Dokumentation i förskolan

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Ange institution (Barn unga

samhälle)

Examensarbete

Dokumentation i förskolan

Documentation in preschool

Jessica Persson

Lina Maté

Barn- och ungdomsvetenskap

Datum för slutseminarium 2014-06-09

Examinator: Eva Nyberg Handledare: Mia Karlsson

2

Förord

Vi vill tacka förskolan som vi har fått utföra våra intervjuer på och de pedagoger som deltog. Det är era tankar och erfarenheter som utgjort underlag för studien. Vi tackar även vår handledare Mia Karlsson för vägledningen och den feedback vi fått under arbetets gång. Detta har gjort att vi kunnat komma vidare med arbetet.

Denna studie har gjorts av författarna i samarbete, där förarbete, genomförande av intervjuer och sammanställning av data gjorts tillsammans.

Malmö,

3

Sammanfattning

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare på en förskola i Skåne använder sig av dokumentation och om den används för utveckling av verksamheten. Vi har utgått från tre frågeställningar: Hur arbetar pedagogerna med dokumentation?, vad används dokumentation till och på vilket sätt anser pedagogerna att dokumentation utvecklar verksamheten. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod där vi fokuserar oss på semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger. Det teoretiska underlagt för studien utgörs av en historik översikt över

dokumentation, samt en genomgång av Reggio Emilia- pedagogikens syn på dokumentation. Vi kom bland annat fram till att pedagogerna på förskolan använder sig av pedagogisk

dokumentation för att utveckla verksamheten då de kunde se vad som skulle behöva förändras och att dokumentationerna var ett bra hjälpmedel för att involvera föräldrarna och barnens intresse. Något som också var en viktig del i arbetet med dokumentationen på denna förskola var just reflektionerna, antingen pedagogerna gjorde dem med andra pedagoger eller med barnen.

5

Innehåll

1. Inledning ... 7

1.1 Reggio Emilias spridning till Sverige ... 7

2. Syfte och frågeställningar ... 9

3. Litteraturgenomgång ... 10

3.1 Dokumentation i förskolan i historisk belysning ...10

3.2 Projekt med anknytning till Reggio Emilia-filosofin ...12

4. Metod ... 14 4.1 Metodval ...14 4.1.1. Intervjuer ... 14 4.2 Urval ...15 4.3 Genomförande ...16 4.4 Forskningsetiska överväganden ...17 5. Resultat ... 18

5.1 Pedagogers arbete med dokumentation ...18

5.2 Pedagogernas användning av dokumentation ...19

5.3 Dokumentation för utveckling av verksamheten ...21

5.4 Sammanfattning och slutsats ...24

6. Diskussion ... 26

Referenser ... 28

Böcker: ...28

Elektroniska Källor ...29

7

1. Inledning

Dokumentation i förskolan är ett område i den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) som började träda i kraft 1 juli 2011 där förskollärare blivit ålagda att ansvara för

dokumentation av verksamheten. Vissa pedagoger anser att det uppstår stress av att dokumentera och att det tar för mycket av deras tid (TV 4 News Mill, 2013) vilket gjort oss nyfikna på att ta reda på vad dokumentationen används till och hur förskollärarna arbetar med dokumentation.

I den reviderade läroplanen nämns inte pedagogisk dokumentation utan enbart dokumentation där det har lagts till ett helt nytt kapitel som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling genom kontinuerlig och systematisk dokumentation. Där står bland annat att ”Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande” (Skolverket, 2010:14).

1.1 Reggio Emilias spridning till Sverige

Reggio Emilia-filosofin handlar om att synliggöra barnets läroprocesser där de finns möjlighet till att skapa och bygga upp kunskap med hjälp av omvärlden (Lenz Taguchi, 2000).

Begreppet pedagogisk dokumentation utgår från det sätt som utvecklats kring dokumentation inom förskolor i staden Reggio Emilia i Italien (Dahlberg, Moss & Pence, 2002). Sverige, så som många andra länder, har inspirerats av Reggio Emilias sätt att arbeta, det har gjorts många

projekt och seminarium kring Reggio Emilias sätt att arbeta där det har funnits många kopplingar

mellan Sverige och Reggio Emilia.Pedagoger från olika förskolor i Sverige har åkt till staden

Reggio Emilia och fått ta del av deras kunskap kring deras arbetssätt och människor från Reggio Emilia har kommit till Sverige och föreläst och delat med sig av sina idéer och kunskaper. Det här har lett till att Sverige blivit intresserade av deras sätt att arbeta (a a).

Lenz Taguchi (2000) pratar om att Sverige inte kan efterlikna Reggio Emilias verksamhet eftersom det finns för stora kulturella skillnader när det gäller yrkesroller och annat, men hon nämner att man i stor utsträckning kan efterlikna den förankring och kommunikation när det gäller arbetet kring utbildning av barn som finns i Reggio Emilia.

Enligt Whener-Godée (2010) har vi i Sverige använt oss av utvecklingspsykologiska

dokumentationer vilket betyder att pedagoger försöker hitta det normala och allmänna barnet i en speciell ålder och barnets förhållande till den utvecklingsnivån i den åldern, medan pedagogerna

8

i Reggio Emilia försöker förstå vad som händer i verksamheten och det pedagogiska arbetet, utan att ha förutfattade meningar och normer om vad barn är kapabla till (Dahlberg m fl, 2002).

Arbete med pedagogisk dokumentation som verktyg fokuseras av Skolverket (Palmer, 2012) som ett sätt att arbeta med dokumentation i svenska förskolor. Pedagogisk dokumentation handlar i första hand om att försöka se och förstå vad som pågår i det pedagogiska arbetet och vad barnet har kapacitet för utan att man har någon redan bestämd ram av förväntningar och normer (Dahlberg, Moss & Pence, 2002). För att dokumentationen ska bli pedagogisk krävs det att det samtalas och delas tankar med andra: tillsammans med barn, andra vuxna eller vuxna med barn. Dokumentationen blir inte pedagogisk förrän den sätts in i en pedagogisk kontext (Whener-Godée, 2010).

