J Y T T E W I L L A D S E N
Hysterikan och psykopaten
-om könsskillnader i psykiatrin
Det finns tydliga samband
mellan kön och psykiatrisk diagnos, menar
Jytte Willadsen. Aggressiva symptom
är vanligast hos män, medan t ex depressioner främst
drabbar kvinnor. Men den
patriar-kala psykiatrin är omedveten om
könsskill-nadernas betydelse och kvinnor — som patienter,
vårdare och mödrar till patienter —
möts av of örståelse.
Könsskillnaderna ä r tydliga praktiskt tagel överallt i n o m psykiatrin. E f t e r s o m psykiatrin ä r så g e n o m s y r a d av k u l t u r och s a m h ä l l e är könsskillnaderna lika m a r k a n t a b l a n d psyki-atriska p a t i e n t e r och b e h a n d l a r e som på d e flesta a n d r a platser. Ä n d å h a r m a n i n o m ä m -net psykiatri i läroböcker, forskning och dag-lig praxis ingen vana alt analysera vad som ligger b a k o m dessa skillnader och i vilket s a m m a n h a n g d e måste ses för att vi ska kun-na k o m m a vidare i insikt och b e h a n d l i n g .
H ä r t ä n k e r jag belysa k ö n s f ö r h å l l a n d e n a i n o m psykiatrin g e n o m att ta u p p e n rad fakta och ge e x e m p e l f r å n olika psykiatriska o m -r å d e n .
Totalt f i n n s det i stort sett lika m å n g a kvn o r och m ä kvn ikvnlagda på våra psykiatriska ikvn- in-stitutioner, m e n o m m a n ser till ålder ä r för-d e l n i n g e n m e r a o j ä m n (Sygehusstatistik,
1986). Bland d e u n g a p a t i e n t e r n a finns flest m ä n , b l a n d d e gamla flest k v i n n o r och i ål-d e r s g r u p p e n 45-50 finns ål-det lika m å n g a av varje kön. M ä n n e n ä r i stor majoritet på slut-na och oroliga a v d e l n i n g a r m e d a n kvinnor-na d o m i n e r a r på ö p p n a a v d e l n i n g a r och »nervkliniker». K v i n n o r n a är också i stor ma-joritet p å a v d e l n i n g a r n a f ö r gamla. Det b e r o r inte bara på att k v i n n o r lever i g e n o m s n i t t 6-7 år längre än m ä n u t a n också på att gamla k v i n n o r inte lika ofta som gamla m ä n h a r e n
äkta m a k e till hjälp. M ä n är i g e n o m s n i t t 3-4 å r äldre än sina h u s t r u r och e f t e r s o m d e lever 6-7 år kortare tid än h u s t r u r n a kan gifta kvin-n o r r ä k kvin-n a m e d 10 år s o m äkvin-nkor. För e kvin-n sjuk g a m m a l m ä n n i s k a finns i n g e n bättre h j ä l p än en trofast make. O c h det g e r en stor del av f ö r k l a r i n g e n till det stora antalet k v i n n o r på vårdinstitutioner och psykiatriska avdelningar.
D e n läkarordinerade m e d i c i n f ö r b r u k -n i -n g e -n är på så gott s o m alla o m r å d e -n avse-värt större b l a n d k v i n n o r ä n b l a n d m ä n (Ras-m u s s e n , 1978). Skillnaden ä r kolossal n ä r det gäller k ö n s h o r m o n e r m e n också stor n ä r det gäller antidepressiva och n e r v l u g n a n d e me-del.
Det r å d e r på m å n g a olika sätt stor osäker-het vad b e t r ä f f a r definition och a v g r ä n s n i n g av d e psykiatriska d i a g n o s e r n a . O r s a k e n till psykiska l i d a n d e n är i d e flesta fall o k ä n d , och vår k u n s k a p o m d e m b e g r ä n s a d och vacklande. Det gäller inte minst d e mest all-varliga och frekventa »stora» psykoserna schi-zofreni och m a n o d e p r e s s i v s j u k d o m , som till-s a m m a n till-s u t g ö r o m r å d e t till-s kärna. H ä r ä r inte rätt plats att gå in på d e n a n n a r s så n ö d v ä n -diga kritiken av det psykiatriska diagnossys-t e m e diagnossys-t och alla d e negadiagnossys-tiva konsekvenserna av det. För sådan kritik se Willadsen, 1988. Det är emellertid intressant att se h u r dessa dia-g n o s e r a n v ä n d s olika på d e två k ö n e n .
