöden, visade hur man kan framhäva en riktning med en flätningsteknik. Hur mönsterbilden från en symmetriskt flätad teknik kan påverka det visuella uttrycket.
Sats-borden visar hur en platt tvådimensionell yta kan upplevas
tredimensionell. Genom inspiration från optisk konst med dess förmåga att lura ögat och ge en illusion genom linjära mönster ville jag uttrycka en flätad illusion. Med bordsskivorna kunde jag visa två olika versioner av flätad fiktion.
Med lådan med sina raka hörn och räta vinklar i en utdragen kubform ville jag visa vad som framhäver formen. Jag valde att fläta två lådor, en stor och en liten. Två kortsidor är kvadratiska medan resterande sidor är rektangulära där varje sida visar olika flätningsmetoder. Vilken flätningsteknik lämpar sig bäst och varför? Lådorna med sina åtta ytor tillsammans blev både provytor och användbara bruksföremål.
Lampan med dess runda form, visade varför en viss teknik är bättre
lämpad för en viss form. Vad är det i tekniken som framhäver rundningen och klotet som form?
4:2 Flätningens visuella uttryck – experiment, försök och effekter
Pall
Mått: L 800, B 450 mm, H 380
Pallens sits hade en rektangulär form med rundade hörn och något mjuka linjer på sitsens övre del, vilket krävde att jag flätade lädret på diagonalen för att få ut rundningen på hörnen.
Innan jag kom fram till den slutsatsen, flätade jag lädret rakt med remsorna parallellt med pallens sidor, så kallad rakflätning. Men jag fick på det sättet inte den form jag hade önskat på pallens hörn. Med rakflätning blev hörnen kantiga, med luftfickor mellan stoppning och läder. Jag insåg att den flätningstekniken inte lämpade sig för just den här formen, men däremot för en pall med raka och kantiga hörn. Med diagonalflätning kunde det flätade lädret följsamt följa en rund form utan problem. Det flätade materialet låg dikt mot stoppningen och skapade tillsammans en enhet. Detta blev ett tydligt exempel på varför rakflätning inte fungerade, och varför diagonalflätning var den teknik som lämpade sig bäst.
Tillvägagångssätt:
Jag placerade det ena lagret av läder, diagonalt över sitsen och fäste varje remsa i båda ändar med klammer, på stommens nedre del.
Därefter flätade jag in det andra lagret av läder diagonalt, med start från mitten, och flätade sedan ut mot sidorna. Varje remsa fäste jag med klammer.
Detta var samma flätningsteknik som användes på korgen av furuspån (se bild 16).
Fåtölj
Mitt gesällprov i möbeltapetsering. Mått: L 1150 mm, B 800 mm, H 830 mm.
Stommen till min gesällmöbel var en omarbetad 3-sits soffa av modell
Nya Berlin, av Carl Malmsten. Snickeristudenten Andreas Furuholm
hjälpte mig att korta ned den till en bred fåtölj. Han svarvade nya ben i valnöt, och fäste dem i vinkel i stommen.
Det var en symmetrisk fåtölj, som hade samma form och uttryck på höger som vänster sida. Fåtöljens raka rygg övergick i rundade former mot armstöden och fåtöljens framkant. Den övre linjen på ryggen, var rak på fåtöljens mitt, för att sedan mjukt svänga ned mot armstöden. Rygg och sidor upplevdes som en enhet, som sveptes runt fåtöljen. Jag ville framhäva fåtöljens symmetri och ryggens sluttande linje på fåtöljens sidor. Jag valde att använda mig av saxflätning även kallad fiskbensflätning på ytterryggen. Samma teknik som användes på förningskorgen av träspån (bild 20). Genom att fläta läderremsorna i våg- och lodräta linjer, gav det en mönsterbild med linjära flätor på diagonalen. För att tydliggöra fåtöljens symmetri, valde jag att spegelvända det flätade mönstret vid fåtöljens mitt, likt en pil med riktade nedåtgående linjer mot fåtöljens sidor.
För att vara mer tydlig i framhävandet av fåtöljens form och riktning skulle jag i stället låtit de flätade linjerna hålla samma lutning som armstödets lutning. Jag trodde att den överdrivna formen, där de nedåtgående linjerna hade en skarpare vinkel ned mot fåtöljens undersida, skulle ge en bättre visuell effekt.
