Arbetssökande, vägledning och motivation

Examensarbete

Arbetssökande, vägledning och motivation

Tio arbetssökande om motivation och mötet med vägledaren

Unemployment, study and vocational guidance and motivation

Petra Gyltman

Lena Techel

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp

2010-12-07

Examinator: Jan Anders Andersson

Handledare: Mia Lindberg Studie- och

yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

3

Sammanfattning

Det övergripande syftet med studien är att undersöka arbetssökandes syn på motivation och vägledning. Hur upplever den arbetssökande sin motivation? Vilka faktorer anser den arbetssökande påverkar motivationen. Vilken syn har den arbetssökande på vägledning i förhållande till motivation. Genom att få en större vetskap kring begreppet motivation hoppas vi på att det kan göra oss till bättre vägledare. Metoden som används i studien är kvalitativa intervjuer och informationssökande.

Den slutsats man kan dra av denna studie är att bemötande och rätt kompetens verkar vara av stor betydelse för människors motivation i en arbetslöshetssituation. Att rätt bemötande, tillgänglighet och engagemang från en vägledare är efterfrågat, men också att behoven kan vara varierar hos de sökande. En del individer behöver mycket av alla delar i ett samtal och en del individer behöver mindre för att få det de behöver. Ur ett

vägledarperspektiv är syftet att undersöka vägledarens kompetens och arbetssätt i

förhållande till den arbetssökandes motivation. Vilka arbetssätt har de arbetssökande mött och vad har de för uppfattning om betydelsen av vägledningen, vägledarens kompetens och arbetssätt.

Ur våra tio intervjupersoners berättelser har vi valt att belysa de behov som dominerat. I vårt resultat nämns de som teman och de fem mest dominerande teman är bekräftelse,

5

Innehållsförteckning

2.1.1. Det kognitiva perspektivet ... 9

2.1.2. Psykodynamiskt perspektiv ... 10

2.1.3. Humanistiskt perspektiv ... 11

2.1.4. Hinder för motivation och val ... 12

2.2METODER I VÄGLEDNINGSSAMTAL ... 14

2.2.1 MI – Motiverande samtal (motivating interviewing) ... 14

2.2.2. Professionell vägledning ... 18

2.2.3. Aktivt engagemang ... 21

3. METOD ... 24

3.1.VAL AV METOD ... 24

3.2.URVAL ... 24

3.3.VALIDITET OCH RELIABILITET ... 26

3.4ETISKT ÖVERVÄGANDE ... 26

4. RESULTAT OCH ANALYS ... 28

4.1PRESENTATION RESULTAT/ANALYS ... 28

4.2BEMÖTANDE ... 28 4.3BEKRÄFTELSE ... 29 4.4ENGAGEMANG ... 30 4.5RÄDSLOR... 30 4.6MOTIVATION ... 31 4.7SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 32

5. DISKUSSION OCH ANALYS ... 34

REFERENSER ... 39

7

1. INLEDNING

Vad är det som gör att en människa fattar ett beslut och tar steget till handling just nu fast möjligheterna har funnits där förut? Denna fråga ställdes i ett möte med en chef på arbetsförmedlingen. Det satte genast igång en process i våra tankar och inspirationen väcktes till denna studie.

Vi har dessutom i vår bekantskapskrets haft vänner som varit arbetslösa både under kortare och längre perioder. Vår nyfikenhet ligger i att försöka förstå vad som gör att vissa är mer motiverade i sitt sökande efter arbete/studier än andra. Frågor vi ställer oss är vad som förväntas och behövs av oss som vägledare i mötet med arbetslösa och om vi kan vara med och påverka den arbetslöses motivation?

Motivation kan påverkas av många olika faktorer och bland dem finns personlighet, miljö, individuella faktorer och yttre faktorer som exempelvis läget på arbetsmarknaden. Oavsett vilket, är det vägledare/handläggare som den arbetssökande möter för att få stöd och information kring möjligheter både på arbetsmarknad och i studier. Vårt intresse är alltså att göra en beskrivning av olika faktorer som påverkar motivationen för individen i en arbetslössituation och vi har valt att titta på motivation ur ett individperspektiv och vägledarperspektiv för att få en tydligare bild av hur människan fungerar och vad som driver denne. Tanke och känsla hör till dessa nivåer. Författarna Danielsson och Liljeroth (1996) som forskar i identitetsutveckling och pedagogik menar att ur det existentiella kommer människans individualitet och jag till uttryck.

Teorierna definierar vad motivation är ur olika synvinklar men de verkar alla överens om att det finns yttre och inre motivation. Den inre motivationen är oftast starkast och handlar om den egna viljan och drivkraften inom individen. Yttre motivation hör till belöningar och bekräftelse från omgivningen Lester (1995). Teorier om motivation och lärande bygger i hög grad på generella motivationsteorier. De teorier som handlar specifikt om motivation och vuxnas lärande är i allmänhet så kallade hinderteorier. De bygger på en humanistisk grund, och förutsätter att människan har en inneboende lust att lära och förändra, men att hinder av olika slag kan komma i vägen. Det kan röra sig om personliga hinder, som exempelvis dåliga skolerfarenheter, livserfarenheter eller dåligt

8

självförtroende, men det kan också handla om strukturella hinder som (tillgänglighet och information). Teorin säger att om man undanröjer hindren, så undanröjs också eventuella motivationsproblem (Ahl 2004, Länk1).

