Straffrabatt för unga myndiga
En idèanalys om debatten kring straffrabatten för unga myndiga
Emanuel Hallberg Wotango
Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp
VT 2020-04-07 Handledare: Daniel Drugge
Abstract
The Swedish penalty system has created a fierce and lively debate during the past years. This debate originates mostly from the youth discount that offenders between the age of 18 and 20 can make use of. There is a clear division between the argumentative sides when it comes to this particular debate. One side argues for the removal of this criminal discount for young adults, whilst the other side are against it.
The purpose of this study is to examine the different underlying perspectives that these respective sides have. The method of evaluation I will be using in this study is a descriptive ideaanalysis of constructive ideal types. The theoretical framework that these ideal types stems from are proportionality, justice, general prevention and individual prevention. The study has displayed that the debate regarding this criminal discount for young adults has had elements of all four of these attributes. There exists fundamental differences in the underlying ideas when it comes to both sides in this specific discount towards young adults. The
opposition side has clear general prevention ideas behind their arguments, whereas the side that are in favor of the discount inherently believes in the ideas that regard proportionality, justice and individual prevention.
Keywords: Penalty system, Youth discount, Proportionality, Justice, General prevention, Individual prevention.
Innehållsförteckning
1. Inledning och forskningsproblem ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Avgränsning ... 3
1.4 Disposition ... 3
2. Metod och material ... 4
2.1 Metod ... 4
2.2 Material ... 6
2.3 Validitet och reliabilitet ... 7
3. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk ... 8
3.1 Proportionalitet ... 10
3.2 Rättvisa ... 11
3.3 Allmänprevention ... 12
3.4 Individualprevention ... 13
3.5 Idealtyper för de olika teorierna ... 14
4. Bakgrund ... 16 5. Material... 17 5.1 Påföljdsutredningen, SOU 2012:34 ... 18 5.2 Ungdomsreduktionsutredningen, SOU 2018:85 ... 22 5.3 Motion 2018/19:138 ... 25 5.4 Mediedebatten ... 26 6. Analys... 29 7. Slutsats ... 41 8. Slutdiskussion ... 43 9. Referenser ... 45
1
1. Inledning och forskningsproblem
Argument för en slopad straffrabatt för unga myndiga har länge skapat en het politisk debatt i Sverige. Straffrabatten innebär att unga vuxna mellan 18 till 20 år inte i lika hög grad döms till fängelse eller vid mycket grova brott döms till kortare fängelsestraff än vuxna människor över 20 år. Denna lag om ungdomsrabatt har i många år starkt ifrågasatts och kritiserats av olika politiker men även samhället i allmänhet. Kritiker mot lagen om straffrabatten för unga myndiga har främst pekat på gängkriminaliteten och det ökade allvarliga gängrelaterade våldet bland unga. På grund utav detta utsåg regeringen en speciell utredare för att komma fram med ett policyförslag om att unga myndiga brottslingar från 18 år ska straffas på samma sätt som man nu straffar vuxna över 20 år (Lundh, 2020).
Regeringen planerar just nu enligt meddelande från justitieminister Morgan Johansson att lägga fram ett lagförslag som handlar om att slopa straffrabatten för unga myndiga från 18 till 20 år helt. Detta främst vid brott som på straffskalan ger minst ett års fängelse. Straffrabatten för unga har funnits i flera hundra år och spår av den finns redan i missgärningsbalken från år 1734. Dagens brottsbalk och dess straffmätning är idag beroende av förbrytarens ålder vilket idag utgör en förmildrande omständighet vid påföljdsbestämningen. I och med regeringens nya lagförslag riskerar unga lagöverträdare att bli bestraffade som om de vore vuxna (Lund, 2020). I dagens politiska samhälle är “röstfiske” extremt viktigt. Inget politiskt parti vill framstå som vekt eller tamt mot kriminaliteten och samhällets medborgare vill bli beskyddade från risk att påverkas av det kriminella våldet. Detta kommer i sin tur göra så att högre krav kommer ställas på politiker för att göra policyförändringar och skärpa straff genom en på något sätt slopad straffrabatt för unga brottslingar (Haglund, 2019).
I dagens Sverige har den utbredda gängkriminaliteten fått mycket uppmärksamhet, både i media och i den politiska debatten. Att dödsskjutningarna i Sverige under de senaste åren har ökat är ett faktum och regeringen har fått utstå stark kritik för att vara för passiv i frågan om gängens våld. I riksdagens debatt om gängkriminaliteten sa Johan Forsell som är
Moderaternas rättspolitiska talesperson att “Det grova våldet håller på att riva sönder det samhälle som vi känner och det land som vi vill att Sverige ska vara”. Moderaterna anklagade även regeringen med tanke på de senaste årens explosioner och skjutningar som
2 man tror har koppling till gängkriminaliteten, för att helt ha mist fästet om den progression som den organiserade brottsligheten haft. Enligt Moderaterna har den rödgröna regeringen haft fem år på sig att ta ansvara och agera mot denna utveckling utan att tydligt göra så (Haglund, 2019). Ämnet som jag valt att skriva min kandidatuppsats om är lagförslaget om den slopade straffrabatten för unga. Den nuvarande straffrabatten har som nämnts, främst kritiserats för att vara direkt negativ för den ökade gängkriminaliteten genom att unga rekryteras av gäng för att allvarliga brott i åldrar upp till 20 år inte ger lika höga straff. Det policyförslag som många partier nu står bakom om en slopad straffrabatt för unga mellan 18 till 20 år är därför ett intressant objekt att studera och i allra högsta grad kopplad till den statsvetenskapliga disciplinen. Principer och policy kommer fokuserat studeras för att nå studiens syfte vilket även det tydligt har en statsvetenskapliga relevans. Ronald Dworkin som var känd för sina politiskt egalitär liberala tankar menar att principer och policys har ett tydligt samspel. Den enda tydliga skillnaden mellan dem är enligt Dworkin bara varför de ska följas. En policy ska enligt honom efterlevas för att nå ett mål medans en princip ska följas för att det anses vara moraliskt rätt (Dworkin, 1977, s.22). Relationen mellan både principer och policy kopplat till debatten om straffrabatten för unga myndiga är en viktig del i förståelsen kring den pågående debatten och studiens statsvetenskapliga relevans. Forskningsproblemet som är vilka idéer och principer som går att skönja ur de olika argumenten i debatten om straffrabatten för unga myndiga är också relevanta att studera då ett resultat av detta skulle ge en ökad förståelse kring viktiga aktörers olika åsikter. Detta resultat skulle visa på vilken syn inblandade parter som t.ex. politiker, kriminologer och forskare har på rättvisa,
proportionalitet men även vilken syn dessa har på ett straffs innebörd. Ska unga myndiga lagöverträdare straffas för att förändra deras kriminella beteenden och bli laglydiga medborgare eller ska de straffas och inkapaciteras för att skydda allmänheten?
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur olika argument för och emot straffrabatten för unga myndiga mellan 18 till 21 år förhåller sig till grundläggande rättsprinciper. Detta syfte ska uppnås med hjälp av den kvalitativa textanalys metoden, ideanalys.
3 Kandidatuppsatsen har som syfte att besvara följande frågeställning:
Vilka grundläggande rättsprinciper går att skönja ur de olika argumenten för och emot straffrabatten för unga myndiga?
1.3 Avgränsning
Kandidatuppsatsen behandlar specifikt den svenska straffrabatten för unga myndiga i åldrarna mellan 18 till 20 år. Många andra stater har helt andra policys och många har endast
straffrabatter till unga som ännu inte har blivit myndiga och fyllt 18 år. Studien avgränsas även till Svensk rättspolitik och kan då inte ses som ett internationellt perspektiv.
Avgränsning mot den svenska policy debatten om straffrabatten för unga myndiga har valts på grund utav den starka kritik regeringen fått för att vara passiv när det kommer till
utvecklingen av gängkriminaliteten och det ökade dödliga våldet bland unga (Haglund, 2019). På grund av begränsningar vad gäller tid och resurser så har kandidatuppsatsens empiriska material avgränsats till material från 2010 och framåt. Just denna avgränsning har gjorts på grund av att de senaste 10 årens debatt om straffrabatten anses vara mest aktuell för denna troligen kommande policyförändring.
För att komplettera de båda utredningarna som valts ut så kommer även materialet bestå av en motion till riksdagen från Sverigedemokraterna och ett antal debattartiklar för att ge en bild av den politiska debatten kring ämnet. På grund utav dessa utredningar, motionen och
debattartiklarna får läsaren en så bred bild av forskningen och argumenten i ämnet som möjligt trots de begränsade omfång som det görs möjlighet för i en uppsats på C-nivå.