6
Depression, ditt namn är kvinna
D e p r e s s i o n e r d r a b b a r i h u v u d s a k kvinnor. D e p r e s s i o n e r n a b o r ses på ett s p e k t r u m m e d f l y t a n d e g r ä n s e r mellan d e olika tillstånden och m e d d e n depression som h ö r i h o p m e d d e n mano-depressiva s j u k d o m e n som d e n allvarligaste och mest s y m p t o m r i k a . Kvin-nors p r o b l e m m e d d e ensidigt patriarkala f o r s k n i n g s m e t o d e r n a och resultaten märks tydligt |>å d e p r e s s i o n s o m r å d e t . H ä r g r u n d a r sig d e n e t a b l e r a d e forskningen på d o g m e r och myter o m k v i n n a n s biologi, som d ä r f ö r u p p f a t t a t s som en belastning och i m å n g a fall till och m e d som en s j u k d o m . Alla d e kvinn-liga s v ä n g n i n g a r n a , det vill säga cvkliciteten m e d ägglossning, p r e m e n s t r u e l l a dagar, m e n s t r u a t i o n , graviditet, n e d k o m s t , a m -n i -n g s p e r i o d och till sist k l i m a k t e r i u m betrak-tas av d e n d o m i n e r a n d e f o r s k n i n g e n som belastande avvikelser f r å n d e n n o r m a l a m ä n n i -skan, det vill säga m a n n e n . O c h h ä r f i n n e r lä-roböcker och forskning f ö r k l a r i n g e n till d e m å n g a d e p r e s s i o n e r n a hos kvinnor. Det är bara enstaka tidigare kvinnliga forskare och d e senaste tio å r e n s k v i n n o f o r s k n i n g som för-m å t t reda ut t r å d a r n a och göra klart att för-m a n aldrig f u n n i t bevis f ö r att det skulle f i n n a s ett s a m b a n d mellan kvinnors biologi och d e r a s m å n g a depressioner. D ä r e m o t kan m a n slå fast att k v i n n a n s situation kulturellt och soci-alt tvingar h e n n e ut i ett passivt och själv-u n d e r s k a t t a n d e personlighetsmönster, som ä r g r o g r u n d f ö r och lätt leder till depression (Willadsen, 1983). Depressionen måste i liera fall u p p f a t t a s som överspel av d e n n o r m a l a kvinnorollen. D e n n a vetskap och insikt h a r dock l å n g t i f r å n slagit i g e n o m .
I d e n just n u mest a n v ä n d a d a n s k a läro-boken i psykiatri, m e d fem m a n l i g a redaktö-rer, (Welner et al, 1985) står det att det förek o m m e r en a n h o p n i n g av d e p r e s s i o n e r u n -d e r m e n o p a u s - å r e n . Detta h a r al-drig bevi-sats, vilket kritiska kvinnliga läkare energiskt p å p e k a t . Ett litet resultat av vår insats kan möjligen spåras n ä r m a n några r a d e r längre n e r kan läsa att a n h o p n i n g e n av depressio-n e r är tveksam och »depressio-nog kadepressio-n h ä depressio-n f ö r a s till edepressio-n grov feltolkning f r å n manliga gynekologers och psykiatrers sida». Mer h a r m a n inte gjort av det, och det ä r e n d a provet på klarsyn i d e n
6 2 6 sidor tjocka läroboken, d ä r det a n n a r s inte f ö r e k o m m e r n å g o n t i n g i stil m e d manliga läkares »grova feltolkning». A n m ä r k n i n g e n står som ett e n s a m t litet ljus i det stora patri-arkaliska m ö r k r e t . O c h o m det ska gå så lång-samt att förstå blir vi t v u n g n a att sätta vårt h o p p o m en ny m e d v e t e n h e t till a n d r a ä n d e i d e n vanliga medicinska v ä r l d e n .
