Indiens roll i världen
En konstruktivistisk studie på Indiens passiva förhållningssätt gentemot
Pakistan
Olof Andersson
Statskunskap C
(kandidatuppsats)
Statsvetenskapliga institutionen
Uppsala Universitet, HT 19
Handledare: Johanna Pettersson
Antal ord: 7288
Abstract
This essay is an attempt at providing an alternative explanation as to why India has been so idle in their response toward Pakistani terrorist attacks. Most of the research conducted on the subject has latched on to the idea that this has to be a case of successful deterrence by Pakistan. Instead of using the realist approach that is deterrence, this essay uses a constructivist approach called role theory to determine if there is more to the idleness of India than deterrence. By conducting a qualitative analysis of the annual reports from 2017-18 by the Indian ministry of external affairs an attempt was made to determine if there exists a correlation between how India wants to portray their role in world politics and what actions they want to take towards their enemies. By doing so giving an alternative to deterrence as the only determinant. It appears that India might be passive in their approach towards Pakistan because they want the world to view them as an economic and cultural world power. They want to be viewed as a civilized force with who it pays off to strike bi- and multilateral agreements with. This might be an alternative explanation as to why they haven’t made any significant military moves against Pakistan but more research has to be made on the subject before we can be certain.
Introduktion 3 Inledning 3 Syfte 4 Frågeställning 4 Bakgrund 4 Konfliktens historia 5
Indien och kärnvapen 6
Pakistan och kärnvapen 7
Tidigare forskning 7 Inomvetenskaplig relevans 9 Utomvetenskaplig relevans 9 Teori 10 Realism 10 Konstruktivism 11
Metod och Material 12
Metod 12
Material 14
Begränsningar i material 15
Analys 15
Indiens utrikespolitiska ambitioner 15
Indien och Pakistan 17
Resultat 19
Slutsatser 19
Förslag till vidare forskning 20
Introduktion
Inledning
Runtom i världen ser vi flera pågående konflikter, både i form av fullskaliga krig på regional nivå och mer passiva, enstaka attacker, stater emellan. Det vi generellt sett ser är att i de fall då en stat attackerar en annan, så ger den andra staten tillbaka, oftast i proportion till den första attacken. Det är väldigt sällan ett land blir attackerat för att sedan förhålla sig passivt utan någon form av vedergällning. Det är även sällan en kärnvapenmakt blir attackerad då risken för vedergällning är allt för stor. Länder med en kärnvapenarsenal brukar således kunna avskräcka attacker.
Hur ser det då ut när två kärnvapenmakter hamnar i en konflikt? Indien och Pakistan har haft en långtgående konflikt som pågår än idag. En konflikt mellan två kärnvapenmakter med brett skilda doktriner i deras användning av kärnvapen. De senaste decenniet har Pakistan attackerat Indien ett flertal gånger, trots det här har Indien förhållit sig relativt passiva. De har inte slagit tillbaka mot Pakistan. Teorin om kärnvapen som avskräckning har applicerats på situationen mellan länderna i mycket forskning, men konflikten mellan Indien och Pakistan verkar på många sätt vara mer komplicerad än så. Väpnade konflikter mellan länderna har varit vanliga under åren men kärnvapen har aldrig använts i konflikten. Forskningen som finns på ämnet är extensiv men en stor del av den, som kommer exemplifieras i avsnittet om tidigare forskning, har till största del fokuserat på just varför Indien misslyckats med att avskräcka Pakistan från att genomföra väpnade attacker mot landet. Den här uppsatsen syftar till att med hjälp av role theory som teori, undersöka Indiens förhållande till Pakistan och på så sätt erbjuda en alternativ förklaring till varför Indien varit så passiv i sitt agerande
Syfte
Som tidigare nämnt har jag vid efterforskningar funnit forskning som mestadels tar avstamp i realismens avskräckningsteori. Idéen till den här uppsatsen föddes ur en upplevelse av att det finns ett tomrum i forskningen gällande alternativa förklaringar. Därmed syftar denna uppsats till att bredda vår förståelse av detta. Detta görs genom att bredda diskussionen med en kvalitativ textanalys, med teoretisk utgångspunkt i en konstruktivistisk teori kallad “Role Theory”.
Frågeställning
Undersökningen i denna uppsats syftar till att förstå Indiens relation till Pakistan utifrån role theory således blir frågeställningen: På vilket sätt kan den konstruktivistiska teorin “role
theory” bidra till en ökad förståelse av Indiens passiva förhållningssätt gentemot Pakistan?
Bakgrund
Konflikten mellan Indien och Pakistan är väldigt olik många andra mellanstatliga konflikter då vi här har en konflikt mellan två angränsande kärnvapenstater. Förutom den territoriella konflikten om Kashmir där både Indien och Pakistan genomfört attacker mot varandra är det framförallt terrorism från pakistanska organisationer som har genomfört attentat mot Indien ett exempel på detta är attacken i Mumbai 2008 (D´Souza, 2019 ) Statligt subventionerad terrorism har varit ett omtalat ämne och samtidigt som Pakistans regering menar att den inte står bakom attacken finns det källor som talar för det motsatta. (Sistek, 2010) Trots att Indien sagt att de är beredda att slå tillbaka har något motattack fortfarande inte genomförts. Det här gör fallet unikt och ett intressant fall att studera närmare, framförallt är det även aktuellt i
samt en genomgång av konflikten mellan Indien och pakistan. Det här följs av en beskrivning av de båda ländernas kärnvapendoktriner. Dessa är viktiga att förstå för att kunna dra slutsatser om Indiens agerande gentemot Pakistan.
