Om omklädningsrummens betydelse för närvaron i ämnet Idrott och Hälsa

Malmö Högskola

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

Examensarbete

10 poäng

Om omklädningsrummens betydelse för

närvaron i ämnet Idrott och Hälsa

On the meaning of changing-room for the presence in the subject Sports and

health

Anna Mårtensson

Maarit Nilsson

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Torbjörn Andersson Idrott och Fysisk bildning Examinator: Mats Trondman

Abstract

Vårt arbete handlar om omklädningsrummens fysiska och psykiska miljö. Vår

frågeställning är: ”Om omklädningsrummens utformning och psykiska klimat har någon betydelse för närvaron i ämnet Idrott och Hälsa”? Syftet är att uppmärksamma och skapa en medvetenhet hos elever, personal och kommuner om vad som sker i

omklädningsrummen och hur dess utformning kan påverka eleverna. Vi har velat undersöka om det finns andra orsaker till elevers frånvaro på idrotten än själva idrotten, då menar vi exempelvis ovilja att byta om inför andra. Vad gör att en del människor tycker det är okej att vara naken inför andra och en del tycker att det inte är något

normalt? Pierre Bourdieu anstiftade begreppet habitus, som enkelt kan uttryckas att det är hur vi agerar, uppfattar och värderar givna situationer utifrån vår socialisation.

Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer, egna observationer och litteraturstudier. De kvalitativa intervjuerna gjordes på två skolor på landsbygden med elever i år 4 (10-åringar) och år 6 (12-(10-åringar). Materialet till våra observationer är hämtat under vår egen skoltid samt under vår VFT (verksamhetsförlagdtid, Malmö Lärarutbildning).

Vi fann att det inte har skett några stora förändringar i hur det ser ut och hur det går till i omklädningsrummen nu och när vi gick i skolan (1980-talet och 1990-talet). Eleverna agerar på samma sätt och omklädningsrummets miljö har inte heller förändrats något nämnvärt. Vi fann även att eleverna inte är medvetna om sitt omklädningsrum och aldrig har blivit tillfrågade om vad de anser om dem. De flesta eleverna verkar vara nöjda med sina kroppar trots det rådande kroppsidealet. Dock fann vi att eleverna känner en press från sig själva och omgivningen hur man bör se ut. På dessa två landsbygdsskolor verkar inte omklädningsrummens utformning och psykiska klimat spela någon roll till elevers närvaro i ämnet idrott och hälsa. De elever som figurerade i intervjustudien uppfattade inte omklädningsrummen som något de borde reflektera över, de skulle bara genom dem för att komma till skolidrotten.

Nyckelord: grundskolans tidiga år, hälsa, kroppsfixering, kroppsideal, mobbing, miljö, omklädningsrum.

Abstract

1.

Inledning

1

1:1 Bakgrund 1 1:2 Syfte 2 1:3 Avgränsningar 3 1:4 Metod 3 1:5 Etiska överväganden 5 1:6 Urval 5 1:7 Genomförande 6 1:8 Bearbetning 6

1:9 Reliabilitet och Validitet 7

2. Litteraturstudier och tidigare forskning

7

2:1 Gymnastiksalar genom tiderna 7

2:2 Hur ska ett omklädningsrum se ut? 9

2.3 Läroplaner och Styrdokument 9

2:4 Idrottslärarrollen 11

2:5 Habitus 12

2:6 Kroppsuppfattning (manligt/kvinnligt) 12

2:7 Media 14

2:8 Mobbing 15

3. Attityder i frivilliga omklädningsrum

16

3:1 Attityder i ett pojkomklädningsrum (fotboll) 16 3:2 Attityder i ett herromklädningsrum (handboll) 18

4. Resultat

19

4:1 Våra egna observationer 19

4:3 Sammanfattning och diskussion 28 4:4 Den fysiska miljön i omklädningsrummet 29 4:5 Den psykiska miljön i omklädningsrummet 29

4:6 Konklusion 30

4:7 Metodutvärdering 32

5.

Fortsatt

forskning

34

6.

Referenser

35

1. Inledning

Vårt arbete handlar om omklädningsrummens fysiska och psykiska miljö. Hur uppfattar eleverna omklädningsrummen och det som utspelar sig där?

Alla har vi någon gång upplevt utsattheten i ett omklädningsrum, de granskande blickarna, nakenheten och viljan att passa in. Alla blev vi medvetna om vem som hade den första sport-BH:n, den som fick kroppsbehåring (killar och tjejer) och vem som inte vill vara med p.g.a. menstruation. I denna ålder var detta ett känsligt ämne som kunde bidra till mobbing.

Att säga att omklädningsrummet var hemtrevligt och en miljö som uppmanar till glädje och gemenskap är väl att ta i. Omklädningsrummet var mer en kall och tråkig plats som snabbt skulle springas igenom.

I ingen annan miljö tvingas vi att i så ung ålder (för killar och de tjejer som vill finns ju senare det militära) stå nakna inför varandra och samtidigt upprätthålla den fasad som man bygger upp i skolans värld. Det fanns bänkar som var ”reserverade” för de coola och de som fick byta om tillsammans med dem.

Med vårt arbete vill vi väcka en tanke och medvetenhet kring omklädningsrummens utformning och elevers utsatthet i denna miljö.

1:1 Bakgrund

Det talas idag ofta om kroppsfixering, medias påverkan och den hårda psykiska miljön som eleverna upplever i skolan. Utifrån egna erfarenheter och vid diskussioner under lärarutbildningen har det framkommit att många upplevt omklädningsrummen som en ogästvänlig arena där ofta mobbing äger rum. Vi har själva uppmärksammat att tidigare händelser i skolans omklädningsrum har satt sina spår vid val av fritidsaktiviteter när vi

blir äldre. Omklädningsrummen är en plats på skolan där eleverna ofta får vara utan tillsyn av läraren, vilket kan medföra att en del elever känner sig utsatta och oskyddade. Vad vi har upplevt är det inte så stora skillnader mellan omklädningsrum som byggts på tidigt 1970-tal och fram till de nya omklädningsrummen som byggs idag (2005). Detta var vi mycket nyfikna på och ville se om det fanns några restriktioner kring uppförandet av en ny idrottshall och dess tillhörande omklädningsrum. Vi fann att det finns väldigt få riktlinjer om hur omklädningsrummen ska se ut och detta förvånade oss. Dock ansåg vi att detta kan tas upp senare i en kvantitativ undersökning. Vi valde i detta arbete att undersöka frågeställningen ”Om omklädningsrummens utformning och psykiska klimat har någon betydelse för närvaron i ämnet Idrott och Hälsa”?

1:2 Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka hur eleverna uppfattar den fysiska och psykiska miljön i omklädningsrummet. Underlydande frågor som vi ställde oss är:

• Upplever eleverna någon kroppsfixering, finns det några kroppsideal? • Oftast fokuseras det på själva idrottsutövandet när eleverna inte är med på

idrotten, men kan det finnas några andra bakomliggande faktorer, såsom omklädningsrummens utformning?

• Är eleverna medvetna om att de kan vara med och påverka omklädningsrummens utformning?

• Har omklädningsrummens fysiska och psykiska klimat någon betydelse för framtida idrottsutövande?

Vårt syfte är att uppmärksamma omklädningsrummens fysiska och psykiska miljö och skapa en medvetenhet hos elever, personal och kommuner. Varför har omklädningsrum sett ungefär likadana ut de senaste åren då alla andra miljöer har genomgått stora

förändringar och forskning kring exempelvis skolmatsalar har genomförts och provats fram (http://www.av.se/amnessidor/skolweb/regler/skallvara/lunch.asp

http://www.av.se/amnessidor/skolweb/regler/skallvara/ljud.asp).

1:3 Avgränsningar

För att avgränsa vårt relativt breda ämne valde vi att se på två skolor på landsbygden i Skåne med ungefär samma elevantal och lärartäthet. Dock den ena med en nybyggd idrottshall och den andra med en hall som byggdes på 90-talet. Vi valde att intervjua elever i år 4 (10-åringar) och år 6 (12-åringar), eftersom vår inriktning är skolans tidiga år och för att vi trodde att elever i år 1, 2 och 3 var för unga för att ge reflekterande svar. Anledningen till att vi inte intervjuade år 5 var att vi ville avgränsa antalet intervjuer och ville få en större åldersspridning på eleverna. Vår uppfattning är att det skiljer mycket från år 5 till år 6 i sättet att vara. År 6 är på väg mot högstadiet och många av flickorna har kommit in i puberteten. Dessutom hoppades vi att sexorna skulle kunna se tillbaka på sin skoltid och att vi sedan kunde jämföra deras svar med fyrornas. Vi valde att inte jämföra manligt och kvinnligt, utan vi utgick från att både män och kvinnor har liknande uppfattning kring den fysiska och psykiska miljön i omklädningsrummen. Vi trodde den stora skillnaden skulle ligga mellan år 4 och år 6 och inte mellan män och kvinnor. Detta grundade vi på att åldern skulle spela roll och inte könen. Det som män upplever,

upplever också kvinnor, sen att det sker på olika sätt i flickors respektive pojkars omklädningsrum är vi medvetna om.