Vi valde att utföra denna studie eftersom det är viktigt att lyfta fram förskollärares arbete med dokumentation och diskutera hur en problematisering av detta kan bidra till utveckling av förskolors verksamhet, på grund av den stress förskollärare kan känna kring dokumentation och den bakgrund av de tankesätt som återfinns inom Reggio Emilia.

9

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna undersökning är att undersöka om, och i så fall hur förskollärare använder sig av dokumentation för verksamhetsutveckling i förskolan.

Våra frågeställningar är följande:

 Hur arbetar pedagogerna med dokumentation?

 Vad används dokumentation till?

10

3. Litteraturgenomgång

I detta kapitel kommer vi att ta upp tidigare forskning kring dokumentation och Reggio Emilias arbetssätt. Vi har tagit del av tre avhandlingar där en är professor, en lektor och en forskare och en del böcker där forskare och författare skriver om dokumentation och olika projekt inom ämnet. Det finns mycket skrivet om förskolans historia, men inte så mycket om observations- och dokumentationsarbete (Lenz Taguchi, 2000). Därför har vi valt att börja med att berätta om

hur dokumentationi Sverige har utvecklats under 1900-talet.

3.1 Dokumentation i förskolan i historisk belysning

Mellan 1930 och sent 1990-tal fick barnobservationer och annat dokumentationsarbete en betydelsefull plats inom den svenska förskolan. Doktor Elsa Köhler hade en vision under 1930-talet där hon talade om att pedagoger själva skulle utforma observations- och

dokumentationspraktiker för att de skulle kunna utveckla den egna pedagogiska verksamheten. Men det var först under senare delen av 1900-talet som Köhlers vision förverkligades (Lenz Taguchi, 2000). Lenz Taguchi nämner att det är i dokumentationsarbetet med barns tänkande och lärande och speciellt i arbetet med pedagogisk dokumentation som hon har sett att pedagoger i dagsläget observerar och dokumenterar i syfte att förändra och utveckla verksamheten (Lenz Taguchi, 2000).

I synen på barnet under 1970- och 1980-talet i arbetet med att observera barn och använda sig av olika former av dokumentationsarbete framstår en komplex bild där talet om barnet förändrats. Bortsett från vilken teori eller förklaringsmodell som används var syftet att observationen skulle leda till en åtgärd och det var barnet som skulle åtgärdas, det användes bland annat

personlighets- och socialpsykologiska förklaringsmodeller. Lenz Taguchi hävdar vidare att det som syntes av barnet i observationen skulle kunna vara en åtgärd av pedagogens arbetssätt, pedagogens förhållningssätt och den pedagogiska praktiken, men detta låg utanför de synsätt som fanns då (Lenz Taguchi, 2000).

11

Lenz Taguchi (2000) nämner att det generellt har ändrats fokus i användandet av observation och dokumentation under slutet av 1990-talet. Från att i första hand vara till för korrigeringar och normaliseringar, till att bli ett verktyg för kontroll och utvärdering, även för att följa barns

lärande och barns läroprocesser. Lenz Taguchi hävdar att det tidigare sättet fortfarande används i viss utsträckning när det kommer till olika former av funktionshinder.

Olika former av observationstekniker ökade avsevärt under 1990-talet för att användas som ett underlag för utvärdering. Förskolor fick i uppdrag att genomföra komplexa metoder för

utvärdering, dessa metoder kunde bestå av olika typer av observationstekniker. I senare skrivna texter angående utvärdering försöker man att integrera idén kring utvärderingsmetodernas likställighet där det finns ett kontinuerligt förändrings - och utvecklingsarbete (Lenz Taguchi, 2000).

Mellan 1990-talet och 2000-talet blev den konstruktivistiska pedagogiken attraktiv, förskolor började använda sig av exempelvis Reggio Emilia- filosofin där de själva skapar och bygger upp kunskap i samverkan med omvärlden. Reggio Emilia handlar om att synliggöra barnets

läroprocesser (Lenz Taguchi, 2000).

I sin bok Emancipation och motstånd nämner Lenz Taguchi (2000) vilken snabb utveckling olika dokumentationsformer fick under slutet av 1900-talet. Hon anser att detta blev intressant när det sattes i samband med förskolans historia, där observationer av barn varit en allmän företeelse, dock dömdes dessa företeelser ut i en rad texter och även av en stor del praktiserande pedagoger under 1970-talet.

I sin avhandling skriver Bjervås (2011), där hon hänvisar till Sheridan och Pramling Samuelsson (2009), att synen på barns lärande och utveckling har gått igenom en förändring i förskolan vilket hon menar kan betyda att istället för att tala om observationer så talas det om

dokumentationer. Dock har observationen en viktig del kvar i dokumentationerna.

Alnervik (2013) anser barnets intresse vara en avgörande del för att man ska jobba vidare med det fortsatta pedagogiska arbetet. Barnets intresse skulle bedöma när arbetet skulle föras vidare och vad som kunde behöva utökas inom ämnesområdet. Detta krävde en väl strukturerad planering, ansågs det. Förberedelser av miljö och material skulle vara till hjälp för förskolepersonalen vid de tillfällen när barnen visade intresse för de olika materialen,

12

en noggrann planering skulle det inte finnas några mål för vad barnen skulle lära sig. Enligt Barnstugeutredningen från år 1972 betyder planeringen av den pedagogiska verksamheten att pedagogerna skulle erbjuda barnen möjligheter att observera, beskriva och kommunicera kring det som är av intresse för barnen, genom miljö och material.

Alnervik (2013) nämner i sin avhandling, där hon hänvisar till Grieshaber och Hatch (2003), att det främst är Gunilla Dahlberg som skapat teorier kring pedagogisk dokumentation. Dahlberg präglade begreppet Pedagogisk dokumentation redan 1986/1987 efter att hon rest till Reggio Emilia och besökt deras förskolor. I sällskap med Hillevi Lenz Taguchi utvecklade Dahlberg en pedagogisk filosofi kring begreppet pedagogisk dokumentation och detta skedde under 1990-talet. Dahlberg och Lenz Taguchi berättar i Alnerviks avhandling om en vision om en omskapad praktik där pedagogisk dokumentation är förutsättningen för en utforskande arbetsform som de ville införa i den svenska förskolan (Alnervik, 2013).

