ÖREBRO UNIVERSITET
Institution för hälsovetenskap och medicin
Röntgensjuksköterskeprogrammet, 180 hp Medicin C, Examensarbete 15 hp Vårterminen 2013
Bäckenmätning
- en jämförelse av stråldos mellan konventionell
röntgenteknik och datortomografi
Författare: Magdalena Lindahl
Handledare: Eva Liljeholm-Andersson Titel: Fil mag
ABSTRAKT
Bakgrund: Bäckenmätning är en radiologisk undersökning som görs då misstanke finns att det kan uppstå komplikationer vid förlossning. Detta kan bero på ett för trångt bäcken, stort barn eller att barnet ligger i säte. Det kan även vara motiverat efter en komplicerad förlossning eller om kvinnan har bäckenfraktur eller felställning i bäckenet. Syfte: Syftet var att jämföra stråldosen mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi vid bäckenmätning samt undersöka tillförlitligheten vid datortomografi. Metod: En Systematisk litteratursökning gjordes i databasen PubMed för att finna vetenskapliga artiklar som svarade mot denna litteraturstudies syfte. Resultat: Bäckenmätning med datortomografi gav minst stråldos. Då den största stråldosskillnaden mellan konventionell röntgenteknik respektive datortomografis var vid lateralprojektionen. Tillförlitligheten vid datortomografi var god i isocenter, men sämre under och över isocenter. Konklusion: Bäckenmätning bör utföras med datortomografi.
Nyckelord: Bäckenmätning, Stråldoser, Datortomografi. Konventionell röntgenteknik, Tillförlitlighet.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 1
2.1 Bäckenets anatomi ... 1
2.2 Bäckenmått vid bäckenmätning ... 2
2.3 Röntgenstrålning ... 3
2.4 Bäckenmätning med konventionell röntgenteknik ... 3
2.5 Bäckenmätning med datortomografi ... 4
2.6 Problemformulering ... 4 3. SYFTE ... 4 4. METOD ... 5 4.1 Sökmetod ... 5 4.2 Urval ... 5 4.3 Analys ... 5 4.4 Etiska överväganden ... 5 5. RESULTAT ... 6
5.1 Jämförelse av stråldos mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi ... 6
5.2 Tillförlitlighet med datortomografi ... 8
5.2.1 Tillförlitlighet vid tvärsnittsprojektion ... 9
6. DISKUSSION ... 10
6.1 Metoddiskussion ... 10
6.2 Resultatdiskussion ... 10
6.2.1 Stråldoser i samband med bäckenmätning ... 10
6.2.2 Tillförlitligheten med datortomografi ... 13
7. KONKLUSION ... 14
8. REFERENSER ... 15 Bilaga 1. Sökmatris
Bilaga 2. Checklista för kvalitetsgranskning Bilaga 3. Litteraturmatris.
1
1. INLEDNING
I Sverige föddes cirka 113 000 barn år 2012 [1], 17 % av dessa barn förlöstes med kejsarsnitt [2]. Flera källor uppger att det är mindre än en procent av alla kvinnor i vårt land som har för trångt bäcken för att kunna föda vaginalt [3-5]. Om graviditeten fortskrider normalt utgår barnmorskan ifrån att bäckenet är tillräckligt stort tills förlossningen eventuellt visar det motsatta [5]. Trots det låga antalet kvinnor med trångt bäcken i Sverige så har antalet kejsarsnitt ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet. Detta beror dock inte enbart på trångt bäcken utan även på faktorer som kraftigt stigande medelålder bland först- och omföderskor samt att födande kvinnor med högt Body Mass Index (BMI) har ökat [6].
2. BAKGRUND
Bäckenmätning (pelvimetri) är en radiologisk undersökning där bäckenet avbildas på ett sådant sätt att förlossningskanalens storlek kan mätas. Undersökningen utförs inför kommande eller under pågående förlossning som inte fortskrider som planerat [7]. Indikationer för bäckenmätning är där misstanke finns för eventuell bäckenträngsel. Exempelvis om kvinnan är kortväxt (under 155 cm), väntar ett stort barn eller där barnet förväntas födas med ofördelaktigt läge så kallat sätesbjudning, eftersom det då krävs större mått än om huvudet kommer först [3]. Bäckenmätning kan också vara motiverat efter genomgången komplicerad förlossning eller inför graviditet hos kvinnor med bäckenfraktur eller felställning i bäckenet [7]. Det går inte att se utanpå om bäckenet är stort eller litet, då de yttre måtten i regel inte ger någon god information om de inre måtten. Bäckenmätning är då den enda metod som med stor noggrannhet kan fastställa bäckenets diameter och form, vilket sedan avgör om barnet kan födas fram vaginalt [4].
2.1 Bäckenets anatomi
Bäckenet utgör den fasta begränsningen av förlossningskanalens övre del. Den nedre delen av kanalen ligger delvis utanför bäckenet. Bäckenet består av två halvor, vardera sammansatta av tre ben - os ilium, os pubis och os ischii. Ventralt är de båda bäckenhalvorna sammanbundna genom en broskfog, symfysen. Dorsalt leder de båda höftbenen mot os sacrum. Dessa leder fixeras genom stadiga ligament, sacroiliacaligament [5]. Under graviditeten luckras ligament, liksom symfysen och ledband i bäckenet upp och medger en viss rörlighet i bäckenringen. Detta kan påverka sagittalmåtten, framförallt sagittala utgångsmåttet som kan öka respektive minska upp till två cm, transversalmåttet påverkas dock inte [4].
2 2.2 Bäckenmått vid Bäckenmätning
a b
Figur 1. Sidobild (a) samt frontalbild (b) för bäckenmätning med mått markerade. (Avidentifierade röntgenbilder från universitetssjukhuset i Örebro)
Bäckeningången begränsas av promontorium, linea accuata, pectum ossispubis och symfysen. Bäckeningångens mått (se figur 1):
A = Sagittal ingångsdiameter - avståndet från symfysens insida till promontorium.
B = Transversaldiameter - det största tvärmåttet i ingången.
Bäckenutgången består av två vinklade plan, det främre genom symfysens nedre kant och tubera ischii och det bakre genom tubera ischii och sacrums spets.
Bäckenutgångens mått (se figur 1):
C = Sagittal utgångsdiameter - avståndet från symfysens undre kant till sacrums spets
D = Interspinae diameter - avståndet mellan spinae ischiadicae.
E = Intertuber diameter - avståndet mellan tubera ischii [5].
Måtten relateras till referensvärden för sagittal ingångsdiameter samt summan av utgångsmåtten [7]. För att bäckenet ska ha lämplig storlek för ett normalstort foster anges i Sverige att sagittal ingångsdiameter bör vara minst 11 cm och summan av utgångsmåtten minst 31,5 cm. Om sagittal ingångsdiameter är 10-10,9 cm och summan av utgångsmåtten 29,5-31,4 cm utgör detta en ”gränsgrupp”, så kallade borderlinebäcken. Värden som
3 understiger 10 cm respektive 29,5 cm medför en ökad risk för förlossningskomplikationer och anses utgöra indikation för kejsarsnitt [5].
