Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
Januari 2021
PATIENTERS ERFARENHETER
AV SAMTAL OM SIN SEXUELLA
HÄLSA I VÅRDMÖTET
EN LITTERATURSTUDIE
CARIN GLANS
SARA LINDBERG
PATIENTERS ERFARENHETER AV
SAMTAL OM SIN SEXUELLA HÄLSA
I VÅRDMÖTET
EN LITTERATURSTUDIE
CARIN GLANS
SARA LINDBERG
Glans, C & Lindberg, S. Patienters erfarenheter av samtal om sin sexuella hälsa i vårdmötet. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för
vårdvetenskap, 2021.
Bakgrund: Sexuell hälsa är en viktig del av den allmänna hälsan och påverkar
individers välbefinnande. För att kunna ge en personcentrerad vård kan det vara av vikt att vara medveten om patienternas upplevelser av samtal om sin sexuella hälsa. Alla medlemmar i ett tvärprofessionellt team har ett delat ansvar för att ge vård av god kvalitet utifrån patientens personliga behov.
Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters erfarenheter av
samtal om sin sexuella hälsa i vårdmötet.
Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på 13 studier funna i
databaserna PubMed och CINAHL med inriktning omvårdnad. Artiklarna granskades utefter relevans samt kvalitet och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Upplevelser identifierades och bildade fyra stycken huvudkategorier: Samtalets betydelse för patienten, faktorer som påverkar om samtal förs, faktorer som påverkar samtalet samt patientens önskningar i samtal om sexuell hälsa. I
resultatet framkom att vårdpersonal sällan eller aldrig initierar samtal om sexuell hälsa med patienterna. Tidpunkten för samtal om sexuell hälsa var viktigt för patienterna och likaså deras relation till vårdpersonalen.
Slutsats: Brister hittades i patientens möjlighet att samtala om sin sexuella hälsa i
vårdmötet. Vårdpersonal tog sällan initiativ till samtal.
Nyckelord: Erfarenheter, Patienter, Samtal, Sexuell hälsa, Vårdmötet
PATIENTS EXPERIENCES OF
CONVERSATIONS ABOUT THEIR
SEXUAL HEALTH IN THE CARE
MEETING
A LITERATURE REVIEW
CARIN GLANS
SARA LINDBERG
Glans, C & Lindberg, S. Patients experiences of conversations about their sexual health in care meetings. A Literature review. Degree Project in Nursing 15 credit
points. Malmö university: Faculty of health and society, Department of Care
Science, 2021.
Background: Sexual health is an important part of the overall health and affects
the individual well being. To be able to give person-centered care it can be of importance to be aware of patients' experience of conversations about their own sexual health. All members of an interprofessional team have a shared
responsibility to give good quality care from the patients personal need.
Objective: The aim of the literature study was to describe the patient experiences
of conversations about their sexual health in the care meeting.
Method: A literature study with qualitative approach based on 13 studies found in
the databases PubMed and CINAHL with focus on nursing. The studies are reviewed according to relevance, quality and the analysis was made with a qualitative content analysis.
Results: Experiences were identified and formed 4 main categories: The meaning of the conversation for the patient, factors that affect if the conversation is held, Factors that affect the conversation and patient wishes in conversations about sexual health. The result showed that health care staff rarely or never initiated
conversations about sexual health with patients. The timing conversation about sexual health was of importance to the patients as well as the relationship to the health care staff.
Conclusion: There was a lack of opportunities for patients to have conversations
about their sexual health in the care meeting. Health care staff rarely initiated the conversation.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING………..…………..1
BAKGRUND………..……….1
Sexuell hälsa ……….…………... 1
Vårdmötet ………...……...…….….……….…1
Patienters erfarenheter av hälsosamtal………….……….………….…….. 2
Vårdpersonals erfarenheter av samtal om sexuell hälsa……….…...…3
Team med olika proffesioner ………..….…4
Personcentrerad vård……….………….…….…..4
Katie Erikssons omvårdnadsteori……….………….……...5
PROBLEMFORMULERING……….………….5 SYFTE……….……….6 METOD……….…………...6 Inklusionskriterier……… 6 Databassökningar………. 6 POR-modellen……… 6 Urvalsprocessen………7 Kvalitetsgranskning………..7 Innehållsanalys……….……7 RESULTAT………...…. 8
Samtalets betydelse för patienten.………....9
Faktorer som påverkar om samtal förs.……….………..….9
Faktorer som påverkar samtalet………..10
Patientens önskningar i samtal om sexuell hälsa…..………..11
DISKUSSION………12
Metoddiskussion……… 12
Resultatdiskussion………...13
SLUTSATS………17
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE...17
REFERENSER……….. 18
BILAGOR………..22
Bilaga 1 Litteratursökning PubMed………... 22
Bilaga 2 Litteratursökning Cinahl………...23
1
INLEDNING
Inom sjuksköterskeyrket kan situationer uppstå där förmågan att hantera samtal är viktig, även de ämnen som kan upplevas mindre bekväma att samtala om. I samband med kliniska erfarenheter vid praktikplaceringar har författarna upplevt att sexualitet visat sig vara ett ämne som varit svårt att samtala om för både sjuksköterskor och patienter. Detta har bidragit till intresset för examensarbetets inriktning. Under grundutbildningen till sjuksköterska är samtal om sexualitet ett ämne som sällan berörts men förväntningar om att kunna samtala om detta kan förekomma i den kliniska verksamheten.
BAKGRUND
I bakgrunden beskrivs begreppet sexuell hälsa, som därefter benämns SH i texten. Bakgrunden innehåller även avsnitt om bland annat vårdmötet, personcentrerad vård samt patienters och vårdpersonals erfarenheter av samtal om sexuell hälsa.
Sexuell hälsa
World Health Organization (2006) definierar sexuell hälsa som “Sexuell hälsa är
ett tillstånd av fysisk, emotionellt, mentalt och socialt välbefinnande i förhållande till sexualitet; det är inte frånvaro av sjukdom, dysfunktion eller svaghet. Sexuell hälsa kräver en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer, samt möjligheten att ha behagliga och säkra sexuella upplevelser, utan tvång, diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska uppnås och
upprätthållas måste alla personers sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas” (WHO 2006). Oavsett identitet, kön, sexuell orientering,
funktionshinder eller ålder har alla en önskan om att kunna uttrycka sin sexualitet (Heberlein 2004). Sexualitet kan visas genom exempelvis tankar, fantasi,
relationer och värderingar, inte bara i praktiken. Sexualitet är inte enbart till för reproduktion. Den är kopplad till njutning, välbefinnande och intimitet och därför en stor del i en persons totala välmående (Heberlein 2004).
En del människor känner ingen sexlust och vill inte ha sex. Andra kan känna sexlust men väljer ändå att avstå. Det finns inte tillräckligt med evidens om att sex skulle leda till en förbättrad hälsa. Dock har samband setts mellan sexuell aktivitet och god hälsa. En orsak till detta kan vara att människor med god hälsa tenderar att ha mer sex. Sexuell aktivitet är hos en individ en komplex process då det sker många interaktioner mellan fysiska och psykiska mekanismer både i hjärnan och övriga kroppen (Ekdahl 2019). Svårigheter relaterat till sexuell hälsa kan ha negativ effekt på individens självuppfattning vilket i sin tur kan påverka både relationer och sexualliv (Brattberg & Hulter 2002). Medicinska ingrepp och sjukdomar kan i mindre eller större omfattning påverka den sexuella förmågan och upplevelsen av sexuell lust (Ekman 2002). Olika fysiska hinder eller sjukdomar kan ge problem och begränsa förmågan att kunna utföra sexuella handlingar (Fugl-Meyer 2002). Utgångspunkten i samtal om sexualitet är att alla människor är sexuella på något vis oavsett om en partner finns med i bilden eller ej (Brattberg & Hulter 2002).
2
Vårdmötet
En vårdrelation kännetecknas av att vårdpersonal har ett professionellt
engagemang där fokus är patientens behov av vård och att vårdpersonal inte utgår från att få ut något för egen del (Dahlberg & Segesten 2010). En god vårdrelation kan pågå alltifrån några minuter till en tidsperiod som sträcker sig över flera år beroende på situationen. Oavsett relationens omfattning handlar det om att skapa vårdande möten mellan vårdpersonal och patient med syftet att stödja patientens hälsoprocesser. En god vårdrelation innebär inte ett enkelriktat engagemang där den ena parten är aktiv och den andra är en passiv mottagare. Lika avgörande som vårdpersonals inbjudan till vårdmötet är även patientens svar och medverkan för vårdmötets utformning och utfall. Svårigheter i att uppnå goda förutsättningar för vårdmötet kan ses om det utförs på rutin och inte anpassas efter patientens
personliga behov (a.a). Hälso- och sjukvårdslagen (2017) fastställer i kap 5 § 1 att verksamhet inom Hälso- och sjukvården ska uppfylla kraven på god vård. Detta innebär delvis att vården ska främja goda kontakter mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvårdsverksamheten (Hälso- och sjukvårdslagen 2017: 30). Att ingå ett partnerskap mellan vårdgivare och patient innebär en ömsesidig respekt för varandras kunskaper (Ekman m.fl. 2020). För att stärka patientens hälsa, lindra lidande samt främja välbefinnande behövs mellanmänsklig kontakt i vårdmötet (Dahlberg & Segesten 2010).