3.2 Projekt med anknytning till Reggio Emilia-filosofin

Reggio Emilia, även kallad AREA-gruppen, som bestod av barnomsorgschefer, forskare, barnomsorgsassistenter et cetera. (AREA- gruppen 1993, s.5). År 1988 möttes gruppen i Stockholm för att diskutera varför det var så många svenska pedagoger som lockats av den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia. Gruppen gjorde besök i Reggio Emilia och startade upp seminarier kring erfarenheter som de fått från sina resor (Alnervik, 2013). Alnervik (2013) menar att gruppens syfte var att observationsarbetet i förskolan skulle bli annorlunda och efterlikna de sätt på vilka dokumentationsarbetet genomfördes på förskolorna i Reggio Emilia. Det pågick senare ett projekt under 1990-talet som hette Stockholmsprojektet (Colliander, Stråhle och Wehner- Godée, 2010). Detta projekt startades för att det skulle påbörjas ett samarbete mellan förskolor som använde sig av och var intresserade av Reggio Emilia-pedagogiken och för att de här förskolorna skulle kunna bolla tankar och få syn på sitt eget arbetssätt, idéer och mål för förskolans verksamhet. Under inledningen av projektet hölls en vecka med studiebesök, föreläsningar och diskussioner i staden Reggio Emilia i Italien (Colliander, Stråhle och Wehner- Godée, 2010).

13

Några år efter Stockholmsprojektet påbörjades ett uppföljningsarbete som hette ”Rummet”. Projektet var en sammankoppling av två olika projekt, ett utvecklingsprojekt och ett

praktikorienterat forskningsprojekt, och detta arbete hölls vid Stockholms Lärarhögskola som vid denna tid samarbetade med bland annat Reggio Emiliainstitutet i Stockholm. Genom detta

projekt var syftet att fördjupa och utveckla forskningen och den pedagogiska praktiken när det kommer till små barns lärande. Man ville också skapa ett forum där pedagoger och forskare kunde tillföra nya kunskaper angående vad små barn utforskar. Denna forskning skulle ha betydelse för både förskolor och lärarutbildningen (Pedagogik i en föränderlig omvärld - Stockholmsprojektet).

14

4. Metod

I det här kapitlet kommer vi att beskriva vilka metoder vi använt oss av för att samla in det empiriska materialet som vi behövde för att kunna besvara studiens frågeställningar. Vi kommer att ta upp bland annat varför vi valde semistrukturerade intervjuer och ge en kort beskrivning av pedagogerna på den utvalda förskolan.

4.1 Metodval

I en kvalitativ undersökning är det den intervjuades och forskarnas erfarenheter och tankar som är det viktigaste när det gäller datainsamlingen. Det centrala är att få fram väsentliga variationer i materialet (Ryen, 2004). En kvalitativ metod med inriktning av semistrukturerade intervjuer bestämdes passa bra till vår studie.

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod där vi fokuserar på semistrukturerade

intervjuer. Via en semistrukturerad intervju används en lista med färdiga frågor eller ämnen som ska beröras och besvaras. Dock tillåts informanten att vara flexibel när det gäller ordningen på frågorna, vilket kan leda till att den intervjuade får chansen att utveckla sina idéer och få lov att beskriva idéer mer djupgående. Svaren blir öppna och tyngden ligger på den intervjuades tankar och synpunkter (Denscombe, 2009, Patel & Davidsson, 2011). Genom att forskaren möter den intervjuade ansikte mot ansikte minskar antalet bortfall, vilket kan hända om man istället valt att

använda sig av frågeformulär, då det alltid finns någon som inte vill svara på enkäter (Larsen,

2009).

Vi valde att inte använda enkäter för det passar inte så bra om man vill ta reda på människors enskilda erfarenheter och tankar. Vi kan då inte följa upp med följdfrågor efter hand som vi ställer en fråga (Wallén, 1996).

4.1.1. Intervjuer

Vi har valt att ha semistrukturerade intervjuer för vi vill ta reda på vad pedagogerna tycker utan att vi ska styra svaren. Pedagogen ska få tala fritt om sina erfarenheter och tolkningar. Därför

15

leder vi den intervjuade i frågorna och därefter gör vi små inhopp med följdfrågor så den intervjuade känner att vi lyssnar och är fokuserade på samtalet.

Vi har valt att spela in intervjuerna så att vi kan koncentrera oss på själva intervjun när vi utför den, så att det inte förekommer störmoment när vi till exempel gör anteckningar eller observerar kroppsspråket och mimiken på den vi intervjuar. Dalen (2008) och Larsen (2009) resonerar båda två om ljudinspelningens fördelar i en intervju. Genom att spela in intervjun får samtalet mer flyt och den som intervjuar kan koncentrera sig på nuet och även på hur den intervjuades kroppsspråk och ansiktsuttryck ser ut. Den intervjuades egna ord kan även få mer tyngd som bidrar till större trovärdighet och att det blir mer personligt.

4.2 Urval

Som vi tidigare nämnt är vår studie utförd på en förskola. Förskolan ligger i södra Sverige och har barn i åldrarna 1-6 år. Verksamheten är ett föräldrakooperativ som är Reggio Emilia- inspirerat. Dessförinnan har vi varit i kontakt med förskolan ett par gånger. Därför finns det redan en relation till en del av de pedagoger som är medverkande i studien. Vi valde att använda oss av den här förskolan eftersom den är Reggio Emilia- inspirerad och även för den tidigare relationen vi har med dem. Innan vi pratade mer med förskolan hade vi bestämt att vi ville göra sex intervjuer vilket lämpade sig bra eftersom det är sex pedagoger som arbetar på förskolan. Vi anser att antalet intervjuer är lagom eftersom det tar mycket tid att bearbeta materialet och genomföra intervjuerna, men samtidigt måste det insamlade materialet vara av kvalitet så det finns tillräckligt med underlag för vidare analys och tolkning (Dalen, 2008). Pedagogerna som vi intervjuat är alla kvinnor, i åldrarna 30-60.

Vi har valt att kalla dem vi intervjuat för pedagog 1, pedagog 2 och så vidare för att kunna skydda deras identiteter.

 Pedagog 1 har arbetat på förskolan i en vecka (vid intervjutillfället), är utbildad förskollärare och har arbetat inom yrket i cirka 11 år.

