”Typ hon ba fattaru liksom?”
En kvantitativ studie om gymnasielärares attityder till
ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter
”She was kind of do you get it like?”
A quantitative study about upper secondary school teachers’ attitudes to youth language in students’ self-produced texts.
Maria Chabo
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
Svenska
Examensarbete/självständigt arbete i lärarutbildningen Avancerad nivå
15 hp
Handledare: Håkan Landqvist Examinator: Eva Sundgren
Akademin för utbildning EXAMENSARBETE kultur och kommunikation SVA412 15 hp
Vårterminen 2021
SAMMANDRAG
__________________________________________________________ Maria Chabo
”Typ hon ba fattaru liksom?”
En kvantitativ studie om gymnasielärares attityder till ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter.
”She was kind of do you get it like?”
A quantitative study about upper secondary school teachers' attitudes to youth language in students’ self-produced texts.
Årtal: 2021 Antal sidor: 43
__________________________________________________________ Syftet med studien är att dels undersöka attityderna hos gymnasielärare på tre
gymnasieskolor i Stockholm beträffande förekomsten av ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter inom svenskämnet, med fokus på diskurspartiklar och slang, dels att undersöka lärarnas syn på vikten av att skriva formellt i skolans texter. Denna studie är huvudsakligen kvantitativ och genomfördes genom ett digitalt
frågeformulär för att nå fler respondenter på distans. De skolor som användes i denna studie valdes utifrån bekvämlighet. Studiens resultat avslöjade att majoriteten av de tillfrågade lärarna påpekar att det är mycket viktigt att eleverna skriver formellt i skolans texter. Resultatet visade även att lärarna hade mestadels negativa attityder gentemot ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter, samt att
majoriteten av lärarna nämner att förekomsten av ungdomsspråk i elevers skrivna texter kan påverka bedömning av textens kvalitet, eftersom ungdomsspråket i texten bland annat bidrar till att texten tappar sitt syfte. Slutsatsen som kan dras utifrån denna studie är att de tillfrågade lärarna föredrar språkriktighet i elevers
självproducerade texter, oavsett vilken typ av text de skriver.
__________________________________________________________ Nyckelord: attityder, bedömning, formellt språk, skriftspråk, ungdomsspråk.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Teoretisk utgångspunkt ... 2
1.3 Uppsatsens disposition ... 3
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 4
2.1 Styrdokument ... 4
2.2 Standardspråk ... 4
2.2.1 Standardspråket i skolan ... 5
2.3 Ungdomsspråk ... 5
2.3.1 Utmärkande drag i ungdomsspråket ... 6
2.3.2 Ungdomsspråk i skolan ... 8
2.4 Språkattityder ... 9
2.4.1 Attityder till ungdomsspråk ... 10
2.5 Lärares bedömning av ungdomsspråk i text ... 11
3. Metod ... 13
3.1 Respondenter ... 13
3.2 Metod för datainsamling ... 14
3.2.1 Frågeformuläret ...16
3.3 Databearbetning ... 17
3.4 Reliabilitet och validitet ... 18
3.5 Forskningsetik ...19
4. Resultat ... 20
4.2 Lärarnas attityder gentemot ungdomsspråk i elevers skrivna texter ... 22
4.3 Ungdomsspråkets påverkan på bedömning av textens kvalitet .... 25
5. Diskussion ... 28 5.1 Resultatdiskussion ... 28 5.2 Metoddiskussion ... 30 6. Avslutning ... 32 Litteraturförteckning... 33 BILAGA 1 ... 35
1
1. Inledning
Språket omringar oss dagligen genom samtal, texter vi läser eller skriver och, med tanke på digitaliseringen, genom Internet och andra medier. Dessutom skiljer sig språket åt för varje generation, det vill säga olika åldersgrupper delar bara en del av ett språk. Varje generation återskapar sina föregångares språk, men det finns skillnader mellan äldre och yngre varianter av ett språk – varför? Flera faktorer påverkar språkförändring. Det finns minst två kompletterande och delvis
överlappande orsaker till språkförändring: Några språkliga förändringar speglar en föränderlig värld och olika åldersgrupper har olika behov vid en och samma tidpunkt (Coulmas, 2013:62). Ungdomars sätt att tala, så kallat ungdomsspråk, karaktäriserar uppenbarligen åldersexklusiva eller åldersförmånliga element och uppmärksammas därför ofta.
Ungdomsspråket syftar till alla nivåer av språkanvändning och omfattar flera olika varianter, till exempel fonologiskt, morfologiskt, lexikalt och syntaktiskt. Denna typ av språkanvändning under ungdomars sociala tidsålder omfattar alla språkliga beskrivningar samt en rad forskningsfrågor och ämnen inom sociolingvistiken (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:236). Det finns även en koppling mellan ålder, makt och språknormer, i den mån ungdomsspråk ofta uppfattas som ett hot mot de äldre generationernas värderingar och känslighet. Med andra ord utmanar
ungdomsspråket de etablerade maktförhållandena och kan leda till förändringar i olika avseenden (Coulmas, 2013:64). Dessutom utmanar inte ungdomsspråket enbart maktförhållanden i samhället, utan hotar även elevers sätt att använda språket i skolan.
I dagens läroplan för gymnasieskolan (Skolverket, 2011) nämns att eleverna bör få riklig tid för att skriva, tala, läsa och lyssna med varierat material, det vill säga arbeta med olika typer av texter och få lyssna på olika typer av inspelningar eller videos. Utöver användningen av språket på olika sätt påpekas även i läroplanen att svenskkursen ska behandla, och eleverna ska få lära sig, ”[s]killnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation”
(Skolverket, 2011:162). Under min verksamhetsförlagda utbildning, VFU, och arbetserfarenhet har jag observerat att många elever använder sig av olika generella drag av ungdomsspråk i sina självproducerade texter. Dessutom har jag noterat att inte mycket fokus inte läggs på att informera eleverna om vikten av formellt och
2
informellt skriftspråk i deras skrivna texter. Därmed fortsätter eleverna att skriva informellt och lärarna fortsätter bli upprörda över språkbruket. I denna studie försöker jag undersöka attityderna hos lärare gentemot förekommande
ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter, lärarnas syn på vikten av formellt språk i skolan samt hur de väljer att bedöma texter med förekommande
ungdomsspråk.
1.1
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att dels undersöka attityderna hos gymnasielärare på tre gymnasieskolor i Stockholm beträffande förekomsten av ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter inom svenskämnet, med fokus på diskurspartiklar och slang, dels att undersöka lärarnas syn på vikten av att skriva formellt i skolans texter. Syftet uppnås genom att besvara följande frågeställningar:
1. Vad svarar de tillfrågade lärarna beträffande vikten av att skriva formellt i skolans texter?
2. Vilka attityder mot ungdomsspråk ger de tillfrågade lärarna uttryck för när det gäller elevers skrivna texter?
3. Hur anser lärarna att ungdomsspråket i elevernas skriftspråk påverkar bedömning av textens kvalitet?
1.2 Teoretisk utgångspunkt
I denna studie undersöks gymnasielärares attityder till ungdomsspråk i elevernas självproducerade texter, med fokus på diskurspartiklar och slang. Studien är av sociolingvistisk karaktär som innebär studiet av de sociologiska aspekterna av språket (Nordberg, 2013:13). Teorin behandlar den roll som språket spelar för att upprätthålla de sociala rollerna i en gemenskap. ”I själva verket är den sociala
dimensionen av språket mycket framträdande och kanske viktigare än den kognitiva (begreppsbildande) och kommunikativa” (ibid). Sociolingvister försöker avgränsa språkliga kännetecken som används i särskilda situationer och som markerar de olika sociala förhållandena mellan människor och de betydande delarna av situationen (ibid).
3
1.3
Uppsatsens disposition
Efter detta inledande kapitel, där mitt arbete, syftet, forskningsfrågorna och teoretisk utgångspunkt presenterats, introduceras bakgrund och tidigare forskning där
definitionen av flera begrepp samt tidigare forskning som är relevant för denna studie presenteras. Därefter, i kapitel 3, presenteras den valda metoden för denna studie och en motivering till varför just den metoden valts för att sedan ge en detaljerad
beskrivning av respondenterna, metod för datainsamling och analys, formeringen av enkäten samt frågorna. I kapitel 3 framställs även en beskrivning av reliabilitet och validitet, samt etiskt förhållningssätt. I kapitel 4 presenteras studiens resultat. I kapitel 5 diskuteras resultaten i förhållande till tidigare forskning, samt metodvalets styrkor och svagheter i denna undersökning. Det avslutande kapitlet sammanfattar arbetet, slutsatserna och relevansen av den valda metoden för denna undersökning, samt presenterar nya forskningsfrågor som väckts under studiens gång.
4
2. Bakgrund och tidigare forskning
I detta kapitel presenteras definitionen av ett flertal begrepp, hur begreppen används i denna studie samt tidigare forskning som är relevant för denna studie.