Patienters egen medvetenhet, erfarenheter och värderingar uttrycktes som
påverkande faktorer i en studie av Berg och Danielson (2007) under skapandet av en vårdrelation. Patienterna tyckte att en viktig del i vårdrelationen var att
sjuksköterskan lyssnade aktivt och bekräftade dem under samtalets gång. Ibland uppstod funderingar hos patienterna över vilka frågor de skulle ställa i vårdmötet och vem av vårdpersonalen frågorna skulle ställas till. Patienterna kunde uppleva förståelse, säkerhet och tillfredsställelse i samtal med vårdpersonal men för att utveckla en omsorgsfull vårdrelation med tillit var det väsentligt att patienten och sjuksköterskan hade lärt känna varandra och utvecklat en personlig vårdrelation (a.a) I sjukhusmiljöer kan det vara svårt att finna avskilda platser för enskilda samtal (Brattberg & Hulter 2002). Möjligheten till att sitta med stängda dörrar och hålla samtal med tid till reflektion kan vara ett minimikrav gällande
samtalsmiljöer. I samtal om sexualitet är det viktigt att skilja patientens känslor och reaktioner från vårdpersonalens egna samt att visa respekt för patienten. Genom ett öppet klimat om sexuella fenomen och känslor från vårdpersonalens håll kan patienten få stöd i att reducera de skuldkänslor som för många är knutna till sexualiteten (a.a).
Patienters erfarenheter av hälsosamtal
I studien av Lundberg m.fl. (2020) beskriver patienter vad de tycker är viktigt i ett hälsosamtal. Patienterna berättade att det var betydelsefullt att vårdpersonal lyssnade på dem och att de blev respekterade som individer (a.a.) Patienter berättade i studien av Berg m.fl. (2006) att när de blev tillfrågade om deras mående och vad som var viktigt för dem kände de sig sedda som individer. Tillit till vårdpersonalen beskrevs av patienterna vara en viktig del i hälsosamtalet (a.a). För att utveckla en god vårdrelation behövde vårdpersonal se och vara
uppmärksam på patienten. Patienternas känsla av hopp och viljan att ta tag i egna hälsan ökade i de fall patienterna kände sig förstådda i deras relation till
vårdpersonalen. När patienterna kände sig välbekanta i miljön där hälsosamtalet ägde rum kände de sig tryggare och de vågade då prata om svåra saker (Lundberg m.fl. 2020).
3
Patienter som blev behandlade med respekt och förståelse kände att alla frågor som uppkom var accepterade att ta upp med vårdpersonal (Lundberg m.fl 2020). Om patienterna inte hade lyckats med det som bestämts vid tidigare hälsosamtal kunde känslor av skam och skuld infinna sig vid återbesök. När vårdpersonal bemötte patienten med acceptans och respekt ökade det patientens känsla av att vara viktig som en individ (a.a) Patienterna uttryckte att de behövde information och kunskap från vårdpersonalen för att kunna förstå sin egna situation fullt ut (Berg m.fl 2006). Att få råd och stöd av vårdpersonal på det sätt som patienten upplevde sig ha behov och intresse av hjälpte dem att finna de svar och lösningar de behövde för att göra nödvändiga förändringar i sin hälsa. Om vårdpersonalen individanpassade hälsosamtalet på ett sådant sätt skapades ett samarbete med patienten och relationen stärktes (Lundberg m.fl 2020).
Vårdpersonals erfarenheter av samtal om sexuell hälsa
I en studie gjord av Malta m.fl. (2018) berättade vårdpersonal att de oftast inte initierade ämnet men tyckte att SH var en viktig del i den allmänna hälsan. När det gällde äldre patienter hade vårdpersonals föreställningar om att den SH inte var av hög prioritet eftersom vårdpersonal inte trodde att äldre patienter var sexuellt aktiva. Det bekräftas i Frid Annerstedts och Glasdams (2019) studie att vårdpersonal upplevde att de mer ofta samtalade om SH med yngre patienter jämfört med äldre (a.a). De flesta av vårdpersonalen i en studie av Malta m.fl. (2018) ansåg att det var både deras och patientens ansvar att ta upp ämnet SH. Det var lättare för vårdpersonal att ställa frågor av känslig typ till patienter de hade haft en längre och närmare vårdrelation till (a.a). I studien av Saunamäke och Engström (2013) ansåg majoriteten av vårdpersonalen att det var deras ansvar att initiera samtal om SH med patienter och att SH var en viktig del av patientens liv. För några var SH som att samtala om vilket ämne som helst och lika naturligt som att samtala om nutrition eller elimination. Vårdpersonal såg inte bara patienter som en person med en sjukdom men även som en person med spirituella och emotionella dimensioner som behövde vårdas. Vårdpersonal trodde att patienterna hoppades att vårdpersonalen skulle initiera samtal om SH för att patienterna var för blyga för att själv göra det (a.a).
Tidsaspekten nämndes också vara en bidragande faktor till att inte prata om SH (Malta m fl 2018). Det upplevdes som svårt att hinna med att tala om SH när det fanns fler komplexa hälsorelaterade problem att tala om, och då prioriteras inte SH (a.a). Liknande resultat framkom i en studie av Frid Annerstedt och Glasdam (2019). Det framkom även i studien av Saunamäki och Engström (2013) att vårdpersonal upplevde arbetsmiljön vara stressig och att tiden inte räckte till för samtal om SH. Vårdpersonalen tyckte inte att samtal om SH skulle ske under tidspress. Att patienter delade rum med andra patienter ansågs också vara ett hinder för samtal om SH (a.a) En del vårdpersonal tyckte det var lättare att prata med män om sexuell hälsa då det oftast hanterades enbart som fysiska symtom och svårigheter i dessa samtal. I motsats handlade kvinnors tankar i samtal om SH oftare om relationsproblem och inte om fysiska problem vilket gjorde att vårdpersonal upplevde det svårare att prata om och hitta lösningar på
patienternas problem (Klaesson 2016). Det framkom i studien av Hinchliff m.fl (2005) att flera upplevde det svårare att prata om SH med patienter som hade en annan sexuell läggning än den egna. Barriären i samtalen om SH troddes av vårdpersonalen vara deras egen okunskap om vilka termer som var accepterade att använda i den typen av relation som de själv inte var bekanta med (a,a). I studien av Saunamäki och Engström (2013) uppgav vårdpersonal att det fanns bristande kunskap om hur olika sjukdomar kan påverka patienters SH och att de
4
inte hade tillräcklig utbildning inom området. Den bristande kunskapen uppgavs vara en orsak till att samtal om SH undveks (a.a).
Team med olika professioner
Enligt Berlin och Sandberg (2016) är syftet med teamarbete inom vården att teamets medlemmar ska komplettera varandras kompetenser för att ge ett bättre arbetsresultat än vad individuella insatser hade gjort (a.a). Ett arbete över
gränserna mellan olika professioner i vården är betydande för att patienten ska få snabb, säker och professionell vård. Detta bygger på att det finns en samverkan i teamet och att vårdpersonal kan arbeta gemensamt med samma patient. Ett team som är tvärprofessionellt, det vill säga där medlemmarna är av flera olika professioner, har en hög grad av integration. Detta kan göra det svårt för utomstående att bilda sig en uppfattning om vem som ansvarar för vad inom teamet (Berlin & Sandberg 2016).Inom vården bör patienten vara teamets
centrum och utgångspunkten för allt arbete (Lundin & Sandström 2015). Oftast är sjuksköterskan och undersköterskan närmast patienten i vården och de ansvarar för att tillkalla andra kompetenser som läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer vid behov. Det är av vikt att det finns möjlighet för teamets medlemmar att diskutera för att arbetet ska generera goda resultat (a.a). Vårdpersonal i studien av Anderson m.fl. (2019) tyckte att samarbete var
nödvändigt för att patienterna skulle få god vård. Då krävdes det att vårdpersonal arbetade strukturerat som ett team och stöttade upp där det behövdes. Grunden för ett bra teamarbete var tillit inom teamet samt att medlemmarna visste sina egna styrkor och begränsningar (a.a). I Studien av Bentley m.fl. (2018) berättade vårdpersonal att kvaliteten på vården ökade signifikant om vårdpersonal
samarbetade aktivt över gränserna i tvärprofessionella team. Till stor del var det genom sjuksköterskorna som samarbetet mellan professionerna skedde (a.a).
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård innebär att patienten inte enbart behandlas utefter en sjukdom utan som en hel person och att hänsyn tas till de resurser, upplevelser, förutsättningar och hinder som finns hos individen själv. I Patientlagen (2014:821) kap 5 §1 fastställs att “Hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten”. I kap 5 §2 fastställs det att patienters medverkan i vården ska utgå ifrån patientens egna önskemål och förutsättningar (Patientlagen 2014:821). Patientens berättelse utgör grunden för relationen till vårdpersonal. Patienten är expert på sina erfarenheter och upplevelser i sitt tillstånd och ska därför bli lyssnad till och behandlas som en jämlik (Ekman m.fl. 2020).