1:4 Metod

Hur skulle vi då gå till väga för att få svar på de frågor vi ville? Efter noggrant

övervägande kom vi fram till att kvalitativa intervjuer och egna observationer lämpade sig bäst för att få fram ett resultat i denna undersökning. Vi valde att genomföra

skolor på landsbygden. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer eftersom vi ville att eleverna skulle beskriva känslor, tankar och upplevelser. Gratton & Jones (2004) anser att dessa inte kan kvantifieras och sammanställas i diagram och staplar som man gör i

kvantitativa intervjuer. Då kvantitativa intervjuer svarar på frågorna vad, när och hur många och vi ville ha svar på varför och hur. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och på så sätt har intervjupersonerna fått utrymme att fördjupa och utveckla sina svar. För att känna oss delaktiga, få ett flyt i intervjuerna och inte missa något av det eleverna sa använde vi oss av en diktafon när vi intervjuade. Intervjuerna transkriberades sedan till skrift på datorn som sedan skrevs ut för att vi lättare skulle se det som var viktigt i intervjusvaren samt kunna finna samband.

Eftersom omklädningsrummet kan vara ett relativt känsligt ämne där intima frågor kan tas upp var det viktigt för oss att deltagandet var frivilligt. Eleverna skulle själva vilja vara med och bli intervjuade. Det var viktigt för oss att eleverna var avslappnade och kände att de kunde lita på oss. Vi valde därför att sitta på en avskild plats i skolan där inga elever, lärare eller några andra kunde höra vad vi pratade om. Dessutom var vi noga med att tala om att vi inte skulle använda oss av deras namn eller vilken skola de går på i vårt arbete för att eleverna skulle vara så ärliga som möjligt. För att få eleverna att slappna av valde vi att ha uppmjukningsfrågor i början där de fick berätta om sig själv, sin familj och sin fritid. De frågorna som vi kände kunde vara känsliga för eleven valde vi att lägga bland de sista frågorna (se bilaga 1).

Som blivande idrottslärare har vi spenderat en hel del tid i omklädningsrum, dels under vår VFT tid men även under vår skoltid som elever. Under denna tid har vi kunnat observera många saker som har hänt i omklädningsrummen. Dessa observationer kommer vi att använda oss av i vårt arbete för att bekräfta det som eleverna tar upp i intervjuerna men även för att ta upp sådant som inte eleverna lagt märke till men som man tydligare ser som vuxen person.

1:5 Etiska överväganden

Intervjuer med elever kan alltid vara känsliga, man kan väcka tankar hos eleverna som inte fanns där innan. Deltagande i denna studie var frivillig. Vi kontaktade två olika skolor där rektorn gav sitt godkännande att genomföra intervjuer med elever i år 4 och år 6. Klasslärarna fick sedan välja ut en elev från klassen som de ansåg var lämplig och som ville bli intervjuad. Ämnet kan leda till diskussioner bland eleverna och därför var vi noga med att gå ut med syftet till lärarna och eleverna innan vi började våra intervjuer. Ett exemplar av arbetet kommer att delas ut till respektive rektor på de två skolorna.

1:6 Urval

När vi skulle välja hur stort urval vi skulle ha fick vi ta två olika saker i beaktning. Dels visste vi att vi bara hade sex veckor innan vi ville att arbetet skulle vara färdigt men samtidigt ville vi att arbetet skulle bli bra och få så många elever som möjligt att säga vad de tycker om omklädningsrummet. Vi valde att sammanlagt intervjua nio stycken elever ur ett bekvämlighetsurval d.v.s. att läraren fick välja bland de elever som var tillgängliga för tillfället. På den första skolan intervjuades en flicka och en pojke ur år 4 och en flicka och pojke ur år 6. På den andra skolan intervjuades två flickor och en pojke ur år 4 och en flicka och en pojke ur år 6. Detta eftersom det fanns tre stycken fjärdeklasser på skolan. Urvalet skedde slumpmässigt då vi endast sa till klassläraren att vi ville intervjua t ex en flicka från a och en pojke från b osv. Klassläraren fick sedan fritt välja en elev som var öppen, medkännande och inte dominant. Dessa kriterier valde vi i förhoppning att

eleverna skulle ge uttömmande reflekterande svar. De få elever som vi hade möjlighet att intervjua ville vi skulle kunna beskriva och sätta sig in i händelser som utspelar sig i omklädningsrummet. De elever vi intervjuade upplever vi hade en god social kompetens, detta kan medföra att vi inte nådde de tysta och eventuellt utsatta eleverna. Detta kan ha påverkat undersökningens resultat men vi anser att vi fick en bra spridning på eleverna vi intervjuade. De flesta eleverna på de två skolorna är aktiva i någon form av föreningsliv

vilket gjorde att de flesta av de vi intervjuade har erfarenhet av omklädningsrum även utanför idrotten.

På den ena skolan har både år 4 och år 6 en utbildad idrottslärare. Eleverna på den andra skolan har sin klasslärare som idrottslärare tills de börjar år 6. Detta innebär att år 4 inte har någon utbildad idrottslärare. År 6 på den skolan har för tillfället en vikarierande idrottslärare utan utbildning, då den ordinarie idrottsläraren är sjukskriven.

1:7 Genomförande

Nu var vi klara för att genomföra intervjuerna. Vi valde att kontakta två skolor som figurerat som verksamhetspraktikplatser för oss. Detta på grund av den goda kontakt som hade skapats mellan oss och lärarna. I första skedet kontaktade vi rektorn på vardera skola för att förankra vårt ämne och få rektorns tillstånd att intervjua elever på skolan. Rektorerna beviljade detta utan att vi behövde intyg av målsman. Därefter tog vi kontakt med lärarna i respektive klass för att få deras medgivande. Det var inga problem på någon av skolorna, utan de ställde sig positiva till vår undersökning. Eleverna intervjuades en och en utav en av oss medan den andra lärarstudenten intog en mer passiv roll och studerade istället kroppsspråket. Det de sa verbalt överrensstämde med det kroppsspråk som vi kunde tyda.

1:8 Bearbetning

Efter intervjuerna så var det dags för bearbetning. Vi ville finna likheter och olikheter i de svar vi hade fått samt ta fram det som vi ansåg att vi hade användning för i vårt arbete. Därför valde vi att lyssna av diktafonerna och skriva ner svaren på datorn som vi sedan skrev ut i pappersformat och på så sätt kunde vi lättare få en överblick. Vi ringade in och jämförde de olika intervjuerna och fann liknande svar på många frågor. Då fick vi

redovisas i intervjuanalysen där vi blandat år 4 och år 6 svar på intervjufrågarna eftersom vi inte fann några väsentliga skillnader mellan svaren. Sexorna på de båda skolorna var väldigt små och omogna, vilket vi tror gjorde att vi inte fick fram några skillnader mellan år 4 och år 6. Sexorna verkade inte så medvetna om sitt utseende d.v.s. de vi intervjuade bar varken smink eller märkeskläder vilket kan ha gjort att vi inte upplevde några större skillnader mellan 4:ornas och 6:ornas svar.

1:9 Reliabilitet och validitet

Vi anser att undersökningens reliabilitet – alltså dess tillförlitlighet – är hög. Detta eftersom vi använt oss av diktafon där alla svaren var tydliga. Vi var dessutom mycket observanta och följsamma under intervjuerna, dock gjorde vår ovana vid att intervjua att vi blev bättre efter hand som vi intervjuade. Vår egen förförståelse inför ämnet var stor då vi varit mycket aktiva inom föreningsidrott. En annan person med samma förförståelse hade kunnat utföra samma undersökning och få samma resultat.

Validiteten anser vi är hög – alltså arbetets giltighet – då vi undersöker det vi ämnar undersöka. Alla intervjuer har genomförts på liknande sätt, utifrån vår intervjuguide (se bilaga 1). Vi har beskrivit vår datainsamling, urval, analysprocessen samt egen

förförståelse noggrant i vårt arbete.

2 Litteraturstudier och tidigare forskning

2:1 Gymnastiksalar genom tiderna

För att få svar på vår fråga - ”Om omklädningsrummens utformning och psykiska klimat någon betydelse för närvaron i ämnet Idrott och Hälsa?” - kände vi att det var viktigt att

gå tillbaka i tiden och se hur förutsättningarna för ämnet idrott och hälsa sett ut genom tiderna. Detta för att få ett helhetsperspektiv, förståelse och insikt i hur stor tillgång skolorna har till idrottshallar och omklädningsrum. En del skolor har inte sin egen idrottshall med tillhörande omklädningsrum och kan kanske därför inte påverka den fysiska miljön så mycket.