2.3 Röntgenstrålning
Röntgenstrålning utgörs av elektromagnetisk strålning som berör atomens elektronskal eller de enskilda elektronerna i kroppen. Detta leder till att atomerna förvandlas till joner, vilka är kemiskt reaktiva och kan orsaka skador på levande vävnad. Ekvivalent dos beskriver de biologiska skadeverkningarna av strålningen och effektiv dos tar hänsyn till olika organs varierande strålkänslighet. Båda mäts med enheten Sievert (Sv). Vanligtvis används milliSievert (mSv). Absorberande dos anger hur stor mängd joniserande strålning en människa tagit emot och mäts i Grey (Gy). 1 Gy är lika med 1 joule per Kilogram (J/Kg), det vill säga den strålenergi per massenhet som absorberats i kroppen [8].
2.4 Bäckenmätning med konventionell röntgenteknik
Vid konventionell röntgenundersökning tas en frontalbild samt en sidobild. Vid frontalbilden ligger patienten på rygg med benen isär i så kallad ”grodställning”. Röntgenröret vinklas 22 grader caudalt ifrån. En kassett utan raster läggs under patientens bäcken. Centreringen sker i patientens medellinje. Bildfältets övre kant ska ligga tre cm cranialt om symfysens övre kant. Därefter förskjuts röret eller underökningsbordet fem cm till höger för exponering (60kV), för att sedan återgå till medellinjen. Röret eller undersökningsbordet förskjuts sedan fem cm till vänster där nästa exponering görs. Denna dubbelexponerade frontalbild avbildar vardera bäckenhalva (5*15 cm). Eftersom det har gjorts en förskjutning på 10 cm uppstår en förstoring som kan korrigeras med hjälp av att minska 1 mm för varje cm över 10 cm. På frontalbilden mäts transversaldiameter, interspinae diameter samt intertuber diameter [4].
Sidobilden tas vanligen stående och en mätsticka placeras sagittalt högt upp mellan benen. Detta för att kunna bestämma förstoringsgraden på bilden. Det är viktigt att få en så rak sida som möjligt så att mätstickan är parallell mot kassetten. Primärbländaren roteras 45 grader och filmfokusavståndet (FFD) ska vara 100 cm (100kV). Centreringen kommer ungefär att ske i höjd med acetabulum. På sidobilden mäts sagittala ingångsdiametern samt sagittala utgångsdiametern. På röntgenbilden ses mätstickan, promontorium och sacrumspetsen [4].
2.5 Bäckenmätning med datortomografi
Vid bäckenmätning tas totalt tre bilder. Ett lateralt topogram, ett anteriorposteriort (AP)-topogram (d.v.s. strålrikningen kommer framifrån) samt en tvärsnittsbild. Topogram med
4 datortomografi är en översiktsbild som kan jämföras med konventionell röntgenteknik. Informationen överlagras från olika djup i kroppen. En tredimensionell volym avbildas på en tvådimensionell yta. Den digitala tekniken medför hög känslighet, vilket innebär lägre stråldos för patienten. Tvärsnittsbilden avbildar en tunn skiva av patienten som ligger på rygg på undersökningsbordet. Röntgenröret roterar och gör mätningar i olika vinklar. Utifrån dessa rekonstrueras en snittbild av patienten, vilket ger en högre stråldos [9]. På det laterala topogrammet mäts sagittala ingångsdiametern och sagittala utgångsdiametern. På AP-topogrammet mäts transversaldiameter samt intertuber diameter. Eftersom spinae ischiadicae är svår att se på AP-topogram så används foveae (en liten äggformad fördjupning i lårbenshuvudet) som referenspunkt för att få tvärsnittsbilden i nivå med spinae ischiadicae (se figur 2). Detta för att kunna mäta interspinae diameter. Undersökningstiden uppgår till cirka tio minuter inklusive bildgranskning och positionering av patienten [10]. Parametrarna är vid lateralt topogram 70 mA, 75mm/s, och 120 Kv. Vid AP-topogram är parametrarna 40mA, 75mm/s och 120 kV och tvärsnittet är 10 mm snitt med 120kV och 120mA i 2 sekunder [11].
Figur 2. Pilen pekar på fovea och ringen visar foveas storlek. (Avidentifierad röntgenbild från universitetssjukhuset i Örebro)
2.6 Problemformulering
Stråldosen och tillförlitligheten spelar stor roll för vilken metod som är bäst lämpad för bäckenmätning. Fostret är särskilt känsligt för joniserande strålning på grund av risken för missbildningar och psykisk utvecklingsstörning. Fostret löper även tre gånger större risk att drabbas av strålinducerad cancer än för befolkningen i allmänhet [12]. På grund av detta görs en litteraturstudie för att jämföra konventionell röntgenteknik och datortomografi.
3. SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie är att jämföra stråldosen mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi vid bäckenmätning samt undersöka tillförlitligheten vid datortomografi.
5
4. METOD
4.1 Sökmetod
För att svara på syftet gjordes en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg och Wengströms riktlinger. Denna litteraturstudie grundas på vetenskapliga artiklar som söktes i databasen PubMed. Sökorden bestod av pelvimetry, X-rays, CT och radiology. Sökningar gjordes först med en tidsbegränsning på tio år, vilket sedan togs bort för att få tillgång till flera artiklar. Det skedde även sökningar på andra databaser, men inga relevanta artiklar hittades där. Referenser till valda vetenskapliga artiklar som svarade mot litteraturstudiens syfte användes i studien. Dessa artiklar redovisas som ”manuell sökning”.Sökningen av artiklar presenteras i bilaga 1.
4.2 Urval
Inklusionskritererna var att artiklarna skulle handla om bäckenmätning. Studierna skulle vara utförda på människor (kvinnor) eller fantom och vara skrivna på engelska. Exklusionkritererna var artiklar som berörde andra radiologiska modaliteter som magnetresonanstomografi (MRT) och ultraljud. Det gjordes sammanlagt tre urval. Vid urval ett granskades artiklarnas titlar. Vid urval två gjordes en granskning av artiklarnas abstrakt. De artiklar som svarade mot studiens syfte inkluderades. Vid det tredje urvalet gjordes en detaljerad granskning av de kvarstående artiklarna. Studier som inte svarade på frågeställningarna exkluderades. Efter det urvalet återstod tolv artiklar. Dessa artiklar kvalitetsgranskades enligt checklistan i bilaga 2. Artiklarnas kvalitet rangordnades i en tregradig skala: hög, medel eller låg. Artiklar som uppvisade låg kvalitet skulle ha exkluderats i studien. Artiklarnas kvalitet presenteras i litteraturmatrisen (bilaga 3).
