Sida 1 av 38
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Klas Sohlström OP SA 18–21
Handledare Antal ord: 11 955
Fil Dr. Charlotta Friedner Parrat Beteckning Kurskod
1OP415
OPERATION BLACK BUCK
En teorikonsumerande fallstudie om strategiskt bombflyg under Falklandskriget ABSTRACT:
The Falklands War is well studied but there are currently no theoretically based analyzes
specifically aimed at explaining Operation Black Buck, a long-range bombing of Argentine targets on the Falklands with strategic bombers, despite its controversial and unique nature. By illustrating the case on the basis of a theory-consuming approach, this study examines the purpose of the operation in an effort to understand why the British Air Force justified the missions despite the great challenges.
The theoretical framework for this study is seen through the eyes of the most prominent theorists in modern air power debate; John Warden and Robert Pape. The important aspect in this study is not the authors disagreements but rather that their theories can be seen as complementary to each other in understanding this case.
The study shows that the purpose of Operation Black Buck was aimed at denying the Argentines the opportunity to use the airport at Stanley for military purposes. In addition, there was a deterrent value that indirectly gave a strategic effect by deploying strategic bombers to demonstrate will, determination and hint at the ability to strike the Argentine mainland. The driving force behind the operation was the British effort in trying to achieve air superiority which was a critical objective during the war.
Nyckelord:
Sida 2 av 38
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 2 1. INLEDNING ... 3 1.1BAKGRUND ... 3 1.2PROBLEMFORMULERING ... 5 1.3TIDIGARE FORSKNING... 51.4SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 8
1.5AVGRÄNSNINGAR ... 8
2. TEORI ... 10
2.1BEGREPPSDEFINITIONER ... 10
2.2MODERN LUFTMAKTSTEORI... 10
2.3ROBERT PAPE –BOMBING TO WIN:AIR POWER AND COERCION IN WAR ... 11
2.4JOHN WARDEN –THE AIR CAMPAIGN OCH THE ENEMY AS A SYSTEM ... 15
2.5VAL AV TEORI ... 18 2.6OPERATIONALISERING ... 18 2.7ANALYSVERKTYG ... 19 3. METOD ... 20 3.1FORSKNINGSDESIGN ... 20 3.2METOD FÖR DATAINSAMLING ... 21 3.3EMPIRI ... 21 3.4KÄLLKRITIK ... 22 3.5FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23 4. ANALYS ... 24 4.1BAKGRUND FALKLANDSKRIGET ... 24
4.2OPERATION BLACK BUCK ... 24
4.3ANALYSFRÅGOR PAPE ... 26 5. AVSLUTNING ... 32 5.1SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGA ... 32 5.2DISKUSSION ... 33 5.2.1RESULTAT ... 33 5.2.2METOD ... 34 5.2.3TEORI ... 34 5.3RELEVANS FÖR OFFICERSPROFESSIONEN ... 35 5.4VIDARE FORSKNING ... 35
LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING ... 36
LITTERATUR ... 36
ARTIKLAR ... 37
Sida 3 av 38
1. Inledning
Trots en blygsam historia på knappt 100 år har det militära nyttjandet av lufthavet haft ett stort inflytande på krigföringen. Dess medium med angränsningar till såväl mark som sjö har inneburit en grundläggande del i gemensamma operationer med möjligheter att såväl skapa en unik överblick som förmåga att agera över större ytor.1 Hur luftstridskrafterna bäst används
utifrån sin mångsidighet är fortsatt en central del i den moderna luftmaktsdiskursen. Flexibili-teten och rörligheten medger såväl möjligheter som utmaningar över samtliga krigföringsni-våer.
Ett tydligt exempel återfinns i Falklandskriget 1982. Varken Storbritannien eller Argentina hade ett flygvapen som var utformat för en maritim kamp över ett par isolerade öar i sydvästra Atlanten.2 Det argentinska flygvapnet var inriktat för att möta en eventuell konflikt med dess
sydamerikanska grannländer. Storbritanniens flygvapen var dedikerat det brittiska åtagandet i NATO med det europeiska området i centrum och maktbalans i persiska golfen. Situationen som uppstod i och med konfliktens geografiska utmaning och de olika inriktningarna hos re-spektive nations flygvapen ledde till en oförmåga hos båda parter att tidigt etablera en avgö-rande kontroll över luftrummet.3 I försöket att från brittisk sida tidigt begränsa argentinsk
för-måga kom strategiskt bombflyg att spela en specifik roll.4 De geografiska utmaningarna
inne-bar att brittiska flygvapnet tog till oväntade metoder och valde att flytta gränsen för vad som då var teknologiskt och operativt möjligt med en flotta av föråldrade bombflygplan. Enorma resurser lades på en operation som redan från början var omdebatterad och som tidigt visade sig ha relativt dålig effekt.5 Vad som var operationens syfte och motiv till denna oerhörda
ut-maning är därav intressant att analysera.
1.1 Bakgrund
Som den mest högprofilerade brittiska luftoperationen under Falklandskriget kom bombrä-derna under namnet Black Buck att kantas av såväl kritik som kontrovers. Trots att grundidén var relativt enkel, att med strategiska bombflyg genomföra långdistansbombning av den
1 Försvarsmakten. Reglemente Taktik för Luftoperationer 2017. Stockholm: Högkvarteret, 2017: 55.
2 MacGeoch, Ian. The Falklands operation: problems, considerations, lessons. Nato's Fifteen Nations. 27 (3) 1982: 26. 3 Huber, Jeffry L & Naval War College. The Falklands Air War. Lessons Revisited. Naval War College, Newport. 1995: 2–3. 4 Chant, Christopher. Air in the Falklands 1982. Oxford: Osprey Publishing, 2001: 40–41.
Sida 4 av 38 argentinska flygbasen vid Port Stanley, kantades genomförandet av ett antal utmaningar.6 Den
aktuella flygflottan bestående av Vulcan-bombflygplan som agerat trotjänare i rollen som Storbritanniens avskräckningsförmåga gällande kärnvapen var vid tidpunkten i princip ställda i malpåse. Oberoende av tillgängligheten var dock förmågan till att kunna lufttanka av största vikt.7 Distansen från närmaste utgångspunkt för operationen innebar en enkel väg om 6100
km över hav vilket var långt över flygplanets kapacitet. För att kunna lyckas med operationen krävdes därför en komplex lufttankningsprocess som utmynnade i ett avancerat pyramid-schema. Detta innefattade 15 Victor K tankerflygplan med totalt 18 lufttankningar för att få ett Vulcan-bombplan att nå sitt mål.8 Om det i sig inte var en tillräcklig utmaning så återstod
komplikationen att bombplanen och dess besättningar i princip inte hade övat lufttankning på över ett årtionde. Detta innebar även en stor brist på reservdelar och jakten gick så långt att en viktig del spårades till en officersmäss och återtogs från rollen som askkopp.9 Allt detta
påvi-sar vilket otroligt arbete som krävdes för att få operationen att ens möjliggöras och då återstod ändå ett stort frågetecken gällande bombrädernas möjlighet till faktisk effekt.10 Varje uppdrag
innebar samma resursbehov och utmaningar med flygtider upp emot 15 timmar.
Därför har eftertiden inte varit särskilt snäll mot operationen där kritikerna argumenterat för att de stora utgifterna gällande resurser av såväl flygplan som materiel och bränsle inte rättfär-digades av det faktiska resultatet och dess påverkan på den argentinska sidan. Det finns även argument för att bombräderna hade effekt på ett större plan. Likt hur en prickskytts resultat snarare ska ses i de operationella begränsningarna som skapas hos motståndaren än antalet dödade och att räderna i sig hade en påverkan på den argentinska militära ledningen och dess strategiska vägval.11 Argument från såväl argentinsk som brittisk sida lyfter valet att flytta
ar-gentinska stridsflyg till de norra delarna av landet och bort från möjligheten att påverka luft-rummet kring Falklandsöarna som ett av flera ödesdigra beslut från den argentinska juntan.12
6 McNab, Chris, Falklands war: April to June 1982, Haynes Inc., Newbury Park, CA, 2018: 54. 7 Ibid.
8 Chant, Air in the Falklands 1982, 40–41. 9 McNab, Falklands war: April to June 1982, 55. 10 Ibid.
11 Ibid., 57.
12 Middlebrook, Martin. The Argentine Fight for the Falklands. Pen & Sword Military Classics (Series); Series No. 21. Barnsley: Pen & Sword Books, 2003: 77–78; Freedman, Lawrence. The Official History of the Falklands Campaign. Vol. 2,
War and Diplomacy / Lawrence Freedman. 2.ed., Rev ed. Government Official History Series. London: Routledge, 2007:
Sida 5 av 38
1.2 Problemformulering
Inledningen och bakgrunden föranleder frågan om vilket motiv som låg bakom operationen, vilket öppnar upp för att studera Operation Black Buck med stöd av ett teoretiskt perspektiv för att försöka förstå syftet med operationen. Falklandskriget som helhet är väl studerat och även luftkriget som sådant har behandlats genom studier i militär historia. Det återfinns däre-mot idag inga teoretiskt grundade analyser specifikt riktade däre-mot Operation Black Buck trots dess kontroversiella natur och för tiden unika lösning. Genom att belysa fallet utifrån en teori-konsumerande ansats kan förståelsen för operationens syfte ge svar på vad som motiverade det brittiska flygvapnet till genomförandet trots de stora utmaningarna och resursbehoven. Det har argumenterats för att Storbritanniens framgång i konflikten till stor del kan hävdas tack vare luftstridskrafterna.13 Kan syftet med Operation Black Buck och dess genomförande
till-skrivas en del av det påståendet och vilka underliggande orsaker fick britterna att satsa på ett så pass oskrivet kort.