En effekt blev det, men i efterhand insåg jag att en ärlig riktning, med stegvis sluttande linjer i förhållande till fåtöljens övre del, istället skulle ha framhävt den mjuka rundningen bättre.
Bild 31. Fiskbensflätat ytterrygg.
Bild 33. Mönsterbild från sidan.
Tillvägagångssätt:
För att flätningen skulle komma i fokus och för att dölja klamrarna, valde jag att vändspika varje läderremsa. Jag började med att fästa de lodräta remsorna längs ryggens övre del, i mötet mellan inre och yttre rygg. Började i mitten, och gick sedan ut mot sidorna. Därefter vändspikade jag de vågräta remsorna i mötet mellan inre armstöd och yttre rygg/sida. För att veta om det våg-eller lodräta lädret skulle fästas överst eller underst vid rundningen mellan fåtöljens rygg och sida, var jag tvungen att testfläta, alternativt att räkna mig fram till rätt placering. De vågräta remsorna sköts fast längs fåtöljens ryggstolpar och
skarvades sedan över, för att ge sken av att hela ryggen var flätad i ett block. Där ytterryggens vågräta remsor var fixerade med klammer, började jag fläta med start från fåtöljens högersida. Med saxflätning som teknik flätade jag från ena sidan till den andra.
Sats-bord
Efter mina tecknade skisser på ett satsbord, hjälpte snickeristudenten Fadric Ruiz Lindberg mig att ta fram ellipsformade bordsskivor, och svarvade tre ben per bord i valnöt. Jag målade bordsskivorna svarta och flätade sedan in dem i läder. Jag ville skapa en flätad illusion, där en tvådimensionell bild skulle upplevas tredimensionell.
Det lägre bordet.
Mått: L 400 mm, B 300 mm, H 400 mm.
Jag utgick från konstnären Vasarelys bild Sytafrån 1988 (se bild 35). Genom att skära samma läderremsa olika brett, hade jag en idé om att skapa en visuell tredimensionell form. Genom att klippa ut remsor efter en bild som mall, där en yta som skulle upplevas närmare, gjordes bredare och där en yta som skulle upplevas längre bort, gjordes
smalare. På det sättet kunde jag leka med perspektivets lagar och ge en flätad illusion. Remsorna klipptes ut från två håll med bilden som mall. Tanken var att jag skulle använda mig av rakflätning som teknik, likt Vasarelys komposition.
Tillvägagångssätt:
Jag förstorade upp och gjorde två kopior i papper av Victor Vasarelys mönster. Sprayade fast dem på var sitt läderstycke med flyttbart spraylim och använda det som mall vid tillskärning av remsor. Pappersmallarna togs bort från lädret, och efter att ha placerat ut ena lagret av remsor och fäst båda sidor på bordsskivans underkant, placerades andra lagret ut. Med start från mitten, tog jag en remsa i taget. För att underlätta arbetet och lättare få varje läderremsa att hamna på rätt plats, sparade jag någon centimeter när jag klippte ut remsorna. Då det sättet höll de samman och jag underlättade flätningsarbetet. Jag fixerades varje remsa med klammer.
Bild 35. Pappersmall från en kopia av Victor Vasarelys bild Syta från1988.30
Bild 36. Läderremsor klipptes ut efter den pålimmade mallen.
Bild 37. De vågräta remsorna fixerades med klammer på undersidan, innan de lodräta remsorna flätades in.
Bild 39. Andra lagret med remsor flätas in.
Bild 40. Illusionen av en form träder fram.
Det högre bordet.
Mått: L 500 mm, B 400 mm. H 500 mm.
På det högre bordet provade jag en annan teknik. Jag gjorde en kombination av sax- och rakflätning.
Motivet föreställde en boll som tar sig genom en yta, där den högre delen på bollen flätades i rakflätning, och resterande ytor i saxflätning. Eftersom saxflätningstekniken bildar mönster i sig, valde jag att fläta symmetriskt från både lodrät och vågrät håll, så att bollen behöll sin runda form.