Indiens bakgrund
Efter att Indien blivit självständigt 1947 följdes flera år av låg ekonomisk tillväxt och stora klyftor mellan de rikaste och fattigaste i samhället, i början av 1970 levde mer än hälften av befolkningen i fattigdom (Utrikespolitiska institutet, 2018). Ekonomin var statligt kontrollerad och i 1990-talets början var Indien i en djup ekonomisk kris. I början av 2000-talet kom Indien att öppna upp sin tidigare, delvis stängda, ekonomi. Den statliga ekonomiska kontrollen avtog och landet började marknadsföra sig som ett attraktivt land för andra stater att investera i (Ibid, 2018). Indien har sedan dess haft en språngartad ekonomisk utveckling och är idag med i samfundet BRICS (Sv: BRIKS - Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika). Till skillnad från bland annat Ryssland vars ekonomiska utveckling framförallt ökats genom försäljning av naturresurser har Indien istället fokuserat på tjänstesektorn, framförallt inom IT (Omvärlden.se, 2017). Den här sortens angreppssätt av Indien underlättas av goda relationer till omvärlden och en vilja och ambition att samarbeta, då Indiens ekonomi kräver utländska investeringar. Allt det här leder till att Indien, för sin ekonomiska utvecklings skull, inte kan agera hur som helst.
Konfliktens historia
Indien och Pakistan har en lång historia av konflikter, sedan frigörandet från Storbritannien efter andra världskriget har länderna varit i fullskaliga krig ett flertal gånger framförallt över området Kashmir (Globalis, 2018). Konflikten över området är komplicerad och handlar om vilken av staterna som är den rättmätige ägaren av territoriet. Från början handlade konflikten om tre separata intressen, sedan britterna släppte kontrollen över området 1947 (Uppsala Conflict Data Program, 2019). Pakistan hävdade att Kashmir bör tillhöra dem på grund av den stora andelen muslimer i området, Pakistan bildades efter den indiska frigörelsen från Storbritannien för att ge en hemvist åt den delen av befolkningen som var muslimer och därav menar Pakistan att även Kashmir borde vara en del av Pakistan (Utrikespolitiska institutet, 2018). Indien menade att Kashmir skulle tillhöra dem då en muslimsk del av landet
krävdes i det “nya” sekulära Indien. (UCDP, 2019). Det fanns även ett sista intresse som berörde Kashmir och det var dess ledare som menade att Kashmirs självstyre var ett bättre alternativ än att ingå i någon av staterna. Det som sedan hände var att Pakistan till slut invaderade Kashmir och i samband med det behövde ledningen i området be om indisk hjälp för att kunna motstå detta. Indien hjälpte Kashmir med militära resurser men gjorde så på villkoret att området sedan skulle få tillhöra dem. Efter att konflikten utvecklats till fullskaligt krig ingrep FN och med hjälp av FN kunde Kashmir delas upp i två delar. (UCDP, 2019)
Vi har sedan dess sett en stark dynamik i utvecklingen mellan staterna med flertalet krig under andra halvan av 1900-talet. Detta fortsatte med en kapprustning då båda länderna skaffade kärnvapen i slutet av 1990-talet (ibid, 2019). Under början av 2000-talet såg vi den första positiva utvecklingen i förhållandet mellan Indien och Pakistan då diplomatiska förhandlingar påbörjades om området Kashmir. Även om förhandlingarna inte ledde till några direkta lösningar på konflikten så påbörjades en vapenvila i området. En vapenvila som Indien senare menar att Pakistan har brutit.
Det statliga våldet mellan länderna har varit relativt ringa sedan förhållandet mjuknade mellan länderna, däremot har flera terroristattacker från organisationer baserade i Pakistan begåtts mot Indien. Bland annat i Mumbai och New Delhi (ibid, 2019). Indien menar på att den pakistanska staten är ansvarig för dessa och enligt vissa källor har terroristattackerna varit subventionerade av den pakistanska staten (Sistek, 2010). Pakistan har visat på en fortsatt aggressivitet medan Indien trots det här uppvisat ett mycket mer passivt förhållningssätt till konflikterna.
Indien och kärnvapen
Indien gjorde sin första provsprängning av kärnvapen 1974 och kallade då denna för en fredlig sådan men de utropade sig själva officiellt som en kärnvapenstat efter att ha genomfört provsprängningar år 1998. Indiens innehav av kärnvapen är uttalat som endast till för avskräckning och har därför antagit ett minimalistiskt förhållningssätt. Det vill säga att de har, enligt de själva, bara så mycket kärnvapen som de behöver för att kunna avskräcka
motståndare från att genomföra attacker mot landet. Trots detta så ökar deras arsenal av kärnvapen kontinuerligt och de själva menar att detta är ett svar på oron för ett nukleärt samarbete mellan de två angränsande länderna Kina och Pakistan. (Läromkärnvapen, 2019)
Indiens innehav av kärnvapen är inte ratificerat av FN och Indien är inte en del av FNs icke-spridningsavtal. Enligt avtalet finns det fem länder som är av FN godkända kärnvapenmakter, dessa är: Ryssland, England, USA, Frankrike och Kina (FN, 2019).
Vilka sorters attacker som Indien skulle svara på med hjälp av kärnvapen är något oklart i dagsläget. De har en “no first use policy” som betyder att de endast kommer att använda kärnvapen som en reaktion; som en reaktion på vad är inte väl specificerat. Det har tidigare förståtts som att deras användning av kärnvapen endast skulle ske om de själva blev angripna med kärnvapen först men Indien har på senare tid uttalat sig om att landet kan tänka sig att använda kärnvapen som ett svar på attacker med andra vapensystem (Läromkärnvapen, 2019).