1.3 Tidigare forskning
Majoriteten av de böcker som behandlar luftmakt under falklandskriget består av beskrivande och militärhistorisk karaktär med ett fåtal undantag som är av krigsvetenskaplig inriktning. Då det inte finns någon nuvarande krigsvetenskaplig forskning kring det specifika fallet kom-mer den tidigare forskningen fokusera på luftmakt som helhet under kriget.
Gary Sheffield och Jeremy A. Crang skriver i sin artikel From San Carlos to Stanley om land- och luftoperationer under Falklandskriget och framhäver att den brittiska kampanjen i sig var en stridskraftsgemensam bedrift även om de stora spelarna var armén och flottan. För flyg-vapnets del benämns bombräderna som ”major solo operations” och poängterar såväl uppdra-gens fantasifulla natur men även dess oerhörda resursbehov och omdebatterade effekt. Arti-keln lyfter att det verkliga värdet i räderna snarare låg i att varna Argentina för att vara ett eventuellt hot mot fastlandet. Det insinueras även om att nyttjandet av ett kärnvapen-kapabelt bombflyg var ett medel för att pressa den argentinska militärjuntan och påvisa om britternas kapacitet och beslutsamhet.14 Det kan ur artikeln tolkas som att Operation Black Buck
möjli-gen hade ett högre strategiskt syfte än att bara fysiskt slå mot flygplatsen i Port Stanley.
13 Chant, Air in the Falklands 1982, 7.
14 Sheffield, Gary, and Jeremy A Crang. From San Carlos to Stanley: The Falklands Land/Air Operations. International
Sida 6 av 38 Jeffry L Huber utgår från luftmaktsperspektivet i sin skrift med fokus på vilka operationella lärdomar som kan utrönas från Falklandskriget. Han antyder att det argentinska ledarskapet gick in i konflikten utan en riktig strategi för hur man skulle vinna. Såväl de strategiska som operationella målen var avhängda på att uppnå luftherravälde för både Argentina som Storbri-tannien men trots detta misslyckades båda parterna i sin strävan. Operationsområdets geogra-fiska förutsättningar var en stor del av detta och även om Storbritannien slutade som segrare i konflikten kunde kriget lika gärna ha hamnat i Argentinas favör på mindre än en eftermiddag. Hubert menar att det enbart hade krävts att en enstaka välplacerad bomb hade träffat något av de två brittiska hangarfartygen för att helt förändra förutsättningarna. Fartygen var kritiska för britternas förmåga till luftoperationer och utan detta hade argentinska flygvapnet inte bara fått ett uteslutande luftherravälde utan förmodligen helt påverkat utkomsten av kriget.15 Hubert
nämner bombräderna med bombflygplan kortfattat och argumenterar för att deras bidrag var ”…limited and their effect minimal”.16 Diskussionen och slutsatserna i rapporten kretsar
sna-rare kring luftöverlägsenhet och båda parternas oförmåga att uppnå detta och ingen analys be-rör Operation Black Buck.
Som en kontrast till Hubers mer operationella och taktiska skrift om lärdomar återfinns på ett högre strategiskt plan Patrick Bratton och Wallace Thies artikel om Storbritanniens förmåga kring ”coercive signals” tvångsmakt. Den brittiska militära strategin gällande tvångsmakt vi-lade initialt på att en tydlig framgrupperingen av amfibisk förmåga med möjlighet att land-stiga på Falklandsöarna skulle vara tillräckligt för att sätta press på Argentina och i bästa fall rendera fredsframtvingande åtgärder utan större strider på ögruppen.17 Men i slutet av april
med förhandlingar i dödläge valde britterna att övergå till det som luftteoretikern Robert Pape benämner som den nekande operationskonsten.18 För att denna typ av nekande strategi skulle
kunna fungera konstaterades fyra olika argentinska hot mot stridsgruppen som behövde på-verkas eller elimineras. Hoten bestod utav argentinska ubåtar, flottstyrkor, stridsflygplan ba-serade på fastlandet och slutligen argentinska flygplan stationerade på flygplatsen vid Port Stanley.19 Ytterligare förklaras syftet med den första bombningen av flygplatsen som
tvåde-lad. Först och främst ville britterna med tvångsmakt öka trycket på den argentinska
15 Huber, The Falklands Air War: Lessons Revisited, 18. 16 Ibid., 5.
17 Bratton, Patrick, and Wallace Thies. When Governments Collide in the South Atlantic: Britain Coerces Argentina During the Falklands War. Comparative strategy, 30.1, 2011: 10.
18 Se kapitel 2, Teori.
19 Bratton, Wallace, When Governments Collide in the South Atlantic: Britain Coerces Argentina During the Falklands War, 10.
Sida 7 av 38 militärjuntan genom hot om ytterligare eskalering. Därefter fanns det en förhoppning att rä-derna skulle degradera det argentinska försvarets förmåga och således underlätta för en land-stigning.20 Ur detta kan Operation Black Buck tolkas som en viktig del i den nekande strategin
som britterna ville tillämpa.
Ur en mer nutida aspekt synliggör Lyle Goldstein den kinesiska försvarsmaktens intresse för Falklandskriget som en viktig källa till ökad förståelse för den moderna krigföringen.21 Det
kinesiska perspektivet på luftmakt under Falklandskriget grundar sig i det fördelaktiga argen-tinska styrkeförhållandet och hur Argentina misslyckades att kapitalisera på detta. Det kine-siska strategerna visar ett stort intresse för de elementen av kraftprojektion som uppvisades under Falklandskriget. Exempelvis lufttankning, som Operation Black Buck var beroende av, samt långräckviddiga sensorer och expeditionära marktrupper såväl som atomubåtar och han-garfartyg. Goldstein menar att insikterna från dessa analyser tillsammans med inriktningen på den fortgående militära moderniseringen kan ge insikt i Kinas roll som militär stormakt fram-över och vägen dit.22 Bombräderna nämns inte i publikationen.
Som en motpol till det nutida har Rodolfo Pereyras genomfört en studie om luftmakt under Falklandskriget utifrån ett teoretiskt perspektiv med Clausewitz filosofiska tankar om krigfö-ring till grund.23 Pereyras slutsats är att många av de idéer som Clausewitz lyfter i sitt kända
verk Om Kriget även har bäring i dagens moderna konflikter.24 Undersökningen i sig är av
övergripande och filosofisk karaktär och gräver inte djupare i några specifika fall på operat-ionell eller taktisk nivå. Den är dessutom en utav de få publikationer som har en teoretisk koppling.
Den mest omfattande forskningen om luftmakt under Falklandskriget kan tillskrivas John Shi-elds som skrev en doktorsavhandling 2019 i ämnet. Arbetet ämnar försöka förtydliga riktig-heterna i de olika berättelserna och narrativen från konflikten och således omvärdera använ-dandet av luftmakt under konflikten med nyligen släppt primärt källmaterial.25 Flera myter
som byggts upp i många tidigare artiklar och skrifter dissekeras och blottas i avhandlingen
20 Bratton, Wallace, When Governments Collide in the South Atlantic: Britain Coerces Argentina During the Falklands War, 11.
21 Goldstein, Lyle, China's Falklands Lessons, Survival, 50:3, 2008: 69–70. 22 Ibid., 79.
23 Rodolfo Pereyra, Clausewitz and the Falkland Islands Air War, Air & Space Power Journal, 20.3, 2006: 111–119. 24 Ibid., 119.
