Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle
Hälsa och samhälle
DET VENÖSA
BLODPROVET -
ETT GEMENSAMT
ANSVAR
EN ENKÄTUNDERSÖKNING
MARIA SIRVIÖ
ISABELL WESTMAN
DET VENÖSA BLODPROVET –
ETT GEMENSAMT ANSVAR
EN ENKÄTUNDERSÖKNING
MARIA SIRVIÖ
ISABELL WESTMAN
Sirviö, M & Westman, I. Det venösa blodprovet – ett gemensamt ansvar. En enkätundersökning. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2009.
Venösa blodprov med hjälp av vacutainersystem tas dagligen inom sjukvården. Det är viktigt att dessa prover tas på rätt sätt både för den diagnos patienten eventuellt får och den eventuella behandlingen. Tidigare undersökning har gjorts på undersköterskor men ingen har gjorts på sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskans rutiner vid venös blodprovtagning såg ut. Studien utfördes på sjuksköterskor på några avdelningar på Universitetssjukhuset i Malmö. Både kvalitativt och kvantitativt analyserings perspektiv har använts med Innehållsanalys som grund i de kvalitativa delarna. Resultatet visar att patientfokus är av stor vikt samt att sjuksköterskornas rutiner varierar inom venös blodprovtagning. Den kliniska tillämpligheten är stor och efterfrågan finns för dessa studier.
Nyckelord: Enkätundersökning, innehållsanalys, omvårdnad, preanalytiska fel, sjuksköterska, venösa blodprov
BLOOD SPECIMEN –
ANYONE’S RESPONSIBILITY
A SURVEY ANSWERED BY NURSES
MARIA SIRVIÖ
ISABELL WESTMAN
Sirviö, M & Westman, I. Blood specimen –anyone’s responsibility. A survey answered by nurses. Degree Project 15 Credit points. Nursing program. Malmo University: Health and Society, Department of nursing, 2009.
Venous blood specimen using a vacutainer system is a daily routine within healthcare and a hospital. It’s important that these tests are administered correct, both for setting diagnose as well as a future possible treatment. A similar study has been done towards nurse assistants but none has been done on nurses. The aim of the survey was to examine nurse’s routine when she collects a blood specimen. The survey was carried out at different departments at The University hospital in Malmo. Both a qualitative and a quantitative method were used to analyze the answers with a content analysis focus on the qualitative parts. The result of the study shows that the patients are in focus as well as the differences in routines when it comes to nurses. The clinical appliance is high as the interests of these studies are highly appreciated.
Keywords: Blood specimen, content analysis, nurse, nursing, preanalytical errors,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Venös blodprovtagning 5 Preanalytiska faktorer 5En arbetsuppgift som inte är yrkesreglerad 6
Sjuksköterskan och det venösa blodprovet 6
Omvårdnad 6
Omvårdnadens olika nivåer 7
Patienten ur ett helhetsperspektiv 7
Handbok för hälso- och sjukvård 7
Medicinsk teknik för sjuksköterskor 8
Tillvägagångssätt vid venösblodprovtagning 8
Förberedelse 8
Teknik 9
Utförande 9
Patientens upplevelse 10
Tidigare forskning 10
Behov av föreliggande studie 11
SYFTE 11 METOD 11 Urval 11 Datainsamling 12 Innehållsanalys 12 Tillvägagångssätt 12 Dataanalys 13 Etiska överväganden 14 RESULTAT 14
Tillvägagångssätt efter ordination 14
Agerande vid svårstucken patient 15
Tiden innan transport av venösa blodprover 15
Osäkerhet om prov skall tas 15
Patientens synvinkel vid ett venöst blodprov 16
Patientens behov bakom det venösa blodprovet 16
Vilka prover skall sjuksköterskan ta och varför tar hon/han dem 16
Sjuksköterskan i samband med det venösa blodprovet 16
Förbättra det venösa blodprovet och hantering 17
Kostnad 17 Hantering 17 DISKUSSION 17 Metoddiskussion 17 Urval 17 Datainsamling 18 Enkätundersökning 18 Dataanalys 19 Studiens trovärdighet 19 Resultatdiskussion 19 Omvårdnadsperspektiv 20 Slutord 21 REFERENSER 23 BILAGOR 25
INLEDNING
Venös blodprovtagning är en vanligt förekommande arbetsuppgift på olika arbetsplatser inom sjukvården. Författarparet har båda två arbetat på
provtagningscentraler vilket gett oss en inblick i provtagningens värld. Hur tas ett blodprov på bästa sätt ur patientens perspektiv? Hur tas ett optimalt blodprov sett ur ett analyseringsperspektiv? Samt hur lever sjuksköterskan upp till det som förväntas av henne inom detta område.
BAKGRUND
Alla människor har rätt att kunna ställa krav på sin vård. Den ska vara både god och säker samt utföras på ett värdigt och professionellt sätt. All vård skall utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Lagen om yrkesverksamhet på hälso– och sjukvårdens område 1998:531 säger att ”Hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonal bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter."
Venös blodprovtagning
Ett blodprov kan tas på ett antal olika sätt; kapillärt vilket innefattar en
provtagning från kroppens ytligaste kärl, kapillärerna, arteriellt där man tar prov från kroppens artärer och vad vi i detta arbete diskuterar, det venösa blodprovet. Venös blodprovtagning används för att undersöka och upptäcka eventuella sjukdomar, förberedelse inför eventuell behandling samt se effekt av behandling (Sjukvårdsrådgivningen, 2008-11-13). Begreppet venös blodprovtagning innebär i denna enkätundersökning att man tar blodprov genom en venpunktion med
vacutainersystem. De kan vara generella såväl som mer speciella blodprover som ordineras av en läkare men varje institution eller sjukhus har sina lokala
föreskrifter (Björkman & Karlsson, 2001).
Preanalytiska faktorer
De preanalytiska faktorerna1 (tabell 1) har en avgörande betydelse för att det slutliga analysresultatet ska bli korrekt. Enligt Laboratoriemedicin på
Universitetssjukhuset MAS (2008-10-03) är det därför av stor vikt att säkra kvalitén på hela kedjan från patientförberedelser fram till att provet anländer till laboratoriet. När provet kommer in på laboratoriet är det Labmedicinens
kvalitetssäkring som tar vid. För att få ett korrekt svar är det viktigt att känna till de preanalytiska faktorer och vilka felkällor som det kan innebära. Laboratoriet på UMAS får in ca 1.4 miljoner provrör varje år och statistik förs över de blodprover där någon eller några av de preanalytiska faktorerna är felaktiga. De siffror2 som här presenteras sträcker sig mellan 1 januari och 1 november 2008 på Klinisk Kemi. Antalet omärkta provrör är hittills 515 stycken, remisser med felaktig
1 Skriftligt meddelande från Laboratoriemedicin september 2007, Universitetssjukhuset i Malmö, 2008-10-02
2
Muntligt meddelande från Klinisk Kemi avdelningen på Universitetssjukhuset i Malmö via Alemo, Birgitta, 2008-11-26
patient identifikation är 125 stycken och ofullständigt ifyllda remisser där beställare eller önskade analyser saknar är 370 stycken.