Ur individperspektivet så avser vår studie att ge en överblick av några olika definitioner på motivation, dessa inkluderar teorin om människan som en rationellt beslutsfattande person. Teorier om människor som styrda av instinkter och drifter, teorier om människor som väsentligen socialt motiverade och teorier om beteende som i

huvudsak inlärt. Ur vägledarperspektivet är det MI – motiverande samtal - Barth och Näsholm (2009) som har fått störst utrymme. MI är en metod som används för att hjälpa människan till förändring genom hennes egna samtal. Denna teori har fått störst utrymme då vi sett att den haft stor relevans i våra resultat.

1.1 Syfte

Syftet är att undersöka och att förstå motivation, hur den uppkommer och på vilket sätt den kan vara med och påverka i en situation av arbetslöshet. Vi vill få en förståelse vad den arbetslöse tycker är viktigt i mötet med vägledare/coach. Dessutom vill vi få en bild av vägledarens relevans och vilka andra faktorer som kan vara med och påverka

motivationen.

1.2 Frågeställningar

För att belysa vårt övergripande syfte att få mer kunskap om motivationens betydelse för arbetslösa så ställer vi oss ett antal frågor.

1. Vad är och vad påverkar motivation?

2. På vilket sätt har motivation betydelse för den arbetssökande?

3. Vad upplevs som viktigt för arbetslösa i mötet med handläggare/coach? 4. På vilket sätt kan handläggare/coach påverka den arbetssökandes motivation? 5. Vilka faktorer kan ha betydelse för den arbetssökandes motivation att söka/få ett arbete?

9

2. Litteraturgenomgång

Vårt intresse har varit att sätta oss in i grundläggande teorier om motivation för att förstå motivation och hur den eventuellt kan påverkas i mötet mellan arbetslös och

vägledare/handläggare/coach. Vi har valt att titta på motivation utifrån kognitiv

psykologi, psykodynamisk teori och humanistisk psykologi. Vi har även valt att titta på teorier kring vägledning och vägledningssamtal.

2.1 Teorier om motivation

Det teorier vi valt att titta på är teorier ur kognitivt, psykodynamiskt och humanistiskt perspektiv. Det kognitiva perspektivet på motivation betonar den betydelse de mentala processerna har för motivationen, enligt psykodynamiska perspektivet är en stor del av mänskligt beteende ett resultat av den ständigt pågående kampen mellan omedvetna motiv, som vill komma fram och tillfredställas, och de psykologiska försvaren, som håller motiven och eller drifterna i schack. Vi får i denna teori en bild av människan som unik, och med sin egen utvecklingshistoria, individuella egenskaper, motiv och inre konflikter. Det humanistiska perspektivet utgår ifrån att människan har ett antal behov, vars tillfredställelse är nödvändig för utveckling och välbefinnande. Det är dessa behov som utgör drivkraften för beteendet.

2.1.1. Det kognitiva perspektivet

Det kognitiva perspektivet på motivation betonar den betydelse de mentala processerna har för motivationen (L. Karlsson 2006, sid.273) En kognitivistisk teori om motivation är

teorin om förväntning och värdering. Enligt denna teori bestäms inriktning och styrka

hos ett målinriktat beteende dels av hur starka individens förväntningar är på att ett visst beteende ska leda till ett visst mål, och dels av hur individen värderar det målet. Enligt Karlsson leder starka förväntningar och högt värderade mål till hög motivation och svaga förväntningar och lågt värderade mål, till låg motivation. Ett exempel på detta är vad som

10

händer en person som är aktivt jobbsökande, det vill säga har en inre motivation till att hitta ett jobb, och får yttre belöningar för beteendet. Ska man tro behavioristerna enligt Karlsson(2006) skulle motivationen öka. Men vad händer om denna yttre belöning senare upphör? Enligt kognitivisterna kan yttre belöningar under vissa omständigheter underminera och till och med minska motivationen. Denna uppfattning kallas hypotesen

om överrättfärdigande. Avgörandet ligger i individens tolkning av varför han utför

beteendet ifråga. Om beteendet blir beroende av yttre belöningar mer än av den inre glädjen, kommer viljan att utföra beteendet att minska om de yttre belöningarna upphör, under förutsättning att man hade stark inre motivation från början. Man blir omotiverad. Enligt Karlsson (2006) har flera experiment visat att prestationen försämras när yttre belöningar upphör, under förutsättning att man hade stark inre motivation från början. Om man enligt Karlsson(2006) jämför två grupper med stark inre motivation, och ger den ena gruppen yttre belöning, som avskaffas efter ett tag så blir prestationerna för den gruppen klart försämrade över tid, jämfört med gruppen som inte fick några yttre belöningar. De behöll samma nivå på motivationen. Enligt Karlsson(2006) får man inte glömma att yttre belöningar ibland är bra, om de används för att ge individen ett budskap om att han gör bra ifrån sig, snarare än en sporre att bete sig på ett visst sätt, kan det öka hans känsla av kunnande och den inre motivationen, även om den yttre belöningen senare upphör.

