Nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperspektiv.

Nära vänskapliga relationer

i ett livsloppsperspektiv

Rosita Nyman

Examensarbete 15 hp Handledare: Margareta Ågren

Magisterprogrammet i

SUMMARY

This study, Great close friends through the life course, has a qualitative approach and the focus is close friends through the life course, where story telling is the central starting point. The life course perspective brings out different focus areas where history and chronological time, human agency, life from birth to death and the human connection to the society are the starting points. The purpose of the study was to study elderly people and their experience of close friendship from a life course perspective, where focus was on storytelling. Elderly people have been interviewed by their experience of close friendship through their life course and how they experience it today. It appeared that close friendships vary through different times in life, but it is stable in its development through the life course. What also appeared was that the life course perspectives different starting points are significant when it comes to the experience of close friendship through life, and there is also a connection between these. Close reltionship is important to elderly people.

Sökord:

Great close friends, close companion friends, elderly, narration, narratives, story telling life course, life span.

SAMMANFATTNING

Studien, Nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperspektiv, har en kvalitativ ansats och handlar om nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperspektiv där livsberättelsen varit den centrala utgångspunkten. Livsloppsperspektivet lyfter fram olika fokusområden där historisk och kronologisk tid, individen som egen aktör i sitt liv, åldrandet från födsel till död samt individens samspel med övriga samhället är utgångspunkterna. Studiens syfte var att studera äldre människors upplevelser av nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperspektiv utifrån deras livsberättelser. Äldre personer har intervjuats kring hur de upplevt nära vänskapliga relationer genom sina liv samt hur de upplever dessa idag. I resultatet framkom att den nära vänskapliga relationen ser lite olika ut vid olika tillfällen i livet, men i övrigt är den stabil i sin utveckling genom livsloppet. Vad som också framkom var att livsloppsperspektivets olika utgångspunkter har betydelse för upplevelsen av nära vänskapliga relationer genom livet och idag för de äldre samt att det finns ett samband mellan dessa. I livsloppet har vi vår ålderdom med oss genom livet, och då även den nära vänskapliga relationen, som precis som människan utvecklas genom hela livet. Den nära vänskapliga relationen för äldre människor är betydelsefull.

Sökord:

Nära vänner, nära vänskapliga relationer, äldre, livsberättelse, livslopp, återberättelse av livet, livscykel.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD

1

INTRODUKTION

1

Nära vänskap – perspektiv och definitioner 1

Nära vänskapliga relationer i ett tids- och historiskt perspektiv 3

Livsloppsperspektivet 4

Livsberättelsen 6

Nära vänskapliga relationer genom livet vid olika åldrar 7

Ensamhet- motsatsen till nära vänskapliga relationer 8

Livslopp och samhällsutveckling 8

SYFTE

9

METOD

9

RESULTAT

12

Skapandet av nära vänskapliga relationer genom livsloppet 13

Upplevelsen av nära vänskapliga relationer idag 14

DISKUSSION

16

SLUTSATS

22

REFERENSER

23

BILAGOR

26

1

FÖRORD

Studien handlar om nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperpektiv, där livsberättelsen är utgångspunkten. Den nära vänskapliga relationen är speciell, och att få perspektiv på den genom människors livslopp berikar betydelsen av den i våra liv. Första gången som jag kom i kontakt med livsberättelser var under den sociala omsorgsutbildningen 1995-1998, då vi läste om människors livslopp i Norden (Waernes, Ruth och Tornstam 1993:2). Området livsberättelser återkom sedan under magisterprogrammet i Gerontologi, och jag har härigenom fått inspiration till att undersöka vidare äldre människors livslopp med fokus på livsberättelsen. Livsloppsperspektivet ger förutsättningar för förståelse över hela livet. Jag ville uppmärksamma perspektivet nära vänskaplig relation genom livet och i synnerhet betydelsen av att ha en nära vänskaplig relation i ålderdomen, och hur detta ser ut för de äldre i samhället idag. Som lärare på vård- och omsorgsprogrammet handlar det för mig också om att få fördjupa mig inom området Gerontologi, och då specifikt området nära vänskapliga relationer.

INTRODUKTION

Nära vänskap – perspektiv och definitioner

Grunden till definitionen av vänskap är etisk, det handlar om pålitlighet, att hålla ord och att vara trofast (Österberg 2007). Vän definieras också som någon man hyser tillit och tillgivenhet för, man vanligtvis inte är släkt med, vän är man enligt denna bok i speciella sammanhang (Norstedts 1996). Ordet nära benämns i Norstedts svenska ordbok som något som man har på kort avstånd, nära i rum och i tid samt nära personligt och kärleksfullt. Relation definieras som ett förhållande mellan två människor där det sker ömsesidig påverkan på ett gott sätt (Köhler & Messelius 2007). Nilsson (2007) definierar ordet relation som förbindelse eller band och att nära relationer vilar på relationspsykologiska grunder. Hit räknar han då vad nära relationer mellan individer betyder, samt dess utveckling tillsammans. Han skriver att kunskaper kring olika relationer i människors liv gör att förståelsen för den egna personen och andra människor ökar (Nilsson 2007).

Nilsson (2007) har inriktat sig på just de nära relationerna i människans liv där vänskap är en del, och har i studien blivit en utgångspunkt. Den expressiva vänskapen handlar om att dela känslor och där samtalet är det viktiga, en nära relation med en annan människa. Vilka räknas då till våra närmaste vänner och som vi har en nära relation med? Här menar Nilsson (2007) att det handlar om vänner, partners, syskon, föräldrar, ibland även arbetskamrater och grannar kan höra hit. Att vara någon nära innebär att människor tillsammans har känsloband till varandra, i praktiken innebär det att vara stödjande och dela en gemenskap (Nilsson 2007). En nära relation enligt samme författare handlar också om samspel mellan två människor som stämmer, man delar samma sociala verklighet. Det kan exempelvis vara någon som finns där hela tiden, någon att prata med om allt i livet, att alltid veta att hjälp och stöd finns att få. I en nära vänskap är kraven på varandra små, den är också kantad av ömsesidighet mellan vännerna (Nilsson 2007). En annan människa som lever nära, och där denna närhet betyder att man känner varandras liv på ett alldeles speciellt sätt. Gemensamma känslomässiga band som

2

uppfyller psykologiska behov som närhet, öppenhet, gemenskap och stöd, vilket leder till att relationen har ett ömsesidigt beroende. Enligt Nilsson (2007) så handlar nära relationer om intimitet, med vilket han menar innerst, att vi har något tillsammans med en annan människas innersta kärna. Ytterligare menar han att en nära relation också är en process där människor utvecklas och samspelar med någon annan, denna är då inte statisk, den är föränderlig och öppen för förändringar så att människorna i den kan utvecklas (Nilsson 2007).

I en studie av Adams, Bliezner och De Vries (2000) undersöktes hur människor i olika åldersgrupper i sydöstra USA och i västra Canada upplevde vänskap. Här gick att utläsa resultatet kring hur de äldre hade svarat i undersökningen. Gruppen äldre var då över 75 år, och det fanns representanter från alla samhällsklasser med i studien. Adams et al. (2000) fann att de äldre på frågan om hur de upplevde vänskap ofta gav svar på vad en nära vänskap var för dem, och att de nämnde också just nära vän i sina svar. Men framförallt så var resultatet att äldre menar att en nära vän är en upplevelse, med en nära vän så hittar man på och kan göra saker tillsammans, man är lika och har samma intressen. Vidare skriver studiens författare att gruppen äldre menade att de ville bli accepterad för den man är, en nära vän vänder dig inte ryggen, utan finns kvar vad som än händer, solidaritet. Lojalitet, att kunna lita på en annan människa var också viktigt och ansågs vara vad en nära vän står för, att det fanns en någorlunda regelbunden kontakt och att man känt varandra länge (Adams et al. 2000). Vänskapsteorin skriver Tornstam (2009) om, där han menar att människan formas tillsammans med andra människor, och då våra allra närmaste vänner menar han. Vidare skriver han att det handlar om roller och om signifikanta andra, som han menar är de nära vänner vi har. Alltså människor som vi har en särskild relation till och som påverkar oss positivt direkt, då de grundar sig på frivillighet. Till skillnad på vänskap inom familjen som vi inte kan välja själva. Han vidareutvecklar detta genom att ha fokus på äldre människors behov av vänskap, deras ensamhet, hur nära vänskap bildas, och hur äldre kan uppnå välbefinnande genom en vänskapskontakt. Han menar att vänskapsteorin utgår från de likheter som individer har gemensamt, exempelvis yrke, ålder, kön eller annat som individen sätter främst i valet av nära vänskap. Enligt Tornstam (2009) så bildar äldre personer främst nära vänskapliga relationer med människor som är lika i ålder, därför att man då delar samma bilder historisk och erfarenhetsmässigt. Man kommer då också att möta samma framtid i livscykeln tillsammans. I detta resonemang hänvisar Tornstam (2009) till en tidigare studie (Tornstam 1975) där man fann att äldre boende i område med andra äldre i samma ålder hade fler nära vänskapsrelationer än övriga som inte bodde på detta sätt.

