Hur sjuksköterskor informerar patienter inför en gastroskopi

Hälsa och samhälle

HUR SJUKSKÖTERSKOR

INFORMERAR PATIENTER

INFÖR EN GASTROSKOPI

EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE

EVA HAMNEBECK

ULRIKA OLOFSSON

C-uppsats/Examensarbete Malmö högskola

OV1052 Kurs 9 Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 120 p 205 06 Malmö Januari 2008

HUR SJUKSKÖTERSKOR

INFORMERAR PATIENTER

INFÖR EN GASTROSKOPI

EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE

EVA HAMNEBECK

ULRIKA OLOFSSON

Hamnebeck, E & Olofsson, U. Hur sjuksköterskor informerar patienter inför en

gastroskopi. En empirisk intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2008.

God kommunikation med patienter, anhöriga och medarbetare är essentiell för sjuksköterskans yrkesutövande. Information och undervisning har två huvudmål; att skapa trygghet och att hjälpa patienten att hantera situationen på bästa sätt, både fysiskt och psykiskt. I föreliggande studie var syftet att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på en korttidsvårdavdelning informerar patienter inför en gastroskopi. Frågeställningarna var; Vilken information som ges och på vilket sätt den ges? Hur försäkrar sig

sjuksköterskan om att patienten har tagit till sig informationen och vilket språkbruk använder hon sig av? Data inhämtades genom intervjuer med sex sjuksköterskor.

Manifest innehållsanalys användes då studien hade en kvalitativ ansats. Resultaten visar på att nästan uteslutande muntlig information ges till patienterna och ett enkelt språkbruk utan medicinska termer används i de flesta fall. Alla informanterna betonade starkt för patienterna att de får ett sederande läkemedel som ger en kortvarig amnesi och därför kommer de inte att komma ihåg någonting efter undersökningen. Detta sades för att lugna patienterna. Sammanfattningsvis gavs en kortfattad procedurell information, innehållande undersökningens huvudmoment. I princip gavs ingen eller sparsamt med sensorisk

information, utan undersökningen beskrevs huvudsakligen som obehaglig.

Sjuksköterskorna försäkrade sig om att patienterna hade tagit till sig informationen på olika sätt.

Nyckelord: Gastroskopi, Kommunikation, Patientinformation, Procedurell information, Sensorisk information, Sjuksköterskor.

HOW NURSES INFORM

PATIENTS PRIOR TO A

GASTROSCOPY

AN EMPIRICAL INTERVIEW STUDY

EVA HAMNEBECK

ULRIKA OLOFSSON

Hamnebeck, E & Olofsson, U. How nurses inform patients prior to a gastroscopy. An empirical interview study. Degree project 15 Credit points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2008.

God communication with patients, relatives and coworkers is essential in the nursing profession. Information and patient education has two primary goals; to create a feeling of safety and to help patients deal with the situation in the best possible way, mentally as well as physically. The aim of the study was to examine in which way nurses working in a short time ward inform patients prior to a gastroscopy. What kind of information is given and in which way is it given? How do the nurses ensure themselves that the patients understand the given information and which use of language is chosen? Data was collected through interviews with six nurses. Manifest content analysis was later used. The result shows that information was given, almost exclusively orally and explained in layman terms without any medical jargon. All informants strongly pointed out that the patients were going to receive a sedative that would induce a short period of amnesia. As a result they were told that they would not remember anything about the procedure afterwards. This was said to calm the patients. In summary, a brief procedural information was given to the patients containing the main events of the procedure. None or sparse sensory information was given, and the examination was at most described as uncomfortable. The nurses had different strategies in ensuring themselves that the patients understood the given information.

Key terms: Communication, Gastroscopy, Nurses, Patient information, Procedural information, Sensory information.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 6

BAKGRUND 6

Gastroskopi 6

Informationsförmedling och kommunikationsformer 7 Lagar och styrdokument för sjusköterskan 8

Tidigare forskning 9

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 10

METOD 11 Urval 11 Inklusionskriterier/Exklusionskriterier 11 Etiska övervägande 12 Datainsamling 12 Dataanalys 13 RESULTAT 13 Officiellt överlämnande av information 13

Språkbruk till patienter 13 Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning 14

Muntligt 15 Hjälpmedel 15 Typ av information 16 Procedurellinformation 16 Sensorisk information 17 Information om efterförlopp 18 Individuell information 18 Förberedelser 20 Fasta 20 Venflon/Dropp 20 Lugnande av patienten 20 Rus 20 Orolig patient 21 Tid för frågor 22 Förståelse 23 Patientens förståelse 23 Försäkran att patienten förstår informationen 24

DISKUSSION 25 Metoddiskussion 25 Resultatdiskussion 28 Slutsatser 30 REFERENSER 32 BILAGOR 34

INLEDNING

Uppsatsen skrevs på förfrågan från en korttidsvårdavdelning knuten till en akutklinik i södra Sverige. På Malmö Högskolas hemsida för sjuksköterskors C-uppsatser fanns en lista på förslag till ämnen som olika kliniker på sjukhuset i frågan var intresserade att få närmare undersökta. Det valda förslaget kom från en korttidsvårdavdelning, och handlade om patientinformation. Det hade tidigare diskuterats på avdelningen om informationen till patienter är bristfällig och sker godtyckligt. Det förslagna ämnet löd; ”Vilka strategier har sjuksköterskan för att informera patienter”? Då information i allmänhet innefattar ett stort område avgränsades ämnesvalet till att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på avdelningen informerar patienter inför en gastroskopi och vilken information som ges. Gastroskopi valdes för att det är en vanlig undersökning bland avdelningens patienter. Ämnet är intressant eftersom patientinformation utgör en stor och viktig del i

sjuksköterskans uppdrag. I Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor påtalas det att sjuksköterskan skall informera och undervisa patienter och förvissa sig om att de förstår given information (Socialstyrelsen, 2005).

BAKGRUND

I bakgrunden beskrivs hur en gastroskopiundersökning går till och olika anledningar till varför undersökningen utförs. Därefter beskrivs informationsförmedling och olika kommunikationsformer, varpå olika lagar och styrdokument relevanta för sjuksköterskan tas upp. Slutligen redovisas tidigare forskning på ämnet information till

gastroskopipatienter.

Gastroskopi

Gastroskopi är en undersökningsmetod för att inspektera slemhinnornas utseende i matstrupen, magsäcken och övre delen av tolvfingertarmen. Vid en gastroskopi förs ett optiskt instrument, bestående av en böjlig slang, in i munnen och vidare ner till

magsäcken. Rörliga bilder av slemhinnan kan på så vis ses på en tv-skärm. Slangen är cirka en meter lång och en centimeter i diameter. Vid behov kan vävnadsprover, så kallade biopsier, tas ut för vidare analys (www.sjukvardsradgivningen.se).

Vanliga orsaker till att göra en gastroskopi är bland annat smärtor eller obehag i övre delen av magen, reflux, halsbränna, blod i avföring, anemi, järnbrist och vitamin B12 brist. Svampväxt, inflammation, sår, tumörer, åderbråck och polyper kan ses vid

undersökningen. Vid misstanke om glutenintolerans, malignitet eller Helicobacter Pylori görs en biopsi av slemhinnan (a a).

Inför undersökningen ska patienten vara fastande i minst sex timmar. Precis innan undersökningen sprejas en lokalbedövande spray i halsen. Bedövningsmedlet är beskt och skall sväljas. Det kan kännas som att svalget svullnar men det gör det inte. Om så behövs kan patienten få lugnande läkemedel intravenöst (a a).

Undersökningen tar tio till tjugo minuter och patienten ligger oftast på sin vänstra sida. Slangen förs in genom ett ihåligt munstycke som patienten biter runt under

undersökningen. När gastroskopet ska passera svalget blir patienten ombedd att svälja, så att slangen kan glida ner i matstrupen. Undersökningen gör inte ont, men den kan kännas obehaglig eftersom den kan utlösa kräk- och hostreflexer. Slemhinnan saknar smärtnerver och en eventuell biopsi är smärtfri (www.sjukvardsradgivningen.se).