1.4 Disposition
Den disposition studien har är ett första kapitel med ovanstående rubriker. Läsaren får en inledning till uppsatsens ämne, forskningsproblem, syfte och frågeställningsgenomgång. I studiens andra kapitel så får läsaren en metodgenomgång och materialgenomgång.
I studiens tredje kapitel så presenteras de olika straffrätts teorierna proportionalitet, rättvisa, allmänprevention och individualprevention. De konstruerade idealtyperna som kommer
4 användas presenteras även tillsammans med det analysschema som kommer att visa resultatet senare i slutsatsen.
Det fjärde kapitlet i studien är en bakgrund och den är tänkt att ge läsaren förkunskap om hur straffrabatten för unga ser ut.
I studiens femte kapitel redovisas det material som det sjätte kapitlet sedan ska analysera med hjälp av det teoretiska ramverket och de konstruerade idealtyperna.
Studiens slutsatser redovisas sedan i sjunde kapitlet för att efter det avslutas med en slutdiskussion i kapitel åtta.
2. Metod och material
2.1 Metod
Kandidatuppsatsen har huvudsakligen skrivits utifrån en kvalitativ textanalys. En kvalitativ textanalys har som syfte att uppfatta och tolka det som uttrycks i en text. Denna typ av textanalys är en av samhällsvetenskapens mest betydande processer och det finns flera olika tillvägagångssätt för att utföra en kvalitativ textanalys. Den typ av textanalys som nyttjats i denna kandidatuppsats är idèanalys. Just denna metod har valts ut på grund av att den är användbar för att studera idèer i ett befintligt material som t.ex. partiprogram,
policydokument eller det som jag i denna uppsats valt att studera som statliga utredningar, en motion och ett antal politiskt kopplade artiklar (Bergström & Boréus, 2018, s.138). Det finns olika typer av idèanalytiska metoder som används beroende på vilket syfte som texten ska ha. De tre absolut vanligaste syftena som en idèanalytisk studie kan användas för är ett idèkritiskt syfte, ett beskrivande och ett förklarande syfte. Då denna kandidatuppsats har som syfte att undersöka hur olika argument för och emot straffrabatten förhåller sig till grundläggande rättsprinciper, så har denna typ av idèanalytiska studie ett tydligt utpräglat beskrivande syfte (Bergström & Boréus, 2018, s.140-141).
Olika teorier kommer med denna metod tillämpas och analyseras med koppling till den politiska debattens olika ideer för varför en policyförändring om slopad straffrabatt för unga vuxna är nödvändig. Den idèanalytiska metodens syfte är att med denna tolkning besvara den
5 forskningsfråga kandidatuppsatsen bygger på och tillföra vetenskapligt värde genom
uppsatsens resultat (Bergström & Boréus, 2018, s.140-141).
För att besvara frågeställningen och tolka de olika perspektiv som finns inom debatten om ett eventuellt slopande av straffrabatten för unga myndiga, har olika teorier använts. Dessa teoretiska utgångspunkter är proportionalitet, rättvisa, allmänprevention och
individualprevention. Teorierna har hämtats från rättsvetenskapliga litteratur och definieras i uppsatsens teoridel. Dessa teorier kommer sedan i analysen kopplas samman med de olika argument som den politiska debatten har när det kommer till policyförslaget om en slopad straffrabatt för unga myndiga mellan 18 till 20 år. Detta för att senare i uppsatsens slutsats kunna besvara forskningsfrågan om vilka de främsta perspektiven är som ligger till grund för de mest framträdande argumenten i debatten om en slopad ungdomsrabatt för unga vuxna. Med de olika teorierna som valts ut så har jag i studien valt att utforma fyra olika idealtyper. Begreppet idealtyp togs fram av Max Weber och är en bra analysmodell för att mäta olika typer av empiriska material. Dessa teoretiska idealtyper är tänkta att tillsammans med analys av studiens empiriska material på ett tydligt och strukturerat sätt besvara frågeställningen som arbetet byggs på. Detta sker genom att idealtyperna placeras in i ett analysschema i
slutsatskapitlett där resultat redovisas (Bergström & Boréus, 2018, s.147-148). Om idealtypen kan identifieras eller inte identifieras, kommer markeras i det studerade materialets fält till höger i slutsatsens analysschema.
Valet av att använda mig av just denna metod har självklart både positiva och negativa delar. Jag anser dock att det främst är en fördel att använda metoden i detta fall då en analys av kvalitativ karaktär av idéer gör det möjligt att visa hur idéer ser ut i praktiken och hur sådana hänger samman. Användningen av idealtyper som verktyg i analysen och för att visa resultat gör studien strukturerad och tydlig. Denna typ av analysmetod är är även effektiv vid en komparativ analys som jämför olika typer av material med varandra vilket kommer utnyttjas i detta arbete. Kategoriseringen av olika idealtyper skulle även kunna ses som en nackdel då det är lätt att missa viktiga delar av en teori genom att ”förenkla” eller ”begränsa” den i en idealtyp (Bergström & Svärd, 2018, s. 165-166). För att lösa detta problem så har jag noggrant konstruerat de olika idealtyperna för att få med det viktigaste så att slutsatsens resultat i analysschemat ska vara enkelt att förstå. Jag har även i analysen inte helt analyserat utifrån idealtypen utan även tagit med delar från de olika teorierna i stort genom citat ifrån
6 uppsatsens teoridel. Noggrannheten och i denna del har varit viktig för att ge både analysen och det slutgiltiga resultatet en trovärdighet som krävs vid denna typ av forskning.
2.2 Material
Det primära material som denna kandidatuppsatsen bygger på är främst Påföljdsutredningen betänkande om “En översyn av påföljdssystemet” och Ungdomsreduktionsutredningens betänkande om “Slopad straffrabatt för unga myndiga”.
Den 25 juni 2009 beslutade regeringen att ge en speciell utredare i uppdrag att studera påföljdssystemet för unga myndiga förbrytare mellan 18 till 20 år. Utredningens syfte var då att nå resultat på huruvida brottslingar mellan 18 till 20 år skulle straffas som vuxna eller ta del av straffrabatten för unga (Regeringskansliet, 2009).
Den 13 december 2017 beslutade regeringen om att ge ut ett uppdrag till en speciell utredare om att tänka över och komma med ett nytt förslag på hur den rådande straffrättsliga
straffrabatten för unga myndiga från 18 till 20 år kan förändras på så vis att även denna åldersgrupp kan få samma straff som vuxna över 20 år. Utredningens uppgift var alltså att ta fram ett lagförslag åt regeringen och inte att utreda huruvida en lagändring behövs eller inte (Regeringskansliet, 2018).
En ideanalys av båda dessa utredningarna är extra relevanta då de specifikt är skapade med syfte att komma med förslag på hur ett lagförslag för en slopad straffrabatt för unga hade kunnat se ut samt argument för detta. Utredningarna är de mest omfattande studierna som gjorts när det kommer till ämnet och ger en både bred och djup bild av hur forskningsläget och debatten har sett ut för denna eventuella policyförändring. Denna breda och djupa bild av argumenten inom debatten gör det senare i analysen möjligt att fokuserat studera materialet utifrån de olika teoretiska perspektiven på straff, proportionalitet och rättvisa. Detta för att nå
syftet med studien och se hur olika argument för och emot straffrabatten förhåller sig till grundläggande rättsprinciper.
7 Utöver Påföljdsutredningen och Ungdomsreduktionsutredningens rapporter består det andra materialet som används i studien av en motion från Sverigedemokraterna och ett flertal debattartiklar från olika webbsidor som anses ha koppling till forskningsfrågan. Genom ett systematiskt sökande på olika webbplatser efter nyckelord kopplade till ämnet om
straffrabatten för unga myndiga har just denna motion och dessa politiska debattartiklar valts ut. Detta material har använts i uppsatsen för att få en större inblick i den pågående politiska debatten. Strategiskt har urvalet av materialet som används i studien valts ut utifrån
ambitionen att få en spännvidd i de argument som finns i debatten så att läsaren själv inte innan behöver ha förkunskaper eller vara insatt inom debatten för att förstå forskningsämnet och dess olika sidor. På grund utav detta har båda de stora utredningarna Påföljdsutredningen och Ungdomsreduktionsutredningen tillsammans med de olika debattartiklarna varit viktiga för att ge studien den spännvidd som syftet med uppsatsen önskar täcka. Vetskap om att dessa debattartiklar inte har samma dignitet och värde som de båda utredningarna och dess
forskningsmaterial finns och beaktas. Men för att förstå den politiska debatten kring ämnesområdet så anses dessa debattartiklar dock vara fullt relevanta och betydelsefulla för uppsatsen. Gällande den politiska debatten om en eventuellt slopad straffrabatt för unga myndiga är främst Moderaterna tydligt det parti som debatterat frågan mest i media. Många andra politiska partier står idag också bakom förslaget om att slopa straffrabatten för unga myndiga men det är Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som starkast argumenterat för ett slopande.