Olika tolkningar av vänskapsbegreppet gör Alberoni (1987), han menar då en relation som inte är hierarkisk, baserad på dygd, sympati och att vilja någon väl. I en vänskapsrelation trivs man också tillsammans med sin vän, och tillsammans skapas ett nät av gemensamma erfarenheter och minnen. Författaren menar att vänskapen uppstår i olika möten som är sammankopplade med varandra, varje möte leder vänskapsrelationen framåt och det finns en koppling bakåt i tidigare möten (Alberoni 1987).

I en sin studie har Lundgren (1995) analyserat vad vänskapliga relationer är, resultatet presenterar hon i en etnologisk studie. Hon väljer att presentera det utifrån en metafor om trädgården. Trädgården är vildvuxen och hon menar att likt trädgården skall man odla sin vänskap samt vårda den. Vad som krävs är speciell jord och kanske lite gallring. Vänskap handlar om att finna en balans i den vildvuxna trädgården, man får inte avslöja trädgårdens hemlighet, men heller inte dölja den för mycket. Hon skriver vidare att den nära vänskapen

3

också är den sanna vänskapen, den är eftersträvansvärd för de allra flesta människor (Lundgren 1995).

I en sammanfattning kring de olika fördjupningar som presenterats om begreppen vänskap och nära vänskap kan man säga att det finns både likheter och skillnader. Nilsson (2007) beskriver nära vänskap och nära relation utifrån relationspsykologin, där också hela livsloppet är representerat. Här finns också det intima, riktigt nära beskrivet utifrån nära vänskap och den relationen. Medan Adams et al. (2000) i sin studie utgår ifrån vad endast de äldre menade att nära vänskap handlade om. Här framkom att deras definitioner handlade om att vara nära vän genom sådant som finns i vardagen, att göra saker tillsammans, vara lojal och solidarisk med varandra (Adams et al. 2000). Tornstam (2009) använder sig också av vänskapsteorin, en psykologisk utgångspunkt, för att beskriva och ge en fördjupning på nära vänskap. Han talar om frivillighet och jämför med familjen, som människan inte själv väljer. Han säger också att nära vänskap är en särskild relation, något positivt, han knyter en nära kontakt med livsloppet i sin beskrivning (Tornstam 2009). Alberoni (1987) väljer att beskriva nära vänskap genom etiska begrepp så som dygd och sympati. Vidare så ser han att nära vänskap utgår från mötet med en annan människa och att närheten utvecklas med tiden. Här finns då något gemensamt som skapar en närhet i vänskapen framförallt i bakgrunden som då hjälper vänskapen in framtiden. Alberoni (1987) pekar inte på någon särskild del av livet i sin beskrivning av den nära vänskapen. Lundgren (1995) börjar med att tala om vänskapliga relationer, men som allteftersom övergår till att bli en nära vänskaplig relation i hennes beskrivning. Hon talar om vänskapliga relationer, de är djupa, och hon beskriver dem utifrån en metafor om en trädgård, hon menar att det är något speciellt, hon talar om sann vänskap, balans, hemligheter och något alla människor vill uppnå. Vidare så pekar hon inte ut något speciellt kring livsloppet i sin beskrivning av nära vänskap (Lundgren 1995).

Utifrån Nilsson (2007 beskrivs här den nära vänskapen och hur den såg ut genom de olika åldrarna i livet? Sann vänskap sågs som det allra bästa bandet mellan människor, och innebar en relation som inte handlade om sociala eller materiella kopplingar, och var livslång. Vidare skriver han att i det tidiga bondesamhället längre tillbaka kände människor till alla som fanns i deras närhet, och det var dessa relationer som man hade under hela livet. Idag menar Nilsson (2007) är det annorlunda, vi möter fler människor under en dag än man gjorde under ett helt liv tidigare. En nära vänskaplig relation sträcker sig över tid, Nilsson (2007) ger också ett tidsperspektiv på nära relationer, och menar att detta är vikigt. Nära relationer utvecklas ofta över lång tid och tiden är och blir då en avgörande faktor för hela relationen och dess utveckling av närhet. Betydelsen av nära relationer i människors liv har ändrat sig med tiden och samhällets utveckling. Vi behöver närhet till andra för att tillfredsställa sociala och psykologiska behov, se meningen med våra liv samt ta hand och hantera problem och kriser. Samtidigt idag ställs det höga krav på de nära relationer som vi har i våra liv, de har också blivit fler än tidigare (Nilsson 2007.

Nära vänskapliga relationer i ett tids- och historiskt perspektiv

I en avhandling om vänskap genom tiderna skriver Österberg (2007) hur den kommit att utvecklas till det den är idag. Långt tillbaka fanns vänskapen i ett samhällskontext, men har idag hamnat i den individuella kontexten i människors privatliv. Grunden för vad vänskap är skapades under antiken och under 1600 och 1700-talet var vänskap ett viktigt redskap, dessa århundraden menas vara vänskapens århundraden. Vänskap var väldigt aktuellt under denna tidsepok, vänskap kunde förekomma på olika plan och på olika sätt. Människor kunde genom vänskap skaffa sig fördelar i samhället på ett annat sätt. Österberg (2007) beskriver hur

4

vänskap hör ihop med en nära relation och att vänskapen historiskt sett varit en nyckel till att lära känna och förstå en annan människas innersta liv. Vänskap öppnar upp den gråzon som finns mellan det offentliga och det privata. Just detta menar hon har varit betydelsefullt genom historien, att kunna skaffa sig fördelar genom att skapa en nära relation med någon, exempelvis politiskt, rättsligt. ”I själva verket var vänskap ett nyckelbegrepp i etik, politik och juridik” (Österberg, 2007, s.185).

Livsloppsperspektivet

Livsloppsperpektivet handlar enligt Bengtsson, Burgess, Parrot och Mabry (2002) om det liv där människan lever sitt liv från födseln till döden, perspektivet kopplar samman tid, individ och samhälle och fördjupar sig i dessa delar för att få en förklaring på och förstå åldrandet och den specifika individen i sitt liv. Det centrala i perspektivet är att livet är en enda lång utveckling och att åldrandet då blir en process som blir en del av livet. Människan föds in i en familj, ett sammanhang, en tid i historien och ett samhälle, och är där en del av detta genom hela sitt liv (Bengtsson et al. 2002). Åldrandet som en livslång process, innebär också att barndomsupplevelser mycket väl kan förklara en individs förhållanden mycket senare i livet, eller i ålderdomen. Egna möjligheter att utveckla och påverka sitt liv, den egna biografin och identiteten har också individen, Thorsen (2005) skriver om detta som att människan i sitt livsloppet är en aktör, en huvudperson, där allt liv är sammankopplat med varandra. Vad som har hänt och inträffat under och genom livet samt hur individen har levt sitt liv betyder också att förståelsen för åldrandet kan öka om man tar hänsyn till detta när man försöker förklara en individs åldrande. Människan är genom sitt liv också en medmänniska och blir där en del av den rådande kulturen, det sociala sammanhanget som finns runt henne (Öberg 2002).

