MAKTRELATIONER INOM
POLISMYNDIGHETEN
– En kvantitativ studie om upplevelse av
osynliga maktrelationer inom Sveriges
Polismyndighet
A-K2019:44 Kandidatuppsats Offentlig förvaltning Caroline Linde Cassandra NymanProgram: Administratörprogrammet 180 hp
Svensk titel: Maktrelationer inom Polismyndigheten -En kvantitativ studie om
upplevelse av osynliga maktrelationer inom Sveriges Polismyndighet
Engelsk titel: Power relationships in the police authority -A quantitative study about
experiences of invisible power relationships in the Swedish Police Authority
Utgivningsår: 2020
Författare: Caroline Linde och Cassandra Nyman Handledare: Christoffer Larsson
Examinator: Leif Sandsjö
Nyckelord: Härskartekniker, maktrelationer, polis, polismyndighet, könsidentitet,
genus, offentlig förvaltning
__________________________________________________________________
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Christoffer Larsson, som ställt upp för oss, gett oss råd samt givit oss mycket av sin tid. Vi vill även tacka vår examinator Leif Sandsjö, för många god råd som förbättrat denna rapport. Ett stort tack riktas även till Patric Forsgren på Polisförbundet, vars hjälp varit oumbärlig i arbetet. Ett sista tack vill vi tillägna alla
respondenter som tagit sig tid att besvara vår enkät samt informanten som deltog i vår intervju.
Tack!
Sammanfattning
Polismyndigheten har i årtionden präglats av en machokultur och även om synen på kön och könsidentitet förändrats med tiden påvisar studien att den gamla kulturen lever kvar.
Myndigheten har en tydlig hierarkisk styrning med strikta regler och förhållningssätt, men som i alla organisationer förekommer informella osynliga maktrelationer även här. Syftet med denna studie är att undersöka om skillnader finns i upplevelse av osynliga maktrelationer till följd av könsidentitet alternativt ålder samt undersöka samband. Studiens teoretiska
utgångspunkter är den institutionella makten, det kulturella perspektivet samt fyra härskartekniker som utgör grunden, för att undersöka skillnader i upplevelse av osynliga maktrelationer. Till hjälp har tre forskningsfrågor med tillhörande noll- samt alternativa hypoteser formulerats. Studien utgår från en kvantitativ metod där en enkät förmedlades till medarbetare inom Polismyndigheten, vidare genomfördes en kompletterande intervju för att erhålla djupare förståelse för det kvantitativa resultatets utfall. Resultatet visar en markant skillnad mellan kvinnor och mäns upplevelser, dock inte mellan olika åldersgrupper. Vidare visar resultatet ett signifikant samband mellan kvinnor och osynliga maktrelationer, men eftersom urvalet är litet i förhållande till myndigheten går resultatet inte generalisera till populationen och vidare forskning bör ske för att kunna dra generella slutsatser.
Abstract
For decades the Police Authority has been characterized by a macho culture, and although the perception on sex and gender identity has changed over time, the study shows that the old culture still lives on. The authority has an obvious hierarchical governance with strict rules and approaches, but as in all organizations, informal invisible power relationships exist here as well. The purpose of this study is to examine whether differences exist in the perception of invisible power relationships as a result of gender identity or age, and to investigate
-relationships. The theoretical starting points of this study are institutional power, the cultural perspective and four suppression techniques are the basis for exploring differences in the perception of invisible power relationships. To help, three research questions and
associated hypotheses have been formulated. The study is based on a quantitative method in which a questionnaire was communicated to employees within the Police Authority, and a supplementary interview was conducted to gain a deeper understanding of the outcome of the quantitative result. The results continue to show a significant connection between women and invisible power relationships, but since the selection is small in relation to the authority, the result does not generalize to the population and further research should be done in order to be able to draw general conclusions.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.2.1. Forskningsfrågor ... 2 1.3 Hypoteser ... 3 1.4 Avgränsningar ... 3 1.5 Uppsatsens disposition ... 3 1.6 Begreppsdefinitioner ... 4 2. Tidigare forskning ... 42.1 Normer och värderingar ... 4
2.2 Sociala konstruktioner ... 5
2.3 Yrkeskultur inom Polismyndigheten ... 6
3. Teori ... 7 3.1 Osynlig makt ... 7 3.2 Härskartekniker ... 7 3.2.1 Osynliggörande ... 8 3.2.2 Förlöjligande ... 8 3.2.3 Undanhållande av information ... 8
3.2.4 Påförande av skuld och skam ... 9
3.2.5 Dubbelbestraffning ... 9 3.3 Institutionell makt ... 10 3.4 Kulturperspektivet ... 10 4. Metod ... 11 4.1 Urval ... 11 4.2 Metodval ... 12 4.3 Databearbetning ... 13 4.3.1 Deskriptiv analys ... 13 4.3.2 Operationalisering ... 14 4.3.3 Hypotesprövning ... 15 4.3.4 Regressionsanalys ... 16
4.4 Svarsfrekvens och bortfall ... 16
5.1 Deskriptiv analys ... 17 5.2 Hypotesprövning ... 19 5.3 Regressionsanalys ... 22 5.4 Psykosocial arbetsmiljö ... 24 5.5 Intervju ... 25 6. Diskussion ... 26 6.1 Metoddiskussion ... 29 7. Slutsatser ... 31 8. Käll- och litteraturförteckning ... 33 Appendix ... 35 Bilaga A: Operationalisering ... 36
Bilaga B: Deskriptiv statistik ... 40
Bilaga C: Upplevelse av osynliga maktrelationer ... 41
Bilaga D: Regression ... 44
Bilaga E: Psykisk arbetsmiljö ... 45
Bilaga F: Enkät ... 46
Bilaga G: Intervjuguide ... 47
Figurförteckning Figur 1. Procentandel av kvinnors upplevelse av osynliga maktrelationer ... 19
Figur 2. Procentandel av mäns upplevelse av osynliga maktrelationer ... 20
Tabellförteckning Tabell 1. Statistisk mätning av härskarteknikernas reliabilitet. ... 15
Tabell 2. Respondenternas svar på bakgrundsfrågan kön. ... 17
Tabell 3. Respondenternas svar på bakgrundsfrågan ålder. ... 18
Tabell 4. Respondenternas medelålder, uppdelat i angiven könsidentitet ... 18
Tabell 5. Skillnader i medelvärden mellan kvinnor respektive män. ... 21
Tabell 6. Åldersgruppers medelvärden av upplevelse av osynliga maktrelationer ... 21
Tabell 7. Skillnader i medelvärden mellan åldersgruppers. ... 22
Tabell 8. Regressionsanalys med variabeln kön. ... 22
1
1. Inledning
Synen på kön och könsidentitet lever kvar sedan lång tid tillbaka, då män arbetade och kvinnor ombesörjde familj och hushåll. Synsättet har präglat de normer och värderingar som finns i dagens samhälle, oskrivna regler som kan vara svåra att ändra eller bli kvitt. Inom Polismyndigheten, som är och alltid har varit en mansdominerad arbetsplats kan problem uppstå, då kvinnliga medarbetare kan ha svårt att leva upp till den machokultur som de förväntas arbeta i. Att kvinnor inte rankas lika högt behöver följaktligen inte bero på att de besitter mindre kunskap eller intelligens än männen, utan kan snarare bero på att arbetsmiljön inte är uppbyggd för dem. I tidigare studier framkommer att arbetsuppgifter som av männen anses vara riktigt polisarbete tillfaller dem själva, medan kvinnor får hantera övriga arbetsuppgifter som lämnas kvar. Att dela in människor efter könsidentitet kan skapa en
vi-och-dom-känsla inom organisationen, som kan leda till uppkomst av oönskad jargong, istället
för att arbeta tillsammans och skapa en sammansvetsad arbetsplats med en tillfredsställande arbetsmiljö.
Osynliga maktrelationer är en form av maktutövning och kan nyttjas på olika sätt, exempelvis genom att bruka härskartekniker, att försöka vinna makt genom att någon annan förlorar sin. Det finns olika tekniker och ofta är de svårupptäckta, eftersom de kan döljas genom att exempelvis lindas in i ett ironiskt skämt. Huruvida osynliga maktrelationer kommer till uttryck inom Polismyndigheten har inte tidigare studerats via kvantitativ forskning, därav genomförandet av denna studie.