Jag utgick från en bild vid namn Nobel 1, (1983) av Vasarely (se bild 43). Läderremsorna skars olika brett, en med 5 mm bredd och var annan 170 mm bredd. Detta gjordes för att skapa ett mönster och ett liv till den flätade bilden (se bild 40).
Det gick snabbt för ögat att uppfatta perspektivets linjer och uppfatta att bollen trängde genom ytan. Även detta försök blev ett tydligt exempel på att man kan ge en illusion av en form genom en kombination av flätningstekniker. Det resulterade i flätad fiktion.
Tillvägagångssätt:
Två pappersmallar limmades fast på två läderstycken med spraylim, på samma sätt som på det förra bordet. Därefter skars och klipptes läderremsor ut efter mallen, en efter vågräta linjer och en åt lodräta linjer. Pappersmallen togs bort från lädret, och det första lagrets remsor placerades ut och fixerades med klammer på bordets undersida.
Därefter placerades det andra lagrets remsor över det första lagret, och flätades in en i taget med start från mitten (se bild 39). Jag flätade symmetriskt från båda håll för att behålla formen på motivet.
Bild 41. Vårutställningen 2015 på Carl Malmsten Furniture Studies.
Bild 42. Sats-borden med flätade bordsskivor.
Bild 43. Victor Vasarely, Nobel 1, (1983), screenprint.31
Lådor
Jag utgick från två rektangulära trälådor som jag flätade in med en centimeters breda läderremsor på den ena, och varierad bredd på den andra. Varje sida har sin egen variation av flätning, där jag har testat olika flätningstekniker och mönster, i syfte att försöka framhäva den utdragna kubens form. Inspirationen kommer från ett flertal korgar från Nordiska museets samlingar.
Den lilla lådan.
Mått: L 230 mm, B 170 mm, H 115, Test 1.
På den lilla lådan valde jag att göra olika försök av flerdubblad
rakflätning i en centimeter breda läderremsor, för att försöka
framhäva den rektangulära formen. På den första testen flätade jag över fyra korsande läderremsor och under två, på vågrät linje. Detta gjorde jag i två rader och växlade sedan till en rad med motsatsen, med fyra läderremsor under och två över.
Med detta sätt att fläta fick de längre partierna i flätningen, samma proportioner som lådans rektangulära form (se bild 44).
Test 2.
Denna gång ville jag försöka framhäva den rektangulära formen genom att skapa någon form av passepartout. Här utgick jag från lådans sidor i förhållande till antal läderremsor som jag fick plats med för att få ett symmetriskt mönster. Jag valde att använda mig av en kombination av
saxflätning och rakflätning med en eller flera korsande läderremsor.
De fyra yttre raderna gav en känsla av passepartout, men de inre raderna fick bli ett symmetriskt mönster där de längre liggande
partierna korsade över sex som mest, för att ge en känsla av rektangulär form (se bild 45). Detta test blev inte så tydlig som jag hade hoppats
Bild 44. Test 1. De längre partierna i mönsterbilden fick samma proportioner som lådans form.
Bild 45. Test 2. En tydligare rektangulär form hade skapats om det mittersta partiet togs bort från det översta och understa raden.
Bild 46. Test 3. Denna sida upplevs högre än test nummer 4.
Bild 47. Test 4. Denna sida upplevs kortare och bredare i formen, än test nummer 3.
på. Om det mittersta fältet togs bort från den översta och understa raden, hade den rektangulära formen framhävts bättre. En tydligare passepartout hade skapats.
Test 3
På lådans ena kortsida valde jag att fläta i block med flerdubblad
rakflätning som teknik. Blocken var indelade i tre rader i bredd och i
två rader på höjden. Det jag också tog hänsyn till var bredden på lådans handtag, som fick bestämma bredden på det mittersta partiet.
I vågrät linje korsades fyra läderremsor på lådans sidor, och mittenpartiet korsades av åtta läderremsor, vilket växlades till motsatsen vid det övre blocket (se bild 46).