2.1.2. Psykodynamiskt perspektiv

Sigmund Freud var psykoanalysens grundare. En av hans grundläggande antagande var att allt beteende har en orsak eller drivkraft, det vill säga att beteendet tillfredställer behov eller önskningar. Hans uppfattning handlar om att individen är fångad i sin psykiska historia. Freuds hade en personlighetsteori om människans drivkraft, behov och motiv, Lester (1995).

Freud utvecklade en teori om människans behov, önskningar och drivkrafter där han delade in personligheten i tre delar vilka han benämnde som detet, jaget och överjaget. Jaget är vår självupplevelse, känslan av vårt eget jag som utvecklas ur detet som vi utvecklade under barndomen. Drivkrafter som karaktäriserar den mogna och rationella vuxna människan kallas jagbehovet och betraktas som kompromisser mellan detet och överjagets krav. Det- behovet var något vi hade under barndomen och brukade straffas för, som vi förbjuds att tillfredsställa direkt och som vi växt ifrån. Men driften eller behovet kan

11

finnas kvar som vuxen fast innehållet inte är detsamma som när vi var barn. Det - behovet var något vi brukade straffas för, som vi förbjuds att tillfredsställa direkt och som vi växt ifrån. Överjagets – behov övertar vi från viktiga personer i vårt liv, som våra föräldrar, nära vänner eller hjältefigurer. Vi har tagit till oss och accepterat de drivkrafter som förväntas av oss, som att vara duktiga, lydiga, snälla och att lyckas med det man förtar sig (Lester, 1995). Överjaget som är vår moraluppfattning och vårt samvete som kommer från våra föräldrars samt samhällets krav. Alltså utvecklas det genom vår uppfostran genom att barnet får lära sig vad som är rätt eller fel. Barnet indoktrineras det vill säga hjärntvättas med detta och då blir det dess normer. Skuldkänslor är en avvikelse från överjagets krav.

2.1.3. Humanistiskt perspektiv

De historiska rötterna till de humanistiska teorierna finner man i filosofiska och religiösa uppfattningar om människan som av naturen god och fri varelse. Bland de mest

inflytelserika humanistiska psykologerna finns Carl Rogers (1902-1987) och Abraham Maslow (1908-1970). Bägge antog att människan har starka inneboende, mer eller mindre medfödda, drivkrafter som strävar mot utveckling och självförverkligande, vilket innebär att man uppnår det maximala av sina individuella möjligheter. När individen får utvecklas i en positiv och stödjande miljö, som tillåter att dessa kreativa krafter får fritt spelrum, så framträder den sanna mänskliga naturen, med alla dess positiva och goda sidor enligt Maslow (L. Karlsson 2004, sid.37) Mänskligt elände som människors ondska, psykisk störningar och sjukdomar är alla resultatet av en miljö som hindrat den goda människan att komma fram, och som gjort självförverkligande omöjligt enligt Maslow.

Abraham Maslow utgår ifrån att människan har ett antal behov, vars tillfredställelse är nödvändig för utveckling och välbefinnande. Det är dessa behov som utgör drivkraften för beteendet. Han skiljer på två typer av behov, bristbehov och växtbehov. Bristbehoven är grundläggande behov som är nödvändiga för individens fysiska, psykiska och sociala överlevnad. De är ganska likartade för människor och djur. De utmärks av att de kan mättas. När ett bristbehov tillfredställs blir man mätt och belåten, tills obalansen uppstår igen och den återigen måste tillfredställas. Som tex när man äter, så äter man sig mätt, och mättnaden varar tills organismen återigen vill ha mat. Växtbehoven däremot enligt Maslow (Karlsson.2006) kan aldrig mättas, och därmed kan man heller inte få för mycket

12

av dem. Växtbehoven är unika för oss människor och skiljer oss ifrån andra djur. Behoven motiverar oss att utveckla vår fulla potential som människor. Maslow

uppfattade växtbehoven som det högsta uttrycket för mänsklig motivation. Alla behoven ordnas i en hierarki där de kroppsliga överlevnadsbehoven kommer längst ned,

psykologiska och sociala bristbehov kommer i mitten och högst upp kommer avancerade växtbehov som kreativitet, personlig utveckling, syftande till att det allra högsta stadiet är utveckling och självförverkligande. Enligt modellen uppstår inte ett visst behov förrän de lägre behoven i hierarkin är tillfredställda. Man måste alltså tillfredställa de lägre

behoven innan de högre kan tillfredställas. Och enligt Karlsson (2006) förefaller det ganska logiskt att man inte tänker på exempelvis konstnärlig upplevelser då man tex upplever stark hunger. Med andra ord är självbevarelsedriften starkare än strävan efter självförverkligande enligt Karlsson(2006).