Pakistan och kärnvapen
Pakistan påbörjade sitt kärnvapenprogram 1974 som ett svar på Indiens provsprängning samma år och även Pakistan utropades som en kärnvapenstat 1998. Pakistan har, till skillnad från Indien, ingen officiell kärnvapendoktrin. Flera uttalanden har dock gjorts av staten och högt rankade militära tjänstemän angående deras syn på användning av kärnvapen. I Suresh Dhandas jämförande artikel om Indiens och Pakistans kärnvapenprogram (2012) beskriver han hur en då pakistansk general vid namn Khalid Kidwai beskriver Pakistans kärnvapenexpansion som ett svar på att Indiens militära kapacitet är mycket större än Pakistans. Dhanda (2012) beskriver även att Khalid Kidwai har målat upp fyra scenarion vid vilka Pakistan skulle kunna tänka sig använda sina kärnvapen, alla dessa scenarion beskriver en attack som svar på indisk aktivitet.
Precis som Indien är Pakistan inte en av FN godkänd kärnvapenmakt och inte en del av icke-spridningsavtalet. (läromkärnvapen, 2019)
Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer några exempel på den tidigare forskning som genomförts på relationen mellan Indien och Pakistan att presenteras.
Forskningen på konflikten mellan Indien och Pakistan har huvudsakligen handlat mycket om avskräckning och hur bra staterna har lyckats med att avskräcka varandra från väpnade attacker. Det här är förstås oundvikligt när det kommer till att studera relationer och konflikter mellan kärnvapenstater men jag vill argumentera för att forskningen på relationen mellan just Indien och Pakistan skulle behöva genomföras utifrån andra perspektiv. Detta för att komplettera avskräckningsteorin som förklaring på Indiens passiva förhållningssätt. Nedan redovisas tre exempel på artiklar där relationen mellan Indien och Pakistan framförallt har studerats utifrån avskräckningsteori där samtliga kommit fram till att Indien har misslyckats med att avskräcka Pakistan från militära attacker medan Pakistan har lyckats avskräcka Indien.
Forskningen på konflikter mellan kärnvapenstater och avskräckning är extensiv och har många gånger vridits och vänts på. Frågor har uppstått kring varför Indien har misslyckats med att avskräcka Pakistan från att genomföra väpnade insatser mot landet och den skeva fördelningen av avskräckning från att slå tillbaka och i samband med det varför Pakistan har lyckats med att avskräcka Indien. Det här är vad forskaren Vipin Narang utreder i sin artikel “Posturing for Peace?” (2009). Han kommer i den här artikeln fram till att de olika staternas möjligheter till avskräckning inte så mycket handlar om just innehavandet av kärnvapen utan mer om vilket förhållningssätt landet har till användandet av dessa. Han menar att Pakistan har tvingats inta ett förhållningssätt som är mer aggressivt än Indiens och därför lyckats avskräcka. Pakistan har signalerat att de är beredda att attackera först, Indien har gjort det motsatta. Narang har här tagit en viss sväng från realismen i sitt resultat när han menar att det
inte endast är innehavet av kärnvapen som spelar roll. Det är dock fortfarande avskräckning som präglar undersökningen.
Även forskaren Rajesh M. Basrur (2009) har försökt förklara kärnvapenrelationerna mellan Indien och Pakistan med realismen som teoretisk utgångspunkt. Han tar upp hur Pakistans utveckling av kärnvapen framförallt utkom ur ambitionen att utmana Indiens framfarande som hegemonisk stat i södra Asien och hur det här möjliggjorde konflikter mellan staterna på nivån under kärnvapenkrig. Basrur pratar i den här artikeln om att kriga på olika nivåer där kärnvapenkrig är en nivå och krig med konventionella medel är en annan nivå (2009) Det Pakistan gjorde här var att kriga på ännu en nivå under den reguljära krigföringen, genom av regeringen stödda terroristgrupper. Indiens svar blir dock inte med väpnat våld utan endast hot om detta, orden blev dock aldrig handling.
I en artikel från 2012 jämför Suresh Dhanda Indiens och Pakistans kärnvapenprogram med fokus på motivation till införskaffandet och de vitt skilda doktrinerna och förhållningssätten som de båda länderna har intagit. Indien skaffar kärnvapen till en början främst ur rädsla för Kinesisk expansion i området och vill kunna avskräcka från invasion. Pakistan skaffar i sin tur kärnvapen som ett svar på de militära krafter Indien nu besitter. Det här menar Dhanda (2012) är förklaringen till de bägge ländernas skilda kärnvapendoktriner. Indiens doktrin präglas av ett minimalistiskt förhållningssätt, de har en “no-first-use” policy som innebär att landet inte kommer att använda sina kärnvapen först i en väpnad konflikt. Indiens kärnvapenprogram är en form av politisk verktyg mer än något annat. Pakistan har för det första ingen direkt uttalad officiell kärnvapendoktrin men tack vare uttalanden från statliga tjänstemän har man kunnat utläsa vilket förhållningssätt de har, vilket är ett mycket mer aggressivt förhållningssätt än Indiens. En Pakistansk general vid namn Khalid Kidwai målade upp fyra scenarier i vilka Pakistan skulle kunna använda sig av kärnvapen och samtliga dessa var som svar på Indiska attacker.
Det är framförallt den här sista artikeln som gett mig iden att ha konstruktivismen som teoretisk utgångspunkt i min analys i kombination med avskräckningsteori då Indien, snarare än att vara rädda för att pakistan ska slå tillbaka med kärnvapen vid en väpnad konflikt verkar ha fundamentalt andra ambitioner än Pakistan. Om vi tittar på vad själva anledningen till att
skaffa kärnvapen var från början hos de båda länderna kanske man kan diskutera och ifrågasätta ifall Pakistans avskräckning verkligen har lyckats men inte Indiens eller om det finns andra anledningar till att Indien avstår från att slå tillbaka efter Pakistanska attacker.
Inomvetenskaplig relevans
Undersökningen i denna uppsats är bland annat ett försök att belysa behovet av att studera relationen mellan Indien och Pakistan utifrån ett annat teoretiskt perspektiv än avskräckningsteori och på så sätt bidra till fortsatt forskning på ämnet.