Detta resulterade i att det blev två bredare partier i mitten med liggande rektangulär form, och fyra partier på lådans sidor, med stående
rektangulär form. Eftersom de liggande partierna var större, fick de också mer fokus och framhävde den rektangulära formen och lådans proportioner. Men de fyra blocken på lådans sidor, med en stående rektangulär form, fick lådan att upplevas högre på denna sida jämfört med test nummer 4 som framhävde sidan som låg och bred.
Test 4.
Den andra kortsidan på lådan flätades på liknande sätt med
flerdubblad rakflätning och med flera läderremsor under och över
samma korsande möte. Denna test var också indelad i tre block i vågrät linje, men med fyra block i lodrät linje. På var sida om handtagen låg två läderremsor i bredd, i förhållande till resterande partier i lodrät linje som hade tre remsor. Skillnaden på det här testet i förhållande till det andra testet på kortsidan, var att här blev partierna mer långsmala i liggande rektangulär form. Detta medförde en upplevelse av lägre och bredare kortsida. Även om proportionerna inte var den samma som lådans proportioner, framhävde ändå det här testet den rektangulära formen bättre (se bild 47).
Den stora lådan.
Mått: L 260 mm, B 195 mm, H 180 mm. Test 5.
Den ena långsidan på den stora lådan flätades med saxflätning som teknik. Anledningen till det valet var att jag ville försöka framhäva lådans sidor genom mönsterbilden som flätningstekniken gav. Genom att fläta diagonalt, fick jag de flätade ränderna att följa lådans sidor, och bilda fler inre passepartouts.
Flätningen gjordes med två under- och två över- korsande läderremsor, där nästa rad försköts ett steg. För att få ett symmetriskt mönster, fick det inre partiet en annan lösning (se bild 48).
Test 6.
Jag hade en idé om att jag ville skapa en illusion av ett djup på lådans plana yta, genom att använda sig av perspektivets lagar, och skära lädret bredare på de ställen där jag önskade att betraktaren skulle uppleva närmre, och skära lädret smalare till det som skulle upplevas längre bort. Jag hade tidigare vid tillverkning av bordsskivorna, arbetat med illusionen av runda former, men ville även pröva detta på en
rektangulär form.
Jag mätte ut och ritade upp önskade mått direkt på lådan, för att sedan mäta och skära lädret i samma form. Ett lager med läder som skars horisontellt och ett lager som skars lodrätt, för att sedan fläta dem samman med en kombination av rakflätning och saxflätning. Samtidigt som den plana ytan fick en tredimensionell känsla,
framhävdes också den rektangulära formen och lådan som en utdragen kub (se bild 49).
Bild 48. Test 5. Genom flätningstekniken skapas passepartouts, som framhäver den kantiga formen.
Bild 50. Test 7. Symmetriska sidor med en mönsterbild i form av ett kuvert, framhäver den kvadratiska formen.
Bild 51. Test 8. Skarpare hörn skulle ge ett bättre resultat.
Test 7.
På en kortsida valde jag att skapa ett annat mönster med saxflätning. Här utgick jag från lådans fyrkantiga form, där det flätade lädrets möten bildade ett kors med triangelliknande mönster, med riktning mot kortsidans mitt (se bild 50). Detta skapande en symmetri av fyra triangelformer, likt ett kuvert i papper som framhävde den kvadratiska formen.
Test 8.
Den andra kortsidan flätades diagonalt med saxflätning och
diagonalflätning. I en kombination av korta möten med korsande
läder, jämfört med längre partier som bildade en passepartout runt lådans kanter. Ett block i mitten bildades av remsor som flätades med varannan över och varannan under mötande läderremsor (se bild 51). Jag tyckte inte detta test tillräckligt tydligt framhävde den kvadratiska formen. Kanske berodde det på att hålet för handtaget hade rundade hörn, och att det mittersta partiet fick otydliga hörn med vald
flätningsteknik. De flätade hörnen hade behövt komma längre ut, för att frigöra sig från handtagens form och därmed upplevas som en tydligare kvadrat.
Lampor
Mått: 250 mm diameter.
Jag hade en idé om att göra två taklampor som skulle hängas
tillsammans i olika höjd, där flätningsteknikerna skulle komma i fokus och framhäva den runda klotformen. Jag såg en inre bild framför mig, där ljuset från mellanrumsformerna från den glest flätade lädret, skapade en mönsterbild på väggen.