Aggression, ditt namn är man
Det är ett välkänt f a k t u m att m ä n i långt hög-re g r a d än k v i n n o r i alla tider missbrukat al-kohol. Det s t ä m m e r att k v i n n o r u n d e r senare å r i allt större utsträckning h a m n a t i alkohol-missbruk, m e n d e ligger f o r t f a r a n d e långt ef-ter m ä n n e n , också d å d e t gäller d e n ålder d å missbruket inleds och dess o m f a t t n i n g . Nar-kotikamissbruk är också mest utbrett bland m ä n . Tidigare krävde det psykiatriska dia-gnossystemet att ett missbruk bara fick stå som bidiagnos på e n psykiatrisk patient, och h u v u d d i a g n o s e n var d å i d e flesta fall karak-tärsavvikelse eller m e d ett a n n a t ord psykopa-ti. D e n d i a g n o s e n var alltså också av d e n an-l e d n i n g e n vanan-ligast b an-l a n d m ä n . D i a g n o s e n karaktärsavvikelse är f o r t f a r a n d e vanligast b l a n d m ä n . M å n g a p e r s o n e r m e d karaktärs-avvikelse beskrivs som u t å t r i k t a d e i sin aktivi-tet och som aggressiva, s j ä l v h ä v d a n d e och hänsynslösa. I n t e heller på d e t t a o m r å d e h a r d e n e t a b l e r a d e f o r s k n i n g e n n ä r m a r e analy-serat s a m b a n d e t m e d d e sociala och kulturel-la f ö r h å l l a n d e n a . Det är e g e n t l i g e n bara kvinnoforskare som f ö r k n i p p a t d e m å n g a m ä n n e n m e d karaktärsavvikelse m e d d e n n o r m a l a och u p p s k a t t a d e mansrollen, som k ä n n e t e c k n a s av stor aktivitet, initiativrike-d o m , självkänsla och f ö r m å g a att rikta vre-d e n ut mot o m g i v n i n g e n (Willavre-dsen, 1983). D ä r f ö r måste karaktärsavvikelse (psykopati) i m å n g a fäll ses s o m överspel av m a n s r o l l e n .
Hysteri
Hysteri är i h ö g grad en k v i n n o d i a g n o s . 1 d e psykiatriska läroböckerna o m n ä m n s patien-ten självklart som h a n , m e n n ä r vi k o m m e r till b e s k r i v n i n g e n av hysteri ä r det vanligt att
hon dyker u p p . Ä n d å visar
kvin-8
n a n s speciella kulturella situation, som an-nars just på det h ä r o m r å d e t kan f r a m t r ä d a så tydligt. Detta står i kontrast till beskriv-n i beskriv-n g a r av hysteriska m ä beskriv-n , d ä r s y m p t o m e beskriv-n sätts i s a m b a n d m e d svåra upplevelser av t ex d e n typ som f ö r e k o m m e r u n d e r katastrofer och i krig. I n g e n tycks k o m m a på t a n k e n att hysteriska k v i n n o r i sin p å t v u n g n a kvinno-roll dagligen kan vara utsatta f ö r lika stora på-frestningar.
D e n hysteriska p e r s o n l i g h e t e n beskrivs i psykiatrin som teatralisk, lättrörd, b e r o e n d e s ö k a n d e ( d e p e n d e n t ) , egocentrisk, m a n i p u -l e r a n d e och förförisk. Därti-l-l k o m m e r hyste-rikerns frigiditet. I d e n danska läroboken (Welner et al, 1985) skriver T h o r k i l Vang-g a a r d : »Ett enkelt och välbekant e x e m p e l är d e n färgstarka, livliga, intressanta, flirtiga och förföriska k v i n n a n , som visar sig inte me-n a me-n å g o me-n t i me-n g m e d det och som ä r frigid o m h o n g e r sig in i ett intimt f ö r h å l l a n d e . » Hys-terikerns känslor beskrivs o f t a som ytliga, och d e kan verka likgiltiga eller nästan m u n t -ra mitt i bedrövelsen, belle i n d i f f é r e n c e . Det är s o m o m d e i överdrivet h ö g grad följer d e n f ö r k v i n n o r så välbekanta devisen: d u skall
inte k ä n n a , tänka och veta. H y s t e r i k e r n a
kla-rar inte av ett h ö g r e och m e r utvidgat medve-t a n d e p l a n . O m m a n k o m m e r n ä r m a r e i n p å d e m m ä r k s d e n h o t a n d e d e p r e s s i o n e n , s o m ofta kan avlösa det så kallat hysteriska tillstån-det. Allt d e t t a visar h u r n ö d v ä n d i g t det ä r att k v i n n o r i b e h a n d l i n g och givetvis helst u n d e r hela u p p v ä x t e n t r ä n a s i att k ä n n a , tänka och veta så mycket som möjligt o m d e n traditio-nella kvinnorollens p r o b l e m .