2.3 Validitet och reliabilitet
Vid forskningsarbeten som detta är det viktigt att ta hänsyn till validitet och reliabilitet. För att uppsatsen ska nå de kriterier som krävs för validitet så är det viktigt att materialet som
analyseras är relevant kopplat till frågeställningen som ska besvaras. Det är även mycket viktigt att den analysmetod som används mäter det som uppsatsen ska göra (Bergström & Boréus, 2018, s. 38-39). Validitet uppnås i denna uppsats då jag valt en beskrivande idéanalys som metod och då valt ut fyra olika teorier som jag använder som analysverktyg genom konstruerade idealtyper. Teorierna och de olika idealtyperna är plockade från ett antal böcker som behandlar ämnet rättspolitik och straffrätt. Författarna som skrivit dessa böcker som
8 behandlas i mitt teorikapitel är erkända forskare inom kriminologi och statsvetenskap vilket även detta gör att jag anser informationen är valid. Den analys som kommer att utföras kommer då mäta vilka de främsta perspektiven är som ligger till grund för de främsta
argumenten inom debatten om straffrabatten för unga vuxna. Det material som jag valt att använda är främst två utredningar från regeringens hemsida men även en proposition från Sverigedemokraterna och ett antal politiska debattartiklar. Då de båda utredningarna men även propositionen hämtats från regeringens hemsida anser jag att materialet är pålitligt vilket är viktigt i bedömningen (Bergström & Boréus, 2018, s. 41). En nackdel för validiteten med det material som uppsatsen använt sig av är dock de olika politiska debattartiklar som även tagits med. Kritik kan riktas mot att detta inte är tillräckligt pålitligt material. Jag anser dock att debattartiklarna är viktiga att analysera med viss hänsyn, för att få se en bredare bild av den politiska debatten. En beskrivande idéanalys kommer tillsammans med idealtyperna och det material som ska analyseras, mäta precis det som uppsatsen är tänkt att mäta och på grund av detta anser jag att validitet uppnås. Reliabilitet är som nämnts i tidigare i uppsatsen även det viktigt att ta hänsyn till. För att en studie ska uppnå god reliabilitet så ska samma studie kunna utföras av en annan forskare och trots detta ge liknande resultat. Forskningsarbetet kräver för at nå denna labilitet därför mycket noggrannhet och studien måste anses vara tillförlitlig (Bergström & Boréus, 2018, s. 40-41). Målet med denna studie har varit att främst svara på frågeställningen med hjälp av den idéanalys metod jag valt för att nå validitet. Dock har även ett mål varit att tydligt visa för läsaren hur jag går tillväga för att besvara denna frågeställning. Jag har i analysen försökt göra detta på bästa sätt genom att ta ut olika citat ifrån utredningarna, propositionen, debattartiklarna och koppla dessa till de utvalda
teorierna/idéaltyperna. Detta för att vara noggrann och tydligt i studien nå god reliabilitet.
3. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk
Denna studie och rättspolitiken i sin helhet präglas av flera olika rättsliga idèer om straff, proportionalitet och rättvisa. Tidigare forskning gällande detta område finns att läsa om på både internet och i flera olika straffrättsliga böcker. Ett exempel på en studie som har kopplingar till ämnet straffrabatten för unga myndiga och de båda teorierna proportionalitet
9 och rättvisa är Emma Ragnarssons uppsats ”De är ju bara barn - eller?” (Ragnarsson, 2017). Skillnaden mellan denna studie och min uppsats är att Ragnarsson har ett allt större fokus på den gällande lagen om straffrabatten för unga myndiga. Syftet med Ragnarssons uppsats är att besvara frågeställningen, om unga myndiga bör särbehandlas inom straffrättsystemet eller inte? Och om denna grupp bör särbehandlas, isåfall på vilket sätt? Den slusats och det resultat Ragnarsson når i hennes studie är att straffrabatten enligt principerna proportionalitet och rättvisa bör förändras så att endast unga myndiga engångsförbrytare bör kunna utnyttja straffrabatten. Skulle en ung vuxen begå brott igen efter första domen så ska rabatten ses som förbuka och denna individ ska då enligt Ragnarssons studie straffas som en äldre vuxen (Ragnarsson, 2017). Här skiljer sig denna tidigare studie mycket jämfört med min uppsats då syftet här istället är att undersöka hur olika argument för och emot straffrabatten för unga myndiga förhåller sig till grundläggande rättsprinciper. Inom det teoretiska ramverket finns det både likheter och skillnader. Både Ragnarssons (2017) och min egna studie har valt att analysera det valda empiriska materialet tillsammans med teorierna proportionalitet och rättvisa. Dock har jag i denna studie även valt att analysera mitt empiriska material kopplat till teorierna allmänpretention och individualprevention. Valet att inkludera dessa två teorier har ansetts vara betydande för att få ett mer precist svar på uppsatsens frågeställning och vilken syn det empiriska materialet har på straff.
I detta kapitel presenteras fyra olika teorier som alla kommer vara viktiga senare i studien. Förståelse om teorierna krävs för att konstruera idealtyper och för att analysera det material som uppsatsen bygger på för att besvara forskningsarbetets frågeställning.
Det svenska straffsystemet är uppbyggt på två grundläggande principer. Dessa två principer handlar om att alla människor ska vara lika inför lagen och att det straff en lagöverträdare får ska vara proportionerligt till den kriminella handlingens allvar. På grund utav dessa två grundprinciper så är det intressant att studera debatten om straffrabatten för unga myndiga med hjälp av proportionalitetsprincipen och teorin om rättvisa. De två andra idéerna som presenteras är båda de relativa straffteorierna, allmänprevention och individualprevention. Båda dessa är intressanta att studera och analysera tillsammans med straffrabattens debatt på grund av att resultat här hade visat tydligt på för vilken syn de olika parterna inom debatten har på straffets syfte. En noggrann och tydlig analys av det material studien bygger på kopplat till dessa fyra teorier ska tillsammans vara till hjälp för att besvara uppsatsens frågeställning
10 som är följande, vilka är de främsta perspektiv som ligger till grund för argumenten i debatten om att slopa ungdomsrabatten för unga myndiga?
3.1 Proportionalitet
Utgångspunkten i Sveriges straffsystem är att de olika straff som lagöverträdare får ska fastställas baserat på den brottsliga handlingens komplexitet. Lagen i den svenska
straffsystemet ska tydligt visa vilka handlingar som är illegala och vilka konsekvenser som den illegala handlingen medför. Detta sammanfattar enkelt den proportionalitetsprincipen som Sverige har. Denna princip handlar om att det straff en lagöverträdare får för sin illegala handling ska stå i proportion till den illegala handlingens allvar. Alltså ska den påföljd en lagöverträdare får för en kriminell handling fastställas och dömas baserat på vad den som begår brottet förtjänar (Asp & Ulväng, 2014, s.66-67).
Ett straffsystem där alla typer av illegala handlingar ger samma straff går inte enligt denna proportionalitetsprincip. Olika illegala handlingar och brott ska i en stat som Sverige ge olika straff, utefter den skada som skett i och med brottet som begåtts. På grund av detta så är det viktigt att straffskalor kan värderas med varandra. Detta för att brott med samma straffvärde även ska ha motsvarande gradering av straffskalor. En regelrätt och bra granskning av brottets allvar och skada tillsammans med lagöverträdarens skuld, är med proportionalitetsprincipen tänkt att ge en rättvis bestraffning. Kunde inte lagöverträdaren råda över den illegala
handlingen så är bestraffning av personen inte proportionell och påföljd kan därför inte tillskrivas honom/henne (Jareborg & Zila, 2017, s.68-69).