4.3 Analys
Artiklarna granskades och bearbetades för att undvika feltolkningar och missuppfattningar i språk och text. En sammanställning över varje studies resultat gjordes. Därefter relaterades deras resultat till varandra, där likheter och olikheter identifierades och olika kategorier kunde delas in.
4.4 Etiska överväganden
De vetenskapliga artiklarna som är med i litteraturstudien är alla etiskt godkända. Många studier är retrospektiva, vilket i det här sammanhanget innebär att författarna har granskat gamla undersökningsbilder. I de studier som handlade om stråldos användes ett fantom, vilket medförde att ingen människa blev utsatt för strålning. I de fall där patienterna blev undersökta fick de ge sitt medgivande att vara med i studien.
6
5. RESULTAT
5.1 Jämförelse av stråldos mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi I studien av Badr et al. jämfördes stråldos till moder och foster med konventionell röntgenteknik respektive datortomografi. Mätningarna genomfördes på 29 olika sjukhus i Storbritannien. Ett fantom motsvarande en höggravid kvinna användes vid mätningarna. Vid undersökningarna användes termoluminiscensdosimetrar (TLD) för att mäta stråldoser. Resultatet visade att den högsta stråldosen mättes vid konventionell röntgenteknik (28 mGy) och den lägsta stråldosen mättes vid datortomografi (1,50 mGy). Konventionell röntgenteknik med film/skärmsystem visade en variation mellan olika sjukhus med högsta (28 mGy) respektive lägsta (9,5 mGy) beräknade patientdos. Bilder som var tagna med film med hög känslighet (800 hastighet) krävde halva dosen jämfört med film med låg känslighet. Denna minskning av stråldos gällde även de sjukhus som använde sig av kolfiberraster. Datortomografi gav i genomsnitt 25 % mindre stråldos vid lateralprojektion än konventionell röntgenteknik. Det fanns dock en stor variation mellan högsta och lägsta dosen vid datortomografi (1,50 mGy respektive 10,90 mGy). Jämförelse av bildkvaliteten vid de olika undersökningsmetoderna uppvisade ingen signifikant skillnad [14].
I studien av Wright et al. jämfördes konventionell röntgenteknik med film/skärmsystem med 96 kilovolt (kV), 100cm FFD och datortomografi (120 kV). Ett fantom användes vid mätningarna. För att mäta stråldos användes TLD. Resultatet visade att genom att använda datortomografi vid en lateralbild, reducerades dosen till patienten med en faktor två jämfört med konventionell röntgenteknik. Reformateringar kunde användas för att mäta avstånd och vinklar. Bilderna kunde också optimeras med olika fönsterinställningar [15].
I studien av Claussen et al. jämfördes patient- och fosterdos vid datortomografi respektive konventionell röntgenteknik. I studien användes en tredje generationens datortomograf där AP- och lateral topogram utfördes på ett fantom med liknande absorptions egenskaper som människans kroppsvävnad. Joniseringsdosimeter användes för att mäta stråldosen. Datortomografens parametrar var 125 kV och 80 milliampersekunder (mAs). Topogrammets längd var 256 mm. Huddosen beräknades till 153 µGy, utgångsdosen 3,6 µGy och i fantomets mitt på ett djup av 15 cm var dosen 24 µGy. Detta gav en fosterdos på 48 µGy vid lateralt- och AP-topogram. Vid konventionell röntgenteknik var parametrarna 125 kV och 4,5 mAs. Huddosen var 750 µGy, utgångsdosen 17 µGy och i mitten av fantomen var dosen 177 µGy.
7 Stråldosen visade sig vara sju gånger högre vid konventionell röntgenteknik än vid datortomografi [16].
I studien av Raman et al. ville man undersöka om bäckenmätning med datortomografi var en metod som rutinmässigt kunde göras vid förfrågan om bäckenträngsel. I studien undersöktes retrospektivt bilder från 24 bäckenmätningsundersökningar med konventionell röntgenteknik. Efter förlossning följdes dessa patienter upp med datortomografi. Resultatet granskades av för studien oberoende radiologer och obstetriker. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i diagnostik mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi. Däremot föredrogs datortomografi eftersom den gav lägre stråldos samt var bekvämare för patienten och innebar kortare undersökningstid [17].
I studien av Morris et al. jämfördes stråldos till fostret vid bäckenmätning med datortomografi respektive konventionell röntgenteknik. För att mäta stråldos användes TLD. 20 patienter med maligniteter i bäckenet tillfrågades att vara med i studien, då dessa hade sedan tidigare genomgått bäckenmätning både med datortomografi och konventionell röntgenteknik. Studien visade att fostret erhöll lägre stråldos vid bäckenmätning med datortomografi men skillnaden var marginell. Författarna undersökte bildkvaliteten vid tvärsnittsprojektion med minskad rörström från 200 mA till 10 mA. Bilden blev brusig men mätningar gick att utföra. Detta medförde en dosreduktion på 95 %. Vid tvärsnitt genom spinae ischiadicae var absorberad huddos 30 mGy och 8 mGy i snittets centrum. Om rörströmmen minskades med 95 % reduceras den absorberande dosen med en faktor 20 [18].
I studien av Martinsen et al. beräknades stråldos till patient och foster vid bäckenmätning med datortomografi. Stråldosen beräknades med hjälp av ett fantom. Resultatet visade att beräknad uterusdos var 0,74 mGy, vilket motsvarade fosterdosen. Den effektiva dosen till patienten beräknades till 0,3 mSv [19].
I studien av Wiesen et al. undersöktes stråldos till foster vid datortomografi. Ett fantom användes i studien och för att mäta stråldos användes TLD. Resultatet visade att om patienten fick strålningen posterioanteriort istället för anterioposteriort kunde stråldosen till fostret minskas till hälften [20].
8 5.2 Tillförlitlighet med datortomografi
I studien av Martinsen et al. utvärderades längdmätningsfel vid bäckenmätning med datortomografi. Författarna använde sig av en femton centimeter lång blylinjal som placerades och exponerades i, över samt under isocenter. Resultatet visade att längdmätningar i isocenter var tillförlitliga. Det fanns inga avvikelser mellan uppmätt längd på röntgenbilden och blylinjalens verkliga längd. Däremot ökade skillnaden med ökat avstånd från isocenter. Måtten överskattades när blylinjalen flyttades från isocenter närmare röntgenröret och underskattades när den flyttades från isocenter närmare detektorn [19].
I studien av Wiesen et al. undersöktes tillförlitligheten vid mätningar av transversaldiameter. I studien användes ett träfantom innehållande blykulor belägna i tre rader med fem kulor på varje rad med fem centimeters mellanrum. Fantomet exponerades i fem olika bordspositioner. Två olika datortomografer användes vid undersökningen och båda visade en variation i tillförlitlighet. I isocenter var mätningarna tillförlitliga medan över och under isocenter blev måtten antingen för stora eller för små. Författarna utvecklade en metod bland annat genom analys av avstånd från isocenter där man kunde räkna ut det verkliga måttet trots att objektet inte låg i isocenter [20].