2.1 Styrdokument
Barn, tonåringar och vuxna exponeras för olika språktyper i stor utsträckning via media dagligen med tanke på digitaliseringen och tillväxten av sociala medier. Det är uppenbart att dagens Internet och sociala medier har en påverkan på elevernas språkbruk inom skolans värld.
I läroplanen för gymnasieskolan, Läroplan för gymnasieskolan 2011, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen (2011), betonas vikten av att eleverna i ämnet svenska ska utveckla ”[k]unskaper om språkriktighet i text samt förmåga att utforma muntliga framställningar och texter som fungerar väl i sitt sammanhang” (Skolverket, 2011:160). Läroplanen nämner även att eleverna ska få riklig tid för att skriva, läsa och lyssna med varierat material, samt få lära sig
”[s]killnader mellan formellt och informellt språkbruk […]” (Skolverket, 2011:162). Läraren har alltså ett ansvar att bidra till elevernas språkutveckling mot ett korrekt och formellt språkbruk.
2.2 Standardspråk
Vad menas med standardspråk? Ett standardspråk är en språklig varietet och
beskrivs enligt Nationalencyklopedin som ”[…] riksspråk, den form av ett språk som i motsats till dialekter och andra varianter är allmänt accepterad och stilistiskt
neutral”. Nationalencyklopedins beskrivning av begreppet syftar till ett sätt att använda huvudspråket på i allmän kontext och utgör grunden för skriftspråket. Standardspråket kan även beskrivas som det vi anser vara rätt sätt att använda språket på (Josephson, 2004:158)
Standardspråket kan vidare delas in i regionalt standardspråk och neutralt standardspråk. Regionalt standardspråk är den varietet som nästan är helt fri från dialekt medan neutralt standardspråk inte alls har några dialektala drag
5
2.2.1 Standardspråket i skolan
Historiskt sett har standardspråket haft en annorlunda roll inom skolverksamheten än hur det ser ut i dagsläget. Förr engagerade de svenska skolmyndigheterna sig mer åt de grundläggande regionala skillnaderna i skolelevers språk (Hultgren, 1984:39). Hultgren hävdar att skolverksamheten tidigare har haft i uppgift att förmedla ett ”mer eller mindre enhetligt rikstalspråk”, vilket bidragit till respektlöshet gentemot lokala språkformer (ibid). I skolan anser läraren sig själv som en slags ”handledare” för språkordningen, det vill säga läraren vill motarbeta total oreda och försämring av språket genom att se till att eleverna använder sig av korrekt språk som inte avviker från samhällets standardnorm, eftersom läraren oftast nämner åsikter som stöder standardsspråket. Förr i tiden låg fokuset särskilt på vilken typ av varietet som skulle förmedlas till eleverna och skolans uppgift att lära eleverna det standardspråk som eleverna behövde lära sig som skulle förbereda dem till arbets- och studielivet. Dessutom hävdar Hultgren att ”skolan tillhör riksspråkets domän” (Hultgren, 1984:43). Till skillnad från förr och dåtidens tonvikt på standardspråket i skolan, understryker dagens läroplan att undervisningen ska bidra till elevernas kunskaper om svenska språket och att de ska ”reflektera över olika typer av språklig variation” (Skolverket, 2011:160).
2.3 Ungdomsspråk
Ungdomsspråk är ett brett begrepp och kanske det mest undersökta området av alla åldersspecifika typer inom sociolingvistik. Termen har länge varit ett
forskningsområde inom sociolingvistiken där forskare varit intresserade av ungdomsspråk som en social variabel och undersökt skillnader mellan olika
generationer. Einarsson (2009:29) understryker att människor som talar på samma sätt, exempelvis talar samma språk eller dialekt, känner en samhörighet till varandra. Denna språkgemenskap kan även avgränsas till närstående individer som använder sig av gemensamma ord för att markera att de tillhör just denna närstående
samhörighet (Einarsson, 2009:35). Ett exempel på en sådan språkgemenskap är det språk som används bland ungdomsgrupper.
Samhörigheten i gruppen präglas av normer som bestämmer gruppens sätt att använda språket eller inte, samt används som ”en strategi för att referera till en grupp av människor som talar en specifik varietet och med strategin följer att talaren
6
2011:20). Ungdomsspråk hänvisar till ungdomars sätt att använda språket i dialog med andra ungdomar (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:236). Denna sociala variabel syftar till alla nivåer av språkanvändning och omfattar flera olika varianter, till exempel fonologiskt, morfologiskt, lexikalt och syntaktiskt.
Vem är egentligen ungdom? Det finns flera definitioner och åldersgrupper som definierar termen ungdom. En del forskare avgränsar ungdomars ålder till 13–24 år och menar att ungdomstiden börjar från 13 år och att man träder in i vuxenlivet vid 24 års ålder, medan andra forskare avgränsar ungdomar till högstadie- och
gymnasieelever av praktiska skäl, då det är enkelt att söka upp dessa ungdomar via skolor eller fritidsgårdar (Kotsinas, 2002:16). I denna studie utgår jag ifrån
gymnasieåldern, ca 15–19 år, dels för att det är en åldersgrupp som enkelt avgränsas som tonåringar, dels för att språkforskningen till största delen behandlar just elever inom gymnasiet och högstadiet.
2.3.1 Utmärkande drag i ungdomsspråket
Ungdomars sätt att använda språket har i alla tider väckt uppmärksamhet, både negativt och positivt. Eftersom ungdomsspråket skiljer sig tydligt från de vuxnas språk, uppstår frågan: vad är utmärkande för ungdomsspråket?
Ett av de många utmärkande dragen i ungdomsspråket är så kallade diskurspartiklar. Dessa diskurspartiklar är ord och fraser som förknippas med ungdomsspråk, som exempelvis ba ’bara’, duvet, sådär, liksom och typ
(Gunnarsdotter Grönberg, 2013:244). Sådana ord och fraser går ofta under namnen ”utfyllnadsord”, ”onödiga småord” eller liknande. Däremot har forskare ägnat mycket tid åt forskning om diskurspariklar och funnit att ”de sällan är så onödiga som de kan verka” (ibid). Diskurspartiklar har olika funktioner i olika kontext; de flesta
förekommer som adverb medan andra kan vara svåra att dela in i ordklasser. Till exempel diskurspartikeln typ kan användas på olika sätt, exempelvis i meningen: hon är en ny typ av författare fungerar typ som ett substantiv, medan i en annan
mening: hon är typ påhittig fungerar typ som ett generellt benämningsord och betyder ’ungefär’ (Josephson, 2004:157). Precis som andra adverb har
diskurspartiklar ”inget bestämt semantiskt innehåll utan är kontextbundna formord, d.v.s. de både påverkar hur resten av innehållet i ett yttrande ska uppfattas och ges en betydelse av kontexten” (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:244). Det är dock viktigt att påpeka att diskurspartiklar även förekommer i formellt och vuxenspråk, men att dessa diskurspartiklar är mindre utmärkande för ungdomsspråket. I vuxet talspråk
7
kan det röra sig om ord som inte sticker ut särskilt mycket som exempelvis väl, då eller ju (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:246).
Ytterligare ett utmärkande drag som förknippas med ungdomars sätt att tala är slangord. Begreppet slang definieras enligt Svenska Akademiens ordlista (SAOL) som ett ”vardagligt, stundom vulgärt språk(bruk) använt inom en viss krets av personer (t.ex. ungdomar, yrkeskamrater)”. Slangordens viktigaste funktion är att fungera som gruppmarkörer, det vill säga en grupp människor skapar samma ord eller uttryck för att skapa en samhörighet mellan varandra eller för att markera avstånd mot andra människor utanför gruppsamhörigheten som inte använder eller förstår ordens betydelse (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:262). Slangorden kan vara av olika slag; de kan vara förenklade varianter av ett redan existerande ord, ett påhittat ord eller inlånat ord från annat språk. Exempelvis ordet lyckost har
förkortats till slangordet lyckos/lycko (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:262), medan slangordet chilla som betyder ’softa, ta det lugnt’ har kommit in i svenska språket från engelskans chill som betyder ’kyla ner, lugna ner’ (SAOL). Ungdomar använder även slangord som kommer från mångspråkiga omgivningar, exempelvis para som betyder ’pengar’ och kommer från det turkiska språket samt slangordet gitta som betyder ’stick iväg’ och även det kommer från det turkiska språket där git betyder ’gå’ (Josephson, 2004:67).
Även användningen av så kallat fult språk, som svordomar och könsord,
förknippas med ungdomar. En av många anledningar till att ungdomar använder fult språk är för att uppmärksammas och hetsa upp föräldrar, lärare eller andra
människor (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:262). ”Traditionellt har svenska
svordomar haft en religiös laddning och brutit mot protestantiska tabun med ord som fan och jävlar” (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:264), men på senare år har
användningen av relativt kraftfulla uttryck som hänsyftar på sex, kroppsdelar och kroppsutsöndringar samt dödshot ökat.