Efter undersökningen ger läkaren besked om resultatet. Eventuella biopsisvar tar några veckor. Patienten får inte äta eller dricka något på ett par timmar efter undersökningen på grund av risken för att svälja fel. Efter undersökningen kan patienten ha en lätt

obehagskänsla i svalget. (a a).

Informationsförmedling och kommunikationsformer

Kommunikation delas in i två huvudgrupper; verbal och icke-verbal kommunikation. God kommunikation med patienter, anhöriga och medarbetare är essentiell för

sjuksköterskans yrkesutövande. Det är viktigt att vara medveten om kommunikationens komplexitet, hur verbal och icke-verbal kommunikation vävs ihop till en helhet (Hanssen, 1997).

Det sägs att språket, det verbala, endast utgör en tredjedel av mänsklig kommunikation. Genom språket förmedlas tankar, känslor och synen på världen. Även inom samma språk finns många undergrupper med specialiserade kommunikationsformer, exempelvis vårdpersonals arbetsspråk. Ett specialiserat språkbruk leder till att samspelet inom gruppen blir mer effektivt men det begränsar också samarbetet med utomstående. Det är viktigt att sjuksköterskan använder ord och uttryck som patienten förstår, eftersom främmande medicinska uttryck kan hämma patientens kommunikation (a a).

Icke-verbal kommunikation uttrycks i ibland annat ansiktsutryck, tonfall, röstvolym, ögonkontakt och gester. Mycket utrycks också i det så kallade paralingvistiska språket som består av småord och ljud. Exempel på detta är ”hm”, ”A-ha” och suckar, vilket bland annat signalerar om den som lyssnar är enig eller oenig (a a).

Det finns ingen skarp gräns mellan det verbala och det icke-verbala språket. Det är viktigt att det finns överensstämmelse, kongruens, mellan det som förmedlas verbalt och icke-verbalt, vilket bidrar till att patienten litar på sjuksköterskan. ”I vårdsammanhang är

äkthet och kongruens grundläggande för att man ska kunna utveckla ett förhållande där patienten blir trygg och öppen inför att ta emot hjälp” (a a, s 78). ”Om det förekommer inkongruens mellan det verbala och det verbala budskapet, är det i regel det icke-verbala budskapet som uppfattas som äkta…” (a a, s 79).

Kommunikationsförmåga är avgörande vid patientundervisning och informationsförmedling (Hanssen, 1997). Patientinformation är enligt

Nationalencyklopedin; ”muntlig eller skriftlig information till patienter om sjukdomars

uppkomst, symtom och förlopp, om förebyggande av sjukdom, om prover och undersökningar, om läkemedel och om andra behandlingsformer” (www.ne.se a).

motivationen för att acceptera åtgärder och följa givna ordinationer (a a). Enligt

Nationalencyklopedin är patientundervisning en ” informativ interaktion mellan vårdare

och patient med målet att öka patientens kunskap om sin sjukdom, dess utveckling och läkningsprocess” (www.ne.se b). Patientundervisning ska även ”öka patientens förståelse för hur han/hon själv kan påverka sin hälsa, sjukdom och rehabilitering” (a a).

Information och undervisning har två huvudmål; att skapa trygghet och att hjälpa patienten att hantera situationen på bästa sätt, både fysiskt och psykiskt. Utförlig

information leder till mindre rädsla och stress eftersom patienten har möjlighet att skapa sig en mental bild av vad han kan förvänta sig. Genom dessa bilder känns situationen igen när den uppstår och patienten är bättre förbered på det som sker. Detta ger trygghet och en känsla av kontroll (Hanssen, 1997).

Patienter har behov av information som konkret beskriver hur behandlingars eller undersökningars händelseförlopp ser ut. Även information om behandlingens eller undersökningens kroppsliga inverkan är viktig. ” Sjuksköterskan bör vara ärlig och tala

om ifall behandlingen eller undersökningen kan vara smärtsam. Detta är något patienten kommer att upptäcka och känna, oavsett om han är förberedd på det eller inte. Då kan det vara till stor hjälp att vara psykiskt förberedd, och till exempel veta hur länge ett obehag troligvits kommer att vara” (a a, s 82).

Att vara en aktiv lyssnar är en viktig del i kommunikationsprocessen. Detta betyder att visa empati och koncentrera sig på vad personen förmedlar. Det är också viktigt att kontrollera att ens uppfattning av patientens önskningar och budskap är rätt. Ofta är det nödvändigt att upprepa informationen flera gånger och att använda en kombination av muntlig och skriftlig information. Det är också av vikt att försäkra sig om att patienten förstått informationen rätt. Ett bra sätt kan vara att be patienterna att upprepa

informationen (a a).

Lagar och styrdokument för sjuksköterskan

Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) innehåller grundläggande regler för all hälso- och sjukvård. Den anger vad landstinget, kommunen eller andra vårdgivare är skyldiga att erbjuda patienten. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen skall patienten ”ges individuellt

anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns” (a a, 2 b §). Hälso- och sjukvårdslagen behandlar även att

patienten ska vara delaktig i sin vård. ”När det finns flera behandlingsalternativ som står

i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar” (a a, 3 a §).

Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) ska en sjuksköterska:

”Ha förmåga att informera och undervisa patienter och/eller närstående, såväl individuellt som i grupp med hänsyn tagen till tidpunkt, form och innehåll” (s 11). ”Ha förmåga att uppmärksamma patienter som ej själva uttrycker informationsbehov eller som har speciellt uttalade informationsbehov” (s 11).

”Ha förmåga att med omdöme, kunskap och noggrannhet informera och tillgodose patientens trygghet och välbefinnande vid undersökningar och behandlingar” (s 11). ”Ha förmåga att förvissa sig om att patienten och/eller närstående förstår given information” (s 11).

Tidigare forskning

I en studie ifrån norra Irland av Thompson et al (2003) var syftet att utforska vilken information som lämnas till patienter inför en gastroskopi. Patientenkäten innehöll bland annat frågor angående vilken procedur- och sensationsinformation de hade fått. Resultat av studien visade att patienterna mottog det mesta av standard informationen rörande den gastroskopiska proceduren. Generellt sett mottog patienterna mindre sensorisk

information. Till exempel fick bara 35 % reda på att de kommer att höra ett brummande ljud ifrån utrustningen och bara något över hälften var informerade om att de kunde ha ont i halsen resten av dagen. Patienter 45 år och äldre fick konsekvent mer information om proceduren än yngre patienter. Det var ingen skillnad mellan könen på hur mycket information som lämnades. Informationsbladet som patienterna fick, visade sig vara den mest användbara källan av information. Majoriteten av patienterna var nöjda med den allmänna informationen som gavs innan proceduren.

van Vliet et al (2004) ville i den holländska kvantitativa studien “Preparing patients for

gastrointestinal endoscopy: the influence of information in medical situations” undersöka

effekten av olika mängd information till patienter med olika copingstilar. De 260 deltagarna som skulle genomgå en gastroskopi för första gången, delades i två grupper efter sin copingstil: High monitors, som söker information för att förbereda sig inför ingreppet och Low monitors, som undviker information. Resultaten visade, tvärtemot forskarnas hypotes, att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollgrupperna i vare sig High monitor eller Low monitor grupperna vad gällde upplevelsen av undersökningen. Den enda signifikanta skillnaden var att

experimentgruppen bland High monitors, upplevde att de fick en klarare bild av ingreppet jämfört med sin kontrollgrupp. Det konkluderas att en återhållsam hållning vad gäller att ge allt för omfattande information till gastroskopipatienter är att rekommendera.

I en studie ifrån Belgien av van Zuuren et al (2006) var syftet att testa den potentiellt välgörande effekten av en nyligen utvecklad informationsbroschyr. Studien utfördes på en gastroenterologiavdelning på ett allmänt sjukhus i Belgien. Patienterna delades in slumpmässigt i en experimentgrupp som tog emot broschyren och en kontrollgrupp som

inte fick broschyren. Broschyren innehöll sensations- och procedurinformation, men även copinginstruktioner och praktisk information. Patienterna kunde välja att läsa hela

broschyren eller för de som inte ville ha så mycket information, bara läsa

sammanfattningen i slutet. Experimentgruppen visade mindre oro innan undersökningen och större tillfredställelse med förberedelserna inför den.