 Pedagog 2 har arbetat på förskolan i 7 år och arbetat med yrket i 7 år. Hon är utbildad

lärare i årskurs 1-7 och barnskötare.

 Pedagog 3 har arbetat på förskolan i 10 år och inom yrket i 13 år. Hon har en

lärarutbildning som hon genomgått i sitt hemland.

 Pedagog 4 arbetar som vikarie på förskolan och är utbildad barnskötare. Hon har inte

16

 Pedagog 5 är utbildad förskollärare och har jobbat på förskolan i ungefär 10 månader.

Inom yrket har hon jobbat i 17 år.

 Pedagog 6 har arbetat på förskolan i 4 år och jobbat inom yrket i 36 år. Hon är utbildad

förskollärare.

4.3 Genomförande

I detta avsnitt kommer vi beskriva hur vi gick till väga när vi valde förskola och

intervjupersoner. Vi kommer även redogöra för hur processen gick till vid genomförandet av våra intervjuer.

Under intervjun ville vi ha några frågor att utgå ifrån, därför valde vi att strukturera upp ett antal frågor. Under intervjuns gång ställde vi frågorna med hjälp av följdfrågor utifrån vad de

intervjuade svarade (Våra intervjufrågor finns i bilaga 1). Vi fokuserade på att ha frågor som var kopplade till vårt syfte och frågeställningar. Vi tog kontakt med förskolechefen för att få besked om hur många av personalen som var intresserade av att medverka i vår undersökning samt även boka dag och tid för intervjuerna. Pedagogerna hade fått information om att det skulle handla om dokumentation. När vi kom till förskolan och skulle utföra intervjuerna kallade vi in dem en och en och berättade kort om vårt syfte och vad det skulle handla om. I början av varje intervju berättade vi för dem att de kommer att vara anonyma. Vi frågade även om det gick bra att vi spelade in intervjun på en diktafon och förklarade att ljudinspelningarna enbart var till för oss för att underlätta vid vidare arbete av studien. Vi började med frågorna och den intervjuade pratade fritt angående frågan medan vi naturligt stack in följdfrågor för att utveckla svaren och visa lyhördhet.

Under alla intervjuer vi utförde var vi båda två delaktiga och vi turades om att ställa frågorna på ett ledigt sätt. Intervjuerna varade i ungefär 30 minuter och utfördes i förskolans personalrum för att vi inte skulle bli störda.

Vid ett senare tillfälle analyserade vi svaren. Vi började med att skriva rent intervjuerna på en dator och skrev sedan ut det till pappersform. Efter det satt vi tillsammans och klippte ut svaren och placerade dem i olika högar som vi sedan satte rubriker på. Vi sorterade alla högar för att få fram de övergripande rubrikerna som vi använt oss av när vi skrivit och analyserat vårt material.

Som forskare måste man systematiskt gå igenom sitt material för att redogöra för vad

materialet egentligen handlar om, det gäller att kategorisera materialet på rätt sätt för att man ska kunna förstå innehållet bättre (Dalen, 2008).

17

4.4 Forskningsetiska överväganden

Under insamlingen av vårt material har vi tagit hänsyn till vissa överväganden. När vi utförde våra intervjuer förklarade vi för dem som blev intervjuade att deras namn eller annat inte kommer kunna kopplas till deras identitet. När det sker en anonymisering förutsätter detta att kopplingen mellan materialet och personen inte går att koppla samman med vilket menas att obehöriga inte kan spåra personens uttalanden som nämnts i studien (Hermerén, 2013).

Vi har informerat de intervjuade att det är frivilligt att delta och att det som sagts under intervjuerna enbart kommer att vara med i vår studie. Informanterna har även rätt till att avbryta sin medverkan i studien om så önskas. Vi var tvungna att få ett godkännande av våra

informanter, då de har rätt att bestämma under vilka villkor de vill delta (Vetenskapsrådet, 2002). För att visa respekt för våra informanter frågade vi var och en om det gick bra att vi spelade in intervjuerna med en diktafon. Vi berättade även att när arbetet är färdigt kommer de har

möjlighet att kunna ta del av studien eftersom vi kommer lämna ett exemplar till förskolan och även att arbetet kommer läggas upp på nätet på en sida som heter MUEP, som är kopplad till Malmö högskola. Under studiens gång har vi tagit hänsyn till vetenskapsrådets fyra krav som är: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

18

5. Resultat

I detta kapitel ska vi presentera de resultat vi fått fram genom våra intervjuer samt analysera materialet. Vi kommer att fokusera på vad förskollärarna från våra intervjuer uttryckt sig om angående pedagogisk dokumentation och om den används för att förbättra verksamheten. Vi kommer sedan att knyta samman vår empiri med relevant litteratur och koppla det till vårt syfte och frågeställningar.

5.1 Pedagogers arbete med dokumentation

Genom våra intervjuer redogjorde pedagogerna för olika sätt att dokumentera med olika sorters material. De nämnde portfoliepärmar, hänga upp dokumentationer på väggarna, digitalram, anteckningar, ljudinspelning, filmkamera och foto. Enligt pedagogerna var det foto med digitalkamera eller mobilkamera som användes mest samt anteckningar där de poängterade att ett anteckningsblock alltid bör finnas till hands, likaså en digitalkamera. Dock nämndes det att digitalkameran inte alltid fanns till hands, därför har de kommit överens om på förskolan att det är tillåtet att använda sig av mobiltelefonens kamera.

Pedagogerna berättar att de dokumenterar så fort de ser någonting som de tycker är av värde. De poängterar att det lätt kan bli överflödigt med bilder och att de förlorar meningen med

dokumentationen, istället försöker de alltid ha ett fast mål och syfte med allt de dokumenterar. Det kan därför variera hur ofta de dokumenterar. Det kan vara allt från tre gånger om dagen till tre gånger i veckan.

När vi frågade pedagogerna hur de gör när de dokumenterar, nämner de olika alternativ. Oftast fotograferar pedagogerna barnens aktiviteter och samtidigt antecknar de händelsen. Några andra sätt är att de hänger upp dokumentationer på väggarna och låter dem vara tillgängliga för föräldrar, barn och pedagoger.