Enligt Socialstyrelsen (2019) kännetecknas en god vård och omsorg av att den är jämlik, personcentrerad och säker. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2020) är personcentrerad vård en strävan efter att se hela personen, andligt, existentiellt, socialt, psykiskt och fysiskt.Förhållningssättet innebär att ta reda på vad hälsa innebär för individen och arbeta för att möta dem. Personcentrerad vård bygger på ett personbegrepp och inte ett patient begrepp där människan enbart ses som sin sjukdom. Begreppet personcentrerad vård har sin framväxt ur psykologin med betoning på en persons perspektiv och upplevelse (Svensk sjuksköterskeförening 2020). Sjuksköterskan skall identifiera patientens behov genom att arbeta utifrån personcentrerad vård. Sjuksköterskan ska utifrån patientens beskrivning försöka identifiera vad hälsa betyder för den enskilda individen och i samarbete med
5
patienten skapa förutsättningar som gynnar individens hälsa (McCance & McCormack 2013).
I en studie gjord av Alharbi m.fl. (2014) visade resultatet att de patienter som hade behandlats som en expert på sig själv och blivit lyssnade på upplevde ett intresse från vårdpersonal att veta mer om deras situation. Det gav en känsla av
partnerskap med vårdpersonal (Alharbi m.fl. 2014). I enlighet med det upplevde de patienter som känt att de blivit involverade i sin vård en starkare känsla av kontroll över sin situation (a.a). Kvåle och Bondeviks (2008) studie visade ett liknande resultat. Patienterna uttryckte en vilja av att vara med i besluten om den egna vården och hade en önskan om att skapa ett partnerskap med vårdpersonal. Motsatsen beskrevs också av Alharbi m.fl. (2014). När patienterna inte blev involverade i sin vård och i beslutsfattandet upplevde de sig ignorerade.
Katie Erikssons omvårdnadsteori
Enligt Katie Eriksson (2000) förstås hälsa i förhållande till den enskilda personens upplevda situation. Hälsa är hela människan och dess miljö och kan således inte begränsas till ett område. Fler perspektiv på hälsa är vad som format personen i uppväxtmiljön samt det som sker inom människan psykiskt.Vården formas av unika behov utifrån vad hälsa är och upplevs av den enskilda individen (Eriksson 2000). Katie Erikssons omvårdnadsteori har inslag av både interaktionsteori och behovsteori (Eriksson 1987). Enligt teorin ses människan som en unik helhet bestående av många delar där helheten och delarna är beroende av varandra. En helhetssyn som innebär att som vårdare utgå ifrån att det finns en samverkan mellan en annan människas kropp, själ och ande. Teorin syftar även till att möten är en väsentlig del i bildandet av mellanmänskliga relationer. Vårdpersonals förmåga att uppfatta människans kropp, själ och ande som en helhet påverkar också deras förmåga av att kunna skapa en äkta relation (a.a).
PROBLEMFORMULERING
Patientens sexuella hälsa en viktig del av den allmänna hälsan. Studier visar att sjuksköterskor generellt inte prioriterar samtal om sexuell hälsa med patienter och att det finns osäkerhet gällande bemötandet där barriärer som kunskapsbrist har visat sig vara anledningen.Genom att undersöka samt uppmärksamma patienters erfarenheter av samtal om sin sexuella hälsa kan den grundutbildade
sjuksköterskan få en ökad förståelse för vilka behov som finns hos patienten och därav kunna bidra till en personcentrerad vård.
SYFTE
Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters erfarenheter av samtal om sin sexuella hälsa i vårdmötet.
6
METOD
En litteraturstudie med kvalitativ ansats utfördes för att sammanställa tidigare gjorda empiriska studier där patienters erfarenheter av samtal om sin sexuella hälsa i vårdmötet har undersökts (Forsberg & Wengström 2015).
Inklusionskriterier
Inklusionskriterierna valdes utifrån syftet för litteraturstudien. Studier som valdes skulle vara gjorda på vuxna personer över 18 år. Studierna skulle finnas
tillgängliga i fulltext via Malmö universitets bibliotek och vara skrivna på engelska samt vara peer-reviewed. Studierna skulle vara gjorda med kvalitativ ansats med intervjuer som metod och vara utförda efter år 2000.
Databassökningar
POR-modellen användes för att tydliggöra strukturen och bilda ett underlag för sökningarna i databaserna genom att identifiera de områden (se tabell 1) som skulle undersökas. POR står för Population, Område samt Resultat (Willman m.fl. 2016).
Tabell 1: POR- modellen
Population Område Resultat
Patienter Samtal om sexuell hälsa Patienters erfarenheter
För att svara på frågeställningen genomfördes sökningar efter relevanta vetenskapliga artiklar i databaserna Pubmed och Cinahl (Willman m.fl. 2016). Studier i PubMed är inriktade på medicin och omvårdnad och Cinahl innehåller studier från omvårdnadstidskrifter(a.a). Ämnesord användes för att specificera och avgränsa sökningarna Relevanta ämnesord identifierades genom sökningar i ämnes-ordlistorna som fanns i respektive databas. Ämnesord och fritextord användes för att i möjligaste mån inkludera alla relevanta studier inom området. För att uppnå en täckande översikt av ämnesområdet kombinerades ämnesord och fritextord avgränsat till vardera ämnet i olika sökblock.Ämnesord och fritextord kombinerades med den booleska sökoperatorn OR i de fall de ingick i samma ämnesområde och bildade ett sökblock. Vid användning av den booleska
sökoperatorn OR skapades händelser mellan de olika sökningarna och resulterade i att sökningen fick ett bredare omfång eftersom sökningen då fick innehålla ett eller flera söktermer inom det ämnesområdet. Därefter kombinerades de olika sökblocken med den booleska sökoperatorn AND för att den slutgiltiga sökningen skulle innehålla alla sökblock i en och samma sökning. Trunkeringar användes i samband med de fritextord som bedömdes ha likvärdig betydelse trots att olika ändelser förekommit (a.a). Fortlöpande i sökarbetet korrigerades sökblocken utefter antalet träffar och relevans genom att plocka bort, byta ut samt lägga till sökord (Östlundh 2017). (Se bilaga 1 & 2).
Urvalsprocessen
Artiklarna som valdes hade undersökt det aktuella fenomenet som skulle studeras (Friberg 2017). De studier som inte uppfyllde inklusionskriterierna eller svarade på studiens syfte efter granskning av titel och abstrakt exkluderades. I de fall författarna hade delade åsikter huruvida titel och abstrakt svarade på syftet gick studien vidare i processen för fortsatt granskning (Rosén 2017). Därefter valdes studier ut för granskning i fulltext (se tabell 2).
7
Tabell 2:Urval av studier
Databaser Antal träffar Lästa titlar Lästa abstrakt Lästa fulltexter Inkluderade
Pubmed 248 248 39 11 6
Cinahl 317 317 73 18 7
Kvalitetsgranskning
Samtliga studier kvalitetsgranskades för att bedöma studiens tillförlitlighet.
Granskningen presenteras i bifogad artikelmatris med kvalitetsgradering (se bilaga 3) för att påvisa låg, medelhög eller hög kvalitet av studien. Granskningen
utfördes med SBU:s mall för Bedömning av studier med kvalitativ metodik (SBU 2020a) utifrån rubrikerna granskades forskarnas filosofiska hållning/teori, använd metodik, urval, deltagare, datainsamling, analys samt forskarnas förförståelse och roll i studien (SBU 2020b). Studierna som ansågs vara av hög kvalitet hade ett tydligt beskrivet syfte, urvalet av deltagarna var relevant utifrån syftet och studiedeltagarna skulle ej vara i beroendeställning till forskaren. Studiens
datainsamling skulle vara relevant utifrån syftet och vald analysmetod skulle vara väl beskriven. Författarna uteslöt ej studier som inte var etiskt prövade. Däremot tittade författarna på om studien kunde anses vara etiskt utförd. De studier som inte ansågs vara av hög kvalitet ansågs vara av medelhög kvalitet om de uppfyllde majoriteten av kriterierna. I de fall författarna hade olika uppfattningar om en studies kvalitet sattes den lägsta uppfattade kvaliteten. Efter kvalitetsgranskningen inkluderades sju studier med hög kvalitet och sex studier av medelhög kvalitet (se tabell 3).
Innehållsanalys
En innehållsanalys av induktiv design gav möjligheten att finna mönster i studiernas resultat utan någon förutbestämd teori (Henricson 2017).