Utomvetenskaplig relevans
Att förstå varför stater agerar som de gör är viktigt av flera anledningar, ännu mer så när det handlar om kärnvapenstater. Det kan handla om att försöka skapa en viss förutsägbarhet i internationella relationer för att med hjälp av diplomati och andra fredliga medel kunna avvärja och förebygga väpnade konflikter.
Teori
I det här avsnittet kommer teorierna Realismen och Konstruktivismen redogöras för då de är de två centrala teorier som används i uppsatsen. Inom de två olika teorierna finns två snävare teorier som är viktiga att förstå för analysen. Dessa är den realistiska teorin avskräckningsteori och den konstruktivistiska teorin role theory.
Realism
Realismen som teori har länge använts för att förstå världspolitiken och förstå varför stater agerar som de gör. Teorin förutsätter att det världspolitiska systemet är anarkiskt och att alla
stater agerar egoistiskt för sitt eget bästa. Det råder en maktbalans i världen som måste existera för att det inte ska bli konflikter. (Wohlforth 2008 s. 136)
Avskräckningsteori
Avskräckningsteori, som framförallt förknippas med realismen, definieras som att förhindra fienden från att agera med militära medel genom att försäkra att risken att göra detta är större än vinsten. Det är inte en slump att den här teorin utvecklades på just 60-talet (Ayson, s. 562) då det var under tiden för kalla kriget mellan USA och dåtida Sovjetunionen. Avskräckning som teori kan appliceras på mer än bara kärnvapen men det är historiskt sett framförallt kärnvapen som har varit dess fokus. Det har varit en lyckad teori på så sätt att den har kunnat användas för att förklara varför det kalla kriget, trots att det många gånger var nära, inte utvecklades till väpnad konflikt. Idén är att kärnvapens destruktiva kraft räcker som incitament för att en stat inte ska föra krig mot en med kärnvapen. Det gäller även om båda stater har kärnvapen då risken för vedergällning är för stor. Ett återkommande forskningsämne inom avskräckningsteori har sedan attackerna mot World trade center 2001 varit utifrån frågan om de går att avskräcka terrorister och terrorism på samma sätt som det går att avskräcka andra stater. Många menar att det är fullt möjligt och det är mycket på grund av detta som avskräckning används som utgångspunkt för mycket forskning än idag. (ibid, ss. 562-567).
Så vad menas då med en “lyckad avskräckning”? Jo helt enkelt att en stat, med hjälp av endast innehavandet av de medel som krävs för att det inte ska vara lönsamt att genomföra en invasion, kan avvärja den.
Konstruktivism
Med antagandet att realismen är en framförallt materialistisk teori, kan det hävdas att konstruktivismen agerar som en motpol till denna. I exemplet om kärnvapen, manifesteras detta i att realismen ser på innehavandet av kärnvapen som det viktiga meda konstruktivismen menar att det finns något viktigare än så. Den konstruktivistiska teorin
menar att det finns en viktigare betydelse i relationerna till den stat som innehar kärnvapen. Det här kan förstås genom ett välkänt citat av Alexander Wendt:
“500 British nuclear weapons are less threatening to the United States than 5 North Korean nuclear weapons.” (Wendt 1995, Hurd 2008 s. 298)
Det här betyder alltså att det finns något mer än bara det faktum att ett land innehar kärnvapen som har betydelse för synen på detta. De sociala konstruktioner, diplomatiska förhållanden och vilken agenda en stat har spelar stor roll för hur synen på denna stat och dess vapenarsenal kommer att vara. Det är just det här som kännetecknar konstruktivismen som teori; sociala konstruktioner. Dessa sociala konstruktioner som påvisar om stater ska ses som ett hot eller inte bortsett från deras materialistiska tillgångar är föränderliga över tid, de är inte statiska (Hurd 2008 ss. 298-313).
Role Theory
Role theory är en teori som kan ses som en del av konstruktivismen och kommer ifrån tanken om konstruerade sociala roller i världspolitiken. Den fokuserar på att förklara staters agerande och vilken hållning de antar utifrån hur de vill bli sedda av omvärlden. (Harnisch, Frank & W. Maull 2011, s. 2). Från början är teorin en sociologisk sådan men har på senare tid blivit mer och mer vanlig i forskningen om internationella relationer. Vilka roller en stat vill inta, och vilken roll de vill att resten av världen uppfattar dem att ha, är viktiga frågor för teorin då dessa kan förklara varför en stat eller annan aktör agerar som den gör (ibid, s. 2). En stat som har antagit en aggressiv roll kommer agera aggressivt och en stat som har antagit en neutral roll kommer agera därefter. Role theory är en bra teori på det sättet att teorin kan sammankoppla en stats identitet med dess agerande i olika situationer och på sätt ge en förtydligad bild på när stater enligt andra teorier agerar irrationellt (ibid, s. 16). Enligt role theory intar en stat olika roller i olika sammanhang, det är beror på vad de vill uppnå i en viss situation och när det kommer till internationella relationer intas ofta olika roller beroende på vilka andra stater de har att göra med. Därför antas stater ta på sig flera olika kontextbaserade roller snarare än endast en eller två (ibid, s. 2). Medlemskap i olika internationella
organisationer har en stor betydelse för staters antagande av olika roller i internationella relationer.
Metod och Material
Metod
Metoden som kommer att användas i analysen är kvalitativ textanalys. I det här fallet handlar det om att förstå varför Indien inte svarat med militära medel när Pakistan har brutit rådande vapenvila samt attackerat Indien med statligt sanktionerad terrorism. Eftersom en stor del av forskningen som finns på ämnet främst fokuserar på avskräckning som förklaring ämnar den här uppsatsen att, med konstruktivismen som teoretisk utgångspunkt, belysa en alternativ förklaring. För att kunna undersöka det här utifrån hypotesen att Indien inte svarat på Pakistans väpnade attacker på grund av den bild de har av sig själva samt den bild de vill att resten av världen ska ha av dem.