Inga svenska studier har hittats som belyser sjuksköterskors information till patienter inför en gastroskopi. Däremot finns svenska studier som belyser sjuksköterskors

information i samband med andra undersökningar. Till exempel undersöker den svenska studien av Hjelm-Karlsson (1989) effekten av information till patienter inför en

intravenös pyelografi. Informationen som gavs till experimentgruppen innehöll bland annat procedurell och sensorisk information om undersökningen. Resultatet visade tydliga skillnader mellan experiment- och kontrollgruppen. Patienterna i

experimentgruppen upplevde mindre smärta och obehag vid undersökningen och var bättre på att skapa sig mentala bilder av den stundande undersökningen. Patienterna i experimentgruppen kände sig lugnare, mer avslappnade och kände större kontroll över situationen. Skillnaderna var signifikanta.

2004 utfördes drygt 23 000 gastroskopiska ingrepp inom den slutna vården i Sverige. I begreppet gastroskopiska ingrepp inkluderas både gastroskopier och gastroskopier med biopsi. Något fler män än kvinnor gjorde ingreppet (www.socialstyrelsen.se). Detta betyder att över 20 000 patienter ska få information om en gastroskopiundersökning varje år vilket visar på uppsatsens relevans.

Varje år utexamineras hundratals nya sjuksköterskestudenter i Sverige. Studien kan vara en hjälp till såväl nya som erfarna sjuksköterskor om hur de skall gå tillväga för att ge patienter så bra information som möjligt inför en gastroskopi. Förhoppningsvis leder denna studie i framtiden till att omvårdnaden kring patienterna inför gastroskopiska undersökningar förbättras.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på en korttidsvårdavdelning informerar patienter inför en gastroskopi.

• Vilken information ges och på vilket sätt ges den?

• Hur försäkrar sig sjuksköterskan att patienten har tagit till sig informationen? • Vilket språkbruk använder sjuksköterskan sig av när hon informerar?

METOD

För att få svar på frågeställningarna och fånga informanternas beskrivning utfördes studien som en semistrukturerad intervjuundersökning. Enligt Polit och Beck (2006) utförs semistrukturerade intervjuer då svar på breda frågor sökes. Under intervjuerna ställdes öppna frågor som enligt Polit och Beck (2006) innebär att respondenterna kan svara med egna ord och ge rikare och fullare beskrivningar. De behöver inte känna sig bundna till fasta svarsalternativ som begränsar deras möjligheter. Hartman (2004) menar att en semistrukturerad intervju innebär att ett antal frågor skall ställas i ordning men att intervjuaren har möjlighet att formulera sig fritt.

Innehållsanalys med manifest inriktning valdes, då studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingsmetoden är intervju. Innehållsanalys är en empirisk vetenskaplig metod som används för att dra slutsatser om innehållet i olika slags kommunikation, i detta fall intervjuer. Manifest inriktning innebär en analys av det som uttrycks i texten, det som är synligt och tydligt. Med innehållsanalys som kvalitativ ansats går det att synliggöra det centrala i texten, beskriva texten avseende ord, fraser och centrala termer för det som skall studeras, vilket överensstämmer med studiens syfte (Graneheim och Lundman, 2004).

Urval

På avdelning arbetar totalt 18 sjuksköterskor. En lista med totalt 12 sjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna tillhandahölls av gatekeepern, som är föreståndare på den aktuella avdelningen. Sjuksköterskorna grupperades i grupper efter erfarenhet inom sjuksköterskeyrket och alla namn skrevs på en lista efter antal arbetade år som

sjuksköterska. Därefter valdes sex sjuksköterskor ut genom att ta vartannat namn som stod på listan. Detta gjordes för att få med sjusköterskor med olika antal års erfarenhet inom sjuksköterskeyrket. Två av sjuksköterskorna har arbetat 0-5 år, två har arbetat 5-10 år och två har arbetat >15 år. Kvale (1997) menar att antalet deltagare i en intervjustudie ska vara proportionerligt till den tid och de resurser som studien disponerar över. Dock rekommenderas fem till 25 informanter.

Efter urvalet tillfrågade gatekeepern sjuksköterskorna om deltagande i studien och tidpunkt för intervjun bokades in. En av de sex tillfrågade sjuksköterskorna valde att inte delta i studien och en ersättare valdes ut ur samma erfarenhetsgrupp. Ersättaren valde att delta i studien. Det slutliga urvalet inkluderade fem kvinnliga och en manlig

sjuksköterska.

Inklusionskriterier/exklusionskriterier

Inklusionskriteriet för att delta i studien var; legitimerade sjuksköterskor anställda på den avdelningen, från vilket beställningsuppdraget kom. Endast dagpersonalen tillfrågades att delta i studien. Nattpersonalen exkluderades på grund av att gastroskopier utförs under dagtid och att majoriteten av informationen därmed förmedlas under dagen. Även sjukskrivna och tjänstlediga sjuksköterskor exkluderades.

Etiska överväganden

I enlighet med Helsingforsdeklarationen ansöktes det om tillstånd för att genomföra studien av berörd avdelningschef och den lokala etikprövningsnämnden på Malmö Högskola. Ansökan beviljades av Malmö Högskolas etikprövningsnämnd den 25 oktober 2007, diarienummer HS60-07/770/24.

Vid ett avdelningsmöte presenterade sig författarna och gav en kortfattad information om studien. Det betonades att intervjuerna kommer att bandas samt att deltagandet var frilligt och att informanterna när som helst kunde avbryta sin medverkan utan att ge någon förklaring till detta beslut. De deltagande sjuksköterskorna garanterades strikt

konfidentialitet, i det att ingen förutom författarna kommer att ta del av det inspelade materialet och att innehållet bara kommer att diskuteras mellan författarna och

handledaren. Efter presentationen delades informations- och samtyckesblanketterna ut till de utvalda (Bilaga 1 & 2). De påskrivna samtyckesblanketterna inhämtades personligen av författarna inför varje intervju. Även avdelningsföreståndaren gav sitt samtycke (Bilaga 3).

I enlighet med Helsingforsdeklarationen (2002) avidentifierades materialet vid

transkriberingen och informanterna kommer i uppsatsen att refereras till som informant 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Numret på informanterna avspeglar inte ordningen av intervjuerna.

När studien är avslutad och examensarbetet inlämnat, publicerat och godkänt kommer allt material om och av informanterna att förstöras av författarna. Fram till att allt skriftligt materialet strimlats och alla intervjuband avmagnetiserats kommer de att förvaras hemma hos en av författarna. Inget kommer att återanvändas eller sparas, vilket deltagarna är införstådda med.

Datainsamling

Intervjuerna dokumenterades genom bandning och utfördes i ett avskilt rum på

avdelningen (Helsingforsdeklarationen, 2002). Varje intervju tog mellan 15-25 minuter och genomfördes inom loppet av två veckor.

En av de inledande intervjufrågorna löd: ”Berätta om förloppet vid din senaste information till en patient inför en gastroskopisk undersökning.” Därefter fortsatte intervjun med vägledning av en intervjuguide utformad av författarparet (Bilaga 4). Intervjuguiden utformades med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Enligt Hartman (2004) används en intervjuguide som hjälp för att diskussionen inte ska lämna området av intresse. Då semistrukturerad intervju valdes, innehöll guiden en översikt av de ämnen som skulle täckas och förslag till frågor (Kvale, 1997).

Författarna turades om att göra intervjuerna. Medan den ene intervjuade, satt den andre och lyssnade. När alla frågor hade besvarats i intervjuguiden och intervjuaren var nöjd, tog den andre upp frågor som uppkommit under tiden eller svar som skulle förtydligas och utvecklas ytterliggare.

Dataanalys

Insamlade data har analyserats i olika steg inspirerat av Graneheim och Lundman (2004) och Burnards (1991) metodbeskrivningar avseende innehållsanalys. I anslutning till varje intervjutillfälle transkriberades ordagrant de bandade intervjuerna av intervjuaren.