Tabell 1. De preanalytiska faktorerna. Efter Laboratoriemedicin september 2007, Universitetssjukhuset i Malmö
Remisser Provtagningsmaterial Patientförberedelser Provtagning Provhantering Provförvaring Transporter
En arbetsuppgift som inte är yrkesreglerad
Idag är ett venöst blodprov inte en yrkesreglerad arbetsuppgift. Socialstyrelsens tidigare kompetensbeskrivning för sjuksköterskor och barnmorskor (1995:5) angav att allmänsjuksköterskan skulle enligt ordination kunna utföra ett blodprov. En ny kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska publicerades år 2005 (Socialstyrelsen, 2005). I den senaste kompetensbeskrivningen har meningen som tidigare nämnde blodprovtagning tagits bort. Enligt Socialstyrelsen (2007) åligger det verksamhetschefen att fastställa ändamålsenliga rutiner och entydigt fördela ansvaret för transfusion inom verksamhetsområdet. Vidare nämns det att i samband med transfusion skall ett blodprov tas från en blodsmottagare för transfusionsmedicinsk laboratorieundersökning. Provet skall tas av en befattningshavare som har utbildning för och är bedömd som kompetent för uppgiften. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 30:e § säger att
verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda
ledningsuppgifter.
Sjuksköterskan och det venösa blodprovet
Varje gång sjuksköterskan tar ett venöst blodprov på en patient så kan det ses som ett möte mellan två individer. Omvårdnadsperspektivet i detta specifika möte är högst väsentligt att beakta. Sjuksköterskan har i sin kompetens förmågan att inte endast koncentrera sig på uppgiften utan också på patientens behov, som är orsaken till att provet tas. Denna förmåga är något som kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) tar upp i definitionsdelen där den förklarar vad som ingår i sjuksköterskans kompetens.
Omvårdnad
Thorsén (1992) syftar på att begreppet omvårdnad innefattar olika delområden såsom: medicinsk bot, medmänsklig omsorg och sjuksköterskans vårduppgift. Vidare menar han på att begreppet inte har en egentlig betydelse utan preciseras utifrån den omvårdnadsmodell som sjuksköterskan väljer att arbeta utifrån. ICN (2008-12-23) står för International Council of Nursing och är den första och största internationella organisationen för vårdyrken. Den grundades 1899 och representerar idag sjuksköterskor i 128 länder. ICN grundade den etiska koden för sjuksköterskor som idag är grunden i sjuksköterskans arbete. Den etiska koden berättar om de fyra ansvarsområdena hos sjuksköterskan; Sjuksköterskan och allmänheten, Sjuksköterskan och yrkesutövning, Sjuksköterskan och professionen samt Sjuksköterskan och medarbetaren. Dessa innebär sjuksköterskans ansvar och
sammanfattar riktlinjer för dess etiska handlande (a a). Den etiska koden
tillsammans med kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) är två dokument som den legitimerade sjuksköterskan har att gå efter i sitt yrke.
Omvårdnadens olika nivåer
Thorsén (1992) har i sin bok utvecklat Astrid Norberg och Elsy Athlins tankar om omvårdnad där de beskriver att omvårdnad kan delas in i nivåer. Vårdaren möter den som vårdas, patienten, i en vårdmiljö. Vårdmiljön är en del av en större organisation till exempel ett sjukhus. Organisationen är i sin tur del av ett samhälle som i sig rymmer en mångfald av kulturer och livssyner. Alla dessa nivåer påverkar slutligen mötet mellan den enskilda vårdaren och den som vårdas. Vidare poängterar Thorsén enligt Norberg och Athlins tankar, skillnader i
omvårdnad mellan en sakaspekt och en relationsaspekt. Sakaspekten menar den handlingen vårdaren utför, i detta fall sjuksköterskan, i denna aspekt ses patienten som enbart en biologisk organism. Relationsaspekten innefattar i sin tur sättet på vilket vårdaren utför sina uppgifter, alltså hur. De menar på att uppgifterna kan utföras med t.ex. värme, glädje, i en dialog med patienten, hårdhänt, likgiltigt och utan samtal. I denna aspekt ses patienten som en reflekterande, tänkande,
kännande individ, en medmänniska.
Patienten ur ett helhetsperspektiv
Enligt Kristofferssen (2002) har sjuksköterskan omsorg om hela personen som är sjuk eller skadad och inte endast personens sjukdom och skada. Enligt den holistiska människosynen ses människan som en helhet vilket i sig rymmer en fysisk, psykisk, social och andlig aspekt. Dessa aspekter befinner sig i ett ständigt samspel med varandra och med människans omgivning samt miljö.
Sjuksköterskans uppgift enligt den holistiska tanken är att vara medveten om de olika aspekterna och utföra sina uppgifter i enlighet med människans helhetssyn. Denna syn säger att varje människa är unik med allt vad den rymmer i form av erfarenheter, upplevelser och tycken. Respekten gentemot patienten i mötet med sjuksköterskan bör innefatta dennes liv, rättigheter och värde. För en patient innebär det att bli sedd, hörd och trodd. När sjuksköterskans arbetsuppgifter blir rutin tenderar man att förbigå att detta må vara patientens första upplevelse.
Handbok för hälso- och sjukvård
På sjukvårdsrådgivningens hemsida kan man hitta Handbok för hälso- och sjukvård som innehåller ett kapitel om venös blodprovtagning skriven av Skov- Poulsen, 2007 (Sjukvårdsrådgivningen, 2007-08-07). Denna är framtagen med syftet att ge övergripande riktlinjer för vårdpersonal inom hälso- och sjukvården på ett sätt så att kvalitén och säkerheten i vården kan bibehållas och
vidareutvecklas i hela landet. Den genomgår en ständig uppdatering och finns konstant tillgänglig för alla via Internet. Handbokens innehåll baseras på beprövad erfarenhet. Vidare styrks innehållet genom bästa möjliga bevisföring och vart avsnitt har sin ansvariga författare som står ytterst ansvarig för innehållet i kapitlet. Ett Handboksråd finns för att fånga upp nya behov och allt innehåll granskas och går igenom en kvalitetsprocess innan publicering. Handboken innehåller generella instruktioner och anvisningar. Verksamhetschefen beslutar om dessa skall användas inom sitt verksamhetsområde.
Medicinsk teknik för sjuksköterskor
Björkman och Karlsson (2001) beskriver i sin bok, ”Medicins teknik för Sjuksköterskor” att behovet av samlad sjuksköterskekunskap inom
medicinsktekniska områdena är stort med avseende på momenten som den legitimerade sjuksköterskan ansvarar för. Boken innehåller flera kapitel varav ett om venprovtagning och är till stor del en metodbok. Vart kapitel innehåller teoretisk bakgrund för att ge en ökad förståelse för tillvägagångssättet och komplikationsriskerna och kapitlen är upplagda kring utrustning, teknik,
dokumentation, sjuksköterskans ansvar. Boken belyser ansvaret och kraven som ställs på sjuksköterskans högt tekniska kunnande och även om teknik och
utrustning kring vanligt förekommande moment. Samtidigt anges i boken att man ska ta hänsyn till de lokala föreskrifter och hygieniska principer som finns.
Tillvägagångssätt vid venös blodprovtagning
Hur venprovtagning går tillväga enligt anvisningar från Handbok för Hälso- och sjukvård skriven av Skov-Poulsen (Sjukvårdsrådgivningen 2007-08-07),
Medicinskt teknik för sjuksköterskor (Björkman & Karlsson,2001) samt Laboratoriemedicin Universitetssjukhuset MAS (2008-10-03) redovisas nedan.