Kvalitativ textanalys används framförallt när det finns ett viktigt innehåll i textmaterialet som måste tydas fram med hjälp av olika analytiska verktyg. Det väsentliga i texten är hela innebörden av den och vad det betyder när det är satt i sitt kontext (Esaiasson m.fl 2017 s. 211). Ofta brukar det här göras genom att ställa ett antal frågor till texten man läser vilket även är fallet i denna undersökning, dessa används just för att få ut dess bakomliggande betydelse. Frågorna som används i denna undersökning kommer att presenteras nedan.
Textmaterialet kommer att analyseras genom att först gå igenom vad Indiens utrikespolitiska ambitioner är för att på så sätt förstå hur de vill bli sedda av omvärlden och länderna i regionen samt hur de vill lösa konflikter med andra stater. Efter det kommer hur Indien beskriver sin relation med Pakistan undersökas. Anledningen till analysen av länderna är för att se hur väl Indiens lösningar på konflikterna med Pakistan stämmer överens med hur de vill bli sedda av omvärlden.
Textanalysen kommer att genomföras genom att bland annat ställa ett antal frågor till olika delar av textmaterialet:
1. Hur beskriver Indien sin relation till omvärlden?
2. Hur beskriver Indien sig själva i internationella relationer? 3. Hur vill Indien, enligt sig själv, lösa konflikter med andra länder?
De här första tre bredare frågorna är till för att kunna få en förståelse för hur Indien uppfattar sig själva och sin ståndpunkt i världspolitiken men även hur de vill bli uppfattade av andra stater och organisationer. Indikatorer för det här är hur öppet eller slutet Indien är när det kommer till handel och ekonomiska samarbeten samt om de är fokuserade på att utöka eller minska dessa. Hur de beskriver sin syn på de konflikter som har uppstått med andra stater under den tidsperiod som materialet täcker. Om de vill utöka, minska eller behålla de samarbeten som de ingår i med andra stater samt vad Indien menar att deras fokus ligger på i nutid och framtid. Ser Indien sig själva som en stor eller liten spelare i världen?
4. Hur beskriver Indien sin relation till Pakistan? 5. Ser Indien på Pakistan som ett hot?
De här frågorna kommer att ställas till textmaterialet för att förstå hur Indien vill att omvärlden ska förstå deras ståndpunkt i konflikterna med Pakistan, på vilka sätt Indien menar att dessa ska lösas och hur de beskriver den upplevda hotbilden. Vill Indien ha diplomatiska lösningar på problemen mellan länderna eller är de mer aggressiva i sin beskrivning av konflikten och hur den ska lösas? Hur beskrivs de diplomatiska relationerna mellan länderna?
För att vi sedan ska kunna koppla passager i textmaterialet till de olika roller en stat kan inta utifrån role theory måste de här rollerna först fastställas och vara anpassade till analysen.
Analysen kommer att utgå ifrån och avgränsa sig till antagandet att Indien kan inta en avskräckande roll, en passiv roll och en aggressiv roll. Med en avskräckande roll menas en roll där Indien använder avskräckande taktiker för att hindra andra stater från att attackera eller påverka dem, indikatorer i textmaterialet för intagandet av en sådan roll kan vara utskrivna villkorliga scenarion: Om land A gör B så svarar vi med C. Indikatorer på en passiv roll skulle kunna vara en utskriven mer avhållsam position inför andra staters försök till påverkan på Indien. Förespråkandet av diplomatiska lösningar på attacker från andra länder eller andra mellanstatliga problem är exempel på en passiv roll. Indikatorer på intagandet av en aggressiv roll kan innefatta hot mot andra stater eller löften om militära konsekvenser om
intagna utifrån realismen, medan den passiva tolkas som antagen efter ett konstruktivistiskt förhållningssätt till världspolitiken.
Material
Då denna uppsats ämnar undersöka Indiens passiva förhållningssätt till pakistanska attacker behöver material analyseras som ger en bild av Indiens egna tankar går kring situationen. Då det behöver analyseras både hur Indien ser på sig själva och omvärlden samt hur de ser på konflikter och relationer med Pakistan bör det material som analyseras komma direkt från den indiska regeringen. Detta för att få en objektiv bild av situationen. Därför är det materialet jag kommer att använda den senaste årliga rapporten från Indiens utrikesdepartement vilket omfattar åren 2017-18. I den här omfattande rapporten står det om hur Indiens relationer med länder och organisationer runt om i världen har varit under året som gått samt hur landet vill gå vidare med dessa.
En kvantitativ textanalys kommer att genomföras på de delar av den Indiska utrikespolitiska rapporten från år 2017-18 som handlar om Indiens utrikespolitiska ambitioner och relationen de har till Pakistan vilket står tydligt i två olika kapitel av rapporten.
Begränsningar i material
Den senaste utrikespolitiska rapport som går att få tag på i form av förstahandskälla är de från 2017-18. De fanns tillgängliga i form av ett kompendium på det Indiska utrikesdepartementets hemsida. Det här kan ses som ett problem då de inte tar i akt de händelser som skett under 2019. Det här behöver dock inte vara ett problem för uppsatsen då vi idag inte har sett en lösning på konflikten mellan Indien och Pakistan och det har inte skett några större strukturella förändringar i regionen sen förra året. Därav bör resultatens legitimitet kvarstå. Det skulle även kunna argumenteras för att det finns ett inneboende problem i att använda formella förstahandskällor direkt från staten som material då de ibland
kan ge en förskönad bild av situationen. I fallet av den här uppsatsen är det här dock till en större fördel än vad det är ett problem. Då analysen genomförs utifrån konstruktivismen som teori som fokuserar mest på de sociala konstruktioner och normer som existerar i och mellan stater kan just hur olika situationer beskrivs av en stats egen regering snarare än hur de beskrivs av neutrala källor hjälpa till i analysen.