I och med digitaliseringen och olika mediers framväxt har ett nytt språk vuxit fram. Särskilt ungdomar har varit snabba på att snappa upp nya medier, bland annat sociala medier som Instagram, Facebook och TikTok, vilket har resulterat i ett nytt språk i mobilen. Det nya språket i mobilen håller sig nära talspråket, och språket i chattar och sms bör vara kort, snabbt och personligt, genom att använda
förkortningar, många emojis (definieras i SAOL som känslo-ikon) och egna stavningar (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:261). Förkortningar som används i
8
ungdomars internetspråk är exempelvis tbx istället för tillbaka, iaf istället för i alla fall, initialförkortningar som LOL istället för ’laugh out loud’ och BRB istället för ’be right back’ (Bellander, 2010:27–28).
I detta kapitel har olika aspekter av ungdomsspråk behandlats, dock inte alla, från ungdomars tendens att använda svordomar till ungdomars sätt att skapa ett nytt språk via mobilen. Dock fokuserar denna studie på enbart två utmärkande drag i ungdomsspråk, vilka är diskurspartiklar och slangord.
2.3.2 Ungdomsspråk i skolan
Ungdomars sätt att använda språket i dagsläget, särskilt med tanke på dagens teknologi, förmedlas information snabbt och kort genom bilder, symboler och förkortningar (Josephson, 2004:50). Med tanke på att större delen av vår kommunikation sker via telefon och Internet i dag, har många oroats över att
språkbruket i olika medier har en påverkan på ungdomars sätt att använda språket i mer allmänna sammanhang, som exempelvis i skolan. Språket som används bland ungdomar kännetecknas av förkortningar, slang, diskurspartiklar osv. (se kapitel 2.3.1), vilket inte brukar anses höra hemma i vårdat språkbruk och särskilt inte i skolans värld.
Ungdomars sätt att använda språket i en särskild kontext, som exempelvis i skolan, grundar sig i individers sociala samspel och samhörighet (Kotsinas, 2002:164). Kotsinas menar vidare att skolan har i uppdrag att undervisa standardspråket i skolverksamheten eftersom det har en betydande roll för det samhälle vi lever i, samtidigt som det kan vara besvärligt för en lärare, en vuxen individ, att balansera fokuset på standardspråket i skolan utan att vara nedlåtande gentemot ungdomars sätt att använda språket (ibid).
En undersökning om ungdomars vardagliga interaktion i olika kontexter, bland annat skolan, hemmet och fritiden, har tidigare genomförts av Theres Bellander (2010). Undersökningen genomfördes genom att tre tjejer och tre killar från en stadsskola, en landsortsskola och en förortsskola observerades i en vecka i olika kontexter. Resultatet från Bellanders studie (2010:202) visar att ungdomarnas sätt att använda språket skiljer sig åt beroende på var de talar. Studien påvisar alltså att ungdomar anpassar sitt språk efter den situation de är i. Exempelvis i skolan talar eleverna på ett sätt medan de kommunicerar med varandra på ett annat sätt på fritiden. Bellanders studie undersökte tyvärr inte ungdomars interaktiva texter i förhållande till svenska språkets skriftspråksnormer, som är fokuset i denna studie.
9
En studie av Diana Alfsson (2012), på Karlstads universitet, har undersökt ungdomsspråkets inverkan på skriftspråket genom att undersöka om ungdomar tappar standardspråket om ungdomsspråk används inom skolan, med fokus på högstadiet. I Alfssons studie användes olika tillvägagångssätt. Bland annat valdes ett antal elevtexter ut för att hitta förekomsten av ungdomsspråk, en enkätundersökning genomfördes där enkäten enbart skickades ut till lärare samt intervjuer med fem elever. Eftersom min studie fokuserar på lärares perspektiv presenteras enbart resultatet från Alfssons enkätundersökning. Resultatet av enkätundersökningen i Alfssons studie visar att många lärare har positiva attityder till nyord som används och anser att chatt/ungdomsspråket är en utfyllnad där olika ord kan användas i både poesi och i novellanalyser ”då det speglar hur karaktärerna talar” (Alfsson, 2012:27). Däremot är andra lärare oroliga över att eleverna tappar sitt formella skriftspråk och möjligtvis kommer fortsätta skriva på ett ovårdat sätt om eleverna tillåts använda ungdomsspråk inom skolans värld. Flera av lärarna hade i enkäten kommenterat att eleverna är duktiga på att skriva och är väl medvetna om korrekt skriftspråk i texter men inte använder det, möjligtvis för att de inte vill (Alfsson, 2012:26).
2.4 Språkattityder
Traditionellt har det allmänna begreppet attityd flera ordboksbetydelser. SAOL definierar begreppet attityd som en ”inställning till ngt; kroppsställning; egen självsäker stil: ett band med attityd”, medan begreppet definieras på annat sätt vad gäller attityder gentemot språk. Vi hör ett sätt att prata och bildar oss en uppfattning om olika individer och grupper. Denna uppfattning som vi bildar oss går under
begreppet språkattityder (Bijvoet, 2013:122).
Attitydforskarna Ellen B. Ryan, Howard Giles och Richard Sebastian definierar det språkliga begreppet som ”any affective, cognitive or behavioural index of
evaluative reactions toward different language varieties or their speakers” (Ryan, Giles & Sebastian, 1982:7). Attityder är ett begrepp som delas in i tre komponenter: kognitiv (kunskapsinriktad), affektiv (känslomässig) och konativ (handlingar) (Einarsson, 2009: 217–218). Enkelt uttryckt kan språkattityder beskrivas som människors känslor och reaktioner på språkliga varieteter eller deras talare (Bijvoet, 2013:128). Attityder är ingenting vi människor föds med utan de tillkommer under livets gång genom socialisation (Bijvoet, 2013:126). Bijvoet (2013:129) beskriver vidare att språkattityder kan gälla språkets olika nivåer, vilket innebär att en person
10
kan ha attityder till ett visst språk men även till språkvariation, såsom dialekter eller standardspråk. Personen kan också ha attityder till användningen av vissa fraser, distinkta varianter eller ljud.
I denna studie används det språkliga begreppet språkattityder som Ryan, Giles och Sebastian definierar begreppet, som betonar begreppets tre komponenter och fokuserar på en individs kognitiva, affektiva och konativa reaktioner på
ungdomsspråk i elevers skrivna texter i skolan.
2.4.1 Attityder till ungdomsspråk
Ungdomsspråk har länge intresserat många forskare och är därmed inget nytt
forskningsområde. I alla tider har det funnits negativa tankar om och reaktioner mot ungdomsspråket. Äldre generationer har alltid uttryckt sin bestörtning över
ungdomars sätt att använda språket (Gunnarsdotter Grönberg, 2013:243) och den äldre generationen vill utrota slang och det fula språket som ungdomar använder sig av, men ungdomsspråk är något som alltid kommer att finnas eftersom det hänger ihop med ”ungdomars levnadsvillkor och olika livsstilar” (Einarsson, 2009:196).
Ungdomars sätt att använda språket är just för att markera ungdomligheten. Deras sätt att tala har även provocerande inslag gentemot vuxna, det vill säga reta upp de vuxna som försöker bevara det korrekta och språkriktiga språkbruket (Einarsson, 2009:204). Det är dock inte enbart vuxna som har en negativ bild av ungdomsspråket, utan ungdomar har även en negativ bild av vuxna och anser att ”’Vuxna, det är fienden’, och man får anstränga sig för att inte bli sådan” (Einarsson, 2009:204).
Som tidigare nämnts, har den äldre generationen varit bekymrade över ungdomars sätt att använda språket. Vad som verkar vara bekymret med ungdomsspråk är starkt relaterat till ungdomarnas fritidsnöjen, aktiviteter och klädvanor, men främst hur ungdomar väljer att använda sitt språk (Kotsinas,
2002:13). Kotsinas nämner bland annat att några av anledningarna till att ungdomar använder sitt språk på ett uttrycksfullt sätt är eftersom ungdomsperioden är en tid då känslor är i rörelse och de har inte utvecklat sina kunskaper i att behärska språket fullt ut. Därför inträffar det att ungdomar uttrycker sig på ett sätt som inte hör hemma i vårdat språkbruk som exempelvis i skolans värld (Kotsinas, 2002:52). Sådana situationer där ungdomar inte är tillräckligt mogna för att urskilja olika sätt att tala eller uppföra sig och använder sig av vad som uppfattas som ovårdat
11
språkbruk i situationer där vårdat språk krävs resulterar i negativa attityder gentemot ungdomars sätt att använda språket (Kotsinas, 2002:53).