Sida 8 av 38 och författaren menar att många utav dessa mycket väl kan fortsätta vara omstridda med olika bakomliggande agendor. De stridskraftsgemensamma och operationella lärdomarna är fortfa-rande aktuella idag 40 år senare.26 Det unika med avhandlingen är tillgången till primärt
käll-material som tidigare inte varit offentligt men i och med tidsspannet från konflikten nu har av-hemligats. I arbetet lyfts många viktiga aspekter kring Operation Black Buck.
På ett generellt plan återfinns en avsaknad av fallstudier som analyseras på en djupare nivå gällande Falklandskriget. Avsaknaden av fallstudier som använder luftmaktsteori för att förstå kriget är ännu mer påfallande vilket påvisar en forskningslucka. Luftmaktsperspektivet har re-dogjorts från både argentinsk och brittisk syn men inte studerats tillsammans med moderna teorier. Forskningsöversikten påvisar också att det lilla som skrivits om Operation Black Buck på vissa håll går isär gällande effekt och syfte. Därav kan denna undersökning bidra till dju-pare förståelse för det enskilda fallet med stöd av ett luftmaktsteoretiskt perspektiv och öppna upp för vidare forskning inom området.
1.4 Syfte och frågeställning
Syfte med arbetet är att undersöka Operation Black Buck utifrån en teorikonsumerande ansats för att söka förståelse för syftet med operationen. Genom att angripa empirin utifrån idéerna som har format två av de mest prominenta teoretikerna i modern luftmaktsteori kan förståel-sen underbyggas med stöd av en teoretisk grund. Genom att ställa fallet i centrum med stöd av ett teoretiskt perspektiv kan den identifierade forskningsluckan fyllas, vilket är att förstå syftet med Operation Black Buck
Forskningsfråga:
- Hur kan vi förstå syftet med Operation Black Buck med stöd av modern luftmaktsteori i form utav Robert Papes Bombing to Win och John Wardens The Enemy as a System?
1.5 Avgränsningar
I och med att uppsatsen har en teorikonsumerande ansats ligger fokus på Operation Black
Buck och agerandet utifrån britternas sida kopplat till denna specifika operation. Därtill
redo-görs även för argentinskt agerande som är relaterat till operationen så som åtgärder under och efter för att ge en bredare förståelse.
Sida 9 av 38 De moderna luftmaktsteorierna utgår från Robert Papes bok Bombing to Win och John Wdens The Enemy as a System. Båda teoretikerna har sedan förtydligat sina idéer i flertalet ar-tiklar varvid Wardens The Enemy as a System är en konkretisering och utveckling av hans grundläggande tankar och idéer i hans bok The Air Campaign. Därav inkluderas även denna i avgränsningen gällande teoridelen.
Kärnvapen tas bland annat upp i Bombing to Win och har med sin specifika natur givetvis en stor påverkan. Storbritanniens förmåga att nyttja sin kärnvapenarsenal var dock begränsad till då rådande riktlinjer som förbjöd landet att använda kärnvapen mot kärnvapenfria länder så vida det inte föreföll ett direkt hot mot det förenade konungariket Storbritannien.27 På grund
av detta kommer inte kärnvapenaspekten att belysas.
Arbetet avgränsas tidsmässigt mellan april till och med juni 1982. Tidsaspekten inkluderar upprinnelsen till operationen i och med Argentinas invasion av Falklandsöarna och Sydgeor-gien 2 april till och med kapitulationen 14 juni.
27 Utöver riktlinjer fanns även Tlatelolcofördraget skrivet 1967 vilket åberopade Sydamerika som en kärnvapenfri zon. Se Freedman, The official history of the Falklands Campaign. Vol. 2, War and diplomacy, 59–60.
Sida 10 av 38
2. Teori
2.1 Begreppsdefinitioner
Luftöverlägsenhet specificeras utifrån tid eller plats och innebär kontroll över luftrummet i en
omfattning som innebär att de egna luftoperationerna inte kan påverkas på ett kritiskt sätt med hänsyn till luftstridskrafterna hos en motståndare. Egen handlingsfrihet uppfylls därav inom vissa ramar men upprätthålls inte över tid. Genom ett taktiskt anpassat uppträdande eller smygtekniska egenskaper tillsammans med överraskningsmoment kan luftoperationer av of-fensiv karaktär rymmas inom begreppet luftöverlägsenhet.28
Strategiskt bombflyg kan i generella termer beskrivas som en flygplanstyp med medel- till
långräckviddig förmåga att penetrera motståndarens luftrum och med stor vapenkapacitet ge-nomföra angrepp mot ett avlägset mål i syfte att försvaga motståndarens kapacitet till att föra krig. Till skillnad från en operativ plattform så som ett jaktattack-flygplan som nyttjas till luft-operationer intill och i operationsområdet är den strategiska bombaren designad för att flyga in i fientligt territorium och slå mot strategiska mål. Räckvidd och lastkapacitet är här väsent-liga skillnader. Strategiskt bombflyg kan dock även användas till taktiska uppdrag.29 2.2 Modern luftmaktsteori
Bland de mest framträdande inom det som har blivit den moderna luftmaktsteorin kan man återfinna två amerikaner. Teoribildningarna och reflektionerna som John A. Warden och Ro-bert A. Pape skrev om under slutet av 80-talet och mitten av 90-talet är fortfarande aktuella i resonerandet kring nutidens utövande av luftmakt. Dessa två teoretikers huvudsakliga verk kan ses som en vattendelare i två diskurser gällande luftmakt; hurvida luftstridskrafterna har förmåga att som fristående stridskraft allena vinna krig samt hur luftmakten rent resursmässigt nyttjas på det mest effektiva sättet. Medans Warden förespråkar självständighet och strategisk inriktning för flygstridskrafterna så argumenterar Pape istället för en ökad effekt som under-stödjande funktion till de andra stridskrafterna på en operativ och taktisk nivå.30
28 Försvarsmakten. Reglemente Taktik för Luftoperationer 2017, 55.
29 Karren, Wade S. Lightning strikes and thunder claps: the strategic bomber and air superiority. Air & Space Power Journal, 26.6, 2012: 137–139.
Sida 11 av 38
2.3 Robert Pape – Bombing to Win: Air Power and Coercion in War
Grunden till den teori som Pape beskriver i boken Bombing to Win vilar på frågeställningar kring militär tvångsmakt och varför hotet om militära konsekvenser ibland kan få nationer att ändra sitt handlande och ibland inte fungerar alls. Pape nyttjar en kvantitativ ansats med ut-gångspunkt i hur strategiskt bombflyg historiskt sett har använts vid offensivt agerande som sedan jämförs med utkomsten av konflikten.31
Analysen påvisar när tvångsmakt har fungerat och när det inte har varit lika framgångsrikt vil-ket ger statistik som Pape sedan kan omvandla till en förklaringsmodell. Utifrån detta verktyg kan Pape räkna ut den statistiska chansen att uppnå ett positivt utfall såväl i samtida som framtida konflikter utifrån empiriska data.32
I sitt arbete urskiljer Pape fyra olika luftmaktstrategier inom ramen för en fristående luftmakt. Det centrala för varje strategi, även benämnt operationskonst, är målvalet förutsatt att luftö-verlägsenhet har uppnåtts dessförinnan.33 De olika operationskonsterna beskrivs som
bestraf-fande, riskgenerande, dekapiterande och nekande.
Bestraffande operationskonst är direkt riktad mot att tillfoga den civila populationen
outhärd-ligt lidande och åverkan. Fokus ligger på att sänka moralen så pass mycket så att konfliktens territoriella intressen negligeras. Rent taktiskt åstadkoms detta genom att angripa infrastruktur som är vitala för samhället och fördärva tätbefolkade områden så som storstäder för att föror-saka lidande såväl indirekt genom kollapsande ekonomi och samhällsstruktur som direkt ge-nom svält och sjukdom.34 Papes slutsats landar i att strategin har svårt att nå någon typ av
framgång då bestraffning som metod balanserar på en hårfin våg. För låga nivåer av bestraff-ning har en större tendens till ilska än skräck och om bestraffbestraff-ningen istället blir för hård riske-rar graden av revolt tas över av likgiltighet.35
Riskgenererande operationskonst har i likhet med bestraffande strategi ett fokus på den civila
populationen och samhällets infrastruktur. Här används dock hotet om eskalering som ett verktyg för att effektivt generera en ovilja hos motståndaren att åsamka mer lidande och
31 Pape, Robert A. Bombing to Win: Air Power and Coercion in War. Cornell Studies in Security Affairs. Ithaca, N.Y. Cor-nell University Press, 1996: 9–10.