Litteraturstudiens innehållsanalys gjordes enligt Burnards (2008) tvåstegsmodell och är induktivt inriktad då syftet var att beskriva upplevda erfarenheter av ett fenomen. Vid analys av innehållet var studiernas text grunden för hur analysen genomfördes. I första stegetlästes all studiedata i sin helhet individuellt och därefter markerades de delar som svarade på syftet. Därefter gick båda författarna igenom all studiedata gemensamt för att kontrollera att all relevant data var markerad. Texten märktes med koder på postit lappar. Koderna gav en kort beskrivning av budskapet i varje del. De budskap som återkom i andra studier märktes med samma beskrivning. I andra steget skapade författarna gemensamt subkategorier av koderna. Subkategorierna beskrev kodernas innehåll och låg till grund för bildandet av huvudkategorierna. Texten markerades i färger utifrån vilken huvudkategori de blev tilldelade för framtida navigering i studiernas textinnehåll. Alla budskap samlades ihop och översattes till svenska, sedan sorterades budskapen utefter koderna de var märkta med. Budskapen sorterades i subkategorier utefter budskapets kod. Inget material exkluderades för att en lämplig subkategori saknades. I de fall som subkategorierna var liknande eller likadana gjordes de till enbart en subkategori. Därefter skapades huvudkategorier utifrån de subkategorier som hade liknande budskap Resultatet skrevs sedan utifrån de budskapen som översattes till svenska. Samtidigt granskades varje enskild studie för att kontrollera att budskapet var korrekt tolkat. De
sammanställdes sedan i en tabell där olika huvudkategorier innehöll unik
information Under analysarbetet fortlöpte granskning av markering, kodning och kategorisering av båda författarna (Burnard 2008).
8
RESULTAT
Studierna som analyserades hade genomförts med en kvalitativ design genom halvstrukturerade eller strukturerade intervjuer antingen enskilt eller i
fokusgrupper. Resultatet baserades på 13 vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Studierna var gjorda i USA, Australien, Nederländerna, Danmark, Norge och Tyskland mellan åren 2009 och 2020. Majoriteten av de inkluderade studierna var publicerade efter år 2015. Deltagarna var män och kvinnor över 18 år. Antalet deltagare varierade, och mellan fem och 80 personer deltog i studierna. Det totala deltagarantalet var 365 personer, utav dessa var 272 kvinnor och 93 män. De studier som inkluderades i litteraturstudien presenteras i artikelmatrisen (se bilaga 3).
Tabell 3:Kategorier funna i studiernas resultat samt studiernas kvalitet.
Referenser Samtalets betydelse för patienten Faktorer som påverkar om samtal förs Faktorer som påverkar samtalet Patientens önskningar i samtal om sexuell hälsa Canzona m.fl. (2016) Medelhög kvalitet X X X Cathcart-Rake m.fl. (2020) Medelhög kvalitet X X X X Fileborn m.fl. (2017) Hög kvalitet X X X X Fitch m.fl. (2013) Hög kvalitet X X X X Helland m.fl. (2017) Hög kvalitet X X X X
Hughes & Lewinson (2015) Medelhög kvalitet X X Leusink m.fl. (2019) Hög kvalitet X X X Politi m.fl. (2009) Medelhög kvalitet X X X Reese m.fl. (2017) Medelhög kvalitet X X X Schaller m.fl. (2020) Hög kvalitet X X
Schmitz & Finkelstein (2010) Hög kvalitet X Sekse m.fl. (2015) Hög kvalitet X X X Traumer m.fl. (2019) Medelhög kvalitet X X X
9
Samtalets betydelse för patienten
I flera studier framkom det att patienter upplevde SH som en del av den övriga hälsan (Cathcart-Rake m.fl. 2020; Helland m.fl. 2017; Hughes & Lewinson 2015; Politi m.fl. 2009). SH var en viktig del av livet för vissa patienter (Schmitz & Finkelstein 2010).
Det framgick att behovet av samtal om SH skiljde sig mellan patienter. Enligt Hughes och Lewinson (2015) beskrev en patient att när SH inte
uppmärksammades som en del av hälsan fick patienten känslan av att
vårdpersonal inte var intresserade av att se hela människan (a.a) Några patienter ansåg att SH var fristående från övrig hälsa och att detta inte var relevant att ta upp om det inte fanns biologisk grund för det (Politi m.fl. 2009). Om behovet av samtal var större än känslan av att vara obekväm togs SH upp av patienten ändå (Fileborn m.fl. 2017). Andra patienter kände ett behov av att prata om SH och ville gärna göra det i ett tidigt skede av behandling och sjukdom (Sekse m.fl. 2015). När samtal om SH var sällsynta eller obefintliga kunde frustration och känslor av otillräcklig vård uppstå hos patienterna (Traumer m.fl. 2019). En kvinna påpekade att genom sin delaktighet i generella samtal om SH hjälpte det henne att få veta vad som ansågs vara normalt fysiskti sexuella sammanhang (Hughes & Lewinson 2015). I studien av Helland m.fl. (2017) uttryckte en patient att det verkade som att det inte fanns tid att se hela människan i vården. Patienter beskrev att situationen de var i avgjorde om samtal om SH var relevant för dem. Om samtal om SH skedde tidigt i en vårdrelation kunde det upplevas obekvämt av patienterna (Cathcart-Rake m.fl. 2020). Patienterna förmedlade att en positiv aspekt av samtal om SH med vårdpersonal kunde vara en möjlighet till
inhämtning av kunskap (Helland m.fl. 2017; Hughes & Lewinson 2015). Flertalet patienter antog att vårdpersonal såg sexualitet som mindre relevant att samtala om i de fall mer komplexa hälsoproblem fanns (Schaller m.fl. 2020). En patient tyckte inte att vårdpersonal förstod hens sexuella problem och att det därav inte var lönt att samtala om det (Fitch m.fl. 2013). Vissa patienter ansåg att SH inte var ett tabubelagt ämne att prata om medan andra kände att området var tabubelagt både från deras och vårdpersonalens sida och därav avstod de från dessa samtal
(Traumer m.fl. 2019).
Faktorer som påverkar om samtal förs
Gemensamt för flera av de funna studierna var att patienter upplevde att samtal om SH med vårdpersonal var bristfälliga eller inte förekom alls (Cathcart-Rake m.fl. 2020; Canzona m.fl. 2016; Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017) Det
förekom uppfattningar hos patienter att samtal angående SH vanligtvis inte sker i vården (Traumer m.fl. 2019; Reese m.fl. 2017) och att de inte förväntade sig att vårdpersonal skulle ta initiativ till samtal om SH (Helland m.fl. 2017; Hughes & Lewinson 2015).
I många studier framkom att ingen eller endast få av patienterna hade erfarenhet av att ha blivit tillfrågade om sin SH i vårdmötet (Canzona m.fl. 2016; Cathcart-Rake m.fl. 2020; Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Sekse m.fl. 2025; Schaller m.fl. 2020). I studien av Sekses m.fl. (2015) beskrev patienterna att utifrån hur vårdpersonal bemötte dem i samtal om SH kunde öka deras känsla av blygsamhet och skam (a.a). Patienter i studien gjord av Schaller m.fl. (2020) uttryckte att känslor av skam och blygsamhet gjorde det svårare för dem att initiera samtal om intimitet och sexualitet i vårdmötet. Patienterna menade att sexuella problem skulle varit lättare att samtal om ifall de togs upp av vårdpersonal (a.a).
10
Patienterna i Sekses m.fl. (2015) studie förmedlade att egna sexuella problem hade varit lättare att hantera om vårdpersonal hade varit mer öppna i samtal om känsliga ämnen (a.a). Enligt Hughes och Lewinson (2015) fanns en oro hos patienterna att orsaka obehag för vårdpersonal om de initierade samtal om SH i vårdmötet och de undvek det därför (a.a) En del av studierna visade att vissa patienter hade tagit egna initiativ till samtal om SH med vårdpersonal (Fileborn m.fl. 2017; Traumer m.fl. 2019). De patienter som hade tagit egna intiativ till samtal om SH med vårdpersonal hade till stor del redan uttalade svårigheter gällande sin SH(Fileborn m.fl. 2017; Reese m.fl. 2017). I dessa fall upplevde patienterna att vårdpersonal borde tagit initiativet till samtalet. (Reese m.fl. 2017). Patienter upplevde att sexuella erfarenheter var ett känsligt ämne att samtala om i vårdmötet (Sekse m.fl. 2015) Uppfattningen av att SH var ett känsligt och privat ämne var en bidragande faktor för de patienter som inte tog initiativet till samtal (Traumer m.fl. 2019). Om vårdpersonal hade tagit initiativ och ställt frågor om SH uppgav en del patienter att de hade svarat på frågorna (Schaller m.fl. 2020).
Patientens möjlighet till samtal om SH upplevdes inte vara tillräcklig (Traumer m.fl. 2019) och vårdpersonal avfärdade ibland samtalet när patienten tagit
initiativet(Canzona m.fl. 2016; Traumer m.fl. 2019). I ett flertal studier framgick det att patienterna antog att vårdpersonals avvisande kunde bero på kunskapsbrist (Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Politi m.fl. 2009; Schaller m.fl. 2020; Traumer m.fl. 2019)
Några patienter upplevde att vårdpersonal avstod från att samtala om sexualitet på grund av deras ålder och att de verkade ha antaganden om att äldre personer inte var sexuellt aktiva (Fileborn m.fl. 2017; Schaller m.fl. 2020). Patienter i studien av Schaller m.fl. (2020) ansåg att de hade ett gemensamt ansvar med vårdpersonal för om samtalet ägt rum eller ej (a.a). Positiva upplevelser av samtal om SH från patienternas perspektiv gav en känsla av trygghet medan erfarenheter av att samtalen ej varit givande skapade osäkerhet gällande hur framtida samtal skulle komma att se ut (Canzona m.fl. 2016).