Attityder till ungdomsspråk är ett område som det har forskats en hel del om. En tidigare studie, lik denna, om ungdomars skriftspråk har genomförts av Fredrik Fjellström (2011). Fjellströms studie undersökte i vilken utsträckning ungdomsspråk förekommer i elevproducerad text i skolan samt svensklärares attityder gentemot dessa ungdomsspråkliga inslagen. Fjellström använde sig av en kvalitativ metod där textanalys och intervjuer genomfördes. Resultatet, vad gäller svensklärarnas attityder gentemot förekommande ungdomsspråk i elevers skrivna texter, visade att lärarna anser att sådant språk i texter är oacceptabelt och de betonar att eleverna bör lära sig och bemästra skillnader mellan tal- och skriftspråk. Däremot understryker lärarna att texttyp är en viktig faktor, det vill säga i vissa skoluppgifter kan det vara acceptabelt att eleverna använder sig av ungdomsspråkliga inslag då det är lämpligt i kontexten. Slutsatsen som kan dras av Fjellströms studie är att eleverna ska förses med
kunskaper om skriftspråksnormer så att de kan anpassa sitt språk efter situation, vilket kommer att gynna dem i vidare studier och arbetsliv.
2.5 Lärares bedömning av ungdomsspråk i text
Svenskämnets centrala innehåll understryker att eleverna ska utveckla sitt skriftspråk så att det fungerar i både studie- och arbetslivet. Det är en självklarhet att elevers skriftspråk inte utvecklas av sig självt, utan skolan har i uppdrag att utveckla elevers skriftspråkskompetens. Skrivandet fungerar som en del av svenskämnets helhet. I läroplanen understryks särskilt ”[k]unskaper om språkriktighet i text” (Skolverket, 2011:160), vilket innebär att lärare har i uppgift att hjälpa eleven att komma vidare i sitt skrivande.
En viktig del i lärares jobb är att sätta betyg på en text, och flera faktorer bidrar till en lärares bedömning. I ämnet svenska tittar läraren på flera kunskapskrav för att kunna bedöma en elevs text, exempelvis hur väl texten är mottagaranpassad, sammanhängande, hur källor presenteras och skriftspråket (Skolverket, 2011:162– 163). När man talar om bedömning av skriftspråket i en elevs text utgår man oftast ifrån om ”[s]pråket är till viss del anpassat till syfte, mottagare och
kommunikationssituation” (Skolverket, 2011:163), men hur bedömer en lärare elevtexter som består av särskilt mycket ungdomsspråk?
12
Först och främst är det viktigt att betona att bedömningen beror på vilken typ av text som eleverna skriver. Palmér och Östlund-Stjärnegårdh (2015:28) understryker att språket skiljer sig åt i skrivning av olika texter, som exempelvis i loggböcker, debattartikel eller personlig essä, trots att samma ämne behandlas. Vad gäller
bedömning av språk och stil i elevers texter, generellt sett, ”gäller att språket ska vara varierat och så tydligt att läsaren utan problem förstår texten” (ibid). Författarna betonar att ett variationsrikt språk bidrar till en välskriven och läsbar text som inte anses vara långtråkig. Här betonas elevernas grammatiska kunskaper som att kunna bygga upp nominalfraser och fundament. Dessutom betonas att en elevs
skriftspråkskompetens har starkt utvecklats när hen kan anpassa sitt språk och stil efter genre, samt att ett stilistiskt språkbruk förknippas med ett högt betyg (Palmér & Östlund-Stjärnegårdh, 2015:29).
Däremot påpekar Palmér och Östlund-Stjärnegårdh (2015:29) att en elev som inte följer allmänt godtagna skrivregler kan besvära den som läser texten och avleda hen från det faktiska ämnet i texten. ”Brott mot skriftspråkets normer kan också göra att textens budskap inte når fram” (ibid), vilket innebär att texten tappar sitt syfte och därmed bedöms på en lägre nivå. Därmed påverkar språkriktigheten bedömningen av textens kvalitet och distraherar läsaren från själva innehållet och från textens
budskap.
I en tidigare studie av Louise Sjöstrand (2013) undersöktes hur lärare bör bedöma språkriktighet i elevers texter, med fokus på årskurs 1 i gymnasieskolan. Sjöstrand genomförde undersökningen genom att intervjua olika språkforskare för att fånga deras perspektiv på kursplanens krav för språkriktighet i Svenska 1, samt vilken nivå av språkriktighet som gäller för att eleverna ska bedömas ha uppnått kravet. Utifrån undersökningen kunde Sjöstrand dra slutsatsen att ”språkforskare allmänt anser att tydlighet och störningsfaktorer har en stor påverkan på bedömningen av
språkriktighet” (Sjöstrand, 2013:32). Slutsatsen innebär att elevens text bör vara tillräckligt tydlig och lätt för läsaren att uppfatta utan några större störningar. Dessutom är det viktigt att textens budskap tydligt framträder utan några större problem för läsaren.
13
3. Metod
Syftet med denna studie var att dels undersöka attityderna hos gymnasielärare på tre gymnasieskolor i Stockholm beträffande förekomsten av ungdomsspråk i elevernas skriftliga produktion inom svenskämnet, med fokus på diskurspartiklar och slang, dels att undersöka lärarnas syn på vikten av att skriva formellt i skolans texter. Denna studie är huvudsakligen kvantitativ och genomfördes genom ett digitalt
frågeformulär för att nå fler respondenter på distans. I detta kapitel finns en
detaljerad beskrivning av respondenterna, metod för datainsamling och analys samt uppställningen av frågeformuläret och frågorna.
3.1
Respondenter
Antalet respondenter totalt var 52. Respondenternas svar gällande hur länge de har undervisat i svenska varierade, vilket innebär att arbetserfarenheterna skiljer sig åt. Tabell 1. Översikt över respondenterna
Kön Respondenter Kurs i svenska Respondenter Kvinna 32 Svenska 1 19 Man 20 Svenska 2 17 Annat 0 Svenska 3 16 Totalt: 52 Totalt: 52
Tabell 1 ger en översikt över respondenterna i denna studie. Tabellen visar att 52 lärare deltog i studien, varav 32 kvinnor och 20 män. I tabell 1 presenteras även vilken kurs i svenska de deltagande lärarna vid insamlingstillfället undervisar i. Alla tre kurser i svenska, betonas i läroplanen, strävar mot att utveckla elevernas
kunskaper om språkriktighet i text (Skolverket, 2011:160).
För att ta reda på lärares attityder gentemot ungdomsspråk och hur de förhåller sig till ungdomsspråk som förekommer i elevernas skrivna texter är det viktigt att presentera lärarnas arbetserfarenheter i svenskundervisning (se tabell 2).
14
Tabell 2. Översikt över lärarnas arbetserfarenheter.
Gymnasium Respondenter Arbetserfarenhet (år) Respondenter Gymnasium X 17 1–5 år 19 Gymnasium Y 20 6–10 år 22 Gymnasium Z 15 11–15 år 11 Totalt: 52 Totalt: 52
Tabell 2 presenterar antal respondenter vid varje gymnasieskola för tillförlitlighetens skull. Med hänsyn till etiskt förhållningssätt och anonymitet har jag döpt
gymnasieskolorna till gymnasieskola X, Y och Z. Dessutom presenterar tabell 2 lärarnas arbetserfarenheter i svenskundervisning. I frågeformuläret (se fråga 4, Bilaga 1) fick lärarna fritt besvara hur många år de undervisat i ämnet svenska; dock delades deras arbetserfarenheter in i tre olika årskategorier som är 1–5 år, 6–10 år och 11–15 år. Tabellen visar att 19 lärare har mellan 1–5 års arbetserfarenheter, 22 lärare har mellan 6–10 års erfarenheter och 11 lärare har 11–15 års
arbetserfarenheter.
3.2 Metod för datainsamling
Studien genomfördes bland gymnasielärare på tre olika gymnasieskolor runtom i Stockholm. De skolor som användes i denna studie valdes utifrån bekvämlighet, ett så kallat bekvämlighetsurval genomfördes (Denscombe, 2018:71). Att hitta
respondenter var relativt enkelt. Jag kontaktade främst kollegor, men även vänner och andra lärare som arbetar vid olika gymnasieskolor och frågade om data kunde insamlas där. Vilken kurs i svenska lärarna undervisar i var inte relevant för denna studie eftersom studien behandlar ungdomars sätt att använda språket och inte vad som behandlas under kursernas gång. En möjlig begränsning skulle dock vara hur mycket elevernas skriftspråk har utvecklats från att de började gymnasiet till sista året på gymnasiet, det vill säga om lärarna möjligtvis såg en skillnad på elevernas sätt att skriva förut i jämförelse med nu. Även om elevernas skriftspråk utvecklats under
15
gymnasietidens gång, förekommer fortfarande utmärkande drag i elevernas sätt att skriva som förknippas med ungdomsspråk.