Genom att hänga upp dokumentationerna på väggarna skapas möjligheter för barnen att få reflektera över bilderna och lärandet. Det kan dyka upp nya frågor och skapa vägar till nya projekt utifrån barnens intresse (Pedagog 1).

Personalen på förskolan försöker även att använda sig av filmkamera då de tycker det är väldigt praktiskt. En pedagog nämner att de då kan ställa filmkameran någonstans, sen kan de sätta sig

19

ner med barnen och vara med dem i nuet och de behöver inte heller skriva så mycket. Då får de samtidigt reflektera med barnen medan de sitter med dem och ställa frågor som kan leda till utveckling av aktiviteten. Pedagogerna berättar att verksamheten inte har tillgång till så många filmkameror på grund av ekonomiska skäl, vilket leder till att de inte alltid är tillgängliga. Detta är något förskolan vill förbättra. En av pedagogerna säger dock att det krävs mycket tid till att bearbeta filmklippen. Det kan också vara brist på datorkunskap, vilket leder till att det läggs onödig tid till att fundera ut hur saker och ting fungerar.

Något som finns kvar på förskolan är portfoliopärmar, men de använder dem inte på samma sätt som förr. Förr satte pedagogerna in allt som gjordes av barnen och de skrev kommentarer till bilderna. Där fanns inga av barnens egna reflektioner, vilket ledde till att det barnen gjorde på bilderna inte stämde överens med kommentarerna. Det blev pedagogens tolkningar av det istället för barnets och det blev då inte barnens tankar. Nu har verksamheten ändrat detta sätt, nu sätter pedagogerna in foton och skriver tillsammans med barnen. Pedagogerna ställer frågor till dem och försöker få fram vad deras tankar är och hur de resonerar kring sitt lärande. De låter barnen berätta sin historia och sina tankar om vad de gjorde på bilden. Barnen kan även själva få skriva om de har kunskapen till det. I portfolion sätter de även in barnens teckningar. Boken är till för barnen, pedagogerna nämner att barnen är väldigt stolta över sin portfolio, då det är något de har skapat. Portfolion blir som ett minne av deras tid på förskolan som de sedan får ta med sig hem och visa för andra. Portfoliopärmen används också under utvecklingssamtalen.

Portfoliopärmarna är en form av de olika dokumentationsformerna som förskolan använder sig av där de samlas olika alster som barnet gjort och även barnets reflektioner och tankar, hur de resonerar kring sitt lärande. Portfoliopärmarna kan användas för att barnet och föräldrarna ska kunna gå tillbaka och se på barnets utveckling. Enligt Alnervik (2013) är portfoliopärmar en dokumentationsform där syftet är att kontrollera barnets utveckling och se vad barnet ska sträva efter och hur barnet behöver utvecklas för att kunna nå sina strävansmål på bästa sätt. När pedagogerna på förskolan använder portfoliopärmarna med barnen ges barnen möjlighet att utveckla sin förmåga att beskriva sina upplevelser, erfarenheter och tankegångar genom att kommunicera med hjälp av ord (Skolverket, 2010).

5.2 Pedagogernas användning av dokumentation

Pedagogerna säger att de använder pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att kunna synliggöra barnets läroprocess, genom att exempelvis sätta upp dokumentationerna på väggarna och sedan reflektera över vad de skulle kunna gå vidare med. Personalen på förskolan berättar att

20

de har arbetat med pedagogisk dokumentation väldigt länge. Men efter att de gått en kurs om hur pedagoger arbetar med pedagogisk dokumentation väcktes nya tankar. Ett av förskolechefens ansvar är att personalen får den kompetensutveckling som behövs för att de ska kunna utföra sina uppgifter professionellt och detta är något som bör ske kontinuerligt (Skolverket, 2010).

Innan utbildningen var det enbart dokumentationer med lite reflektion, men nu sker det mer läsningar av dokumentationerna vilket bidrar till att det blir en pedagogisk dokumentation (Pedagog 1).

Pedagogerna berättar att det skiljde sig från hur de nu gör dokumentationer och reflektioner. Innan kunde pedagogerna ta ett foto på barnen när de gjorde någonting, och sedan antingen i slutet på dagen eller på sin planeringstid sitta och reflektera själv och sätta in fotot i

barnets/barnens portfoliopärm och skriva någon kommentar till bilden. Men förskolan försöker nu ändra sitt sätt att både göra pedagogiska dokumentationer och att reflektera. De försöker göra sina reflektioner och läsningar tillsammans med andra pedagoger och när det finns chans till det sitter de direkt med barnen och reflekterar medan de dokumenterar. Pedagog 2 säger att detta sätt att arbeta är mycket mer givande och roligt. Hon säger att hon verkligen kan se syftet med att dokumentera. Genom att pedagogerna dokumenterar det barnen gör, ser de barnets intresse. Pedagog 2 nämner även att hon tydligt kan se att det nya sättet att reflektera bidrar till utveckling

av verksamheten. Pedagog 6 berättar hur deras arbetssätt har förändrats.

Så som vi dokumenterat tidigare har det varit mer så att man tagit en bild sedan gjort sin egen tolkning och sen kopplat det till läroplanens mål. Så det var inte alls med andra pedagoger eller med barnen (Pedagog 6).

Hon berättar vidare hur pedagogerna har ändrat sitt sätt att dokumentera och reflektera. När de tagit en bild sätter de sig ner tillsammans med barnen och reflekterar så barnens egna reflektioner och tankar synliggörs. Pedagog 6 anser att detta sätt gör det mer rättvist för barnen då det är deras visioner av händelserna som kommer fram, inte pedagogernas. Hon nämner att det lätt kunde bli fel när pedagogerna skrev sina egna ord på händelserna utan att barnen satt bredvid eftersom det då blev pedagogernas tolkningar och inte barnens. Pedagog 5 berättade om en händelse som skett under en måltid på förskolan.

21

Jag och tre eller fyra barn satt vid matbordet och skulle äta. Då börjar ett av barnen lägga besticken på tallriken, ute på kanten så besticken började gunga upp och ner. Sen ledde det till att vi gjorde ett temaarbete som handlade om balans, så från det lilla blev det något stort (Pedagog 5).