När det kommer till straffteorin proportionalitet så finns det två olika typer av begreppet. Den ena är “Absolut proportionalitet” och den andra är “Relativ proportionalitet”. Med absolut proportionalitet menar man att det direkt utan tvivel kan klargöra och fastställa en specifik påföljd för brottet. Teorin om absolut proportionalitet kan man se spår av redan i bibeln, gamla testamentet från moseböckerna. Där var bestraffningen absolut och man såg den som “öga för öga och tand för tand”. Detta påstående kallas ofta för talionprincipen och sågs som dåtidens straffteori. Med relativ proportionalitet menar man istället att man vid brott kan anse att en specifik lagöverträdelse förtjänar tuffare, likadant eller mildare bestraffning som för ett annat brott (Jareborg & Zila, 2017, s.71)
11 3.2 Rättvisa
Rättvisa handlar huvudsakligen om att ingen ska sättas utanför eller över en viss lag eller regel och att lagen eller regeln i fråga ska tillämpas lika på alla människor. Ingen ska behöva bli utsatt för obefogad diskriminering. Åke Fränberg hävdar att det är kränkande för en
människa att behandlas annorlunda. Att bli behandlad annorlunda kan exempelvis innebära att vissa slipper straff medan andra döms för samma brott eller att vissa individer får förmåner och andra inte (Frändberg, 1996, s. 29).
Det som stämmer överens med en norm kallas för det formellt rätta. En norm som kan motiveras på ett logiskt sätt kallas i sin tur för det materiellt rätta. Rättvisa förutsätter att en eller flera individer bemöts på ett sätt som är rätt. För att bedöma om något är rättvist utgår man ifrån om de givna normer och reglerna har följts. Exempelvis uttalet “rättvisa har
skipats”, brukar oftast komma till tals när en domare följt de gällande normer och regler i sitt domslut. Därför saknar det egentligen betydelse huruvida reglerna följer synpunkter utifrån ett materiellt rättvisa respektive orättvisa.
Materiell rättvisa kan bedömas på många olika sätt. Tyngd läggs på den moraliska synpunkten. Jareborg och Zila beskriver moralen som en förbättring av mänsklighetens besvärliga situationer. Mänsklighetens besvärliga situationer kan i sin tur hänvisas till begränsade materiella resurser, begränsad information, rationalitet m.m. Dessa iakttagelser skapar därefter grunden till våra lagar och regler som har till syfte att göra livet bättre för varje individ (Jareborg & Zila, 2017, s. 67).
Proportionalitetsprincipen och rättviseprincipen går hand i hand, då den första bygger på den andra. För att uppnå en rättvis straffbedömning måste bestraffningen grunda sig på
enhetlighet. Straff som är oenhetliga och oproportionella tenderar att även vara orättvisa. Anledningen beror på att straffet då snarare får funktionen att utpeka gärningsmän som mer eller mindre förtjänta av klander och urskiljer sig på så sätt ifrån det som står motiverat i lagboken om brottets förkastlighet (Von Hirsch, 2001, s. 13).
12 3.3 Allmänprevention
Allmänprevention är en teori om att olika typer av bestraffning ska användas mot brott för att påverka alla andra människor att hålla sig borta från brottslig aktivitet genom att avskräcka allmänheten. Olika typer av lagöverträdelser är inom teorin tänkt att förebyggas genom att tydligt visa för människor att detta beteende kommer att straffas hårt. Jareborg och Zila (2017) beskriver att det finns tre olika föreställningar om hur allmänprevention ska påverka. Dessa olika föreställningar är omedelbar avskräckning, medelbar avskräckning och
moralbildning. Med omedelbar avskräckning så är tanken att brotten ska minska genom hårda straff. Allmänheten ska på grund av dessa hårda straff börja förakta brotten som ger dessa typer av straff, samt även på grund av rädsla för myndigheterna inte våga begå dessa
brottsliga handlingar. Medelbar avskräckning är föreställningen om att det som påverkar hur en individ handlar är hotet om straff i lagen och en människas vetskap om att en kriminell handling kommer att straffas enligt denna lag. Det är enligt denna föreställning inte
straffverkställigheten i sig som är i direkt fokus för en individs beteende. Moralbildning som är den tredje och sista föreställningen ser det som att människan påverkas på grund av att en kriminell handling får ett straff som ger uttryck för hur dålig handlingen är. På så vis ska individers moralbildning påverkas och hålla dem borta från att begå brott. Omedelbar avskräckning är idag inte så vanligt, det vanligaste är idag allmänprevention genom
medelbara avskräcknings. Den föredömliga föreställningen är att individen ska se motiven att begå brott som svagare än motiven att inte begå en brottslig handling. Individer i ett samhälle antas inom teorin agera på ett rationellt och egoistiskt sätt. Alltså ska människor verka på det sätt som i situationen är mest förmånligt för dem själva (Jareborg & Zila, 2017, s.76). Moralbildning är den typ av allmänprevention som av många anses vara den “positiva allmänpreventionen”. Denna typ av allmänprevention är tänkt att genom lagstiftning vara pedagogisk och påverka individers moralbildning med att se kriminella handlingar som dåliga och ogynnsamma. Människor antas vilja ingå i en gemenskap och vara en del av något större med liknande värderingar som andra. Genom denna “positiva allmänprevention” är tanken med straffsystemet att påverka och stärka individers kompetens att på eget bevåg sköta sitt liv bra. Denna föreställning har blivit extra viktig i dagens demokratiska samhälle där den direkt avskräckande allmänpreventionen inte accepteras på samma sätt. Detta mycket
13 på grund av att statsmakten då ses vilja ha alla samhällets medborgare som undergivna och att alla individer då ses som eventuella brottslingar. (Jareborg & Zila, 2017, s.77).
Jareborg och Zila beskriver även kriminaliseringen och dess straffbestämning. Allmänprevention är enligt författarna direkt nödvändigt vid kriminalisering för att
kriminaliseringen ska anses vara effektivt. Detta då kriminalisering är som att hota om straff som påföljd. Dock finns det ännu inte tillräckligt mycket empirisk kompetens om effekterna med allmänprevention. Teorin bygger istället sig på antagandet om det sunda förnuftet och det har haft stor påverkan på dagens straffrättspolitik. Jareborg och Zila menar att denna påverkan kan bero mycket på “röstfiske” och politikernas vilja att tillfredsställa medborgarna och deras krav (Jareborg & Zila, 2017, s.81).
3.4 Individualprevention
Individualprevention lägger till skillnad från allmänpreventionsteorin fokus på den enskilda lagöverträdaren. Det som är målet med detta fokus på den enskilda lagöverträdaren är målet om att med straff stoppa individen att begå framtida kriminella handlingar. Teorin om individualprevention byggs enligt Bentham på tre olika ideer. Dessa är oskadliggörande, avskräckning och förbättring. Ideerna har funnits under flera tusen år men det är dock först under 1900-talet som de fick en större inverkan på straffrättspolitiken i Sverige. Planen med individualprevention kom den betydelsefulla Franz von Liszt att skriva ner i
Marburgorgrammet år 1882. Där skrev skrev han följande, “avskräckning av den som inte behöver förbättras, förbättring av den som kan och behöver förbättras, oskadliggörande av den som behöver men inte kan förbättras” (Jareborg & Zila, 2017, s.85).
Benthams tre olika ideer har idag fått små justeringar och man talar istället om dessa ideer som avskräckning, inkapacitering och behandling. Att straffa genom avskräckning är tänkt till den grupp lagöverträdare som kallas tillfällighetsbrottslingar. Exempel på en typ av straff med stark koppling till denna ide är villkorlig dom (Jareborg & Zila, 2017, s.86). Villkorlig dom är en strafflig påföljd som betyder att lagöverträdaren under en period på två år får en prövotid istället för fängelse. Skulle lagöverträdaren trots varning fortsätta utföra kriminella handlingar under denna prövotid så kan annat straff som fängelse bli aktuellt. Villkorlig dom kan även komma som straff tillsammans med t.ex. samhällstjänst eller böter (Åklagarmyndigheten). Med inkapacitering som Bentham kallade “oskadliggörande” är istället ideen att genom fängelse göra det omöjligt för lagöverträdaren att fortsätta göra fler brott. Detta ses som en
14 lösning för speciellt “farliga” brottslingar som med största sannolikhet inte kommer lämna den kriminella livsstilen (Jareborg & Zila, 2017, s.86-87). Behandling som är den tredje och sista ideen inom teorin om individualprevention har en optimistisk syn på individen och här är syftet istället ett med rehabilitering förändra eller reparera funktioner hos en individ.