Frågeformuläret består av 19 frågor. Frågeformuläret skapades i Google Forms och distribuerades digitalt genom att en länk skickades till lärarna. När det gäller tid och enkelhet var frågorna strukturerade för att lätt kunna förstås och bestod av både öppna och slutna frågor, flervalsfrågor och Likert-skalor. Lärarna informerades om att frågeformuläret var anonymt, att inga personuppgifter skulle avslöjas, att de hade rätt att avbryta deltagandet när de ville, och att uppgifterna endast kommer att användas för denna studie.
Studien är huvudsakligen kvantitativ och ett frågeformulär valdes för att samla in data främst för att nå ett större antal respondenter och på grund av fördelen med att involvera individer på distans, vilket är särskilt viktigt i dagsläget på grund av
COVID-19. Dessutom verkar en kvantitativ metod gynna forskning i större skala ”med större antal och kvantiteter. Ju större antal som ingår, desto mer sannolikt är det att resultaten statistiskt sett är tillförlitliga och går att generalisera” (Denscombe, 2018:23). Till en början var jag tveksam till att använda ett frågeformulär, eftersom de inte är tillräckligt tillförlitliga för att visa respondenternas sanna attityder. Med tanke på att språkattityder är relaterade till en persons tankar och känslor är det svårt att verkligen mäta en persons mentala tillstånd och tankar om ett språk.
Frågeformuläret inkluderade emellertid både öppna och slutna frågor, där de öppna frågorna gjorde det möjligt för respondenterna att öppet dela sina personliga åsikter om ämnet. Enligt Agheyisi och Fishman (1970) kan ett frågeformulär som består av både slutna och öppna frågor vara till nytta. Fördelen med öppna frågor är att uppmuntra respondenterna att fritt uttrycka sina individuella åsikter kring ämnet (Agheyisi & Fishman, 1970:147), medan fördelen med slutna frågor är att avlägsna ”the problem of respondents’ failing to focus on the expected dimension, since all they have to do is choose from a set of provided categories” (Agheyisi & Fishman, 1970:148). Alltså finns det enligt Agheyisi och Fishman fördelar med att använda ett frågeformulär vid forskning kring attityder, då öppna frågor ger respondenten en möjlighet att uttrycka sina individuella åsikter, och slutna frågor underlättar för respondenten att välja från nämnda kategorier. Därför ansåg jag att det skulle vara tillräckligt och lämpligt att använda ett frågeformulär för att ge tillförlitliga resultat.
16
3.2.1 Frågeformuläret
Frågorna i frågeformuläret, samt deras koppling till syfte och forskningsfrågor, diskuteras mer detaljerat i detta avsnitt. Det fullständiga frågeformuläret finns i Bilaga 1.
Frågeformuläret tog cirka 10 minuter att svara på. Några av frågorna i formuläret var obligatoriska att svara på för att komma vidare till nästa fråga, vilket utfördes för tillförlitlighetens skull och i förhållande till forskningsfrågorna. Ett par inledande frågor ställdes i första avsnittet för att fastställa lärarnas kön, vilken skola de arbetar på, vilken kurs i svenska de undervisar i och arbetserfarenhet inom svenskämnet. Trots att dessa inledande frågor inte var fokuset i studien, ställdes ändå ett par frågor vad gäller kön, arbetsplats och arbetserfarenhet eftersom det kan vara intressant att se hur lärare med olika erfarenhet, på olika arbetsplatser svarar på frågeformuläret. En av de inledande frågorna behandlar lärarnas arbetsplats och ställdes för
tillförlitlighetens skull. Med hänsyn till etiskt förhållningssätt och anonymitet har gymnasieskolornas namn emellertid inte presenterats i resultatet.
Frågeformuläret delades in i fem olika avsnitt, där varje avsnitt behandlade ett separat ämne. Syftet med andra avsnittet (frågor 5–9, Bilaga 1) var att få en allmän syn på elevers sätt att använda språket i skolan, utifrån lärarnas perspektiv. Frågorna i detta avsnitt fokuserar på hur ofta ungdomsspråk förekommer i klassrummet, både i tal och skrift samt lärarnas syn på språkriktighet inom skolans värld. De flesta
frågorna var utformade som flersvarsfrågor, förutom fråga 8 (obligatorisk fråga) som var en Likert-skala och fråga 9 som var en öppen fråga där lärarna fick uttrycka sig fritt. En nackdel med Likert-skalan i fråga 8 är att skalan från 1 till 5 ger lärarna ett enkelt ”mitten-alternativ”; dock ville jag inte tvinga dem att välja mellan ”ja och nej” eftersom de uppriktigt kanske tycker att det är relativt viktigt att elever skriver formellt.
Avsnittet därpå, avsnitt 3 (frågor 10–12, Bilaga 1), behandlade främst lärarnas syn på elevers användning av ungdomsspråk i deras skrivna texter. Syftet med första frågan (obligatorisk) var att få en djupare inblick i vad lärarna tycker om
ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter. Resterande frågor i detta avsnitt berör lärarnas intryck av ungdomsspråk som förekommer i elevernas skrivna texter, om ungdomsspråk ger ett oseriöst intryck av eleven eller om det fångar
17
Vidare i frågeformuläret kommer vi fram till avsnitt 4, som enbart består av en fråga (fråga 13, Bilaga 1) och är obligatorisk att besvara. Frågan var utformad för att undersöka lärarnas attityder till ungdomsspråk i skrivna texter i form av en Likert-skala. Lärarna uppmanades läsa några korta texter och ranka dem från en skala 1 (mycket dåligt) till 5 (mycket bra). Det var fyra korta texter som lärarna skulle läsa och som innehåller olika utmärkande ungdomsspråkliga drag, främst
diskurspartiklar och slangord. Lärarna fick även chansen att kommentera på varje exempeltext. Exempeltext 1 (se Bilaga 1) är egentligen en samtalstext tagen från Gunnarsdotter Grönberg (2013:244) men presenteras som en skriven text i frågeformuläret, medan resterande tre exempeltexter är påhittade och inkluderar både diskurspartiklar och slangord för att utröna lärarnas reaktioner. Dessutom, även här, är en nackdel med denna Likert-skala, då skalan är från 1 till 5 vilket ger läraren ett enkelt ”mitten-alternativ”, men som tidigare nämnts vill jag inte tvinga dem att välja ”antingen-eller”, utan lärarna möjligtvis genuint tycker att texten är
genomsnittlig: varken bra eller dålig. Av reliabilitetsskäl inkluderades korta texter så att lärarna kunde läsa och se hur en text med olika utmärkande drag för
ungdomsspråk kan se ut innan de rankade texten. För att resultaten ska vara korrekta är det bättre att lärarna läser texter som innehåller ungdomsspråk än inte läser alls. Annars kan resultaten inte vara tillförlitliga, om lärarna tror att de vet hur en text med utmärkande ungdomsspråkliga drag ser ut, även om de inte gör det på grund av att de själva exempelvis aldrig har haft elever som skrivit ungdomsspråk i sina texter.
Det sista avsnittet (frågorna 14–19, Bilaga 1) fokuserar på hur ungdomsspråket påverkar elevernas skriftspråk i skolan. Frågorna syftade till att undersöka hur lärare bedömer elevers skrivna texter som består av ungdomsspråk. Nästan alla frågor i detta avsnitt var öppna frågor, förutom fråga 16 som var en flersvarsfråga, där lärarna kunde förklara hur de tänker kring ungdomsspråk i text och bedömning av den
texten.
3.3 Databearbetning
Svaren till frågeformuläret samlades in i Google Forms som innehåller en funktion som sammanställer resultaten åt forskaren. För att se insamlade data i Google Forms klickade jag på fliken ”Svar” som visade alla frågeformulärens svar i form av diagram och tabeller. Däremot bestämde jag mig för att själv framställa alla diagram och tabeller, eftersom Google Forms inte återspeglade svaren på det sätt jag behövde.
18
Som exempelvis kan nämnas att vad gäller Likert-skala-frågorna skapade Google Forms ett diagram för varje exempeltext, medan jag skapade en tabell som framställer resultatet för alla exempeltexter för att påvisa likheter och skillnader mellan dem. Studiens resultat presenterades i både diagram och tabeller, oavsett typ av fråga. För de frågor där respondenterna hade möjlighet att dela sina tankar, skapades tabeller som består av kommentarer som representerar lärarens svar, det vill säga representativa kommentarer.
3.4 Reliabilitet och validitet
En viktig del inom forskningsvärlden är begreppen reliabilitet och validitet. Begreppet reliabilitet innebär ”tillförlitlighet” och syftar till att undersöka om
mätningarna är korrekt genomföra (Thurén, 2007:22). Reliabilitet handlar även om att metoden som valts för undersökningen ska kunna ge samma resultat vid olika tillfällen och genomföras av olika forskare. Denscombe (2018:23) menar att en kvantitativ metod gynnar forskning i större skala eftersom antalet respondenter är fler. Ju fler respondenter som deltar i undersökningen, desto mer resulterar den i ett tillförlitligt och generaliserbart resultat. Däremot var den genomförda
undersökningen begränsad till tre gymnasieskolor i Stockholm och en relativt liten grupp individer, vilket innebär att resultatet inte kunde generaliseras och överföras på andra individer. Om denna studie skulle genomföras på en annan skola, andra lärare och i ett annat geografiskt område, hade resultatet troligtvis blivit annorlunda.