Faktorer som påverkar samtalet
I flera studier uppgav patienter att den viktigaste faktorn för deras vilja att prata om SH berodde på vilken relation de hade till vårdpersonal (Fileborn m.fl. 2017; Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Traumer m.fl. 2019). Även tid, miljö och om vårdpersonalen var man eller kvinna påverkade om patienten ville prata om SH med dem eller inte (Traumer m.fl. 2019)
Om patienterna upplevde att vårdpersonal ifrågasatte deras sexuella problem kunde relationen påverkas negativ (Canzona m.fl. 2016). När patienten kände att vårdpersonal var avfärdande i kommunikationen antogs det att SH var ett ämne som inte var acceptabelt att samtala om (Traumer m.fl. 2019). Några ställde sig frågande om det ingick i vårdpersonalens arbetsbeskrivning att samtala om SH med patienter (Fitch m.fl. 2013; Traumer m.fl. 2019). En patient kände sig för rak på sak när hen initierade samtal om SH med vårdpersonal (Traumer m.fl. 2019). Om vårdpersonal upplevts som varm och förstående i första kontakten blev det lättare för patienter att initiera ämnet SH. En patient sa att den första kontakten med vårdpersonal var viktig för att dialogen skulle vara avslappnad och naturlig (Leusink m.fl. 2019). En annan viktig faktor för patienterna var att bli aktivt lyssnande på och tagna på allvar (Canzona m.fl. 2016; Leusink m.fl. 2019). En del av patienterna uppgav att det var lättast att ha samtal om SH med vårdpersonal av samma kön medan andra inte tyckte det var av betydelse (Cathcart-Rake m.fl.
11
2020). Några patienter beskrev att så länge vårdpersonalen förstod sitt arbete var deras könstillhörighet av mindre betydelse (Helland m.fl. 2017; Leusink m.fl. 2019). När patienter enbart fick ett kort och enkelt svar på sina frågor om SH upplevde de att vårdpersonal inte hade kunskap eller inte brydde sig om patienten (Canzona m.fl. 2016). En patient berättade att när hen nämnde SH var svaret från vårdpersonal att ämnet inte var bekvämt att tala om (a.a.)
Stress och tidspåverkan hos vårdpersonalen antogs vara en bidragande faktor till att SH inte talades om med patienter. Många patienter kände att vårdpersonalen var stressade och därav inte hade tid att prata om känsliga saker (Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Traumer m.fl. 2019). En patient upplevde att vårdpersonal endast samtalade om det mest nödvändiga om SH i vårdmötet och ofta
utelämnade de psykiska aspekterna (Fitch m.fl. 2013). Upplevelser om brist på privat miljö under samtalet bidrog till negativ påverkan gällande patientens bekvämlighet och vilja att tala om SH (a.a). Patienter uppgav att tidpunkten för när ämnet togs upp av vårdpersonal var av vikt för hur mottagliga de var och deras vilja för dialog om SH. Det var viktigt för patienterna att känna sig redo (Cathcart-Rake m.fl. 2020; Helland m.fl. 2017; Schmitz & Finkelstein 2010; Traumer m.fl. 2019).
Patientens önskningar i samtal om sexuell hälsa
Fyra studier visade att patienterna önskade att vårdpersonal tog initiativet till konversationer om SH (Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Politi m.fl. 2009; Sekske m.fl. 2015). En patient önskade att vårdpersonal tydligt visade att de förstod patientens sexuella svårigheter och var engagerade (Canzona m.fl. 2016). Canzona m.fl. (2016) beskrev även en önskan från patienter om att vårdpersonal skulle ställa öppna frågor och använde sig av vardagliga ord i samtal om SH istället för medicinska termer (a.a).
En önskning fanns om olika sätt som kunde göra samtalen om SH mer givande. Skriftligt material uppskattades av patienter som ett komplement till samtal (Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017), men ansågs inte ersätta då det inte var lika givande som när det gavs verbalt (Canzona m.fl. 2016). Empati och förståelse var från patienter önskvärt gällande vårdpersonal förhållningssätt i vårdmötet.
(Leusink m.fl. 2019). Att vårdpersonalen var fördomsfria och inte dömande var viktigt för om patienterna skulle vara aktiva i samtalet (Fileborn m.fl. 2017). Det fanns tankar om att vårdpersonalens egen inställning påverkade samtalet om SH. Erfarenheter av att vårdpersonal var obekväma med att samtala om SH uttrycktes av flera patienter. Om vårdpersonal var obekväma med att samtala om SH
önskade patienter att vårdpersonalen berättade det (Canzona m.fl. 2016). Cathcart-Rake m.fl. (2020) rapporterade antaganden från patienter om att vårdpersonal bekvämlighet i samtalet troddes vara grundat i vårdpersonal personlighet och professionalitet (a.a). Flertalet studier visade en önskan från patienter om att vårdpersonal skulle bidra till normalisering av samtal om SH (Canzona m.fl. 2016; Cathcart-Rake m.fl. 2020; Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Reese m.fl. 2017; Sekse m.fl. 2015). När samtal ägt rum uppgav patienter att fokuset i
dialogen var sexuella symtom och inte intimitet eller relationer (Fitch m.fl. 2013; Schaller m.fl. 2020). Den individuella sexuella lusten, tillfredsställelsen, partnerns sexuella hälsa samt psykiska svårigheter upplevdes inte vara centrala ämnen i samtalen enligt patienterna (Schaller m.fl. 2020). Precis som i övriga hälsosamtal ville patienterna erhålla enkel och saklig information i samtal om SH (Fileborn
12
m.fl. 2017; Helland m.fl. 2017) som utifrån personlig anpassning mötte deras individuella behov (Canzona m.fl. 2016).
DISKUSSION
Här presenteras metoddiskussion och resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Eftersom en översiktsstudie av litteratur blir en sekundärkälla till studierna finns alltid risken för att författarnas egna tolkningar påverkar slutresultatet. En svaghet som kan ses i en allmän litteraturstudie är enligt Forsberg och Wengström (2015) brister i trovärdighet och systematik. Författarna till föreliggande litteraturstudie ansåg dock att en litteraturstudie skulle ge ett mer övergripande resultat än om en empirisk studie hade genomförts då det är svårt att analysera en bredare
population vid intervjustudier. Fördelen med en litteraturöversikt övervägde i tidsaspekt och i mängden av tillgängliga data (a.a).
Tanken med inklusionskriterierna var att fördjupa kunskapen inom området och ta del av så ny forskning som möjligt med relevans för dagens sjukvård och det tvärprofessionella arbetet. Vilken form av vårdkontakt patienterna haft i studierna begränsades inte. Det ansågs vara en styrka att författarna avgränsade sökningen till studier som var gjorde efter 2000. En alltför begränsad sökning hade troligen inte genererat tillräckligt många relevanta resultat. Studier som ansetts vara
irrelevanta kunde exkluderas i ett senare skede. Författarna var dock medvetna om att inklusionskriterierna skulle kunna behöva ändras om det blev för få eller för många resultat som inte var relevanta för översikten. Andra språk än engelska och svenska var inte aktuellt då författarna inte har tillräckliga kunskaper i andra språk för att kunna tolka texter på ett tillförlitligt sätt. Engelska är inte författarnas första språk vilket kunde utgöra en svaghet då vissa ord fick översättas med lexikon. Detta kan ha påverkat resultatet om en menings innebörd tolkats fel.
Författarna till föreliggande litteraturstudie upptäckte att det var svårt att undersöka alla sökord av betydelse för syftet. Eftersom lika antal träffar inte uppstod mellan de valda databaserna eller mellan sökblockens ämnesord och fritextord uppstod funderingar gällande sökningens symmetri under
litteratursökningen. Efter omarbetning av sökschemat och genomförda manuella sökningar hittades fler relevanta artiklar. Författarna utformade sökschemat gemensamt med råd från bibliotekarier och detta sågs som en styrka eftersom författarna sedan tidigare var oerfarna av litteratursökning i databaser. Efter de erfarenheter litteraturstudien genererat ansåg författarna att ytterligare arbete med sökorden möjligen hade kunnat ge fler antal träffar i sökningen. En nackdel med att endast genomföra litteratursökningen i två databaser kunde vara att relevant material eventuellt missades. Denna kunskap tas med till kommande arbeten. I de två databaserna Cinahl och PubMed hade eventuellt mindre fokus kunnat läggas på populationen i POR- modellen med syftet att bredda sökningen.