Schizofreni
Psykiatrins k ä r n a och allvarligaste o m r å d e består av alla d e fäll som kallas schizofreni. Definitionen av schizofreni är svår och kom-plicerad f ö r att inte säga omöjlig, och i n g e n vet vad tillståndet beror på. Man lägger stot-vikt vid e n f ö r ä n d r a d och avvikande verklig-h e t s u p p f a t t n i n g , d e s s u t o m på kontaktstör-ningar, och i m å n g a fall f ö r e k o m m e r ångest, vanföreställningar ( p a r a n o i d a föreställning-ar) och hallucinationer. Det är viktigt att det f i n n s ett mycket stort g r ä n s o m r å d e till det n o r m a l a mänskliga själslivet. Också bland d e
schizofrena f i n n s stora könsskillnader. Schi-zofreni u p p s t å r i g e n o m s n i t t flera å r tidigare hos m ä n än hos k v i n n o r (Goldstein, 1988). I a l l m ä n h e t h a r d e m a n l i g a schizofrena större sociala p r o b l e m än d e kvinnliga. En del av f ö r k l a r i n g e n är det f a k t u m att s j u k d o m e n bryter ut tidigare hos m ä n . Deras u t b i l d n i n g och kontakt m e d förvärvslivet ä r dålig eller inte alls existerande och d e h a r kanske ä n n u inte h u n n i t skaffa sig e t a b l e r a d e kontakter m e d a n d r a människor, vare sig vänskapliga eller sexuella. D e n psykiska och sociala be-lastning s o m följer härav f ö r v ä r r a r d e schi-z o f r e n a s y m p t o m e n , och e n o n d cirkel h a r börjat. Eftersom d e schizofrena tillstånden g e n o m g å e n d e ä r svårast hos d e manliga pa-t i e n pa-t e r n a är d e i g e n o m s n i pa-t pa-t längspa-t inlagda på d e psykiatriska a v d e l n i n g a r n a och u p p t a r d e flesta p l a t s e r n a på d e slutna avdelningar-na. De schizofrena k v i n n o r n a , m e d sina ofta förhållandevis mildare s y m p t o m , klarar sig något bättre och h a r d e s s u t o m möjlighet att g ö m m a sig i d e n a l l m ä n t a c c e p t e r a d e passiva kvinnorollen, a n t i n g e n s o m h e m m a f r u i ett ä k t e n s k a p eller p å n å g o n blygsam och till-b a k a d r a g e n position i artill-betslivet. De slipper d e n sociala press som m a n n e n som regel ut-sätts f ö r o m h a n försöker sig på något liknan-de.
Psykiatrin speglar samhället
Det finns m å n g a fler än d e h ä r n ä m n d a ex-e m p l ex-e n p å h u r könsrollsmönstrex-et h ä n g ex-e r i h o p m e d d e olika psykiatriska d i a g n o s e r n a , m e n d e f å r vi h o p p a över här. På g r u n d v a l av ovanstående kan emellertid slås fast att d e ut-å t r i k t a d e aggressiva s y m p t o m e n är vanligast hos m ä n , m e d a n d e passiva stilla s y m p t o m e n ä r vanligast hos kvinnor. Hela det stoia sjuk-d o m s m ö n s t r e t i psykiatrin motsvarar sålesjuk-des d e a l l m ä n n a f ö r h å l l a n d e n a i samhället och vittnar o m att psykiatrin speglar samhällets m a k t f ö r h å l l a n d e mellan k ö n e n . Det är o m ö j -ligt att säga vilket k ö n s o m lider mest, m e n som inlagda och i n s p ä r r a d e b e f i n n e r sig m ä n n e n på d e obehagligaste platserna. K v i n n o r n a ä r s o m n ä m n t s i stor majoritet p å n e r v s j u k h u s e n m e d a n m ä n n e n d o m i n e r a r på d e slutna a v d e l n i n g a r n a och ä r e n s a m m a som kön på d e n d a n s k a säkerhetsanstalten
för särskilt farliga sinnessjuka.