32 Ibid., 316–318. 33 Ibid., 58. 34 Ibid., 59–60. 35 Ibid., 316.
Sida 12 av 38 förluster hos sina egna. Taktiskt uppnås detta genom en våldstrappa som kan regleras från li-ten påverkan till stora konsekvenser.36 Pape ifrågasätter trovärdigheten i denna typ av strategi
då han hävdar att anfallare som nyttjar denna typ av strategi enbart gör detta på grund av att stödet för att använda sig utav en bestraffande strategi inte finns och således blir den riskgene-rerande operationskonsten enbart ett svagt substitut för den bestraffande. Undantaget som finns är om kärnvapen som tvångsmakt kommer in i bilden. Om hot som kan hävdas ha en låg trovärdighet backas upp av en kapacitet gällande kärnvapen är följderna av användningen utav nukleära stridsmedel så pass avskräckande att det skapar en tvingande effekt.37
Dekapiterande operationskonst handlar om att slå mot motståndarens ledarskap. En strategi
som har möjliggjorts med den moderna teknologin gällande precisionsstyrd ammunition. Bland annat kunde man se detta tillämpas under Kuwaitkriget när denna typ av vapen nyttja-des mot enskilda befattningshavare och anläggningar av stor vikt för den irakiska regimen. Taktiskt kan man göra en liknelse mellan det moderna samhället och ett korthus där ledar-skapet utgör en utav korten i basen. Tar man bort det kortet rasar allt samman. Detta målval argumenteras för, oavsett vilken kapacitet motståndaren besitter, såväl militärt som industri-ellt och dessutom kan de precisa attackerna minimera indirekta förluster.38
Den dekapiterande strategin delas upp i tre olika varianter med olika fokusområden: 1. Slå mot landets ledare eller makthavare som styr landet. På så sätt kan den drivande
kraften i konflikten begränsas och även eventuella efterträdare räds att fortsätta. 2. Skapa utrymme och möjliggöra för en statskupp. Ett kriterium för detta är att det finns
en opposition och meningsmotståndare som är villiga men även fogliga efter ett even-tuellt övertagande.
3. Bekämpa militära kommunikations- och ledningsförmåga för att isolera det militära ledarskapet. Detta för att bromsa motståndarens initiativkraft och förmåga att ta emot eller ge ut strategiska direktiv.39
Pape menar att samtliga varianter kantas av svårigheter. Dels genom att makthavare oftast har möjligheten att befinna sig på väl skyddade platser där påverkan blir svår men även att isole-ring som metod blir en utmaning då luftmakten som enskild stridskraft inte har förmågan att
36 Pape, Bombing to Win: Air Power and Coercion in War, 66–67. 37 Ibid., 316.
38 Ibid., 79–80. 39 Ibid.
Sida 13 av 38 allena avskärma ledarskapet över en längre tid för att dra nytta av det. Kanaler för kommuni-kation och ledning kan slås ut men rent praktiskt är det svårt att störta makthavare där det all-tid finns en osäkerhet gällande lojalitet hos efterträdare.40
Nekande operationskonst fokuserar enbart på motståndarens militära förmågor för att skapa
ett utrymme för egna markstyrkor att ta omstridd terräng med acceptabla risker. Strategin går ut på att stoppa motståndarens handlingsförmåga att bibehålla eller nyttja operationella områ-den och pressa fram eftergifter. Taktiskt innebär det att slå mot industriella komplex viktiga för den militära kapaciteten och bekämpa försörjningslinjer på djupet. Påverkan på de vitala logistiska ådrorna som löper mellan och inom operationsområdena men även mellan fronten och bakre lägen innebär försämrat stridsvärde och utmattning hos de militära enheterna på slagfältet.41
Pape delar upp den nekande operationskonsten i tre olika huvudstrategier för framgång: 1. Understöd till markförband syftar till att förena luftmaktens förmåga med
markstrids-krafterna genom gemensamma operationer skapa synergi. De stridande markförban-den får på så sätt en extra slagkraft vilket kan möjliggöra en penetrering av motstånda-rens linjer. Pape beskriver detta som Hammer and Anvil, alltså som en hammare och städ vilket bildligt ger en bra föreställning om principens syfte. Strategin beskrivs som den äldsta av alla med spårbarhet tillbaka till första världskriget och nyttjandet av flygvapnet då för attacker mot fronten och försörjningskanalerna.42
2. Strategisk interdiktion syftar till att decimera den totala kvantiteten av krigsmateriel
och vapen hos motståndaren. Detta genom storskaliga operationer med målval inrik-tade på industriella produktionslinjer av vikt för den militära förmågan. Om inte direkt så indirekt avseende avskärmning så att resurserna inte kan nå fronten.43
3. Operationell interdiktion fokuserar istället på stödfunktionerna som agerar i anslut-ning till operationsområdet och är vitala för motståndarens militära förmåga. Dessa beskrivs som anläggningar för ledning och kommunikation, förstärkningar av olika slag och taktiska linjer för försörjning. Allt syftar till att skapa en lamslagning av den operationella förmågan på slagfältet vilket leder till förlust av initiativkraft och
40 Pape, Bombing to Win: Air Power and Coercion in War, 80–82, 316. 41 Ibid., 69–70.
42 Ibid., 70–71. 43 Ibid., 71.
Sida 14 av 38 handlingsfrihet hos motståndaren. Svårigheterna att omfördela och prioritera resurser gör att motståndarens förmåga nedgår.44
Av alla strategierna menar Pape att den nekade operationskonsten har störst chans till fram-gång men att nyttjandet av strategisk bombning inte är det bästa alternativet för att lyckas. Ut-ifrån den empiri Pape har studerat argumenterar han för att strategisk bombning inte har inne-burit ett avgörande eller missat möjligheten till ett avgörande i någon utav de luftkampanjer som har studerats. Istället hävdar Pape att strategisk bombning inte är kostnadseffektivt jäm-fört med luftstridskrafter på operationell nivå. Även om strategisk bombning kan uppnå stor påverkan på motståndarens produktionslinjer argumenterar Pape för att detta undantagsvis in-nebär en betydande inverkan på den militära förmågan. Istället krävs det att strategisk bomb-ning används i ett utnötbomb-ningskrig som syftar till att decimera motståndarens krigsmateriel rent kvantitativt för att försvara metoden. Vilket förutsätter att fienden inte använder sig utav geril-lakrigföring utan agerar med konventionella förband av mekaniserad typ.45
Operativ luftmakt är istället det som Pape förespråkar som mest användbart på grund utav dess duglighet gentemot olika typer av scenarion från utnötningskrig till korta konflikter. Ge-nom de gemensamma operationerna med markförband skapas ett starkare tvångsverktyg som försvårar motståndarens handlingsfrihet. Utifrån snabbt agerande med påtaglig kraft kan de militära förbanden skingras. Vilket ger möjlighet till ytterligare nederlag på olika fronter sam-tidigt som förstärkningar eller resursfördelningar försvåras genom bekämpning av linjerna för försörjning. Motståndarens utspridda styrkor hamnar på så sätt i underläge gentemot egna markstyrkor som genom direkt luftunderstöd agerar tillsammans med flygstridskrafterna. Om denna princip att slå likt ”hammaren mot ett städ” upprepas eller genomförs i tillräckligt stor omfattning menar Pape att motståndarens förmåga att bibehålla eller ta terräng i operations-området förgås.46