Banden byttes och den andre författaren lyssnade igenom banden med transkriptet framför sig för att rätta till sådant som för den förste varit ohörbart, eller missuppfattats. När samstämmighet uppnåtts lästes texterna sedan igenom upprepade gånger för att fånga helheten och bli familjär med materialet. Samtidigt som texterna lästes igenom hittades centrala begrepp. Genom att utgå ifrån studiens syfte och frågeställningar kunde tillsammans slutligen fem huvudkategorier klassificeras utifrån begreppen.

Efteråt klipptes och klistrades det i intervjuerna för att få rätt material under rätt

huvudkategori. När all text var på sin plats under huvudkategorierna kodades datan, det vill säga texten reducerades för att göra det väsentliga synligt i texten och sålla bort det som inte var av intresse. De kodade urklippen organiserades efter likheter och

återkommande subkategorier. Detta gjordes oberoende av varandra.

Efter diskussioner mellan författarna och jämförelse av varandras subkategorier utfördes mindre revideringar till samstämmighet uppnåtts. Intervjutexterna lästes sedan ytterligare en gång för att säkerställa att subkategorierna verkligen speglade innehållet i materialet. Slutligen utökades de kodade urklippen till text och citat ifrån intervjuerna plockades ut som speglade subkategorierna.

RESULTAT

Resultatet redovisas utifrån de fem huvudkategorier som utkristalliserade sig under analysfasen; Officiellt överlämnande av information, Typ av information, Förberedelser, Lugnande av patient och Förståelse. Under respektive huvudkategorierna redovisas subkategorier vilka belyses av några citat hämtade ur intervjuerna. Sist redovisas bifynd.

Överlämnande av information

Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Språkbruk till patienter, Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning, Muntligt och Hjälpmedel.

Språkbruk till patienter

Samtliga sjuksköterskor uppger att de försöker använda ett så folkligt och vardagligt språk som möjligt, enkelt och utan konstigheter. Därmed är det inte sagt att det är lätt. För att patienterna skall förstå måste ord som duodenum, endoskop, ventrikel och andra latinska ord samt fackuttryck översättas. Det är ord som sjuksköterskorna använder dagligen på ronder och bland arbetskollegor. Många upplever att de måste tänka på vilket språkbruk de använder varje dag när de pratar med patienterna. Någon menar att de ibland inte hör vad de själva säger, utan att terminologin används utan att de hinner reflektera över det.

”Ja varje dag eftersom ibland är det svårt och översätta det ibland för sig själv. Att vad är det jag menar?” (Informant 1)

”... folk som inte jobbar inom sjukvården, förstår ju oftast inte

vad ett endoskop är, eller vad ventrikeln är, duodenum…så att då får man ju prata så att dom förstår.” (Informant 2)

”Nej undersökningen heter ju gastroskopi, så det säger man ...eeh… sen när man ska förklara och beskriva då använder man vanligt språk. Magsäcken och …”

(Informant 4)

”Så ibland är det så aha vad heter nu det på svenska vissa saker som man tänker på.” (Informant 5)

Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning

På avdelningen händer det att patienter som själva arbetar inom sjukvården ligger inne. Det framkom i studien att sjuksköterskorna hade dubbla känslor vid möten med annan sjukvårdspersonal. Dels menar de att informationen blir annorlunda, för att de vet ungefär vad man pratar om. Dels använder patienterna som själv jobbar inom sjukvården

fackuttryck och medicinska termer och det blir då lätt att göra detsamma själv. De flesta menar att de vet om att de pratar på ett annat sätt till sjukvårdspersonal. Men många menar å andra sidan att är man sjuk så är man sjuk. Då är det inte i egenskap av sitt yrke utan som privatperson man ligger inne och behöver information. Informationen blir då minst lika viktig till dem och det går inte att ta för givet att de vet vad det innebär. Någon betonar att hon tänker aktivt på att använda samma språkbruk som till andra patienter.

”får man reda på att någon jobbar inom vården så per automatik använder man ett annat språkbruk, men jag tänker på att jag inte ska göra det…” (Informant 2) ”det kan nog bli lite annorlunda, för man vet ändå att de vet ungefär vad man pratar om.” (Informant 5)

”…när man är patient själv och har en vårdutbildning bakom sig så är det minst lika viktigt att man blir informerad att man inte tar för givet att de vet vad det innebär.” (Informant 5)

”För ibland kan de ju va det att även om de är… ehh…sjuksköterskor eller så men är man sjuk så e det inte sagt att man kan riktigt eh klara ut fackspråket ändå…”

Muntligt

Som en följd av detta blev nästa fråga hur informationen lämnas och uteslutande svarades det; muntlig information. Det var bara en av deltagarna som förutom muntlig information förklarade med hjälp av en schematisk bild på matspjälkningsorganen.

”Ja, det är muntligt.” (Informant 3)

”Det är muntlig information” (Informant 4) Hjälpmedel

Enligt sjuksköterskorna finns det inte någon skriftlig patientinformation om gastroskopi på avdelningen. Någon svarade att det finns skriftlig information för röntgen, men den riktade inte sig till patienterna. En sjuksköterska sa uttryckligen att hon inte såg någon funktion med skriftligt material för att det är mindre talande än muntligt. Hon såg mer att ett skriftligt material skulle skrämma upp patienterna. En annan sjuksköterska trodde att hon skulle använda sig av skriftlig information i vissa fall, då patienterna uttryckte fler frågor. En sjuksköterska menade på att det fanns mycket papper som det var redan. Det var bara en av sjuksköterskorna som använde sig av en bild på matspjälkningsorganen. Utifrån bilden beskrevs hur instrumentet leddes ner i magen, var organen sitter och vad det tittas efter. Efteråt fick patienten behålla bilden.

” Tittar man i vår rutinpärm så står det liksom bara det här med fasta 6 timmar innan, och det är ju mer information till oss än vad det är till patienten.”

(Informant 1)

” Och oftast är ju dom papperna någon annanstans än där man själv är. Många expeditioner och …mycket papper som det är.” (Informant 1)

”om man märker att det är en sådan patient som har väldigt mycket frågor och … varje gång man kommer in där så frågar dom igen, då är det jättebra att lämna en skriftlig information” (Informant 2)

”…..oftast är den skriftliga informationen mindre talande än den muntliga, för att en muntlig information som ställer dom direkta frågor får direkta svar”

(Informant 4)

”Det finns säkert någonting på röntgens hemsida.” (Informant 5)

” Oftast bilden säger så mycket så att det fastnar lite lättare när man berättar och pekar själv va…” (Informant 6)

Typ av information

Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Procedurellinformation, Sensoriskinformation, Information om efterförloppet och Individuell information.

Procedurell information

Alla informanter förklarar ganska kortfattat för patienterna hur en gastroskopi går till. Ingen av sjuksköterskorna berättar några procedurella detaljer i särskilt stor utsträckning. Informationen som ges består i huvudsak av en beskrivning av att ett instrument förs ner genom munnen ner i svalget och vidare ner i magsäcken och första delen av

tolvfingertarmen och att detta görs för att kunna titta på slemhinnorna.

”att man går in med en slang i halsen och in magsäcken och asså lite längre ner i tolvfingertarmen…” (Informant 3)

”Sen brukar jag inte berätta så mycket om det rent tekniska, hur det går till, utan jag säger att man ska ner med en liten slang i magsäcken där det sitter en kamera på och titta och det svaret brukar de flesta nöja sig med.” (Informant 4)

”…men jag brukar ganska kortfattat berätta för patienten om dom inte har förstått det av läkaren, vad det innebär; att man ser insidan av mm slemhinnan, ner till magsäcken och första delen av tunntarmen, tolvfingertarmen.” (Informant 1)

”…sen kommer läkaren att föra ner det här endoskopet som det heter som är en, en, en lång slang med en kamera på där man går ner och tittar, där han kan se på en TV-skärm hela tiden när han går ner i, i matstrupe, svalg, matstrupe, magsäck och första delen av tolvfingertarmen.” (Informant 2)

Instrumentet benämndes på olika sätt av informanterna; en slang, en liten slang med en

kamera, instrumentet, endoskopet som är en lång slang med en kamera, en tub, endoskop

och gastroskop. Ingen av informanterna angav hur lång slangen är eller vilken diameter den har. Några sjuksköterskor nämner att biopsier kan tas vid behov och att en

eventuell blödning kan stoppas under ingreppet.