Behovshierarkin ska enligt Karlsson(2006) ses som ett utvecklingsperspektiv. Under livets gång så rör man sig uppåt i pyramiden om utvecklingen rör sig som den ska. Ett spädbarn är mest intresserat av trygghet och mat, medan ungdomar har sociala behov i stor utsträckning och att det först som vuxen och ganska sent i livet i de flesta fall enligt Karlsson(2006) finns möjlighet för självförverkligande. Vissa händelser menar Karlsson kan göra att man faller tillbaka. Om man nått högt upp i hierarkin och tex drabbats av sorg, olyckor osv, är det troligt att man faller ned några nivåer. Trygghet och kärlek kan då bli viktigare igen än självförverkligande och kreativitet.

De fem behoven är enligt Maslow (1 är längst ner i trappan & 5 högst upp) 1. kroppsliga behov

2. behov av trygghet

3. behov av kärlek och gemenskap 4. behov av uppskattning

5. behov av självförverkligande

2.1.4. Hinder för motivation och val

Susan Jeffers har doktorerat i psykologi och skrivit en bok om begreppet rädsla. Hon har också lett kurser och haft föreläsningar om hur människan kan övervinna sin rädsla, ”Det

13

enda sättet att bli fri från rädslan att göra någonting är att gå ut och göra det” (Jeffers, 2010, s. 25).

Jeffers tror att genom ny inlärning så kan man lära sig hantera sin rädsla. När vi tar risker och kommer in på okända områden eller går ut i världen på ett nytt sätt så upplever vi ofta rädsla. Väldigt ofta så hindrar oss denna rädsla från att utvecklas och ta sig an utmaningar här i livet. Så många av oss begränsar våra liv genom att välja den väg som är bekvämast. Vilket kan resultera i att människan inte vågar ta steget till att söka vissa jobb för rädslan att deras kompetens inte räcker och rädslan för ett nej (Jeffers, 2010). Vi skapar oss alla förväntningar om vad som ska hända efter det vi fattat beslutet och vågar ta steget.

Människan har en bild inom sig och en lust (motivation) som hjälper henne till att våga fatta beslut. Något som är viktigt enligt Jeffers är när människan fattat beslutet så ska hon släppa bilden. Eftersom man inte kan kontrollera framtiden så kan bilden skapa olycka om det inte blir som man tänkt sig eller hoppats på. Besvikelsen kan göra att man inte vågar fatta ett liknande beslut ex. att söka ett liknande arbete igen, rädslan för att misslyckas igen och få ett nej kan göra att man inte vågar ta steget. Detta kan innebära att man missar flera möjligheter som skulle kunna leda till andra resultat (Jeffers, 2010). Hon säger också att rädsla och självkänsla hänger ihop och kan påverka människans motivation komma vidare.

Tanken på att ta ansvar för sitt eget liv kan ibland vara en rädsla i sig. En av de största rädslorna enligt Jeffers(2010) som stoppar oss människor att gå framåt i livet, är

svårigheten att fatta beslut. Vi är rädda för att fatta fel beslut. Tänk om man väljer den ena möjligheten framför den andra och att beslutet blir fel, detta kan ibland hindra oss ifrån att fatta ett beslut överhuvudtaget. Vårt behov av att vara perfekt och göra ”rätt val” och att kunna kontrollera resultatet av beslutet i förväg gör att vi överväger att göra en förändring eller försöka oss på en ny utmaning (Jeffers, 2010).

Jefferson menar att det finns unga beslut som är fel. Alla beslut är rätt även om det inte blir som vi tänkt oss. Dessa beslut kan det leda till andra möjligheter som vi inte hade fått om vi valt det andra beslutet. Hon menar att vi ska sluta oroa oss och det är viktigt att släppa kontrollen och det finns ingenting att förlora bara att vinna.

14

2.2 Metoder i vägledningssamtal

Vi har valt att titta på tre olika metoder, som enligt författarna kan ha en

motivationshöjande effekt i samtalet med vägledare/handläggare/coach. Den metod vi lagt störst vikt vi är MI, Motivating Interviewing. Enligt teorin är människan expert på sig själv och sitt eget liv, har de bästa lösningarna på sina egna problem Rådgivaren lyssnar med empati, intresse och respekt, accepterar klienten och försöker förstå hennes syn på saken och hjälper henne att utveckla medvetenhet kring problemet. Den andra metoden är en trestegsmodell, som går ut på att skapa en respektfull och personlig kontakt med klienten, ge stöd åt klienten att berätta sin historia. Leda ett klargörande och lyhört samtal för att få grepp om berättelsen, hjälpa klienten att konstruera egna handlingsplaner genom att formulera planer och välja strategier för handling. Och den tredje metoden Aktivt

engagemang är en metod där författaren beskriver klientens mest grundläggande nivå i

behovet av synlighet. Att vägledaren ska få klienten att känna att man är medveten om dennes närvaro och att ansträngningar görs för att klienten skall känna sig välkommen. Författaren menar att när man sätter klienten på en piedestal och visar att man

värdesätter, och behandlar denne som betydelsefull, så påverkar detta vägledningsprocessens kvalité.