Förberedelse:
- Desinfektionsmedel - Handskar
- Tejp / Häfta - Kanyl med ventil - Remiss
- Kanylburk för avfall
- Sprutfat eller mugg till rören - Stasbarnd
- Tork - Vacumrör - Vacutainer
(Björkman & Karlsson, 2001)
När man förbereder en patient inför ett venöst blodprovtagningstillfälle skall man tänka på att patienten bör ha suttit ner ca 15 minuter före provtagningstillfället. Detta eftersom de flesta referensintervaller är baserat på prov tagna efter 15 minuters vila i sittande ställning. Kroppsläget påverkar vätskefördelningen i kroppen och kan därför påverka analysresultatet. Även tungt kroppsarbete och intensiv motion påverkar vissa analyser. Patienten skall få information om provtagningen, vilka prover som skall tas och varför. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård samt visas omtanke och respekt
(Sjukvårdsrådgivningen 2008-11-13). Vården ska enligt Lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvård utformas och genomföras i samråd med patienten så långt det är möjligt (Socialstyrelsen, 1998). Patienten har alltid möjlighet att avstå från erbjuden vård. Diagnostik och behandling får bara ske med patientens samtycke (Handboken 2008-10-07).Identiteten på patienten skall kontrolleras med exempelvis id handlingar samt att patienten själv uppger sitt namn och sitt personnummer. En kontroll av att uppgifterna stämmer överens med remissen och etiketter för rören skall göras för att säkerställa att det är rätt patient.
Vissa prover kräver att patienten skall vara fastande, vilket innebär att patienten får dricka vatten efter klockan 22 kvällen innan provtagningen. I vissa fall måste patienten avstå från att röka, äta viss föda eller undvika speciella läkemedel en viss tid innan provtagningen. Kontroll kan göras för att se om det finns speciella föreskrifter för just den analys som skall göras på provet och om patienten uppfyller just dessa (Sjukvårdsrådgivningen 2008-11-13).
Rekommenderad ordningsföljd för de olika provrören när de tas vid samma tillfälle:
1. Koagulationsrör
2. Serumrör, med eller utan gel och koagulationsaktivator 3. Heparinrör, med eller utan gel
4. EDTA-rör 5. Glukos-rör 6. Övriga rör
(Skov- Poulsen 2007-08-07)
Teknik
Samtliga vener kan användas dock är en del bättre än andra. Kontrollera om pulsen kan kännas under den utvalda venen, välj då om möjligt en annan ven. Stasning medför viss syrgasbrist i blodflödet och detta förvärras vid ”pumpning” med handen. När stasen släpps normaliseras förhållandena snabbt igen
(Laboratoriemedicin, 2008-10-03). Om stas används så bör den släppas direkt när blodet börjar rinna till i röret. Oavsett vilken stas som används skall denna
placeras 5-10 cm ovanför stället man skall punktera. Man måste kunna känna radialispulsen när stasen är spänd vilket betyder att man inte skall stasa hårt.
Utförande
- Stasa eventuellt
- Rengör huden och låt självtorka - Skyddshandskar på
- Insticket görs i 15-30 graders vinkel
- Vid rörbyte fixera kanylen och hållaren med ena handen och använd andra handen till att byta rör.
- Samtliga rör med tillsats ska vändas försiktigt upprepade gånger,
alternativt använda sig av en rörvagga. Rören skall ej skakas då hemolys uppkommer och provet behövs tas om.
- Placera en tork över instickningsstället och dra snabbt ut kanylen tillsammans med vaccutainerhållaren. Be patienten trycka över instickstället.
(Björkman & Karlsson, 2001)
Märkning av rören enligt laboratoriets anvisningar skall göras och säkerställa att streckkoder är rätt placerade på rören. Även att säkerställa så rätt rör används enligt föreskrifter från laboratoriet eftersom de olika rören innehåller olika tillsatser anpassade för olika analyser. Märkning ska ske i direkt anslutning till provtagningen. Prov från patienter med starkt misstänkt eller känd blodsmitta ska märkas med varningsetiketten ”BLODSMITTA”. Direkt när man tar bort röret
från kanylen ska rör med tillsats vändas minst 5 gånger för hand eller 10 gånger med blodvagga. Detta för att tillsatsen ska blandas direkt och ha den avsedda verkan (Laboratoriemedicin, 2008-10-03).
Patientens upplevelse
Många patienter kan tycka att blodprovstagningen är obehaglig, kroppen kan reagera med illamående och känslan av att man ska svimma, detta på grund av nervositet och att man spänner sig. En del av patienterna som vet med sig att de har svimmat innan eller har lätt för att svimma kan berätta detta för provtagaren innan provet tas så att denna kan förbereda eller erbjuda eventuella alternativ. Det brukar underlätta om man sitter skönt eller ligger ner (Sjukvårdsrådgivningen, 2008-11-13). Enligt Scales (2008) är nålar en upphovskälla till ångest hos patienter eftersom det kan finnas bakomliggande orsaker såsom fobier och rädslor. Patienterna är rädda för nålarna för det finns en rädsla för smärta. När man palperar och spritar på en patient så sätter man igång flera sensoriska
retledningsbanor som går upp till hjärnan och påminner om en tidigare upplevelse, har denna varit negativ så antar man automatiskt att även denna gång skall vara negativ. Därav att patienter kan känna smärta innan ens provtagningen har påbörjats. Det spelar en stor roll hur utövaren närmar sig patienten och hur denna kommer att uppleva själva provtagningen. En erfaren utövare kan dämpa en patients ångest genom att visa sin säkerhet och uppträda professionellt och ostressat (a a).
Tidigare forskning
Enligt en studie gjord av Wallin (2008) på undersköterskor vid en specialiserad somatisk vårdavdelning på Norrlands Universitetssjukhus, visade det sig att delmoment i provtagning och förberedelser inte följer de allmänna anvisningarna. Preanalytiska fel som framkommer i Wallins studie är bland annat att kontroll av patientens identitet inte följs, att rör ej märks eller vaggas samt att stas används i för stor utsträckning. För att minska dessa fel diskuteras det i studien om ett större kontaktnät mellan laboratorierna och avdelningarna hade hjälpt för att förbättra avdelningarnas rutiner vid provtagning. En stark majoritet av deltagarna som var en del av denna studie var intresserade av fortbildning och det fanns stort intresse av att använda sig av en ansvarig person för just de venösa blodprovstagningarna. Denna studie gjordes enbart på undersköterskor och inga sjuksköterskor var inkluderade. Det är den enda forskningen som hittills gjorts på venös blodprovstagning i Sverige.