Åberg och Lenz Taguchi (2005) berättar i sin bok Lyssnandets pedagogik att barnen inte ska ha ansvar för att organisera ett arbete men däremot kan pedagogerna ta idéer från barnen och göra det till ett fortsatt arbete där barnen blir utmanade (2005). Genom reflektioner med barnen bygger pedagogerna på förskolan vidare på deras intresse vilket kan leda till temaarbeten utifrån det barnen tycker är roligt. Pedagog 5 nämner även att genom både pedagogers och barns reflektioner kring dokumentationerna kan man se vad som behöver ändras eller utvecklas vilket är ett jättebra sätt för att förändra verksamheten till att bli bättre och bättre. Genom att

pedagogerna på förskolan har ändrat sitt sätt att använda dokumentationerna gynnar det verksamheten.

5.3 Dokumentation för utveckling av verksamheten

Vi ställer sedan frågan till pedagogerna, vem de dokumenterar för? Då svarar alla att de

dokumenterar för verksamheten, barnen och sig själva. När det gäller barnen svarar pedagogerna att de dokumenterar för barnens skull för att kunna se deras utveckling och lärande samt se vad som kan utvecklas vidare.

Pedagog 1 nämner att genom reflektioner tillsammans med barnen utvecklar de sitt språk och minne, eftersom man samtalar och startar en diskussion med barnet, vilket leder till att de får chans att förbättra sig språkligt. Genom att reflektera kan barnet få minnesbilder som de kan återberätta i andra situationer.

Eftersom förskolan är Reggio Emilia-inspirerad utgår pedagogerna mycket från barnens intresse, från att de ser att barnen leker med lera och kavlar kan det leda till något helt annat. Detta är något Alnervik nämner där hon berättar att det barnen visar intresse för är en avgörande del för att pedagogerna och barnen ska kunna jobba vidare med det fortsatta pedagogiska arbetet. Barnens intresse ska ligga till grund för vad som behövs införskaffas eller utökas inom det ämnesområdet (Alnervik, 2013). Detta är någonting Pedagog 3 nämner, där hon berättar att man kan gå tillbaka och se vad som hände och vad som behövdes utvecklas, göras annorlunda och ta till sig det barnen visat intresse för. Hon menar att det alltid är bra att gå tillbaka och reflektera

22

över det man gjort tidigare. Genom att lyssna på barnen och utveckla deras idéer i det fortsatta arbetet leder det till att barnen blir utmanade i sin vidare utveckling (Åberg och Lenz Taguchi, 2005). Eftersom pedagogerna lyssnar och tar till sig det barnen säger och gör, men även visar intresse för så utvecklas verksamheten vilket även pedagogerna också anser att den gör. Under dokumentationen kan pedagogerna få syn på att barnen till exempel inte är så intresserade av just leran utan de olika ljud som uppstår med kavlarna. En uppmärksam pedagog kan lägga märke till detta och skapa nya situationer och fortsätta på temat ljud – eftersom det var det som var av intresse för barnen (Pedagog 6).

Genom att reflektera med barnen direkt sparar man mycket tid, vilket leder till att det blir mindre stressigt för då behöver man inte sitta själv sen (Pedagog 5).

Det framgår även att pedagogerna reflekterar tillsammans vilket hjälper dem att spara tid och få nya tankar. De tycker detta är ett bra sätt när de ska utveckla verksamheten. Genom att de uppmärksammar varandras tankar och idéer skapas mer gemenskap mellan förskolans personal.

Genom att diskutera med andra blir förskolans personalinspirerade till nya sätt att arbeta, de kan

få förslag på mer material som de kan arbeta med. Som Alnervik (2013) nämner i sin avhandling innebär lyssnandet dels att man lyssnar dels att barnet och pedagogen lär sig att berätta när man

reflekterar tillsammans eftersom vi lär oss när vi delar med oss av våra tankar och idéer. Genom

att få vara med och berätta så lyfts det individuella barnet fram och får känna sig delaktig, vilket gynnar barnets självkänsla och identitet.

Dokumentationen är även ett hjälpmedel för pedagogerna eftersom de kan gå tillbaka och se och tänka på vad de gjort och vad de kunnat har gjort annorlunda, vilket är bra för verksamheten för då kan det vara lättare att se vilka förändringar som måste göras för att barnen ska utvecklas på bästa sätt.

Man ser och kan reflektera och gå tillbaka och tänka till exempel hur gjorde jag där?, hur tänkte jag där?, hur tänkte dom där?, hur kunde jag gjort istället?”. Det är alltid bra att gå tillbaka och se (Pedagog 3).

Ett exempel är att om man berättar en saga om drakar och sedan ber barnen rita vars sin drake, kan det finnas de barn som säger att de inte kan rita en drake. Då kan pedagogen försöka förklara att det inte finns något som är rätt och fel utan det är barnens egna drakar och de kan se ut hur

23

som helst. Men med hjälp av den reflektionen som pedagogen gör vid ett annat tillfälle kan det dyka upp idéer på hur man kunde gjort annorlunda. I detta fall kunde pedagogen istället visat bilder eller visat en figur av en drake, eftersom barnen ibland behöver konkreta föremål som hjälper dem vidare. Det är kanske inte alla som vet vad en drake är eller hur den ser ut.

Pedagogerna poängterar även att det är bra att kunna se sin egen utveckling och se hur man själv agerar i vissa situationer och då blir till exempel filmkameran ett bra hjälpmedel. Där kan

pedagogen granska både sig själv och andra pedagoger. Därför kan det vara väldigt bra att arbeta med en annan pedagog när man dokumenterar för det gör det lättare att utvärdera varandra, se vad som behövs förändras och vad som är positivt i det pedagogen gör.

Vi fick lära oss på kursen vi gick att det kan vara bra att lämna över

dokumentationer till barnens föräldrar. Så de kan sitta hemma med sina barn och reflektera. Då uppstår det kanske nya frågor och tankar (Pedagog 5).

Pedagogerna tycker att det är viktigt att låta föräldrarna vara involverade i det barnen gör och eftersom förskolan är föräldrakooperativ innebär det att föräldrarna har mer ansvar och är delaktiga i verksamheten.