”om man då behöver ta e små öh vävnadsbitar så passar man på att göra det när man är e nere med skopet, gastroskopet.” (Informant 6)

”Det beror på alltså de kan dom ta biopsi också där ju…” (Informant 3)

”Och skulle det vara så att man hittar något, så…brukar jag säga att då, då löser man det på plats, då sprutar man lite adrenalin eller så för att stoppa

blödningarna.” (Informant 2)

Alla informanterna berättar att en sederande spruta ges som gör att patienterna inte minns själva undersökningen. Fyra av sjuksköterskorna nämnde att bedövande spray ges i

ingående, exempelvis att patienten får bita om en bitring och hur lång tid undersökningen tar. En annan sjuksköterska beskrev att luft pumpades in i magen och ytterliggare en annan berättade att en klämma sätts på fingret. Fyra av informanterna berättade att patenten skulle få en nål i armen och dropp.

”det att man blir sprayad i halsen och så får man sin lugnande spruta” (Informant 5)

”du får lite spray i halsen som bedövar… och sen får du bita i en bitring så att du inte ska bita i slangen som man för ner /…/ Och själva undersökningen brukar inte ta mer än 20 minuter max en halv timme.” (Informant 1)

“Också att de sätter en klämma om fingret.” (Informant 5) Sensorisk information

Överlag uppger informanterna sparsamt med sensorisk information, eftersom samtliga upplevde att patienter sällan eller aldrig kommer ihåg något av själva undersökningen och sjuksköterskorna vill inte skrämma upp patienterna i onödan.

”Nämen sover de så känner de ju inte det.” (Informant 1)

”Och ofta så får man ju ett rus som man sover och inte minns vad som är gjort”

(Informant 1)

”…sövd kan man ju inte vara när man ska göra en gastroskopi eftersom man själv ska medverka utan då förklarar jag att då får man ett lätt rus så att man får en minneslucka….” (Informant 6)

Ett par anger att de berättar för patienterna att det kan svida eller göra ont i halsen efter undersökningen. Majoriteten sa att undersökningen kunde upplevas som ”obehaglig” men att den inte gör ont.

”…det kan vara obehagligt här i halsen…” (Informant 3)

” Möjligtvis att man… jag kanske säger att, att vissa upplever att det svider lite i halsen efteråt. Men det är inte alla som gör det heller..” (Informant 2)

”den kan upplevas som obehaglig men det är ingenting som gör ont.”

(Informant 1)

”jag tror att det enda ord jag tar till är obehag, att man, att man kan känna obehag för att jag, jag kan inte säga att det gör ont när den går ner i halsen eller att det gör ont när magen spänns upp eller att det… för det, det är ju inte alla som upplever det, utan jag säger nog att, att man kan uppleva ett obehag men jag tar nog inte upp något mer…” (Informant 2)

En av informanterna berättar mer utförligt om sensorisk information som att luft kommer att blåsas in i magen och att klök- och kräkreflexer triggas. Dock underströks att dessa sensationer inte är något patienterna kommer ihåg efteråt.

”Ja, jo ja det förklara jag också för dem att man blåser in luft och just det här med kräkningsreflexen men att ofta så, de glömmer ju det hära asså de de har ju de de dån ulkar ju ändå va ……men oftast har de ju glömt de, de har ju inget obehag asså ingen obehagskänsla efter eh undersökningen därför att de får den här Dormicum eller Midazolam.” (Informant 6)

”O så undertiden som man gör den här undersökningen så pumpar man också upp luft i munnen för att kunna se så det är väl ungefär det jag berättar” (Informant 6) Information om efterförloppet

De flesta av informanterna berättar för sina patienter redan innan undersökningen att de måste vara fastande några timmar efter gastroskopin på grund av bedövningen i halsen och att det därför finns en risk för dysfagi. Även information om att en läkare kommer och informerar om svaret ges av de flesta. Vissa av informanterna berättar även att patienterna kan känna sig trött och ha lite ont i halsen efter undersökningen.

”för att när de kommer tillbaka så får den vara fastande ett par timmar innan de får lov att äta i och med att de fått bedövning i svalget. Och oftast är de lite sugna här på att dricka och så…men förklara varför de inte får så att de inte sätter fel i strupen och så.” (Informant 1)

”Och sen får vänta på att den doktorn har skrivit ett svar så kommer vår doktor att titta på det och sen informerar dig om det svaret.” (Informant 2)

Två av informanterna berättar att man efter undersökningen känner sig trött och dåsig och att de flesta sover en stund. En uppger att patienten måste ligga på sidan.

”…så säger man nu kommer du att känna dig lite trött. Och det är helt ok om du ligger och sover, men du ska ligga på sidan och sova i så fall.” (Informant 5) ”Ja man kan va lite lummig och så. Det brukar inte va det ibland tycker det är många som är trötta” (Informant 6)

Individuell information

Som tidigare nämnt ska information ges på ett individuellt sätt som speglar patientens förutsättningar och förmåga att ta till sig informationen. På denna punkt råder även stor konsensus bland informanterna. Faktorer som ålder, kön och andra yttre omständigheter ansågs av informanterna inte spela någon roll vid informationsförmedlingen, utan informationen de ger sina patienter anpassas individuellt. Detta gör sjuksköterskorna genom att med sin kliniska blick läsa av patienten, något som sker under samtalets gång.

”Så det är det…alltså, jag brukar lyssna av patienten tycker jag… vad de frågar efter. Jag har inte någon mall, att den informationen får alla antingen de är klara, eller förvirrade eller vill veta, eller inte vill veta, utan man får lyssna av dom litegrann.” (Informant 1)

”Eh… dom som kanske inte vill ha så mycket det får man ju pejla av på ett annat sätt, om man märker att undertiden jag pratar så märker man att man får kanske inte den här, samma kontakten som man hade när jag började prata. Då får man kanske backa och se om det är för att det är för mycket information eller att det är för att man inte vill … ta det till sig.” (Informant 2)

”…det är ju också en, en sådan grej, vissa patienter vill ju inte veta … medans andra vill veta precis allt. Så att det, det måste man ju också känna av.” (Informant

2)

”Nej det tror jag faktisk inte. Men…bemöter dem ju beroende på vilken reaktion de

har, sen kön och ålder och tidigare erfarenheter är ganska oväsentligt, utan det är reaktionen där och då som avgör hur man bemöter dem. Och informerar dem.”

(Informant 4)

”Em, asså någon form av standardinformation ger man ju alltid, man måste få tala om vad det är för någonting. Asså det är svårt att säga, man man känner av mycket när man sitter på sängkanten med …” (Informant 5)

Yngre patienter upplevdes generellt sett av vissa sjuksköterskor som mer

kunskapstörstiga, att de vill veta mer detaljer om undersökningen, var och när allt ska ske och när de kan börja äta igen. En del av sjuksköterskorna upplevde att äldre patienter kan behöva informationen fler gånger på grund ut av att de är lite glömska. Dock är det patientens förutsättningar som först och främst styr hur samtalet blir.

”Och sen tror jag också att yngre patienter.. eh är nog mer kunskapstörstiga än äldre. Äldre liksom bara nickar och ”Ja, då gör det” och sen bryr dom sig inte så mycket om dom har inte det i sin kultur att ta reda på vad som händer.”

(Informant 1)

”…men det finns ju unga som är så nervösa också så att man heller inte tar till sig och då får man ju också informera mer än en gång. Ta det lite pö om pö. Så att det mm beror på fall till fall.” (Informant 2)

”Det kan va, ibland kan det va svårare för ee o förklara för äldre om de är lite glömska o så. Att man har berättat då att det är det här och det här som ska göras o så förstår de inte riktigt ändå. Så kan man ta det en gång till.” (Informant 6)

Förberedelser

Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Fasta och Venflon/ dropp.

Fasta

För att förbereda patienterna inför undersökningen, skall de börja fasta från midnatt eller fyra timmar innan menade några av sjuksköterskorna. Två av sjuksköterskorna menade att fastan började antingen från midnatt eller sex timmar innan. Någon nämnde bara att fastan började vid midnatt. Några var specifika på att vissa mediciner kunde tas även vid fastan. Patienterna var i många fall fastande redan när de kom till avdelningen.