Skolidrottsförbundet hävdade år 1955 att 4882 av sammanlagt 6521 folkskolor saknade gymnastiksal. Trots detta byggdes många gymnasieskolor under 1960-talet utan

angränsningar till någon idrottshall. Under en kort period, mellan åren 1964-65 byggdes de flesta gymnastiksalar och idrottshallar i Stockholmsområdet. Därefter på 1970-talet dalade nybyggnationen igen trots hårda påtryckningar av Svenska

Gymnastikläraresällskapet. Under 1960-talet satte länsskolenämnden upp vissa krav på hur hallarna skulle se ut. Kraven var att; bollplanerna borde kompletteras med löparbanor samt höjd- och längdhoppsgropar och att ett redskapsrum i anslutning till gymnastiksal borde vara 25 kvm. Hur såg då en gymnastiksal ut på 1960-talet? De hade ribbstolar utmed någon vägg, mål, mattor och olika gymnastikredskap. Golvet var inmålat efter olika bollsporter, vilket förmedlade till både elever och lärare om vad som skulle ske i en idrottshall. Antingen hade man gymnastik eller så någon form av bollsport (Sandahl, 2004).

I ”Tidskrift i Gymnastik 1973”, skrivs att Skolöverstyrelsens anvisningar var föråldrade och att gymnastiksalarna som byggdes inte var anpassade till den undervisning som förelåg. Simhallar var än mer ovanligt, det var endast en femtedel av Stockholms skolor som hade en regelbunden tillgång till simhall. Och än värre var att många skolor helt saknade tillgång till simhallar och så sent som år 2001 saknade 30 % av landets skolor regelbunden tillgång till en gymnastiksal (Sandahl, 2004, s.8-10).

Hur såg då omklädningsrummen ut tidigare? Att hitta fakta om det är mycket svårt och vi har inte kunnat finna någon. Det enda som vi funnit är våra egna observationer och vi har inte uppfattat att där är någon större skillnad i utformningen av omklädningsrummen, det enda som skiljer är färgerna. Omklädningsrummen från 1970-talet har lika många

duschar som dagens. Idag ska det finnas en dusch med omklädningsrum som är avskiljd där man ska kunna byta om, men detta finns inte i alla nybyggda omklädningsrum.

2:2 Hur ska ett omklädningsrum se ut?

Vi ställde oss frågan hur bör ett omklädningsrum se ut? När man tänker efter ser de flesta omklädningsrum likadana ut. Är detta en slump eller finns det regler som talar om hur de ska se ut? För att kunna vara kritiska i vår bedömning av omklädningsrummen måste vi veta vilka regler som gäller. Vi började därför söka efter vilka restriktioner det finns kring nybyggnation av ett omklädningsrum. Vi fann att det finns regler för arbetsmiljön i arbetsmiljöförordningen, arbetsmiljölagen och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Här kan man läsa hur det ska vara i skolan enligt arbetsmiljöreglerna. I anslutning till lokaler för idrott och hälsa bör det finnas mer än en dusch per påbörjat 20-tal elever. I duschrummet ska en av duschplatserna vara helt avskild och ha en egen omklädningshytt så att den som vill ska kunna byta om i avskildhet. Golvet i duschrummet bör vara strävt eller ha en matta så att man inte halkar. Då flickor och pojkar behöver byta om samtidigt ska det finnas separata omklädningsrum

(http://www.av.se/publikationer/broschyrer/adi/adi521.pdf).

2:3 Läroplaner, Styrdokument

I samhället idag pratas mycket om hur viktig fysisk aktivitet är och hur viktigt det är att alla barn rör sig, men vad säger läroplanerna och styrdokumenten? Betonar de också vikten av att barnen lär sig vad det innebär att leva ett hälsosamt liv? Uppmuntrar

läroplanerna skolorna till att stimulera barns fysiska aktivitet? Att stimulera barns fysiska aktivitet kan innebära många saker t.ex. gruppstorlekar, miljön de befinner sig i och motverka alla former av mobbing.

Hälsoperspektivet betonas i utbildningen och i styrdokumenten där livsstil, livsmiljö och livskvalitet framhålls. Hälsa ska ses utifrån individen och samhället. För att kunna

genomföra en hälsofrämjande undervisning krävs det en grundläggande förståelse för vad begreppet hälsa innebär. Det är fortfarande många som är osäkra på vad begreppet hälsa innebär (Svensk Idrottsforskning, 2004, nummer 4). I Nationalencyklopedin definieras hälsa som ”lycka” och ”hel”, dessa två ord är väldigt vida och gör att många tolkar begreppet hälsa olika.

Britta Thedin Jakobsson som jobbar på institutionen för idrotts- och hälsovetenskap på idrottshögskolan i Stockholm skriver i tidningen Svensk Idrotts Forskning, i sin artikel ”Hälsa - vad är det i ämnet idrott och hälsa?” (2004, nummer 4) att tidigare läroplaner har uttryckligen betonat vikten av att byta om, duscha och sköta sin hygien. Jakobsson

hänvisar till Lpo 94 där det skrivs att ämnet endast ska förmedla kunskap om hur god hälsa och god livsstil och arbetsmiljö kan främjas. Lärarna betonar vikten av att beakta och träna den sociala förmågan hos eleverna, att de ska kunna samarbeta och hjälpa varandra, vilket man kan se som ett sätt att befrämja hälsa och välbefinnande, ämnet ska även vara roligt och lustfyllt. ”Att komma i tid, ha rätt utrustning med sig, byta om, duscha och följa regler är också ”kunskaper”/rutiner som eleverna ska tillägna sig i ämnet/…/Exponeringen av kropp och handlingar ska tonas ned för att skapa en trygg miljö, där alla deltar och gör sitt bästa” (Thedin Jakobsson, 2004, s 36).

I 2:a kapitlet i skollagen anges vilka uppgifter förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har och vilka grundläggande krav som ställs på verksamheternas kvalitet, bl.a. på gruppstorlekar, personalens kompetens och lokaler. Lagen anger övergripande mål för utbildningen i skola och vuxenutbildning samt övergripande riktlinjer för hur skolans verksamhet skall utformas (http://www.skolverket.se/sb/d/155/a/1039).

Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande

demokratiska värderingar. Respekt för vår gemensamma miljö och för varje människas egenvärde är något som poängteras i skollagen, detta ska alla som verkar inom skolan jobba för. Att främja jämställdhet mellan könen samt att aktivt motverka alla former av

kränkande behandling så som mobbning och rasistiska beteenden. är två av de saker som man vill att alla inom skolans ska jobba hårt för (Skolverket, 2003).

2:4 Idrottslärarrollen

Läroplanerna och styrdokumenten poängterar hur viktigt det är att man arbetar med begreppet hälsa. Detta innebär att ämnet idrott och hälsa har eller borde i alla fall vara en viktig del i skolan, därmed blir idrottslärarrollen viktig. Eftersom idrottsläraren dessutom är den som har mest insikt i vad som händer i omklädningsrummen förutom eleverna ville vi se närmare på dennas roll och uppgifter.

I artikeln ”Bourdieu och Idrottsläraren” skriver Jan Eric Ekberg, (2005) följande: ”Det samhället vill med utbildningen i Idrott och hälsa iscensätts av idrottslärarna. Man kan se dessa aktörer som de specialiserade agenter som är anställda för att genomföra statens och kommunens intentioner med skolan och ämnet. Det är också idrottsläraren som har tolkningsföreträde vad gäller ämnets genomförande. Lärarens egna föreställningar om vad som är värdefullt och rätt genomförande av undervisningen påverkas av de

föreställningar han eller hon bär med sig, sitt habitus, utifrån gjorda erfarenheter i olika sammanhang. Som lärare i ämnet befinner man sig i en position där många olika agenter och institutioner påverkar och inverkar, medvetet eller omedvetet, på de beslut man tar rörande hur den konkreta lärandesituationen i ämnet ska iscensättas”

(http://www.idrottsforum.org/articles/ekberg/ekberg050606.pdf, s 3).

Utifrån sitt habitus har idrottslärarna en föreställning om vad bra undervisning är och detta utifrån den idrott de kan bäst. Idrottsundervisningen domineras oftast av bollsporter och olika tävlingsmoment där lärarens roll är att döma. Istället menar Ekberg (2005) att idrottsläraren roll bör vara handledande där man betonar ett kritiskt reflekterande förhållningssätt till sin lektionsplanering. Ekberg betonar även vikten av människolivets okränkbarhet, integritet och jämställdheten mellan kvinnor och män samt solidaritet med utsatta.

2:5 Habitus

Människor tänker och reagerar olika, vi talar olika och har olika kroppsspråk. Vad är det som gör att en del blir vänner och andra aldrig går ihop? Vad är det som gör att man kan skapa homogena grupper och få ett samhälle, en skolklass att fungera och ibland fungerar detta inte överhuvudtaget. Vad gör att en del människor tycker det är okej att vara naken inför andra och en del tycker att det inte är något normalt?