I studien av N G Anderson et al. undersöktes orsaken till olika mätfel vid bäckenmätning med datortomografi. Ett fantom undersöktes med två olika datortomografer, vilka båda var kalibrerade i isocenter. Jämförelser gjordes sedan med datotomografstillverkarnas rekommenderade bordshöjd. Resultatet visade att de olika mätningarna på datortomografi topogrammen underskattades eller överskattades på ett inkonsekvent sätt. Det sagittala ingångsmåttet överskattades i genomsnitt med 1,2–1,3 mm oavsett bordshöjd. Detsamma gällde det sagittala utgångsmåttet som överskattades med upp till 5 mm. Transversal diametern överskattades (< 6 mm) vid höga bordspositioner och underskattades (<10 mm) vid låga bordspositioner [21].
I studien av N Anderson et al. undersöktes tillförlitligheten vid bäckenmätning med datortomografi. Fem observatörer granskade 16 bäckenmätningsundersökningar. Analys av undersökningarna visade att felmätningarna var markant större för sagittala utgångsmåttet än för andra mått. Vid ett fall var felmätningen så stor som 6,9 mm, vilket enligt författarna innebar att metoden hade begränsad klinisk användbarhet [22].
9 I studien av M S Lenhard et al. bedömdes tillförlitligheten vid de olika bäckenmåtten samt det kliniska värdet av bäckenmätning för att förutsäga bäckenträngsel. I undersökningen studerades data från 63 kvinnor som hade genomgått datortomografi av buken efter förlossning. Kvinnorna indelades i tre grupper där grupp A (n=20) genomgått normal förlossning, grupp B (n=20) haft misstänkt bäckenträngsel och grupp C (n=23) utgjorde en kontrollgrupp. Resultatet visade att den enda signifikanta skillnaden mellan de kvinnor som hade haft en normal förlossning och de med misstänkt bäckenträngsel var det sagittala ingångsdiameter, i nivå med spinae ischiadicae. De mått som visade hög tillförlitlighet var transversaldiameter, sagittala ingångsdiameter och sagittala utgångdiameter medan tillförlitligheten var begränsade för interspinae- och intertuberavstånden [23].
I studien av M Lenhard et al. utvärderades bäckenmätningar med datortomografi med olika tekniker för värdet av efterbearbetningsåtgärder. 25 patienters bildmaterial från tidigare bäckenmätning analyserades av två radiologer, vilka också genomförde bildbearbetnings-åtgärderna. Ett fantom i form av ett mänskligt skelett undersöktes och mättes med samma teknik, med en blylinjal som referens. Bilderna reformaterades till snitt med 1mm respektive 5 mm tjocklek. Bäckenmåtten i bäckenmätningarna mättes med fyra olika metoder: topogram, 2D 1-mm snitt, 3D 1-1-mm snitt och 3D 5-1-mm snitt. Resultatet visade att 3Dbilderna med 1 1-mm snittjocklek hade högst tillförlitlighet och topogram lägst tillförlitlighet [24].
5.2.1 Tillförlitlighet vid tvärsnittsprojektion
I studien av Aronson et al. granskades tillförlitligheten med att använda fovea som referenspunkt vid AP-topogram. Tvärsnittet vid datortomografi ska ligga i nivå med spinae ischiadicae för att man skall kunna mäta interspinae diameter. Eftersom det kan vara svårt att identifiera spinae ischiadicae vid AP-topogram används fovea som referenspunkt för att bestämma nivå för tvärsnittet. I studien granskades undersökningar av 23 gravida samt en kontrollgrupp på 20 icke gravida kvinnor. Resultatet visade att ingen patient hade spinae ischiadicae ovanför fovea nivå. 35 % av de gravida kvinnorna hade spinae ischiadicae i nivå med fovea. 65 % hade spinae ischiadicae nedanför foveanivå på ett genomsnittligt avstånd av 1,2 cm. I kontroll-gruppen hade 65 % spinae ischiadicae i nivå med fovea och 35 % hade spinae ischiadicae nedanför foveanivå på ett genomsnittligt avstånd om 0,9 cm. Dessa patienter hade fått en felaktig scanningsnivå som skulle ha lett till en överskattning av interaspinaeavståndet med i genomsnitt 1,0 cm om fovea hade använts som indikator på läget av spinae ischiadicae [25].
10 Liksom föregående studie undersökte Morris et al. tillförlitligheten med att använda fovea som referenspunkt vid AP-topogram. 50 cancerpatienters datortomografibilder granskades. Resultatet visade att 84 % hade spinae ischiadicae i nivå med fovea. 16 % hade spinae ischiadicae i ett snitt 10 mm nedanför fovea. Ingen av patienterna hade spinae ischiadicae i ett snitt 10 mm ovanför fovea [18].
6. DISKUSSION
6.1 Metoddiskussion
Flera aspekter kan ha påverkat resultatet i denna studie. Vid den systematiska litteratursökningen fanns inte alla de artiklar som var av intresse i fulltext, vilket kan ha medfört att viktig information har gått förlorad. Många av de artiklar som är med i studien är relativt gamla, då det var svårt att hitta nyare artiklar inom ämnet. Artiklarna som berörde stråldos publicerades mellan 1985 och 2005. Detta kan medföra att det kan skilja sig mellan teknik, metod samt stråldos gentemot dagens teknik. Kritik riktas även mot att det endast var en person som granskade de vetenskapliga artiklarna. Kvalitetsgranskningen av de vetenskapliga artiklarna kan också ha sett annorlunda ut om en annan person hade gjort granskningen. I denna litteraturstudie ansågs de artiklar som hade minst 75 % 4:or i checklistan vara av hög kvalitet. Artiklar som fick en eller fler punkter bedömda som 2:or hade räknats som låg kvalitet (se bilaga 2).
6.2 Resultatdiskussion
6.2.1 Stråldoser i samband med bäckenmätning
Att jämföra olika studiers resultat kan vara komplicerat eftersom det förekommer stora skillnader i utrusning och undersökningsteknik. Faktorer som topogrammets längd samt parametrarnas inställningar (kV och mAs) bidrar alla till varierande stråldoser. Stråldosen kan dock reduceras vid minskad rörström (mAs) samt genom att bryta scanningen när de strukturer som krävs har avbildats vid lateralt- och AP-topogram.