Tiden i livsloppsperspektivet betyder enligt Thorsen (2005) kronologisk tid, historisk tid samt kohorttid. Enligt Öberg (2002) handlar tiden om att se när i livet som individen exempelvis skaffade barn, gifte sig, blev änka/änkling. Tiden jämförs här med vad som i samhället anses vara normer för när detta beräknas ske, att man skaffar sina barn vid ett speciellt tidsintervall. Det handlar om avvikelser från hur saker och ting enligt den rådande kulturen i samhället bör förhålla sig och utfalla (Thorsen 2005). Tiden är också viktig för förståelsen av åldrandet i livsloppsperpektivet då det handlar om när en person är född, den historiska tidens betydelse för dennes åldrande genom livet. Thorsen (2005) skriver i sin artikel att historisk tid är sådant som alla människor upplever samtidigt oavsett ålder. Den historiska tiden betyder att när en individ går genom livet så utsätts den för och blir en del av livet. Individen får erfarenheter och påverkas av de sociala mönster som finns kopplat till just den tiden som råder just då. Så småningom formas individen av det den varit med om, och det blir till specifika livserfarenheter, historiska händelser som delas av och tillsammans med dem som fanns i det sociala sammanhanget vid samma tid (Öberg 2002).

Tidsperspektivet i livsloppet hör också ihop med kohorter, att då man är född vid samma tid i livet, så kommer exempelvis åldrandet att ske på ungefär samma sätt och att se liknande ut (Thorsen 2005). Varje individ hör ihop med andra, och är en del av en helhet, även i åldrandet. Vilket gör att människans roller i olika sammanhang förändras över tid, exempelvis så handlar det om att individen påverkas av samhällets ekonomi, politik och andra sociala faktorer. En slags ömsesidig påverkan och inverkan sker mellan individ och samhälle, vilket också får konsekvenser och påverkan på det individuella åldrandet, eftersom det följer med oss med genom livet (Öberg 2002). Här kan man se att människor idag lever längre än tidigare, det har skett demografisk förändring till följd av att samhället ändrat sig, vilket

5

innebär att fler äldre kommer att uppleva fler saker under sitt liv, så som att träffa barnbarn och att här få andra roller kopplat till åldern. Överlappningen mellan generationerna är också viktigt, hur en yngre generations livsmönster påverkar den äldre generationens liv och livslopp (Thorsen 2005). Människans medellivslängd har exempelvis ökat, detta innebär att åldrandet ser annorlunda ut idag än tidigare då människor kan inta andra roller mellan generationer i den egna familjen exempelvis. I dag så är också individen i sin pensionsålder längre tid i livet än tidigare (Bengtsson et al., Öberg 2002).

Människan finns och lever sitt liv i en gemenskap med andra, i det kulturella och sociala sammanhanget i samhället. Tillsammans med och utifrån den interaktion som hon har och existerar inom i samhället, uppfattar och reflekterar hon kring sitt liv och kommer också att lägga tid och kraft på att uppnå sina egna mål på olika sätt. Individuella mål inom livsloppet sätts i relation till vad individen klarar att företa sig, att kunna skapa sig själv och det egna livet. Individen är en slags självkonstruktion i det egna livsloppet där individen själv väljer att växa och utvecklas utifrån de resurser och begränsningar som finns, för det finns gränser för valfriheten (Thorsen 2005). Människor är fulla av planer för sina liv, och gör sina val utifrån vad som erbjuds dem (Glen & Elder 1994). Rollförväntningar som finns genom livet på den enskilda människan förväntas klaras av, som exempelvis att skaffa förmågan att hantera de krav och förväntningar som ställs utifrån samhällets så att säga regler och normer (Jeppson-Grassman 2005). Öberg (2002) beskriver kopplingen mellan individens egna val och samhället genom vad han kallar livets vändpunkter, där han menar sådant som får livet och de individuella rollerna att förändras. Denna förändring påverkar också då individen in i framtiden, och individen måste kring dessa vändpunkter ta ställning eller välja olika vägar för sitt liv framöver. De roller som vi har genom vårt liv sett över tid, exempelvis konfirmationen, handlar om att individens liv tar andra vägar, man har passerat en punkt i livet som innebär en speciell roll för individen (Öberg 2002).

Livet går också att dela in i olika faser inom livsloppet, Eriksson (2009) beskriver livets psykosociala utveckling utifrån nio utvecklingsstadier i ett livsloppsperspektiv. Till varje stadie kopplar han också särskilda begrepp. De olika delarna är då länkade samman i en enda lång utvecklingsprocess, där individen i varje specifikt stadie måste uppnå viss mognad för att kunna gå vidare i sin utveckling. Den specifika mognaden för varje stadie varierar med de olika faserna. Han delar in livet i de olika delarna spädbarnsåldern och där målet är att individen skall uppnå hopp, i småbarnsåldern är målet vilja, i lekåldern handlar det om målmedvetenhet, i skolåldern om kompetens, och i tonåren om trohet (Eriksson 2009).

I vuxenlivet är indelningen tidiga vuxenår och då kärleken är det centrala, de senare vuxenåren handlar om omsorg, samt ålderdomen där han menar att människan skall uppnå visdom. Men denna visdom är beroende av hur de tidigare stadierna i livet utvecklat sig, och om allt gått bra så når man integritet, annars förtvivlan och avsmak (Eriksson 2009). Han presenterar också ett stadie som handlar om den sista tiden i livet, den då människan är som allra äldst och vad som händer då. Här skriver han om individen möter nya utmaningar, kroppens åldrande kan inte längre påverkas på samma sätt som tidigare, insikt och förståelse kan här ske tillsammans med andra i samma ålder. Från det åttonde stadiet följer förtvivlan med upp till det nionde stadiet, och att individen inte längre kan förutse sitt liv på samma sätt som tidigare är påtagligt menar han (Eriksson 2009).

Sammanfattningsvis kan man säga att människan föds in i en familj, och där börjar våra relationer med andra människor som sedan kommer att fortsätta genom livet och skapas genom livsloppet. Den nära vänskapliga relationerna kopplas till den egna individuella

6

utvecklingen, till samhället och den tid som individen lever i samt till människans olika utvecklingsfaser.

Livsberättelsen

Livsberättelser handlar om livet och livsloppet, både om individ och samhälle, och att ålderdomen följer med oss genom våra liv. Atkinsson (1998) skriver att livsberättelsen idag är viktigare än tidigare eftersom samhället har ändrats sig. Det är idag mera splittrat, människor rör sig runt och är mobila på ett annat sätt än tidigare. Därför behövs livsberättelsen inom gerontologin då den tillför material kring människors liv till forskningen. Förståelsen av åldrandet ökar och även äldres livskvalitet kommer i fokus (Atkinsson 1998).

Livsberättelsen som ett forskningsområde inom social omsorg om äldre tog bland annat Waernes et al. (1993:2) upp, perspektivet är tvärvetenskapligt sociologi, psykologi, historia och antropologi är områden som är aktuella (Hagberg 2002). Berättandet kring det egna livet skapar en slags logisk meningsfull ordning kring personens liv, vilket hjälper personen att bättre förstå sig själv (Kåks 2007). Kunskap om hur människor ser tillbaka på sina liv – livsreflexionen - samt vikten av att göra en sammanfattning av livet är något som har betydelse för den äldres självuppfattning och integritet. Kenyon (2003) skriver i en artikel om hur det mellan lyssnare och berättare skapas en miljö som tar fram vad som specifikt varit den enskilda personens uppnådda visdom genom livet. Livsberättelsen menar han vidare handlar om ett sätt som hjälper berättaren att upptäcka sig själv och sin identitet och hur den skapats till en identitet genom livet fram till idag. Genom att uppmärksamma den berättelse som varje person äger och är, kan man nå den personliga visdomen, klokheten, kunskapen, förnuftet samt insikten som skapats under livet hos berättaren (Kenyon 2003).