Analys
Indiens utrikespolitiska ambitioner
Nedan kommer jag genomföra en analys av den första delen i de utrikespolitiska dokumenten från 2017-18 på kapitlet som heter introduction and synopsis samt den del som handlar om indiens ställning till nedrustning av kärnvapen som heter Disarmament and International security affairs. Anledningen till det här är för att det i dessa delar står mest om hur Indiens utrikespolitiska ambitioner har sett ut och kommer att se ut framöver samt deras inställning till FN och nedrustning av kärnvapen.
Den indiska staten menar att de har ett stort diplomatiskt utbyte med stormakterna i världen, de menar att samarbetet mellan den indiska staten och dessa är god. Mycket av de här samarbetena är framförallt för att främja Indisk tillväxt och de menar att det skapar flera investeringsmöjligheter och främjar ekonomisk tillväxt i Indien men även försvarssamarbeten. (Ministry of External Affairs 2018, s. 2)
I introduktionen skriver Indien
“India’s diplomatic approach and engagement with the wider world is reflective of its confidence as a rising power capable of shaping the global discourse in the emerging multipolar world.” (ibid, s.2)
Det vi kan utläsa av det här citatet är att Indien ser på sig själva som en stormakt och en viktig “spelare” i världspolitiken. De diplomatiska samarbeten de främjar menar de visar på att Indien har en viktig diplomatisk roll i världsarenan. De vill bli sedda som en viktig makt. Det kan också tolkas som att de inte bara ser sig själva som en viktig spelare utan även att de skriver som de gör för att också bli sedda av omvärlden som en viktig stat. Det kan vara så att de vill skapa en illusion av att de har mer inflytande i världspolitiken än vad de redan har. Citatet skulle kunna tolkas både som ett realistiskt och ett konstruktivistiskt sådant. Att uttala sig som en makt som kan påverka det världspolitiska systemet och eventuellt påverka den rådande maktbalansen kan förstås som ett realistiskt synsätt. I dess kontext föreslår jag dock den konstruktivistiska tolkningen av det här citatet, att Indien vill befästa sin roll i världen som en diplomatisk stormakt man gärna vill samarbeta med, att deras roll är viktig för att de har mycket att erbjuda andra länder. Av denna anledning kan vi tolka den här passagen som ett exempel på intagandet av en passiv roll.
Indien menar även att de har en stor kultur och kan med hjälp av sociala och kulturella värden öka sitt inflytande i världen.
“A major emphasis of the Government over the years has been on cultural diplomacy by utilizing India’s cultural heritage and civilisational values and ethos to enhance its standing in the world.” (ibid, s. 4)
Utifrån de analysverktyg som används tolkas det här som ett renodlat konstruktivistiskt citat, Indien verkar vilja belysa deras normativa makt i form av deras kulturella och sociala normer, de identifierar sig som en kulturell stormakt och att deras diplomatiska fokus ligger på det här och det verkar som att det här genomsyrar deras ambitioner mer än den militära kraft de besitter. Indiens utrikesdepartement beskriver alltså här hur staten ska gå tillväga för att påverka omvärlden, inte med vapen eller en aggressiv eller beskyddande approach (trots att de är en kärnvapenmakt) utan med deras diplomatiska och kulturella kraft.
Indien är som tidigare nämnt inte en del av NPT (non-proliferation treaty) eller icke-spridningsavtalet som det heter på svenska (FN 2019). I det avsnittet av de
utrikespolitiska dokumenten från 2017-18 där Indiens utrikesdepartement adresserar nedrustning av kärnvapen skriver de hur de deltar i, och kämpar för en nedrustning av kärnvapen där ingen stat blir särbehandlad eller diskriminerad (ibid, s. 176). De menar vidare att deras innehav av kärnvapen och förhandlingarna kring nedrustning och eventuellt avveckling präglas av Indiens säkerhetspolitiska intressen och de deltar i FNs förhandlingar för att kunna få till ett universellt avtal som kan möta Indiens intressen. (ibid, s. 176). Indien uttrycker sig på ett sätt som är relativt ödmjukt i texten med de förmodade intentionerna att behålla goda kontakter med FN trots organisationens fördömande av indiska kärnvapen. Det är trots det svårt att tolka deras retorik som något annat än en realistisk sådan. Det här på grund av uttalandet som säger att de vill ha en icke-diskriminerande nedrustning som de kallar den (ibid, s. 176) inte borde tolkas på något annat sätt än att de känner sig osäkra om endast vissa länder får inneha kärnvapen men inte dem. Ett konstruktivistiskt synsätt skulle snarare vara att så länge Indien är på god fot med FN spelar det ingen roll om endast de fem länderna i säkerhetsrådet får ha kärnvapen men inte Indien då de inte utgör ett hot.
Indien och Pakistan
I den här delen kommer jag att analysera hur det indiska utrikesdepartementet beskriver sin relation till Pakistan utifrån den del av textmaterialet som handlar om denna.
Indien menar att Pakistan, ett flertal gånger under de senaste åren, brutit mot ett antal överenskommelser mellan länderna. Trots att Indien upprepade gånger har fördömt den gränsöverskridande terrorismen och manat Pakistan att agera mot den menar de att den diplomatiska utvecklingen mellan länderna hela tiden motarbetas av Pakistanska terroristattacker. (Ibid, s. 19-20) Indien menar att de har försökt att med diplomatiska medel avvärja attacker och översteg från Pakistan och menar vidare att de kommer med hjälp av “decisive and firm measures” (Ibid, s. 20) avvärja gränsöverskridande terrorism och Pakistanska attacker.