I studien av S. M Thomas et al. gjordes en undersökning i Storbritannien där syftet var att undersöka vilka olika tekniker sjukhusen hade för bäckenmätning samt om de bedömde att det fanns ett steg mot lägre dosteknik. Det visade sig att den största förändringen som hade skett var att byta ut konventionell röntgenteknik och övergå mer till datortomografi samt en liten del magnetresonanstomografi (MRT) [26]. Enligt föreskrifter från Europakommissionen bör MRT eller datortomografi användas i möjligaste mån vid bäckenmätning. MRT anses vara
11 den bästa undersökningsmetoden, eftersom joniserande strålning undviks. Bäckenmätning med datortomografi anses i regel medföra en lägre stråldos än konventionell röntgenteknik [27]. Enligt en publikation från Sveriges beredning för medicinsk utvärdering (SBU) är grundprincipen att i möjligaste mån undvika att utsätta ett foster för strålning i samband med radiologiska undersökningar med joniserande strålning, i huvudsak för att minimera risken för strålningsinducerande cancer längre fram i livet [28]. Detta är indikationer på att den metod som ger minst stråldos ska användas vid bäckenmätning och i detta fall verkar MRT och datortomografi vara de undersökningsmetoder som är mest gynnsamma enligt ovanstående föreskrifterna. Trots detta använder sig de flesta sjukhus i Sverige av konventionell röntgenteknik [29].
I studierna av Fedele et al., Badr et al., Wright et al., Claussen et al., Raman et al. och Martinsen et al. indikerar samtliga att datortomografi är att föredra framför konventionell röntgenteknik i både tillförlitlighet samt stråldos till patient och foster [10,14-17,19]. Det som kan skapa skillnad i stråldos är att i studierna av Badr et al., Wright et al. och Claussen et al. ingår endast två topogram (lateralt- och AP-topogram) [14-16]. Detta kan ge en missvisande bild av den egentliga stråldosen och på så sätt göra datortomografin mindre fördelaktig än konventionell röntgenteknik. Jag ifrågasätter om alla måtten kan diagnostiseras med bara två topogram, eller om undersökningen ändå måste kompletteras med en extra bild för att kunna mäta intraspinaeavståndet, vilket leder till en ökad stråldos.
Studien av Wiesen et al. visade att det att det går att göra AP-topogrammet mer gynnsamt om strålriktningen ändras så att strålriktningens ingångssida kommer att vara patientens ryggsida, det vill säga posteriort-anteriort (PA). Detta resulterade i att skelettet absorberade mer av strålningen innan det nådde fostret och medförde att stråldosen till fostret kunde reducerades till hälften [20]. Detta är en fördel dels för att fostret får minskad stråldos men även att stråldosen minskar till äggstockarna som är ett strålkänligt organ.
Det kan vara svårt att jämföra topogram och konventionella bilder med tvärsnittsbilder, då tvärsnittet avbildar en tunn skiva av patienten medan topogram och konventionell röntgenteknik avbildar en tredimensionell volym på en tvådimensionell yta [29]. Tvärsnittsbilden vid datortomografi ger en relativt hög stråldos, vilket bekräftas i studien av Badr et al. då undersökningen visade att tvärsnittsbilden ger dubbelt så mycket stråldos till patienten mot vad lateralt- och AP- topogram gör tillsammans [14]. I studien av Morris et al.
12 gjordes en undersökning för att se hur mycket det gick att minska rörströmmen till tvärsnittsbilden, men ändå få en så pass bra diagnostisk bild för att kunna utföra mätningar. Detta resulterade i en stråldosreducering på 95 % [18]. Det står i strålsäkerhetsmyndighetens föreskrift (SSMFS 2008:35) att undersökningstekniken ska optimeras så att stråldosen blir så liten som möjligt men som samtidigt säkerställer diagnostik [30]. I detta fall blev bilden brusig men mätningarna gick ändå att genomföra, vilket resulterade i en minskad stråldos till patienten.
I studierna av Morris et al. och Martinsen et al. anses skillnaden vara minimal mellan datortomografi och konventionell röntgenteknik [18-19]. Detta kan bero på att den konventionella röntgentekniken som användes i studierna var av ett nyare och modernare slag. Martinsen et al. förespråkade ändå bäckenmätning med datortomografi medan Morris et al. ansåg att konventionell röntgenteknik var den bästa undersökningsmetoden för bäckenmätning.
Resultatet i litteraturstudien stärks inte då de båda C-uppsatserna från 2005 och 2008 av Jevremovic et al. och Hettinger et al. är av annan uppfattning än vad som framkom i denna litteraturstudie. Dessa C-uppsatser jämförde också bäckenmätning med konventionell röntgenteknik och datortomografi. De ansåg båda att konventionell röntgentekniken gav lägre stråldos till både patient och foster [29, 31]. I uppsatsen av Jevremovic et al. ansåg författarna att det mest optimala vore att kombinera de olika metoderna för att få absolut lägsta stråldos, vilket skulle bli en frontalbild med konventionell röntgenteknik och ett lateralt topogram med datortomografi [29].
I samtliga studier som jämförde bäckenmätning mellan konventionell röntgenteknik och datortomografi ansågs bildkvaliteten mellan de olika undersökningsmetoderna inte visa någon signifikant skillnad [10, 14-17].
Det är röntgensjuksköterskans ansvar att minimera stråldoser vid undersökningar och behandlingar, enligt vårdförbundets etiska kod för röntgensjuksköterskor [32]. I strålsäkerhetsmyndighetens föreskrift (SSI FS 2000:1) står det skrivet att varje medicinsk bestrålning på förhand ska vara bedömd och berättigad. Nyttan av den diagnostiska informationen ska vara större än den skada som bestrålningen beräknas förorsaka [33]. Som röntgensjuksköterska är det av stor vikt att försöka få en uppfattning av varje patients diagnostiska behov. Detta för att inte patienten ska få onödig strålning. Det kan vara
13 undersökningar som lika gärna kan göras med andra metoder som inte ger lika mycket strålning eller ingen strålning alls. Nu ser verkligheten kanske annorlunda ut. Det handlar många gånger om ekonomi och tillgänglighet för vissa modaliteter, exempelvis MRT. En patient som inte inkommer akut kanske hellre väntar lite längre tills en ledig tid finns på en mer skonsam undersökning. Studier har gjorts där det visar sig att många undersökningar faktiskt inte är berättigade att bli diagnostiserade med hjälp av radiologi. Enligt strålsäkerhetsmyndigheten är det så mycket som 20 % av alla datortomografiundersökningar som inte är berättigade [34].
6.2.2 Tillförlitligheten med datortomografi
Tillförlitligheten vid mätningarna är viktig eftersom det handlar om en bedömning av huruvida barnet kommer kunna förlösas vaginalt eller inte. Vid jämförande av bilder som olika radiologer har gjort mätningar på kan resultatet variera, vilket beror på att radiologerna har olika referenspunkter. Radiologer är dock noga med att inte ange för stora mått utan att måtten alltid avrundas nedåt [35]. Ett falskt förstorat mått kan innebära att kvinnan planeras genomföra en vaginal förlossning trots att bäckenet egentligen är för trångt. Barnet kan då fastna, vilket kan få allvarliga konsekvenser [4].