1.1 Bakgrund
I de allra flesta organisationer i dagens samhälle förs diskussioner om existerande arbetsmiljö och hur den i framtiden kan och/eller ska förbättras. Arbetsmiljö syftar till både den psykosociala- och fysiska miljön på arbetsplatsen. En god social arbetsmiljö är en förutsättning, för att medarbetare ska stanna kvar inom organisationen. Vidare är en god arbetsmiljö även en viktig del, för att uppnå en lyckad produktivitet och effektivitet. Medarbetarna är oftast den viktigaste länken i en organisation och därav koncentrerar många sig på att ständigt förbättra arbetsmiljön.
År 2016 antogs Arbetsmiljöverkets författningssamling Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) föreskrifter, en version anpassad till dagens samhälle, där bland annat kränkande särbehandling och kunskapskrav behandlas. Föreskrifterna ska förmedla information och ge verktyg till organisationer, för att skapa en mer hållbar och hälsosam tillvaro för medarbetarna (Arbetsmiljöverket 2018). Varningssignaler som organisationer bör uppmärksamma, för att motverka kränkande särbehandling är enligt Arbetsmiljöverket exempelvis “en jargong eller skämt som alla inte är bekväma med”. Om kränkande särbehandling förekommer ökar risken för att organisationen försämras, exempelvis kan konflikter medarbetare emellan uppstå. Vidare kan omorganisering krävas för att få bukt med problem, vilket kan resultera i försämrad trygghet bland medarbetare, som kan leda till försämrade medarbetarrelationer (Arbetsmiljöverket 2019).
I 1§ i föreskriften (AFS 2015:4) står “Syftet med föreskrifterna är att främja en god
arbetsmiljö och förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön.”. Vidare i 4§ andra stycket beskrivs begreppet kränkande
särbehandling; “Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt
2
beskrivs ansvaret som vilar på arbetsgivaren, i 6§ står “Arbetsgivaren ska se till att chefer och
arbetsledare har nedanstående kunskaper: […] Hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling. Arbetsgivaren ska se till att det finns förutsättningar att omsätta dessa kunskaper i praktiken.”. I föreskriften kan utläsas att ett stort ansvar vilar på organisationens
medarbetare, genom dess sociala samspel och sätt att förhindra utanförskap. Kränkande särbehandling kan utövas på flertal olika sätt, både genom en för omgivningen tyst osynlig kränkning, men även genom en för omgivningen synlig kränkning. Kränkningarna kan utföras genom att utöva en form av härskarteknik.
Sedan kvinnors inträde i det mansdominerande yrket på 1950-talet har andelen kvinnor ökat, från att vara nästintill obefintlig till att år 2015 bestå av 31 procent kvinnliga poliser
(Polismuseet u.å.). Polisförbundet, polisernas fackliga yrkesförbund med medlemmar stationerade i hela landet, har till syfte att skapa en bra och trygg arbetsmiljö i polisernas vardag och av Sveriges verksamma poliser är 94 procent medlemmar i förbundet
(Polisförbundet u.å.). År 2017 gavs Polismyndigheten i uppdrag av regeringen att förbättra arbetsmiljön samt att utveckla möjligheterna för poliser att avancera i karriärstegen. 50
miljoner kronor ska under två år delas upp, för att prioriterade initiativ ska intensifieras. Målet med uppdraget är att frambringa en välmående poliskår, som levererar ett bra arbete. För att lyckas med målet har Polismyndigheten valt att accelerera redan befintliga handlingsplaner och arbeta aktivt med samtliga diskrimineringspunkter. Uppföljningar av uppdraget sker tre gånger per år. Medarbetarna inom Polismyndigheten har en del i processen och ges möjlighet att vara med och påverka arbetet med arbetsmiljön. En del i det aktiva arbetet är allas lika värde, där syftet är att strategin för likabehandling är explicit och följer diskrimineringslagen. Riktlinjer har formulerats, där fysisk arbetsmiljö bland annat syftar till att samtlig utrustning och förutsättningar ska vara anpassade till medarbetare oavsett könsidentitet. Till den sociala arbetsmiljön har bland annat vikten av att höja alla medarbetares lika värde formulerats samt vad som kan främja trygghet och bra dynamik bland medarbetare. Det står även skrivet att, i enlighet med diskrimineringslagen, ha en handlingsplan på arbetsplatsen för utredning och förebyggande av diskriminering, trakasserier, sexuella övergrepp och särbehandling (Polisen 2017).
1.2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka om skillnader finns i upplevelse av osynliga maktrelationer till följd av könsidentitet alternativt ålder samt undersöka om korrelerade samband mellan könsidentitet och osynliga maktrelationer finns. I tidigare forskning återfinns flertal kvalitativa studier, men avsaknad av kvantitativa. Genom avsaknaden uppmärksammar vi en lucka i forskningen och därav finner vi ämnet relevant att studera. Vi vill testa teorin samt försöka generalisera medarbetares upplevelser av osynliga maktrelationer med hjälp av en kvantitativ metod. Till hjälp har följande forskningsfrågor formulerats.
1.2.1. Forskningsfrågor
Q1: Skiljer sig upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten åt, beroende på könsidentitet?
Q2: Skiljer sig upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten åt, beroende på ålder?
Q3: Är upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten beroende av könsidentitet?
3
1.3 Hypoteser
I tidigare forskning har vi kunnat utläsa att Polismyndigheten enligt Granér (2004) kännetecknas av en machokultur, därav vårt antagande om att skillnader i upplevelser existerar. Intentionen är att studera och synliggöra eventuella förbindelser mellan variabeln könsidentitet och osynliga maktrelationer med hjälp av följande hypotes:
H₁: Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig åt beroende på könsidentitet.
Enligt tidigare forskning har normer och värderingar påverkan på osynliga maktrelationer inom organisationer, exempelvis som Andersson (2003) menar att både äldre och yngre poliser framställer sig själva som bättre medarbetare till följd av sin ålder. Därav vårt antagande om att upplevelser av osynliga maktrelationer kan påverkas av individers ålder, vilket undersöks med hjälp av följande hypotes:
H₂: Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig åt beroende på åldersgrupp.
Vidare är det av intresse att undersöka om ett korrelationssamband existerar mellan variablerna könsidentitet och osynliga maktrelationer. Vårt antagande om att kvinnor upplever osynliga maktrelationer i större utsträckning än män, grundas i Granérs (2004) avhandling där det beskrivs hur kvinnor fått kämpa för att konkurrera med männen. Till hjälp har följande hypotes formulerats:
H₃: Upplevelser av osynliga maktrelationer har ett positivt korrelerat samband med kvinnor
1.4 Avgränsningar
Polisförbundet valdes till undersökningsenhet dels för att de arbetar med att förbättra polisernas arbetsmiljö, dels för att de var behjälpliga med att nå ut till studiens respondenter. Med tidsramen i åtanke valde vi att sända ut en webbenkät genom massutskick, för att nå ut till så många medarbetare inom myndigheten på så kort tid som möjligt. Eftersom detta är en kvantitativ studie valde vi att fokusera på studiens enkät och med tanke på hur tid- och resurskrävande intervjuer är så valde vi att endast genomföra en intervju.
1.5 Uppsatsens disposition
Begrepp som studien innehar och bör definieras har angivits nedan, för att skapa tydlighet och undvika misstolkningar. Avsnitt 2 sammanfattar ett urval av tidigare forskning, därefter följer ett teoriavsnitt innehållande tre underrubriker; Normer och värderingar, Sociala konstruktioner samt Yrkeskultur inom Polismyndigheten. Vidare i metodavsnittet beskrivs viktiga beståndsdelar som en god kvantitativ studie kräver, exempelvis urval, metodval samt databearbetning. Därefter följer en resultat- och analysdel följt av en diskussion vilken avslutas med en metoddiskussion. I slutsatsen sammanfattas och avrundas studiens undersökning samt lämnar dörren öppen för framtida forskning.
4
1.6 Begreppsdefinitioner
➢ Makt- med begreppet makt menar vi att en aktör påverkar individer i sin omgivning,
för att tillgodose det egna intresset.
➢ Osynliga maktrelationer-osynliga maktrelationer menar vi är en företeelse mellan
aktörer i ett socialt sammanhang. De osynliga maktrelationerna i studien bortser från hierarkiska positioner och syftar till maktutövarens beteende.