2.2.1 MI – Motiverande samtal (motivating interviewing)

Motiverande samtal har sina rötter i humanistisk psykologi, socialinlärningspsykologi och motivations psykologi.(Barth, Näsholm 2009) i den humanistiska psykologin utgår man från att människan kommer till världen med en potential som hon strävar efter att utvecklas. Enligt teorin är människan expert på sig själv och sitt eget liv, har de bästa lösningarna på sina egna problem och har själv ansvaret för hur hon lever. I MI samtalen ingår det att vägledaren visar respekt för klientens autonomi eller rätt till

självbestämmande. Vägledaren lyssnar med empati, intresse och respekt, accepterar klienten och försöker förstå hennes syn på saken och hjälper henne att utveckla medvetenhet kring problemet. Samtidigt visar vägledaren optimism och tilltro till klientens förmåga att hitta svaret till vägarna i sitt eget liv.

I klientcentrerade samtal som MI är det sällan vägledaren som är experten. Samtidigt är det i hög grad vägledaren som styr. I målet leder hon samtalet genom en serie teman och har till uppgift att skapa en atmosfär som underlättar för klienten att reflektera över

15

sig själv. MI som metod är att vara tillsammans med klienten och utifrån en reflekterande position utbyta tankar, funderingar och synpunkter som kan bidar till att utveckla en förändring. Enligt MI måste förändringen vara baserad på personen egen förståelse, prioriteringar, val och bottna i klienten själv. Dessa förändringar kan handla om beteende, handling men också om känslor eller tankar. Förändringen innebär nästan alltid steg som personen själv måste ta. Olika förändringar som han eller hon bestämt sig för att

genomföra och på en annan plats där rådgivare möter honom. Förändringarna sker på klientens villkor.

En av de stora utmaningarna med att försöka hjälpa människor genom samtal menar MI är just detta att tankar, idéer och insikter från samhällssituationen ska föras över till vardagslivet. MI menar att det kan hjälpa personer att behålla en reflekterande distans, tänka om sig själv och situationen. I klientcentrerade samtal är därför berättarens egen aktivitet helt central och avgörande. Det behöver vara tryggt runt klienten för att denne ska orka se på sina svaga, dåliga eller skamliga sidor. Både det som klienten och

vägledaren bidrar med är således nödvändigt för att samtalet ska vara en förändrings och motivations arbete, (Barth och Näsholm, 2009).

MI samtal handlar om ett samarbete mellan likvärdig parter och om ett utforskande som är en gemensam resa med skilda roller för vägledare och klient. Förhållningssättet i MI innebär att alla människor inom sig bär på grundläggande utvecklingsmöjligheter, som kan leda i riktning mot goda lösningar för den enskilde. MI menar att det i ett klientcentrerat samtal är hjälparens uppgift att respektfullt anpassa och leda samtalet så att personen finner och väljer sina egna lösningar. Beslut och slutsatser utgår från personen egen förståelse och för förståelse. Det är personens uppfattning och bild av verkligheten som är intressant och om man som hjälpare anser att denna uppfattning inte är konstruktiv eller att den hindrar personens utveckling så kan man arbeta med att försöka nyansera den samtidigt som personens syn på saken utgör facit enligt Barth och Näsholm (2009). MI är ett Klientcentrerat metod val som innehåller både möjligheter och begränsningar.

De grundläggande kommunikationsfärdigheterna i MI kallas för reflektivt lyssnande och består av bekräftelse, reflektion, öppna frågor och sammanfattningar. Bekräftelse innebär att vägledaren ser och uppskattar klienten som person, hennes goda egenskaper, kompetens, styrka och ansträngningar. Bekräftelse bör göras i du form för att inte uppfattas som vägledarens värderingar eller bedömningar av klienten. Många tror att bekräftelsen kan vara en av de kraftfullaste komponenterna i MI. Om rådgivaren visar att

16

hon tror på klientens förmåga stärks klientens tilltro till sig själv och sin förmåga därför uppmärksammar vägledaren konsekvent det starka i sin klient och det konstruktiva och positiva i situationen. Visar vägledaren optimism och försöker ingjuta hopp hjälper denne till att öka självtilliten enligt MI (Barth och Näsholm, 2009).

Samtalet innehåller fem faser.

1. Kontakt och relations skapande fas. Rådgivaren skapar den psykologiska

trygghet som behövs för att klienten ska kunna ta emot den hjälp som erbjuds (förebegrundan)

2. Neutralt utforskande fas. Denna fas innebär ett neutralt utforskande av klientens

upplevelse, för att kartlägga saken och skapa en gemensam förståelse för av utgångspunkten för förändring.(begrundan)

3. Perspektiv utvidgande fas. I detta skede utforskas efterhand allt mer av andra

och andras perspektiv av saken begrepp som diskrepans ambivalens och motstånd är centrala i denna fas (beslut/förberedelse)

4. Motivations byggande fas. I denna fas fokuserar rådgivaren på klientens

förändringsmotivation man samlar förändringstankar och vänder allt mer blicken framåt mot beslut och förändring. (handling)

5. Besluts och förpliktelse fas. Denna fas är till för att utforska klientens beslut och

att stärka beslut klienten blir allt mer medveten om ditt beslut och arbetar med att stärka sin förpliktelse inför beslutet. Det ökar sannolikheten för att förändringen genomförs (Barth och Näsholm 2009, s.39).