44 Pape, Bombing to Win: Air Power and Coercion in War, 72. 45 Ibid., 316-317.
Sida 15 av 38
2.4 John Warden – The Air Campaign och The Enemy as a System
John Wardens bok The Air Campaign som publicerades 1988 kan genom sin normativa ansats beskrivas som en stomme i hur modern luftmakt bör användas i krig på en operativ nivå.47
Ut-ifrån historiska exempel problematiserar Warden de olika krigföringsnivåerna och påvisar för att den strategiska och operativa nivån är nära sammanlänkad med varandra och argumenterar för att målval av strategisk vikt kan vara genomgående oavsett krigföringsnivå.48
Denna tanke bygger sedan Warden vidare på genom begreppet som han väljer att kalla center
of gravity vilket kan beskrivas som kritiska sårbarheter vars betydelse är i direkt korrelation
med strategiska målsättningar i konflikten.49 För att slå mot en motståndares kritiska
sårbar-heter blir målvalet av högsta vikt och medlen för att uppnå detta underordnat. Om detta ge-nomförs genom att nyttja samtliga stridskrafter eller enskilt är därför mindre viktigt så länge de strategiska målsättningarna kan uppfyllas. Beroende på typ av konflikt menar Warden att luftmakt som fristående stridskraft kan uppnå seger med samma premisser. 50
Warden konstruerar ett antal principer utifrån detta som bygger på en uppfattning om att luft-makt av sin natur bör ses som offensiv och att strategier av offensiv karaktär är det enda som kan leda till framgång. Det föranleder en prioritering av hög luftoperativ kontroll och Warden argumenterar för att luftöverlägsenhet är ett måste för att uppnå seger på strategisk nivå.51
John Warden skriver 1995 artikeln The Enemy as a System som kan sägas vara en konkretise-ring av tankarna och teorin i The Air Campaign.52 I artikeln framhålls vikten av att all
plane-ring och genomförande genomsyrar alla krigföplane-ringsnivåerna och att motståndaren analyseras fullständigt. Efter detta kan omfattning på en operation och därtill metoder och medel diskute-ras och beslutas.53 Häri förklaras även uttrycket ”The Enemy as a System” där Warden menar
att motståndaren bör förstås som ett system av system med olika parametrar gällande kritiska sårbarheter i både styrkor och svagheter. Detta illusteraras genom the five-ring model och så som namnet antyder består utav fem koncentriska ringar som formar en modell. Varje ring motsvarar ett system hos motståndaren och har med utgångspunkt i mitten fallande värde.54
47 Warden, J. A. III, The Air Campaign: Planning for Combat. Washington, D.C. National Defense University Press, 1988: 6. 48 Ibid., 7–8.
49 Ibid., 8–9. 50 Ibid., 9–10. 51 Ibid., 13, 16, 39, 68.
52 Warden, J. A. III., The Enemy as a System, Airpower Journal, Vol. 9:1, 1995: 40. 53 Ibid., 42.
Sida 16 av 38 I mitten som bas finner vi ledarskap därefter följer systemförutsättningar, infrastruktur,
popu-lation och militära förband. Varje ring omfattas av specifika kritiska sårbarheter där den
stra-tegiska betydelsen ökar med varje steg närmare basen.55 Warden argumenterar för att
mot-ståndaren kan lamslås strategiskt genom att slå mot en eller flera av dessa kritiska sårbarheter inom varje ring. Chansen till ett gynnsamt utfall ökar med antalet sårbarheter som kan bekäm-pas men även i relation till deras position i modellen. Framgångsfaktorn ökar desto närmare man når basen av modellen. Oberoende av detta tjänar modellens syfte till att påverka mot-ståndaren som helhet, då varje ring är sammankopplad med nästa. På så sätt skapas en do-mino-effekt som negativt påverkar resten av ”motståndarens system”.56
Ledarskap är den mest kritiska ringen i Wardens modell och innefattar den politiska och
mili-tära ledningen samt knutpunkter för ledning och lydnad. Alla organisationer, oberoende om det är stat eller militär, har någon eller några individer som styr och kontrollerar processen. Genom att bekämpa eller neutralisera denna ring kan organisationen som helhet bli oför-mögen att agera. Warden gör en liknelse med människokroppen där ledarskapet representerar hjärnan och att genom att slå ut ledningen ”dekapiteras” motståndaren.57 Varje ring innehåller
en eller flera kritiska sårbarheter som Warden menar kan vara kopplade direkt eller indirekt till basen och ledarskapet. Även om den inre ringen inte kan nås så bör planeringen oavsett utgå från ledarskapets perspektiv vid bekämpning av andra kritiska sårbarheter. Allt för att or-saka systemkollaps.58 Rent taktiskt kan detta exemplifieras genom att man attackerar
ledar-skapet utifrån olika aspekter så som beslutsfattande, såväl politisk som militär men även kana-ler för kommunikation och information.
Systemförutsättning är den näst mest kritiska ringen och innefattar de faciliteter och processer
som en stat behöver för att överleva. Dessa samhällsviktiga strukturer omfattar såväl ekono-miska system som produktionen av energi och livsmedel. Genom att slå mot kraftverk eller produktion av livsmedel så kan ”motståndarens system” sättas ur balans. 59
Infrastruktur innefattar som tredje mest kritiska ringen motståndarens transportsystem. Utöver
järnvägar, vägnät, flygplatser och hamnar inkluderas även militära installationer och baser. Även de industriella processer som inte omfattas som systemförutsättningar hamnar under
55 Warden, The Enemy as a System, 48–49. 56 Ibid., 49, 51, 53.
57 Ibid., 49. 58 Ibid. 59 Ibid., 50.
Sida 17 av 38 denna ring. Knutpunkter av stor betydelse sticker ut som sårbarheter då infrastrukturen som målval lätt blir stor till numerären i övrigt.60
Population som fjärde mest kritiska ringen klassas som ett väldigt svårt målval såväl
mora-liskt som ur en internationell aspekt då den utgörs av motståndarens civilbefolkning. Teore-tiskt kan civilbefolkningen angripas av en direkt approach men Warden framhäver att den strategiska framgångsfaktorn i denna ring är beroende av indirekta metoder. Ur en objektiv aspekt finns även här kritiska sårbarheter som kan utnyttjas utan hänsyn till de moraliska eller människorättsliga principerna som färgar denna typ av intervention.61
Militära förband är som yttersta ring minst kritiskt och per design gjord svår att slå. Såväl här
som inom de andra ringarna finns kritiska sårbarheter att slå emot men Warden argumenterar för att det inte finns något självändamål att fokusera på att bekämpa stridande förband när de militära framstegen gällande teknologi har möjliggjort större framgångar inom andra fokus-områden för att uppnå strategiska målsättningar.62
Warden lägger stor vikt vid att motståndaren måste analyseras och förstås som ett system in-nan man beslutar om vilka metoder som ska nyttjas för att uppnå målsättningarna. I Enemy as
a System förespråkas dock parallella attacker som en angreppsmetod för att snabbt och hårt
paralysera en motståndares system.63
Warden beskriver parallella attacker som ett synkroniserat anfall mot flera mål under ett kort tidsfönster. Framgångsfaktorn ligger i att med en överraskningseffekt komma innanför mot-ståndaren beslutscykel och på så sätt försvåra såväl åtgärder som anpassningar. De kritiska sårbarheterna som på strategisk nivå identifierats som målval är av sin natur oftast begränsade till antal och svåra att ersätta men ändå vitala för motståndarens system. Att simultant slå mot dessa innan motståndaren hinner agera ökar sannolikheten för systemkollaps.64 Det kan liknas
vid en kostnadsnyttoanalys där den ideala planen innebär en begränsad insats med simultana attacker som genom att slå innanför motståndarens beslutscykel vållar stor effekt mot kritiska sårbarheter till en relativt låg kostnad gällande såväl resurser som tid. Allt eftersom tidsaxeln
60 Warden, The Enemy as a System, 50. 61 Ibid., 51.
62 Ibid. 63 Ibid., 54. 64 Ibid.
Sida 18 av 38 expanderar riskerar motståndaren att ges möjlighet att hantera och genomföra motåtgärder el-ler ändra sitt uppträdande. I samband med detta ökar kostnaden för insatsen med fel-ler resurser som behöver bli ianspråktagna samtidigt som motståndarens åtgärder gör det egna mindre framgångsrika vilket kan sluta med ett utnötningskrig som både är kostsamt och ineffektivt.
2.5 Val av teori
Båda teoretikerna har debatterat varandras arbeten och slutsatser återkommande gånger och ses ofta i ljuset av att vara varandras motsatser.65 Men det som är en viktig aspekt i denna
stu-die är inte författarnas meningsskiljaktigheter utan snarare att deras teorier kan ses som kom-plement till varandra. Både Warden och Pape är överens om att den nekande strategin bäddar för ett gynnsamt utfall.66 Vilken metod som bör användas för att uppnå denna framgång går
dock isär precis som diskussionerna inför och under Operation Black Buck; om strategisk bombning ska ses som ett dyrt alternativ eller att ändamålet helgar medlen. Utifrån detta kan teorierna bidra med att förstå syftet med operationen.
2.6 Operationalisering
För att möjliggöra en analys och besvara forskningsfrågan operationaliseras de teoretiska de-larna genom att generera analysfrågor. Det innebär att Warden och Papes teorier konkretiseras till relevanta delar och utifrån dessa delar skapas ett analysverktyg i form utav frågor som kan ställas mot det empiriska materialet. Operation Black Buck kommer i denna undersökning analyseras med stöd av Papes nekande operationskonst och Wardens femringsmodell.