Kriminalitet ä r i allra högsta grad n å g o n -ting som h u v u d s a k l i g e n d r a b b a r m ä n och j u allvarligare kriminalitet, ju större m a n s d o m i -nans. Som det så lakoniskt sägs i det danska j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t s årsberättelse 1987
»Direktoratet for kriminal forsorgen»: »Me-d a n »Me-det b l a n »Me-d b e f o l k n i n g e n som helhet rå-d e r en relativt j ä m n f ö r rå-d e l n i n g mellan m ä n och k v i n n o r ä r så gott som alla som avtjänar straff av manligt kön.» H ä r behövs inga sta-tistiska signifikansberäkningar, m e n h ä r finns inte heller n å g o n analys av eller diskus-sion k r i n g d e n stora könsskillnaden. I n g e n vet o m könsrollsmönstret bara f ä r g a r d e psy-kiska s j u k d o m a r n a och k ö n e n s inbördes rela-tion på institurela-tionerna, eller o m det ä r en di-rekt orsak i flera eller färre fall.
Sexologi
Ett särskilt s p ä n n a n d e o m r å d e är sexologin, och h ä r finns mycket ogjort a r b e t e f ö r kvin-noforskare, eller f ö r alla kvinnor. Föregångs-mannen Freud p å s k y n d a d e en välbehövlig ö p p e n h e t o m sex, m e n oändligt mycket åter-står. M å n g a kvinnoforskare h a r på g o d a g r u n d e r kritiserat och tillbakavisat Freud. Trots h a n s b e r ö m d a ord: Vad vill k v i n n a n ? — som ett uttryck f ö r osäkerhet i n f ö r k v i n n a n s sexualliv — p å d y v l a d e h a n oss, som en evig belastning, maskulinitetskomplexet m e d pe-nisavund och allt som h ö r därtill. Freuds all-varligaste villospår n ä r det gäller k v i n n o r tror jag ä r h a n s f r a m l ä g g a n d e av förförelse-teorin och h a n s reaktion p å p r o b l e m e n m e d att offentliggöra d e n . I d e n b e r ö m d a föreläs-n i föreläs-n g e föreläs-n " H y s t e r i föreläs-n s etiologi" å r 1896 redog-jorde h a n f ö r h u r h a n s p a t i e n t e r som b a r n varit utsatta f ö r sexuella ö v e r g r e p p av sina fä-d e r eller a n fä-d r a n ä r s t å e n fä-d e m a n l i g a v u x n a . H a n satte ö v e r g r e p p e n i direkt s a m b a n d m e d d e senare hysteriska s y m p t o m e n . Masson g ö r en g r u n d l i g och v ä l d o k u m e n t e r a d ge-n o m g å ge-n g av h ä ge-n d e l s e r ge-n a s f ö r l o p p (Massoge-n, 1984). Freud gav sina kollegor en chock, och varken psykoanalytikerna b l a n d d e m eller a n d r a ville så mycket som diskutera teorin u t a n var tyst avvisande och f ö r d ö m a n d e i sin attityd till h o n o m . Det sårade h o n o m d j u p t . H a n släppte förförelseteorin och v ä g r a d e tro
att p a t i e n t e r n a talade s a n n i n g . Istället u p p -fattade h a n deras berättelser som önsketän-k a n d e g r u n d a t på delvis f ö r t r ä n g d a drifter. Det blev g r u n d e n till O i d i p u s k o m p l e x e t , som h a n a n s å g n o r m a l t f i n n s hos b a r n . Och h ä r står vi d e n d a g som i d a g är m e d en g e n o m g r i p a n d e o s ä k e r h e t o m det som förförelseteorin h a n d l a r o m . M å n g a psyko-analytiker och a n d r a p s y k o t e r a p e u t e r g o d t a r f o r t f a r a n d e Freuds plötsliga k o v ä n d n i n g i d e n h ä r f r å g a n och tror inte på att deras pa-tienters u p p l y s n i n g a r h a r sin g r u n d i verklig-h e t e n . Det säger sig självt att m å n g a kvinn-liga p a t i e n t e r som försöker a n f ö r t r o sig till si-n a t e r a p e u t e r d ä r f ö r måste k ä si-n si-n a sig miss-f ö r s t å d d a och misstänkliggjorda i ett läge n ä r d e h a r som störst behov av m o t s a t s e n . Det är tankeväckande att det n u m e r och m e r f r a m -k o m m e r att incest är ett reellt problem f ö r m å n g a b a r n , och mycket tyder på att incest-o f f r e n är särskilt vanligt f ö r e k incest-o m m a n d e b l a n d psykiatriska p a t i e n t e r ( H e r m a n et al,
1986).