Det råder ingen tvekan om att tillförlitligheten är hög i datortomografens isocenter då samtliga studier som behandlar ämnet i litteraturstudiens resultat bekräftar det [19-23]. Problematiken kring datortomografins mätfel verkar vara mindre i nyare studier då metoder har utvecklats för att motverka detta.
Morris et al. upptäckte att vid vinklat gantry (caudalt) kunde spinae ischiadica visualiseras i AP-topogram [18]. Detta kan kanske ersätta användandet av fovea som referenspunkt vid tvärsnittsprojektionen, eftersom det inte visade sig vara helt tillförlitligt. Det skulle medföra att inget extra tvärsnitt skulle behöva göras, vilket annars skulle ge en ökad stråldos till patienten.
Det som är positivt med datortomografi är att det inte krävs någon extra stråldos för att göra reformateringar. Resultatet i litteraturstudien visade att tillförlitligheten för tredimensionella bilder med 1 mm snittjocklek var den bästa av de olika reformateringsmetoderna [25]. Samtidigt måste denna reformateringsmetod vara det lättaste sättet att mäta de olika bäckenmåtten på. Radiologen kan vrida och vända på bilden, då bäckenet avbildas på ett sådant sätt som stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten.
14 Det skulle vara intressant att i framtida studier rikta in ämnet på MRT, vilket verkar ha haft en stor genomslagskraft i övriga Europa. Jag anser att fler studier skulle behöva göras inom detta ämne så att rätt metod används vid bäckenmätning, för att fostret ska bestrålas så lite som möjligt. Det ultimata vore att undvika all strålning och utföra bäckenmätning med hjälp av MRT. Med tanke på att MRT-undersökningar tar lång tid kanske datortomografi kan vara ett komplement vid mer akuta tillfällen.
7. KONKLUSION
Litteraturstudien visar att bäckenmätning med datortomografi kan ge lägre stråldos än konventionell röntgenteknik. Den ger även större bekvämlighet och kortare undersökningstid för patienten. Datortomografi visar stor tillförlitlighet i isocenter, men lägre tillförlitlighet under och över densamma. Detta verkar dock inte vara ett större problem med nyare datortomografer, då det finns metoder för att räkna ut detta.
15
8. REFERENSER
1. Befolkningsframskrivningar [internet]. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2013 april [citerad 20 maj, 2013]. Tillgänglig:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____91828.aspx.
2. Göteborgsforskare i EU-satsning för att minska kejsarsnitten [internet]. Göteborg: Göteborgs universitet, Sahlgrenska Akademin; 2012 maj [citerad 20 maj, 2013]. Tillgänglig:
http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/goteborgsforskare-i-eu-satsning-for-att-minska-kejsarsnitten.cid1078328
3. Alfvèn, M. Henning, E.Holmertz, V. Kejsarsnittsboken. Stockholm: Cordia; 1996 4. Fernström, I. Borell, U. Radiologic pelvimetry. Stockholm: Acta radiologica; 1960 5. Faxelid, E. Hogg, B. Kaplan, A. Nissen, E. Lärobok för barnmorskor. Andra
upplagan. Lund: Studentlitteratur; 2001
6. Kejsarsnitt i Sverige 1990-2001 [internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005 [citerad 15 maj, 2013]. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9972/2005-112-3_20051123.pdf
7. Aspelin, P. Pettersson, H. Radiologi. Lund: Studentlitteratur; 2009
8. Isaksson, M. Grundläggande strålningsfysik. Malmö: Studentlitteratur; 2002 9. Berglund, E. Jönsson, B-A. Medicinsk fysik. Lund: Studentlitteratur; 2007 10. Federle, M P. Cohen, H A.Rosenwein, M F. Brant-Zawadzki, M N. Cann, C E.
Pelvimetry by digital radiography: a low dose examination. Radiology.1982; 143:
733-735.
11. Moore, M. Shearer, D. Fetal dose estimates for CT pelvimetry. Radiology.1989; 171: 265-267.
12. Strålskydd 100; Riktlinjer för skydd av ofödda barn och spädbarn som exponerats för
joniserande strålning på grund av medicinsk bestrålning av föräldrarna [internet].
Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer; 1999 [citerad 13 maj, 2013]. Tillgänglig: bookshop.europa.eu/.../CR1898316SVC_001.pdf. 13. Forsberg, C. Wengström, Y. Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering, analys
och presentation av omvårdnadsforskning. tredje utgåvan. Stockholm: Natur &
16 14. Badr, I. Thomas S M. Cotterill, A D. Pettett, A. Oduko, J M. Fitzgerald, M. Adam, E
J. X-ray Pelvimetry – Which is the Best Technique? Clinical radiology. 1997; 52(2): 136-137.
15. Wright, D J. Godding, L. Kirkpatrick, C. Technical note: Digital radiographic
pelvimetry – a novel, low dose, accurate technique. The British Journal of Radiology.
1995; 68:528-530.
16. Claussen, C. Köhler, D. Christ, F. Golde, G. Lochner, B. Pelvimetry by digital
radiography and its dosimetry. Journal of perinatal medicine. 1985; 13(6):287-292.
17. Raman, S. Samuel, D. Suresh, K. A comparative study of x-ray pelvimetry and CT
pelvimetry. Journal of obstetrics and gynaecology.1991; 31(3):217-220.
18. Morris, C W. Heggie, J C P. Acton, C M. Computed tomography pelvimetry:
Accuracy and radiation dose compared with conventional pelvimetry. Australasian
Radiology. 1993; 37:186-191.
19. Martinsen, A C. Risdal, M. Bay, T. Drolsum, A. Pelvimetry with computed
tomography. Tidsskrift for den norske lægeforening. 2005; 125(15):2023-2025.
20. Wiesen, E J. Crass, J R. Ashmead G G. Cohen, A M. Improvement in CT pelvimetry. Radiology. 1991; 174: 259-262.
21. Anderson, N G. Fenwick, J L. Wells, J E. Intrinsic measurement bias on computed
tomography scout view is unpredictable: Computed tomography pelvimetry using a phantom. Australasian Radiology.2006; 50:127-131.
22. Anderson, N. Humphries, N. Wells, J E. Measurement error in computed tomography
pelvimetry. Australasian Radiology. 2005; 49(2):104-105.
23. Lenhard, M S. Johnson, T. Weckbach, S. Nikolaou, K. Friese, K. Hasbargen, U. .
Pelvimetry revisited: analyzing cephalopelvic disproportion. European journal of
radiology.2010; 74(3):107-109.
24. Lenhard, M. Johnson, T. Weckbach, S. Nikolaou, K. Friese, K. Hasbargen, U.
Three-dimensional pelvimetry by computed tomography. Radiologia medica. 2009;
114(5):827-832.
25. Aronson D. Kier R. CT Pelvimetry: the foveas are not an accurate landmark for the
level of the ischial spines.American journal of roentgenology.1991; 156(3):527-529.
26. Thomas, S M, Bees N R, Adam E J. Trends in the use of pelvimetry techniques. Clinical radiology. 1998; 53 (4):293-295.