Det teoretiska materialet har systematiskt granskats för att identifiera centrala begrepp och ef-tersträvat en god begreppsvaliditet genom att bibehålla tydlighet mellan begreppen och fram-tagna analysfrågor.67 En selektering av teorin har gjorts med hänsyn till fallet. Storbritannien
hade inte förmåga att genomföra det som Warden kallar parallella attacker givet det geogra-fiska läget och den operativa förmågan. Därav berörs inte denna del av teorin i analysen.
65 John A. Warden III, Success in modern war: A response to Robert Pape's bombing to win, Security Studies, 7:2, 1997: 172–190; Pape, Robert A., The air force strikes back: A reply to Barry Watts and John Warden, Security Studies, 7:2, 1997: 191–214.
66 Pape, The air force strikes back: A reply to Barry Watts and John Warden, 212.
67 Peter, Esaiasson; Mikael, Gilljam; Henrik, Oscarsson; Ann Towns; Lena, Wängnerud. Metodpraktikan: konsten att studera
samhälle, individ och marknad. 5. Uppl. Stockholm: Wolters Kluwer, 2017: 59; Johannessen, Asbjørn et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Upplaga 2. Stockholm: Liber, 2020: 58–59.
Sida 19 av 38
2.7 Analysverktyg
Analysfrågor Pape
Pape förespråkar den nekande strategin som mest effektiv och i strategin återfinns tre tillvägagångssätt; strategisk interdiktion, operationell interdiktion och understöd till
mark-förband. Ur dessa har följande analysfrågor tagits fram:
1. Vilka strategiska värden kan återfinnas i operationens syfte?
2. Hur avsågs operationen påverka motståndarens militära förmåga i operationsom-rådet?
3. På vilket sätt försöktes motståndarens handlingsfrihet och initiativkraft begränsas? 4. I vilken utsträckning förekom understöd till andra stridskrafter?
Analysfrågor Warden
Wardens teori utgår från att motståndaren bör förstås som ett system av system med olika parametrar gällande kritiska sårbarheter gällande såväl styrkor som svagheter. Detta illustre-ras genom den så kallade femringsmodellen.68 Utifrån modellen har följande analysfrågor
tagits fram:
1. På vilket sätt kan operationen förstås utifrån femringsmodellen?
2. Fanns det utpekade kritiska sårbarheter och vilken betydelse hade detta för
målva-let?
68 Se kapitel 2, Teori.
Sida 20 av 38
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Arbetet utgörs av en teorikonsumerande fallstudie där fallet Operation Black Buck, användan-det av bombflyg under Falklandskriget, studeras utifrån modern luftmaktsteori i form utav Robert Pape och John Wardens teorier. Studien bygger på en kvalitativ ansats för att skapa en detaljerad bild och således söka förståelse i syftet med operationen.69
Metodologiskt delas undersökningen upp i två delar. Inledningsvis sker en operationalisering av Pape och Wardens teorier gällande modern luftmakt som kan anknytas till fallet. Därefter sker en fallstudie av själva operationen. Centralt för undersökningen blir att operationalisera fram ett analysverktyg utifrån lämpliga delar av teorierna som sedan används som stöd i ge-nomgången av empirin för att förstå fallet bättre. Med fallet centralt bibehålls en teorikonsu-merande ansats.70 Forskningsdesignen har valts utifrån det övergripande syftet med studien;
att förstå syftet med Operation Black Buck med stöd av modern luftmaktsteori.
Operationaliseringen preciserar det teoretiska ramverket till utvalda analysfrågor som sedan agerar analysverktyg.71 I praktiken innebär det för denna undersökning att Pape och Wardens
teorier konkretiseras till dess centrala begrepp som sedan bryts ner till för studien relevanta analysfrågor som ställs mot den empirin som ska undersökas.
Det valda fallet är såväl komplext som unikt i sitt sammanhang vilket går i linje med premis-serna för fallstudieforskning av denna typ.72 Således är fallet avhängt av tydliga definitioner
och avgränsningar samt att det motiveras och skildras ingående.73 Hela studien genomsyras av
transparens där varje vägval motiveras. Genom detta förhållningssätt höjs dessutom den in-terna validiteten för undersökningen och analysen svarar för vad som påstås analyseras.74 Till
skillnad från en teoriprövande studie är generaliserbarhet inte i fokus varvid hög extern validi-tet inte eftersträvas.75
69 Esaiasson, et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 38, 42–43. 70 Ibid., 89.
71 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 49–50. 72 Jensen, T. & Sandström, J., Fallstudier. Lund: Studentlitteratur, 2016: 42. 73 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 69.
74 Esaiasson et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 58. 75 Ibid., 59.
Sida 21 av 38
3.2 Metod för datainsamling
Kvalitativ innehållsanalys i form utav analys av dokument används som metod för att analy-sera empirin. Valet motiveras av möjligheten till meningssammanhang där såväl helheten som specifika inslag kan studeras och tolkas. 76 I praktiken innebär det en systematisk och
nog-grann inläsning av materialet för att finna gemensamma nämnare och fragment som genom samband och förklaringar bidrar till en bredare och djupare förståelse.77 Risken med detta
me-todval är att texterna tolkas vilket kan innebära subjektiva antaganden eller misstolkningar. För att motverka detta kan tvetydiga tolkningar lyftas fram i undersökningen genom exempel-vis citat. Därtill kan argumenterande slutsatser användas för att lyfta fram författarens egna överväganden och synsätt för att skapa transparens över tolkningsarbetet.78 På samma sätt kan
studiens reliabilitet stärkas och skapa tillförlitlighet i arbetets kvalité genom öppenhet i vilken empiri som har nyttjats, hur undersökningen är genomförd och att slutsatserna är välgrun-dade.79 Detta föranleds av att en noggrann bearbetning av materialet eliminerar förekomsten
av slarv- och slumpfel.80 3.3 Empiri
Huvuddelen av det empiriska underlaget utgörs av böcker och till del artiklar och dokument. Materialet kan i huvudsak ses som sekundärkällor men en stor del baseras på intervjuer med personer inom den berörda tidsperioden med olika befattningar på olika nivåer.
Eftersom Operation Black Buck är en så specifik och förhållandevis liten del av kriget är mängden fakta i viss utsträckning sparsam i de historiska beskrivningarna.
2012 markerade 30 år efter krigets slut vilket möjliggjorde att det brittiska försvarsdeparte-mentet kunde avhemliga dokument och rapporter från kriget vilket i viss utsträckning finns tillgängligt på internet. Detta utgör en viktig och unik primärkälla som är av intresse för denna studie och kan svara upp mot många av sekundärkällorna som utgör källmaterial. De avhemli-gade dokumenten har även utgjort det största underlaget till John Shields doktorsavhandling
Air Power during the 1982 Falklands conflict som ytterligare ger en unik insikt gällande de
beslut och handlingar som skedde under kriget med hänsyn till att avhandlingen haft åtkomst till en större del av dokumenten som inte finns tillgängliga på internet.
76 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 85–86.
77 Esaiasson et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 211. 78 Ibid., 232.
79 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 58–59.
Sida 22 av 38 Följande böcker har använts:
• The official history of the Falklands campaign Vol 2 (2005) av Lawrence Freedman • Falklands War April to June 1982 (2018) av Chris McNab
• The Falklands War then and now (2009) redigerad av Gordon Ramsey • Air war in the Falklands 1982 (2001) av Christopher Chant
• Falklands Air War (2002) av Chris Hobson och Andrew Noble
• The Argentine Fight for The Falklands (2003) av Martin Middlebrook • Air Power during the 1982 Falklands conflict (2019) John Shields
3.4 Källkritik
Samtliga källor har granskats utifrån de källkritiska reglerna gällande äkthet, oberoende,
sam-tidighet och tendensfrihet.81 Då huvuddelen av empirin utgörs av sekundärkällor som kan
an-ses innehålla bearbetat material har flera källor använts för att triangulera fakta och bekräfta händelser oberoende av varandra. På så sätt har källornas kritik gällande oberoende kunnat motverkas och tillförlitligheten stärkts. 82 I och med att en stor del av den fakta som återfinns i
materialet kommer från intervjuer med förstahandskällor kan äktheten bedömas som stark. Vid urvalet av material har även risken med tendentiösa källor tagits i beaktande. Genom att exempelvis införliva Martin Middlebrooks bok, som vid tiden var den enda brittiska histori-kern som fått ta del av det argentinska perspektivet utifrån argentinska officerare och solda-ter83, belyses aspekter från båda sidor och på så vis kan tendenser balanseras. Kriteriet för
samtidighet kan kritiseras då alla verken är skrivna på 2000-talet med undantag från Middlebrook som enbart är en uppdaterad upplaga från originalet 1989. Sir Lawrence Freedman nämner själv i sin bok problematiken kopplat till intervjuer som utförs långt efter händelserna avseende kriteriet gällande samtidighet.84 Som en styrka i detta arbete och för att
möta den kritik gällande böckerna och artiklarna kan de avhemligade materialen i form av of-ficiella dokument och handlingar svara upp som primärkälla och stå för god samtidighet.85
81 Esaiasson et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 288. 82 Ibid., 292.
83 Middlebrook, The Argentine Fight for the Falklands, 1.
84 Freedman, The official history of the Falklands Campaign. Vol. 2, War and diplomacy, XXI-XXXVI. 85 Esaiasson et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 294.