Att Indien uppfattar Pakistan som ett säkerhetshot är utifrån diskursen ganska uppenbart däremot är det inte riktigt lika uppenbart hur Indien vill gå till väga för att ta itu med problemet. “Decisive and firm measures” kan tolkas på olika sätt beroende på teoretisk utgångspunkt. Ett realistiskt synsätt skulle kunna vara att det här är ett slags avskräckningsförsök, som ett slags hot om ett slut på diplomatin och början på en användning mer militära medel, det här skulle tolkas som ett tydligt intagande av rollen som avskräckare i regionen. Det skulle till och med kunna tolkas som en aggressiv roll. Satt i dess kontext av en neutral läsare, verkar det dock som att Indien snarare vill fortsätta försöka lösa problemen med Pakistan med hjälp av regionala och internationella samarbeten som motverkar terrorism. Det står inget explicit uttryckt i texten som skulle antyda att Indien har planerat att slå tillbaka mot Pakistan med militära medel utan de uttrycker istället deras hårda agenda mot terrorism och hur de gärna samarbetar med FN och länder i regionen för att motarbetar terrororganisationer. De belyser sin roll som en kämpe mot terrorism och verkar vilja visa det för resten av världen. Indien kan utifrån passagen tolkas ta på sig olika roller beroende på vem som läser materialet och utifrån materialets kontext. Den pakistanska regeringen skulle kunna tolka “Decisive and firm measures” som ett hot, som en avskräckning. Medan FN-personal kan läsa samma passage och tolka samma uttalanden från det indiska utrikesdepartementet som passiva och diplomatiska. Det vore naivt att tolka det här som något annat än ett högst medvetet val av den indiska regeringen och kan därför visa hur de tar på sig olika roller gentemot olika stater eller organisationer.
I ett kort stycke mot slutet av det kapitel som handlar om relationerna med Pakistan nämner Indien hur relationen mellan ländernas kärnvapenutveckling ser ut. De båda länderna kom överens om att förlänga ett avtal som slutits mellan dem som är till för att undvika att en “olycka” sker där kärnvapen skulle vara inblandat. De har även under 2018 utbytt listor med varandra med information om den geografiska positionen av deras kärnvapen (Ibid, s. 20).
Att det stycke som handlar om Indiens syn på kärnvapenrelationen med Pakistan är så kort och att det ens finns ett sådant stycke kan vara intressant att tolka i sig. Som vi redan vet är Indien inte ett av FN godkänt kärnvapenland och det kan vara därför kärnvapenrelationen inte nämns så extensivt. Samtidigt kan en tolkning göras att anledningen till att det nämns alls beror på att Indien vill ge en bild av att kärnvapenläget mellan länderna inte är så spänt och
att de vill påvisa hur de försöker trappa ner det ännu mer. Att det i textmaterialet står skrivet att de båda ländernas kärnvapenavtal ämnar minska risken för olyckor kan tolkas tvetydigt. Det beror återigen på ur vilket perspektiv man läser passagen. Från pakistans sida kan en “olycka” tolkas som ett slags gömt hot, som ett sätt att visa hur lätt det är för Indien att attackera Pakistan om det skulle behövas. Vi kan alltså förstå det som att Indien tar på sig rollen som avskräckare mot Pakistan men den passiva rollen mot resten av världen.
I flera passager i textmaterialet lägger det indiska utrikesdepartementet stor vikt vid bekämpningen av terrorism på både nationell, regional och global nivå. I delen som handlar om samarbetet med FN beskriver de hur de flertalet gånger under det föregående året tagit upp handlingsplaner och beskrivit för FN hur viktigt det är att motverka den ökande terrorismen i världen (Ibid, s. 16). Det här gör de även under en egen rubrik vid namn “Counter Terrorism”, i vilken de lägger stor vikt vid hur de konstant jobbar för att motverka terrorism, och hur de fördömer alla terrorattentat (Ibid, s. 19).
Det faktum att terrorism får ta så stor plats i den utrikespolitiska sammanfattningen har till stor del att göra med att Indien själva har varit offer av ett stort antal terrorattentat det senaste decenniet. Rollen Indien tar på sig kan även i det här fallet tolkas olika beroende på vem som läser texten. Gentemot omvärlden kan det återigen tolkas som att Indien tar på sig den passiva rollen, genom beskrivandet hur de vill lösa konflikter och jobba mot terrorism med hjälp av bilaterala regionala samarbeten samt internationella avtal och överenskommelser. Med tanke på att de allra flesta terrorattentat som begåtts mot Indien har kommit från Pakistan kan vi även tolka det här som en avskräckande varning mot Pakistan, att Indien inte skriver dessa passager till sitt eget folk eller avsett mot den internationella arenan, utan istället som en direkt varning till Pakistan.
Resultat
multilaterala samarbeten i allt från säkerhetspolitik till ekonomi visar på hur de vill måla upp en bild av sig själva som ett land som andra länder och organisationer vill samarbeta med. Mycket i Indiens beskrivning av hur de vill lösa konflikter och motarbeta terrorism i regionen genomsyrar hur de beskriver sin relation till Pakistan och hur de vill gå framåt. De beskriver hur de med diplomatiska medel vill motverka spänningar mellan de själva och Pakistan, det här trots flertalet övertramp och statligt subventionerad gränsöverskridande terrorism från Pakistans sida. Indien visar inte på en aggressiv approach och vi ser en väldigt låg grad av uttalanden som talar om hot eller avskräckning. Istället verkar de vilja ge en bild av sig själva som en växande stormakt att lita på.
Slutsatser
Indiens passiva förhållningssätt i förhållande till pakistanska attacker och gränsöverskridande terrorism behöver inte bara handla om att Pakistan har lyckats avskräcka Indien från att agera militärt. Indiens vilja att visa sig som en stat som hellre använder sig av en slags mjuk diplomati än militära medel visar även på att de vill säkra sin roll i den världspolitiska arenan som ett land andra länder gärna samarbetar med. Utifrån den Indiska diskursen kring Pakistans agerande verkar de vilja visa hur deras position är den moraliska och hur de kämpar med att med hjälp av samarbeten och diplomati vill lösa konflikten fredligt snarare än med militära medel.