27. Strålskydd 118. Riktlinjer för remittering till bilddiagnostik [internet]. Luxemburg: Europakommissionen; 2000 [citerad 13 maj, 2013]. Tillgänglig:
17 http://ec.europa.eu/energy/nuclear/radioprotection/publication/doc/118_sv.pdf
28. Stråldoser och riskuppskattning vid radiologisk diagnostik [internet]. Stockholm: Sveriges beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2002 [citerad 13 maj, 2013]. Tillgänglig:
http://www.arwen.se/radiologi/VTE/Volym%203/Appendix%20III%20Straldoser%20 och%20riskuppskattning%20vid%20radiologisk%20diagnostik.pdf
29. Jevremovic, N. & Okrajni, A. Stråldos i samband med pelvimetri – jämförelse mellan
två radiologiska tekniker: konventionell slätröntgen och datortomografi.
[Kandidatuppsats]. Lund: Lunds universitet, 2005.
30. Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter vid medicinsk och odontologisk verksamhet
med joniserande strålning [internet]. Stockholm: Strålsäkerhetsmyndighetens
författningssamling, SSM FS 2008:35; 2009 [citerad 7 maj, 2013]. Tillgänglig:
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/SSMFS/20 08/SSMFS2008-35.pdf
31. Hettinger, E. Åberg, L. Beräkning av stråldoser vid pelvimetri- jämförelse mellan
datortomografi och konventionell röntgenmetod med
flatpaneldetektor.[Kandidatuppsats]. Lund: Lunds Universitet; 2008.
32. Yrkesetisk kod för röntgensjuksköterskor [internet]. Stockholm: Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor; 2008 maj [citerad 29 april, 2013]. Tillgänglig: https:
vardforbundet.se/Documents/Trycksaker%20%20egna/Nationella/Foldrar%20Broschy rer/Yrkesetisk%20kod%20for%20rontgensjukskoterskor_0809.pdf
33. Statens strålskyddsinstituts föreskrifter om allmänna skyldigheter vid medicinsk och
odontologisk verksamhet med joniserande strålning, SSI FS 2000:1[internet].
Stockholm: Statens strålskyddsinstitut; 2000 [citerad 13 maj, 2013]. Tillgänglig: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/Stralskydd /2000/ssifs-2000-1.pdf
34. Angående ökad användning av datortomografi i de nordiska länderna [internet]. Stockholm: Statens strålskyddsinstitut; 2012 [citerad 13 maj, 2013]. Tillgänglig: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Pressmeddelanden/2012/oversatt_sta tement_nordiskt_2012.pdf
35. Larsson, K. Fel och felkällor vid bäckenmätning. [kandidatuppsats]. Linköping: Linköpings universitet, 200
Bilaga 1. Sökmatris
Databas Sökord Datum Begränsningar Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Inkludera artiklar PubMed Pelvimetry AND x-rays 2013-03-26 10 years, humans,
female, English
27 27 9 2 PubMed Pelvimetry AND CT 2013-03-26 10 years, humans,
female, English
14 14 3 1 PubMed Pelvimetry AND radiology 2013-03-27 Humans, female,
English
206 206 42 7 PubMed Pelvimetry AND radiology 2013-03-27 10 years, humans,
female
39 39 4 1 Manuell
sökning
Intrinsic measurement bias on computed tomography scout view is unpredictable: computed tomography pelvimetry using a phantom 2013-03-27 - - - - 1 Totalt: 286 286 58 12
Rev 070731 sl as
Namn:
Checklista för rapporter och uppsatser
För systematisk genomgång, använd denna checklista. Fundera kritiskt inför varje punkt hur du skall bedöma den.
Används som underlag för betyg. Frågan ej aktuell Nej Ja, i stort sett Ja, utan tvekan
1 2 3 4 1 2 3 4
Bakgrund
1. Innehåller bakgrunden tillräckligt med
information för att förstå frågeställningen/metoden? 2. Är bakgrunden skriven utan faktafel?
3. Finns det på ett lättfattligt sätt klargjort det
övergripande syftet, med en tydlig frågeställning? .
Metod
4. Är sökvägar och urval beskrivet vid litteraturstudie? 5. Är metoden beskriven så att andra kan upprepa analysen/undersökningen/studien?
6. Finns det på ett tillfredsställande sätt beskrivet provmaterialet /deltagargruppen
7. Anges lösningars innehåll, reagenser och apparatur på ett vedertaget sätt?
Resultat
8. Har författaren varit restriktiv när det gäller att presentera data av begränsat allmänt intresse?
9. Är resultatet presenterat i löpande text?
10. Kan figurer och tabeller läsas separat utan att man tvingas att gå till texten för att förstå dem?
Diskussion
11. Diskuteras återkoppling av resultaten till frågeställningen?
12. Diskuteras alternativa metoders för- och nackdelar? 13. Finns det angett och diskuterat mättnoggrannheten i
insamlade data?
14. Framgår det klart när det är författarens egen aktuella studie eller när det är frågan om andra studier? 15. Diskuteras eventuella felkällor? 16. Finns en analys och ett kritiskt tänkande i diskussionen? 17. Utgör de resultat som presenteras tillräckligt underlag för de slutsatser som redovisas?
Titel och sammanfattning
18. Täcker titeln på ett rättvisande sätt innehållet? 19. Har rapporten en kortfattad sammanfattning på 100-150 ord med relevanta nyckelord (söktermer)?
20. Sammanfattas de väsentligaste resultaten?
Struktur
21. Har bilagor utelämnats i möjligaste mån? 22. Hör det som beskrivs i respektive avsnitt dit? 23. Är referenser och referenslistan korrekt utformat enligt ett vedertaget system?
24. Är nya begrepp/förkortningar definierade första gången de står i texten?
Språk
25. Är rätt tempus använt? 26. Är rapporten skriven med ett korrekt, ”jämnt” språk utan stavfel
samt med egenformulerad text? 27. Är meningarna logiskt uppbyggda? 28. Är rapporten skriven med ett språk som är anpassat till
tänkta läsare.
För bedömaren
För VG krävs minst 75 % 4: or.
Rapporten är underkänd om en eller fler punkter bedöms som 2: or.
ja nej Är rapporten inlämnad i tid? Är rapporten inlämnad fullständig? Är rapporten inlämnad via urkund? Är rapporten en komplettering till en redan rättad rapport?
Om faktafel förekommer i rapporten kan den underkännas enbart pga. detta. Rapporter som lämnas in ofullständiga rättas inte förrän en komplettering görs.
Bilaga 3. Litteraturmatris med kvalitetsgranskning av artiklarna som är med i resultatet.
Författare Land År
Titel Syfte Design Deltagare Resultat Kvalitet & Etik Badr, I. Thomas S M. Cotterill, A D. Pettett, A. Oduko, J M. Fitzgerald, M. Adam, E J. Storbritannie n, 1997. X-ray Pelvimetry – Which is the Best Technique?