Idag har berättelsen som forskningsområde fått genomslag i samhället och forskningen i stort, och inom socialgerotologin handlar det om att koppla samman livsberättelse och åldrande (Johansson 2010, Öberg 1997). I en livsberättelse blir tiden viktig då människan kopplar samman det levda livet med nuet och hur dessa båda kommer att påverka framtiden. Det levda livet innehåller sådant som man minns, men det finns också sådant som lagts till minnet men som inte är så tydligt och självklart. Öberg (1997) menar att livsberättelser är ”inte bara sociala data, utan framför allt berättelser i en egen genre” (Öberg, 1997, s.73 ).

Hur äldre talar om sina liv i relation till vem som intervjuar dem, detta undersökte Randall, Prior och Skarborn (2006). De lät tre olika personer intervjua äldre personer över 80 år för att ta reda på vilken betydelse som interaktionen mellan lyssnare och berättare hade, och vad som hände. Om intervjupersonen själv kan känna igen sig i den historia som berättas av intervjupersonen, så blir interaktionen dem emellan annorlunda. Intervjuaren kan då styra in på olika teman i livsberättelsen som återknyter till den egna personens livshistoria. Randall et al. (2006) såg också, att ofta så handlade det om att intervjun började som ett samtal och slutade med någon form av relation, och att livsberättelsen som berättas lever sitt eget liv från början till slut. Beroende på hur intervjupersonens liv hade varit, så påverkade det intervjuaren, det kunde handla om att komma närmare ett nytt kunskapsområde eller att vända en livsberättelse från negativ till positv. De fann det alltså oundvikligt att som intervjuare inte bli en del av den berättade livshistorien (Randall et al. (2006). Johansson (2010) beskriver hur avsändare och mottagare interagerar med varandra som någon som får uppmärksamhet från en publik, då intervjuaren, lyssnaren. Vidare talar hon om de olika roller som berättare och lyssnare får. Berättaren är den som ger ord till innehållet, lyssnaren är den som sedan plockar upp de beskrivna känslorna och för dem vidare in i en text (Johansson (2010).

7

En människas livsberättelse handlar om personens egna upplevelser och livserfarenheter som de fått i gemenskap med andra genom livet (Kåks 2007). Vidare beskriver hon livsberättelsen som en kulturell konstruktion där kulturella minne sorteras då personen berättar sitt liv. De minne som då kommer fram och som nämns av personen är just sådant som personen verkligen minns och som då spelar en roll i personens livshistoria. Livsberättelsen handlar om vad individen upplevt och erfarit under sitt liv kopplat till ett större historiskt perspektiv (Kåks 2007). ”En livsberättelse är en tolkning av relationerna mellan olika händelser i berättarens liv” (Kåks, 2007, s. 62).

Åldrande och välbefinnande kopplades samman av Butler (1963), han menade att det är nyttigt för äldre att se tillbaka på sitt liv och att så att säga ordna upp sådant som man tidigare i livet bara lämnat efter sig. Att kunna se tillbaka på det upplevda livet och känna förnöjsamhet över det som varit. Butler (1963) startade också vid denna tid med vad han benämnde ”life review” översatt livsloppsreflektion, för äldre personer. Samhällets framväxt och utveckling under 1900- talet har gått snabbt och påverkat de människor som växt upp under denna tid, kopplingen mellan samhälle och människa är också centralt i ett livsloppsperpektiv (Öberg 1993:2, Ohlmarks & Baehrendtz 1999).

Nära vänskapliga relationer genom livet vid olika åldrar

Vänskap varierar i olika åldrar genom livet, hur den nära vänskapsrelationen ter sig genom livets olika faser beror på hur man utvecklas i sin nära vänskapsrelation och på individens egna personliga utveckling (Nilsson 2007). Små barn skapar vänskap genom att studera jämnåriga barns sysselsättning. Vid 6-7 års ålder beror vänskapen på den aktivitet som barnen sysslar med, och i åldern 8-10 år kommer vänskap i grupp att bli mera aktuellt. I denna ålder handlar det om att kunna se en ömsesidighet och förtrogenhet mellan sig själv och vännen. Nilsson (2007) definierar vidare utifrån barn, och vad de menar med vänskap i denna ålder ”att vara tillsammans med dem, de ska vara lika en själv och vara snälla, man ska tycka om varandra och man ska vara ihop” (Nilsson, 2007, s. 80). Kring 13-14 års ålder är vänskap lika med intresse och åsikter och vid 15- års ålder uppstår de vänskapsrelationer som håller lång tid. Under tonårstiden betyder vänner mycket för identitetsbildandet och frigörelsen från föräldrarna. Vid 25- 45 års ålder blir antalet vänner mindre, och de har också en mindre betydelse för individen än tidigare perioder i livet. I medelåldern varierar vänskapsrelationerna mycket, många åtaganden i den egna familjen påverkar, och det blir då svårare att fortfarande hålla kontakten med vännerna vid liv. Samtidigt skapas flera nya vänskapsrelationer i denna period genom arbete och fritid. När väl en nära vänskap uppstått är det viktigt att den underhålls, detta görs ofta genom att människor tar kontakt med varandra per telefon, eller via datorn. Men också själva mötets betydelse för att hålla den nära vänskapen vid liv är viktigt, det handlar om att ge näring till vänskapsrelationen i form av ett fysikiskt möte (Nilsson 2007). Vidare skriver han om nära vänskap och åldrande, att i åldrandet får nära relationer större betydelse, från då människor är omkring 60-år och framåt. Något som Lundgren (1995) tar upp och även kopplar samman med specifikt kvinnors sätt är att samtidigt som man är engagerad i den egna familjen och hemmet också kan hålla kontakten uppe med de nära väninnorna. I Lundgrens (1995) studie framkom att telefonen var viktig i sammanhanget. Med åren minskar antalet vänner, människor i den närmaste miljön dör ifrån, blir sjuka, eller måste flytta till särskilt boende. Bland äldre som upplever ensamhet och som inte har någon nära vänskaplig relation är det i gruppen 75-84 år 32 % och för gruppen över 85 år är motsvarande 46 %. Med åren syns en liten minskning bland de äldre när

8

det gäller nära vänskap, ju högre ålder desto fler säger att de inte har någon nära vän (Folkhälsoinstitutet 2008). Trots detta har man sett att äldre i hög ålder faktiskt ändå har en eller två människor kvar som de anser vara deras närmaste vänner, oftast är det äldre män detta handlar om. Att informella vänskapliga relationer är ett område som uppmärksammas allt mer skriver bland annat Allan (2010) om. Han menar att vänskapen för äldre är inbäddad i en social kontext och även relaterad till kultur, och att denna vänskap för de äldre innebär informellt stöd, fysisk och psykisk hälsa och grannsamverkan. Krause (2010) beskriver hur äldre mår bättre av att ha nära vänskap omkring sig och hur det ger uttryck i självkänsla och håller depression på avstånd, alltså kopplat till hälsa.

Ensamhet – motsatsen till nära vänskapliga relationer

Historiskt betyder ensamhet att vara ensam med sig själv, en inre ensamhet, ordet allena handlar om en yttre ensamhet (Nilsson 2007). Samme författare beskriver detta närmare med att ensamhet kan konstateras ha många olika betydelser på många olika sätt, han beskriver den inre och yttre ensamheten. En inre ensamhet betyder att personen trots flera nära relationer ändå känner en ensamhet. Detta har då enligt Nilsson (2007) en koppling till personens självkänsla. Den yttre ensamheten handlar således om att man inte har kontakt med andra människor i någon nära relation, motsatsen till vänskap. Människor upplever också ensamheten väldigt olika beroende på individuella saker, den egna personligheten, hur och var man lever och bor (Nilsson 2007). Ensamhet är motsatsen till nära vänskap, enligt Malmberg (2009) är ensamhet för gruppen äldre i hög ålder vemod, saknad och längtan. En nära vänskap med en annan människa betyder också väldigt mycket då man behöver prata om livet och sätta ord på sina känslor i detta livsskede. Författaren menar vidare att det finns skillnader på män och kvinnor här. Män har svårare att hantera sin ensamhet, och upplever den som besvärlig i högre grad än kvinnor gör (Malmberg 2009). Gut (1998) poängterar skillnaden mellan att vara ensam för att man inte träffar tillräckligt många eller att vara ensam även om man träffar många människor. Hon menar att det handlar om att inte känna tillräcklig närhet till dem man träffar, att vara ensam även om man är bland andra människor.