Kryssflätning.
Jag valde att använda mig av kryssflätning, med tre ingående element. Ett stående och två liggande, som löper på var sida om de stående elementen. Inspirationen kom från picknickkorgen i Nordiska museets samlingar (bild 19).
Tillvägagångssätt:
För att komma undan en stärkande ställning eller ett skelett för att stärka formen, valde jag att blötlägga lädret, som fixerades och stelnade vid torkning. Jag ville skapa klotformade lampor, där jag utgick från en uppblåsbar badboll som mall.
utgick jag från en fästpunkt där tre lager med fyra läderremsor i bredd, i tre riktningar, utgjorde det stående elementet (se bild 52). Efter att ha fixerat fästet med hobbylim, fördelade jag ut remsorna med jämt avstånd runt badbollen, med lika stort mellanrum mellan varje
läderremsa. Därefter fäste jag de två liggande elementen med lim, som skulle korsa varandra växelvis, mellan varje stående element. De skulle löpa med varannan över och varannan under, i en spiralformad riktning runt bollen.
Jag började med att fläta en cirkel runt fästpunkten, fixerade cirkeln med lim, och fortsatte sedan runt badbollen. Jag flätade i en centimeter breda läderremsor, som jag fäste provisoriskt med maskeringstejp för att placeringen skulle hålla sig intakt medan jag flätade.
Vid lampans övre och nedre del, valde jag att ha kortare avstånd mellan de flätade ringarna på spiralen och bredare vid bollens mitt, för att framhäva klotet som form (se bild 53).
Bild 52. Den lilla lampans fästpunkt.
Bild 53. Kortare avstånd mellan de flätade ringarna vid lampans övre- och undre del.
Bild 54. Lampa med bindningsteknik.
Bild 55. Lampan föll ihop efter att mallen togs bort.
Bindningsteknik.
Jag hade tidigare fått kunskapen om att bindningsteknik lämpade sig bra vid runda former, och ville därför göra en av lamporna i den tekniken. På det sättet kunde jag jämföra lamporna, och se vilken som framhävde den runda formen bäst, i läder. Jag tog den bundna korgen från Linköping (se bild 25) som förebild.
Tillvägagångssätt:
Jag skar ut en centimeter breda läderremsor och placerade dem i en spiral runt badbollen, och fixerade den provisoriskt med
maskeringstejp. Därefter skar jag ut en halv centimeter breda
läderremsor som jag band det slingrande lädret samman. Jag utgick från den övre delen på lampan och gjorde bindningen mellan de slingrande varven, i fyra raka linjer. Likt ett äpple som delas i sex klyftor (se bild 54).
Därefter fäste jag alla ändar med hobbylim. Efter att det hade torkat, fuktade jag det flätade lädret rejält, med mallen under för att hålla formen.
När lädret hade torkat, tog jag bort maskeringstejpen. Jag kunde då konstatera att det plymåläder jag hade använt, inte blev tillräckligt hårt. Lädret var slappt och vred sig. Det spiralformade lädret ville inte fixeras, utan tappade formen efter att jag hade avlägsnat badbollen (se bild 55). Lädret ville vrida upp sig själv.
Jag insåg att jag i stället skulle ha använt mig av ett grövre läder, som hade gett ett fastare resultat och som troligtvis hade behållit
konstruktionens form.
Anledningen till att lampan i kryssflätning höll sig bättre i formen, trots att de var flätade med läder från samma hud, var flätningstekniken. Kryssflätning låser materialet vid varje möte. Den flätningen är också tätare än flätning i bindningsteknik.
5. UPPNÅDDA OCH UTEBLIVNA EFFEKTER, OCH VARFÖR DET BLEV SOM DET BLEV 5:1 Analys
Hur kan man framhäva en form eller ge illusion av en form, genom att använda olika flätningstekniker? På vilket sätt förhåller sig de olika komponenterna i förhållande till varandra, och vilket resultat ger det? Vad i produktarbetet förde mig närmre svaret på frågeställningen?