Pierre Bourdieu anstiftade begreppet habitus, som enkelt kan uttryckas att det är hur vi agerar, uppfattar och värderar givna situationer utifrån vår socialisation. Habitus är något som är inpräglat i kroppen och mycket svårt att ändra på. Vilka möbler vi väljer, vilken sport vi vill utföra bestäms av vårt habitus, det är något som är ”inristat” i vår kropp och i våra sinnen. Vilka värderingar en människa har, hur han pratar, gestikulerar, sitter, vilken social status han har avslöjas genom hans habitus. Bourdieu relaterar habitusbegreppet till makt och kapital, som visar sig genom politik, kultur, mode och andra ställningstaganden. Detta bildar en livsstil som är en produkt av habitus och dessa livsstilar är accepterade i rätt kultur. Livsstilen formar individen och genom denna tolkar och värderar han sin omvärld (Engström, 2000).

2:6 Kroppsuppfattning (manligt/kvinnligt)

Det har alltid funnits trender om hur man ska se ut för att vara ”rätt” i västvärlden. På 1950-talet skulle man ha former som Marilyn Monroe. Går man ännu längre tillbaka på 1700-talet skulle man vara tjock och vit, för att visa att man var rik och kunde köpa det man ville. Dagens mode i västvärlden innebär att man ska vara smal och då inte bara smal utan ”onormalt” smal. Det går helt enkelt inte att vara för smal, ser man på kändisar idag så blir de bara smalare och smalare. Trenden har också gått mot att man måste vara hälsosam vilket innebär att äta hälsosamt, träna och leva ett allmänt hälsosamt liv. I artikeln ”Barnidrott och vuxenmotion som kulturella uttryck” av Engström (2005) hävdar han att det man eftersträvar är att se vältränad ut och att det är frånstötande att se otränad

ut. Vidare hävdar han att det är viktigt att underkasta sig träning och en speciell livsföring för att nå ett visst mål (www.idrottsforum.org/articles/engstrom/engstrom050831.html).

I dagens samhälle betonas det yttre, kroppen kopplas ihop med en positiv, ung livsstil där både gym och disco ska besökas med rätt kropp och kläder. Även den inre hälsan har blivit ett ansvar för oss individer. Kroppen framstår som ett instrument och en maskin men även som speglingen av jaget. Man blir betraktad efter hur man ser ut. En smal och vältränad kropp får ett annat bemötande än en otränad och överviktig. Utseendet är det första som man lägger märke till och detta är eleverna medvetna om (Engström, 2002).

Enligt en undersökning gjord i England av Scraton (1995) har idrott och hälsa en viktig uppgift i att stärka elevernas självförtroende för att eleverna ska bli mer självsäkra och bli trygga i sin egen kropp. Tjejerna kommer i puberteten mellan 9-13 årsåldern och killar två år senare. Det är då eleverna tappar fokus på skolan och istället intresserar sig för vänner, hobbys och andra intressen i livet. Utseendet blir allt viktigare och man börjar uppmärksamma hur de andra ser ut. Killarna vill i regel lägga på sig muskler och bli ”biffigare” i motsats till tjejerna som vill bli smalare. Visst finns det killar som drabbas av anorexi men det är inte så vanligt. Killarna har ett annat beteende i

omklädningsrummet än tjejer, de kommenterar öppet sina egna och andras kroppar medan tjejerna istället bedömer varandra i tysthet. I Brännbergs (1998) bok som handlar om det sociala livet i en handbollsförening tar han upp en diskussion mellan Janne och Harry som visar upp sina ”bilringar” och intar olika bodybuildingposer med stor

självironi. Den som inte når upp till kroppsidealen tar ofta rollen som ”klassens pajas”.

Madeleine Mesterion, konsult vid Stockholms center för ätstörningar, hävdar i en artikel att kvinnorna inte mått sämre än vad de gör idag. Man ska vara smal, duktig i skolan och vara en bra kompis. I värsta fall kan pressen från sig själv och omvärlden leda till någon form av ätstörning. Enligt Mesterion ser flickorna en parallell mellan att vara smal och lycklig. ”Bara jag går ner ett par kilo så kommer jag att vara lycklig.” Hon konstaterar att detta tänkande går allt lägre ner i åldrarna, det är inte ovanligt att 9-åringar drabbas av ätstörningar (http://www.ltz.se/artikel_print.php?id=193096).

I boken ”Psykiatrins ABC” berättas det att en 16-årig flicka trodde sig bli lyckligare om hon blev smal. Så hon gick ner fem kilo, men blev inte lyckligare, då gick hon ner några kilo till, men det hjälpte inte heller. Flickan gav upp tanken på att bli lycklig, men nu kunde hon i alla fall kontrollera sin kropp. Allt detta för att det fanns smala lyckliga tjejer på Tv:n och i olika tidningar (Blume, 1995).

2:7 Media

Media blir en allt större del i vardagen, det är sällan det går en hel dag utan att vi har igång TV:n, radion eller datorn. Den amerikanske professorn Silverstein har gjort en studie på 33 olika engelska TV-kanaler för att se hur de olika könen framställs i media. Studien visar att 69 % av de kvinnliga karaktärerna som visas på TV är onormalt smala. Endast 5 % av de kvinnor som visas på TV är överviktiga. I dagens England är cirka 20 % av befolkningen överviktiga, alltså kan man inte se TV som representativ för

befolkningen. Av de män som visas på TV är det 18% som räknas som smala. Männen på TV framställs istället som mer muskulösa än i verkliga världen. Kvinnorna är kritiska till hur kvinnokroppen framställs i media men ändå så vill de eftersträva det smala idealet. Kvinnorna anser att media manipulerar dem (Grogan, 1999).

Enligt Engström (2002) har media ett massivt budskap, man skapar sitt eget utseende. I annonserna står det ”om du bestämt dig” vilket underförstått kan tolkas som att man har det utseende som man själv valt. I reklam för kläder visas ofta delvis avklädda kroppar, där numera även den manliga exponeras. Detta kan ses som märkvärdigt då man kan tycka att det är kläderna som bör stå i fokus. Unga män poserar med bar överkropp, utan hårväxt och med tydliga rutmönster på magen. Detta har blivit ett ideal att eftersträva för dagens män (Engström, 2002). För unga kvinnor gäller det att ha en smal men tränad kropp, man kan aldrig vara för smal. Enligt Scraton (1995) tappar flickorna intresset för idrott p.g.a. den bilden som massmedia målar upp av hur en kvinna ska vara inte passar ihop med hur man är på en idrottslektion. Scraton menar att många tjejer kan känna sig

ograciösa och obekväma i situationer som de att de inte har full kontroll över på idrottslektionerna. Detta gör att många, speciellt tjejer drar sig för att vara med på idrottslektionerna då man blir svettig och inte kan vara sminkad och fräsch.

2:8 Mobbing

Mobbing är sedan länge ett känt problem inom olika institutioner och ett problem som oftast uppstår i omklädningsrummen på våra skolor. När man tar upp ordet mobbing, så är det många lärare som ger uttryck för att det är i omklädningsrummen som det händer. Där av vår inblick i mobbing. Mobbing utspelas på många olika nivåer och är upprepande aggressivt beteende med ojämn maktbalans mot ett offer som har svårt att försvara sig. Orsaker till mobbing går att finna i skolans miljö och bland de attityder som finns hos såväl elever som personal (http://www.friends.se/index.php?id=525). Mobbing finns överallt i skolan, i arbetslivet, i fängelser och i militära kaserner. Detta är platser där man inte kan välja sina kamrater, säger Birgitta Amcoff

(http://www.slf.se/templates/AssociationArticleSLF.aspx?id=3098). Trots att många lärare är medvetna om att det förekommer mobbing på deras skola sker det ingen förändring. Man kan som skola ha många handlingsplaner för hur man ska hantera mobbing utan att ta itu med dem. Det är viktigt att en handlingsplan är konkret, klar och enkel att följa (http://www.mobbning.se/media.html). Den ska tydligt ange vem som ska göra vad i den uppkomna situationen. Enligt Eva Larsson är det långt ifrån självklart att skolpersonalen kan känna igen eller ens veta vad mobbing är

(http://www.mobbning.se/media.html). I skollagen står det att skolan ska aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbing och rasistiska beteenden (Skollagen 1999:886).

3 Attityder i frivilliga omklädningsrum

Vi ska titta lite i de frivilliga omklädningsrummen och detta gör vi genom

idrottsforskarna Jesper Fundbergs och Tore Brännbergs böcker där vi har hämtat citat ur som båda två beskriver jargongen i frivilliga omklädningsrum inom idrotten. Detta tycker vi belyser hur känsliga omklädningsrum kan vara när det rör sig om icke-frivilligt valda miljöer som i skolidrotten.

3:1 Attityder i ett pojkomklädningsrum

I boken ”Kom igen, gubbar!” skriven av etnologen Jesper Fundberg (2003), beskrivs här hur jargongen kan låta i 12-års pojkars omklädningsrum efter en fotbollsträning:

”Det var en bög, och hans partner hade dött. Och efter begravningen så frågade han prästen om han fick askan.