I d e t s a m m a n h a n g e t är det intressant att en engelsk u n d e r s ö k n i n g ( H a e g e r 8c Dalton,
1988) tyder på att kvinnliga psykiatrer i långt h ö g r e grad än m a n l i g a tar kvinnliga patien-ter på allvar och u p p f a t t a r det s o m reellt n ä r dessa b e r ä t t a r o m sexuella ö v e r g r e p p i b a r n -d o m e n . Freu-d a n s å g som b e k a n t att k v i n n a n ä r masochist i sitt sexualliv. H a d e h a n rätt? Vad ska vi tro? Karen H o r n e y tog r e d a n för cirka f e m t i o år sedan ställning till Freuds kvinnosyn p å ett b å d e nyanserat och g r u n d -ligt sätt. Frågan ä r 0111 vi h a r k o m m i t särskilt mycket längre i d a g . H o n b e a k t a d e k v i n n a n s sociokulturella situation, och h o n belyste h u r k v i n n a n u p p f o s t r a s till att vara tilldragande g e n o m att vara mild och v å r d a n d e och alltid tänka på att vara a n d r a till lags. M ä n f ö r e d r a r och b e l ö n a r d e på det sättet mest »kvinnliga» k v i n n o r n a , och d ä r m e d förstärks d e t t a bete-e n d bete-e . Karbete-en H o r n bete-e y s slutsats är att i n g bete-e n kvinna i vår k u l t u r kan u n d g å att bli maso-chist, å t m i n s t o n e till e n viss grad.
Den m o d e r n a sexologin g e r inget klart svar på f r å g a n 0111 d e n kvinnliga masochis-m e n . Det ä r ö v e r h u v u d t a g e t b e g r ä n s a t h u r nära m a n k o m m e r det kvinnliga sexuallivet, vars d j u p f o r t f a r a n d e är outforskade. B e g r e p -pet frigiditet, som psykiatrin a n v ä n d e r i
sam-10
Inger Sjödin, Speglingar och möten, akvarell, 19 x 23,5 cm, 1988.
b a n d m e d hysteri, h a r f ö r s v u n n i t u r sexolo-gin m e n bara f ö r att ersättas av »kvinnlig sex-uell d y s f u n k t i o n » , och d e t f ö r oss egentligen inte ett d u g g längre. Den engelska socialan-t r o p o l o g e n Sheila Kisocialan-tzinger a r b e socialan-t a r m e d kvinnors sexuella e r f a r e n h e t e r (Kitzinger, 1984), och h o n m e n a r att d i a g n o s e n kvinnlig sexuell d y s f u n k t i o n o f t a a n v ä n d s som g r u n d f ö r en b e h a n d l i n g som går ut på att få kvin-n a kvin-n att a kvin-n p a s s a sig till gällakvin-nde kvin-n o r m e r och d ä r m e d påtvinga h e n n e det traditionella sex-uella b e t e e n d e t . I lon u p p m a n a r k v i n n o r att sätta f r å g e t e c k e n vid all existerande sakkun-skap o m deras sexualliv och först och f r ä m s t lita på sina e g n a känslor.
Blame the mother
D e n vanliga patriarkala hierarkin m e d m ä n i t o p p e n å t e r f i n n s också i n o m psykiatrin, b å d e
n ä r d e t gäller klinik, f o r s k n i n g och a d m i n i -stration. På b o t t e n av p y r a m i d e n kravlar kvin-n o r kvin-n a o m k r i kvin-n g . I d e kvin-n praktiska patiekvin-ntvår- patientvår-d e n f i n n s patientvår-d e t mest kvinnor, och på en patientvår-del platser ä r det n ä s t a n omöjligt att få tag i m a n -liga vårdare. M ä n vill tydligen inte a r b e t a m e d så k r ä v a n d e u p p g i f t e r , som d e s s u t o m är relativt dåligt betalda, och det är vanligt att enbart kvinnlig personal g å r och sliter och släpar m e d t u n g a m a n l i g a patienter.
I psykiatrin ä r det också stora skillnader på d e två k ö n e n b l a n d p a t i e n t e r n a s a n h ö r i g a .