Enligt Plebani och Carraro (1997) är det ungefär 68 % av alla laboratoriefel som uppstår i den preanalytiska fasen. Förr har man bara fokuserat på vilka fel som analytikerna kan göra och har gjort, man har inte fokuserat på de preanalytiska fel som sker innan proverna når laboratoriet. Deras studie som gjordes på fyra
avdelningar vid Universitetssjukhuset i Padova, Italien, innebar att man försökte kartlägga vad för fel det finns och var felen görs i samband med blodprover. Meningen med deras undersökning var att framställa vad som görs fel, var felen görs samt hur vi kan frångå dessa fel. Sjuksköterskorna och personalen på de utvalda avdelningarna ombads anteckna alla prover som var misstänksamt felaktiga och dagligen tittades dessa på utav en laboratorieanställd. Proverna testades om på andra sätt för att se vart felet låg. På detta sätt förvissade
författarna sig om vilken effekt detta hade på patienten och varför felen uppkom. I vissa fall av de resultaten som var negativa visade det sig komma från felaktig
hantering av personalen. I Holland har man tagit fram en sexgradig skala för att se utbredningen av skador som detta kan medföra. De flesta skador som
framkommer i denna skala härstammar till fel gjorda hos personalen som tagit provet men patienternas vård brast inte i kvaliteten för det. Plebani och Carraro anger slutligen att kontakt mellan provtagarna och analyspersonalen är nyckel till förbättring (a a).
Behov av föreliggande studie
När vi påbörjade vår undersökning med venösa blodprover hade vi en
förförståelse eftersom vi, författarparet, båda hade haft en provtagningscentral som arbetsplats. Vi har båda lärt oss via skola och arbetsplatser hur man tar ett venöst blodprov på ett korrekt sätt med både patient och analysen i åtanke. Men vi undrade då om verkligenheten stämde överens med de riktlinjer och råd som finns.Riktlinjerna är baserade på beprövad erfarenhet och frågan ställs om de skulle behöva vara vetenskapligt beprövade. Enligt Lagen om yrkesverksamhet på Hälso och sjukvårdens område ska ”den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” Man kan på många sätt undra varför verkligheten och teorin inte stämmer överens. Vi har haft många tankar och diskussioner kring detta redan innan vi valde att studera i ämnet. Om problemen som uppstår är enbart en
mänsklig svaghet eller om det brister på andra ställen och i så fall var. Vi har träffat på patienter som är första-gångs-upplevare av blodprov och vi har träffat på patienter som vet exakt var deras kärl ligger och vart man sticker lättast. Eftersom tidigare forskning endast är gjord på undersköterskor fann vi ett behov av att göra en studie på sjuksköterskor med denna uppgift.
SYFTE
Syftet med vår studie var att undersöka sjuksköterskans rutiner vid venös blodprovtagning.
METOD
En enkätundersökning valdes som delvis analyserades med hjälp av
dataanalysmetoden innehållsanalys. Önskan var att komma nära de tankar och rutiner de svarande hade när det gällde venös blodprovtagning.
Urval
Författarparet har för denna studie fått tillgång till tre avdelningar på Universitetssjukhuset i Malmö. Dessa avdelningar använder sig utav venös
blodprovtagning dagligen och på varje avdelning arbetar ca 20 sjuksköterskor som alla erbjöds att medverka för att få ett så bra underlag som möjligt. Inga speciella inklusionskriterier arbetades fram förutom att studien riktade sig till enbart
legitimerade sjuksköterskor. Antalet sjuksköterskor som valde att inte delta var 38 stycken. Antalet medverkande informanter var 17 stycken kvinnor med en
medelålder på 28 år, där spridningen var mellan 54 till 22 år. Antal
månader samt antal yrkesverksamma år med venös blodprovstagningserfarenhet hade en median på 4 år med spridning från 27 år och 6 månader.
Datainsamling
En enkätundersökning innehållande demografiska, kvantitativa och kvalitativa frågor. En enkätundersökning karaktäriseras av att den svarande själv noterar sina svar på ett eller annat sätt vilket i sin tur inte kräver någon som intervjuar (Trost, 2001). Fördelar med enkäter är att de dels kan garantera anonymitet för de svarande dels minskar risken för påverkan från yttre faktorer.
Innehållsanalys
Innehållsanalys är en vetenskaplig metod som en gång utvecklades för att hantera stora mängder data. Historiskt sett har metoden funnits redan innan andra
världskriget men användes då för att analysera och dokumentera olika typer av journalistisk data såsom propaganda men också andra religiösa, vetenskapliga och litterära skrifter. Det som analyserades i skrifterna var bland annat antal ord och fraser vilket var karaktäristiskt för den tidiga innehållsanalysen (Downe-
Wamboldt, 1992). Denna metod har två olika inriktningar, den kvantitativa ansatsen och den kvalitativa ansatsen. Den kvantitativa ansatsen präglas av forskarens strävan att ställa sig utanför och betrakta det som undersöks på ett objektivt sätt. Den kvalitativa ansatsen däremot präglas av forskarens växling mellan närhet och distans till det som undersöks. På det sättet blir forskaren medskapare i forskningsprocessen (Lundman & Graneheim, 2008). Ett av sätten via vilket analys av en text kan ske med hjälp av innehållsanalys är den manifesta. Detta innebär att forskaren analyserar texten avseende ord, fraser och centrala termer för det som ska studeras. Analysen strävar inte efter att läsa mellan raderna och tolka texten utan begränsar sig till att beskriva vad texten säger (Trost, 2001) I föreliggande studie har manifest innehållsanalys använts.
Tillvägagångssätt
Kort information gavs på varje avdelning under respektive sjuksköterskemöte efter att ha samtalat med avdelningschefen för var och en av avdelningarna. Innan närvaro vid sjuksköterskemötet trycktes det upp lika många exemplar av enkäten (Bilaga 1) och informationsbladet (Bilaga 2) som det fanns sjuksköterskor på avdelningarna. Författarparet introducerade sig själva samt studien och dess syfte, gav möjlighet till frågor från de närvarande sjuksköterskorna samt meddelade när de ämnade komma tillbaka för enkäthämtning. Därefter lades enkäterna i
sjuksköterskornas fack på en avdelning medan i de två resterande avdelningarna fick avdelningschefen enkäterna för utdelning. En vecka senare hämtades de enkäter som var ifyllda samtidigt som en påminnelse gick ut om de resterande enkäterna. Uppföljning skedde en vecka senare. Vid detta tillfälle hade endast 15 enkäter fyllts i av de 54 stycken som delats ut. Tiden valdes att förlängas för avdelningarna med två dagar och en påminnelse skrevs på deras gemensamma anslagstavla. Detta i ett försök att uppnå ett större underlag. Slutgiltiga antalet var 17 ifyllda enkäter då författarparet valde att avsluta undersökningen.
Dataanalys
I tillvägagångssättet användes Downe- Wamboldt (1992) arbete om innehållsanalys. Hon menar att även då det inte finns ett specifikt rätt
tillvägagångssätt när det gäller innehållsanalys så finns ändå ett par generella steg man kan följa. Fråga 1, 2, 4, 5 och 6 kvantifierades i frekvenser och fråga 3 och 7 analyserades med hjälp av innehållsanalys (bilaga 1).
Enkäterna delades på hälften mellan varandra och analysering av materialet började. Man valde att inte analysera materialet i samma rum utan båda satt ensamma med materialet både för att inte påverka varandra vid analyseringen och för öka trovärdigheten i arbetet. Varje svarande fick en siffra, från 1 till 17. Detta för att i resultatet härleda citat till en enskild svarande. På fråga 1, 2, 4, 5 och 6 som var av kvantitativ karaktär kvantifierades svaren som givits av de svarande och resulterade i tabeller.