Syftet med studien var att jämföra stråldos till moder och foster med olika
undersökningstekniker.
Fantom-studie
n=0 CT gav i genomsnitt 25 % mindre dos än konventionell röntgen. Luftgapsteknik utan raster gav jämförbara patientdoser med CT men med minskad stråldos till fostret. Digital
genomlysningsteknik visade sig ge den lägsta foster och patientdos i studien Hög Etiskt godkänd Wright, D J. Godding, L Kirkpatrick, C. Storbritannie n, 1995. Technical note: Digital radiographic pelvimetry – a novel, low dose, accurate technique
Syftet med studien var att jämföra konventionell röntgenteknik med film/skärmsystem, CT och digital genomlysningsteknik. Retrospektiv - studie
n=20 Resultatet visade att genom att använda digital
genomlysningsteknik för en lateralbild, reducerades dosen till patienten med en faktor tio jämfört med konventionell röntgenteknik och en faktor två jämfört med CT lågdos. Medel Etiskt godkänd Claussen, C. Köhler, D. Christ, F. Golde, G Lochner, B. Tyskland, 1985. Pelvimetry by digital radiography and its dosimetry
Syftet med studien var att undersöka
skillnaden mellan patient- och fosterdos vid CT respektive konventionell röntgenteknik.
Fantom-studie
n=0 Resultatet visade att stråldosen var sju gånger lägre vid CT än vid konventionell röntgenteknik. Medel Etiskt godkänd Raman, S. Samuel, D Suresh, K. Malaysia, 1991. A Comparative Study of X-ray Pelvimetry and CT Pelvimetry
Syftet med studien var att utreda om CT- pelvimetri var en metod som rutinmässigt kunde göras vid förfrågan om bäckenträngsel.
Retrospektiv - studie
n=24 Resultatet visade ingen större skillnad i bilddiagnostiken mellan konventionell röntgenteknik och CT. Däremot föredrogs CT eftersom den gav lägre stråldos samt större bekvämlighet och kortare undersökningstid för patienten. Medel Etiskt godkänd Morris, C W. Heggie, J C P Acton, C M. Australien, 1993. Computed tomography pelvimetry: Accuracy and radiation dose compared with conventional pelvimetry
Syftet med studien var att jämföra
tillförlitligheten samt stråldos till fostret mellan CT och konventionell röntgenteknik. Retrospektiv - studie n=20(både CT & konvention ell röntgen-teknik) n=50 (CT-buk)
Studien visade att metoderna hade liknande tillförlitlighet. Det var mindre stråldos till fostret vid CT-pelvimetri men skillnaden var marginell. Hög Etiskt godkänd Aronson D. Kier R. USA, 1991. CT Pelvimetry: The fovea are not an accurate landmark for the level of the ischial spines
Syftet med studien var att granska hur pålitligt det är att använda capitis fovea som landmärke vid AP-topogram. Retrospektiv - studie n=23 (gravida kvinnor) n=20 (kontroll-grupp)
Resultatet visade att ingen hade spinae ovanför fovea. 35 % av de gravida kvinnorna och 65 % av kontrollgruppen hade spinae i nivå med fovea. 65 % av de gravida kvinnorna och 35 % av kontrollgruppen hade spinae nedanför fovea nivå med ett genomsnittligt avstånd av 1,2 respektive 0,9 cm.
Medel Etiskt godkänd
Författare Land År
Titel Syfte Design Deltagare Resultat Kvalitet & Etik Martinsen, A C. Risdal, M. Bay, T. Drolsum, A. Norge, 2005. Pelvimetry with computed tomography. Syftet med studien var
att utvärdera eventuella fel vid längdmätningar vid CT-pelvimetri samt beräkna stråldos till patient och foster.
Fantom-studie
n=0 Resultatet visade att
längdmätningar i isocenter är tillförlitliga och att avvikelser ökar med ökat avstånd från isocenter
Medel Etiskt godkänd Wiesen, E J. Crass, J R. Ashmead G G. Cohen, A M. USA, 1991. Improvement in CT pelvimetry. Syftet med studien var
att utveckla en lösning för att förbättra noggrannheten vid CT- pelvimetri.
Fantom-studie
n=0 Resultatet visade en variation i noggrannhet vid mätningarna av cirka 1,5 % fel per centimeter över eller under isocenter. Denna mätning kunde bli multiplicerad med korrektionsfaktor för avstånd från isocenter och felet minskades. Användandet av denna teknik ökar noggrannheten vid mätning av transversal diameter. Medel Etiskt godkänd Anderson, N G. Fenwick, J L. Wells, J E. Nya Zeeland, 2006. Intrinsic measurement bias on computed tomography scout view is unpredictable: Computed tomography pelvimetry using a phantom Syftet med studien var att undersöka vad som orsakar mätfel vid CT-pelvimetri.
Fantom-studie
n=0 Resultatet visade att de olika mätningarna underskattades eller överskattades på ett inkonsekvent sätt. Det sagittala ingångsmåttet överskattades i genomsnitt med 1,2–1,3 mm oavsett bordshöjd. Detsamma gällde sagittala utgångsmåttet som även där överskattades med upp till 5 mm. Transversal diametern
överskattades vid höga
bordspositioner och underskattades vid låga bordspositioner med så mycket som +6 till- 10 mm.
Medel Etiskt godkänd Anderson, N. Humphries, N. Wells, J E. Nya Zeeland, 2005. Measurement error in computed tomography pelvimetry
Syftet med studien var att undersöka
tillförlitligheten med CT-pelvimetri.
Retrospektiv - studie
n=16 Resultatet visade att felmätningarna var markant större för sagittala utgångsmåttet än för andra mått. Medel Etiskt godkänd Lenhard, M S. Johnson, T. Weckbach, S. Nikolaou, K. Friese, K. Hasbargen, U. Tyskland, 2010 Pelvimetry revisited: analyzing cephalopelvic disproportion Syftet med studien var att bedöma det kliniska värdet av pelvimetri för att förutsäga bäckenträngsel. Retrospektiv - studie Grupp A (n=20) Grupp B (n=20) Grupp C (n=23) kontroll-grupp
Resultatet visade att de mått som visade hög tillförlitlighet var obstric Konjugata, transversal diametern, sagittala midpelvic diameter och sagittala utgångdiametern medan tillförlitligheten var begränsade för interspinal- och
intertubar-avstånden. Hög Etiskt godkänd Lenhard, M. Johnson, T. Weckbach, S. Tyskland, 2009 Three-dimensional pelvimetry by computed tomography.
Syftet med studien var att utvärdera CT pelvimetri med olika tekniker för
efterbearbetningsåtgärd
Retrospektiv - studie
n=25 Resultatet visade att 3D bilderna med 1mm snittjocklek hade högst tillförlitlighet och topogram lägst tillförlitlighet.
Medel Etiskt godkänd