De kvinnliga släktingarna, särskilt m ö d r a r -na, tilldelas ofta e n ganska speciell och bety-delsefull roll. M ö d r a r n a h a r u n d e r årens lopp fått s k u l d e n f ö r d e mest skilda besvär hos sina b a r n , s o m t ex skolfobi, h o m o s e x u a -litet, alkoholism och schizofreni. I m å n g a år h u s e r a d e d e n 1111 tack och lov övergivna m e n d å mycket a n s e d d a t e o r i n 0111 d e n
schizofre-n o g e schizofre-n a m o d e r schizofre-n , det vill säga m o d e r schizofre-n som orsak till sitt b a r n s s i n n e s s j u k d o m . H e n n e s sätt att vara b e t r a k t a d e s som direkt schizofre-nif ramkallande, och o m h o n h a d e flera b a r n och bara det e n a blev schizofrent var förkla-r i n g e n att h o n h a d e valt just det b a förkla-r n e t till offer. M o d e r n s speciellt »schizofrenogena» u p p t r ä d a n d e beskrevs p å olika negativa sätt. Av n å g r a ansågs h o n vara alltigenom avvisan-d e mot b a r n e t m e avvisan-d a n a n avvisan-d r a m e n a avvisan-d e att h o n var än kärleksf ull och ö m , än kall och avvisan-de, och o b e r ä k n e l i g t skiftade f r å n det e n a till det a n d r a . M ö d r a r till schizofrena och a n d r a avvikande barn h a r d e s s u t o m beskyllts f ö r att vara d o m i n e r a n d e mot såväl b a r n e n som a n d r a , i s y n n e r h e t sina m ä n m e n också mot psykiatrer och personal.
A l l t s a m m a n s avslöjar en mycket oreflekte-rad och ytlig syn på m ö d r a r n a , som ju i alla dessa fall b e f i n n e r sig i svåra och ofta mycket b e t u n g a n d e situationer m e d just d e h ä r bar-n e bar-n . D e bar-n bar-n a sybar-n på m ö d r a r bar-n a är uttryck f ö r en h j ä r t s k ä r a n d e brist p å vanlig m e d m ä n s k -lighet. Det ä r ju faktiskt inte särskilt svårt att förstå att m ö d r a r som är oroliga f ö r sina b a r n s schizofrena tillstånd blir a n g e l ä g n a o m att hjälpa just d e h ä r b a r n e n och också g ä r n a vill ställa i n g å e n d e f r å g o r till b e h a n d l a r n a . D ä r f ö r kan d e vid besök på d e psykiatriska av-d e l n i n g a r n a och u n av-d e r av-d e av-d ä r a r r a n g e r a av-d e samtalen i f ö r s t o n e verka » d o m i n e r a n d e » , m e n det b e h ö v e r givetvis inte ha n å g o n t i n g att göra m e d deras p e r s o n l i g h e t och vanliga sätt att vara. F ä d e r n a k o m m e r att vara b e n ä g -na att förhålla sig m e r passiva n ä r n u mo-d e r n , s o m är van vimo-d att vara n ä r m a r e bar-n e bar-n , e bar-n g a g e r a r sig aktivt. E f t e r s o m vi vet så
li-te o m schizofreni och o f t a ä r tveksamma o m b e h a n d l i n g e n h a r b e h a n d l a r n a på g o d a g r u n d e r svårt att besvara m o d e r n s inträng-a n d e f r å g o r och kinträng-an då k ä n n inträng-a ett o b e h inträng-a g och felaktigt betrakta h e n n e som osympatisk istället f ö r att förstå h e n n e .
Teorin o m d e n s c h i z o f r e n o g e n a m o d e r n h a r som sagt övergivits, m e n i praktiken kvar-står d e problem som d e n o m f a t t a r tämligen o f ö r ä n d r a d e . I d e n psykiatriska världens var-d a g blir m å n g a m ö var-d r a r missförståvar-dvar-da och kv-ligt b e m ö t t a fastän inte bara d e själva u t a n också deras b a r n b e h ö v e r d e t rakt motsatta. G å n g på g å n g visar d e t sig att d e svårast sjuka psykiatriska p a t i e n t e r n a blir f ö r s u m m a d e och b o r t g l ö m d a av alla u t o m sina föräldrar, och d å f r ä m s t m ö d r a r n a , och d ä r f ö r ä r stöd till d e m av stor betydelse f ö r p a t i e n t e r n a .