Den första fasen i vägledarsamtalet handlar om att etablera relation. Klienten får berätta öppet om de problem den har och att han får göra det på sitt sätt. I detta skede är klientens uppmärksamhet i praktiken mest inriktad på situation och samtalsrelationen. Han kan vara osäker på vägledarens reaktioner och känner eventuellt viss ambivalens över att vara i situationen. Vägledaren behöver därför vara öppen och tydlig så att klientens osäkerhet dämpas. Hon ska vara aktiv, men aktiviteten bör först och främst vara inriktad på att skapa en hjälpande relation. Även om vägledaren redan från starten är aktiv i samtalet får hon inte dominera. Hon bör tvärt om, tydligt visa att kontakten bygger på personens egen aktivitet. Enligt MI ska vägledarens aktivitet först och främst handla om att visa en bekräftande och accepterande hållning kring de svårigheter man talar. Vägledaren lyssnar aktivt. På detta sätt är vägledaren en empatisk lyssnare som användes både för berättaren och för att vägledaren själv ska komma närmare en förståelse av personens mål eller vilja, Barth och Näsholm (2009) .

I MI är det viktigt i denna fas är det viktigt att inte korrigera klientens berättelse. Man bör ställa öppna frågor om det som personen berättar, och utforska det tillsammans. Men målet i detta skede är att etablera en gemensam plattform med personens egen förståelse som grund. Hjälparens roll är att lyssna in och hålla tillbaka sig själv. MI menar att det

17

gäller att inte allt för tidigt komma med andra perspektiv och inte allt för snabbt fråga efter eller komplettera med det som fattas. Först och främst behöver berättare bli bekant med och successivt reflektera över sin egen berättelse.

MI beskriver även ambivalenssamtal, som inte alltid leder till ett tydligt resultat. Ambivalens samtal kan vara samtal som sår frön hos klienten eller kan vara en del av förändringssamtalet som sträcker sig över en längre tid. Samtalet kan ha öppnat nya perspektiv och gjort det möjligt för klienten att tänka på och söka andra lösningar än de som var uppenbara inledningsvis.

När en person genom an aktiv dialog med en vägledare utforskar ett område så kommer den förståelse som skapas att vara mångfaldig och ofta motsägelsefull.

Vissa perioder kan problemet vara påtagande andra perioder kännas inaktuellt. Tidvis kan klienten vara optimistisk med tanke på förändring. Andra gånger kan klienten sakna tilltro till att det ens är meningsfullt att försöka. Den motsägelsefulla i upplevelsen av problemet kan hindra klientens möjligheter att komma vidare. I efterhand kommer MI- vägledaren därför att mest fokusera på de delar av klientens berättelse som visar riktning mot förändring.

Enligt MI är det först när klienten beskriver och erkänner sitt problem eller är

optimistisk inför lösningar kring det, som vägledaren kommer att kunna spegla detta och be klienten att fördjupa sig i och berätta mera om det. Syftet är att hämta fram och tydliggöra klientens motivation. På så vis kommer dialogen mer och mer präglas av motivations uttalande. I detta skede deltar klienten av att bygga upp en bild av sig själv som en person som önskar och förmår genomföra förändring.

I MI är det viktigt att klienten själv får hämta fram och uttala sin motivation. Det vill säga uttalanden som innebär att klienten argumenterar emot uttalanden som visar på insikt, egenbekymring och erkännanden. Detta begrepp kallas för självmotiverande

uttalanden. Men enligt MI är det även viktigt att motivations element kan utlösas i

samtalet. Antingen genom att klientens egen motivations yttranden hämtas fram och förstärks. Eller genom att motivationselementet tillförs utifrån på ett så sätt att vägledaren ger informationen, återkopplar i ett kartläggningssamtal, ger råd eller rekommendationer, Barth och Näsholm (2009).

Enligt MI så vill vi människor bli sedda, hörda, vara av intresse och vara av betydelse för andra. Det är en grundläggande social instinkt hos oss som gör att vi söker andras uppmärksamhet. Alternativet är isolering och psykologisk ensamhet, att vara ensam om sin glädje och ensam om sina svårigheter. Därför är lyssnandet viktigt i alla

18

hjälprelationer enligt modellen. En lyssnande hjälpare kommunicerar också att personen har ett värde i sig själv och för eventuella förändringsförsök (Barth och Näsholm 2009). I lyssnartekniken MI är det mycket viktigt att vägledaren kan kommunicera med empati om empatin ska ha effekt.

Den lyssnande teknik som MI beskrivit kan kännas igen som generella principer från god kommunikation och visar på den effekt som olika samtalsredskap ska ha. Det kan ändå hända att MI i enskilda möten mellan klient och vägledare inte fungerar som en metod för att kommunicera respekt och empati enligt dem själva. Det kan ha att göra med klientens personlighet eller psykiska tillstånd och det kan handla om de yttre ramarna för mötet Barth och Näsholm (2009).