Behandling som här kan anses vara goda är olika typer av vård. Vården kan se ut på flera olika sätt men den ses oftast som medicinsk, psykologisk eller psykiatrisk, beroende på individens egna problem. Målet med dessa typer av behandlingsidèer är att slutligen eliminera risken för återfall hos lagöverträdaren har kommit som en reaktion från den optimistiska tron på en socialistisk välfärdsstat, speciellt för utsatta grupper i samhället. Dock har denna optimistiska syn bytts ut mot syn som är mer hårddragen (Jareborg & Zila, 2017, s.88). 3.5 Idealtyper för de olika teorierna
För att göra det enkelt för läsaren att följa studien och även på ett tydligt sett förstå
slutsatserna som studien kommer att ge så används idealtyper som analysverktyg. Idealtyper har på grund utav detta konstruerats för att representera de fyra olika teorierna
proportionalitet, rättvisa, allmänpretention och individualprevention. Idealtyper konstrueras på så vis att forskaren komponerar ihop och förenklar en straffteori som i detta fall för att sedan jämföra med ett material och nå betydande slutsatser för forskningsproblemet (Bergström & Boréus, 2018, s. 147-148). I denna studie ska jag granska debatten om en slopad straffrabatt för unga myndiga med hjälp av straffteorierna proportionalitet, rättvisa, allmänpretention och individualpreventiv. För att göra detta och se vilka av dessa perspektiv som ligger till grund för de olika argumenten inom denna debatt så är idealtyper ett mycket passande analysverktyg att använda sig av. Det är dock viktigt att jag som forskare ödmjukt understryker att de konstruerade idealtyperna inte helt säkert stämmer i praktiken. Idealtyper ska istället ses som en analytisk utprägling av en teori där endast vissa delar tas med som anses vara viktiga vid en likhetsgranskning med de aktuella materialet (Bergström & Boréus, 2018, s. 148).
Nedan visas det analysschema som sedan i min slutsats kommer att förtydliga studiens resultat. Ifall idealtypen kan identifieras i materialet kommer detta i analysschemat i
slutsatsen markeras med ett ”JA”. Kan idealtypen inte identifieras i materialet kommer fältet istället markeras med ett ”NEJ”.
15 I detta analysschema lämnas fälten tomma. Först efter analysen kommer resultatet redovisas med ifyllda fält i slutsatsen.
Straffteorier Indikatorer på att straffteorierna används Kan identifieras i SOU 2012:34 Kan identifieras i SOU 2018:85 Kan identifieras i Motion 2018/19:138 och debattartiklarna för ett slopande av straffrabatten Kan identifieras i debattartiklar na som ser positivt på straffrabatten
Proportionalitet Brottets allvar och skada men även lagöverträdarens skuld ska beaktas för att ge ett korrekt straff. Kunde inte lagöverträdaren råda över brottet så måste detta tas i hänsyn.
Rättvisa Bestraffningen av unga ska ske på ett så enhetligt sätt som möjligt utan stora tröskelskillnader. Samspel mellan proportionalitet och rättvisa.
Allmänprevention Fokus läggs på att avskräcka
allmänheten från att begå brott genom hårda straff.
16 Individualprevention Fokus läggs på den
kriminella individen och målet är att påverka
lagöverträdaren så att personen inte begår framtida brott.
4. Bakgrund
För att förstå studien och debatten om straffrabatten för unga myndiga är det viktigt att få en grundläggande, enkel kunskap om hur den gällande ungdomsrabatten ser ut idag. I detta kapitel får därför läsaren en kort bakgrundsinformation som förklarar hur lagen ser ut men även varför lagen om särbehandling vid straffmätning av unga idag finns i Sverige. Enligt det 29 kap. 7 § BrB ska en individ som begår ett brott innan 21 årsdagen alltid särbehandlas vid straffmätningen. Detta enbart på grund utav lagöverträdarens unga ålder. Individen ska då enligt lagen generellt dömas till ett mildare straff än det som annars är bestämt för samma brott. Att särbehandla unga lagöverträdare på detta vis endast utifrån åldern är det som i media ofta benämns som ungdomsrabatt. Då straffmyndighetsåldern i Sverige är 15 år så är det alla lagöverträdare mellan 15 och 21 år som har rätt att nyttja
straffrabatten. Har en individ gjort sig skyldig till brott innan 15 årsdagen så kan denna person inte dömas till en strafflig påföljd (Jareborg & Zila, 2017, s.155).
Lagen om straffrabatt för unga är en del av den allmän politik med syfte att så gott som möjligt hålla unga individer utanför fängelser runt om i landet. Kan fängelse däremot ses som det enda rimliga straff för brottet som begåtts så är tanken att straffrabatten för unga individer ska göra tiden i fängelset kortare (Jareborg & Zila, 2017, s.157). Forskning har länge visat att unga individer generellt har svårare att ta goda beslut då de är under ständig utveckling från barndom till vuxenliv. Förmågan att ta ansvar för handling, självkontroll, empati och styrkan att motstå grupptryck är bara några exempel på de saker forskningen pekat på ofta inte är tillräckligt utvecklad hos unga individer. Unga individer anses också vara betydligt mycket känsligare när det kommer till bestraffning. Hårda straff riskerar att psykologiskt påverka unga individer mer än vuxna och utvecklingen av en positiv självbild och identitet kan hämmas. Det anses därför vara viktigt för samhället att motverka en straffrättspolitik som påverkar unga negativt (Jareborg & Zila, 2017, s.155). Då tuffa straff som kan ges vuxna
17 direkt kan skada unga individer är det på grund av detta enligt lagen viktigt att visa unga lagöverträdare mer tolerans (Jareborg & Zila, 2017, s.157).
I tabellen nedan visar Jareborg och Zila (2017) den straffreducering som 29 kap. 7 § BrB ska ges unga lagöverträdare enligt rättspraxis :
Ålder Straffreduktion Ungefärlig längd på straff
15 år 75-85 procent 1/5 16 år 65-75 procent 1/4 17 år 55-65 procent 1/3 18 år 45-55 procent 1/2 19 år 30-40 procent 2/3 20 år 20-30 procent 3/4
(Jareborg & Zila, 2017, Tabell 1).
5. Material
I denna del av studien kommer det utvalda empiriska materialet som är Påföljdsutredningen, Ungdomsreduktionsutredningen, en motion från Sverigedemokraterna och ett antal politiska debattartiklar presenteras. Detta empiriska material representerar debatten om straffrabatten för unga myndiga och dess olika argument. I analyskapitlet som kommer sedan detta material analyseras med hjälp av de olika teoretiska perspektiv som beskrivits ovan i det tredje
kapitlet.
Straffrabatten för unga myndiga har under de senaste åren varit ett mycket omdiskuterat ämne. Debatten har har på många sätt splittrat då de finns starka argument både för att behålla straffrabatten men även starka argument för slopandet av den. Redan år 2009 beslutade den svenska regeringen att en särskild utredning skulle göras angående om huruvida straffrabatten
18 för unga myndiga skulle slopas eller inte. Uppdrag att göra denna utredning fick en speciell grupp och utredningen kom sedan att kallas “Påföljdsutredningen”. Påföljdsutredningen presenterade sedan deras resultat för regeringen år 2012 där de noga studerat och diskuterat frågan kring straffrabatten och den eventuella slopade straffrabatten för unga myndiga. Påföljdsutredningens policyförslag kom då aldrig att bli verkställt men diskussionen och den utredning som togs fram gav mycket intressant material för vidare forskning
(Regeringskansliet).
På samma sätt som tidigare beslutade regeringen 2017 att en ny utredning kring frågan om straffrabatten för unga myndiga skulle genomföras. Den utredning kallades för
“Ungdomsreduktionsutredningen och med denna utredning ville regeringen få förslag på hur straffrabatten för unga mellan 18 till 20 år kunde slopas och att även dessa skulle bestraffas som övriga vuxna i samhället. Detta var speciellt viktigt på grund av de ökade extrema våldet i gängmiljö bland ungdomar i åldersgruppen. Ungdomsreduktionsutredningen var året därpå, 2018 klar med utredningen och redovisade då deras förslag som är hög aktuell och i denna studie ger bra material för vidare forskning (Regeringskansliet, 2018).
Andra lagstiftningsåtgärder som direktiv, motioner och betänkanden kommer också
tillsammans med debattartiklar ifrån både politiker och kriminologer. Detta för att ge en tydlig bild om hur debatten kring och argumenten för en slopad straffrabatt för unga myndiga ser ut.
5.1 Påföljdsutredningen, SOU 2012:34
Påföljdsutredningen som på begäran av regeringen presenterades år 2012 påvisade att det sociala och psykologiska riskfaktorerna inte upphör endast för att en person fyllt 18 år och blivit myndig. Vid 18 års ålder får de unga vuxna ta ansvar för sig själva, dock betyder detta inte enligt utredningen att unga vid 18 till 20 års ålder har förmågan att fullt ta ansvar som äldre vuxna ska ha. Frihetsberövande straff kan enligt utredningen till och med vara direkt skadligt för en ung myndig. Detta på grund av att många i denna känsliga ålder inte helt lokaliserat sin vuxna identitet endast på grund av att de blivit myndiga och gått ut gymnasiet eller flyttat hemifrån. I den känsliga åldern mellan 18 till 20 år när mycket förändras i livet är risken stor att många känner sig ensamma och då blir extra lätta byten att rekrytera för olika
19 kriminella gäng. Detta på grund av att kriminella gäng ofta kan ge en känsla av samhörighet för unga individer (SOU 2012:34, band 3, s.798).