Livslopp och samhällsutveckling

Det har varit en tydlig utveckling i samhället under 1900-talet, man bör ta hänsyn till denna utveckling för att kunna förstå vad de livsberättelser som de äldre idag berättar grundar sig på. För att bilda en helhet kring livsloppsperspektivet, och det faktum att dessa båda interagerar med varandra, har det svenska samhällets utveckling under 1900-talet tagits med. Under 1900-talet har också välfärden sett dagens ljus i samhället, hygienen och våra kunskaper om detta ökade i samhället (Gut 1998). 1930- talet började med att samhället befann sig i en depression med hög arbetslöshet, och även under 1920- talet hade det varit svåra tider för människor med svårigheter att hitta arbete (Ohlmarks & Baehrendtz 1999). Under 1930-talet arbetade makarna Myrdal för det svenska samhällets utveckling, och i slutet av 1940-talet genomfördes flera olika reformer i samhället som hade sin grund i 1930-talet och dess politik (Haag 2001). 1939 var ett viktigt år då kvinnor inte längre behövde säga upp sig på grund av graviditet. 1939 var också det år då andra världskriget startade och varade fram till hösten 1945. I slutet av 1940-talet kom återigen arbetet i samhället igång igen efter att ha stannat av under andra världskriget (Ohlmarks & Baehrendtz 1999). Det som förändrades var olika försäkringar för välfärden som folkpension, äldre skulle kunna försörja sig och inte behöva gå till fattigvården, arbetslöshetsförsäkring, barn och bostadsbidrag infördes också. Vid denna tid, 1940-talet, började det också att bli bättre för kvinnorna, och många kom ut i arbete och utbildning (Gut 1998). I början av 1950-talet kom industrin igång och med detta löner och

9

priser i allmänhet i samhället. Den utveckling som skedde på 1950-talet handlade också om modernitet, det betecknar de olika processer som samhället vid denna tid genomgick, bostäder började byggas och exempelvis blev kylskåp i hemmen blev mera allmänt vanligt (Ohlmarks & Baehrendtz 1999). Arbetstiden minskade under 1950-talet från 48 till 45 timmar per vecka, 40 timmarsveckan infördes 1973 och 1977 kom den femte semesterveckan (Haag 2001). I ett samhälle som förändras handlar det om att politiken ligger till grund, sedan ändras tekniken och sist ekonomin vilket påverkade människors vardag mycket. Vad som varit utmärkande för utvecklingen under 1900-talet är människors fritid. Mer tid har avsatts i människors liv till att kunna göra egna val och bestämma själva, flera föreningar och organisationer har sin grund i denna ökade fritid (Ohlmarks & Baehrendtz 1999). Under 1990- 2000 - talet har också tekniken i samhället med mobiltelefoner, datorer och trådlösa telefoner ökat markant.

SYFTE

Syftet med studien var att studera äldre människors upplevelser av nära vänskapliga relationer i ett livsloppsperspektiv utifrån deras livsberättelser.

METOD

Metoden som använts i studien är kvalitativ innehållsanalys, denna innebär att analysera fram teman och kategorier i materialet. Enligt Lundman & Hällgren- Granheim (2008) så passar metoden till studier kring livsberättelser inom det humanistiska och beteendevetenskapliga området där intervjuer görs, och där intervjupersonen berättar fritt ur sitt livslopp. Metoden möjliggör en tolkning av intervjun som nedskriven text där den ses i ett sammanhang, man tar i hög grad hänsyn till det som berättats av personen, det personliga, det kulturella samt de livsvillkor som råder. Metoden innebär att forskaren ibland står nära det som studeras och ibland en bit ifrån, men aldrig helt utanför. Detta gör att forskaren blir medskapare av materialet och i processen (Lundman & Hällgren - Granheim 2008). Då studien handlar om livsberättelser och livslopp så har även inspiration till metod, urval, datainsamling, genomförande samt analysen hämtats från den narrativa teorins metoder (Ahlberg 2004, Atkinsson 1998, Johansson 2010).

10

Urval

I grunden har nätverksprincipen varit metoden för urvalet. Den innebär att man använder sig av de kontakter man har och detta leder sedan till ytterligare kontakter med andra människor (Johansson 2010). För att finna intervjupersoner till undersökningen kontaktades en förening för äldre i Västsverige där det fanns en tidigare kontakt. Studien presenterades och efter detta hade två personer anmält sitt intresse att vilja delta. Jag kontaktade ytterligare en förening i Västsverige där äldre personer var medlemmar, också detta var en tidigare kontakt till mig, där jag på plats vid ett möte i föreningen presenterade mig och min studie och dess syfte. Sju personer mellan 74 och 81 år intervjuades sammanlagt. Studien var öppen för både män och kvinnor att delta i. Tre intervjupersoner har en högre utbildning, de övriga har inte detta. De olika personerna har arbetat med administration, kroppsarbetet, hantverk samt människor i olika situationer äldre och yngre. Personerna är födda på 1920 och 30-talet, de bodde alla i egna hem. Att det blev just sju personer har att göra med tiden för arbetet, som är begränsad och därtill att materialet tar tid att bearbeta. Vid en narrativ studie finns olika val att göra enligt Johansson (2010) hon nämner specifikt tiden som en faktor.

Datainsamling

Intervjupersonerna fick vid intervjutillfället skriftlig information om studien och dess syfte. De undertecknade sitt deltagande i studien, där de även fick information om att de när som helst utan anledning kunde avbryta deltagandet. I början av varje intervju gjordes ett mera allmänt samtal mellan mig och intervjupersonen, detta för att lära känna varandra bättre och för att inte dramatisera inspelandet och själva intervjun för mycket. Intervjuerna genomfördes med öppna frågor, där fokus var nära vänskapliga relationer. Intervjupersonerna fick berätta fritt och själva välja ut vad i deras livsberättelse som de ville förmedla till mig, viktigt var deras subjektiva uppfattning. Min roll har varit att framförallt lyssna och att stödja den berättande personen (Atkinsson 1998). Då det var viktigt att få fram detaljerade beskrivningar i intervjupersonernas livsberättelser kring nära vänner genom livet användes fokus frågorna. Lyssnandet blir centralt vid en livsberättelseintervju, Atkinsson (1998) menar att lyssnandet handlar om att vara ytterst aktiv under intervjun för att kunna vara det vittne till historien som krävs, att som lyssnare vara både aktiv och passiv samtidigt. Intervjuerna genomfördes på platser som intervjupersonerna själva valde. Tre av intervjuerna genomfördes på respektive föreningslokal, fyra av dem genomfördes i intervjupersonernas egna hem. I de intervjuer som genomfördes i de egna hemmen fick jag också en annan presentation av intervjupersonen och hemmet, bilder visades också vid ett tillfälle. Intervjuerna varade mellan 60 minuter till 120 minuter och bandades via diktafon.

Analys

Alla intervjuerna transkriberades ordagrant och lästes naivt och intensivt flertalet gånger för att sedan ställa frågor till texten (Ahlberg 2004). I analysarbetet följdes Lundman & Hällgren - Granheim (2008) och deras modell kring analys av livsberättelser och intervjuer. Modellen handlar om att först hitta bärande meningsenheter genom att ställa frågor till materialet, vid denna tid i processen ses hela materialet som en enda stor analysenhet. Dessa utmynnar sedan i domäner, speciella områden av materialet där det handlar om en grovstruktur. Vidare kommer meningsenheterna som sedan avgränsas ytterligare till de kondenserade meningsenheterna. En kondensering av materialet innebär att ytterligare närma sig det centrala innehållet där texten blir kortare och där bara det som skall vara med bevaras.