En nackdel med att göra ett första urval utifrån titel kan vara att den inte alltid beskriver hela innehållet, det kan resulterat i att relevanta studier uteslutits. Under urvalsprocessen diskuterade författarna huruvida studien var av relevans eller inte för litteraturstudiens syfte. Detta tillvägagångssätt sågs vara en styrka eftersom risken för exklusion av relevanta studier då minskade. Författarna upplevde att
13
SBU:s mall för kvalitetsgranskningen hade tydligt beskrivna kriterier men på grund av att författarna var oerfarna fanns ändå svårigheter i granskningen. Risken kunde vara att studier blev bedömda efter egen tolkning och därmed graderades felaktigt. Titlarna var trots detta en bra vägledning för författarna. Att en
kvalitetsgranskning genomfördes sågs som en styrka för resultatets trovärdighet eftersom studierna genomgått en kritisk granskning (SBU 2020b). Burnards (2008) innehållsanalys upplevdes tidskrävande men valdes då författarna inte hade förförståelse inom området. Författarna hade inte erfarenhet av analysarbete och Burnard (2008) modell upplevdes lättförståelig då den illustrerade
analysprocessens olika steg på ett begripligt vis via text och bifogade tabeller. Identifieringen av kategorier skedde gemensamt av författarna under arbetets gång och detta ansågs vara en styrka. Dock upplevdes det svårt att formulera kategorier som representerar innehållet på ett korrekt sätt.
Representativiteten för männen var mindre och det var därför svårare att analysera och finna mönster i skillnader mellan kvinnor och män för att överföras på en bredare population. Inklusionskriteriet för könen ändrades inte av den
anledningen. Majoriteten av patienterna i studierna som valdes var äldre än 50 år vilket kunde påverka resultatet då åsikter om SH möjligtvis kan skilja sig mellan olika åldersgrupper. Författarna var medvetna om att resultatet av litteraturstudien hade kunnat blivit annorlunda om enbart en åldersgrupp valts ut (Forsberg & Wengström 2015). De länder som fanns med i det slutgiltiga resultatet var ifrån Australien, USA eller Europa. Inga relevanta studier utifrån litteraturstudiens syfte hittades i andra världsdelar vilket gjorde att alla inkluderade studierna utförts i ett land där sjukvården påminner om den svenska sjukvården. Författarna ansåg detta var till fördel eftersom resultatet då blev mer överförbart till den svenska
sjukvården (Danielsson 2017). I vissa situationer kan det varit svårare för studiedeltagare att vara uppriktiga om deras upplevelser eftersom ämnet kan upplevas vara av känslig karaktär (Willman m.fl. 2016). Detta skulle kunna ha bidragit till att resultatet inte skildrar patienternas erfarenheter på ett korrekt vis (Willman m.fl. 2016).
Resultatdiskussion
Det var få patienter som hade blivit tillfrågade om sin SH i samband med vårdmötet (Canzona m.fl. 2016; Cathcart-Rake m.fl. 2020; Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Schaller m.fl. 2020). I studien av Malta m.fl. (2018) framkom att vårdpersonal inte brukade initiera samtal om SH även om de tyckte att SH var en viktig del av hälsan (a.a). I resultatet sågs skillnader i patienternas åsikter om det var deras eller vårdpersonalens ansvar att initiera samtal om SH (Canzona m.fl. 2016; Cathcart-Rake m.fl. 2020; Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Schaller m.fl. 2020). En del vårdpersonal ansåg att det var lika mycket patientens ansvar att initiera samtalet om SH (Malta m.fl. 2018), men enligt patienterna hade det varit lättare att tala om SH om vårdpersonal hade tagit upp ämnet (Schaller m.fl. 2020). Några patienter beskrev att om samtal om SH givits i ett tidigare skede hade besvären utav de sexuella problemenkunnat förhindrats (Canzona m.fl. 2016). Brattberg och Hulter (2002) påpekar att initiativ till samtal om SH från vårdpersonal kan skapa goda förutsättningar för att patienten inte ska känna skuldkänslor i samtal om SH. Det är också viktgt att skilja på patienters och vårdpersonals känslor i mötet (a.a). Brist på initiativ från vårdpersonal kan ha bidragit till att patienterna upplevde dem som avfärdande, och därför antog att det inte var tillåtet att samtala om SH (Traumer m.fl. 2019). Patienter uppgav att de hade uppskattat om vårdpersonal hade tagit upp SH då det hade blivit mer
14
naturligt att samtala om det (Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Politi m.fl. 2009). Då vårdpersonal är ansvariga för omvårdnaden bär de det huvudsakliga ansvaret att initiera samtal om SH. Vad som orsakar brist på initiativ till samtal om SH från vårdpersonal kan skilja sig åt. Möjligtvis kan det bero på
bakomliggande tankar och värderingar från vårdpersonal eller att det inte sker naturligt att samtala om SH i vårdmöten. Personcentrerad vård innebär en strävan efter att se en människa som en helhet av olika delar, andligt, existentiellt, socialt, psykiskt och fysiskt (SFF 2020). Enligt Eriksson (1987) innebär en helhetssyn på människan att utgå från att det finns en samverkan mellan människans kropp, själ och ande. Om personen ses enbart som en frisk eller sjuk individ utan hänsyn till andra delar ses patienten inte utifrån ett helhetsperspektiv (a.a).
I studien av Saunamäke och Engström (2013) beskriver vårdpersonal att de såg patienternas spirituella och emotionella behov av vård och inte enbart sjukdomens behov (a.a). McCance och McCormack (2013) beskriver att det är sjuksköterskans uppgift att identifiera vad hälsa innebär för den enskilda patienten och att arbeta för att möta dessa behov (a.a). Några patienter kände att vårdpersonal inte var intresserade av att se dem som en hel person när ämnet SH ignorerades (Hughes & Lewinson 2015). Patienter i studien av Berg m.fl. (2006) beskrev att de kände att vårdpersonal såg dem som individer när de blev tillfrågade om deras mående och vad som var viktigt för dem i deras vård. En del patienter ansåg att SH var en viktig del av livet i studien av Schmitz och Finkelstein (2010). Vissa patienter i Politi m.fl. (2009) studie tyckte inte att SH var en del av den övriga hälsan och därför inte hade ett behov av att samtala om det (a.a). Ur vårdpersonalens
synvinkel ansågs SH vara en viktig del av den allmänna hälsan (Malta m.fl. 2018) När vårdpersonal arbetar utefter en personcentrerad vård och i samarbete med patienten skapades förutsättningar som gynnar patientens hälsotillstånd (McCance & McCormack 2013). Patienterna önskade att samtal om SH var lika sakliga och enkla som övriga hälsosamtal (Fileborn m.fl. 2017; Helland m.fl. 2017). Patienter i studien av Lundberg m.fl. (2020) beskrev att när hälsosamtalen anpassades av vårdpersonal utifrån deras situation stärktes deras relation till vårdpersonalen och gav en känsla av samarbete (a.a). Det är individuellt hur patienter värderar SH i förhållande till den allmänna hälsan. I situationer där vårdmötet är kort kan det ses svårt att anpassa vården utifrån spirituella och emotionella behov. En fråga kan vara om vårdpersonal alltid kan få dessa behov uttryckta av patienten. Om personcentrerad vård för patienten innebär att få dessa behov tillgodosedda kan det vara av vikt för vårdpersonal att göra ett försök till anpassning om det kan gynna patientens hälsotillstånd och stärka deras relation till patienten.
Kommunikation mellan patient och vårdpersonal är en central del i vårdmötet och är av betydelse för omvårdnadens kvalitet (Dahlberg & Segersten 2010). För att kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal skulle vara gynnsam var det viktigt för patienterna att de fanns ett ömsesidigt förtroende i relationen (Helland m.fl. 2017; Leusink m.fl. 2019; Reese m.fl. 2017). En vårdrelation bygger enligt Dahlberg och Segersten (2010) på att fokuset ligger på patientens behov och att vårdpersonal möter patienten med ett professionellt engagemang utan en önskan om personlig vinning (a.a). Det visades i Kvåle och Bondeviks (2008) studie att om vårdpersonal upplevdes flexibla och inlyssnande av patienten stärktes förtroendet i relationen mellan parterna (a.a). Att bli validerade och aktivt lyssnade till var viktigt i vårdrelationen för patienterna i studien av Berg och Danielson (2007). Förtroende till vårdpersonal var enligt patienterna avgörande för om det är värt att lägga energi på vårdrelationen eller inte (Canzon m.fl. 2016).