Påföljdsutredningen bedömer i överläggandet att straffrabatten för unga myndiga inte ska slopas om straffvärdet är i den grad att fängelse kan komma att bli en aktuell påföljd för lagöverträdaren. Denna bedömning gör utredningen på grund av att de anser att
straffmätningen måste ta hänsyn till lagöverträdarens personliga förutsättningar. En vuxen person har hunnit utveckla sin psykiska kompetens i allt högre grad än vad en ung och ännu inte färdigutvecklad individ har. En vuxen och mer utvecklad individ kan genom erfarenhet och en allt mer utvecklad personlig identitet ta allt mer rationella beslut vilket ska tas i åtanke. På grund av detta ska alltså enligt påföljdsutredningen åldern även för en myndig person mellan 18-20 år spela roll i straffmätningen. Det finns ingen kriminologisk eller medicinsk forskning som visar på att mognadsprocessen för en 18 till 20 år gammal person tar slut inom dessa år. Dessa individer står precis mellan livet som barn, ungdom och vuxen, därför menar påföljdsutredningen att en mer rimlig gränsdragning vid studier om mognad är vid 20 års ålder. Därför anser utredningen att de riktlinjer som tas upp i Straffrättens påföljdslära som Jareborg och Zila förklara, rimliga att utgå ifrån. Dessa riktlinjer visar på att en rimlig påföljd för unga är att straffrabatten ska minska ju äldre den unga lagöverträdaren blir ända tills dagen individen fyller 21 år och inte längre har rätt till straffrabatten. Jareborg och Zilas riktlinjer är enligt påföljdsutredningen bra att utgå ifrån då det inte är möjligt att göra en enskild avvägning i varje enskilt fall. Trots att Sverige har en myndighetsålder på 18 år utgör inte detta i sin tur en tröskel för att behandla unga myndiga på ett speciellt sätt. Det som istället bör uppmärksammas är att det råder en straffmyndighetsålder från och med dagen en individ fyller 15 år. Därför är det alltså lika problematiskt att sätta en gräns vid 18 års ålder utan att processen mot det vuxna ansvaret sker stegvis tills individen uppnått 21 års ålder (SOU 2012:34, band 3, s.800).
Det föreligger enligt påföljdsutredningen en överhängande risk att unga lagöverträdare utvecklar sin redan påbörjade kriminella identitet genom att anpassa sig till den kriminella miljön som unga lagöverträdare kan komma i kontakt med fängelset. Således kan ett fängelse straff för en ung individ alltså påskynda processen i en yrkeskriminell inriktning samtidigt som ett fängelsestraff kan ha avskräckande samt rehabiliterande effekter för en ung individ. Utredningen menar alltså att det här finns “två sidor av ett mynt” och att effekten av
20 frihetsberövande påverkar en ung lagöverträdare negativt i allt högre grad än en vuxen. Detta då den unga individens yrkesliv och familjeliv i framtiden riskeras att influeras på ett
destruktivt sätt. Ett eventuellt slopande av straffrabatten för unga myndiga kan riskera att få mer negativa effekter på samhället och individen än den tilltänkta positiva effekten. Att fler unga buras in i fängelser runt om i landet kan inte vara en önskvärd utveckling och utgör endast en kortsiktig lösning av problematiken (SOU 2012:34, band 3, s.804).
Vid ett slopande av straffrabatten för unga vuxna menar utredningen att det hade skapats en onaturlig tröskel från och med 18 år. Denna stora skillnad i straffmätningen hade enligt dem varit både orättvist och oeffektivt. På så vis anses den lagstiftning som finns idag vara betydligt mer befogad (s.806). En slopad straffrabatt för unga myndiga skulle med stor sannolikhet påverkat staten och kriminalvården med betydligt fler fängslade inom
åldersgruppen vilket hade gett förhöjda utgifter för kriminalvården. Mycket av skattepengarna hade riskerat att gå till dessa utgifter och denna utveckling kan enligt utredningen inte ses som positiv (SOU 2012:34, band 3, s.808).
Sammanfattningsvis påvisar påföljdsutredningen att straffrabatten för att unga myndiga inte ska slopas och bevaras så som den är i 29 kap, 7§ BrB vid fängelse som påföljd. Detta trots att myndighetsåldern i Sverige är 18 år och utredningen inser att det finns fog för att en
lagändring då skulle kunna ske. De anser dock att en slopad straffrabatt för unga myndiga skulle kunna ha större negativ påverkan än positiv på grund utav de argument som beskrivits ovan (SOU 2012:34, band 3, s.808).
Vid lagöverträdelser för unga myndiga som resulterar bötesbrott ser dock påföljdsutredningen annorlunda på situationen med straffrabatten. Det förslag som utredningen kom med är att “vid brott som har ett straffvärde som endast resulterar i ett bötesstraff, då ska inte
gärningsmannens ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen om personen har fyllt 18 år vid tidpunkten för brottet”. Förslaget om en slopad straffrabatt för unga myndiga vid bötesstraff har utredningen kommit med på grund utav att straffen när det kommer till böter inte ansetts varit tillräckligt konsekventa. Det har varit mycket olika straff när det kommer till både ålder och hur stora summor som bötern legat på. Upprätthållandet av proportionaliteten anses vara viktig för påföljdsutredningen och upprätthållandet blir mycket komplicerat om straffreduktionen ska omfatta alla under 21 år. Utredningen menar att straffrabatten för unga
21 främst ska användas för att ge unga en chans till att ändra kriminella beteenden och inte spendera långa perioder i fängelser. På grund utav detta anser utredningen inte att
straffrabatten för unga myndiga är nödvändig vid böter som påföljd. Straffrabatten för unga ska alltså bara ges till individer mellan 15 och 17 år vid straff som ger böter (SOU 2012:34, band 3, s.809).
Påföljdsutredningen konstaterar att användning av straffrabatten även ska utnyttjas för lagöverträdare som är unga vuxna i åldern 18 till 20 år. Vid studerande av olika förarbeten blir det dock uppenbart att straffrabatten för denna grupp inte i första hand ska utnyttjas för bötes straffen utan istället användas för att minska tiden i fängelse för den unga
lagöverträdaren. Detta konstateras inte bara utav påföljdsutredningen utan även av Nils Jareborg. På grund utav detta bedömer utredningen att rabatten för bötesstraff inte ska ges till unga myndiga utan istället endast nyttjas av unga lagöverträdare i åldrarna 15 till 17 år. Enligt utredningen anses det vara mer berättigat att erhålla straffrabatt vid påföljd som innebär ett frihetsberövande än vad det är vid påföljd som endast är böter. Speciellt med tanke på hänsyn om bristande mognad, sanktionskänslighet och tolerans. Utredningen anser att bötesstraffen mer ska ta hänsyn till lagöverträdarens ekonomiska situation för att möta straffkänsligheten (SOU 2012:34, band 3, s.813). Utredningen anser också att ett mildare bötesstraff på grund av bristande mognad inte är argument som är starkt nog för unga myndiga. Dock finns det istället starkare argument för mildare bötesstraff för unga som ännu inte hunnit fylla 18 år. Denna skillnad mellan en 17 årig och en 18 årig lagöverträdares straff vid böter anses kunna skapa negativa tröskeleffekter. Dock anses detta inte vara lika oskäligt vid påföljder som endast ger böter som vid påföljder som ger fängelse (SOU 2012:34, band 3, s.814).