Motstånd kan uppstå naturligt i hjälpande relationer, ju mer man som vägledare försöker påverka eller utmana tvekan och osäkerhet, desto oftare kommer man förmodligen att stöta på motstånd. Om vägledaren konfronterar motståndet ökar

sannolikheten att det förstärks enligt MI och det leder till att båda parter tappar fokus på motivationen till förändring och riskerar att gräva ned sig i oförenliga ståndpunkter. Men däremot om vägledaren undviker att brottas med motståndet och klienten och istället möter det med en välvilja till samarbete, sker i regel något annat och i regel mer

konstruktivt som till ett exempel att fokusera mer på motivationen som klienten faktiskt har än att korrigera motståndet. De väljer också att se på motstånd som en signal från klienten att han hon inte är redo för att budskap och bör mötas med respekt och förståelse, Barth och Näsholm (2009).

Vägledarens uppgift är att anpassa metodiken i MI så att den fungerar för den hon möter. I vissa fall kan det vara till hjälp att diskutera med klienten och förklara hur man kommer att lägga upp samtalet, motivera varför, och be klienten berätta vad som fungerar för honom eller henne. Detta hjälper klienten att finna fram till sina lösningar enligt MI. Genom olika metoder som t.ex. MI där lyssnaren både är en empatisk lyssnare samt upprätthåller en samtalsstruktur som är resultatinriktad. Det hjälper inte om vägledaren bara har ett varmt hjärta och goda intentioner, Barth och Näsholm (2009).

2.2.2. Professionell vägledning

Kerstin Hägg är docent i psykologi och Svea Maria Kuoppa lektor i psykologi och deras trestegsmodell. Båda har lång erfarenhet av vägledningssamtal för personal inom skola,

19

vård och socialtjänst. Hägg och Kouppa är verksamma vid institutionen för barn/ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning.

Hägg och Kuoppa beskriver en trestegsmodell i samtal där varje steg beskrivs utifrån syftet med den. Det som förenar olika faser i samtalet är att det är klienten som är huvudpersonen. Hägg och Kouppa förklarar att i verkligheten är faserna inte lika skarpt avgränsade som de är i samtalsmodellen av pedagogiska skäl.

Här kommer deras samtalsmodell i tre faser.

I den första fasen kan man enligt Hägg och Kouppa klargöra situationen ur klientens perspektiv. Detta innebär att vägledaren lyssnar tålmodigt, professionellt och ställer öppna frågor som klienten får god tid på sig att tänka över och svara på. Vägledaren försöker ”sitta på klientens stol” och se på situationen som klienten ser den. Det gäller även att uppmuntra klienten och att anpassa språk och tempo efter denne. Innan klienten har klargjort sin situation ur olika aspekter, gäller det för vägledaren att försöka låta bli att ”rätta” klienten eller åtgärda några problem. Erfarenheten enligt författarna själva är att professionella samtalare mycket snabbt gissar vad som är problemet, innan klienten berättat färdigt, och att de ofta presenterar egna lösningsförslag innan klienten hunnit tänka efter.

Den första fasen avslutas idealt med att vägledaren klart, tydligt och kärnfullt sammanfattar klientens situation och att klienten godkänner samtalsledarens version, alternativt rättar den. Att respektera innebär att acceptera klientens berättelse. Det är klienten som har den rätta versionen av situationen. Det är dennes liv och problem som står i fokus.

I den andra fasen försöker vägledaren vidga klientens perspektiv och få denne att se möjligheter eller begränsningar och hinder som han inte tidigare sett. Erfarenheten enligt Hägg och Kouppa är att fas 2 är mycket svårare för vägledaren än den tidigare fasen. Här behövs god självkännedom och kunskap om andra människor, om metoder för att vidga perspektiv och om psykologiska, pedagogiska och sociologiska teorier, kulturkompetens och kunskaper om samhället ur både köns och klassperspektiv.

Man behöver också ha kreativitet, känslighet och mod för att underlätta för klienten att se och tro på sina möjligheter och för att engagera klienten att på ett mer aktivt sätt sin situation och se sina valmöjligheter enligt Hägg och Kouppa.(2007)

20

Den andra fasen avslutas med att vägledaren och klienten ”hjälps åt” för att sätta upp realistiska, specifika och konkreta mål. Det är viktigt att det är klientens mål och inte påtvingade” mål från vägledaren.

I den tredje fasen arbetar klienten och vägledaren ett handlingsprogram. Det är fortfarande klienten som har ansvaret för att godkänna eller underkänna eventuella

förslag som vägledaren ger. Det är alltid en fördel om klienten själv kommer med förslag. Här gäller för vägledaren att uppmuntra klienten att ta ansvar och vara kreativ, konkret och realistisk. Den här överenskommelsen som tar form under samtalet ska helst vara så konkret att den går att utvärdera på så sätt, att man tydligt ser om målen uppnåtts.