- Vad ska du med den till?

- Jag ska käka upp den. Jag vill känna han i arslet en sista gång. (Fältdagboken, april 1997)” (Fundberg, 2003, s 75).

Några pojkar skrattar, andra inte. Jesper Fundberg beskriver fler historier som utspelar sig i omklädningsrummet. Fundberg menar att de är till för att skapa en gemenskap genom att kommentera manliga och kvinnliga könsorgan och sexualitet. Det är sällan själva fotbollen som diskuteras i omklädningsrummen. ”Det är en fostran som sker utan ledare, men säkert inte utan förebilder.” (Fundberg, 2003, s 77).

I omklädningsrummet lämnar man privatlivet och är inne i en överdriven jargong som är självklar i sammanhanget, oftast negativt mot det kvinnliga könet. I männens föreningsliv så är kvinnan/mamman endast till för att serva och ta hand om männen/pojkarna.

Kvinnan tilltalas med morsan, kärring och andra negationer, även fitta, kuk, fan och andra svordomar förekommer utan anmärkningar från ledare och lagkamrater. Under en

turnering i Danmark hade Jesper Fundberg med sig en kvinnlig fotograf. Hennes närvaro förändrade hela stämningen bland pojkarna i laget. De agerade inte som de brukade och de kunde inte säga sådana saker som de gör i det annars slutna rummet.

Genom märkeskläder, frisyrer och sprayer försöker pojkarna likna varandra och genom små förändringar så som olika bälten, märken på roll-on visar de vilken status de har. Pojkarna gör sig i ordning för varandra och inte för flickor. Det gäller att kunna hävda sig mot de övriga i laget. Rätt attityd innebär en högre status. Att ha sitt favoritlags emblem på sin tröja leder till diskussioner och samhörighet med lagkamrater. Kläder och andra tillbehör ska ”godkännas” av de bättre i laget som innehar en stark position.

”Jerker, som är en av de längsta och mest muskulösa i laget, spänner plötsligt armusklerna och poserar medan de andra skrattar högt.

Erik: Gör du så där inför Jessica (Jerkers flickvän, Jespers anm.)? Hur fan kan hon vilja vara med dig?

De andra skrattar ännu mer.

Jerker: Vänta bara tills jag tar av mig kallingarna så fattar du varför hon är tillsammans med mig.

Skrattsalvorna blandas med ”öhh” -ljud från de övriga som fyller rummet. Det är uppenbart att Jerker vunnit ”tvekampen” om vem som lyckats få till den sista, och mest kraftfulla, kommentaren.”(Fundberg, 2003, s 156).

Enligt Fundberg råder det inget tvivel på att i stort sett all idrott är skapad av män för män. Det finns därför skäl att se vilken form av maskuliniteter som hyllas inom idrotten. Ungdomsidrotten vill efterlikna vuxenidrotten, de yngre barnen som idrottar vill

efterlikna de vuxna både i hur de agerar men även i deras snack runt omkring. Pojkarna och ledarna lämnar privatlivet och stiger in i en annan gemenskap, pojkfotbollen.

Omklädningsrummen är tydliga exempel på avskildhet där mycket kretsar kring vad som är manligt och manligt uppträdande. Det är här som frågor om intimitet, sexualitet och kroppslighet behandlades (Fundberg, 2003).

3:2 Attityder i ett herromklädningsrum (handboll)

I boken ”Bakom Kulisserna” av Tore Brännberg (1998) har Brännberg valt att utifrån sina egna erfarenheter från föreningslivet analysera det sociala livet mellan killarna i handbollslaget Björktorps IF, ett seniorlag. Här nedan beskrivs hur det kan gå till efter en match i handbollslagets omklädningsrum:

”När Roger torkat sig ren efter duschen avbryter Harry och Kent den ”allvarsamma analysen” av matchen genom att skvätta schampolödder på den nakne men rentorkade Roger. Denne går till motattack. Han går fram till handfatet och fyller sina kupade händer med kallvatten som han slänger på sina kamrater. Alla flyr skrikande in under duschens varma vatten. Roger upprepar sin attack och kamraterna trängs i duschen. Lasse och Janne börjar småbråka för att komma undan kallvattnet. Lasse lyckas tränga sig förbi Janne in i den varma duschen. Janne hämnas direkt genom att vrida av varmvattenkranen. Lasse flyr skrikande ut ur den kalla duschen och Janne kan återta sin plats” (Brännberg, 1998, s 52).

I omklädningsrummet luktar det svett, urin och gamla kläder, då kläderna oftast inte tvättas mellan träningarna. Här luktar det inte roll-on.

Innan träningen pratas det ofta om ungkararnas liv, där det ofta efter en helg hänt en hel del, här är en berättelse som Lasse dukar upp:

”Vi sliter av oss kläderna - hon är kåt som fan: och där står man, kåt, med pitten som ett spett i kalsingarna, halv fyra på morgonen, och bara vill gänga när hon säger: Du har väl kondom! Tror fan jag inte har kondom. Det är för fan hennes grej och jag vägrar knulla med kondom. Så jag sliter fram den…

Lasse demonstrerar genom att plocka fram sin penis och ställa sig bredbent.

…och börjar runka. Hon blir alldeles vild. ”Jag blir så kåt - jag har aldrig sett en kille runka innan”, skriker hon - du måste ta mig. Har du ingen kondom!

Lasse står nu med sina tangaunderbyxor halvt nerdragna och håller i sin penis – som om den hade erektion” (Brännberg, 1998, s 55-56).

Att jämföra penisarnas längd är ofta förekommande i männens omklädningsrum som är en plats för lek. Att duschrummet är en symbol för renlighet vet alla men utöver vatten händer det att männen står och kissar på varandra. Detta är ett spänningsmoment där offret är noga utvalt och förväntas kunna hantera situationen. Inom klubben anses detta inte som något ”onormalt” utan som ”annorlunda grej” (Brännberg, 1998, s 59).

4 Resultat

4:1 Våra egna observationer

Under vår egen skoltid upplevde vi att det ofta skulle ”paxas” bänkar, man skulle dölja sig med handduken och det fanns killar som sprang in och ut ur omklädningsrummet (inte för att tjejerna var så mycket bättre). Puberteten började väldigt tidigt för en del (år 4) medan andra kom in i puberteten först på högstadiet. Puberteten är en tid då man är väldigt känslig för hur omgivningen uppfattar en och hur man vill bli uppfattad. Man går ofta runt med många frågor inom sig som man har svårt att ställa. Dessa frågor grundar sig i både den fysiska och psykiska utvecklingen av kroppen som sker snabbt.

Miljön i omklädningsrummet under låg- och mellanstadietiden var något som man inte lade så stor vikt vid, man accepterade hur där såg ut och funderade inte så mycket över det. Det som man reagerade på var att det alltid var så kallt och att golvet var ”äckligt”, då det t.ex. låg hårbollar och gamla plåster på duschgolvet, badtofflor var ett måste.

När vi var ute på praktik upptäckte vi att det inte är mycket som förändrats från den tiden då man själv gick i skolan. Killarna försöker fortfarande springa in till tjejerna (och tvärtom), det skriks mycket och kläder hamnar på något mystiskt sätt i toalettstolar eller handfat. Det bråkas mycket om vem som ska byta om på vilken plats i

omklädningsrummet och hur många krokar man får ha per person. Duschningen går snabbt, man undrar ibland om de ens blir blöta när de springer igenom duschen. Den

ständiga stressen för att hinna i tid till nästa lektion finns alltid där ingen vill komma försent till nästa lektion. Det är alltid samma personer som börjar bråka i

omklädningsrummet och det är alltid samma personer som kommer gråtande ut för att någon varit ”dum mot den”. Detta är observationer som vi gjort under vår VFT.

Idrottslärarens roll är svår, man vill inte sitta inne i omklädningsrummet och vaka över eleverna men samtidigt måste man ibland. I killarnas omklädningsrum hör man ofta könsord skrikas och olika sexuella skämt och detta ända ner i 2:ornas omklädningsrum. Det blir ofta då att man får sitta inne hos killarna eller stå och vakta utanför deras dörr medan tjejerna som oftast är tystare får klara sig själva. Bara för att tjejerna är tystare behöver inte det betyda att det inte händer något i deras omklädningsrum. Ibland händer det att vi som idrottslärare fått ta en diskussion med klassföreståndaren efter lektionen. Detta p.g.a. någon eller några tjejer känt sig ”mobbade” i omklädningsrummet. Att inget av detta framkom i våra intervjuer kan bero på att de intervjuade inte reflekterat över omklädningsrummens fysiska och psykiska miljöer att de helt enkelt inte ville prata om det. De ser kanske inte det som händer i omklädningsrummet som mobbing, utan något naturligt som förekommer i omklädningsrummet. Samt att deras habitus ändras då de är i omklädningsrummet att de ”ska” vara på ett visst sätt där inne. I Ungdomsstyrelsens rapport skriver de om hur eleverna ”ska” bete sig i omklädningsrummet, även de barn som inte beter sig så annars gör det i omklädningsrummet, för att andra förväntar sig det (http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/wwwUngaOchForeningsidrotten NYNYNY.pdf).