Sida 23 av 38
3.5 Forskningsetiska överväganden
Då denna undersökning bygger på ett historiskt fall av militär våldsanvändning är det viktigt ur ett forskningsetiskt perspektiv att reflektera över hur detta kan påverka tredje part. Då det empiriska materialet inte utgörs av intervjuer eller experiment behöver inte särskild hänsyn till de forskningsetiska riktlinjerna gällande krav på samtycke, anonymitet, information och nyttjande tillämpas.86 Böcker, artiklar och textade dokumentet som behandlas i studien har
dock utgått från de fyra källkritiska reglerna som redovisades under rubriken 3.4 källkritik. Då den teorikonsumerande metoden öppnar upp för risker gällande subjektiva tolkningar har det etiska förhållningssättet genomsyrat hela undersökningen genom ett transparant och vär-deringsfritt genomförande som förhåller sig forskaroberoende och på så sätt minimerar utrym-met för misstolkningar.87 Genom att tydligt motivera avvägningar och val där argument och
egna tolkningar åskådliggörs och diskuterats i största möjliga mån upprätthålls en god etik.
86 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 76–77.
Sida 24 av 38
4. Analys
4.1 Bakgrund Falklandskriget
Den 2 april 1982 invaderade och ockuperade Argentina de brittiska Falklandsöarna i vad som kom att bli en 10 veckor lång konflikt som involverade stridskrafter från samtliga arenor, så-väl under ytan med ubåtar som med stridsflyg i luften. Som en ögrupp tusentals mil från Stor-britannien men enbart några hundra mil från Argentina har suveräniteten varit omstridd sedan 1833 då britterna gjorde anspråk och deklarerade Falklandsöarna som en del av det brittiska imperiet.88 Med ett Storbritannien som i början av 80-talet flagnade som stormakt och
samti-digt deklarerade sitt åtagande till NATO och hotet från Sovjetunionen som högsta prioritering för försvaret fann den nyetablerade argentinska militärjuntan ett säkerhetspolitiskt vakuum hängandes över ögruppen.89 Detta tolkades som att Falklandsöarna inte längre fanns i
Storbri-tanniens intressesfär och att de rättmätigt förr eller senare skulle bli en del av Argentina. Vad Argentina misslyckades med att förstå var dock att öborna inte alls hade något intresse av att bli argentinska medborgare och lojaliteten gentemot Storbritannien genomsyrade hela befolk-ningen. Oaktat detta inleddes en invasion av öarna för att i militärjuntans ögon skapa ett över-tag som skulle leda till diplomatiska förhandlingar och press på britterna att överge ögruppen. Istället valde Storbritannien att sätta hårt mot hårt och kort efter att invasionen var ett faktum beslutades det att skicka en ansenlig stridsgrupp som på kort varsel satte segel mot sydatlan-ten och Falklandsöarna.90
4.2 Operation Black Buck
1 maj kan sägas vara startskottet för det faktiska kriget när ett Vulcan-bombplan genomförde den första ”Black Buck” bombräden mot flygplatsen vid ögruppens huvudstad Port Stanley. Räden tog allt som allt nästan 15h att genomföra med en stödorganisation av åtskilliga tanker-flygplan med strax under dussinet lufttankningar för att få ett bombtanker-flygplan att släppa en last på 21 stycken 450kg bomber diagonalt över landningsbanan. Uppdragen som flögs under kri-get var för tiden de längsta bombsortierna som någonsin genomförts med totala flygsträckor som passerade över 12,000 km per bombräd.91 Uppdragets längd, bränslekapaciteten på
bombflygplanen och räckvidden och kapaciteten på de brittiska lufttankningsflygplanen inne-bar ett oerhört komplext och utmanande lufttankningsschema (se figur 1).
88 Chant. Air in the Falklands 1982, 7–8. 89 Ibid., 9–10.
90 Ibid., 11–12.
Sida 25 av 38 Att lufttankningsflygplanen var tvungna att lufttankade varandra för att tillhandhålla bomb-flygplanet med bränsle bevittnar om de operationella svårigheterna som kantade Black Buck-uppdragen.
Figur 1. Operation Black Buck tankningschema.92
Av de 21 släppta bomberna som utgjorde verkansdelen för Black Buck 1 lämnade endast en bomb en stor krater i mitten av landningsbanan. De övriga bomberna hade mindre påverkan på uppställningsplatser och hangarbyggnader samt att ett argentinskt markattack-flygplan för-stördes.93 Denna bombräd följdes av ytterligare sex uppdrag under kriget som bestod av både
konventionell bombning och attackuppdrag med anti-radarrobotar mot argentinsk övervak-ningsradar för luftförsvar. Black Buck 2 hade också flygplatsen vid Port Stanley som utpekat mål men ingen utav de 21 bomberna lyckades skapa verkan på landningsbanan. Black Buck 3 och Black Buck 4 var tvungna att avbrytas i olika stadier av uppdraget där de senare var konfi-gurerat för att slå mot argentinsk radar med Shrike anti-radarrobotar. Black Buck 5 var ett
92 Colella, Robert A. De-Ranged: Global Power and Air Mobility for the New Millennium. N.p., 2002: 57. 93 McNab, Falklands war: April to June 1982, 56.
Sida 26 av 38 utpekat anti-radar uppdrag som lyckades åstadkomma mindre skador på en argentinsk radar-plattform. Samma uppdragsprofil flögs under Black Buck 6 som lyckades bekämpa en eldled-ningsradar för ett argentinskt luftvärnsbatteri. Black Buck 7 kom att bli det sista uppdraget un-der kriget och hade återigen flygplatsen vid Port Stanley som målval och åstadkom infrastruk-turella skador av betydande mängd.94
4.3 Analysfrågor Pape
Vilka strategiska värden kan återfinnas i operationens syfte?
Samtliga uppdrag under Operation Black Buck hade militära mål i operationsområdet som ut-pekade målval då Port Stanleys flygplats definierades som en fientlig flygbas.95 Strategiska
värden utifrån det som Pape beskriver som strategisk interdiktion hade syftat till att slå mot kritisk infrastruktur på det argentinska fastlandet. Insatsreglerna för det brittiska militära en-gagemanget fastställdes dock tidigt med hänsyn till diplomatiska komplikationer som ett an-grepp på det argentinska fastlandet hade inneburit i relation till den faktiska militära nyttan. För att inte negativt påverka viktiga relationer till allierade, så som USA som även hade relat-ioner till Argentina, uteblev möjligheten att slå mot strategiskt viktiga militära mål på det ar-gentinska fastlandet.96
Indirekta strategiska värden kan dock återfinnas i ett avhemligat protokoll från det brittiska försvarsdepartementet 23 april 1982 där bombflygplanens roll diskuteras inför beslutet att framgruppera dessa. Där framgår det tydligt att syftet med operationen var att ”provide the earliest possible option for neutralising the Port Stanley airfield and also for its general deter-rent effect”.97 I briefingen till ansvariga ministrar argumenterar den brittiska överbefälhavaren
också för att stridsgruppens förmåga att upprätthålla den brittiska exkluderingszonen runt Falklandsöarna skulle underlättas om Port Stanleys flygplats gjordes obrukbar. Nyttjandet av bombflyg för detta sågs som fördelaktigt då det kunde genomföras innan stridsgruppen kunde nå fram till ögruppen och att förstärkning till den argentinska garnisonen på ögruppen kunde hämmas 2–3 dagar tidigare. Oavsett om bombflygplanen nyttjades så skulle en framgruppe-ring till Ascension Island ha ett avskräckande strategiskt värde.98 Detta har argumenterats för
att ha haft en reell effekt psykologiskt på Argentina som valde att omgruppera delar av sina
94 McNab, Falklands war: April to June 1982, 56-57.
95 Hobson, Chris, Noble, Andrew. & Munro, Bob, Falklands air war, Midland Pub., Hinckley, England, 2002: 43; McNab. Falklands war: April to June 1982, 57.