11

Därefter kommer olika koder fram och blir synliga i materialet, för att få fram koderna behöver texten även abstraheras, lyftas upp till en annan nivå och komprimeras. Även likheter och skillnader framträder då här i materialet. Till slut finns det underkategorier och kategorier kvar som utvecklas till teman (Lundman & Hällgren Granheim 2008).

Jag startade med att ställa frågor till texten som ledde fram till domäner i materialet; Vem är personen som pratar? Hur pratar personen kring upplevelser av sina nära vänskapliga relationer genom livet? Vilka personer nämns? Vad säger man att de har gemensamt? Nära vänskap genom livet, vad framträder i de olika livsfaserna? Hur upplever och talar man kring sina nära vänskapliga relationer idag på äldre dar? Vad säger man om framtiden kring de nära vänskapliga relationerna? samt om det framträdde något annat i materialet kring nära vänskap i livsloppet?

I det vidare arbetet med att skapa de olika meningsenheterna delades materialet in i olika grupper i datorn, som sedan skrevs ut på papper, där arbetet med att förkorta och få fram koderna kring de olika områdena fortsatte. För att finna kategorierna och underkategorierna användes en färgpenna för varje område av intervjumaterialet. Detta tillvägagångssätt visade sig bringa ordning i det kaos som fanns kring vilka kategorier som skulle komma fram och det fanns så småningom en tydlighet i materialet (Lundman & Hällgren Granheim 2008).

Nästa steg var att ställa frågorna Vad? och Hur? mot materialet, för ytterligare en indelning mot koderna. Att få svar på frågor som Vad? och Hur? hjälper till att komma framåt i analyserandet, det som framträder är då vad som kan sägas vara materialets kärna eller röda tråd rakt igenom (Lundman & Hällgren Granheim 2008). Arbetet gick till så att jag markerade det jag fann med aktuell färg, och på så vis kunde enkelt citaten hamna på rätt ställe och risken var mindre att de även användes två gången, genom detta skapades och växte de olika kategorierna fram, som sedan formades och benämndes till olika teman med koppling till helheten. I analysarbetet behövdes också en koppling till texten som helhet göras, att det som framkom fanns med i det ursprungliga materialet och inte avvek för mycket utan samstämmighet fanns (Lundman & Hällgren - Granheim 2008).

Etiska överväganden

Att ta del av en annan människas livsberättelse kräver en del reflekterande kring etik och moral och att alltid reflektera kring det som händer i processen, Det handlar om att få ett förtroende som intervjuare (Johansson 2010, Russel 1999). Kenyon (1996) menar att en forskning om människors livsberättelser handlar om att hela tiden ha ett etiskt förhållningssätt. Vetenskapsrådets (2011) har utarbetat regler och riktlinjer för forskning inom humanistisk och samhällsvetenskapligt område. Exempelvis menas då att intervjupersonen är i centrum och behöver vara förberedd, man skall skydda personen, garantera anonymitet så långt det går, ge information samt inhämta samtycke till medverkan. Ytterligare viktigt att också ta hänsyn till är konfidentialiteten (Vetenskapsrådet 2011). Under intervjun skall man hålla sig inom de ramar som man satt upp för intervjun, ett samtal där en person skall berätta sitt liv bör inte vara ett terapeutiskt samtal. Intervjupersonen behöver gott om tid, att kunna känna tillit och trygghet i själva intervjusituationen. Det är intervjuarens uppgift att informera om vilket typ av samtal som det kommer att bli. Viktigt att intervjupersonen kan avbryta när som helst utan anledning.

Om det skulle uppstå någon svår situation under intervjun så avbryts den och man ägnar sig åt intervjupersonen. Här handlar det om att vara flexibel i sitt sätt att handla gentemot

12

intervjupersonen. När intervjun sedan skall transkriberas och användas i materialet måste man ta hänsyn till vad som är lämpligt att skriva. Att inte lämna ut för mycket material om personerna samt att avidentifiera personerna ordentligt, att ta bort namn, adresser och orter som nämns av dem i deras berättelser (Johansson 2010).

RESULTAT

Vid analysen av intervjuerna framkom teman och kategorier. De olika teman är; Innebörden av nära vänskapliga relationer, Skapandet av nära vänskapliga relationer genom livsloppet, Upplevelsen av nära vänskapliga relationer idag, samt Livsloppsförändringar.

Innebörden av nära vänskapliga relationer

När man talade om och beskrev närmare vad som var innebörden av en nära vänskaplig relation framträdde tre kategorier; förtroende och tillit, att värna den nära vänskapliga relationen samt att få vara den man är.

Förtroende och tillit

De beskrivningar som används kring hur man väljer att berätta om och sätta ord på en nära vänskaplig relation handlar om förtroende och tillit. Man har förtroende och tillit för varandra, det finns en annan människa som alltid ställer upp, och som finns tillhands när man behöver hjälp med något eller annat säger deltagarna.

Sara: Det är en som man alltid kan lita på, man kanske säger saker som är sekretess och det går inte vidare det är några stycken som är såna. Vi har varit med om varandras utveckling och har delat allt så man känner varandra väl det är att vara nära.

En man säger att så fort de träffas så stämmer det med en gång. Genom att sätta samman händerna och hålla dem hårt mot varandra under en lång stund menar han att så här är deras nära vänskap med varandra, så nära står de varandra. Även om de inte är så nära varandra geografiskt så är de nära i sin vänskap. Kamrat är ett lokalt uttryck för en nära vänskap.

Åke: Så fort vi träffas, så med en gång så stämmer det, vi är väldigt nära kamrater. Man vet precis liksom var vi slutade sist det är inte svårt att så där direkt hamna i den där speciella kamratkänslan.

13

Att värna varandra

Att ta hand om varandra i den nära vänskapliga relationen var viktigt, tiden spelade också in här, att man blev mera rädd om dem man hade som nära vänner med åren, och att lyckas hålla kontakten med varandra var viktigt.

Åke: Man blir mera noga med de vänner man har och det blir allt svårare att skaffa nya, man har byggt upp något speciellt med de man har.

Att få vara den man är

Att bli accepterad för den person man är, säger något om hur man upplever en nära vänskaplig relation. Spontanitet kommer också upp bland deltagarna som något som hör till deras berättande kring nära vänskapliga relationer. Att kunna komma till den nära vännen spontant när som helst och alltid känna sig lika välkommen, samt att få vara den man är. Det handlar också om en känsla som infinner sig kring att vara speciell och att alltid veta detta.

Sven: Jag har funderat lite så om vänskap att i vilken familj eller väns hus skulle jag bara kunna gå rakt in och känna mig välkommen …så tycker jag att det känns.

Lisa: Vi kunde känna att det gick att

säga precis vad vi tyckte och tänkte till varandra och det var inget hemlighetsmakeri.

Skapandet av nära vänskapliga relationer genom livsloppet

Här framträdde flera olika delar som deltagarna upplevde hade varit starten för deras nära vänskapliga relation, var dess grund fanns någonstans. Deltagarna berättade här om vad de upplevde var det som gjort att man hade just en nära vänskap med en annan människa. Vad det var som var själva starten på deras nära vänskapsrelation samt vilka situationer som var viktiga. Här finns också någon slags bas, grund eller ursprung med, nu när man ser tillbaka på hur det var. Nära vänskap från barndomen är det flera av deltagarna som talar om. Här nämner man ingen speciell nära vän, bara att man hade vänner. Man använde här också uttrycket kamrat.

Sven: Ursprunget tror jag att det finns en gemensam grund som vi har gemensamt ….samma by alla kände alla så är ju det på landsbygden.

Några deltagare beskriver hur deras nära vänskap har uppstått då de valt samma utbildning och detta då varit grunden till en nära vänskap dem emellan.