4:2 Resultat och analys av intervjuer

Vid intervjuerna framkom det att de intervjuade alla var med i någon form av

föreningsidrott, detta kan ha speglat deras svar i intervjuerna där det framkom att alla var positiva till skolidrotten. Hade vi intervjuat elever som inte är aktiva i någon

föreningsidrott hade kanske resultat blivit annorlunda. I intervjusvaren fann vi inga större skillnader mellan eleverna i år 4 och år 6, därför valde vi att skriva samman svaren.

I båda skolorna var klasserna små och med detta menar vi ca 15-20 elever per klass. De flesta elever har gått i samma klass sedan förskolan och har oftast syskon som går i lägre eller högre årskurser. Skolorna är belägna på landsbygden, vilket medför att ”alla känner alla”. Att ”alla känner alla”-syndromet gör att man lättare kan uppmärksamma incidenter som kan uppstå i skolan. Skolorna använder sig även av antimobbingplaner, den ena skolan har något som kallas för ”kompispatrullen” där elever ur år 5 och 6 ska vara uppmärksamma på om någon mår dåligt och vara ett extra stöd för övriga elever. Vi tror att det uppstår fler konflikter på skolor med större elevantal där fler elever ska vistas under samma tak. I storstäder möts ofta olika kulturer och livsstilar vilka är präglade utifrån elevernas skilda uppväxtmiljöer. Pierre Bourdieu myntade begreppet habitus som utifrån vår socialisation styr hur vi agerar, uppfattar och värderar givna situationer. Detta gör att en del elever helt enkelt inte kommer överens. Vi tror att det finns mindre

kulturella skillnader på landsbygden vilket medför att eleverna har lättare för att komma överens.

På den ena skolan finns en kvinnlig idrottslärare och på den andra skolan använder de sig av klasslärare upp till och med år 5 (manliga och kvinnliga), därefter ska de ha en

utbildad idrottslärare. Dock var där för tillfället ingen utbildad idrottslärare i år 6. Att vara en kvinnlig lärare tror vi är lättare, då det handlar om att behöva gå in i

omklädningsrummen, men att manliga lärare har lite högre status bland eleverna. Manliga lärare ”kan” idrott, medan kvinnliga idrottslärare måste bevisa för eleverna att de har kunskaper i olika idrottsgrenar. Elever är svårflörtade och kräver från

idrottsläraren att de har djupa kunskaper i de grenar eleverna själv utövar i föreningslivet. Med tanke på det som skrivits den sista tiden i tidningar om manliga lärare som antastat flickor, så är det extra känsligt om en manlig idrottslärare kommer in bland flickor som

byter om. En kvinnlig idrottslärare bland ombytande pojkar reagerar varken omgivning eller elever på. En kille reflekterar tillbaka på idrotten de hade med en kvinnlig

- ”Jo nu e det skoj nu när vi har YY men innan när vi hade XX så var det inte bra, inte i idrott. Nu är det mycket roligare, nu kör vi sådant som både tjejer och killar vill”. - Intervjuaren: ”Vad gjorde ni innan då?”

- ”Hon lärde oss yoga å sånt, hoppa hopp rep å sånt, men tjejerna tyckte inte heller om att ha yoga …”

Samtalet fortsätter och frågan om han alltid är med på idrotten dyker upp och han svarar:

- ” Ja i sexan har jag alltid haft med gympapåsen, men innan så glömde jag den.” - I: ”Varför då?”

- ”Det var nog lite tråkigare”.

Av detta kan vi utläsa att när det är kul på idrotten vill eleverna helst inte glömma gymnastikpåsen, utan de vill vara med och göra sitt bästa. De reflekterar även över när andra har glömt gymnastikkläderna, som oftast beror på någon form av skada eller sjukdom. Det framkommer dock att det finns någon som ofta ”glömmer” sina gymnastikkläder och detta tror de beror på att den eleven inte vill vara med.

Omklädningsrummen är utrustade med bänkar i trä, väggar och golv är beklädda med kakel. I det ena omklädningsrummet finns det fem duschar med väggar emellan, medan det nybyggda omklädningsrummet bara har två duschar och en dusch där det går att låsa om sig. Den duschen med lås är omdiskuterad bland lärare och elever, en tjej i sexan svarar så här på frågan:

- I: ”Varför vill ingen duscha i de andra duscharna?”

- ”Det är speglarna! (intervjuarens anmärkning: Speglarna är uppsatta inne i

duschrummet, så de som står framför spegeln ser på dem som står i duscharna) Ingen vill stå där. Jag bryr mig inte, men jag vill inte bara gå så där och visa upp mig”.

En elev i årskurs fyra på samma skola berättar att det finns två duschar som man får duscha i och en dusch för handikappade eller för de som inte vill visa upp sig. ”Den duschen får vi inte använda”. Läraren har sagt till eleverna att den duschen inte får

användas utan den duschen är till för de handikappade eleverna. Eleven berättar vidare och det är ingen som använder den duschen och att de istället köar till de andra två duscharna. Två duschar för ca 10-15 elever verkar vara för lite. Antalet duschar kan ha stor betydelse för hur man upplever duschningen. Om där är långa köer innebär det att många tittar på under tiden man duschar samt att konflikter lättare uppstår då väntan blir lång.

Vi frågade eleverna hur ljudvolymen i omklädningsrummet är. De flesta tyckte att den var rätt bra, men när de sedan får fundera kommer det fram att det oftast är rätt stökigt.

- ”Vi håller på och springer runt och då blir det stökigt. Där är ett klassrum bakom vårt omklädningsrum och de brukar komma in och säga till” (elev i år 4)

I en senare intervju svarar en annan elev så här på samma fråga:

- ”Det är stojigt. När man går ut från omklädningsrummet när vi är färdiga står vi alla och skriker och bankar på en dörr för att vår lärare ska släppa ut oss”.

I ytterligare en annan intervju svarar en elev: - ”Nja, kanske lite skrikigt”.

- I: ”Är det ni som pratar eller skriker”? - ”Skriker. Det hör idrottsläraren ibland”.

Vi ber honom sedan reflektera över hur det var i det var innan det byggdes om. Detta har han inget minne av. Då vi ber de andra eleverna på den andra skolan som har haft samma omklädningsrum genom alla åren reflektera kring hur det var i omklädningsrummen när de var yngre tycker de flesta att det var stökigare när de gick i ettan och tvåan.

Vad är det då som eleverna pratar om i omklädningsrummet? En elev i år sex svarar: - ”Vi brukar prata om hur det var på gympan och vad vi ska göra efter skolan om det är någon som ska gå ut med sina kompisar, om det är någon som ska träffa sin kille, om vilka killar som e söta o så”

I en annan intervju svara en elev på samma fråga: - ”Pratar om rasten, om vem som ska vara med vem”.

Så här svarar eleverna men när man som idrottslärare lyssnar på vad pojkarna pratar om i omklädningsrummet märker man ganska tydligt att de ändrar sitt sätt att vara. Det är de ”tuffa” pojkarna som hörs allra mest, de pratar högt och använder ord som de aldrig skulle göra annars. De skämtar om könsroller, könsorgan och hur de ska bemästra sina flickvänner när de kommer hem. Allt för att höras och hävda sig i gruppen men även för att smälta in i samtalen som förekommer i omklädningsrummet. Samtalen i

omklädningsrummen är självklara och oreflekterade men utanför blir det generande att prata om samtalen som ägt rum inne i omklädningsrummen. ”Rummet är slutet och ska inte ge insyn från omgivningen.” (Fundberg 2003, s 152). Detta tror vi kan förklara att eleverna svarar som de gör.

Hur ser då eleverna på sitt omklädningsrum? Vi bad eleverna beskriva hur deras omklädningsrum ser ut. En elev i år 4 svarar:

- ”Det ser ut som ett vanligt omklädningsrum”

- I: ”Kan du beskriva för mig hur där ser ut, jag har aldrig varit i ert omklädningsrum” - ”Ibland är där fräscht och ibland inte. Där är bänkar runt omkring med krokar som vi kan hänga våra kläder på”.

En annan elev svarar så här på samma fråga i en intervju:

- ”Fyra duschar för oss killar, toaletten luktar skit, två bänkar i mitten”. I en annan intervju svara en elev:

- ”Ibland är de fräscha ibland inte, de har snus i taket”.