Pall
Jag prövade mig fram, både med rakflätning med läderremsorna i samma riktning som pallens sidor, och med lädret vridet och flätat på diagonalen. Jag insåg att det fanns ett alternativ som lämpade sig bättre än den andra. Materialet flätat på diagonalen slöt lättare an mot den något rundade formen, och jag kunde förhindra att luftfickor mellan stoppning och läder uppstod. Hade jag istället velat uppnå skarpa och kantiga hörn, hade rakflätning lämpat sig bättre.
Eftersom det var pallens sits som skulle kläs i flätat läder, var det viktigt att läderremsorna slöt tätt, så att damm och smuts förhindras att krypa ned mellan remsorna. Med rakflätning låser läderremsorna varandra till skillnad från saxflätning, där remsorna är mer reglerbara i sidled. Flerdubblad flätning var inte heller ett bra alternativ, där korsande läderremsor skulle hamna längre från varandra och skapa glipor. Diagonalflätning var här den teknik som lämpade sig bäst för sitt syfte.
Fåtölj
Jag ville framhäva den symmetriska och omslutande rundningen på ytterryggen, och valde att använda mig av saxflätning (fiskbensflätning). På det sättet kunde jag också för dekorationssyfte utnyttja den
mönsterbild som skapas vid flätning. En annan fördel med tekniken är att man kan reglera avståndet mellan läderremsorna och föra dem samman, så att de ligger riktigt tätt utan att visa materialet under. Flätningen gjordes våg- och lodrät och spegelvändes vid fåtöljens mitt, vilket innebar att en triangelformad mönsterbild skapades, och gav en riktning mot fåtöljen sidor. Det jag insåg var att effekten som uppstod från de triangelformade mönstren, blev för skarp, och inte stämde överens med fåtöljens nedåtsluttande form. Samtidigt som det kan vara en fördel att överdriva en form eller riktning, kan det också bli för mycket och kontrasten för stor, vilket kan ge ett annat resultat än önskat.
Fåtöljens symmetri kom till sin rätt liksom saxflätningens omslutande effekt runt fåtöljens sidor. Det jag kunde ha gjort annorlunda för att framhäva ryggens nedåtsluttande linje, var att göra triangelmönstret mindre framträdande genom att fläta i vinkel. Alternativt att successivt fläta nedåt och skapa mönster som följde fåtöljens linje.
Sats-bord
Med sats-borden kunde jag visa att man även kan fläta en illusion av en form, genom att variera läderremsornas bredd. De tekniker jag använde mig av var rakflätning och saxflätning. Effekten av en illusion kom fram även om enbart en färg hade använts på materialet. Genom att variera bredden på läderremsorna, gick det lätt att skapa en flätad fiktion.
Lådor
Genom att prova olika sätt att fläta en lådas sida, upptäckte jag att upplevelsen av en form kan variera, beroende på vilken teknik, mängd material och proportioner som används.
Ett exempel på det är kortsidorna på den lilla lådan, test 3 och 4, där den förstnämnda upplevdes högre, medan den andra upplevdes lägre och bredare. Vad som orsakade den känslan, var mängden läderremsor i bredd, proportionerna på det flätade mönstret och den raka
flätningstekniken som framhävde rektangelns utdragna och kantiga form.
Något jag också upptäckte var att det gick att framhäva formen genom att förtydliga linjerna med flätad passepartout. Rakflätad passepartout lämpade sig bäst och gav tydligare form i förhållande till sidan som flätades i saxmönster (test 5).
Lampor
Jag valde att fläta en av lamporna med kryssflätning, dels för att den var låsande i sin teknik, och för att den förstärkte den runda formen. Men också för att den gav en visuellt vacker struktur.
Jag började med att limma fyra läderremsor i bredd, i tre lager ovanpå varandra. De hade olika vinklar ut så de tillsammans bildade en strålande stjärna, där remsorna fördelades jämnt runt bollen. Jag fixerade sedan placeringen av remsor med maskeringstejp. Jag började fläta från fästpunkten, och runt bollen likt en spiral med tätare avstånd mellan ringarna vid lampans övre och undre del, vilket framhävde lampans runda form. Med en konstruktion likt jordglobens longituder och latituder, fördes också tankarna till klotet som form.
Försöket med den andra lampan, som var gjord i bindningsteknik misslyckades. Anledningen till det var att lädret inte blev tillräckligt hårt
för att hålla formen.