➢ Machokultur
-
med begreppet machokultur menar vi en kultur som har en genomgående tuff jargong, baserat på normer om hur män förväntas agera. ➢ Upplevelse- med begreppet upplevelse menar vi hur deltagaren själv uppfattarstuderad situation.
➢ Könsidentitet- i studien baseras begreppet på individens självupplevelse av kön.
2. Tidigare forskning
I avsnittet sammanfattas Diane F. Halperns synsätt på om olika könsidentiteter bör undersökas genom likheter eller genom skillnader. Vidare sammanfattas tidigare utförda studier inom Polismyndigheten, där fyra olika forskare i sina avhandlingar beskriver deras uppfattning av osynliga maktrelationer inom myndigheten.
2.1 Normer och värderingar
Somliga psykologer brukar vanligen ordet kön när de pratar om biologiska skillnader, medan begreppet könsidentitet används när psykologer talar om den enskildes sociala identitet. Huruvida könsidentiteter är lika eller olika kan diskuteras, eftersom faktum är att båda är lika rätt eller fel och helt personligt. Ett antagande finns att; om skillnader eftersöks kan likheter förhindras från att ses, därför utgår enligt Halpern (2012) många forskare från att istället försöka finna likheter. Vare sig en utgår från likheter eller skillnader kommer automatiskt båda delarna kunna synliggöras, eftersom den ena inte utesluter den andra. Undersökningar visar att män stannat hemma mer med barnen från 1960-talet, då kvinnor började ge sig in mer i typiskt manliga yrken. Samma undersökningar visar dock även att kvinnorna stannar hemma mer, med olikheten att de gör avkall på exempelvis sömn, egentid samt umgänge med vänner. Även om klyftan börjat jämnas ut vid exempelvis vård av barn är det än idag tydligt att kvinnor fortfarande tar mer ansvar för hemmet än män. Halpern (2012) påtalar vikten av att alla tillhör människosläktet och att det vid åtskillnad kan bidra till att olika kön ses som olika arter. En sak som kan förbises är vilket pronomen som används vid samtal, ofta används begreppet man vilket skapar koppling till mannen istället för till människor generellt (Halpern 2012, ss. 5-6, 30-38).
Enligt Halpern (2012) bör flertal studier genomföras, för att sluta vila på gamla fördomar och istället se till den verklighet vi lever i. Halpern (2012) påtalar vikten av att se helheten av tidigare forskningsstudier, hur det slutliga resultatet skapats och inte bara se till den slutsats som forskare kommit fram till. För att få fram resultat som annars inte skulle komma fram kan fördel vara att använda olika metoder, studier kan då få oväntade nya riktningar (Halpern 2012, ss. 43-44). Kvinnor behöver nödvändigtvis inte välja en sämre position än män och behöver heller inte besitta lägre intelligens, föreställningen kan vila på normer med grund långt tillbaka.
5
I etnologen Ann Kristin Carlströms (1999) avhandling beskrivs en del av Polismyndighetens tolkning av könsrelationer. Studien har utförts genom att studera en spaningsgrupp i sammanlagt sex månader, under en tidsperiod på två och ett halvt år. Observationer pågick mellan år 1993-1995, där fältanteckningar fördes. Etnologen beskriver i avhandlingen hur män frambringade kvinnor och mäns likheter och att någon skillnad på individerna på grund av könsidentitet inte gjordes. Vidare anför Carlström (1999) att diskussioner om relationer kopplat till könsidentitet inom spaningsgruppen var en form av tolkningsfråga. En tolkning var att poliserna valt att framhäva likheter och snarare tona ned skillnader kopplat till könsidentitet. Den andra tolkningen som lyftes var att kvinnliga poliser i spaningsgruppen gick in i en karaktär, där normer antogs och kvinnliga ideal osynliggjordes, genom att exempelvis tänka på hur de uttryckte sig och undvek ord som kunde anses för kvinnliga. I avhandlingen beskrivs även hur ironiska uttalanden var återkommande mellan kollegor i spaningsgruppen, där ironin inte uppfattades försämra stämningen utan snarare tydliggöra vad som skulle förmedlas, där anledning uppgavs vara att kollegorna kände varandra väl samt genomgått samma utbildning. Poliserna i studien påtalade att det förflutna format den sociala miljön (Carlström 1999, ss. 52, 132-133).
Som nämnts inledningsvis i rapporten kan samhällets normer och värderingar kopplat till könsidentitet ha en avgörande betydelse för hur individer bemöts, behandlas och samspelar med varandra, likt Carlström påtalar i sin avhandling. Uppfattningen som Carlström synliggör är utifrån en spaningsgrupp med ett mindre antal poliser och vår förhoppning är att genom en kvantitativ metod bidra till forskningen, där vi synliggör upplevelser av osynliga maktrelationer på arbetsplatsen. Det är relevant att undersöka om någon generell bild av denna företeelse kan synliggöras, för att skapa ett medvetande om hur osynligt maktutövande kan te sig inom Polismyndigheten.
2.2 Sociala konstruktioner
I Susanne Anderssons (2003) avhandling, baserat på sin studie av observationer i polisens vardag och intervjuer med medarbetare inom Polismyndigheten, uppkommer att studerade poliser målar upp bilder och sociala konstruktioner av sig själva och poliser på andra platser, exempelvis görs skillnad på yttre- och inre polistjänst samt på lika befattning i olika geografiska områden. Äldre poliser konstruerar uppfattningar om yngre och vice versa. Detta sker på ett symboliskt sätt för att höja den egna verksamheten genom att exempelvis benämna poliser inom andra områden för mjukispoliser, gamlingar eller andra nedsättande namn som personerna själva inte vill vara en del av. För att inte tilldelas ett sådant epitet skapas en maskulinitet att sträva efter. I ett idealiskt samhälle skulle män och kvinnor arbeta jämsides och på lika villkor, men så ser inte dagens samhälle ut. I avhandlingen skriver Andersson (2003) om hur riktiga polisarbetsuppgifter till största delen sköts av män och hur kvinnor får ta uppgifter som anses mindre prestigefulla och tråkiga sysslor som måste utföras. Att ha administrativa sysslor och sitta i receptionen är ett exempel på en uppgift som anses tråkig, även om det är en nödvändig uppgift, sysslan tillfaller kvinnorna oftare än männen. När poliserna i studien talar om riktigt polisarbete menar de vanligen arbetet som sker nattetid i radiobilarna, vilket innebär att endast 15 procent av den studerade avdelningen inkluderas i vad de anser som riktigt. Av dessa poliser är det dessutom yngre män i 30-årsåldern som tillhör fordonsgruppen, som utgör den största delen och anses vara polisens själ. Genom Anderssons (2003) studie framkom att poliser som körde radiobilar kände sig mer manliga och arbetsuppgifter som tillkom medförde frihet, eftersom de kunde åka runt och observera samhället och jaga kriminella. Det framkom även att en föreställning fanns om att poliser som ingick i nattpatrullen mötte fler kriminella individer, vilket kunde skapa spänning, men detta
6
medförde även ett vi-och-dom-tänk. Vi och dom syftar till uppdelning mellan poliser och ickepoliser, mellan poliser och kriminella (Andersson 2003, ss. 84-91, 148-149).
En jargong inom en grupp där vi-och-dom-tänk finns skapar en sammanhållning inom vi:et och för att bli accepterade i den sociala miljön måste normer som speglar gruppen antas. Om normerna inte antas riskerar dom att uteslutas. Studien syftar på att synliggöra huruvida medarbetare upplever att de utsätts för osynliga maktrelationer.
2.3 Yrkeskultur inom Polismyndigheten
I psykologen Rolf Granérs (2004) doktorsavhandling återkommer kvinnor och mäns upplevelser av polisens yrkeskultur, över en längre tid. Studien utfördes med intervjuer som främsta källa, där 25 stycken patrullerande poliser intervjuades under 3-4 timmar vardera. En machokultur har enligt Granér (2004) präglat Polismyndigheten under en längre tidsepok och sedan kvinnliga polisers inträde i yrket under 1950-60-talet har arbetsplatsen beskrivits som mansdominerad. Kvinnor blev till en början både utfrysta och illa behandlade av manliga kollegor, det frambringade en form av överlevnadsstrategi för kvinnorna, vilket avhandlingens intervjuer bekräftar. Kvinnorna fick kämpa extra mycket på flera sätt, för att kunna konkurrera med männen, men även för att bli socialt accepterade. I studien framkommer att det på senare tid skett förändringar till kvinnornas fördel, där bland annat machokulturen och informella bestraffningsmetoder mer eller mindre försvunnit (Granér 2004, ss. 27-28, 96, 104).