Validitet är ett begrepp som används för att undersöka om studien mäter det den är avsedd att mäta (Thurén, 2007:23). Därför är det viktigt att jag som forskare kan bedöma om det finns ett annat sätt att tolka resultatet på. Jag bedömer att min studie har god validitet då mina informanter var gymnasielärare och jag ställde relevanta frågor för att undersöka gymnasielärares attityder till ungdomsspråk. Dessutom har jag använt mig av en enkätundersökning som besvarats anonymt av respondenterna, vilket innebär att jag inte haft någon relation till respondenterna och därmed inte påverkat hur svaren framställts.
19
3.5 Forskningsetik
Vetenskapsrådet (2002) betonar att forskningsetik gäller frågor om hur människor som deltar i forskning som subjekt eller respondenter kan behandlas. I denna studie har jag utgått ifrån de fyra forskningsetiska kraven: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002:6). Innan respondenterna svarade på frågeformuläret informerades de om syftet med frågeformuläret och försäkrades om att deras deltagande skulle vara anonymt och frivilligt. Ingen personlig information samlades in och den insamlade informationen användes endast i denna studie. Respondenterna kunde svara på så många eller så få frågor som de valde, och de hade rätt att avbryta deltagandet när de ville.
20
4. Resultat
Detta kapitel presenterar resultaten från frågeformuläret. För att presentera
resultaten på ett tydligt och strukturerat sätt har kapitlet delats in i tre underavsnitt som vart och ett representerar en forskningsfråga.
4.1 Användning av ungdomsspråk i skolan
Ett av avsnitten i frågeformuläret fokuserade på elevernas användning av ungdomsspråk i klassrummet. Avsnittet behandlade hur ofta lärarna möter ungdomsspråk i elevernas tal och skrift i skolan samt hur lärarna ser på formellt skrivande i elevers texter. Figur 1 visar hur lärarna upplever att ungdomsspråk används i klassrummet, både i tal och skrift.
Figur 1. Ungdomsspråk i skolan.
Majoriteten av lärarna, 33 av 52, anser att ungdomsspråk förekommer i elevernas tal väldigt ofta och 17 lärare anser att ungdomsspråk förekommer i elevernas tal ibland. Enbart två lärare anser att ungdomsspråk i elevernas tal sällan förekommer och ingen lärare upplever att ungdomsspråk inte förekommer i elevernas tal. Däremot skiljer sig resultatet åt vad gäller elevernas skrivna texter då nio lärare ser att ungdomsspråk ofta förekommer i elevernas skrivna texter. Tio lärare uppger att eleverna ibland skriver ungdomsspråk i sina texter, 15 lärare att ungdomsspråk sällan förekommer i deras texter och 18 lärare att ungdomsspråk aldrig förekommer i elevernas texter. Resultatet som sticker ut i figur 1 är att lärarna anser att ungdomsspråk förekommer,
33 17 2 0 9 10 15 18 0 5 10 15 20 25 30 35
Ofta Ibland Sällan Aldrig
A n tal lär ar e
Hur ofta förekommer ungdomsspråk i
klassrummet?
21
mer eller mindre, i alla elevers tal och att inte en enda elev inte använder sig av ungdomsspråk.
I frågeformuläret ställdes även en fråga gällande hur viktigt lärarna anser det är att elever skriver formellt i skolans texter (se fråga 8, Bilaga 1). Resultatet visas i figur 2.
Figur 2. Vikten av att skriva formellt i skolans texter.
I figur 2 illustreras vad lärarna tycker om formellt skrivande i skolan. Alla lärare anser att det är mer eller mindre viktigt för eleverna att skriva formellt i skolans texter. 14 lärare anser att det är medel-viktigt att eleverna skriver formellt i skolans texter, medan majoriteten av lärarna, 25, anser att det är relativt viktigt att elever skriver formellt, och 13 lärare anser att det är mycket viktigt att eleverna skriver formellt i skolans texter. Resultatet är inte överraskande eftersom frågan besvarades utifrån lärares perspektiv och lärare, framför allt i svenska, har i uppdrag att hjälpa eleverna utveckla sina språkliga kunskaper och lära dem skriva på ett korrekt sätt.
Vad gäller frågan angående om lärarna tycker att det är acceptabelt för eleverna att använda ungdomsspråk i sina skriftliga texter i skolan (se fråga 9, Bilaga 1)
nämner många lärare att ”det beror helt på vad för typ av text de skriver”. Frågan var öppen och lärarna fick själva uttrycka sina tankar, och i det följande redovisas
lärarnas svar:
Acceptabelt att använda ungdomsspråk i skolan…
• I informella skrivuppgifter som skrivs under lektionstid. • I brev eller någon form av loggbok.
• Personligt skriven krönika, poesi, insändare eller skrivandet av bloggar.
0 0 14 25 13 0 5 10 15 20 25 30 Inte alls viktigt 1 2 3 4 5 Mycket viktigt A n tal lär ar e
22
Flera lärare påpekar att det är någorlunda acceptabelt att använda ungdomsspråk när det gäller informella skrivuppgifter under lektionstid eller om det är en texttyp där det är acceptabelt att skriva på ett sätt som anses vara ovårdat, exempelvis en blogg, insändare, loggbok eller krönika. Däremot anser majoriteten av lärarna att det inte är acceptabelt att skriva på ett informellt eller ovårdat sätt i skolans texter. Lärarna nämner att eleverna alltid bör skriva på ett korrekt sätt i skolans texter för att
utveckla sin skriftliga förmåga, men även för att skolan i sig är en plats där eleven bör ta hänsyn till att skriva på ett sätt som anses vara vårdat språk. Dessutom nämnde ett fåtal lärare att eleverna kan skriva på vilket sätt de vill, ungdomsspråkligt, under sin fritid exempelvis på sms till vänner.
4.2 Lärarnas attityder gentemot ungdomsspråk i
elevers skrivna texter
Frågeformuläret innehöll två avsnitt som uttryckligen handlade om lärarnas attityder gentemot ungdomsspråk. Först och främst ställdes en allmän fråga gällande vad lärarna tycker om ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter (se fråga 10, Bilaga 1). Eftersom lärarnas svar var relativt lika har ett antal representativa kommentarer valts ut för att sammanfatta lärarnas attityder gentemot ungdomsspråk (se tabell 3).
Tabell 3. Lärarnas generella attityder gentemot ungdomsspråk i elevers skrivna texter.
Positivt Neutralt Negativt
- Kul att se och lära sig nya saker om
ungdomars sätt att skriva: om det är en informell uppgift! Kan vara positivt att använda i t.ex. poesi.
- Inget jag tänker på. - Beror på vad för typ av
text:
examination=störande att läsa, informell uppgift=låter det passera.
- Stör mig att läsa.
- Inte alls kul att läsa typ och ba 20 gånger i en text. - Irriterande att läsa.
- Inte ok! Det är inte lämpligt att skriva svordomar i en text, oavsett texttyp.
I tabell 3 presenteras lärarnas åsikter kring ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter. Enbart en lärare nämnde att det är intressant att se och lära sig mer om elevers sätt att skriva på; dock understryks att det enbart är ok i en informell
23
skrivuppgift. Resterande lärare hade relativt blandade kommentarer kring ungdomsspråk i text, då många lärare stör sig på att se ungdomsspråkliga drag i elevers texter, medan andra lärare inte lägger ner fokus på det, samtidigt som några lärare nämner att det beror på vilken typ av uppgift det är. Lärarnas svar i denna fråga betonar att texttypen är en bidragande faktor, det vill säga om det är en informell skrivuppgift är det inga konstigheter med att använda informellt språk, medan om det är en skriftlig uppgift som ska bedömas är det inte acceptabelt att ungdomsspråk förekommer i texten. Vilken typ av text det är påverkar alltså lärarnas attityder gentemot ungdomsspråk.
Dessutom berörde två frågor i frågeformuläret hur lärarna uppfattar
ungdomsspråk i elevers skrivna texter (se fråga 11 & 12, Bilaga 1), det vill säga vad får lärarna för intryck av ungdomars sätt att skriva. Resultatet för dessa frågor
presenteras i figur 3.
Figur 3. Lärarnas intryck av elevers skrivna texter som innehåller ungdomsspråk. Som vi kan se i figur 3 får lärarna ett relativt negativt intryck av ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter. Många lärare anser att ungdomsspråk som förekommer i elevers texter ger ett oseriöst intryck av eleven, och ungdomsspråket i deras texter väcker inte lärarnas uppmärksamhet eller intresse för texten som skrivits.