Därför konstaterar påföljdsutredningen att en slopad straffrabatt för unga myndiga vid påföljd som ger böter är rimlig samtidigt som en slopad straffrabatt för unga myndiga vid
22 5.2 Ungdomsreduktionsutredningen, SOU 2018:85
Regeringen tillsatte den 13 december år 2017 en utredning med uppdrag att ge förslag på eventuella policyförändringar gällande den rådande straffrabatten för unga myndiga
lagöverträdare. Regeringen ger detta uppdrag till Ungdomsreduktionsutredningen på grund av att politiker anser att den organiserade brottsligheten även finns inom åldersgruppen 18 till 20 år. Det anses av regeringen vara ett ökat problem att livsstilskriminella, organiserade
brottslingar kan utnyttja den gällande straffrabatten för unga myndiga och att gäng använder unga för att begå allt grövre brott. På grund av detta problem så har regeringen som mål med utredningens arbete att komma fram till förslag på hur även unga myndiga mellan 18 till 20 år kan bestraffas på samma sätt som vuxna över 20 år. Det grundargument som stått bakom den gällande lagen om straffrabatt för unga myndiga är att unga individer inte har den mognad och erfarenhet att alltid ta bra och rationella beslut. Regeringen menar dock att unga myndiga trots detta överlag ska behandlas som resterande myndiga och speciellt om individen
dessförinnan dömts för brott av allvarlig grad (Regeringskansliet, 2017).
Ungdomsreduktionsutredningen beskriver att det finns flera olika anledningar och argument som är vanliga när det kommer till frågan om varför unga lagöverträdare ska straffas
lindragare än vuxna. Utredningen väljer dock att ta upp tre grundargument som anses vara återkommande. Det första argumentet menar utredningen är att unga individer vanligtvis inte hunnit utveckla sin ansvarsförmåga, sin självkontroll och inte heller har samma förmåga att känna empati. Ett annat argument är ofta också att unga individer jämfört med vuxna, ofta är känsligare psykologiskt vid bestraffning. Det tredje och sista grundargumentet utredningen tar upp är att staten och dess samhälle borde ha ett visst tålamod och överseende för unga
individers utveckling i mognad. Denna mognadsprocess innebär för många unga individer experimenterande i diverse aspekter av livet. Dessa tre argument är alla empiriska faktorer som med koppling till studier inom både neurologi och psykologisk forskning. För att utreda dessa argument så anser ungdomsreduktionsutredningen att det krävs sakkunniga inom området och varken politiken eller juridiken har här svaren. Det är dock viktigt att studera detta då skillnader i ansvarsförmåga betyder att den grundläggande skuldprincipen ska påverka straffbestämningen. Detta för att påföljden vid brott inte ska vara hårdare än måttet av skuld brottet bar. Lagöverträdarens omständigheter och förutsättningar till konsekvenstänk ska tas i hänsyn till vid bestraffning (SOU 2018:85, s.184).
23 Psykologisk forskning
Utredning redogör för psykologisk forskning som visar på att unga även i 20-årsåldern inte är lika psykiskt utvecklade som äldre vuxna. Detta även i flera viktiga aspekter som kan ha stor påverkan vid brottsliga handlingar. Att uppskatta risker är något som unga mycket ofta är mindre benägna att utföra korrekt. Konsekvenstänk och impulskontroll är även det något som den psykologiska forskningen tydligt visar ofta är bristande hos unga individer. Många unga myndiga i åldern då straffrabatten fortfarande ges är även ofta ute efter att söka spänning i livet (SOU 2018:85, s.185). Den psykologiska forskningen visar även att åldern gör skillnad för en individs emotionella förmågor och kognitiva förmågor och att dessa förmågor inte är färdigutvecklade endast på grund utav att individen blivit 18 år (SOU 2018:85, s.186). Forskningen menar alltså då att en ung individ kan vara fullt utvecklad intellektuellt och samtidigt agera omoget när den möter emotionellt laddade omständigheter. Flera studier från 2014 och 2015 visar på ett resultat där unga fattar allt mer riskfyllda beslut ju äldre de blir, fram tills åldern mellan 19-21 år då kurvan istället sjunker. Forskning från år 2017 har även visat att egenskapen självkontroll fortsätter att utvecklas ända upp i vuxen ålder och inte når full utveckling förens mellan 23 till 25 års ålder (SOU 2018:85, s.186).
Neurologisk forskning
Den neurologiska forskning som i Ungdomsreduktionsutredningen tas upp, visar liknande resultat som den psykologiska forskningen kommit fram till. Denna forskning visar dock på att orsaken bakom att unga inte nått full utveckling när det kommer till mognad är på grund av obalansen av två betydelsefulla system i hjärnan. Det ena systemet som är det socio- emotionella systemet, är det system som gör så att människor jagar bekräftelse och spänning. Detta system utvecklas likt den psykologiska forskningen också tagit upp, i sena tonåren och upp i “tidiga 20 årsåldern”. Det andra systemet i hjärnan är det kognitiva kontrollsystemet. Detta system är det som styr kontrollen av den egna individen, dess impulser, värdering av risker, konsekvenstänk och styrkan att motstå grupptryck utifrån. Det kognitiva
kontrollsystemet utvecklas senare och kommer enligt den neurologiska forskningen först att nå mognat tillstånd för en individ vid 25 årsåldern (SOU 2018:85, s.187). Forskningen inom detta område visade även att unga myndiga i åldern 18 till 21 år reagerar på samma sätt som unga i 16-17 årsåldern i undersökning av impulskontroll. Resultatet upptäcktes när hjärnan
24 utsattes för pressade situationer och individerna kände rädsla, ilska eller annan typ av stress. Den neurologiska forskningen visar även att unga individers hjärnor är mer formbara ända upp i tidig 20 årsålder. Det beskrivs också att flera studier har visat att de flesta lagöverträdare som utfört allvarliga kriminella handlingar i unga år senare i livet växer ifrån det.
Ungdomsbrottsligheten anses därför vara en kortvarig period i unga dömda brottslingars liv och de flesta växer sedan ur livsstilen för att sedan leva laglydigt (SOU 2018:85, s.188).
Ökad brottslighet bland unga?
Ett mycket vanligt argument för att slopa straffrabatten för unga lagöverträdare är att det upplevs som att ungdomsbrottsligheten de senaste åren i Sverige har ökat och att en slopad straffrabatt kan stoppa denna utveckling. Detta är faktiskt det argument som regeringen baserade stor del av Ungdomsreduktionsutredningen på då politiker anser att
ungdomsbrottsligheten ökat och att den organiserade brottsligheten utnyttjar unga på grund utav den nuvarande straffrabatten. Utredningen visar dock med hjälp av statistik från Brottsförebyggande rådet att påståendet om att ungdomsbrottsligheten har ökat inte går att konstatera. Enligt denna statistik har i själva verket mängden unga individer som åtalas och misstänks för lagöverträdelse minskat. Detta med statistik från 2007 till 2016 och det gäller i unga innan myndighetsåldern 15-17 år och även unga myndiga från 18-20 år (SOU 2018:85, s.189).
Då utredningen nu konstaterat att mängden unga som lagförs för kriminell handling med tiden har gått ned så är frågan nu istället om nedgången av brott är generell eller ifall utvecklingen varit annorlunda när det gäller vissa typer av brott. De olika brott som utredningen valt att studera här är, lagöverträdelser mot en enskild individ, allmänheten, staten, kapitaltillgångar och till sist lagöverträdelse mot författningar som är specialstraffrättsliga. Genom att studera alla dessa kategorier av brott så kan utredningen efter detta konstatera att minskningen över samma period som tidigare (2007-2016) varit generell för alla kategorier förutom en. Den kategori som var undantaget i undersökningen var brott mot författningar som är
specialstraffrättsliga för gruppen unga myndiga. Inom denna kategori har det över tid inte utvecklats genom en minskning eller ökning av brott, istället ligger antalet brott på likvärdig grad från 2007 till 2016 (SOU 2018:85, s.191).
25 Då ett vanligt argument i debatten om straffrabatten är att de grövre brotten nu de senaste åren gått ner i yngre åldrar gör utreds även detta argument med brottsstatistik. Även här
konstaterar utredningen att övergripande bilden är att även grövre brott inom de unga åldrarna har minskat. Det har skett en markant minskning av brott som grov misshandel och grovt rån. Dock är det mer komplicerat att tydligt se en minskning eller ökning av de ännu grövre brotten som våldtäkt, dråp och mord. Dessa mycket allvarliga brott har ofta mycket låga siffror men kan variera mycket i procent mellan åren. För att få en genomsnittlig siffra att jämföra med så slår utredningen ihop antal lagförda för dessa typer av brott för 2007 till 2011 och sedan 2012 till 2016. Detta resultat visar att det inte kan konstateras vara en speciell ökning eller minskning mellan de båda perioderna (SOU 2018:85, s.195).
Vapenbrottsligheten är något som Ungdomsreduktionsutredningen också studerat då denna typ av brottslighet i unga åldrar många gånger kan kopplas till organiserad brottslighet. Den organiserade brottsligheten bland unga var en stark bidragande faktor till regerings beslut att åkalla utredningen för att få förslag för en ny policy om slopad straffrabatt.