15
Patienter berättar i studien av Lundberg m.fl (2020) att när vårdpersonalen bemötte dem med respekt och förståelse var det lättare att ta upp frågor de hade till vårdpersonalen (a.a) Dock påpekade patienterna att om samtal om SH fördes i ett vårdmöte innan en relation till vårdpersonal utvecklats upplevdes samtalet obekvämt (Cathcart-Rake m.fl. 2020). En utvecklad vårdrelation mellan patienten och vårdpersonal sågs enligt en del patienten vara den viktigaste faktorn för patienternas vilja att samtala om SH i vårdmötet (Fileborn m.fl. 2017; Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Traumer m.fl. 2019). Eftersom möjligheterna för vårdpersonal att lära känna patienterna på en personlig nivå ofta var begränsade kunde det vara svårt att åstadkomma en god relation i vårdmötet (Berg &
Danielsson 2007). Relationen mellan patient och vårdpersonal bildas av patientens berättelse (Ekman m.fl. 2020) och det kan därav vara förståeligt att patienterna tyckte det var viktigt att vårdpersonal lyssnade aktivt (Canzona m.fl. 2016; Leusink m.fl. 2019). Katie Eriksson beskrev att möjligheten för att skapa en äkta relation bygger på att vårdpersonal kan se kropp, själ och ande utifrån ett
helhetsperspektiv (Eriksson 1987). För att kunna ge god omvårdnad utifrån patientens behov krävs det att vårdpersonal har en bra förmåga att kommunicera. Att lyssna är en viktig del i kommunikationen och det visar att de patienter som känner sig lyssnade till, validerade och tagna på allvar har en större vilja att ta upp frågor som är viktiga men kan upplevas som obekväma. Om patienters förtroende för vårdpersonalen påverkar om de vill lägga ner energi på att utveckla en
vårdrelation eller ej kan det vara relevant att veta vad som påverkar patienternas förtroende. Är förtroendet en skör aspekt som lätt blir påverkat kan det ses svårt att bygga upp igen om det bristande förtroendet leder till att patienten har svårt att skapa nya vårdrelationer.
I studien av Sekse m.fl. (2015) upplevde patienter att det i vårdmötet var känsligt att samtala om egna sexuella erfarenheter (a.a) Blygsamhet och skam hos
patienten gjorde det svårare att initiera samtalet om SH i vårdmötet och det fanns en önskan om att vårdpersonal skulle ta initiativet (Schaller m.fl. 2020). Om vårdpersonal varit mer öppna i samtalen om känsliga ämnen tycke patienterna i Sekses m.fl (2015) studie att det hade varit lättare att ta upp problem relaterat till SH (a.a). En del patienter antog att vårdpersonal var obekväma i samtal om SH (Canzona m.fl. 2016). Vårdpersonal hade uppfattningen att patienterna var obekväma vilket ytterligare försvårade samtal om SH (Frid Annerstedt & Glasdam 2019). Frågor av känslig karaktär upplevs av vårdpersonalen lättare att ställa till patienter de haft kontakt med under en längre tid (Malta m.fl. 2018). Däremot visade resultatet i Saunamäke och Engströms (2013) studie att en del vårdpersonal inte såg skillnad på att samtala om SH med patienterna och att dessa samtal var som att samtala om andra områden av patientens hälsa (a.a). Enligt Brattberg och Hulter (2002) är det viktigt att skilja patientens känslor från vårdpersonalens egna. Om vårdpersonal ser till att samtalsklimatet är öppet och tillåtande om sexuella fenomen kan skuldkänslor som för många patienter är knutna till sexualiteten reducerad (a.a) I ett flertal studier i resultatet uppgav patienter en önskan om att vårdpersonal normaliserade samtal om SH (Canzona m.fl. 2016; Cathcart-Rake m.fl. 2020; Fitch m.fl. 2013; Leusink m.fl. 2019; Reese m.fl. 2017). Bemötandet från vårdpersonalen lägger grunden för patientens
bekvämlighet i situationen. Varför samtal om SH är känsligt att samtala om för både en del patienter och vårdpersonal i ett vårdmöte kan tyckas vara märkligt eftersom det kan anses vara en del av den allmänna hälsan. Det ligger stort ansvar på vårdpersonalen att ge patienten utrymme och möjlighet att prata om saker som kan upplevas känsliga. Eftersom skuldkänslor enligt Brattberg och Hulter (2002)
16
kan uppstå i samtal om SH och kan reduceras i ett öppet samtalsklimat borde detta försöka åstadkommas av vårdpersonal. Upplevs klimatet öppet och tillåtande är chansen större att problem och funderingar om SH lyfts. Eftersom SH i stort anses vara en del av den totala hälsan borde vårdpersonal anpassa samtalen för att ge SH samma utrymme som den övriga hälsan hos patienten.
Enligt tidigare forskning upplevde vårdpersonal osäkerhet angående samtal om SH och hur patienterna önskade att samtalen skulle genomföras (Klaeson m.fl. 2016). Patienter antog att vårdpersonal saknade kunskap om SH och det kunde vara en anledning att samtalsämnet om SH avvisades (Fitch m.fl. 2013; Helland m.fl. 2017; Politi m.fl. 2009; Schaller m.fl. 2020: Traumer m.fl. 2019).Patienter berättade i studien av Berg m.fl. (2006) att för att kunna förstå sin egen
vårdsituation fullt behöver de kunskap och information från vårdpersonal (a.a). Vårdpersonal hade en uppfattning om att det saknades en tydlig struktur och vägledning för när och hur SH skulle tas upp med patienter. Samtidigt
poängterades att de önskade mer utbildning och kunskap om SH (Klaeson m.fl. 2016). Ingen vårdpersonal som medverkat i studierna av Klaeson m.fl. (2016) beskrev att de hade kunskap om SH från sina grundutbildningar, vilket gjorde att de tvivlade på den egna förmågan att samtala om SH (a.a). Kunskapsbrist
identifierades av vårdpersonal i Saunamäki och Engströms (2013) studie. Det fanns inte tillräcklig kunskap och utbildning i hur olika sjukdomar kunde påverka patientens SH. På grund av denna bristande kunskap undveks samtal om SH (a.a). Vårdpersonal i studien av Hinchliff m.fl (2005) berättade att om patienten hade en annan sexuell läggning än deras egen skapades en barriär mellan dem. Okunskap om sexuella relationer som inte tillhörde den de själv föredrog troddes vara orsaken (a.a). Teamarbetet syftar enligt Berlin och Sandberg (2016) till att ta vara på och komplettera de olika kompetenserna i teamet (a.a). Det är teamets ansvar att tillkalla olika professioner exempelvis läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer när behovet finns (Lundberg & Sandström 2015). Om kunskapsbrist finns gällande SH kan professioner som arbetar i team dra nytta av varandras erfarenheter och lärdomar. För att kunna åstadkomma detta behövs ett öppet klimat där samtal om sexuella fenomen är acceptabelt att diskutera även inom teamet. Genom att ta vara på de olika kunskaperna i teamet kan vården bli av bättre kvalitet och patientens möjlighet att samtala och få hjälp med den SH ökar.
Det framkom erfarenheter från patienter att fokuset i samtal om SH inte var intimitet och relationer (Fitch m.fl. 2013; Schaller m.fl. 2020). En del patienter upplevde att det inte fanns tid i vården att se dem som en hel person (Helland m.fl. 2017). Vårdpersonal beskrev i studien av Malta m.fl. (2019) att samtal om SH inte prioriterades då tidsaspekten påverkade. Att problem kopplade till SH kunde finnas sade sig vårdpersonalen vara medvetna om men det nedprioriteras i förhållande till andra hälsoproblem (Frid Annerstedt & Glasdam 2019). Samtal om SH ansåg vårdpersonal inte skulle hållas under tidspress (Saunamäki & Engström 2013). I litteraturen nämns det att svårigheter kan finnas i vårdmiljön gällande att utföra enskilda samtal i en gynnsam miljö (Brattberg & Hulter 2002). Enligt Lundin och Sandström (2015) är det viktigt att medlemmarna inom ett team har möjlighet till diskussion för att arbetsformen ska ge gynnande resultat. I de fall samtal om SH inte genomfördes på grund av tidsaspekten kan teamets medlemmars tid för reflektion även vara påverkat. Tidspress anges som orsaken och det anses finnas viktigare uppgifter som skall hinnas med. Trots att
17
nedprioriteras ämnet till förmån för den övriga hälsan. För att ge patienten utrymme för samtal om SH borde arbetsmetoder utvecklas. Att vårdmiljön försvårar för vårdpersonal och patienter att hålla samtal om känsliga ämnen är förståeligt då patienter ofta delar rum, men det bör kunna kringgås med möjlighet att samtala i enskilda samtalsrum (a.a).
Fileborn m.fl. (2017) och Schaller m.fl. (2020) beskrev att patienter hade
upplevelsen av att vårdpersonal inte tog upp SH med antagandet att äldre personer inte längre var sexuellt aktiva (a.a). För att patienten skulle vilja samtala om SH var det viktigt att vårdpersonal upplevdes fördomsfria och inte dömande (Fileborn m.fl. 2017). En orsak till att samtal om SH inte blev av kunde bero på att ämnet sågs vara tabu från både patienter och vårdpersonal (Traumer m.fl. 2019).