”Sen får man vara fastande inför den här undersökningen, minst 6 timmar innan. Och en del mediciner brukar man få ta, men 2 timmar innan ska dom tas.”

(Informant 1)

” …du ska vara fastande 4 timmar innan…” (Informant 3)

”det innebär att du ska vara fastande from midnatt… erf… det är ju ibland 4 timmar, nån gång säger man 6 timmar, men 6 timmar är väl det man kör med när man ska vara fastande.” (Informant 5)

Venflon/ dropp

Patienten skall alltid ha en fungerande venflon inför undersökningen. Antingen får de venflonen kvällen innan ifall gastroskopin är tidigt på morgonen, annars får de den samma dag som undersökningen är berättade en sjuksköterska. Venflonen används framförallt för att ge lugnande i samband med gastroskopin. Patienten måste även ha dropp för att få lite vätska i ifall gastroskopin är senare på eftermiddagen menade de flesta sjuksköterskor.

”… jag kommer att hänga ett dropp så att du får lite vätska i dig ….ehh.. och jag kommer även sätta en nål i din arm, det vill dom ha där nere så att dom kan ge dig mer lugnande.” (Informant 2)

” så får de då sitt dropp på morgonen om inte de ska iväg tidigt på morgonen för då gör inte de. O sen ska de ju alltid ha en fungerande venflon” (Informant 6)

Lugnande av patienten

Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Rus, Orolig patient och Tid för frågor.

Rus

Alla sjusköterskor berättar för sina patienter att ett sederande läkemedel ges som ger ett litet ”rus” som ett par av sjusköterskorna uttryckte det. Ruset innebär att patienterna får en kortvarig amnesi och inte minns något av undersökningen. Många menade på att patienterna nöjde sig med denna vetskap och blev lugnare. De förklarade vidare att de kan verka medvetande vid gastroskopin, svara och göra precis vad de säger åt en att göra,

att kunna medverka och ta upplysningar och just för den sakens skull går det inte att vara sövd.

”…många är väldigt oroliga för att det ska känna någonting och att de tycker att det är jobbigt, så därför brukar jag lägga ner stor tyngd på att de får det här ruset. De kommer ju inte sova av det men det känns ju på nått sätt dom aldrig varit med om det.” (Informant 1)

” dom är frikostiga där nere med bedövning och lugnande.” (Informant 4)

” Det är ju Dormicum eller numera heter det Midazolam som man ger och det har den effekten att de får en kortvarig amnesi.” (Informant 5)

” det som är vitsen när man gör en gastroskopi, man ska ju kunna svälja och ska ju kunna ta uppmaningar, men att man ändå får då ett litet lätt rus och det brukar dom bli lugna av bara att de får information” (Informant 6)

Orolig patient

Många påpekade att det var just oron inför undersökningen som var den jobbigaste. Eftersom mycket handlar om rädsla och okunskap inför en gastroskopi och då är det viktigt för sjuksköterskan att lugna, vara förtroendeingivande och ge riktig information. De flesta sjuksköterskorna berättar om hur tidigare patienter beskrivit sina upplevelser av undersökningen. Stor vikt läggs även vid att upplevelsen av undersökningen är

individuell.

” Utan det är oron inför undersökningen som är det jobbigaste faktiskt.”

(Informant 1)

” Jag skulle vilja säga att flertalet som kommer upp igen efter en gastroskopi säger att; nä, jag kommer inte ihåg någonting, kommer inte ihåg någonting och det var så himla skönt” (Informant 2)

”berättar att …man får…dom är frikostiga där nere med bedövning och lugnande. Att de allra, allra festa som åker dit ner är precis lika rädd som du är, men tycker i de flesta fall efteråt att det har gått hur bra som helst och att dom är positivt överraskade.” (Informant 4)

”den sprutans syfte är att du ska glömma allting, du kommer inte att komma ihåg någonting. Så det är sällan de gör det faktiskt. De vaknar upp och säger - oh är det redan färdigt? ” (Informant 5)

” Så att det är väldigt olika hur man upplever det, så att jag brukar säga att det det är inte säkert att din upplevelse blir så hemsk som då din väninna eller kamrat”

Informanterna upplever att många patienter har ett hum om hur undersökningen går till men att många är oroliga för att det ska göra ont eller vara obehagligt på grund av att de hört skräckhistorier från vänner och bekanta. En del patienter har själva gjort en

gastroskopi för länge sedan eller i privat regi och har egna erfarenheter av

undersökningen i icke sederat tillstånd. Sjuksköterskorna berättar då att nu förtiden är de frikostigare med att ge bedövning och lugnande och alla patienterna får ett lätt rus. Stor vikt läggs vid att lugna de oroliga patienterna inför undersökningen.

” …många är väldigt rädda, dom har ju hört skräckhistorier om dessa gastroskopier med stora slangar ner i halsen.” (Informant 2)

”Ja, de flesta har ju redan en väldigt, eh…negativ inställning för de kanske har gjort det innan eller de känner någon som har gjort det och …”usch det är väl sånt där, där man går in i, ner i magen och så där.” De flesta känner till det ganska bra.. em……..Så det är mycket den här lugnande biten.” (Informant 4)

Ett knep som en sjuksköterska använde sig av för att ta bort lite av rädslan är att ge plats för lite skratt. När den bedövande sprayen kommer på tal berättar sjuksköterskan att vissa patienter tidigare sagt att det smakar kattpink. Och som sjuksköterskan sa, då kan man ju fråga sig ifall de har smakat kattpink.

” De brukar jag säga att vissa säger att det smakar kattpink o då får man ju fråga sig, undrar om de har smakat kattpink? Oh gör säger man någonting sånt så så brukar det liksom lätta upp de brukar skratta, tycka det är lite roligt, så kan man ta bort litegranne av räd rädslan som finns där.” (Informant 5)

Tid för frågor

Det finns patienter som har mycket frågor och vill veta precis allt, patienter som inte har några frågor, patienter som är nyfikna och patienter som frågar för att de är rädda och oroliga. Detta anser sig sjuksköterskorna märka i sina möten med patienterna. Det gäller för sjuksköterskorna att känna av de olika typerna och skapa förtroende inför varje enskilt möte. Det gäller att känna av ifall patienterna har några frågor eller funderingar och svara på dem i den mån det går. Det är inte alla gånger som patienterna hinner fråga något om undersökningen, informationen kommer för nära inpå och patienten hinner inte tänka så mycket förrän de ska iväg på undersökningen. Andra gånger är undersökningen först om tre dagar och då hinner patienten återkomma med många funderingar.

” jag känner av ifall de behöver asså mer infomration eller mindre asså så eller om de har mer frågor så så kan man svara på det ju.” (Informant 3)

” I de flesta fall gör dom det, ja. Oftast, det är oftast inte så akut så att dom åker ner medsamma, utan, nej det tycker jag nog dom kan fråga om de behöver det.”

Förståelse

Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Patientens förståelse och Försäkran att patienten förstår informationen.

Patientens förståelse

Samtliga sjuksköterskor uppger att de på olika sätt stämmer av med patienten hur mycket de vet om gastroskopiundersökningen. De flesta börjar med att fråga patienten om de gjort en gastroskopi tidigare. Om patienten uppger att han har gjort det tidigare, då ber sjuksköterskorna honom att berätta var, när och varför undersökningen gjorde och hur patenten upplevde den. Om det var länge sedan eller nyligen. Om patienten ska göra gastroskopi för första gången, ber sjuksköterskan honom att berätta vad han vet och vilken bild han har av undersökningen. Sjuksköterskorna utgår sedan utifrån denna dialog när de informerar patenten om undersökningen.