Förskolans personal använder sig av sina dokumentationer och reflektioner när de har samtal med barnens föräldrar. De har valt att gå ifrån individuella utvecklingsplaner och använder sig istället av dokumentationer som barnen har varit delaktig i. Det här arbetssättet är något pedagogerna anser är väldigt roligt och spännande.

En av de intervjuade berättar att på hennes förra arbetsplats hade de mest dokumenterat för att de var tvungna att göra det. Så hon upplevde att det blev en börda och hon ansåg att hon förlorade glädjen i det och dess syfte. Enligt läroplanen för förskolan (2010) är utvärderingens syfte att få kunskap om förskolans kvalitet, verksamhetens innehåll och hur den utförs. Så att varje barn kan utvecklas och de kan ge barn de bästa möjligheterna för deras utveckling och lärande

(Skolverket, 2010). Men nu när Pedagog 1 arbetar på denna förskola tycker hon att det är en positiv förändring.

Nu känner jag att man kan få hjälp av dokumentationen och det finns en mening med att dokumentera (Pedagog 1).

24

5.4 Sammanfattning och slutsats

I den här delen kommer vi diskutera de slutsatser vi har kommit fram till utifrån våra frågeställningar och vårt syfte i relation till den litteratur vi läst.

Genom våra intervjuer med personalen på förskolan har vi kommit fram till att de använder sig av ett antal olika metoder för att dokumentera. Bland annat använder de sig av att fotografera barnens aktiviteter, anteckna och samtala med barnen. Dokumentationerna sätts då antingen in i portfoliepärmarna som förskolan har eller på väggarna så de är synliga för alla. Reflektera är en viktig del, att reflektera direkt med barnen, att reflektera efteråt med andra pedagoger och att reflektera själv. En dokumentation är inte färdig genom att bara skriva ner eller ta ett foto. Om personalen på förskolan inte utvecklar det vidare blir det bara en samling av händelser som det inte görs någonting med. Om det ska leda arbetet framåt måste personalen gå steget längre. Vi måste använda våra reflektioner när vi ska utmana barnens tankar. Det är reflektionen som är grunden för arbetets utveckling (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Det vi kommit fram till är att reflektionen är en stor och viktig del på förskolan då den hjälper förskolan att utvecklas och även att barnets inflytande får vara med då de är delaktiga i utvecklingen. Pedagogerna poängterar även att genom reflektion och samtal om dokumentationerna kan de få syn på saker de kan förändra. Den är till hjälp för att förbättra arbetets kvalité. Pedagogisk dokumentation är en

metod för att synliggöra det egna arbetet i förskolan (Lenz Taguchi 2000).

När det gäller vad dokumentationerna används till på förskolan har pedagogerna sagt att det används bland annat när de har samtal med föräldrar. Förskolan använder sig inte av IUP-samtal utan istället dokumentationer som rör barnen. Hillevi Lenz Taguchi (2000) hävdar att pedagogisk dokumentation är ett gemensamt reflektionsdokument mellan pedagoger-barn- och familj. Därför lämpar det sig bra att använda sig av just dokumentationer under samtalen med föräldrarna. Åberg och Lenz Taguchi (2005) berättar i boken Lyssnandets pedagogik att pedagoger inte kan ge barnen ansvar för att planera och organisera ett arbete utan de är något pedagogerna måste ha hand om. Däremot kan pedagogerna ta barnens idéer och omsätta det till ett pedagogiskt arbete för att barnen ska kunna blir utmanade i sitt fortsatta lärande. Ett tydligt exempel på detta är något som vi nämnt tidigare i arbetet. Exemplet är situationen vid matbordet, där några barn började balansera med besticken. Pedagogerna berättar att de använder den pedagogiska

dokumentationen till att utveckla nya arbeten där barnens intresse är grundaren. Barnens intresse är en viktig del i Reggio Emilias sätt att arbeta med dokumentation, detta är något vi anser är bra

25

då det kan leda till att det blir roligare för barnen, om barnen har roligt så ökar möjligheten till att de lär sig mer.

Ett konstaterande som vi gjort utifrån pedagogernas berättelser är att genom pedagogisk dokumentation kan föräldrar lättare bli insatta i det barnen gör och lärt sig. Genom att exempelvis sätta upp dokumentationerna på väggarna, blir verksamheten mer tillgänglig för föräldrarna. Föräldrarna får en chans att titta i verksamheten och lyssna på barnet och då väcks det nyfikenhet hos föräldrarna, vilket kan leda till nya frågor. Då blir det inte de vanliga frågorna som en förälder frågar som till exempel vilken mat de har ätit idag, vilket egentligen inte är så spännande att veta. Med hjälp av dokumentationerna som är upphängda på väggarna väcks det nyfikenhet i vad barnet faktiskt gjort och tänkt i olika sammanhang. (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Med detta menar vi att genom upphängda dokumentationer på väggarna blir

verksamheten framhävd, genom detta blir det synligt att det är barnens som formar verksamheten utefter vad de tycker är roligt och intressant.

Något vi fått fram genom våra intervjuer är att pedagoger behöver gå kurser som håller dem uppdaterade med nyare forskning och utveckla sin kompetens så att verksamheten kan bli bättre och utvecklas vilket är viktigt för barnens skull. Utvecklas verksamheten så har barnen bättre möjligheter till att utvecklas. Vilket vi kan koppla till Colliander, Stråhle och Wehner- Godée (2010) där de berättar om Stockholmsprojektet som innehöll föreläsningar, studiebesök och diskussioner där pedagogerna kunde byta och dela med sig av tankar och idéer om deras arbetssätt och hur de kan utveckla verksamheten.

Detta är något vi kunde konstatera i vår studie eftersom att pedagogerna behöver utveckla sin kompetens inom pedagogisk dokumentation för att kunna utveckla verksamheten och använda pedagogisk dokumentation på ett bättre sätt än de gjort förr. Därför gick de en kurs på en högskola i Skåne. Det har lett till att det skett en förändring i förskolans arbete med pedagogisk dokumentation. Personalen har påpekat att de börjat dokumentera på ett annat sätt än vad de gjorde innan de gick kursen på högskolan som hjälpte dem att förbättra sin kompetens inom pedagogisk dokumentation. Enligt läroplanen för förskolan, har varje förskolechef ansvar för att förskolans personal får den professionella kompetensutveckling som krävs för att förskolan ska förbättra sin kvalitet (Skolverket 2010).