Utredningen kan med statistiken även här konstatera att vapenbrottslighetens övergripande utveckling har gått ned (SOU 2018:85, s.196). Den största nedgången av lagförda vapenbrott är i åldern 18 till 20 år där minskningen varit hela 28 procent (SOU 2018:85, s.197).
5.3 Motion 2018/19:138
Riksdagsledamot Adam Marttinen som representerar Sverigedemokraterna anser att samhället är i behov av en reformering vad gäller straffrabatten för unga. Marttinen menar att 50 procent av alla lagöverträdare påbörjar deras kriminella livsstil innan straffmyndighetsåldern som är 15 år. De flesta begår till och med som mest brott i tonåren innan de blir vuxna och därför inte tydligt får ta konsekvenserna av de brottsliga handlingarna. Att unga individer kan begå brott utan att tydliga tillräckliga åtgärder och konsekvenser resulterar i bristande respekt mot brottsbekämpande myndigheter och att allt yngre personer begår fler brott. På grund av detta så vill Sverigedemokraterna och Adam Marttinen att straffmyndighetsåldern ska reformeras från 15 år till 13 år. Detta för att samhället ska ha möjlighet att tidigt gripa in och arbeta förebyggande i syfte att stoppa en utveckling i kriminella banor. Straffrabatten bör även enligt Sverigedemokraterna helt slopas för de som är myndiga och över 18 år. Detta då de ska anses vara vuxna och fullt ansvariga för deras handlingar. Unga som utför medvetna allvarliga,
26 hänsynslösa brott ska inte särbehandlas på grund av individens ålder. Är en individ kapabel att utföra dessa hemska kriminella handlingar så ska individen även vara kapabel att ta de konsekvenser som kommer med detta (Motion 2018/19:138).
5.4 Mediedebatten
För att slopa straffrabatten för unga myndiga Blogginlägg från Moderaten Anders Ågren
Moderaternas förbundsordförande i Västerbotten Anders Ågren delar i blogginlägget “Ännu ett bra beslut – avskaffandet av “ungdomsrabatten” vid utdömande av straff!” (2017) tankar kring ungdomsrabatten. Ågren har länge argumenterat för att slopa den straffrabatt som finns för unga myndiga från 18-21 år och mycket positiv till att Moderaterna nu driver frågan om att slopa denna rabatt. Författaren anser att det är ett av Moderaternas viktigaste mål att skapa ett tryggt samhälle för dess medborgare. Detta på grund av att Moderaterna är ett parti som tydligt är för lag och ordning i samhället. Ågren påpekar behovet av fler poliser, hårdare straff och att staten alltid skall ta brottsoffrets parti. Enligt honom är ett brott som t.ex. våldtäkt eller annan typ av våld alltid lika allvarligt oavsett om en person är 20 år eller 22 år. Det anses även för honom vara självklart för en myndig person att stå för det brott individen utfört och ta det konsekvenser som kommer med lagöverträdelsen. Att en myndig person idag kan nyttja en straffreducering kan inte längre accepteras. Ågren beskriver praxis som menar att
strafftidens längd reduceras i proportion till den åtalades ålder. En myndig lagöverträdare som är 18 år får i nuläget ett halverat straff samtidigt som en 4 år äldre individ straffas dubbelt så hårt. Både den 18 åriga och den 22 åriga individen kan enligt Ågren vara djupt inne på den kriminella banan, med skyldighet för återkommande lagöverträdelser. Båda dessa myndiga individer anses också vara en lika stor fara för omgivningen. Ågren menar då att det är helt orimligt att döma den 18 åriga individen till ett hälften så långt straff som den 22 åriga när de båda gjort sig skyldiga till samma olagliga handling. Blogginlägget avslutas sedan med att Ågren skriver att Sverige som samhälle idag står i en trygghetskris och att samhället har ett ansvar för att skydda medborgarna. Brottslingar ska i Sverige sitta inne och vara
27 Artikel från Alliansen i Dagens nyheter
I Dagens nyheter skriver Alliansen ledare gemensamt med Anna Kindberg Batra i spetsen att staten måste ta tillbaka makten från de kriminella gängen för att skapa ett tryggt Sverige för alla. För att skydda allmänheten från grova brottslingar och ge brottsoffer den upprättelse de förtjänar krävs det tuffare straff för många brott. Alliansen understryker att en individ som fyllt 18 år i Sverige anses vara myndig och vuxen. Begår en myndig individ olika typer av brott och lever en kriminell livsstil är individen även enligt Alliansen vuxen nog att ta konsekvenserna för lagöverträdelsen. Följaktligen önskar därför Alliansen att straffrabatten för unga myndiga mellan 18 och 21 år begränsas (Dagens nyheter, 2017).
Debattartikel i SVT Debatt
Krister Hammarbergh svarar den 28 augusti 2013 under sin tid som riksdagsledamot för Moderaterna i SVT Debatt på ett debattinlägg från Jonas Klintberg. Hammarbergh skriver där att målet självklart är att inga unga individer i samhället ska påbörja en kriminell livsstil. Utför unga individer grova kriminella handlingar frekvent, som t.ex. våldsbrott och rån är det dock inte rimligt att det ska spela någon roll om individen är 18, 19 eller 23 år. Många har kritiserat det Moderata partiet för att med dessa åsikter endast vilja fiska röster inför valet. Detta är dock något som Hammarbergh inte menar är sant. Enligt honom är Moderaternas mål endast att skapa ett tryggt samhälle för alla där det straffar sig att utföra allvarliga kriminella handlingar. Det Hammarbergh inte håller med Jonas Klintberg om är kritiken mot
Moderaternas åsikt om förändring av dagens straffrabatt för unga myndiga. Klintberg tar i artikeln upp att Moderaterna med deras åsikter vill utnyttja individens rädsla med tuffare straff men att detta i själva verket saknar avskräckande effekt för målgruppen. Klintberg menar även att ungdomsbrottsligheten inte är så allvarlig som Moderaterna påstår att den är. Hammarbergh menar istället att det visst är ett allvarligt problem, att samhället måste vidta åtgärder i tid för att för att förebygga att unga blir livsstilskriminella. För unga under 18 år behöver kriminella handlingarna utredas för att koppla in socialtjänst och föräldrar tidigt. Men för de unga myndiga som begår brott är det viktigt med välbetänkta straff som vare sig är för
28 milda eller oskäligt hårda. Idag är straffen enligt Hammarbergh för milda då unga myndiga med hjälp av straffrabatten får en påföljd som speglar halva det straffvärdet som en vuxen får för samma brott. Hammarberg påpekar även att straffet för en kriminell handling borde stå i proportion till den kriminella handlingens allvar enligt utgångspunkten inom teorin om proportionalitet. Det anses enligt många vara stötande att myndiga brottslingar erbjuds
straffrabatt när de utfört en “vuxen kriminell handling” som inte står i proportion till det straff som genom dom fastställs med rabatten. På grund av detta anser Hammarbergh att de unga individer som begår allvarliga brott även ska bestraffas i proportion till den kriminella handling som utförts (Hammarbergh, 2013).
Mot att slopa straffrabatten för unga myndiga
Debattartikel i SVT Debatt
Jonas Klinteberg svarar den 8 september 2013 på Krister Hammarberghs debattartikel och beskriver att han själv var kriminell när han var ung myndig. Enligt honom hade långa fängelsestraff i den åldern med stor sannolikhet påverkat honom negativt och stärkt den kriminella identiteten. Klinteberg är tydlig med att det är viktigt att samhället griper in och agerar mot unga brottslingar. Dock anser han inte att ett slopande av straffrabatten för unga är den åtgärd som krävs. Får unga individer långa fängelsestraff så är det lätt att den kriminella identiteten stärks och det blir tuffare att komma ur livsstilen. Denna kriminella identitet är inte något samhället borde ge näring till genom fängelsestraff som försvårar unga brottslingars chanser till återanpassning efter straffet. Klinteberg ifrågasätter även Hammarbergh och Moderaternas påstående om att den grova brottsligheten bland unga har blivit ett allvarligt problem. Klinteberg menar att detta inte alls är sant enligt statistik från brottsförebyggande rådet och att en slopad straffrabatt för unga istället kan bli kontraproduktivt. Stark kritik riktas mot Moderaterna för att prioritera rädda väljares röster före en positiv samhällsutveckling. Klinteberg uttrycker även en retorisk fråga i “Att fler unga får längre fängelsestraff och kommer ut med en stärkt brottslig identitet. Hur många fler brottsoffer kommer inte det att frambringa?”. Klinteberg avslutar med att uttrycka sin önskan om en debatt om hur unga