I avsnittet därpå i frågeformuläret (se fråga 13, Bilaga 1) blev lärarna tillfrågade att läsa några korta texter och ge ett omdöme på en skala 1 (mycket dåligt) till 5
0 3 26 15 8 17 23 9 3 0 0 5 10 15 20 25 30 STÄMMER INTE 1 2 3 4 5 STÄMMER BRA
Vad får lärarna för intryck av
ungdomsspråk i elevers texter?
24
(mycket bra). Lärarna skulle utgå ifrån sin uppfattning och inställning till hur texterna är skrivna. I tabell 4 presenteras resultatet för denna fråga.
Tabell 4. Lärares attityder gentemot olika texter som innehåller ungdomsspråk.
Texter 1 (mycket dåligt) 2 3 4 5 (mycket bra) Medel-värde Exempel 1 4 16 32 0 0 2.5 Exempel 2 1 13 25 13 0 3.0 Exempel 3 0 3 30 19 0 3.3 Exempel 4 21 19 10 2 0 1.9
Tabell 4 visar hur lärarna har bedömt/rankat de olika texterna som innehåller
ungdomsspråk. Siffrorna i tabellen är antalet lärare, förutom kolumnen till höger som visar medelvärdet för varje exempeltext. Som framgår av denna tabell har
exempeltexterna fått olika omdöme och ingen lärare bedömde att någon av texterna var mycket bra (nummer 5 på skalan). Som tabell 4 visar var exempeltext 3 den mest fungerande texten trots förekommande ungdomsspråk och fick högst omdöme av lärarna (rankades som 4 på skalan), medan exempeltext 4 bedömdes som den sämsta texten och rankades som 1 på skalan (mycket dåligt) av hela 21 lärare. Även
medelvärdet visar att exempeltext 3 är den text som fick bäst omdöme av lärarna (medelvärdet 3.3), och exempeltext 4 fick sämst omdöme (medelvärdet 1.9).
Exempeltext 1 fick ett genomsnittligt medelvärde på 2.5, då majoriteten av lärarna, 32 av 52, rankade texten som 3 på skalan och övriga 20 lärare rankade texten lägre på skalan. Vad gäller exempeltext 2 hade lärarna kluvna åsikter kring texten, då 25 lärare bedömde texten som 3 på skalan, och exakt lika många lärare, 13, rankade texten som 2 och 4 på skala, medan enbart en lärare rankade texten som 1 på skalan. Exempeltext 2 fick ett relativt högt omdöme, baserat på medelvärdet 3.0.
Till denna fråga, nummer 13, i frågeformuläret fick lärarna möjlighet att skriva kommentarer under varje exempeltext och det visar sig att exempeltext 2 och 3 (som fick högst omdöme) fick ett flertal kommentarer av lärarna, bland annat att ”texten var inte så farlig att läsa” och ”sådana småsaker kan man se över”. Sådana
25
som utmärkande drag i ungdomsspråk, medan exempeltext 4 inte alls fick några kommentarer. Vad som sticker ut i detta resultat är att exempeltext 4 fick sämst omdöme och är den enda texten som innehåller slangord. Möjligtvis kan det vara så att lärarna enkelt kan låta ett fåtal diskurspartiklar i en text passera, medan slangord i en text inte alls är acceptabelt och bedöms mycket lågt.
4.3 Ungdomsspråkets påverkan på bedömning av
textens kvalitet
Det sista avsnittet i frågeformuläret fokuserade på hur det talade ungdomsspråket påverkar elevers skriftliga texter.
Första frågan i avsnittet (se fråga 14, Bilaga 1) var: Anser du att talat ungdomsspråk påverkar elevernas skriftspråk i skolan? I tabell 5 presenteras resultatet för denna fråga.
Tabell 5. Lärares syn på om talat ungdomsspråk påverkar elevers skriftspråk.
Svar: JA NEJ
Antal lärare: 22 30
Tabell 5 presenterar lärares perspektiv på talat ungdomsspråk i relation till elevers skriftspråk i skolan. 22 lärare anser att talat ungdomsspråk påverkar elevers skriftliga produktion, medan 30 lärare anser att det talade ungdomsspråket inte påverkar elevernas skriftspråk. Lärarna hade dessutom möjlighet att motivera sitt svar, eftersom denna fråga var öppen, vilket resulterade i motiveringar av följande slag:
• JA – talat ungdomsspråk bidrar till att eleverna glömmer bort att man måste skriva formellt ibland och tänka på språkriktighet. Ungdomsspråket har blivit elevernas sätt att använda språket, både muntligt och skriftligt.
• NEJ – ungdomarna idag är väldigt duktiga på att anpassa sitt språk efter situation och kontext, de vet hur de ska göra. När de skriver en skoluppgift förkortar de inte ord eller använder sig av slang i lika stor omfattning som de gör på fritiden.
Den följande frågan i frågeformuläret gällde om lärarna själva har elever som ofta skriver på ett ungdomsspråkligt sätt i sina texter och gärna ge exempel på vilka typer av ungdomsspråk som förekommer mest. Resultatet visas i tabell 6.
26
Tabell 6. Ungdomsspråk i lärarnas elevers texter.
JA (11 lärare) IBLAND (23 lärare) NEJ (18 lärare)
- Förekommer ofta i elevers texter.
- Exempelvis ord som: typ, oxå, elr, tbx, lol, liksom, sådär.
- Beror på vad det är för text de skriver.
- Exempelvis: chill, iaf, isf, sånhär, typ.
- Förekommer inte i elevers texter.
I tabell 6 presenteras resultatet för hur ofta ungdomsspråk uppges användas i
elevernas texter samt vilka typer av ungdomsspråk som enligt lärarna används mest. Vi kan se att elva lärare nämnt att ungdomsspråk ofta förekommer i elevernas texter i form av både diskurspartiklar och slang, exempelvis typ och lol (laughing out loud). Hela 18 respondenter har inte besvarat frågan, vilket indikerar att ungdomsspråk inte förekommer i deras elevers texter (se fråga 15, Bilaga 1). 23 lärare nämnde att
ungdomsspråk förekommer i elevers texter ibland, beroende på vilken typ av text de skriver, och tillägger att ungdomsspråk inte förekommer när det är en formell
skrivuppgift men förekommer oftare när det är en informell skrivuppgift, exempelvis orden chill, iaf (i alla fall), isf (i så fall), sånhär och typ.
Sista frågan i frågeformuläret som lärarna besvarade lyder: Tror du att förekomsten av ungdomsspråk i elevers skrivna texter skulle kunna påverka bedömning av textens kvalitet? Resultatet presenteras i figur 4:
Figur 4. Lärarnas synpunkter på bedömning av ungdomsspråk i elevers texter. Figur 4 presenterar lärarnas synpunkter på bedömning av ungdomsspråk i elevers skrivna texter och visar att 63 % av lärarna (N=33) anser att förekomsten av ungdomsspråk i elevers skrivna texter påverkar bedömningen av textens kvalitet.
63% 14%
23%
Tror du förekomsten av ungdomsspråk
påverkar bedömning av textens kvalitet?
JA NEJ KANSKE
27
Lärarna uppger att ungdomsspråket stör läsningen, tappar syftet, kommer bort från ämnet, inte passar in i vårdat skriftspråk och definitivt inte passar in skolvärldens texter. Därmed påverkar ungdomsspråket i elevers skrivna texter bedömningen av textens kvalitet mot ett lägre omdöme. 14 % av lärarna (N=7) nämner dock att ungdomsspråket inte påverkar bedömningen av textens kvalitet i helhet om budskapet når fram till läsaren, men bedömningen av texten uppnår inte högsta betyg i förhållande till kunskapskravet gällande språkriktighet. Slutligen påpekar 23% av lärarna (N=12) att förekomsten av ungdomsspråk i elevers skrivna texter kanske skulle kunna påverka bedömningen av textens kvalitet. Dessa tolv lärare nämner att det beror på vilken typ av text som eleverna skriver och beroende på texttyp kan ungdomsspråket fungera olika väl i sitt sammanhang. I en utredande text, till
exempel, påverkar ungdomsspråket textens kvalitet negativt, medan i en krönika där personliga tankar styr texten framåt kan ungdomsspråket fungera väl.
4.4 Resultatsammanfattning
Sammantaget avslöjade resultatet att majoriteten av de tillfrågade lärarna påpekar att det är mycket viktigt att eleverna skriver formellt i skolans texter. Lärarna hade
mestadels negativa attityder gentemot ungdomsspråk som förekommer i elevers skrivna texter eftersom ”texten blir jobbig att läsa och språket är inte lämpligt för skolans texter”, medan enbart en lärare påpekade att det är intressant att se elevers olika sätt att skriva på, självklart med måtta. De fyra exempeltexterna som
presenterades i frågeformuläret (se fråga 13, Bilaga 1) bedömdes olika av lärarna. De texterna som enbart innehöll diskurspartiklar bedömdes medelmåttligt och två av texterna bedömdes lite bättre än medelmåttligt; exempeltext 1 fick medelvärdet 2.5, exempeltext 2 fick medelvärdet 3.0 och exempeltext 3 fick medelvärdet 3.3, medan exempeltext 4, som enbart innehöll slangord, fick sämst omdöme och fick ett
medelvärde på 1.9. Slutligen svarar majoriteten av de tillfrågade lärarna att de tror att förekomsten av ungdomsspråket påverkar bedömning av textens kvalitet, eftersom ungdomsspråket i texten bidrar till att texten tappar sitt syfte och distraherar läsaren på ett negativt sätt.