I en enkätundersökning, med polisaspiranter som respondenter, synliggjorde Granér och Knutsson (2000) en oönskad tuff jargong, dock poängterade polisaspiranterna att arbetsmiljön skilde sig åt beroende på vilket team en tillhörde. Även elakt prat bakom kollegors ryggar framkom och det exemplifierades hur en medarbetare baktalade en annan. När kollegan som baktalades anslöt till samtalet avbröts det abrupt för att övergå i ett vänskapligt, för att sedan återgå till det förstnämnda så fort personen gick därifrån. Respondenter delgav hur de vågade delta mindre och mindre i samtal med risk för att själva bli utsatta och för att kanske skuldbelägga sig själva och börja tro att det var dom som hade svårt att foga sig till jargongen (Granér & Knutsson 2000, ss. 5, 12-15, 29).
Polismyndigheten är, som ovan nämnt, som en mansdominerad arbetsplats, där en machokultur präglat myndigheten under en längre tidsperiod. En vi-och-dom-känsla uppmärksammas, där normer utgör grunden för hur arbetsmiljön utformas. Genom avhandlingens intervjuer framkom att kvinnliga poliser ansåg kulturen förändrad samt att machokulturen tonats ut. Trots att avhandlingarna inte är skrivna de senaste åren anser vi dem relevanta, intressanta och användbara. Forskningen påtalar flera olika sätt som den osynlig makten kan utövas på och som kan hjälpa oss synliggöra upplevelserna. Maktrelationer är ett fenomen vars utseende sett relativt likt ut de senaste årtiondena och som nämndes avslutningsvis i studiens syfte finns även en avsaknad av kvantitativa studier inom valt forskningsområde.
7
3. Teori
Makt kan utövas på olika sätt och följande teoriavsnitt baseras på osynlig makt utifrån härskartekniker, institutionell makt samt utifrån ett kulturellt perspektiv.
3.1 Osynlig makt
Steven Lukes (2008) anser maktbegreppet vara tredimensionellt, makten är inte alltid uttalad och utövas inte alltid med avsikt. Fokus ligger på tredje dimensionen, att makt kan skapas genom att förhindra att andras intressen ges möjlighet att förverkligas, istället för den direkta eller indirekta maktdimensionen. Lukes (2008) menar att en tredje dimension kan verka som ett komplement till de två tidigare dimensionerna, exempelvis om en person påverkar en annans intressen och når makt genom att den andre personens intresse förändras. Påverkan kan exempelvis bero på vad media väljer att förmedla alternativt att inte förmedla eller vilka normer som finns i samhället, även kallat filtrering av information (Christensen, Daugaard Jensen & Lindkvist 2014, ss. 51-57; Lukes 2005, ss. 109-111, 2008, ss. 115-118). Christensen, Daugaard Jensen och Lindkvist (2014) förklarar detta med att ”A utövar makt
över B genom att påverka B:s intresseuppfattning så att den överensstämmer med A:s intressen”, A har därmed makt över vilka intressen som släpps fram och därigenom vad som
beslutas (Christensen, Daugaard Jensen & Lindkvist 2014, s. 52). Vi anser den tredje dimensionen vara mest intressant att studera, då antagande finns om att osynlig makt förekommer i alla organisationer, men att den till följd av strikt hierarkisk uppbyggnad blir svår att se inom Polismyndigheten.
3.2 Härskartekniker
I 1 kap. 1§ av Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) står:
“Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder”.
Maktutövning kan förklaras genom uttrycket de fem härskarteknikerna, det vill säga fem sätt att utöva makt över andra i sin omgivning. Maktutövningen är ofta osynlig och utövas på ett sätt som inte alltid är uppenbart, vilket i realiteten innebär att varken den som utövar eller den som utsätts för maktutövningen helt säkert är medveten om vad som sker. Härskarteknikerna utgår från att någon, på en annans bekostnad, försöker få mer makt. Följande varianter av härskartekniker har artikulerats; ”osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av
information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam” (Bohlin & Berg 2017, ss.
9-17).
Härskartekniker kan vara svåra att uppmärksamma, eftersom det kan röra sig om små händelser, som på sikt bildar en struktur med en informell hierarki. Enstaka företeelser är inget problem, utan det är först när händelser riktas mot samma person vid upprepade tillfällen som ett problem uppstår (Bohlin & Berg, s. 36). Enligt Arbetsmiljöverket är upprepade företeelser mobbning, eftersom Arbetsmiljöverket definierar begreppet mobbning som ”återkommande negativa handlingar över en tidsperiod”. Det ger den utsatta medarbetaren en försämrad social arbetsmiljö till följd av att maktbalansen mellan medarbetarna rubbas, det i sin tur kan leda till en ökad ohälsa (Arbetsmiljöverket 2019).
8 3.2.1 Osynliggörande
Osynliggörande innebär att den som utsätts för maktutövningen exempelvis inte får gehör för det den säger när det ges uppmärksamhet om någon annan yttrar samma sak, kan kännas förminskande och leda till funderingar, på om osynliggörandet skett på grund av något du själv gjort och leda till osäkerhet. På arbetsplatser som länge varit mansdominerade vittnas om att osynliggörande är vanligt förekommande. Om lika plats ges åt samtliga medarbetare ökar gemenskapen istället för att härskartekniken breder ut sig än mer (Bohlin & Berg 2017, ss. 36-47).
Osynliggörande kan ta sig både verbala och icke verbala uttryck. Det kan, som ovan nämnt, vara att något inte uppmärksammas för att det yttras av en specifik individ, men det kan även vara icke verbalt såsom högljudda suckar eller ögonrullningar. I vissa fall är personen som utövar härskartekniken omedveten om att hen utövar makt över någon annan, kanske till följd av organisationens klimat, det är dock ingen ursäkt för att det ska få fortlöpa. Maktutövningen har ofta diskrimineringsgrunderna i bakgrunden och baseras ofta på fördomar om exempelvis ett kön eller åldersgrupp. Samhället utgår från mansdominerade arbetsplatser, vilket exempelvis kommer till uttryck i Arbetsmiljölagen där minst en tredjedel av samtliga paragrafer utgör ett tydligt artikulerat skydd åt den mansdominerade byggbranschen, till skillnad från kvinnodominerade yrken som vårdyrken som inte nämns. Osynliggörande är djupt rotat i normer och att genomföra förändring som innefattar invanda normer tar tid och vikten ligger i att skapa en långsiktig medvetenhet. Härskartekniken kan motverkas genom att exempelvis synliggöra och uppmärksamma omgivningen på problemet (Bohlin & Berg 2017, ss. 46-49, 54-60).
3.2.2 Förlöjligande
Förlöjligande är en härskarteknik där maktutövaren medvetet kan eftersträva att någon annan ska göra fel, genom att exempelvis låta hen tillgå fel verktyg för att kunna utföra en uppgift. Det kan även ske genom att maktutövaren driver med någon på personens bekostnad. Förväntningar ligger på att utsatt person ska tåla “lite skoj”, även om det inte är tanken kan det leda till en strukturell förminskning, som utgår från fördomar om hur en person eller grupp förväntas vara eller agera. Även samtal bakom ryggen är förminskande och vanligt förekommande. Enligt diskrimineringslagen är det upp till varje organisation att bestämma var gränsen för diskriminering går, och enligt samma lag ska varje arbetsplats upprätta en policy på hur trakasserier ska hanteras och innebörden av begreppet trakasseri tydligt definieras. Om härskartekniken sker på ett osynligt sätt för omvärlden och bakom ryggen på individer är chansen minimal att avgöra om gränsen är överskriden eller ej. Strategier för att motverka härskartekniken förlöjligande, är att ifrågasätta vad utövaren av makten menade med de yttrade orden, och förklara på ett enkelt sätt att beteendet är oacceptabelt (Bohlin & Berg 2017, ss. 64-82).