”Nej jag säger du har gjort det innan så du vet hur man gör det då frågar jag. Och de säger ja jag vet de o jag frågar de om det var längesedan eller det nyligen eller så om de säger de kan det så, så vill jag inte ta det igen.” (Informant 3)

”Ja. Jag brukar nog fråga ”vet du vad det här innebär?” eller ”vet du vad de ska göra”? (Informant 4)

”….så frågar jag nog ” har du gjort det här förut?” ehh… då säger de ju ja eller nej. Och har dom varit med om det innan så, så brukar jag nog …. Fråga dom om dom vill beskriva hur, hur dom upplevde det …. Och i vilket syfte det gjordes och varför dom gjorde det och när. Fråga lite kring. Har man gjort den för 10 år sedan så är det ju stor skillnad, och göra den idag.” (Informant 2)

”Asså det första e ju man frågar om de har varit med om det innan.” (Informant5)

Om sjuksköterskorna i dialogen med patienten uppfattar att han har en korrekt bild av hur undersökningen går till idag, blir informationen till patienten mer kortfattad. Fokus i informationssamtalet ligger då mer på förberedelserna, till exempel att patenten ska vara fastandes och tiden för undersökningen.

”Ja, har dom, har dom fullt klart för sig vad som ska hända så berättar jag väl ingenting mer än att dom ska ha medicin innan och dom ska vara fastande och…..liknande.” (Informant 4)

”Nä..jag berättar nog mindre om han, in.., alltså om han har gjort det.”

(Informant 4)

”Då utgår jag från det. Jag frågar patienten återigen hur, hur han eller hon upplevde den eh undersökningen, varför man gjorde den, när man gjorde de, …ehh… och hennes bild av, av hur den gick till. Och sen förklarar jag hur det går till idag. Ehh.. den stora skillnaden är ju att man får väldigt mycket lugnande idag. Ehh… så det är väl det jag ….. ” (Informant 2)

Försäkran att patienten förstår informationen

Samtliga sjuksköterskor försäkrade sig på olika sätt att patienten hade förstått

informationen som de fått. Många nämner att de ser på patienten ifall de är lugna och trygga och att informationen då har varit ett värde för patienten. Någon påpekar att de försäkrar sig genom att fråga ifall patienten förstår hur undersökningen går till. Medan andra menar att patienterna alltid säger ja ifall frågan ställs på det sättet. Många ber patienterna återberätta informationen för att på så vis försäkra sig om att den har nått fram. Andra tycker att patientens eventuella följdfrågor på ett bra sätt visar hur mycket patienten förstått.

”Det är ju bra att få följfrågor. För då förstår man av dom, hur mycket dom är med.” (Informant 1)

” Jag ber patienten att ..ee..ehh… sammanfatta vad vad… den information som, som hon eller han har fått. På så sett se om det jag har berättat har… har låtit likadant i hans huvud som i mitt huvud.” (Informant 2)

”… jag frågar en gång till ja förstår du hur man ska göra det” (Informant 3) ”… man märker när man pratar med dem om de förstår eller inte.” (Informant 5) ”Återberätta och det är ju också det, det handlar om tid, är där tid till det. Men, det brukar brukar fråga om de förstår hur det ska gå till och så” (Informant 6)

Bifynd

Även om det inte var ett av undersökningens syfte ansågs det intressant att fråga informanterna varför de ansåg att det var viktigt att informera patienter inför en

undersökning. Alla de intervjuade sjuksköterskorna verkade ha mycket goda teoretiska kunskaper i varför detta är viktigt och de ansåg att patientinformation är en viktig länk i omvårdnadskedjan

”Därför information gör att ..ee.. man vet. Och vet man så blir man mindre rädd. Och blir man mindre rädd, så spänner man sig mindre. Mindre orolig. Fantasin är alltid värre än verkligheten.” (Informant 2)

”Det är ju för att patienten måste vara delaktig i sin behandling.” (Informant 4) ”Just det här att ha en lugn patient som känner sig trygg” (Informant 6)

DISKUSSION

Diskussionsavsnittet innehåller reflektioner kring studiens metod och resultat. I metoddiskussion kommer studiens tillförlitlighet att diskuteras. Resultatdiskussionen kommer att utveckla resonemangen kring resultaten.

Metoddiskussion

I studien ingick sex informanter vilket är 50 procent av de tolv sjuksköterskorna som jobbar dagtid på avdelningen som mötte inklusions- och exklusionskriterierna. Kvale (1997) menar att antalet deltagare i en intervjustudie ska vara proportionerligt till den tid och de resurser som studien disponerar över. Dock rekommenderas fem till 25

informanter. Med hänvisning till detta ansågs att sex informanter speglade studiens förutsättningar. Sex av totalt 18 legitimerade sjuksköterskor på avdelningen deltog i studien. Detta innebär att en tredjedel av samtliga sjuksköterskor deltog vilket höjer studiens trovärdighet.

Urvalet gav en bra spridning på informanterna, avseende arbetade år inom

sjuksköterskeyrket. Anledningen att det inte inkluderas några sjuksköterskor som arbetat 10- 15 år är för att det inte finns några på avdelningen. En av de sex av de intervjuade sjuksköterskorna var manlig. Andelen manliga sjusköterskor år 2005 var 9 procent (Statistiska Central Byrån) vilket innebär att vårt urval har en större andel män än riksgenomsnittet. Dock anses att den manliga infallsvinkeln trots allt stärker studien, då alternativet hade varit att inte ha med någon man alls. Då bara en av de sex informanterna var manlig, kan inga slutsatser dras rörande skillnader/likheter mellan hur manliga och kvinnliga sjuksköterskor informerar patienter. Detta var heller inte arbetets syfte. Detta kan dock vara ett ämne för framtida studier.

Intervjuerna tog mellan 15 och 25 minuter, vilket var mindre än den ursprungliga estimeringen på en timme. Kanske var denna uppskattning lite tilltagen. Efter de sex inplanerade intervjuerna uppkom frågan om det kanske var lämpligt att göra ett par intervjuer till, för att kompensera för intervjutiden. Dock ansågs det vara mättnad i materialet varpå inga fler intervjuer gjorde.

Intervjuguide utvecklades av författarna med utgångspunkt i studiens syfte och

frågeställningar. I enlighet med Polit och Beck (2006) var målsättningen att ställa öppna frågor så att informanterna själva skulle kunna beskriva informationsförloppet utan att bli riktade av ledande frågor. Därför är många av de inledande frågorna formulerade så att de frågar runt ämnet och kan verka snarlika. Några frågor utgår inte från studien syfte men ansågs ändå relevanta för att kunna fånga helheten. De senare frågorna är mer riktade på ämnena av intresse för att dessa skulle förtydligas. Två av frågorna leder till ett Ja/Nej svar. I de fallen då ett sådant svar erhölls bads informanterna att utveckla sig. Guiden anses ha innehållit de frågor för att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar. Formuleringen Äldre/Yngre i fråga nummer 19 var klumpig och en närmare definition borde ha tillämpats.

Intervjutiden blev allt längre för varje intervju. Detta kan bero på personlig variation mellan informanterna. Vad som dock spelat störst roll på intervjutiden är nog att intervjuarna utvecklade sina färdigheter och växte allt mer in i rollen som intervjuare. Detta reser frågan om det kanske hade varit lämpligt att göra några pilotintervjuer. Övning ger ju, som ordspråket säger, färdighet. Det hade även varit ett bra tillfälle att utveckla och finslipa intervjuguiden. En pilotstudie hade enligt Polit och Beck (2006) stärkt studiens trovärdighet.

Efter att informanterna valts ut slumpmässigt från en lista tillfrågades de av gatekeepern om de skulle kunna tänka sig att vara med i undersökningen. Detta för att snarast kunna boka in intervjutider som passade alla parter. Eftersom gatekeepern är föreståndare på avdelningen så kan detta förfarandet ha lett till att de tillfrågade sjuksköterskorna kanske kände sig påverkade i sitt beslut att delta i studie. Det faktum att en av sjuksköterskorna redan i detta skede avböjde att medverka, styrker antagandet att en sådan påverkan troligtvis inte var relevant. Dock kan det inte bortses från att det kan finnas en påverkan och detta sänker studiens trovärdighet (Lincoln och Guba, 1985).

De sex intervjuerna genomfördes under en tvåveckorsperiod. Möjligen borde alla intervjuer ha gjorts i rad under en och samma dag, eftersom sjuksköterskorna som kom på de senare intervjuerna kunde ha blivit informerade av kollegor ifrån tidigare intervjuer och på så sätt ha förberett sig på frågorna. Detta skulle vara praktiskt ogenomförbart, dels eftersom inte alla sjuksköterskor jobbade samma dag och dels för att transkriberingen då inte hade kommit i anslutning till varje intervju, vilket Kvale (1997) förespråkar.