Sara: Ja det har jag vi är ett gäng som håller ihop fem stycken,

varav två stycken har jag känt sedan jag började krypa den tredje gick jag ihop med på yrkesskolan, jag skulle bara vara på kontor så maskinskrivning och stenografi det var ju min grej så jag gick ett år och träffade henne där då var jag 14- 15 år och då blev vi ihop där och hon är med i detta gänget.

14

Att arbetet var en grund för att en nära vänskaplig relation skulle skapas var det flera som nämnde.

Åke: Det var från arbetet i hamnen på 60-talet och vi har hållit kontakten genom åren.

Jo det var en som gick ut samtidigt som jag och tog examen vi har hållit ihop.

Engagemang och intressen

Det blev också tydligt att man under livet uppnått en nära vänskap genom engagemang och intressen i föreningar, organisationer och i kyrkan. Genom ett engagemang i det politiska livet och i studiecirklar inom detta område har det också utvecklats nära vänskap med andra människor.

Lisa: Genom mitt engagemang i kyrkan har jag fått en väninna som varit väldigt speciell för mig och som jag fortfarande har kontakt med.

Sara: Vänner är man ju först då man har något gemensamt, vänner har alltid varit viktiga för mig och jag har haft tur i det alltid haft många jag har ju några då som alltid betytt mycket för mig, genom att jag varit engagerad i det politiska och sedan i PRO så har man också fått mycket vänner.

De egna barnens inverkan

De deltagande kvinnorna träffade andra mammor som de sedan utvecklade en nära vänskap med när deras egna barn var små. Det kunde exempelvis handla om att man bodde i samma hus eller nära varandra. Det gemensamma var barnen som var lika gamla, och då lekte med varandra. Kvinnorna menar att dessa mammor lärde man sedan känna bättre.

Vera: Vår son träffade en annan kille som var lika gammal och den mamman är min bästa väninna fortfarande vi pratar varje vecka.

Upplevelsen av nära vänskapliga relationer idag

En nära vänskaplig relation behöver hållas vid liv. Här framkom att detta kunde ske på flera olika sätt. Här framkommer också vad man gör tillsammans när man ses, och att det är på detta sätt som den nära vänskapen hålls levande.

15

Telefonen har betydelse i det gemensamma, man ringer varandra och håller på så sätt kontakt. Telefonen används också för att senare kunna bestämma aktiviteter och att ses på ett eller annat sätt, alltså som ett redskap. Deltagarna tillhör den generation då telefonen inträdde i samhället, och de har också fått med sig minne genom livet som hör ihop med detta. Prata om gamla tider var vanligt att man gjorde när man sågs tillsammans. Korsord framkom också som något man löste tillsammans, eller var för sig. Kaffe var det centrala, att man träffades för att dricka kaffe och samtidigt prata. Att läsa samma böcker framkom också.

Ett sätt att hålla vänskapen vid liv var att ses genom regelbundet återkommande klassträffar. Detta var något som hade följt med genom livsloppet.

Vera: Vi pratar om gamla minnen det är

jätte roligt och kommer du ihåg det och det,,, och kommer du ihåg vad arga vi var.

Att läsa samma böcker var också något man gjorde tillsammans.

Mona: Vi läser samma böcker och har samma intressen.

Nära vänskaplig relationer med andra par

Nu på äldre dar så säger deltagarnas hemma hos varandra i par, och då firar man högtider eller helger tillsammans det är det som man har gemensamt. Att bli inbjuden av nära vänner till hemvändardagen varje år på den orten där man exempelvis tidigare arbetade är viktigt och står för en regelbunden kontakt.

Mona: Vi har alltid några stamgäster regelbundet så att säga under årets högtider. De är så där goa och vi är hos dem också regelbundet. Det är ett annat par som vi har tagit upp kontakten med igen faktiskt.

Livsloppsförändringar

Deltagarna resonerade om hur det var förr och att livet har ändrat sig. Det är idag inte är lika enkelt att göra så som man tidigare gjorde för att hålla en nära vänskap vid liv. Jämförelse görs bland några av deltagarna kring hur man tyckte att man tidigare i livet kunde ha kontakt med sina nära vänner och hur man tycker att det är idag. Här framkommer tydligt en förändring. Framförallt så blir antalet kontakter mindre med åren. Men det framkommer även att den nära vännen prioriterar andra saker som exempelvis att passa barnbarnen. Det fanns också en medvetenhet om att det börjar bli glest bland de allra närmaste nära vännerna nu, mycket troligt på grund av högre ålder och att flera kanske också inte är kvar i livet. En medvetenhet om vad som höll på att hända kring framtid och nära vänskapliga relationer. Ensamheten kom att bli allt tydligare för deltagarna, och även något att hitta strategier för att kunna hantera.

Lisa: Men sen av nån konstig anledning så när man bli äldre så avtar det här med vänner på nåt vis, det blir lite mindre med kontakter, man tycker ju

nu när vi alla är pensionärer att man skulle ha mer tid men det är tvärtom, jag vet inte vad det beror på, men det är barnbarn och de skall passa och de skall åka dit och så vidare Så det har blivit

16

Mona: Nu förra året så dog den första av oss fyra och då tänkte jag att; jaha det var den förts i den kvartetten. Då kände jag att jaha,,,, jo jag var på begravningen och så och det var ju tragiskt.

DISKUSSION

Syftet var att studera äldres nära vänskapliga relationer genom deras liv och upplevelserna av dessa i ett livsloppsperspektiv, utifrån livsberättelser. Kvalitativ innehållsanalys som metod visade sig vara en bra och lämplig metod att analysera materialet med, och min uppfattning är att syftet uppnåddes. Metoden är strukturerad och enkel att arbeta med i de olika stegen mot att finna kärnan i materialet, eftersom den fokuserar på just tolkning av texter som berättelser. Den är bred och passar till analys av just dessa typer av texter som fanns i studien, då den har en induktiv ansats. Det som bör nämnas kring metoden som var lite svårt att hantera var just analysförfarandet, och då kodningen var svår att avgränsa. Flera områden gick enkelt in i varandra, vilket gjorde det hela svårt att avgränsa. Detta tar även Lundman & Hällgren - Granheim (2008) upp i sin bok. De menar att detta händer då man analyserar texter som handlar om vad olika individer upplevt, eftersom det är så sammanflätade med varandra och svåra att skilja åt många gånger. Därför blir det svårt att inte få med samma material under flera kategorier, trots att detta inte bör ske (Lundman & Hällgren – Granheim 2008).

Analysmetodens trovärdighet handlar om tolkningen av materialet, reflektion kring materialets trovärdighet skall utgå från skillnader och likheter och att ständigt ha en koppling till materialets ursprungliga sammanhang och kontext. Då jag utgått från metoden kvalitativ innehållsanalys Lundman & Hällgren - Granheim (2008) i analysen så är trovärdigheten så att säga garanterad i analysförfarandet då man hela tiden har en koppling till och aldrig släpper ifrån sig materialets kontext. I processen med att skapa teman av materialet skall starkt hänsyn tas till personens egna berättelse, dennes kultur och kontext, det som framkommer vid analysen finns så att säga i forskarens ögon för materialet (Lundman & Hällgren – Granheim 2008).