Det går inte att, utifrån analysen i denna uppsats, utesluta att avskräckning ändå spelar en viss roll i relationen mellan Indien och Pakistan då de båda länderna faktiskt har kärnvapen och är i viss mån beredda att använda dessa. Vi ser dessutom vissa inslag i den utrikespolitiska deklarationen som kan tolkas som uttryck för avskräckning. Med det här sagt har den här uppsatsen att förklaringen på indiens agerande verkar vara mer nyanserad än att de bara misslyckats med att avskräcka Pakistan. Vi har sett flera exempel i texten på hur Indien kan inta flera olika roller samtidigt, framförallt en slags blandning mellan den avskräckande och den passiva rollen, vilken roll Indien tar på sig i olika tillfällen verkar kunna tolkas olika beroende på vilket perspektiv en läser texten ur. Utifrån FNs och omvärldens perspektiv kan vi tolka den som att Indien tar på sig en passiv roll, för att visa sig vara ett land andra länder vill samarbeta med och investera i. Medan de utifrån Pakistan kan tolkas som bärarna av en
avskräckande roll. Därav kan vi tolka Indiens agerande som en produkt av viljan att fortsätta sina multilaterala samarbeten på bästa sätt och fortsätta sin ekonomiska utveckling på ett effektivt sätt.
För att återkoppla till syftet och frågeställning så var ambitionen att, med hjälp av den konstruktivistiska teorin role theory, erbjuda en kompletterande förklaring till varför Indien varit så passiva i sitt agerande mot Pakistan trots upprepade attacker. Det verkar utifrån resultatet som att role theory kan erbjuda ytterligare en förklaring i fallet Indien och Pakistan till indiens passiva agerande och ge en tydligare bild till varför relationen mellan länderna ser ut som den gör idag.
Förslag till vidare forskning
Precis som nämnt tidigare så finns det redan mycket forskning på relationen mellan Indien och Pakistan då relationen är komplicerad. Avskräckning som teori används ofta i fall där det handlar om relationen mellan kärnvapenstater. Det verkar dock i vissa fall, till exempel i fallet om Indien och Pakistan, som att avskräckning inte är en tillräcklig förklaring. Mer forskning på ämnet är nödvändig där problemet analyseras med hjälp av andra teorier. Role theory som använts i denna uppsats är ett exempel på det här.
Referenser
Tryckta källor
Ayson, Robert (2008) Strategic studies. I Reus-Smit, Christian & Snidal Duncan. (Red.) The
Oxford handbook of International Relations. England: Oxford university press. ss. 558-575.
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson Henrik, Towns, Ann & Wägnerud Lena (2011)
Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5. uppl. Stockholm:
Författarna och Wolters Kluwer Sverige AB.
Hurd, Ian (2008) Constructivism. I Reus-Smit, Christian & Snidal Duncan. (Red.) The
Oxford handbook of International Relations. England: Oxford university press. ss. 298-316.
JR Nye S. Joseph & Welch A. David (2011) Att förstå internationella konflikter. 8. uppl.
England: Pearson Education Limited.
Wohlforth C. William (2008) Realism. I Reus-Smit, Christian & Snidal Duncan. (Red.) The
Oxford handbook of International Relations. England: Oxford university press. ss. 131-149.
Internetkällor
Dhanda, Suresh. (2010) ‘Nuclear Weapon Programmes of India and Pakistan: A Comparative Assessment’, South Asian Survey, 17(2), pp. 255–281. doi: 10.1177/097152311201700205.
D’Souza, Mariet Shanthie. (2019) Mumbai terrorist attacks of 2008, Encyclopedia Britannica, Encyclopedia Britannica, inc. Publicerad: 19 november 2019, hämtad: 14 December 2019.
https://www.britannica.com/event/Mumbai-terrorist-attacks-of-2008
Globalis (2018) Kashmir. Globalis.se, senast uppdaterad: 17 september 2018, hämtad: 4 december 2019. https://www.globalis.se/Konflikter/Asien/Kashmir
Harnish, Sebastian. Frank, Cornelia. Maull W, Hanns (2011) Role Theory in International
Relations: Approaches and Analyses. New York: Routledge. Hämtad: 2 december 2019.
https://ebookcentral.proquest.com/lib/uu/reader.action?docID=684029
Lär om kärnvapen (2019) Indien, senast uppdaterad: 13 mars 2019, hämtad: 6 december 2019
http://laromkarnvapen.se/var-finns-karnvapen/indien/
Lär om kärnvapen (2019) Pakistan, senast uppdaterad: 13 mars 2019, hämtad: 6 december 2019 http://laromkarnvapen.se/var-finns-karnvapen/pakistan/
Ministry of External Affairs (2018) Annual Report 2017-18, Policy planning and research division, New Delhi publicerad: 6 april 2018, Hämtad 2 december 2019.
http://www.mea.gov.in/Uploads/PublicationDocs/29788_MEA-AR-2017-18-03-02-2018.pdf
Narang, Vipin. "Posturing for Peace? Pakistan's Nuclear Postures and South Asian Stability."
International Security 34, no. 3 (2009): 38-78. www.jstor.org/stable/40389233.
Rajesh M. Basrur (2009) Nuclear Weapons and India–Pakistan Relations, Strategic Analysis, 33:3, 336-344, DOI: 10.1080/09700160902789946
Sistek, Hanna (2010) Terror efter Al Qaida, Fokus Sveriges nyhetsmagasin. Publicerad: 5 mars 2010, hämtad: 3 December 2019. https://www.fokus.se/2010/03/terror-efter-al-quaida/
Uppsala Conflict Data Program (2019) India and Pakistan. Hämtad: 1 december 2019.
https://ucdp.uu.se/conflict/218
Utrikespolitiska institutet (2018) Landguiden, religion. Redaktör: Daleke, Pia, Senast uppdaterad: 21 december 2018, hämtad: 4 december 2019.
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/pakistan/religion/