3.2.3 Undanhållande av information
Undanhållande av information är en härskarteknik, som kan ske både medvetet och omedvetet. Ofta utövas tekniken omedvetet, om maktutövaren exempelvis inte reflekterar över vilka som deltar i diskussionen eller om den förs på fritiden. Maktutövningen kan även ske genom att medvetet utesluta vissa individer. Om individen ifrågasätter varför samtal förts bakom ryggen, kan härskartekniken påförande av skuld och skam bli en påföljd, genom att exempelvis säga att hen är paranoid. För att erhålla makt är detta ett effektivt
9
tillvägagångssätt, eftersom information är en viktig beståndsdel i makt. Den som blir utsatt för härskartekniken kan känna sig obildad eller obegåvad, eftersom personen inte får ta del av nödvändig information och därför eventuellt tvingas chansa och få skulden för att ha handlat fel. Genom att försöka förmedla erhållen information till andra som berörs av den samt att påtala när information saknas, kan härskartekniken motverkas (Bohlin & Berg 2017, ss. 84-100).
3.2.4 Påförande av skuld och skam
Det är skillnad mellan känslan av skuld och av skam. Skuld syftar till känslan när en själv gjort fel utifrån egna normer, medan skam syftar till att någon annan tycker det du gjort är felaktigt. Skambeläggande kan vara när en individ har rätt till en sak men uppmuntras avstå. Ett exempel är då arvsrätten avskaffades och flickorna i familjen uppmuntrades avsäga sig arvet, så det ändå blev en av sönerna som fick tillgång till kvarlåtenskapen, detta genom att skambelägga flickorna. Härskartekniken innebär att den utsatta blir skambelagd, inte förövaren, exempelvis när chefen går till din kollega med samma arbetsuppgifter, tror du att det beror på att du gjort något fel. Denna härskarteknik är troligtvis svårast att synliggöra, eftersom den är en påföljd av att blivit utsatt för övriga härskartekniker. För att nå förståelse till varför skam upplevs måste förståelse erhållas om att orsaken är att någon annan utövat en härskarteknik. Den som försöker motverka härskartekniker riskerar att själv bli skambelagd. Skam kan leda tillbaka till utövaren om den utsatta påtalar att utövaren betett sig illa. Det finns en tydlig röd tråd genom Sveriges historia, där kvinnor och individer som avviker från heteronormen ofta blir utsatta för härskartekniken. Att kvinnor och män uttrycker sig olika är ett faktum, vilket Bohlin och Berg (2017) exemplifierar med att när något anses respektfullt då en man yttrar sig men egoistiskt om en kvinna yttrar samma sak. Utsatthet kan resultera i rädslor och ett ökat självhat (Bohlin & Berg 2017, ss. 124-132).
3.2.5 Dubbelbestraffning
Härskartekniken utmärker sig genom maktutövarens ständigt negativa kritik. Oavsett vad den utsatta individen gör kränks individen på något sätt, till följd av spelregler som förändras allt eftersom. När en individ kritiseras försöker hen oftast ändra sitt beteende för att inte känna sig misslyckad, men denna härskarteknik innebär att när beteendet är förändrat har även spelreglerna förändrats, vilket betyder att hen fortsatt får ta emot negativ kritik. Härskartekniken utspelas i en social miljö där maktutövaren har en negativ inställning till det mesta, vilket innebär att oavsett vad den utsatta gör kommer det leda till ett misslyckande sett utifrån maktutövaren. Att beakta gällande tekniken är att utövaren inte alltid är medveten om att beteende leder till förminskning av den utsatta, som i sin tur kan leda till skuldbeläggande. Påföljden av händelseförloppet resulterar i härskartekniken dubbelbestraffning, då individen kritiseras oavsett vad hen gör och oavsett var hen befinner sig (Bohlin & Berg 2017, ss. 104-105).
Härskartekniker kan utövas tillsammans, därav är det inte lätt att urskilja vilken teknik som används när och var. Förutom att teknikerna används tillsammans kan en teknik leda till att maktutövningen övergår i en annan teknik. I studien kommer härskarteknikerna hjälpa oss definiera det abstrakta ordet osynlig makt samt ge förståelse till och synliggöra innebörden av osynlig maktutövning, då en god arbetsmiljö är lagstadgat i Arbetsmiljöverkets föreskrift (AFS 2015:4) samt att det är en förutsättning för välmående medarbetare. Utifrån ovan teorier har sättet att utöva osynlig makt valts till enkätens påståenden som senare kommer omvandlas till indikatorer.
10
3.3 Institutionell makt
Inom institutionell maktutövning flyttas fokus från enskild individ till organisationen som helhet och handlar om normer och värderingar. Beteenden är starkt inarbetade och svåra att bryta, delvis för att merparten av utövarna saknar medvetenhet om vad som format deras agerande, delvis för att invanda beteenden ofta ses som en naturlig del av gemenskapen och därav bli osynliga. Väl invanda beteenden kan resultera i att intressen särskiljs, vissa intressen blir mer relevanta och upplyfta framför andra. De normer, värderingar och dagliga rutiner som styr en organisation blir accepterade, vilket leder till att beteenden reproduceras och lätt överförs till nya medarbetare utan att ifrågasättas. Institutionell makt begrundar även regler som både är lagstadgade och av organisationen skrivna i avtal. Om chefer och medarbetares hierarkiska ställning är tydlig utåt sett i organisationen kan det bidra till att medarbetare tar maktutövningen för givet och även här utan att ifrågasätta (Christensen, Daugaard Jensen & Lindkvist 2014, ss. 93-95). Polismyndigheten är en hierarkisk och lagstyrd myndighet som sedan länge präglats av en machokultur. Normer som fortgår utan att ifrågasättas kan vara ett problem om de bidrar till att någon far illa, exempelvis genom att bli utsatt för maktutövning. Alla medarbetare ska, i enlighet med Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2015:4) känna att organisationens arbetsmiljö är tillfredsställande och att osynliga maktrelationer inte förbises på grund av förblindande av myndighetens hierarkiska uppbyggnad och normer.
3.4 Kulturperspektivet
I teorin beskrivs ofta organisationskulturer som sammankopplade med informella riktlinjer. Normer och värderingar uppstår genom tillåtelse att fortgå inom organisationer, medarbetare för med kulturer utifrån och tillsammans skapas en ny kultur, som kännetecknar just den specifika organisationen. När en kultur skapats kan den anses svårpåverkad, till följd av att organisationens värderingar är så hårt inpräntade bland äldre medarbetare, att nytillkomna tar efter när de befunnit sig i den sociala gruppkonstellationen en längre tid. Om intresse finns att studera den specifika kulturen som präglar en organisation, kan en fördel vara att inhämta information från medarbetare som befunnit sig i organisationen under en längre period. De kan dela med sig av erfarenheter och institutionella regler som finns. Offentliga organisationer som har till uppgift att styra och övervaka uttrycker sig vanligen genom sin auktoritet, för att visa sin kultur. Individer som omges av kulturen har väldigt liten möjlighet att vara med och påverka den. Vidare kan kulturen inom en organisation vara både till fördel och nackdel, det förstnämnda genom att informella normer och värderingar skapar en sammanhållning som utvecklar individerna och det sistnämnda vid avsaknad av informella normer och värderingar kan organisationen bli ineffektiv genom minskad socialisering. Tidigare studier har påvisat att medarbetare som känner sig sedda av chefer och kollegor har en benägenhet att arbeta effektivare än de som inte känner sig sedda eller hörda (Christensen, Lægreid, Roness& Røvik 2005, ss. 52-60).
Hur kulturen inom en organisation består eller förändras beror på hur erfarna medarbetare förmedlar normer och värderingar till nya medarbetare. Om kulturen är heterogen eller mångfaldig kan kulturens informella struktur breddas, flera individers normer och värderingar tas in, kulturen omformas, vilket kan skapa osäkerhet bland medarbetarna. I motsats kan mångfald leda till att organisationen får en ökad flexibilitet, eftersom fler medlemmars intressen kan tillgodoses, vilket kan resultera i positiva effekter med nöjdare medarbetare (Christensen et al. 2005, ss. 56-58). Omformning av kultur inom en organisation kan leda till att relationell makt skapas, det kan förklaras genom att den sociala miljön genomgår
11
förändring när nytillkomna medlemmar inträder. I en gruppkonstellation förändras den relationella makten mellan aktörerna, beroende på medlemmarnas verklighetsuppfattningar, som i sin tur påverkas av den yttre världen. Människors verklighetsuppfattningar är sällan förutbestämda, vilket innebär att individuella förändringar snabbt kan ske. Om en aktörs verklighetsuppfattning förändras kan det leda till att även en annan aktörs uppfattning ändras, genom denna transformation uppstår och omformas den relationella makten i det sociala sammanhanget (Christensen, Daugaard Jensen & Lindkvist 2014, ss. 85-87).