28
5. Diskussion
I detta kapitel diskuteras resultaten i förhållande till tidigare forskning. Dessutom diskuteras styrkor och svagheter med den valda metoden i denna undersökning.
5.1
Resultatdiskussion
I denna studie har det visat sig att de tillfrågade lärarna lägger tonvikten vid vårdat skriftspråk i skolans texter. Som resultatet avslöjade anser lärarna att det är mycket viktigt att eleverna skriver formellt i skolans texter, men ungdomsspråk anses vara någorlunda acceptabelt i vissa skoluppgifter. Lärarna nämner att ungdomsspråkliga drag i elevproducerade texter är acceptabelt i informella skrivuppgifter, i brev eller form av loggbok och i personligt skriven krönika, poesi, blogginlägg eller insändare. Trots att läroplanen understryker att eleverna ska få möjlighet att reflektera över olika typer av språklig variation (se kapitel 2.2.1) och ungdomsspråk må vara
acceptabelt i vissa skoluppgifter, betonar de tillfrågade lärarna att eleverna alltid bör skriva på ett korrekt sätt i skolans texter bland annat för att utveckla sin skriftliga förmåga men också för att skolan i sig är en plats där eleven bör ta hänsyn till språkriktighet (se kapitel 4.1). De tillfrågade lärarna anser alltså att skolan är en domän där en accepterad och stilistiskt neutral variant av språket bör användas, och därmed förhåller de sig till korrekt språkbruk som lärarna brukade göra förr i tiden, vilket beskrivs av Hultgren (1984). Däremot är dagens ungdomar väldigt duktiga på att anpassa sitt språk efter den situation de är i, vilket beskrivs av Bellander (2010); i skolan talar eleverna på ett sätt medan de kommunicerar med varandra på ett annat sätt på fritiden.
Ungdomars sätt att använda språket idag skiljer sig drastiskt från dåtidens språkbruk. Språket som används bland ungdomar kännetecknas av förkortningar, slang, diskurspartiklar osv. Kotsinas (2002) menar att ungdomars sätt att använda språket grundar sig i individers sociala samspel och samhörighet (se kapitel 2.3.2). De tillfrågade lärarna har exemplifierat att ungdomsspråkliga inslag som typ, oxå, elr, isf och iaf (se tabell 6) förekommer i deras elevers texter. Skolan har dock ett ansvar att undervisa standardspråket i skolan för att lära eleverna den form av ett språk som är ”accepterad och stilistiskt neutral” (Nationalencyklopedin, u.å.), vilket är viktigt för det samhälle vi lever i. Kotsinas (2002:164) menar däremot att det kan
29
vara en utmaning för lärare att fokusera på standardspråket i skolan, eftersom det kan uppfattas som nedlåtande gentemot ungdomars sätt att använda språket.
Även om de tillfrågade lärarna menar att ungdomsspråk kan vara någorlunda acceptabelt i skolans texter, ger de ändå uttryck för relativt negativa attityder gentemot ungdomsspråkliga inslag som förekommer i elevproducerade texter. De tillfrågade lärarna understryker att ungdomsspråk inte väcker lärarens intresse på ett positivt sätt, utan ger i stället ett oseriöst intryck av eleven. Majoriteten av lärarna svarade att det är störande att läsa, texten tappar sitt budskap och att det är
oacceptabelt att skriva svordomar i sin text (se tabell 3). Däremot menar lärarna, som tidigare nämnts, att det helt beror på vilken typ av text som eleverna skriver,
exempelvis krönika eller loggbok, där ungdomsspråkliga drag i vissa fall kan vara acceptabelt. Dessa resultat överensstämmer med Fjellströms studie (2011) som också visade att svensklärare anser att sådana ungdomsspråkliga drag i elevproducerade texter är oacceptabelt och understryker att eleverna bör erhålla kunskaper om
språkriktighet och språknormer. Det är trots allt skolans uppgift att lära ut ett korrekt språk till eleverna och lärarna ansvarar för att eleverna ska bli medvetna om rätt eller fel språkbruk. Även lärarna i Fjellströms studie påpekade att texttyp är en viktig faktor och att ungdomsspråkliga inslag kan vara acceptabelt i vissa texter.
Vad gäller de tillfrågade lärarnas omdöme av de fyra exempeltexterna i frågeformuläret (se fråga 13, Bilaga 1) visade det sig att exempeltexterna fick olika omdömen. Utifrån den femgradiga skalan i fråga 13 visade det sig att exempeltext 1 fick medelvärdet 2.5, exempeltext 2 fick medelvärdet 3.0, exempeltext 3 fick
medelvärdet 3.3 och exempeltext 4 fick medelvärdet 1.9 (se tabell 4). Intressant är att exempeltext 4 fick sämst omdöme och är den enda exempeltexten där bara slangord avviker, medan de andra texterna fick ett någorlunda medelmåttligt omdöme.
Till fråga 13 i frågeformuläret fick lärarna möjlighet att skriva kommentarer under varje exempeltext och det visar sig att exempeltext 2 och 3 (som fick högst omdöme) fick ett flertal kommentarer av lärarna, bland annat att ”texten var inte så farlig att läsa” och ”sådana småsaker kan man se över”. Sådana kommentarer av lärarna fick endast exempeltexterna som innehöll diskurspartiklar som utmärkande drag i ungdomsspråk, medan exempeltext 4 som innehöll slangord som utmärkande ungdomsspråk inte alls fick några kommentarer. Möjligtvis kan det vara så att lärarna enkelt kan låta ett fåtal diskurspartiklar i en text passera, medan slangord uppmärksammas och inte alls är acceptabelt i skolans texter. En möjlig förklaring till
30
detta kan vara att gränsdragningen mellan ungdomsspråk och talspråkliga inslag är vag. Diskurspartiklar är ett sådant utmärkande drag som har olika funktioner i olika kontext och svårt att avgöra om sådant drag är relaterat till skribentens ålder,
eftersom diskurspartiklar även förekommer i formellt och vuxet talspråk, som beskrivs av Gunnarsdotter Grönberg (2013). Slangord anses däremot inte vara talspråkliga inslag, utan slangord har i syfte att fungera som gruppmarkörer för att skapa samhörighet mellan en grupp individer (se kapitel 2.3.1). Skillnaden mellan dessa två utmärkande drag, diskurspartiklar och slangord, kan alltså bero på gränsdragningen mellan ungdomsspråk och talspråk.
Som lärare är vi självklart medvetna om att språket skiljer sig åt i skrivning av olika typer av texter, men elever bör ändå hålla en god språklig nivå för att uppnå högre betyg.Majoriteten av de tillfrågade lärarna betonade att de tror att förekomsten av ungdomsspråk i elevproducerade texter påverkar bedömningen av textens kvalitet. I förhållande till läroplanen fungerar skrivandet som en del av svenskämnets helhet samtidigt som läroplanen understryker att eleverna ska erhålla kunskaper om
språkriktighet i text (se kapitel 2.5). De tillfrågade lärarna svarade att ungdomsspråk som förekommer i texten distraherar läraren, på ett negativt sätt, och leder till att textens budskap inte framförs på ett konsekvent sätt. Även Palmér och Östlund- Stjärnegårdh (2015) betonar att en elevtext som inte följer skriftspråkets normer leder till att textens budskap inte framgår och bidrar till att texten bedöms på en lägre nivå. Vidare verkar studiens resultat gällande bedömning av elevtexter även
överensstämma med Sjöstrands studie (2013) som visade att de intervjuade
språkforskarna anser att elevtexten bör vara tillräckligt tydlig och lätt för läsaren att uppfatta utan några större störningar, samt att textens budskap tydligt bör framgå.
5.2 Metoddiskussion
Denna studie var huvudsakligen kvantitativ och genomfördes genom ett digitalt frågeformulär för att nå fler respondenter på distans. Detta tillvägagångssätt resulterade i enkla svar och inga svårigheter att tolka frågeformulärets svar. En kvantitativ metod valdes av olika skäl, bland annat för att nå ut till ett större antal respondenter och fördelen med att involvera individer på distans. Min tanke är att valet av enkätundersökning, i stället för en annan metod, tog hänsyn till tid. Eftersom respondenterna i denna studie var lärare var en fördel att frågeformuläret inte tog mycket tid att besvara. Som jag vet av min egen erfarenhet har lärare vanligtvis inte