På fråga 3 och 7 samlades alla svar ihop på separata papper. Därefter togs
meningsbärande enheter ut från varje svarande i den enskilda frågan med hjälp av olika färgpennor. Svar som hos de olika svarandena hade liknade karaktär fick samma färg och preliminära kategorier växte fram, något Downe- Wamboldt (1992) rekommenderar att göra. Därefter diskuterades svaren utifrån de
preliminära kategorierna för att definiera slutliga kategorier. Tabell 2 ger exempel på hur meningsbärande enheter kategoriserades, bildade en preliminär kategori och senare resulterade i en slutlig kategori. När hälften av materialet hade gåtts igenom byttes materialet mellan varandra för att göra samma procedur med den andra hälften av materialet. Därefter när allt material hade gåtts igenom gick man samman för att jämföra och i de områden där skiljaktigheter rådde diskutera för att nå samstämmighet.
Tabell 2. Exempel på meningsbärande enheter som har kategoriserats till en preliminär kategori och sedan resulterat i en slutlig kategori.
Meningsbärande enhet
Preliminär kategori Slutlig kategori
”Ta hänsyn till patientens rädsla (om denna finns)” ”Höra om
patienten blivit stucken innan och om han/hon tycker det är jobbigt” ”Att de känner sig trygga” Patientens tidigare erfarenheter och upplevelser Patienten bakom det venösa blodprovet
Etiska överväganden
Valet av att använda en enkätundersökning för att studera det valda fenomenet gjordes för att minska känslan av att bli observerad och granskad som
sjuksköterska. En enkätundersökning kan till hög grad garantera anonymitet hos de svarande vilket i är önskvärt då de svarande kan uppleva en känsla av utsatthet. Alla informanter fick informationen om att enkätundersökningen var anonym och även frivillig. Ansökning om tillstånd att använda sig av de specifika
avdelningarna gjordes hos dess verksamhetschef samt en ansökan till
Etikprövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö Högskola som godkändes med Dnr HS60-08/922:12 (2008-10-30).
RESULTAT
Nedan redovisas resultatet av studien. Först redovisas fråga 2, 4, 5 och 6 som är kvantitativa och sedan kvalitativa frågorna 3 och 7. Antalet svarande kvinnliga sjuksköterskor var 17 stycken där majoriteten i fråga 1 svarade att de lärt sig ta venösa blodprover under sin utbildning och på sin praktikplats.
Tillvägagångssätt efter ordination (fråga 2)
De svarande fick i en öppen fråga beskriva sitt tillvägagångssätt när de fått en ordination på ett venöst blodprov. I svaren framgår olika moment och verktyg som används av de svarande. Tabell 3 redovisar dessa svar.
Tabell 3. Moment och verktyg som används vid ett venöst blodprov.
Moment och verktyg Antal svarande
n=17
Spritar instickställe (desinfektion) 10
Användning av handskar 5
Information till patient 9
Id kontroll patient 11 Remisskontroll 15 Användning av stas 8 Vänder vaccumrör 4 Märkning av vaccumrör 8 Signering 2
Agerande vid svårstucken patient (fråga 4)
De svarande tillfrågades hur de agerar när de stöter på en svårstucken patient där de själva ej lyckas utföra det venösa blodprovet. I tabell 4 redovisas deras olika sätt att hantera den situationen.
Tabell 4. Agerande vid svårstucken patient. Situationshantering Antal svarande n=17 Prova själv 2-3 ggr 4 Använder värmedyna 5 Frågar kollega 16 Ringer narkos 11 Använder blodtrycksmanchett 3
Provar med en mindre nål 1
Tiden innan transport av venösa blodprover (fråga 5)
Hur lång tid det tar innan transport av det venösa blodprovet sker till laboratoriet, varierar beroende på om de benämns akuta eller ej. Tabell 5 redovisar de olika svaren.
Tabell 5. Tiden de venösa blodproven står innan transport.
Osäkerhet om prov ska tas (fråga 6)
Stor variation råder mellan de svarande gällande osäkerhet och tabell 6 visar spridningen på agerandet.
Tabell 6. Vad sjuksköterskan gör vid osäkerhet om ett venöst blodprov ska tas.
Hanteringssätt Antal svaranden
n=17
Pratar med läkaren 9
Kollar journal 4
Ringer laboratoriet/ kollar klinisk Kemi hemsida
6
Frågar en kollega 4
Tar provet ändå 1
Om försämrad patient tas prov 1
Väntetid innan transport Antal svarande n=17 Akuta - direkt 8 0-1 h 3 1-2 h 12 2-3 h 1 olika 1
Patientens synvinkel vid ett venöst blodprov (fråga 3)
De svarande fick beskriva vad de ansåg vara viktigt ur patientens synvinkel i samband med ett venöst blodprov. Resultatet redovisas utifrån de tre formulerade kategorierna.
Patientens behov bakom det venösa blodprovet
Svaren lyfter fram vikten av kommunikation i mötet mellan patient och
sjuksköterska. Patientens tidigare erfarenhet och upplevelse som kan visas i form av otrygghet, smärta och rädsla uttrycks bland de svarande som viktigt att ta i beaktelse.
”Höra om patienten blivit stucken innan och om han/hon tycker det är jobbigt.” (Svarande nr 15) ”Ta hänsyn till patientens rädsla (om denna finns). Patientens bekvämlighet och trygghet.” (Svarande nr 17)
”Att orsaka minska möjliga smärta.” (Svarande nr 10)
”Sticker med omdöme.” (Svarande nr 12)
Vilka prover sjuksköterskan skall ta och varför hon/han tar dem
Information till patient om det venösa blodprovet ska kunna förmedlas av sjuksköterska när det gäller tillvägagångssätt samt även anledning till att blodprovet tas. Detta lyfts fram bland de svarande som väsentligt.
”Att svara så gott man kan om patienten har frågor kring proverna.” (Svarande nr 16)
”Informerar om vad det är för prover jag skall taga.” (Svarande nr 13)
”Informerar om varför jag tar proven.” (Svarande nr 5)
Sjuksköterskan i samband med det venösa blodprovet
Hur sjuksköterskan agerar vid ett venöst blodprov påverkar patienten.
Sjuksköterskans inställning och kroppspråk kan resultera i både en positiv eller negativ upplevelse för patienten.
”Att patienten vet vad jag håller på med.” (Svarande nr 2) ”Att vara lugn, noggrann.” (Svaranden nr 1)
”… tala lugnt, ha färdigt sakerna eller alternativt vid kontaktsökande patient tala och göra färdigt brevid patienten.” (Svarande nr 3)
Förbättra det venösa blodprovet och hantering (fråga 7)
De svarande fick i en öppen fråga ge förslag på förbättringar när det gäller det venösa blodprovet och hanteringen av detta. Svaren resulterade i två kategorier som redovisas här.
Kostnad
Medvetenheten om kostnaden för venösa blodprover kan påverka arbetssättet hos sjuksköterskan.
” Kanske vara tydligare med kostnadsfrågan av vad proverna kostar så man blir lite mer kostandsmedveten vid provtagning.” (Svarande nr 17)
” Att doktor inte ordinerar prover i onödan.” (Svarande nr 15)
” Fler analyser per rör.” (Svarande nr 4)
Hantering
Arbetet på en avdelning påverkas utav antalet personal samt stressnivån som infinner sig. Transport tider och andra utomstående faktiorer kan spela en stor roll.