Det finns en uppfattning om att det är skillnad på kön, både biologiskt och konstruerade bilder, där män anses vara den styrande parten och kvinnor den undergivna. En orsak till detta kan tänkas vara att männen haft rollen som familjeförsörjare då kvinnan blir gravid och tar hand om barnen. På grund av detta kan det anses att kvinnor, ur biologisk synpunkt, är beroende av männens beskydd och därav har männen lättare att hävda sig. En annan utgångspunkt är att kvinnor är känslostyrda och att män därför anses vara de förnuftiga, även i denna norm är kvinnan beroende av mannen. Enligt dessa biologiska synsätt är kvinnan ständigt beroende av mannen, medan mannen aldrig tycks vara beroende av kvinnan, vilket innebär att kvinnan ses som svag och maktlös (Wahl, Holgersson, Höök & Linghag 2011, ss. 34-38).
Det har tagit århundraden för byråkratin att växa fram och den bör vara uppbyggd utifrån hierarki och struktur, könsidentitet i organisationen borde inte ha betydelse. I en undersökning från 1974 framkom att rekrytering skett genom att särskilja kön, männen visade sig anställas till mer ledande positionerna medan kvinnorna blev anställda längre ner i hierarkin. Detta hänvisar tillbaka till den biologiska synen, där männen anses vara styrande och kvinnorna underordnade. I organisationer finns ofta symboliska konstruktioner om hur könsidentiteter förväntas bete sig för att passa in i normen. Förväntningar på medarbetares agerande förs vidare till nyrekryterade och blir på så sätt invanda mönster i organisationen. Kvinnor och män blir ofta tilldelade olika typer av arbetsuppgifter (Wahl et al. 2011, ss. 72-75, 106), något som stöds i Susanne Anderssons (2003) avhandling, där kvinnorna fick fler receptionspass än männen eftersom den uppgiften inte ansågs lika viktig som övriga uppgifter.
Att utläsa av kulturperspektivet kan maktrelationer förstärkas medarbetare emellan, genom tillåtelse att förbli orörda samt genom informella normer och värderingar. Vidare kan kulturen omformas genom påverkan från samhället, som leder till förändrade maktrelationer. Kulturperspektivet kan ge förståelse till samhällets påverkan på Polismyndighetens kultur.
4. Metod
I metodavsnittet redogörs för valda metoder, urval, tillvägagångssätt samt hur bearbetning av insamlat material utförts. Vidare redogörs för forskningsetiska principer vi haft som grund, hur vi resonerar angående svarsfrekvens och bortfall samt reliabilitet och validitet.
4.1 Urval
Beslut togs att sända enkäter till ett större antal respondenter genom att använda tillfällighetsurval, vilket Bryman (2018) påtalar är till fördel eftersom respondenterna väljs ut efter vilka som är tillgängliga (Bryman 2018, s. 243). Enkäten förmedlades till anställda inom Polismyndigheten, via en sluten kommunikationsgrupp med 7633 medlemmar, varav 445 personer valde att besvara enkäten. Ingen av respondenterna angav Annat på frågan kön eller
12
antingen gått på högskola/universitet eller polishögskola, samt att samtliga respondenter identifierar sig som kvinna eller man. Som kulturperspektivet förespråkar kan en intervju av en medarbetare som befunnit sig inom organisationen under en längre period vara till fördel, då hen kan återge information om organisationens kultur, däravgenomfördes en intervju som komplement till enkätundersökningen, varför en medarbetare inom Polismyndigheten kontaktades, genom en för oss tidigare känd person.
4.2 Metodval
Studiens empiriska material har inhämtats via flermetodsforskning, där utgångspunkten låg i att finna relevant teori som underlättar vid formulerandet av hypoteser. Enligt Bryman (2018) återfinns designens tyngdpunkt i en kvantitativ undersökning, som är tänkt att hjälpa forskaren bilda en generell tolkning av den sociala verkligheten (Bryman 2018, s. 763). Inom forskning beaktas vetenskapsrådets etiska principer, som bör följas för att ge deltagarna trygghet; Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt Nyttjandekravet (Bryman 2018, ss. 170-178). Samtliga deltagare i studien har informerats om kraven, för att skapa trygghet för både respondenter och oss. Utifrån relevant teori har vi, i enlighet med forskningsprocessen, formulerat hypoteser och därefter upprättat en passande design. Genom att studera tidigare forskning återfann vi endast studier utförda genom kvalitativa metoder. Även om en del funna studier utförts med relativt representativt urval, ansåg vi en lucka i tidigare forskning synliggöras, nämligen en kvantitativ studie.
Enkäter kan ge flertal positiva effekter, exempelvis kan ett större antal respondenter nås på kortare tid genom massutskick, i jämförelse med genomförandet av en kvalitativ intervjuform, som kräver betydligt mer tid vid intervjuer av ett liknande antal respondenter samt transkribering. Ofta ligger forskares intresse i att försöka nå en generalisering, där målet med resultatets utfall är att spegla en population i så stor utsträckning som möjligt (Bryman 2018, ss. 216, 286). Utsänd enkät skapades med hjälp av Google formulär och fördelar sågs med att registreringen av inkomna svar kunde ske digitalt med hjälp av programvaran SPSS (Statistical Package for the Social Sciences version 25). I enkätens inledande avsnitt informerades om syfte, beräknad tidsåtgång samt respondentens bidrag till studien. De fem första frågor var obligatoriska och berörde respondentens bakgrund. Enkäten var därefter indelad i fyra avsnitt, för att underlätta för respondenten genom att liknande påståenden tillhörde samma avsnitt. Påståendena kunde besvaras genom en 7-gradig likertskala, från Instämmer inte alls till Instämmer helt. Efter sista påståendet ställdes en öppen fråga där möjlighet gavs att tillägga eventuell information, som respondenten ansåg vi borde ta del av. Relevanta kommentarer har valts ut, numrerats och refererats i rapporten som respondent 1-12 samt kvinna respektive man. Avslutningsvis tackades respondenten för deltagandet och våra kontaktuppgifter lämnades om frågor skulle uppkomma.
Pilotstudier kan vara till fördel, för att säkerställa att påståendena är ställda i rätt ordningsföljd samt för att kontrollera att de är formulerade på ett bra sätt (Bryman 2018, s. 332). Om respondenter uppfattar frågor eller påståenden som otydliga kan feltolkningar uppstå, som resulterar i systematiska mätfel, vilket bidrar till att resultaten blir vilseledande och ej jämförbara (SCB u.å.). Utifrån denna vetskap genomfördes en pilotenkät, där vi vid första testet blev medvetna om att enkätens akademiska språk kunde uppfattas som svårtolkat och leda till missuppfattningar samt att ett par påståenden var så lika att respondenten uppfattade dem som samma. Justeringar genomfördes efter respondentens givna synpunkter, därefter utfördes ytterligare en pilotenkät. Enkäten uppfattades som tydlig och lättförståelig av den sistnämnda respondenten och därefter sändes enkäten ut till urvalet.
13
Vi ansåg enkätens inkomna svar uppfyllde de krav som ställts och var tillräckliga, men då möjligheten gavs valde vi att genomföra en semistrukturerad intervju, för att kunna ställa frågor till en som arbetade inom myndigheten och hade god insyn i den sociala miljön. En intervjuguide utformades för att förhindra att respondenten svävade iväg för mycket, då intervjun genomfördes via mail. Intervjuguiden bestod av 2 bakgrundsfrågor och fortgick sedan med 7 öppet ställda frågor, som fokuserade på respondentens uppfattning kring bakomliggande orsaker till enkätens inkomna resultat. Respondenten erbjöds anonymitet samt att ta del av den färdiga rapporten och tackades avslutningsvis för sitt deltagande, samt informerades om kontaktuppgifter till oss. Informanten kommer i studien benämnas med figurerat namn “Informant A”.
4.3 Databearbetning
Databearbetning kan med dagens teknik ske med hjälp av statistikprogram, som underlättar och påskyndar processen. Studiens datamaterial som erhållits via enkäter fördes in i statistikprogrammet SPSS, för att genom tabeller och figurer underlätta processen med att analysera och visa resultatet. Studiens valda signifikansnivå är bestämd till 0.05, eftersom nivån är vanligast förekommande i kvantitativa studier.
