Eleverna uttryckte sig först att nakenhet inte var något problem, de elever som vi intervjuade ansåg inte heller att klädval och kroppsstorlek var av betydelse. Eleverna
verkade vara mycket empatiska och de små klasserna gör att eleverna känner varandra väl. Detta har vi tidigare i arbetet kommenterat att det kan ha speglat elevernas svar. Analyserar man svaren framkommer det dock att kläder visst spelar roll och att man inte vill att andra ska titta på ens kropp när man byter om. I svaren kan man även utläsa att det finns krav från omgivningen och från sig själva om hur man bör se ut och vad man ska ha på sig. Alla elever hävdar att utseende inte spelar någon roll för de själva men att andra i klassen lägger märke till det och bryr sig. Som observatörer lade vi märke till att på en idrottslektion bar alla flickor utom en Pumashorts medan samtliga killar hade
fotbollströjor på sig. Killarna hejar på olika lag och detta vill de spegla genom att bära ”sitt” lags tröja. Enligt Fundberg (2003) kan detta skapa samhörighet och diskussioner med kamrater.
4:6 Konklusion
När vi inledde vårt arbete trodde vi att elevernas åsikter om omklädningsrummen skulle vara mycket mer negativa än de var. Vi tror att detta beror på att klasserna på skolan är väldigt små och att de därför inte är så många som byter om samtidigt. Vi tror dock att det finns elever som upplever omklädningsrummen som en problemfylld miljö men dessa kunde vi inte täcka i vår kvalitativa forskning. Då vi endast använt oss av ett fåtal elever till vår undersökning kan undersökningen inte sägas vara generell. Vi har talat med nio elever där deras personliga tankar och åsikter har framförts. Men vi anser att en kvalitativ undersökning gav mer i denna undersökning än en kvantitativ hade gjort.
Bakgrunden till detta arbete var att vi tycker att det pratas mycket om kroppsfixering, medias påverkan och den hårda psykiska miljön eleverna upplever i skolan. Efter att ha arbetat med omklädningsrummens fysiska och psykiska miljö anser vi att det är ett hårt klimat i omklädningsrummet. Inne i killarnas omklädningsrum råder en hård verbal miljö medan det i tjejernas omklädningsrum är det de tysta blickarna som talar. Brännberg (1998) och Fundberg (2003) beskriver i sina böcker om hur killarna/männen i
är tabubelagda ord och ämnen som används endast inne i de stängda
omklädningsrummen. Det som Brännberg (1998) och Fundberg (2003) skriver om har vi upplevt äger rum till en viss del i killarnas omklädningsrum i skolan dock inte i samma utsträckning. När vi intervjuade eleverna är dock detta något de inte nämner i sina svar.
Den inre och yttre hälsan har blivit ett ansvar för oss individer och är en spegling av jaget. Andra bedömer en efter hur man ser ut, en smal och vältränad kropp får ett positivt bemötande. Bemötandet som vi ger andra är präglat av vårt habitus. I våra svar från eleverna samt i våra observationer har vi upplevt att eleverna i tidigare åldrar blivit mer medvetna om sitt yttre. I svaren från eleverna fann vi att de tycker det är viktigt att utföra någon form av fysisk aktivitet. De är medvetna om att inaktivitet vid exempelvis datorer innebär en ökad hälsorisk. Dessa tankar förmodar vi att de har med sig hemifrån, där deras uppväxt speglar sig i deras tankar och åsikter. Livsstilen de har och som är skapad utifrån deras habitus visar sig i hur de bedömer och värderar sin omgivning.
Eleverna verkar inte ha tänkt på omklädningsrummet som något påverkbart, utan något kalt och trist som man måste ta sig igenom både innan och efter idrottslektionen för att få vara med på idrotten. Duschning ses som något naturligt av eleverna. I de intervjuer och observationer vi gjort har vi funnit att omklädningsrummen inte har någon inverkan på elevernas medverkan på idrottslektionerna. I arbetsmiljölagen står det att duschrummet ska ha en duschplats som är helt avskild och egen omklädningshytt så att den som vill ska kunna byta om i avskildhet. Vår uppfattning utifrån elevernas svar är att den avskilda duschen skapar mer problem än vad den gör nytta. Kanske gör duschen att eleverna börjar tänka efter och börjar se kroppen som något man bör dölja. Vi tror att
omklädningsrummen går att utveckla mycket. Det finns mycket att jobba på och eleverna har många idéer till förbättring som t.ex. ommålning, väggar mellan duscharna och fräschare toaletter. Enligt oss finns det ingen anledning att inte göra omklädningsrummen till en så trevlig miljö som möjligt. Elevdemokrati borde inkludera även
Omklädningsrummen har de senaste åren sett ungefär likadana ut, plastmatta eller klinker på golven, bänkar som står utmed annars tomma väggar och någon bänk i mitten. Allt för att det ska få plats så många personer som möjligt i rummet och att det ska vara lättstädat. Här finns inga skärmar, väggar eller blommor som gör rummet trevligt och ombonat. Inte heller kan man lugnt och tryggt känna att man kan byta om utan att alla tittar på en. Jacobsson (2004) menade att exponeringen av kroppen borde tonas ner för att skapa en tryggare miljö där alla vill vara. Detta har hon hämtat från Lpo 94, där det även står att ämnet idrott och hälsa ska vara roligt och lustfyllt. Lustfyllt är det inte för de elever som upplever omklädningsrummet som en otrygg och olustig miljö att vistas i.
Enligt arbetsmiljöförordningen, arbetsmiljölagen och arbetsmiljöverkets föreskrifter ska det finnas en avskild dusch med omklädningsmöjlighet. Detta finns inte i alla
omklädningsrum som nyttjas av skolan. Borde inte alla skolor renovera sina
omklädningsrum för att följa dessa föreskrifter? Detta för att främja skolidrotten och elevhälsan och elevers framtida intresse för fysisk aktivitet.
När vi nämnt för våra vänner, lärare m.fl. att vi skulle skriva examensarbete om
omklädningsrum fick vi många positiva kommentarer. Lärarna uttryckte sig ofta att det var här mobbing var ett problem och att det var många elever som uttryckligen sagt att de inte gillar omklädningsrummet. Även våra vänner ansåg att de har mött och sett former av mobbing i omklädningsrummen, utifrån egna erfarenheter av utanförskap och som åskådare till mobbing. I våra intervjuer med elever kan vi dock inte finna svar som tyder på att detta skulle vara en sanning. Är det så att vi vuxna överdrivit situationen eller att elever inte uppfattar någon mobbing eller intervjuade vi elever på skolor där det inte finns?