96 Freedman. The official history of the Falklands Campaign. Vol. 2, War and diplomacy, 85. 97 TNA. PREM19/623, MOD minute to No.10 ("Operation Corporate: Vulcan Support"). 98 TNA. PREM19/623, MOD minute to No.10 ("Operation Corporate: Vulcan Support").
Sida 27 av 38 jaktflygplan till en luftförsvarsroll i de norra delarna av landet och kring huvudstaden Buenos Aires av oro att britterna hade förmåga att slå mot det argentinska fastlandet.99 Den
avskräck-ande effekten med operationen tjänade således ett viktigt syfte som indirekt kom att påverka Argentinas förmåga till luftoperationer vid frontlinjen. Således återfinns ett strategiskt värde både i avskärmningen från fastlandet genom att begränsa flygplatsens användande men även den avskräckande förmågan som nämnts ovan.
Hur avsågs operationen påverka motståndarens militära förmåga i operationsområdet?
Inför beslutet att använda sig utav bombflygplan tydliggjordes den militära fördelen med att tidigt slå ut förmågan att nyttja flygplatsen vid Port Stanley.100 Däri fanns viljan att hämma en
eventuell förstärkning av argentinsk trupp. Det utpekade målvalet inriktade sig således mot att slå ut försörjningslinjen till fastlandet och hejda en framgruppering av argentinskt stridsflyg genom ett tidigt och tydligt agerande.101
Den argentinska flygbasen som utgjordes av flygplatsen vid Port Stanley var utöver försörj-ningspunkt även en framskjuten basering av markattack-flygplan.102 I ett pressmeddelande
från brittiska försvarsdepartementet i anslutning till den första bombräden motiverades upp-draget som ett led i att förstärka den brittiska exkluderingszonen och hävda självförsvar enligt FNs artikel 51. I enlighet med detta utfärdades en varning till Argentina om att flygplatsen var stängd och att Storbritannien skulle neka argentinsk användning av landningsbanan.103
Brit-ternas motiv för attacken vilade också på viljan att tidigt och bestämt skapa kontroll över luft-rummet och bidra till förmågan gällande luftöverlägesenhet genom att kapa den numerära för-delen gällande argentinsk luftmakt.104
På vilket sätt försöktes motståndarens handlingsfrihet och initiativkraft begränsas?
Enligt argentinska källor blev effekten av Black Buck 1 större på grund av att det inte fanns resurser på plats som kunde omhänderta skadorna på landningsbanan. Möjligheten att basera jaktflyg på ögruppen och nyttja Port Stanleys flygplats som en framskjuten bas blev därav grusade. Däremot blev inte skadorna på den omkringliggande infrastrukturen gränssättande
99 McNab. Falklands war: April to June 1982, 57; Hobson et al. Falklands air war, 44; Middlebrook, Argentine Fight for the
Falklands, 77–78; Freedman, Official History of the Falklands Campaign, Vol. 2, 280– 281.
100 TNA. PREM19/623 MOD minute to No.10 ("Operation Corporate: Vulcan Support"), 3. 101 Hobson et al. Falklands air war, 43.
102 Ibid., 44.
103 TNA. PREM 19/646 MOD letter to No.10 ("Enforcing the TEZ: Press Statement") [Vulcan attack on Port Stanley
air-field].
Sida 28 av 38 för argentinarna.105 De bristfälliga möjligheterna till att reparera landningsbanan kostade
näs-tan ett haveri då ett transportflygplan höll på att krascha under start.106 I det stora hela innebar
den första bombräden mot Port Stanleys flygplats att de flygande enheterna på plats inte kunde brukas under de kommande dygnen med hänsyn till landningsbanan.107
Med britternas intention att avskärma Falklandsöarna och upprätthålla den exkluderingszon som i sig fungerade som en blockad, begränsades Argentinas handlingsfrihet.108 Den 12 juni
skedde återigen en bombräd mot flygplatsen i det som kom att bli det sista Black Buck-upp-draget. Till skillnad från tidigare bomblast hade man nu utrustat bombflygplanet med luftbri-serande bomber i ett försök att få större spridning och därav effektivare slå mot flygplan och infrastruktur. Utfallet blev dock inte som planerat på grund av felfunktion vilket innebar att bomberna endast utlöses vid nedslag. Detta ledde i sin tur till att någon större påverkan på flygbasen uteblev.109 Detta uppdrag skulle dock visa sig ha fler syften än att bara slå mot
flyg-platsen.
I ett försök till att motverka argentinsk förmåga till att leda luftoperationer mot den brittiska flottstyrkan planerades och genomfördes attacker mot argentinsk radar för luftövervakning. Utrustade med Shrike anti-radarrobotar istället för konventionella bomber planerades tre stycken sortier varav två fullföljdes. Någon märkbar effekt uteblev dock då radaroperatörerna aktivt taktiserade med systemet genom att sänka eller slå av uteffekten, vilket fick robotarna att tappa sin målföljning och missa målet. Intentionen hos argentinarna var att få bombflyg-planen inom räckvidd för det egna luftvärnet.110 Till följd av robotarnas svårighet att träffa
målet uppnåddes endast mindre skador på radarsystemet som var operativt igen inom 24 tim-mar.111 Målvalet vid det andra uppdraget föll istället på ett eldledningssystem för luftvärn och
även om denna radar blev utslagen var den inte av vital karaktär för de argentinska trupperna kring huvudstaden.112
Det kan argumenteras för att britterna med bombräderna och anti-radar attackerna försökte hämma den argentinska handlingsfriheten och skapa utrymme för eget handlande. Genom att begränsa möjligheten till förstärkningar från fastlandet och att försöka slå ut förmågan till att
105 Hobson et al. Falklands air war, 44.
106 Middlebrook. The Argentine Fight for the Falklands, 78. 107 Ibid., 44.
108 Ramsey, Gordon. The Falklands War: Then and Now. Ed. by Gordon Ramsey. Old Harlow: After the Battle, 2009: 122. 109 Ibid., 246.
110 Middlebrook. The Argentine Fight for the Falklands, 207-208. 111 McNab. Falklands war: April to June 1982, 57.
Sida 29 av 38 leda luftoperationer ville man påverka funktioner som var vitala för Argentinas militära för-måga i och omkring Falklandsöarna. Även om den faktiska effekten i flera fall uteblev så kvarstod intentionen att begränsa Argentinas möjlighet till initiativkraft.
I vilken utsträckning förekom understöd till andra stridskrafter?
I och med att bombräden mot Port Stanleys flygplats den 1 maj kom att bli det första offen-siva luftföretaget under Falklandskriget fann den brittiska befälhavaren för stridsgruppen ett ypperligt tillfälle att kapitalisera på den överraskningseffekt som drabbade argentinarna. I an-slutning till bombräden lyfte attackflyg från det brittiska hangarfartyget Hermes med utpe-kade mål mot den nyligen bombade flygplatsen vid Stanley men även mot ett mindre flygfält vid Goose Green. Även marinstridskrafterna kapitaliserade på detta och genomförde kustbe-skjutning mot identifierade fientliga positioner i anslutning till Stanley. Britterna valde också att agera med flertalet beväpnade helikoptrar på olika platser kring ögruppen.113 Detta
plöts-liga och omfattande agerande från såväl marin- som luftstridskrafter tolkades på vissa håll inom det argentinska försvaret som förebyggande åtgärder för att genomföra en landstigning vilket mynnade ut i att åtskilliga luftföretag skickades från det argentinska fastlandet för att slå mot brittiska stridsfartyg.114
Slutet av kriget kantades av större markoffensiver allt eftersom brittiska styrkor framryckte över Östra Falkland mot huvudstaden Stanley.115 Operationerna fick understöd av de övriga stridskrafterna genom luftunderstöd med attackflygplan och kustbeskjutning från stridsfartyg men även från eget artilleri.116 I anslutning till dessa markoffensiver genomfördes ytterligare
en bombning av flygplatsen vid Port Stanley natten till den 12 juni vilket kom att bli det sista
Black Buck-uppdraget. I en briefing till premiärministern den 11 juni framgår det att det var
befälhavaren för markstyrkorna som hade begärt att bombräden skulle genomföras.117
Black Buck 7 agerade som enda uppdrag under Operation Black Buck under premissen som
ett understöd till de andra stridskrafterna, vars syfte i realiteten handlade om att försvåra den argentinska lägesuppfattningen och påverka ledning och resursfördelning.
113 Chant. Air in the Falklands 1982, 41.
114 Middlebrook. The Argentine Fight for the Falklands, 81–82. 115 McNab. Falklands war: April to June 1982, 145–149. 116 Ibid., 144.