26

6. Diskussion

Vi vill börja med att nämna att vår undersökning och de resultat vi fått fram endast gäller på den förskola vi valt att utföra vår studie på. Så som pedagogerna dokumenterar på den här förskolan kan skilja sig från hur andra förskolor gör. Vi kan därför inte påstå att detta sätt att dokumentera är det rätta eller bästa sättet eftersom det enbart är sex pedagogers åsikter och erfarenheter som tas upp.

Något vi hade velat göra annorlunda när vi samlade in vårt material till studien var att också använda oss av observationer, där vi hade kunnat se hur pedagogerna gör när de dokumenterar och där vi kanske hade fått en tydligare uppfattning om hur det går till. Det kan ju uppfattas annorlunda när man upplever det själv än när någon annan beskriver det för en. Eftersom vi valt att använda oss av intervjuer kan pedagogerna i studien själv välja vad de vill att vi ska veta. Pedagogerna kan säga olika saker och därför blir det kanske inte hela sanningen. Det kan då bli svårt för oss att jämföra deras åsikter och tankar. Något vi har tänkt på i efterhand är att istället för att vara våda vid intervjun hade kunnat välja att utföra intervjuerna enskilt med

informanterna. Pedagogen kan känna sig mer bekväm om det enbart är en som ställer frågor och, det kan leda till en mer avslappnad intervju där pedagogen blir mer öppen och kan kommunicera lättare.

Eftersom vi gick ut till förskolan och besökte chefen för att fråga om vi kunde få intervjua de pedagoger som arbetar på platsen fick vi information om att det skulle finnas sex pedagoger som jobbar på förskolan. Men när vi kom ut och skulle utföra våra intervjuer fick vi reda på att en av dessa pedagoger var sjuk och att det fanns en vikarie. Det här var något vi inte hade räknat med. Men vi frågade vikarien om hon ville ställa upp på intervjun och svara på frågorna utifrån sin kompetens, vilket hon ville. Dock fick vi inte så utförliga svar som vi kunde fått från en som är utbildad förskollärare. Men det var kul och intressant att få höra vad hon ansåg då hon inte var mitt inne i det här med dokumentation.

Det vi tycker har varit svårt under arbetets gång är att hitta forskning och teorier som berör ämnet. Vi har tagit del av tre avhandlingar som vi anser har kunnat kopplas bra ihop med vårt syfte och frågeställningar, därför har vi använt oss rikligt av dessa avhandlingar i vårt arbete. Det vi slutligen vill framhålla som det mest väsentliga i vårt resultat, är insikten om att pedagogisk dokumentation är en viktig komponent när det gäller kvalitativ utveckling av

27

förskolans verksamhet, såväl som av barns språkutveckling, självkänsla och delaktighet. Det Reggio Emilia-inspirerade synsättet förfaller fruktbart för en utveckling som tangerar

demokratiuppdraget i läroplanen. Något att forska vidare i vore exempelvis hur barns lärande och utveckling kan utmanas av en medveten pedagogisk dokumentation.

28

Referenser

Böcker:

Alnervik, Karin (2013). "Men så kan man ju också tänka!": Pedagogisk dokumentation som

förändringsverktyg i förskolan. Diss. Jönköping: Högskolan i Jönköping, 2013

Colliander, Marie-Anne, Stråhle, Lena & Wehner-Godée, Christina (red.) (2010). Om värden

och omvärlden: pedagogik i praktik och teori med inspiration från Reggio Emilia. 1. uppl.

Stockholm: Stockholms universitets förlag

Dahlberg, Gunilla, Moss, Peter & Pence, Alan (2002). Från kvalitet till meningsskapande:

postmoderna perspektiv - exemplet förskolan. Stockholm: HLS förl.

Dalen, Monica (2008). Intervju som metod. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning

Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Lenz Taguchi, Hillevi (2000). Emancipation och motstånd: dokumentation och kooperativa

läroprocesser i förskolan. Diss. Stockholm: Univ., 2001

Tillgänglig på Internet: http://www.suforlag.se/1100/1100.asp?id=475

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Palmer, Anna (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk

dokumentation. Stockholm: Skolverket

29

Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Ryen, Anne (2004). Kvalitativ intervju: från vetenskapsteori till fältstudier. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi

Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2009). Barns lärande: fokus i kvalitetsarbetet. 1. uppl. Stockholm: Liber

Wallén, Göran (1996). Vetenskapsteori och forskningsmetodik. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Wehner-Godée, Christina (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av

olika medier. 2. uppl. Stockholm: Liber

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. 1. uppl. Stockholm: Liber

Elektroniska Källor

Pedagogik i en föränderlig omvärld – Stockholmsprojektet. [Elektronisk resurs] Barn- och

ungdomsvetenskapliga institutionen (2012)– Historik:<

http://www.buv.su.se/om- oss/evenemang/pedagogiska-och-teoretiska-rum/pedagogiska-och-teoretiska-rum-historik-1.109176 > (2014-01-03)

Bjervås, Lise-lotte (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som

bedömningspraktik i förskolan: en diskursanalys. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2011

Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/25731 (Hämtad 2013-11-05)

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet

Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf (Hämtad:

30

Hermerén, Göran. (red.) (2013). God forskningssed. Johanneshov: MTM

http://www.vr.se/download/18.3a36c20d133af0c12958000491/1321864357049/God+forsknings sed+2011.1.pdf (Hämtad: 2013-10-29)

TV 4 News Mill (2013). Dokumentationskraven sliter ut oss i förskolan. (Elektronisk)

Tillgänglig: <

31

Bilaga 1

Intervjufrågor

 Hur gör ni när ni dokumenterar?

 Vad dokumenterar ni?

 Hur ofta dokumenterar ni?

 När dokumenterar ni?

 Hur arbetar ni vidare med dokumentationerna?

 Vad använder ni dokumentationerna till? / Hur använder ni dokumentationerna?

 Hur brukar ni pedagoger reflektera över era dokumentationer?

 För vem/vad tycker ni att man dokumenterar?

 Vad ser ni som för- respektive nackdelar med att dokumentera?

 På vilket sätt anser ni att dokumentation utvecklar verksamheten?