4.3.1 Deskriptiv analys
Centralmått och spridningsmått är vitala delar i en kvantitativ studie, för att se observationernas spridning och tyngdpunkt. Centralmått visar var vikten i inkommen data är placerad, med hjälp av typvärde, medelvärde samt medianvärde. Spridningsmått används för att mäta variation i inkommen data genom variationsvidd och standardavvikelse (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018, ss. 40, 61). I studien var det relevant att lyfta fram olika centralmått. Typvärdet för att synliggöra mest förekommande svarsalternativ i materialet, medelvärdet för att se sammantagen bild av respondenternas upplevelser av osynliga maktrelationer samt medianen för att värdet inte påverkas av de outliers som förekommer eftersom vi valt att inte bortse från dessa, exempelvis ett fåtal respondenter med åldrar långt ifrån medianen. Vår intention var att urskilja om upplevelser skiljer sig åt, till följd av studiens oberoende variabler. Variationsvidden var relevant att mäta, för att synliggöra respondenternas åldersspann. Standardavvikelsen mättes, för att erhålla en tydlig bild av spridningen kring samtliga enkätsvars medelvärden. En undersökning av respondenternas åldersspridning var relevant att utföra genom att testa variabelns normalfördelning, för att en generalisering av stickprovets resultat till populationen skulle vara möjlig.
För att synliggöra eventuella skillnader mellan varianser i olika grupper har vi med hjälp av SPSS genomfört Levenes test. Ett signifikant F-värde innebär att lika skillnader i variansen inte finns mellan grupperna samt att nollhypotesen kan förkastas. Eventuell osäkerhet kan redas ut genom att avläsa t-värdet, vilket bör hamna utanför det kritiska området +/-1.96, för att den alternativa hypotesen skall antas. Ytterligare test för att synliggöra eventuell osäkerhet är att avläsa testets konfidensintervall, där värdet 0 ej ska förekomma mellan värdena lower och upper, eftersom värdet betyder att inga skillnader finns (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018, ss. 234-235). Levenes test var till hjälp för vår studie, genom att statistiskt säkerställa varianser i de kvinnliga respektive manliga respondenternas medelvärden. Samtliga nämnda värden avlästes, för att minimera osäkerhet i resultatets utfall och för att vara behjälpliga vid besvarandet av studiens första hypotes.
14
För att underlätta tolkning av studiens resultat, genomfördes en omkodning av variablerna kön och ålder. I enkäten ställdes frågan om respondentens födelseår och vid bearbetning av datamaterialet omvandlades födelseår till faktisk ålder. Vidare grupperades variabeln i fyra åldersgrupper, för att inkommet material hade så stor spridning, vilket gjorde resultatet svårt att utläsa. Grupp 1=22-30 år, grupp 2=31-40 år, grupp 3=41-50 år, grupp 4=51-72 år. Respondenternas könsidentitet benämndes Kön i SPSS och kategorierna kvinnor och män kodades till 0=Kvinnor och 1=Män. Slutligen kodades variabeln utbildning till Polishögskola=0 och Högskola/Universitet=1.
4.3.2 Operationalisering
Operationalisering kan förklaras genom att forskare beskriver hur begrepp inom studien kan mätas. För reliabel mätning krävs att måttstockar som används inte påverkas av yttre faktorer, såsom vem som utför mätningen eller när den utförs. Samma måttstockar ska kunna användas vid en liknande studie i ett senare skede. Med en omkodning i SPSS kan en vändning av likertskalans svarsalternativ genomföras, för att indexvärdet vid sammanslagning av flera påståenden som kommer bli indikatorer, skall kunna mätas på rätt sätt vid en operationalisering (Bryman 2018, ss. 201-203; Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018, ss. 453-454).
Studien var tänkt att undersöka hur osynliga maktrelationer skiljde sig åt, för att kunna möjliggöra en sådan mätning av de påståenden som givits i enkäten, krävdes en vändning av svarsalternativen i sex av enkätens påståenden. Alla svarsalternativ 1 på likertskalan ska ha samma innebörd, alltså att 1 innebär att respondenterna instämmer inte alls med att de upplever maktutövning och tvärtom att svarsalternativ 7 innebär att respondenterna instämmer helt med att de upplever maktutövning. Operationalisering av studiens fyra utvalda härskartekniker har mätts genom att varje teknik tilldelats ett antal påståenden (se bilaga A och bilaga F), som valts till indikatorer. De fem första påståendena kopplas till härskartekniken förlöjligande. Tekniken osynliggörande har på samma sätt mätts utifrån andra indikatorer, genom att respondenterna fått besvara tre påståenden, den tredje tekniken undanhållande av information likaså, genom att besvara tre påståenden och den fjärde och sista tekniken påförande av skuld och skam genom att besvara två påståenden. Enkätens resterande fem påståenden är indikatorer kopplade till respondenternas psykosociala arbetsmiljö, varav ett av de fem är en förlängning av det ena påståendet och inte kan ses som en ensam indikator.
Det finns som nämnts fem kända grundtekniker som används för att behålla eller erhålla makt på någon annans bekostnad. Vi har valt ut fyra, för att få fram upplevelser om osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten. Anledningen till att bortse från en av de fem teknikerna är att den inte ansågs behjälplig i samma utsträckning som övriga. Härskartekniken är dubbelbestraffning och förekommer både i yrkeslivet och privatlivet och övergår ibland från det ena till det andra. Studien är tänkt att belysa maktutövning som sker inom myndigheten, där deltagarnas privatliv hålls utanför, därav vald avgränsning.
Genom att utföra testet Reliability statistics och avläsa värdet för Cronbach’s Alpha kan säkerställande av att undersökningens indikatorer mäter det som ska mätas avgöras. Värdet bör vara högre än 0.7, för att den interna reliabiliteten skall anses pålitlig (SPSS-AKUTEN 2012). I tabell 1 kan utläsas att de fyra härskarteknikerna i studien har värdet 0.932, vilket innebär att påståenden som är ställda i enkäten (se bilaga F) och valda som indikatorer har en hög intern reliabilitet och alltså mäter den osynliga makten som vi avsåg mäta.
15
Tabell 1. Statistisk mätning av härskarteknikernas reliabilitet (IBM Corporation 2019).
Innan Reliability statistics test genomfördes på härskarteknikerna gemensamt utfördes ett likadant test på varje enskild härskarteknik utifrån ovan nämnda indikatorer, där framkom att samtliga härskartekniker hade höga Cronbach’s Alpha-värden även enskilt (se bilaga A), vilket innebär att samtliga fyra härskartekniker som studien behandlar har kunnat mätas på ett reliabelt sätt.
4.3.3 Hypotesprövning
En hypotes kan förklaras genom ett antagande om eventuell förbindelse mellan olika variabler i en speciell population. Huruvida antagandet stämmer överens med verkligheten eller ej, kan avgöras med hjälp av en hypotesprövning (Bryman 2018 s. 827; Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018, s. 183). I studien har undersökningsvariablerna könsidentitet och ålder valts ut till följd av granskning av tidigare forskning. Variabler har utformats med hjälp av nominalskala för könsidentitet samt kvotskala för ålder och för att kunna besvara studiens forskningsfrågor har nollhypoteser samt alternativa hypoteser formulerats.
Genom att utföra Levenes test kan datainsamlingens tillförlitlighet stärkas genom avläsning av den statistiska signifikansen. Inledningsvis formuleras en nollhypotes där undersökta variabler påstås sakna statistiskt samband, därefter fastställs den statistiska signifikansnivån (Bryman 2018, ss. 422-424). Studiens signifikansnivå förutbestämdes till 0,05, vilket innebar att den alternativa hypotesen antogs om signifikansvärdet understeg 0,05. Med hjälp av hypotesprövningen önskade vi synliggöra skillnader mellan osynliga maktrelationer och studiens oberoende variabler könsidentitet samt ålder. Vid sammanslagning av indikatorerna blir respondenters genomsnittliga svar inte heltal, därav har vi valt att i figur 1, figur 2 samt i bilaga C1 avrunda de genomsnittliga svaren enligt följande: 1=1.00-1.49, 2=1.50-2.49, 3= 2.50-3.49, 4= 3.50-4.49, 5=4.50-5.49, 6=5.50-6.49, 7=6.50-7.00.