” Ofta är det stressigt då blodproven på morgonen skall tagas. Hade varit bra om det kunnat vara ett mindre stressmoment kring detta. Tex att en ”xtra” sjuksköterska som vi på avdelningen här utför
blodprovtagningen på morgonen.” (Svarande nr 13)
” Ytterliggare en intertransport av prover vid lunchtid. Under dagtid är det aldrig mer än 2h mellan transporterna utom vid lunchtid.” (Svarande nr 16)
” Information från kliniken, uppföljning.” (Svarande nr 3)
DISKUSSION
Här nedan diskuteras val av metod samt genomförande utav studien. Vårt syfte med studien var att undersöka hur sjuksköterskans rutiner vid venös
blodprovtagning såg ut.
Metoddiskussion
Nedan diskuteras de olika delar i utformandet av urval, enkätundersökning, dataanalysmetod samt studiens trovärdighet.
Urval
Vi fick tillåtelse att lämna ut enkäten på tre avdelningar på Universitetssjukhuset i Malmö. Det finns cirka 20 sjuksköterskor på var avdelning, stor majoritet av kvinnor. Vi valde att inte ha några exklusionskriterier utan gav ut enkäten till samtliga sjuksköterskor på de tre avdelningarna. Då inga manliga sjuksköterskor svarat på enkäten vid insamlingen kunde vi tyvärr inte dra några paralleller eller
göra jämförelser mellan könen. Anledningen till varför inga manliga
sjuksköterskor svarade på enkäten vet vi ej och kan ej heller spekulera kring detta.
Datainsamling
Vid utdelandet av enkäten presenterade vi vår studie på sjuksköterskemötena på varje avdelning och gav de närvarande sjuksköterskorna information om hur lång tid de hade på sig att fylla i samt att de kunde kontakta oss vid eventuella frågor. Enkäterna gavs till avdelningscheferna som tog uppdraget att dela ut dem bland sina sjuksköterskor. Vårt sätt att gå till väga här kan diskuteras. Vi valde att inte gå runt och dela ut enkäterna till varje sjuksköterska personligen i vår önskan att hålla enkätundersökningen helt anonym. Kanske hade vi fått bättre uppslutning om vi hade delat ut enkäterna personligen och varit på plats, på avdelningarna för att påminna alla under den aktuella tiden. Ett flertal påminnelser gavs och
svarstiden förlängdes, trots detta resulterade uppslutningen i att endast 17 ifyllda enkäter returnerades till oss författare av 55 stycken utdelade.
Enkätundersökning
Inför undersökningen diskuterade vi för- och nackdelar med en observationsstudie där tyvärr nackdelarna vägde tyngre än fördelarna. Anledning till att en
observationsstudie ansågs vara intressant var att vi, författarparet, trodde att den metoden skulle ge oss en bild som bättre överensstämde med verkligheten och vårt syfte. Den övervägande nackdelen var den utsatthet sjuksköterskorna
eventuellt skulle uppleva i att vara observerade. Den främsta fördelen skulle vara att sjuksköterskorna i sin ensamhet, utan att behöva känna sig observerade på ett mer ärligt sätt kunna svara på frågorna vilket Trost (2001) också lyfter fram. Enkäten utformades efter den erfarenhet och kunskap som författarna hade vid den givna tidpunkten. Frågorna utformades med studiens syfte i åtanke. Efter diskussion togs beslutet att både ställa frågor av kvantitativ och kvalitativ
karaktär, detta för att få en bättre förståelse och större överblick. Frågorna var från början mer specifika men problem uppstod när vi granskade enkäten och det kom fram att frågorna var alltför ledande. Istället fick de svarande möjlighet att med egna ord beskriva sitt tillvägagångssätt och sina synpunkter istället för att ge dem givna svarsalternativ. Trost (2001) skriver att med standardisering menas till vilken grad situationen för de svarande av enkäten och frågorna är desamma för alla som deltar i enkätundersökningen. När det gäller enkätfrågorna så har vi uppnått en hög standardisering då alla de svarande har fått likadana enkäter med samma frågor och situationen för alla svarande är liknande då det sker på
arbetsplatsen. Frågorna begränsades i antal för att minska risken för att de svarande skulle tappa intresse eller anse att de inte hade tid att svara på den. Fråga nr 2 hade kunnat formuleras bättre för att täcka både tillvägagångssättet och materialförberedelse hos sjuksköterskorna. Fråga nr 6 handlade om hur
sjuksköterskan agerade när hon/han var osäker om ett prov skulle tas på en patient. Denna fråga kan ha missförståtts av en del svaranden. Frågan syftade till att ge svar på agerandet utifrån om ett prov skall tas och inte hur provet skall tas. Detta är något som vi drar lärdom av till framtida studier. Denna fråga kan ses ha både en låg reliabilitet och låg validitet då den endast delvis mätte vad den var avsedd att mäta. Positivt var den mängd omvårdnadsrelaterade svar som framstod i undersökningen. Patientperspektivet lyftes också fram och detta kan ses i
Kanske hade en observationsstudie gett en mer korrekt verklighetsbild av
fenomenet som här undersöks. En intervjuundersökning hade gett oss möjligheten att höra vad de svarande ansåg och tänkte kring fenomenet men kanske hade ärligheten varit bristfällig. En observationsstudie hade varit mer utlämnade för sjuksköterskorna och medfört en större risk att känna sig utlämnad. Frågan är om det funnits några sjuksköterskor som hade gått med på att bli observerade. För oss verkade en enkätundersökning vara den lämpligaste undersökningsmetoden för det valda fenomenet. I föreliggande studie ligger svarsfrekvensen på 30 % med ett bortfall på 70 %. Enligt Trost (2001) kan man räkna med en svarsfrekvens på mellan 50-75 % när det gäller enkätundersökningar. 30 % svarsfrekvens är en låg siffra för en enkätundersökning. Vidare menar Trost (2001) att man bör vara försiktig med de slutsatser som dras från studier med ett högt bortfall då de inte ger en korrekt bild av verkligheten.
Dataanalys
Innehållsanalys som dataanalysmetod användes för att analysera fråga 3 och 7 i enkäten. Som tidigare nämnts är innehållsanalys en metod som passar bra när text ska analyseras då den kan göra detta med två olika inriktningar, den latenta och den manifesta. Till detta fenomen som vi nu valt att undersöka ansåg vi att det manifesta inriktningen lämpade sig bäst, det var de svarandes tillvägagångssätt och tankar om patientperspektivet som intresserade oss och inte att läsa mellan raderna i svaren som angavs. Till vår hjälp använde vi oss av Downe- Wamboldt (1992). Hennes presentation av innehållsanalys som dataanalysmetod och råd om tillvägagångssättet har hjälpt oss att ta oss fram under analysprocessen.
Innehållsanalysen användes på fråga 3 och 7. De resterande frågorna
kvantifierades. Men då endast 17 sjuksköterskor svarade, valdes det att endast kvantifiera svaren på dessa frågor. Svaren som gavs i enkäten var till stor del korta och konkreta, vi är dock nöjda med dem då de innehöll väsentlig information.