SLUTSATS
I resultatet av litteraturstudien framkom att patienter ofta inte gavs möjlighet att samtala om sin SH i vårdmötet. Initiativ till samtal togs sällan av vårdpersonal och känslan av att vara obekväm hindrade patienter att ta upp ämnet. Patienter tyckte att SH var en del av den övriga hälsan och hade önskningar om att det skulle bli normaliserat av vårdpersonal att samtala om det. Fokus i dialogen uppgavs vara fysiska symtom och inte relationer och intimitet. Viktiga aspekter för samtal om SH var att det fanns förtroende för vårdpersonal och att bemötandet upplevdes fördomsfritt. Det är viktigt att vårdpersonal identifierar vad hälsa är för den enskilda patienten baserat på ett salutogent synsätt för att främja hälsa. Det framkom antaganden från patienter om att vårdpersonals avvisande av samtalet om SH kunde bero på kunskapsbrist. En större förståelse för patientens
upplevelser behövs för att kunna utforma personcentrerad omvårdnad utifrån individuella resurser och behov. Resultatet är av betydelse för omvårdnad där samtal om SH ska genomföras och kan implementeras av olika vårdprofessioner.
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH
FÖRBÄTTRINGSARBETE
Kunskap av samtal om SH i vårdmötet var bristande hos båda författarna innan examensarbetet påbörjades. Det blev tydligare under arbetets gång att det generellt saknas kunskap hos vårdpersonal om samtal om sexuell hälsa. För oss som
blivande sjuksköterskor är det viktigt att vara medveten om att egen osäkerhet i samtal kan påverka patientens vilja att ta upp frågor och problem. Författarna anser att vidare studier hade varit intressant utifrån hur ofta och vad vårdpersonal dokumenterar under sökorden reproduktion/sexualitet i patientjournaler.
18
REFERENSER
Anderson J E, Ross A J, Lim R, Kodate N, Thompson K, Jensen H, Cooney K, (2019) Nursing teamwork in care of older people: A mixed methods study.
Applied Ergonomics, 80, 119-129
Alharbi T S, Carlström, E, Ekman I, Jarneborn A, Olsson L E, (2014) Experiences of person-centred care - patients' perceptions: qualitative study. BMC Nursing, 13, 28.
Bentley M, Freeman T, Baum F, Javanparast S, (2018) Interprofessional
teamwork in comprehensive primary healthcare services: Findings from a mixed methods study. Journal of Interprofessional Care, 32, 274-283.
Berg GV, Sarvimäki A, Hedelin B, (2006) Hospitalized older peoples’ views of health and health promotion. International Journal of Older People Nursing, 1, 25–33.
Berg L, Danielson E, (2007) Patients' and nurses' experiences of the caring relationship in hospital: an aware striving for trust. Scandinavian Journal of
Caring Sciences, 21, 500–506.
Berlin J, Sandberg H, (2016) Team - vad och varför. I: Berlin J, Sandberg H, (Red) Team i vård, behandling och omsorg (upplaga 2) Lund, Studentlitteratur AB
Brattberg A, Hulter B, (2002) Anamnesupptagning vid sexuella problem. I: Lundberg P O, (Red) Sexologi (upplaga 2) Stockholm, Liber AB
Burnard P, Gill P, Stewart K, Treasure E, Chadwick B, (2008) Analysing and presenting qualitative data. British Dental Journal 204 429-432
*Canzona M. R, Garcia D, Fisher C L, Raleigh M, Kalish V, Ledford C J W, (2016) Communication about sexual health with breast cancer survivors: Variation among patient and provider perspectives. Patient Education &
Counseling, 99, 1814–1820.
*Cathcart-Rake E, O’Connor J, Ridgeway J. L, Breitkopf C. R, Kaur J. S, Mitchell J, Leventakos K, Jatoi A, (2020) Patients’ Perspectives and Advice on How to Discuss Sexual Orientation, Gender Identity, and Sexual Health in
Oncology Clinics. American Journal of Hospice & Palliative Medicine, 37, 1053– 1061.
Dahlberg K, Segesten K, (2010), Hälsa & Vårdande: I teori och praxis. Stockholm, Natur & Kultur
Danielson E, (2017) Kvalitativ Innehållsanalys. I: Danielson E, (Red.)
Vetenskaplig teori och metod: Från ide till examination inom omvårdnad
(upplaga 2) Lund, Studentlitteratur AB
19
Ekman I, Lundberg M, Lood Q, Swedberg K, Norberg A, (2020)
Personcentrering-en etik i praktiken I:Ekman I (Red) Personcentrering inom hälso och sjukvård, Från filosofi till praktik (upplaga 2) Stockholm, Liber AB
Ekman P, (2002) Urologiska sjukdomar och sexuell dysfunktion. I: Lundberg P.O, (Red) Sexologi (upplaga 2) Stockholm, Liber AB
Eriksson K, (1987) Vårdandets idé. Stockholm, Nordstedts Förlag AB. Eriksson K, (2000) Hälsans idé. (Upplaga 2) Stockholm, Liber AB
*Fileborn B, Lyons A, Heywood W, Hinchliff S, Malta S, Dow B, Brown G, Barrett C, Minichiello V, (2017) Talking to healthcare providers about sex in later life: Findings from a qualitative study with older Australian men and women.
Australasian Journal on Ageing, 36, E50–E56.
*Fitch M I, Beaudoin G, Johnson B, (2013) Challenges having conversations about sexuality in ambulatory settings: Part I-Patient perspectives. Canadian
Oncology Nursing Journal, 23, 4–10.
Forsberg C, Wengström Y, (2015) Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm, Natur & Kultur.
Friberg F, (2017) Att göra en litteraturöversikt I: Friberg F (Red) Dags för
uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (Upplaga 3) Lund,
Studentlitteratur AB
Frid Annerstedt C, Glasdam S, (2019) Nurses attitudes towards support for and communication about sexual health - A qualitative study from the perspectives of oncological nurses. Journal of Clinical Nursing, 28, 3556-3566
Fugl-Meyer K, (2002) Behandling av sexuella problem. I:Lundberg P.O, (Red)
Sexologi (Upplaga 2) Stockholm, Liber AB
Heberlein A, (2004) Den sexuella människan. Lund, Studentlitteratur *Helland Y, Dagfinrud H, Haugen M, Kjeken I, Zangi H, (2017) Patients’ Perspectives on Information and Communication About Sexual and Relational Issues in Rheumatology Health Care. Musculoskeletal Care, 15, 131–139 Henricson M, (2017) Forskningsprocessen I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig
teori och metod: Från ide till examination inom omvårdnad (upplaga 2:3) Lund,
Studentlitteratur AB
Hinchliff S, Gott M, & Galena E. (2005). “I daresay I might find it embarrassing”: general practitioners’ perspectives on discussing sexual health issues with lesbian and gay patients. Health & Social Care in the Community, 13, 345–353.
*Hughes A K, Lewinson T D, (2015) Facilitating communication about sexual health between aging women and their health care providers. Qualitative Health
Research, 25, 540–550
20
Klaeson K, Hovlin L, Guvå H, Kjellsdotter A, (2016) Sexual health in primary health care - A qualitative study of nurses´experiences. Journal of Clinical
Nursing, 26, 1545-1554
Kvåle K, Bondevik M, (2008) What is important for patient centred care? A qualitative study about the perceptions of patients with cancer. Scandinavian
Journal of Caring Sciences, 22, 582–589.
*Leusink P, Steinmann R, Makker M, Lucassen P L, Teunissen D, Lagro-Janssen, A L, Laan E T, (2019) Women’s appraisal of the management of vulvodynia by their general practitioner: a qualitative study. Family Practice, 36, 791–796. Lundberg K, Jong M, Jong M. C, Porskrog Kristiansen L, (2020) Patients’ experiences of the caring encounter in health promotion practice: a qualitative study in Swedish primary health care. BMC Family Practice, 21
Lundin K, Sandström B. (2015) Ledarskap inom vård och omsorg (upplaga 2). Lund, Studentlitteratur.
Malta S, Temple-Smith M, Bickerstaffe A, Bourchier L, Hocking J, (2019) That might be a bit sexy for somebody your age: Older adult sexual health
conversations in primary care. Australian Journal on Aging, 39, 40-48.
Malta S, Hocking J, Lyne J, McGavin D, Hunter J, Bickerstaffe A, Temple-Smith M, (2018) Do you talk to your older patients about sexual health? Health
practitioners’ knowledge of, and attitudes towards, management of sexual health among older Australians. Australian Journal of General Practice, 47, 807–811. McCabe C, (2004), Nurse-patient communication: an exploration of patients' experiences. Journal of Clinical Nursing, 13, 41–49.
McCance T, McCormack B, (2013). Personcentrerad omvårdnad. I: Leksell J, Lepp M, (Red.) Sjuksköterskans kärnkompetenser (1:a upplagan). Stockholm, Liber AB
Patientlagen 2014:821
*Politi M C, Clark M A, Armstrong G, McGarry K A, Sciamanna C N, (2009) Patient-provider communication about sexual health among unmarried middle-aged and older women. Journal of General Internal Medicine, 24, 511–516.
*Reese J B, Beach M C, Smith K C, Bantug E T, Casale K E, Porter L S, Bober S L, Tulsky J A, Daly M B, Lepore S J, (2017) Effective patient-provider
communication about sexual concerns in breast cancer: a qualitative study.
Supportive Care in Cancer, 25, 3199–3207.
Rosén M, (2017) Systematisk litteraturöversikt. I: Henricson M, (Red.)
Vetenskaplig teori och metod: Från ide till examination inom omvårdnad