Något som visuellt motverkade upplevelsen av den runda formen, var de sex raka linjer av omtag, som band samman de slingrande varven av läder. Den slingrande riktningen kom inte till sin rätt. Om jag hade valt en annan placering av omtag, kanske det hade gett ett bättre resultat.
Styrkor och svagheter
En undersökning av det slag jag har gjort kan antingen göras som ett stort antal testytor (kvantitativ undersökning), med möjlighet till jämförelser. Eller som ett mindre antal objekt (kvalitativ undersökning) med en praktisk funktion och utvecklad form. Jag valde det senare, därför att jag ville att produkterna skulle gå att använda. Dessutom anser jag det etiskt mer försvarbart att använda läder, någon annans hud, på ett ansvarsfullt sätt.
Styrkorna med att göra undersökningen med flätningsteknikerna på
användbara produkter och inte på ett antal provytor, var att jag fick utföra tekniker på olika former. Det är först när man utför ett arbete med händerna, som man verkligen förstår flätningens egenskaper, teknik, tillvägagångssätt, känsla och uttryck. Hur de ter sig i en form och varför.
En annan styrka är att jag genom produkterna har jag fått kunskap, erfarenhet, och en känsla för hur jag kan använda mig av de olika flätningsteknikerna i min framtida yrkesroll som möbeltapetserare, och specialisera mig inom området. Erfarenheten av att ha arbetat i både natur- och kromgarvat läder, och i olika kvaliteter är ovärdelig. Vilka kvaliteter som blir hårda och håller formen efter fuktning av vatten. En annan fördel var att jag fick insikt i att flätning var tidskrävande. Vilket innebär att jag måste ta bra betalt av kunden för att få en
lönsamhet i mitt kommande företag.
Nackdelar med att göra undersökningen på produkter, är att jag inte
har kunnat utföra undersökningen med kvantitet och med ett stort antal testresultat. Vilket jag kunde ha uppnått om jag hade utfört fler tester på samtliga flätningstekniker på enkla mallar.
5:2 Slutsats
Genom arbetsprocessen vid framtagandet av de olika produkterna, insåg jag att man kan påverka upplevelsen av en form genom att delvis överdriva en form visuellt med flätningstekniken och genom att visuellt överdriva och förstärka perspektivets linjer. Flätningstekniken skapar visuella mönster i sig, där val av teknik, mängd material, riktning och proportioner, påverkar hur en form upplevs.
Det jag kom fram till var att man ska vara relativt ärlig mot en form, och inte motarbeta den. Om man inte vill skapa en visuell effekt eller skapa en illusion som lurar ögat.
En annan erfarenhet var att ett grövre läder är att föredra, för att formen ska hålla sig intakt.
5:3 Reflektion och tankar om framtiden
Att arbeta i läder och uttrycka mig i olika flätningstekniker är något jag har fått mersmak för. Examensarbetet har gett mig kunskap om hur jag han framhäva en form och ge illusion av en form genom olika
flätningstekniker. Samtidigt har jag fått en ny inspiration till att fortsätta att utveckla det flätade uttrycket och kunskapen vidare. Till exempel att arbeta med flätningens yta och struktur. Samt att jag är nyfiken på att
använda mig av andra flätningstekniker, som till exempel flerriktad flätning, där det finns en stor variationsmöjlighet.
Jag vill införa flätat läder även på andra möbler än stoppmöbler och få flätning i nya sammanhang, där det skapar uttrycksfulla detaljer. I ett långsiktigt perspektiv och med miljömedvetenhet vill jag endast använda mig av naturgarvat läder för att värna om miljön.
Genom att samarbeta med en designer eller själv utbilda mig vidare i form, vill jag designa och skapa exklusiva möbler som ligger i
gränslandet mellan möbel och konst. Där det flätade inslaget är begränsat i storlek men med en hög nivå på hantverksskicklighet och kvalitet, för att skapa exklusivitet.
Jag ser detta som en affärsidé som jag vill att mitt blivande företag ska förknippas med, och som kommer att känneteckna mitt varumärke. Jag vill att de möbler jag skapar blir som smycken i rummet.