Studiens trovärdighet
Om vår enkätundersökning har kunnat undersöka det den var avsedd att
undersöka kan diskuteras. Vi ville med vår enkät se hur sjuksköterskans rutiner såg ut. Vi har fått fram vad som används och i stora drag hur sjuksköterskorna går tillväga. Frågan som vi ställer oss är om man kan få fram det vi sökte efter genom en enkätundersökning eller behövs det kanske ett annat verktyg för att kunna undersöka detta, kanske en observation. Vi har kunnat lyfta fram
omvårdnadsperspektivet vilket vi från början var rädda att vi inte skulle kunna få fram då våra frågor var mer teoretiskt lagda. Det låga antalet svarande ger oss endast en liten inblick i verkligheten vilket resulterar i att vi inte kan dra generella slutsatser som skulle kunna vara gällande för andra arbetsplatser än på just de där studien är utförd.
Resultatdiskussion
Syftet med vår studie var att undersöka hur sjuksköterskans rutiner vid venös blodprovtagning såg ut. Efter att ha sammanställt svaren från enkäterna som lämnats ut kan vi se att sjuksköterskans rutiner vid venös blodprovtagning ser
olika ut. Det kan diskuteras som en svaghet att det endast är 17 svarande i studien men någonstans måste vi ändå se att sjuksköterskor gör olika. Resultatet i studien visar på att rutinerna skiftar på hur en sjuksköterska förhåller sig till det venösa blodprovet och vissa punkter i utförandet är mer framträdande än andra.
Anvisningarna enligt Handboken (2007-08-07) är genomgående specifika när det gäller tillvägagångssättet vid venös blodprovstagning. Som visat i tabell 3 ser man skillnader i vad en sjuksköterska använder vid ett venöst blodprov och hur hon går tillväga när hon utför detta. Jämförelser mellan svaren som framkom i denna fråga och Handbokens (2007-08-07) anvisningar kunde inte göras tillfredställande. Svaren gav inte den specifika informationen som krävdes för eventuella jämförelser.
Vikten av att kontrollera patientens identitet borde ge ett stort positivt utslag bland det svarande men resultatet visade att endast 11 utav 17 svarande gjorde en
identitetskontroll. Enligt Handbokens (2007-08-07) anvisningar är detta ett tydligt moment före provtagning och det man kan fundera över är om de svarande endast glömt att nämna detta då det anses som en självklarhet eller är det så att denna viktiga uppgift faller bort i den dagliga rutinen? I denna fråga är det patienten som blir lidande på ett konkret sätt då det leder till att hon/han får lämna ett nytt venöst blodprov. Enligt Björkman (2001) påpekas det att alla vacumrör skall märkas innan själva blodprovet tas. Detta styrks också av de tidigare redovisade anvisningarna enligt Handboken (2007-08-07). Resultatet av vår enkät visar att åtta svarande av 17 märker rören och vi kan relatera till ovanstående diskussion om att de svarande eventuellt glömt att nämna detta av samma orsak som vi tidigare diskuterat eller så märks inte rören i den utsträckningen som de skall. Att omärkta rör kommer till laboratoriet styrks på Universitetssjukhuset i Malmö utav statistik utförd vid Klinisk Kemi där 515 stycken omärkta rör anlände dit mellan januari och november 2008. Även detta kan leda till att patienten blir lidande då denna behöver ta ett nytt venöst blodprov. Björkman & Karlsson (2001) lägger stor tyngd vid att vacumrör med tillsatser skall vändas efter provtagningstillfället. Detta är viktigt för att provet skall vara tillförlitligt. Detta följs inte av de svarande då endast fyra utav 17 har beskrivit att de vänder vaccumrören.
En intressant upptäckt är det bristande antalet användare av handskar vid ett provtagningstillfälle. Som studenter påminns vi ständigt om vikten av användning av handskar. Att dessa används är en trygghet för både patient och sjuksköterska för att minimera risker för smittor vid ett provtagningstillfälle.
Omvårdnadsperspektiv
Ur svaren på fråga 3 i enkäten som handlar om vad de svarande anser vara viktigt ur patientens synvinkel vid det venösa blodprovtagningstillfället framkommer ett tydligt omvårdnadsfokus. En överrensstämmelse mellan anvisningarna i
Handboken (2007-08-07) och de svarande framkommer tydligt gällande vikten av information till patienten och att denne får en trygghetskänsla. Kopplingar kan vidare dras mellan detta resultat och Thorséns (1992) tankar om omvårdnadens två aspekter.. Thorsén menar att omvårdnad rymmer en sakaspekt och en relationsaspekt, något som vi anser stämmer väl överens med det venösa
blodprovet. Sakaspekten kan innefatta bland annat uppgifter som droppsättning, medicindelning och provtagning. Som sjuksköterska har man en uppgift, något man måste utföra, i detta fall ett venöst blodprov. Vidare har sjuksköterskan relationsaspekten i åtanke och det yttrar sig i hur sjuksköterskan agerar vid det
venösa blodprovet, hur hon utför själva provet och vilken känsla denne inger patienten (a a). De svarande har lyft fram patientens behov som viktiga att beakta inför det venösa blodprovet men också hur de anser att sjuksköterskan ska agera inför uppgiften och patienten.
Vidare vill vi mena på att det venösa blodprovet som sjuksköterskan ska utföra är en del av patientens hela omvårdnad. Thorséns tankar om omvårdnadens olika nivåer anser vi stämmer väl överens med detta. Sjuksköterskeutbildningen präglas av omvårdnad och detta tas upp i både kompetensbeskrivning (Socialstyrelsen 2005) och ICN(2008-12-23). Omvårdnadsperspektivet bör alltid vara i
sjuksköterskans fokus och även om det venösa blodprovet är ett tekniskt moment kan vi inte förbise att det samtidigt är ett möte mellan sjuksköterskan och
patienten. Detta anser vi vara viktigt att lyfta fram då sjuksköterskan, efter sin utbildning, är kompetent nog att svara på eventuella frågor och funderingar samt inge en trygghet inför situationen när patienten upplever det som jobbig.
Som tidigare nämnts i metoddiskussionen kan fråga nummer 6 som handlar om vad sjuksköterskan gör vid osäkerhet om ett blodprov skall tas, möjligen vara missförstådd i många fall. Detta tros ligga i hur frågan var formulerad. Vad vi önskade att få fram var hur de svarande reagerade när de inte visste om ett prov skulle tas. Vi ville se om ifrågasättande av läkarordinationer existerar samt sjuksköterskors självtänkande och deras förmåga till ett kritiskt förhållningssätt. Eftersom vi inte formulerade oss tydligt nog har vi i denna fråga fått ett brett svar. Många svarande kan ha feltolkat frågan och svarade istället på hur de agerade när de var osäkra på hur ett prov skall tas. Av de svarande som tolkade frågan på det sättet vi försökte förmedla blev svaret att de tog kontakt med den ansvariga läkaren och i några fall rådfrågade de sina kolleger.
När vi frågade de svarande om exempel på förbättring fick vi varierande svar. Ett intressant förslag som framkom var kostnadsinformation. Den svarande beskrev att bristen på medvetenheten om vad prover kostar bidrar till okunskap om
resurser. Om avdelningar fick reda på de verkliga kostnaderna som proverna utgör skulle man förmodligen vara mer noggrann och minska på spill. Mer information och medvetenhet tror de svarande skulle kunna öka kostnadseffektiviteten. Då venösa prover tas på många avdelningar på ett sjukhus kan kostanden för dessa antagas vara stor. Det var en del olika svar i relation till att mer information och internutbildningar behövs. Det framkom även att stress är en bidragande faktor i att fel begås och detta tyckte de svarande att man kunde dra ner på om det anställdes fler sjuksköterskor på morgonen när den största mängden prover tas. Andra svar som kom in vid frågan om förbättring var att det skulle utökas och kunna tas fler prover per rör så patienterna slipper bli stuckna i onödan.