När vi ställde frågan märkte vi att eleverna fick tänka efter, de hade nog aldrig fått frågan tidigare om hur deras omklädningsrum ser ut. I dag ska skolan vara demokratisk och eleverna ska ha medbestämmanderätt, men när det gäller omklädningsrummen så verkar de stå utanför dessa ”lagar”. Omklädningsrummen har som vi tidigare nämnt inte

förändrats särskilt mycket över tiden, utan de har sett ungefär likadana ut genom alla år. Vi frågade eleverna om de hade fått vara med och bestämma någonting om

omklädningsrummen. Det var ett genomgående nej men förmodligen har det aldrig uppstått en diskussion kring omklädningsrummen. De flesta ansåg inte heller att där fanns några regler att följa. Kanske att läraren hade nämnt något om att vattnet ska vara i duscharna och inte i omklädningsrummet och ibland kom läraren in och ”hyssjade” åt eleverna att vara lite tystare.

Lärarna syns oftast inte till i omklädningsrummet och på frågan om eleverna skulle vilja att lärarna var där inne, svarade de nej, men de önskade att läraren var lättillgänglig om det behövdes.

Eleverna har oftast cirka 10 minuter på sig att byta om innan och efter lektionen. På den ena skolan finns där två omklädningsrum för pojkar och två omklädningsrum för flickor. Eleverna tar sig ofta friheten att själva bestämma var de vill byta om. På den andra skolan finns det ett omklädningsrum för flickor och ett omklädningsrum för pojkar. Detta gör att två klasser ibland befinner sig i omklädningsrummet samtidigt.

- I: ”Räcker bänkarna”?

- ”Nej, 9:orna brukar ta alla utom två”.

- I: ”Hur är det att byta om när 9:orna är där?”

- ”Jobbigt. En kille i min klass blir rasande och tar ner deras kläder och stampar på dem”.

En flicka i årskurs fyra berättar att de brukar väntar till 5:orna duschat färdigt innan de duschar. Detta eftersom 5:ornas lektion börjar innan deras.

- I: ”Fungerar det bra?” - ”Ja, vi väntar”

Eleverna har alltså olika uppfattningar om det fungerar bra eller inte. För vissa elever innebär det ett problem att de äldre kommer in och tar ”deras” platser medan andra elever inte ser något problem med det. De flesta upplever dock att det är pinsamt och jobbigt när de tvingas byta om tillsammans med elever som är äldre.

På frågan om alla brukar duscha berättar en pojke i år 4 att de flesta duschar och byter om efter idrotten men innan gick där en pojke som inte ville göra det. Han brukade byta om på toaletten, men han var konstig.

- I: ”Varför var han konstig”? - ”Han bara var det”

I en intervju med en annan elev så svarar han på samma fråga:

- ”…innan hade vi en i vår klass som hade en sjukdom i huvudet och /…/ han var lite /…/ ibland så duschade han inte, han sa att han skulle duscha hemma. Han var verkligen en data, han spela alltid data /…/ nu duschar alla” (Intervjuarens kommentar: eleven har flyttat).

Duschning efter idrottslektionerna verkar vara en naturlig del av idrotten för de flesta. Alla duschar men man gör det snabbt. Man går bara snabbt igenom duschen berättar en tjej i årskurs fyra.

- I: ”Varför gör ni det?”

- ”Man vill inte bli blöt i håret, det är så jobbigt”

De elever som vi pratade med valde alla att byta om hemma och duscha hemma i samband med sina fritidsaktiviteter. Alla tyckte att det var enklast så. En pojke i år 4 berättar att han kommer ombytt till träningen för att alla andra gör det. Dessutom är pappa alltid stressad. Det är uppenbart i svaren att om barnen själv får bestämma så byter de helst om hemma.

Eleverna är mycket medvetna om hur viktigt det är med fysisk aktivitet. De anser att idrotten i skolan är viktig och på frågan om varför det är viktigt svarar de så här:

- (I en annan intervju svarar en elev så här) ”Man blir inte tjock och om man inte har något att göra blir man sur”.

Eleverna är mycket medvetna om den fysiska aktivitetens fördelar och det har förmodligen talats om det. Att genom fysisk aktivitet kan man förebygga fetma och forma sin egen kropp. De ger även uttryck för att de mår bra och inte blir sura då de får röra på sig.

Vi gick sedan över till att prata med eleverna om kroppsideal. Eleverna verkar i sina svar vara nöjda med deras yttre. En elev i år 6 får frågan:

- I: ”Hur ser du på din kropp. Är du nöjd”?

- ” Jag är jätte nöjd, därför jag var lite överviktig i våras då vägde jag 58 (kg) och nu har jag gått ner tio kilo och minskat 20 centimeter i midjemått”.

- I: ”Vad kul. Är det något ni pratar om i skolan? Hur man ska se ut och vad man ska ha på sig för kläder?”

- ”Nej”.

- I: ”Inte? Det är bara man själv som tycker”? - ”Ja”.

- I: ”Så dina vänner tycker inte heller att det är någonting”? - ”Nej”.

- I: ”Eller får du mycket komplimanger nu när du gått ner i vikt?” - ”Ja en del”.

- I: ” Var det jobbigt att byta om innan”?

- ”Ja, för alla är så här smala i min klass (visar med händerna)”

Här uttrycker sig eleven att de kanske inte talar om hur man ska se ut, men innerst inne vet alla hur man bör se ut. Det är viktigt att man är ganska smal och att man ser ungefär likadan ut som de övriga eleverna. De intervjuade eleverna var överlag smala och till utseendet alldagliga och nöjda med sitt utseende. Eleverna i år 6 vill utmärka sig genom kläder men samtidigt vill de inte att någon ska sticka ut för mycket ”det finns ju vissa

som hela tiden ska visa sig”(tjej i år 6). Hon påstår också att märkeskläder inte är viktigt, ”inte för mig i alla fall”. Dock märker vi att det är vissa märken som syns oftare än andra och de har gärna likadana skor på sig.

Vi hade även en tanke på om hur omklädningsrummen fysiska och psykiska miljö påverkade elevernas val i framtida idrottsutövande. Vi ställde frågan:

- I: ”Kommer du att idrotta när du blir äldre?” - Kanske. Golf i så fall för det är roligare än fotboll

- (I en annan intervju med en elev) ”Ja vill nog vara golfproffs.” - I:” Är det någon skillnad på golf och fotboll?”

- ”Nja, på fotboll måste man passa träningar och golfen är lite friare, man kan göra det lite när man vill.”

Vi tolkar dessa två svaren som att eleverna lockas av golfspelets friare förhållningssätt t.ex. inga fasta träningstider, inga medspelare och att de kan ta sina klubbor och åka ner och spela. Vidare kan man koppla de tidigare svaren till att eleverna om de själva får välja helst byter om hemma. Dock hade de många anmärkningar och åsikter på hur det ser ut i omklädningsrummet.

4:3 Sammanfattning och diskussion

Efter att ha gjort intervjuerna och fått fram ett resultat började vi arbeta med att analysera det vi hade fått fram. I resultatet fann vi att eleverna var relativt likgiltiga till miljön i omklädningsrummet vilket vi inte hade trott.

4:4 Den fysiska miljön i omklädningsrummet

Omklädningsrummen som figurerade i undersökningen var i jämförelse med många andra omklädningsrum som vi passerat genom tiderna, mycket fräscha. De hade de faciliteter som bör finnas i ett omklädningsrum så som toalett, speglar, papperskorgar, bänkar med krokar och duschar. Det vi vill säga med detta är att omklädningsrummen har sett ungefär likadana ut allihop och dessa var inget undantag. Alla lika kala, kalla och tråkiga.

De elever vi intervjuade hade många åsikter kring omklädningsrummens utrustning, så som att det ofta är smutsigt och ”ofräscht” i duschar och omklädningsrum. Om detta beror på att det städas dåligt eller det är eleverna själva som slänger pappersnäsdukar och smutsar ner ovanligt mycket, framkommer inte. Det kan även vara så att slitaget på materialen har gjort att de är svåra att hålla rena och rengöra. Omklädningsrummen är relativt stora med tanke på att där endast är tio elever åt gången, men då det är tjugo elever som trängs så uppstår problem. Blir klasserna större så kan det konsekvenser, bänkplats saknas, krokarna räcker inte till och duschningen kommer att ta längre tid. Att stå och vänta på att andra ska duscha färdigt kan skapa problem. Dels att de som duschar känner sig uttittade av de som väntar på duschen och dels att det blir mer tid över till bus. Eleverna ansåg även att ljudvolymen är väldigt hög och de ansåg det är för att de pratar och skriker högt. Ibland så urartar omklädningen till en lek där de springer runt jagandes och skrikandes efter varandra. Detta medför att det blir väldigt höga ljudvågor som förstärks då omklädningsrummen är kaklade och endast takbeklädnad, bänkar och elevernas kläder fungerar som ljuddämpande material.