Lyssnandet blir oerhört viktigt för att kunna fånga helheten, vilket Ahlberg (2004) menar handlar om att alla sinnen hos lyssnaren är aktiverade. Då jag träffade deltagarna på platser som de själva fick bestämma så upplevde jag att detta underlättade situationen, att intervjuerna kunde genomföras på ett bra sätt och de kände sig trygga (Atkinson 1998 ). Då fyra intervjuer gjordes i deltagarnas egna hem, så kommer man ju in på att så att säga bjuda in sig till dem, i syftet att jag skall få mitt material till studien. Men då de själva fick välja var de ville bli intervjuade så utgår jag från att de i så fall hade sagt ifrån att de inte ville ta emot mig i sitt hem, kanske ej heller tackat ja till att delta. Men som intervjuare har man ändå ett starkt ansvar när det gäller etiken kring just livsberättelsestudier, som informerat samtycke, konfidentialitet och det faktum att intervjun kan få konsekvenser för deltagaren. Metoden måste vara etiskt genomtänkt och passa äldre, Russel (1999) tar upp detta i sin artikel där han menar att han talar om känslighet och förståelse. Det handlar om ansvar för den berättelse man lyssnar på och vill ta del av och respekt för personen som berättar den

17

(Ekman 2004). Möjligen kan man hamna i etiskt svåra situationer som blir lite jobbiga eftersom intervjupersonen kan komma att beröra saker som han eller hon inte talat om på detta sätt tidigare, frågor som ställs kan väcka jobbiga tankar. Här behöver man tänka på om intervjupersonen kommer att ta skada av att delta i studien. Det som man får veta är ju en etisk presentation av berättaren (Ekman 2004). Precis som Randall et al., skriver (2006) så är det oundvikligt att som intervjuare inte bli en del av personens livsberättelse, vilket givetvis kräver oerhörd respekt för personen. Som intervjuare är man ju otroligt tacksam att få ta del av en annan människas livsberättelse och liv, och att dessutom tillåtas att använda det i syftet att göra en studie. Ekman (2004) beskriver vad hon menar är en etisk dimension, som handlar om hur själva berättelsen växer fram och skapas, och vad som sker med den som blir intervjuad. Vilka frågor som ställs påverkar intervjupersonen i olika riktningar.

Intervjuerna hade lite olika längd, från lite mer än en timma till ca två timmar. Detta kan ha att göra med var intervjun skedde, min upplevelse var att de som gjordes i föreningslokalerna var något kortare tidsmässigt än de som gjordes i deltagarnas egna hem. Vilket jag tycker känns som normalt, man har ju i sitt egna hem sin livshistoria med sig på ett annat sätt, och det kanske då blir enklare att berätta och att fånga de man vill ha med. Här upplevde jag också att de intervjuer som gjordes i deltagarnas hem var på deras arena, och jag var gäst, medan de som genomfördes på respektive förenings lokaler var på en neutral plats för oss båda. Johansson (2010) talar här om att detta handlar om och är den sociala situationen som är viktig, Var? Hur? När? sker intervjun, samt i vilket sammanhang?

Resultatdiskussion

Centralt i resultatet var att livsloppsperspektivet har betydelse för upplevelsen av nära vänskap genom livet och idag på äldre dar, det finns ett samband mellan dessa. På olika sätt blev detta synligt och framkom i resultatet, att perspektivets utgångspunkter var de som låg bakom hur man upplevde sin nära vänskapsrelation. Resultatdiskussionen delas här in i följande teman; Upplevelser och beskrivningar av den nära vänskapliga relationen, samt livsloppsperspektivet och nära vänskapliga relationer, för att kunna kommentera och diskutera kring de delar i resultatet som svarar mot studiens frågeställning.

Upplevelser och beskrivningar av den nära vänskapliga relationen

Deltagarnas upplevelser och beskrivningar kring vad de ansåg att en nära vänskaplig relation handlade om, framkom som bland annat förtroende och tillit, att värna den nära vänskapliga relationen och att kunna vara sig själv.

Mera ingående beskrivning av detta betyder att det är något väldigt speciellt mellan de som ingår i den nära vänskapliga relationen. Förståelsen finns för den andra personen, det är något ömsesidigt som pågår, för det är verkligen något som pågår över tid. Precis som Nilsson (2007) menar så är det något som berör en människas inre samtidigt som det är en växande process. Resultatet visar också på att man blir mera rädd om de nära vänner som man har med åren. Vilket kan sammankopplas med det informella stöd som Allan (2010) talar om att nära vänskap betyder för äldre. Om man då upplever att en nära vän är hjälpsam och betyder mycket för att hantera vardagen så är det ju naturligt att man då också blir mera rädd om denna. Kanske kan man också identifiera nära vänskap utifrån de personliga livserfarenheterna, att man tar hand om de man har för man vet att det fungerar, och man väljer bort sådant som man inte känner att det är något som passar, eller något att bygga vidare på. Alltså här blir individen sin egen aktör i valet av nära vänskapliga relationer som

18

man vill ingå i. Att det också skulle finnas speciella kännetecken i en nära vänskap som bara de känner till som ingår i den verkar också finnas. Vilket man kan tolka som att förstår man varandra på ett specifikt och speciellt sätt så är det också något som bidrar till att fördjupa och behålla en nära vänskaplig relation över tid. Adams et al. (2000) sammanfattar i sin artikel hur äldre i ålder 55-84 år beskriver en nära vänskap, samt har också tittat på ålder och kön i relation till den nära vänskapen. De har funnit att äldre beskriver en nära vänskaplig relation som att det handlar om en tillgiven person, ömsesidighet, en relation i ett speciellt skikt, det handlar om något som ger energi och är positivt för den egna personen, och att man har förståelse för varandra. Likheter med studiens resultat finns här. Enligt Adams et al. (2000) så beskrev de allra äldsta en nära vänskap där de använde högst personliga och individuella beskrivningar. Man menar också här, att ju längre en person har levt sitt liv, desto mer erfarenhet har man kring nära vänskap och vet vad det innebär samt vad den egna personen menar. Det handlar om att vara sin egen aktör i livet (Adams et al. 2000). Detta är verkligen intressant, man kan tolka de som att när man i hög ålder benämner och beskriver sin upplevelse av den nära vänskapliga relationen och vad som bör ingå i den, så har man egna individuella krav på detta.

Att kunna känna att man kan vara sig själv, och att våga detta är en viktig del i vad man upplever är kvalitet i den nära vänskapliga relationen. Liksom Nilsson (2007) menar så är det att alltid veta att stöd finns att få, man kan få förståelse för den person man är, behöver inte inta någon annan roll. Att finna att man trivs i den nära vänskapliga relationen, precis som Alberoni (1987) skriver om. Likaså att få en känsla av att alltid vara välkommen, och att kunna hälsa på oanmäld nämndes också som viktigt. Hartup & Nan (1997) sammanfattar att vänskap för äldre handlar om en idealisk vänskap, vilket jag har tolkat som en nära vänskaplig relation, som då är stödjande, förstående och accepterande en person som är tillitsfull och pålitlig. Någon som jag uppfattar att man kan sammanfatta som att helt enkelt kunna vara sig själv tillsammans med.

Livsloppsperspektivet och nära vänskapliga relationer

I resultatet kring deltagarnas upplevelser av sina nära vänskapliga relationer genom livet framkom vad grunden var för skapandet av denna, hur man upplevde dessa idag samt att man börjat se förändringar i sina liv kring de nära vänskapsrelationerna.

Här tycker jag att man ändå kan se att resultatet visar att för deltagarna så har den nära vänskapsrelationen varit stabil genom livsloppet, förändringarna kom framförallt nu på äldre dar. Det är flera som har nära vänskapsrelationer kvar sedan de var riktigt små, några år äldre, eller från sin utbildningstid. Liknande presenterar Hartup & Nan (1997) i en artikel där de skriver att vänskapen i ett livsloppsperspektiv är utvecklande och lika för alla genom livsloppet. Vänskap är något som utvecklas från barndomen till ålderdomen, och påverkar också den individuella utvecklingen, den ger självaktning och en känsla av välbefinnande till personerna som ingår i den. De menar också att vänner socialiserar och stöttar varandra (Hartup & Nan 1997). Här finns en tydlig koppling till studiens resultat, att den nära vänskapliga relationen följer livsloppet.

När deltagarna berättade om hur de upplevde att det sett ut med de nära vänskapsrelationenerna genom deras liv nämnde de att de nu kunde se att det fanns grunder för när i livet den började skapas. Om barndomstiden är det ingen som nämner någon speciell nära vänskapsrelation, utan den har i så fall utvecklats över tid och då barndomen visade sig vara en av grunderna för detta. Under barndomen varierar det med de nära