Vid intervjutillfällena var det en två mot en situation som för informanten kunde kännas lite obekväm. För att råda bot på detta hade vi tidigare varit och presenterat oss på avdelningen samt började varje intervju innan bandspelaren sattes på med allmänt småprat för att lätta upp stämningen. Intervjuerna ägde även rum på avdelningen som enligt (a a) anses vara en för informanterna trygg miljö.

Med risk för att resultaten från intervjuerna blev olika, valde vi att alternera med att vara intervjuare och en som lyssnade. Detta gjordes för att båda skulle prova på rollen som intervjuare. Dock anses att intervjuerna ändå blev lika då båda var med under dem och därmed lyssnade på hur den andre utföre sina intervjuer. Efter varje intervju kunde åhöraren fylla på med frågor och be att oklarheter förtydligandes. Upplägget med alternerande intervjuare medförde också att vi kunde ta lärdom av varandra. I

åhörarpositionen var det lättare att reflektera över hur man på bästa sätt bör formulera sina frågor för att kunna få så uttömmande svar som möjligt. Något som senare kunde tillämpa i efterföljande intervju. Att fler än en forskare insamlar data är enligt Polit och Beck (2006) en form av triangulering, vilket ökar studiens trovärdighet.

Eftersom sjuksköterskans perspektiv på hur hon informerar patienter inför en gastroskopi ville fångas utfördes en intervjustudie. Sjuksköterskorna kan möjligen ha haft svårt att berätta hur de gör något utan att vara i själva händelsen. Risken finna att sjuksköterskorna berättar ”by the book” eller så utelämnar/glömmer de att berätta saker som de egentligen informerar om. Denna typ av bias hade minskat om en observationsstudie hade

sagts och gjorts hade framkommit. I observationsstudier finns dock också risker för bias. Enligt Polit och Beck (2006) kan vetskapen att någon observerar en leda till ett förändrat beteende, den så kallade Hawthorne-effekten. Ett annat tillvägagångssätt hade varit att intervjua patienter om vilken information de fått inför en gastroskopi. Detta hade speglat vilken information som nått fram till patienterna. Men även här hade problem uppkommit eftersom sjusköterskan mycket väl kanske informerat patienten om en viss aspekt av undersökningen men att patienten inte förstått eller glömt det. Det hade då varit omöjligt att veta vad sjusköterskan faktiskt sagt. Enligt Kvale (1997) hade ett bra alternativ varit att kombinerat observationer och intervjuer med sjuksköterskorna. Dessa två hade senare kunnat jämföras och eventuella likheter och skillnader mellan vad sjuksköterskan faktiskt säger och det hon tror hon säger fångats.

Dataanalysen utgick från Burnards (1991) metodbeskrivning för innehållsanalys som modifierats. Intervjuerna transkriberades ordagrant av intervjuaren och dubbelcheckades av åhöraren, varpå texterna lästes igenom flera gånger. För att bekräfta att

intervjupersonens åsikter har blivit riktigt återgivna i intervjun, valde vi att skriva de ordagrant som enligt Kvale (1997) är ett sätt att utföra transkriberingen på. Båda dessa tillvägagångssätt stärker studiens trovärdighet. Konsekvenserna av vårt sätt att

transkribera kan enligt (a a) ge den intervjuade en chock när de läser intervju med sig själva. Den ordagrant utskrivna intervjun kan framstå som osammanhängande och förvirrande. Även citaten som redovisades i resultatet valdes att återges ordagrant. Detta för att minska risken för subjektiva tolkningar (a a).

En studies stabilitet stiger genom att flera forskare deltar i analysen. Detta minskar den enskilde forskarens påverkan på resultatet. De centrala begreppen och codningen utfördes separat av de två författarna. Vid jämförelse av resultaten visade de två separat

kodningarna vara mycket lika, vilket stärker trovärdigheten enligt Polit och Beck (2006).

Enligt Polit och Beck (2006) kan resultatens objektivitet säkerställas genom att belysa dem med hjälp av citat hämtade ur intervjuerna. Flera citat av olika informanter har används under de flesta av subkategorierna. Stor möda har lagts på att välja ut de citat som bäst speglar resultaten. Studiens objektivitet hade ytterligare kunnat stärkas genom granskning av någon oberoende och utomstående.

Angående de etiska aspekterna kanske informanterna i studien kände sig kritiserade i sitt sätt att informera patienter och olika funderingar kan ha uppkommit; Varför görs studien just på denna avdelning? Har patienterna klagat? Ger jag bristfällig information? Kan vi inte detta redan? Kommer studiens resultat att påverka sättet vi arbetar på? Dock ansåg vi att studien hade stor relevans och etikprövningsnämnden gav sitt samtycke, varpå studien utfördes.

Resultatdiskussion

Alla sjuksköterskorna uppgav att de försöker använda ett så vardagligt språk som möjligt när de informerade sina patienter. Dock påpekade många att det aktivt måste tänka på att inte använda medicinska termer i samtal med patienterna. Det är bra att sjuksköterskorna är medvetna om sitt språkbruk. Genom att aktivt tänka på att använde de svenska orden minskar risken att använda svåra medicinska termer som patienterna kanske inte förstår innebörden av. Denna åsikt delas av Hanssen (1997) som menar att det är viktigt att sjuksköterskan använder ord och uttryck som patienterna förstår.

Vad gäller språkbruk till patienter med sjukvårdsbakgrund upplevde de flesta att det blev svårare att inte använda de medicinska uttrycken eftersom patienten då ofta själv använde dem. Enligt Hanssen (1997), leder ett specialiserat språkbruk inom en yrkeskategori till att kommunikation blir mer effektiv men att det samtidigt begränsar kommunikationen med personer utanför dessa yrken. Det är möjligt att, genom att använda medicinska termer i samtal med sjukvårdsutbildade patienter, en ömsesidig respekt och ett djupare förtroende byggs upp mellan patienten och sjuksköterskan. När båda talar och förstår samma språk blir kommunikationen mer effektiv. Det finns dock en risk att dessa patienten trots allt, inte riktigt klarar ut terminologin. Till exempel kanske patienten arbetat inom ett annat område eller så är patienten så pass dålig eller orolig att den inte kan ta till sig informationen.

I studien visade det sig att informationen till patienterna nästan uteslutande är muntlig. Endast en av informanterna använde sig av ett visuellt hjälpmedel; en schematisk bild över mag- tarmkanalen. Denna bild visades för patienterna på sjuksköterskans eget initiativ och är inget som finns att tillgå på avdelningen i allmänhet. Enligt

sjuksköterskorna finns det överhuvudtaget ingen skriftlig patientinformation rörande gastroskopiundersökningen på avdelningen. Detta faktum bekräftades även av

avdelningsföreståndare. Någon sjuksköterska berättade att det bara står att patienten ska vara fastande sex timmar inför gastroskopin i avdelningens rutinpärm. En av

sjuksköterskorna ansåg att det redan fanns nog med papper på avdelningen att hålla reda på och att avdelningen hade flera expeditioner vilket skulle försvåra förmedlingen av skriftlig information till patienterna, då papperna inte alltid finns just där som

sjuksköterskan befinner sig. Ovanstående påstående kan tyda på att ett organisatoriskt problem kan föreligga på avdelningen. Till exempel hade de skriftliga informations- broschyrerna kunnat ligga i eller i nära anslutning till rutinpärmen och varje expedition hade kunnat ha en egen rutinpärm. På så vis skulle alla sjusköterskor veta att

informationen fanns och var den finns. Initiativ till införskaffning eller utvecklig av en informationsbroschyr kan komma från alla personalgrupper på avdelningen men bör sanktioneras och samordnas av föreståndaren.

En sjuksköterska sa uttryckligen att hon inte såg någon funktion med skriftligt

information för att hon ansåg att det är mindre talande än muntligt. Hon menade att ett skriftligt material kunde skrämma upp patienterna. En personliga åsikt kan dock inte styra hur en sjuksköterska bedriver omvårdnad. Omvårdnad skall bedrivas evidensbaserat eller utgå från beprövad erfarenhet. Litteratur och forskning på ämnet menar att skriftlig