Studiens hypoteser har formulerats enligt följande:
Q1: Skiljer sig upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten åt, beroende
på könsidentitet?
H₀₁= Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig inte åt beroende på könsidentitet
H₁= Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig åt beroende på könsidentitet
16
Q2: Skiljer sig upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten åt, beroende
på ålder?
H₀₂ = Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig inte åt beroende på åldersgrupp
H₂ = Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig åt beroende på åldersgrupp
4.3.4 Regressionsanalys
En oberoende variabels påverkan på en beroende variabel kan studeras med hjälp av att genomföra en enkel regressionsanalys. En nollhypotes samt en alternativ hypotes formuleras, där nollhypotesen ställs upp med ett antagande om att korrelationskoefficienten i populationen är noll, att variablerna saknar samband. Om ett korrelerat samband synliggörs, visas endast ett statistiskt samband, beaktas bör att ett kausalt samband inte kan fastställas genom en enkel regressionsanalys (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018, s. 260-268). Värden som bör avläsas, för att säkerställa att koefficienten i regressionen tillsammans med standardavvikelsen är skild från 0, är t-värdet. Värdet bör även i detta test hamna utanför de kritiska värdena. Om konstanten i testet visar negativt bör värdet understiga -1.96 och vice versa. Vidare bör multikollinearitet beaktas när fler än en oberoende variabel förekommer, vilket kan kontrolleras genom att utföra ett test i SPSS och avläsa VIF-värdet. Vid avläsning bör värdet vara så nära 1 som möjligt, det är lägsta värdet och påvisar en avsaknad av multikollinearitet. Ett värde som överstiger 5 kan skapa problem genom att variablerna korrelerar med varandra och skapar insignifikans (SPSS-AKUTEN 2010a; SPSS-AKUTEN 2010b). Antagande fanns om att individer som identifierar sig som kvinnor upplevde osynliga maktrelationer i större utsträckning än män. Avläsning av en regressionsanalys värden var därav behjälplig för studien, för att undersöka vilken förklaringsgrad könsidentitet hade på respondenternas upplevelse av osynliga maktrelationer. Ålder och utbildning valdes som kontrollvariabler, dels för att båda vanligtvis används som kontrollvariabler i kvantitativa undersökningar samt för att båda var obligatoriska bakgrundsfrågor i enkäten. För att kunna säkerställa förklaringsgraden och besvara studiens tredje forskningsfråga formulerades en tvåsidig hypotes enligt följande:
Q3: Är upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten beroende av
könsidentitet?
H₀₃ = Upplevelse av osynliga maktrelationer saknar samband med könsidentitet
H₃ = Upplevelse av osynliga maktrelationer har ett positivt korrelerat samband med kvinnor
4.4 Svarsfrekvens och bortfall
När en kvantitativ metod med enkätundersökningar används, bör forskaren räkna med en svarsfrekvens på mellan 50-75 procent av det ursprungliga urvalet (Trost & Hultåker 2016, s. 147). I enkätsvaren förekommer endast bortfall i form av att enstaka respondenter av okänd anledning inte besvarat samtliga påståenden. Studiens enkät har utformats enligt tidigare nämnd grund, för att minska risken för bortfall samt öka svarsfrekvensen. Fåtal svar saknades gällande härskarteknikerna, enligt oss borde samtliga påståenden vara besvarade av respektive respondent, för att resultatet skulle anses tillförlitligt vid sammanslagning. Vid avsaknad av ett eller fler påståenden tillhörande samma härskarteknik har vi valt att koda dessa som
17
missing i SPSS med kod 999. I enkätens påståenden som mäter utsatthet av härskartekniker, finns ett bortfall på 4 kvinnliga och 4 manliga respondenter, vilket leder till ett bortfall på 1.8 procent (se bilaga C2).
5. Resultat och analys
Följande avsnitt redovisar inkommet datamaterial, som erhållits genom utsänd enkät. Inledningsvis visas och analyseras en deskriptiv analys av studiens deltagande respondenter, därefter redovisas hypotesprövningar, utförd regressionsanalys samt inkomna kommentarer från enkätens respondenter. Avslutningsvis återges Informant As svar kring den kvantitativa undersökningens utfall. Tillhörande tabeller och figurer återfinns löpande samt som bilagor.
5.1 Deskriptiv analys
Tabell 2 visar att totalt 445 respondenter valt att delta i enkätundersökningen, varav 177 personer identifierar sig som kvinnor och 268 personer som män. Samtliga svar gällande bakgrundsfrågorna anses giltiga, eftersom frågorna var obligatoriska.
Tabell 2. Respondenternas svar på bakgrundsfrågan kön (IBM Corporation 2019).
Av de totalt 445 respondenterna kan vi i tabell 3 utläsa att den yngsta (Minimum) respondenten innehar en ålder på 22 år och den äldsta (Maximum) en ålder på 72 år, vilket innebär ett åldersspann på 50 år. Medianen (Median) i urvalet är 36 år och medelåldern (Mean) drygt 37 år. Den mest förekommande åldern bland respondenterna, typvärdet (Mode) är 30 år, strax över både medianen och medelvärdet, men ändå relativt låg i förhållande till lägsta respektive högsta åldern. Standardavvikelsen (Std. Deviation), avvikelsen från medelvärdet är drygt 9 år.
18
Tabell 3. Respondenternas svar på bakgrundsfrågan ålder (IBM Corporation 2019).
I tabell 4 kan utläsas att respondenternas medelålder, oavsett könsidentitet är nära belägna varandra. Kvinnornas medelålder (Mean) är drygt 37 år och männens nästan 37 år. Utläsas kan likt ovan att 445 personer besvarat enkäten, varav 177 stycken (N) kvinnor och 268 män. Tabell 4. Respondenternas medelålder, uppdelat i angiven könsidentitet (IBM Corporation 2019).
Efter indelning av respondenterna i fyra åldersgrupper visas i bilaga B1 grupp 2 (31-40 år) vara gruppen med flest tillhörande respondenter. Vidare synliggörs att gruppen överlägset är störst med 40.2 procent av respondenterna, följt av grupp 1 (22-30 år) och grupp 3 (41-50 år). Fortsättningsvis kan utläsas att grupp 4 (51-72 år) är relativt liten i jämförelse med övriga grupper, med endast 8.3 procent respondenter.
19
5.2 Hypotesprövning
Nedan följer resultat kopplat till studiens första forskningsfråga och hypotes:
Q1
:
Skiljer sig upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten åt, beroende på könsidentitet?H₀₁= Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig inte åt beroende på könsidentitet
H₁= Upplevelser av osynliga maktrelationer inom Polismyndigheten skiljer sig åt beroende på könsidentitet.
Vid en första överblick framkommer att större delen av anställda inom Polismyndigheten inte upplever utsatthet för osynliga maktrelationer. Vid en mer ingående undersökning framkommer däremot att flertal både manliga och kvinnliga respondenter upplever utsatthet. Vid sammanslagning av de fyra utvalda härskarteknikerna har närmare 80 procent av respondenterna i genomsnitt svarat 1, 2 eller 3 på samtliga ställda påståenden gällande osynliga maktrelationer i utsänd enkät. Dock har 13.2 procent svarat värde 5, 6 eller 7 i genomsnitt, det innebär att mer än var sjunde respondent upplever utsatthet av osynliga maktrelationer (se bilaga C1 samt bilaga C2).
Figur 1 åskådliggör att drygt 55 procent av kvinnorna i genomsnitt har låga upplevelser av osynliga maktrelationer genom att ha valt värde 1-3 och att drygt 25 procent valt värde 5-6 i genomsnitt. Det går även att se att ingen av de kvinnliga respondenterna i genomsnitt svarat 7 (se förtydligande i bilaga C3).
Procent
Upplevelse redovisat på likertskala Figur 1 Procentandel av kvinnors upplevelse av osynliga maktrelationer, utifrån samtliga härskartekniker. 1=låg upplevelse, 7=hög upplevelse. Ingen kvinna har valt alternativ 7 (IBM Corporation 2019).
Figur 2 ger en klar bild av att majoriteten av manliga respondenter upplever låg utsatthet av osynliga maktrelationer, där den vänstra stapeln nästintill når 50 procent och de tre högra sammanlagt knappt når 4 procent (se förtydligande i bilaga C4).