4:5 Den psykiska miljön i omklädningsrummet

Eleverna uttryckte sig först att nakenhet inte var något problem, de elever som vi intervjuade ansåg inte heller att klädval och kroppsstorlek var av betydelse. Eleverna

verkade vara mycket empatiska och de små klasserna gör att eleverna känner varandra väl. Detta har vi tidigare i arbetet kommenterat att det kan ha speglat elevernas svar. Analyserar man svaren framkommer det dock att kläder visst spelar roll och att man inte vill att andra ska titta på ens kropp när man byter om. I svaren kan man även utläsa att det finns krav från omgivningen och från sig själva om hur man bör se ut och vad man ska ha på sig. Alla elever hävdar att utseende inte spelar någon roll för de själva men att andra i klassen lägger märke till det och bryr sig. Som observatörer lade vi märke till att på en idrottslektion bar alla flickor utom en Pumashorts medan samtliga killar hade

fotbollströjor på sig. Killarna hejar på olika lag och detta vill de spegla genom att bära ”sitt” lags tröja. Enligt Fundberg (2003) kan detta skapa samhörighet och diskussioner med kamrater.

4:6 Konklusion

När vi inledde vårt arbete trodde vi att elevernas åsikter om omklädningsrummen skulle vara mycket mer negativa än de var. Vi tror att detta beror på att klasserna på skolan är väldigt små och att de därför inte är så många som byter om samtidigt. Vi tror dock att det finns elever som upplever omklädningsrummen som en problemfylld miljö men dessa kunde vi inte täcka i vår kvalitativa forskning. Då vi endast använt oss av ett fåtal elever till vår undersökning kan undersökningen inte sägas vara generell. Vi har talat med nio elever där deras personliga tankar och åsikter har framförts. Men vi anser att en kvalitativ undersökning gav mer i denna undersökning än en kvantitativ hade gjort.

Bakgrunden till detta arbete var att vi tycker att det pratas mycket om kroppsfixering, medias påverkan och den hårda psykiska miljön eleverna upplever i skolan. Efter att ha arbetat med omklädningsrummens fysiska och psykiska miljö anser vi att det är ett hårt klimat i omklädningsrummet. Inne i killarnas omklädningsrum råder en hård verbal miljö medan det i tjejernas omklädningsrum är det de tysta blickarna som talar. Brännberg (1998) och Fundberg (2003) beskriver i sina böcker om hur killarna/männen i

är tabubelagda ord och ämnen som används endast inne i de stängda

omklädningsrummen. Det som Brännberg (1998) och Fundberg (2003) skriver om har vi upplevt äger rum till en viss del i killarnas omklädningsrum i skolan dock inte i samma utsträckning. När vi intervjuade eleverna är dock detta något de inte nämner i sina svar.

Den inre och yttre hälsan har blivit ett ansvar för oss individer och är en spegling av jaget. Andra bedömer en efter hur man ser ut, en smal och vältränad kropp får ett positivt bemötande. Bemötandet som vi ger andra är präglat av vårt habitus. I våra svar från eleverna samt i våra observationer har vi upplevt att eleverna i tidigare åldrar blivit mer medvetna om sitt yttre. I svaren från eleverna fann vi att de tycker det är viktigt att utföra någon form av fysisk aktivitet. De är medvetna om att inaktivitet vid exempelvis datorer innebär en ökad hälsorisk. Dessa tankar förmodar vi att de har med sig hemifrån, där deras uppväxt speglar sig i deras tankar och åsikter. Livsstilen de har och som är skapad utifrån deras habitus visar sig i hur de bedömer och värderar sin omgivning.

Eleverna verkar inte ha tänkt på omklädningsrummet som något påverkbart, utan något kalt och trist som man måste ta sig igenom både innan och efter idrottslektionen för att få vara med på idrotten. Duschning ses som något naturligt av eleverna. I de intervjuer och observationer vi gjort har vi funnit att omklädningsrummen inte har någon inverkan på elevernas medverkan på idrottslektionerna. I arbetsmiljölagen står det att duschrummet ska ha en duschplats som är helt avskild och egen omklädningshytt så att den som vill ska kunna byta om i avskildhet. Vår uppfattning utifrån elevernas svar är att den avskilda duschen skapar mer problem än vad den gör nytta. Kanske gör duschen att eleverna börjar tänka efter och börjar se kroppen som något man bör dölja. Vi tror att

omklädningsrummen går att utveckla mycket. Det finns mycket att jobba på och eleverna har många idéer till förbättring som t.ex. ommålning, väggar mellan duscharna och fräschare toaletter. Enligt oss finns det ingen anledning att inte göra omklädningsrummen till en så trevlig miljö som möjligt. Elevdemokrati borde inkludera även

Omklädningsrummen har de senaste åren sett ungefär likadana ut, plastmatta eller klinker på golven, bänkar som står utmed annars tomma väggar och någon bänk i mitten. Allt för att det ska få plats så många personer som möjligt i rummet och att det ska vara lättstädat. Här finns inga skärmar, väggar eller blommor som gör rummet trevligt och ombonat. Inte heller kan man lugnt och tryggt känna att man kan byta om utan att alla tittar på en. Jacobsson (2004) menade att exponeringen av kroppen borde tonas ner för att skapa en tryggare miljö där alla vill vara. Detta har hon hämtat från Lpo 94, där det även står att ämnet idrott och hälsa ska vara roligt och lustfyllt. Lustfyllt är det inte för de elever som upplever omklädningsrummet som en otrygg och olustig miljö att vistas i.

Enligt arbetsmiljöförordningen, arbetsmiljölagen och arbetsmiljöverkets föreskrifter ska det finnas en avskild dusch med omklädningsmöjlighet. Detta finns inte i alla

omklädningsrum som nyttjas av skolan. Borde inte alla skolor renovera sina

omklädningsrum för att följa dessa föreskrifter? Detta för att främja skolidrotten och elevhälsan och elevers framtida intresse för fysisk aktivitet.

När vi nämnt för våra vänner, lärare m.fl. att vi skulle skriva examensarbete om

omklädningsrum fick vi många positiva kommentarer. Lärarna uttryckte sig ofta att det var här mobbing var ett problem och att det var många elever som uttryckligen sagt att de inte gillar omklädningsrummet. Även våra vänner ansåg att de har mött och sett former av mobbing i omklädningsrummen, utifrån egna erfarenheter av utanförskap och som åskådare till mobbing. I våra intervjuer med elever kan vi dock inte finna svar som tyder på att detta skulle vara en sanning. Är det så att vi vuxna överdrivit situationen eller att elever inte uppfattar någon mobbing eller intervjuade vi elever på skolor där det inte finns?

4:7 Metodutvärdering

Eftersom vi arbetat med den kvalitativa forskningsmetoden, där endast få informanter intervjuats kan resultatet i vår undersökning inte sägas vara generellt. Vi har talat med nio

personer som var och en har uttryckt personliga tankar och åsikter kring frågan ”Har omklädningsrummens utformning och psykiska klimat någon betydelse för närvaron i ämnet Idrott och Hälsa och det framtida intresset för fysisk aktivitet”? Hade vi istället ägnat oss åt kvantitativ forskning och exempelvis gjort en enkätundersökning bland tusen elever och hundra lärare hade resultatet med största sannolikhet varit mer allmängiltigt. I undersökningar som inriktar sig på människors åsikter anser vi dock att den kvalitativa forskningsmetoden är mer spännande och intressant.

Vi valde att göra en kvalitativ undersökning i form av intervjuer eftersom vi ville få djup i frågorna och kunna ställa följdfrågor. Vi hade en frågeställning som vi utgick ifrån och som vi ville får svar på. När man utgår ifrån en frågeställning lämpar det sig bäst med en kvalitativ undersökning (Gratton & Jones, 2004). Vi frågade rektorerna på två skolor som båda var positiva till undersökningen och då föll det sig naturligt att det blev dessa två. Båda var intresserade av resultaten från undersökningen och kände att de kunde vara användbara i deras kommande arbete.

Enligt Gratton & Jones, (2004) bör vi som intervjuare vara väl förberedda, subjektiva, lyhörda, observanta och kunna skapa en förståelse för den intervjuades känslor. I våra intervjuer kände vi att vi nådde detta och fick eleverna att öppna upp sig. Däremot satte vi oss ner och funderade på vad vi kunde ha gjort annorlunda för att ha fått eleverna att tänka efter och gett oss mer utförliga svar. Vår uppfattning är dock att genom att vi satte oss ner på ett lugnt och avskilt ställe på skolorna fick vi eleverna att slappna av och ge så ingående svar som möjligt. För att minimera risken att de eleverna som läraren valde ut inte var representativa för skolan kunde vi gjort en observation i omklädningsrummen på respektive skola och därefter valt ut elever som vi ville intervjua utifrån våra

observationer. Dock gjorde tidsbristen att vi valde bort detta alternativ. Tanken med att vi gav lärarna ett relativt fritt ansvar vilken elev i klassen som vi skulle intervjua var även att lärarna känner sina elever och vi tror att de har en uppfattning om vilken elev som är representativ med detta menar vi att vi ville ha en elev som skulle kunna beskriva och sätta sig in i händelser som utspelar sig i omklädningsrummet. De kriterier som vi satte var att de skulle vara öppna, medkännande och inte dominanta.