Att genomskåda
Alla dessa stora och olösta p r o b l e m m e d könsskillnader inom psykiatrin b e k r ä f t a r att Virginia Woolf h a d e rätt: »Science it would seem is not sexless; she is a m a n , a f a t h e r a n d infected too.» H e n n e s ord ä r f o r t f a r a n d e gil-tiga i m e d i k o - p a t r i a r k a t e t , dit psykiatrin hör. E r k ä n n a n d e t av och insikten o m det h ä r är dyster och f å r en att blygas. Men samtidigt ä r det en u t m a n i n g och en källa till inspiration f ö r kvinnoforskare, d e t vill säga för alla oss kvinnor. I psykiatrin f i n n s mycket att g e n o m -skåda och mycket att göra. Det k ä n n s skönt att tänka på och d r ö m m a o m vad det kan ge. Det kan föra oss långt.
Översättning: Eva Mazetti-Nissen
53
Forts från sid 11
L I T T E R A T U R
Goldstein, Jill, M, » G e n d e r differences in the course of schizophrenia», American journal of
psychiatry, 145:684-9, 1988.
Haeger, Bisa; Dalton, Joy, »Attitudesof general psychiatrists to child sexual abuse». Bulletin of
the Royal College of Psychiatrists 12:271-2, 1988.
H e r m a n , Judith; Russell, Diana; Trocki, Karen, »Long-term effects of incestuous abuse in childhood», American journal oj psychiatry 143:
1293-6, 1986.
Kitzinger, Sheila, Kvinder og seksualitet, Lind-h a r d t og RingLind-hof, K ö p e n Lind-h a m n 1984. Masson, jeffrey M , ;Angrebet på sandheden.
Hvor-for svigtede Freud sin Hvor-forf0relsesteori, Fremad,
K ö p e n h a m n 1984.
Rasmussen, J E, »Laegemiddelforbrug o g medi-cinaltilskud belyst ved receptundersogelse af 25. oktober 1977», Socialt tidsskrift 4-5:129-4 0 , 1 9 7 8 .
»Befolkningens f o r b r u g af psykiatriske senge-pladser 1985» (samt inläggningsstatistik 1983-1985). Sundhedsstyrelsen,
Sygehusstati-stik 11:31:1986, K ö p e n h a m n .
Welner, J o s e p h ; Reisby, Niels; L u n n , Villars; Rafaelsen, Ole J ; Schulsinger, Fini, red,
Psyki-atri, en tekstbog. FADLs Forlag, K ö p e n h a m n ,
1985.
Willadsen, Jvtte, Depression, dit navn er kvinde.
Mandsvcelde og sygdom, L i n d h a r d t o g
Ring-hof, K ö p e n h a m n , 1983. Med ett nytt kom-pletterande kapitel, 1987. Svensk utgåva:
Depression, ditt namn är kvinna. Den påtvingade kvinnorollen, Trevi, Stockholm, 1984.
Willadsen, Jytte, Din og min psykiatri, L i n d h a r d t o g R i n g h o f , K ö p e n h a m n , 1988.
SUMMARY
Women and psychiatry
Significant sex differences exist in psychiatric studies. A m o n g young hospitalized (committed) patients o n e finds m o r e m e n , but a m o n g older patients women d o m i n a t e . Women are diagnosed as suffering more o f t e n f r o m depression, whereas males are often d i a g n o s e d as deviants, alcoholic a n d d r u g abusers. Traditional psychiatry pejoratively describes women as hysterical. O n e finds that a m o n g those diagnosed as suffering from schizophrenia, on the average, m e n , more t h a n women, t e n d to be more seriously affected. tn those s u f f e r i n g f r o m schizophrenia, o n e finds an e n l a r g e m e n t of the structure of society, a m o n g m e n m o r e outwardly aggressive s y m p t o m s are f o u n d , while women t e n d to be m o r e passive a n d introverted. It is essential to develop a n d refine Freuds seduction theory a n d t h e problems 011 which it is based. M o d e r n sexual theory can not possibly explain w o m e n s sex lives, a n d w o m e n must raise serious questions a b o u t the current level of theoretical knowledge. T h e theory that the m o t h e r can cause schizophrenia in h e r children has been a b a n d o n e d , but in practice it is still c o m m o n to blame the mother. W o m e n s research is the m e a n s to f u r t h e r t h e field of psychiatry.
Jytte Willadsen
K a b e n h a v n s Amtssygehus Nordvang psykiatrisk a f d . O