Slutord
När intresset först väcktes för det venösa blodprovet hos oss visste vi inte att vi skulle hamna i ett ingenmansland. Tron om att denna arbetsuppgift vilade i sjuksköterskans yrkesansvar gjorde att vi blev förvånade när vi efter mycket letande och utredande kunde konstatera att denna så viktiga uppgift inte åligger någon yrkeskategori. Att verksamhetschefen idag kan bestämma inom sitt verksamhetsområde om vem som tar de venösa blodproven har vi förstått, som tidigare nämnts i bakgrunden. Skulle man kunna påstå att det råder ett gemensamt ansvar för det venösa blodprovet idag? Skulle man till någon del kunna härleda,
att misstag sker i samband med de venösa blodproven, på grund av att ingen yrkeskategori har ett uttalat, övergripande ansvar för just denna arbetsuppgift? Överraskade blev vi också när de ledande anvisningarna i Handbok för Hälso- och Sjukvård för hur ett venöst blodprov tas på ett optimalt sätt inte har någon
vetenskaplig grund utan endast vilar i tradition, det som kallas beprövad erfarenhet. Vi kan då undra om någon ifrågasatt detta eller undersökt om tillvägagångssättet för det venösa blodprovet som lärs ut idag är den mest
lämpliga och varför det skulle vara det. Skulle man kunna se över de rutiner som idag finns och kanske också öka samarbetet mellan de olika arbetsplatser och laboratorier som har det venösa blodprovet som arbetsuppgift för att öka kvalitén i patientens vårdkedja? Föreliggande studie har fött fram många frågor som kan ligga till grund för fortsatt forskning.
Denna studie har gett oss en medvetenhet om att patienten är en stor del i det venösa blodprovet som inte endast är ett medicinsk tekniskt ingrepp utan även en omvårdnadssituation.
Den kliniska tillämpningen av resultatet är välbehövligt inom sjukvården idag. Medvetenheten om patienten såväl som kostnaderna runt om denne påverkar vårt dagliga arbete och vi söker ständig förbättring och underlättande alternativ. Intresset för ämnet är stort och väldigt aktuellt då flera instanser på sjukhusen arbetar för att förbättra den venösa blodprovstagningen.
REFERENSER
Björkman, E & Karlsson, K (2001) Medicinsk teknik för sjuksköterskor. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur AB
Downe- Wamboldt, B (1992) Content analysis: Method, applications, and issues.
Health Care for Women International 1992; 13:313-321
International Council of Nursing (2007) http://www.icn.ch/icncodeswedish.pdf (2008-12-23)
Laboratoriemedicin Universitetssjukhuset UMAS (2008-02-25) Venös provtagning. > www.labmedicin.org<2008-10-03
Kristofferssen, N(red) (2002) Allmän omvårdnad 1. Stockholm: Liber Lundman, B & Hällgren Graneheim, U (2008) Kvalitativ innehållsanalys.
I: Granskär, M & Höglund-Nielsen, B (Red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom
hälso- och sjukvård, s 159-171.. Lund:Studentlitteratur AB
Plebani, M & Carraro P (1997) Mistakes in a stat laboratory: types and frequency.
Clinical Chemistry 1997; 43:1348-51
Scales, K (2008) A practical guide to venepuncture and blood sampling.
Nursing standard 2008; 22(29):29-36
Sjukvårdsrådgivningen.>http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?Catego ryID=22875&Preview=< 2008-11-13, 2008-11-20
Skov- Poulsen, K (2007) Blodprov-venösprovtagning.
>www.sjukvardsradgivningen.se/handboken<2007-08-07, 2008-10-03
Socialstyrelsen (1982) Hälso- och Sjukvårdslagen, 1982:763
Socialstyrelsen (1995) Kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och
barnmorskor. Allmänna råd från socialstyrelsen, 1995:5 Andra utgåvan, 2007-05 (Artikelnr 1995-70-5)
Socialstyrelsen(1998) Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvård, 1998:531
Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivningar för legitimerad sjuksköterska. (Artikelnr: 2005:105-1)
Socialstyrelsen (2007) Socialstyrelsens föreskrifter
om ändring i föreskrifterna (SOSFS 2006:18) om transfusion av blodkomponenter 2007:21
Thorsén, H (1992) Omvårdnadsmodeller Människosyn Etik. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri
Wallin, O (2008) Preanalytical venous blood sampling practices demand improvement — A survey of test-request management, test-tube
labelling and information search procedures.
Bilaga 1
Enkätundersökning – Sjuksköterskans rutiner vid venös blodprovtagning
Begreppet Venös blodprovtagning i denna enkätundersökning innebär ett blodprov taget med hjälp av ett vaccutainersystem. Kön:
Kvinna Man
Födelseår 19…..
Hur länge har du arbetat som sjuksköterska? ...mån/år Hur länge har du arbetat med venös blodprovtagning?
………mån/år
1. När och var lärde du dig att ta ett venöst blodprov? ……… ……… ……… ……… ………
2. Hur går du till väga när du får en beställning på venöst blodprov? ……… ……… ……… ……… ……… ……… ……… ……… ………
3. Vad anser du vara viktigt ur patientens synvinkel när du utför en venös blodprovtagning?
……… ……… ………
4. Du har en svårstucken patient framför dig som du inte lyckas ta ett venöst blodprov på, vad gör du?
……… ……… ……… ………
5. Hur länge står proverna i regel innan transport?
……… ……… ………
6. Hur gör du om du är osäker på om ett prov skall tas? ……… ……… ……… ………
7. Har du några förslag på hur venös blodprovtagning och provhantering skulle kunna förbättras?
……… ……… ……… ……… ……… Tack för din medverkan i vår enkätundersökning.
Bilaga 2
Venös blodprovtagning – Ett gemensamt ansvar
Vi är två sjuksköterskestudenter som skriver en C-uppsats om venös blodprovtagning.
Själva provtagningen och hanteringen av proverna tills det att de når laboratoriet är en mycket betydelsefull och viktig del i arbetet för att få fram ett optimalt svar. Vi har själva arbetat på provtagningcentraler och avdelningar och sett att de riktlinjer och rekommendationer som finns inte alltid är möjliga att följa i det vardagliga arbetet.
Med vår enkätundersökning vill vi ta reda på hur Du vanligtvis gör när Du tar ett venöst blodprov på avdelningen. Dessutom vill vi veta om Du har vidare förslag på hur provtagningen skulle kunna förbättras och utvecklas samt behovet av kontinuerlig uppdatering och träning.
Vi väljer att använda oss av en enkät för att undersöka detta fenomen då den garanterar dig som sjuksköterska anonymitet. Enkäten är frivillig och för att vi ska få ett så bra underlag som möjligt är det viktigt att Du svarar så ärligt Du kan.
Den ifyllda enkäten lämnas i ett bifogat kuvert som du finner på din avdelning.
Tack för din medverkan!
Malmö Högskola, Isabell Westman 0739-965389 hf071212@stud.mah.se Maria Sirviö 0701-465450 ico04041@stud.mah.se