Ett samtal kan innehålla alla delar utan att vara särskilt långt. Det kan ibland vara tillräckligt med ett klarläggande samtal, det vill säga fas1. Det som händer då är att klienten själv upptäcker vad han kan och vill göra i den aktuella situationen. Detta efter att vägledaren har lyssnat till klienten och gett denne stöd att berätta. För andra kan det behövas flera samtal i fas1 innan klienten är beredd att gå vidare. Ofta går ett samtal i vågor enligt Hägg och Kouppa (2007) på så sätt att det i fas 2 kan det komma upp helt nya frågor, som kräver en återgång till fas 1 eller att en handlingsplan inte alls visar sig hålla när den skall sättas i verket.

Enligt Hägg och Kouppa (2007) är vägledarens roll, ur ett konstruktivistiskt perspektiv, att fungera som ”underlättare” för den som av något skäl behöver hjälp att hantera en aktuell livssituation. Vägledning kan ses som en pedagogisk process. Det vägledaren kan göra är att underlätta den förändring som klienten går igenom i

förhållande till utbildning, arbete, privata förhållanden, hälsa, sjukdom, ja till och med ibland på liv och död.

Vägledarens uppgift är att genom samtal hjälpa klienten att reflektera, formulera, acceptera eller förändra sin situation samt att identifiera förmågor och på så sätt bemyndiga, empower, den andra att själv hantera problemet. Att arbeta enligt en konstruktivistisk modell innebär att vägledaren har som uppgift att eftersträva och uppfylla vissa krav (Hägg och Kouppa 2007, s.42 ).

Vägledarens ska eftersträva (Hägg och Kouppa, 2007, s. 45)

• Skapa en respektfull och personlig kontakt med klienten • Ge stöd åt klienten att berätta sin historia

21

• Hjälpa klienten att konstruera egna handlingsplaner genom att formulera planer och välja strategier för handling

• Identifiera nya sätt att ”kunna”, ”göra”, ”veta”

• Utvärdera genom att ömsesidigt delge varandra upplevelser av samtalet och avsluta samtalet på ett tydligt sätt.

2.2.3. Aktivt engagemang

Norman E. Amundson är professor vid University of British Columbia i Canada och är sedan många år utbildare och föreläsare på studie- och yrkesvägledningsområdet i Sverige. Amundsen bygger på flera olika teorier, Carl Rogers personlighetsteori och mänskliga relationer, John L. Holland personlighetstyper och yrkesval, John D. Krumboltz individens val av karriär, E. Super livskarriärsteori. Amundson ger nya perspektiv på vad vägledning kan vara i boken aktivt engagemang Amundson (2000) där inget är tabu och det mesta är tillåtet. Han bryter de traditionella sätten att vägleda individer steg för steg och föreslår mer aktiva och okonventionella metoder. Han lägger stor vikt på aktivt engagemang i vägledningsprocessen.

Amundson (2000) nämner i sin bok Aktivt engagemang om hur viktigt det är att skapa ett klimat av betydelsefullhet.

Betydelsefullhet…de föreställningar som människor, med rätt eller orätt, har om vad de betyder för någon annan, om att de är föremål för någon annans uppmärksamhet och om att andra bryr sig om dem och uppskattar dem. (Amundson, 2000, s.25)

Klientens mest grundläggande nivå finns i behovet av synlighet. Att vägledaren får klienten att känna att man är medveten om dennes närvaro och ansträngningar görs för att klienten skall känna sig välkommen. När man sätter klienten på en piedestal och visar att man värdesätter, och behandlar denne som betydelsefull, så påverkar detta

vägledningsprocessens kvalité.

Det är viktigt att utforma en vägledningsrelation, menar Amundson (2000). Med det menar han att när klienten och vägledaren möts har båda att behov av att etablera en överenskommelse om vilka roller var och en ska ha i den nya relationen. Processen beskrivs som en förhandling där vägledare och klient gemensamt arbetar fram en förståelse för hur de ska gå igenom varje fas av vägledningsprocessen. Vägledare och klienter utövar alltså ömsesidig påverkan på varandra medan de försöker hitta sina roller enligt Amundson(2000). Förhandlingen beskrivs som starkt påverkade av de bilder som

22

de inblandade har av varandra personlighet. Gilbert och Cooper (1985) beskriver hur dessa bilder formas socialt med följande ord,

Våra självbilder hakas upp på andras föreställningar om oss. När människor gemensamt konstruerar den sociala verkligheten, utformar de ömsesidigt varandras identiteter på sätt och vis blir vi det som andra tror att vi är. (Amundsen, 2000, s.30)

Förhandling om roller och identitet inom vägledningsrelationen är bara en aspekt på en mer omfattande förhandlingsprocess. Enligt Amundson så är relationer personliga och arbetslivet kan påverkas av förändringar i vägledningssituationen. Amundson beskriver fyra faktorer som påverkar förhandlings och omförhandlingsprocessen i den vidare gemenskapen och de är andras stöd, styrning av den inre monologen, marknadsföring och koncentrerade och varaktiga ansträngningar.

Yrkesvägledning kan hjälpa människor att trivas bättre med sig själva, utveckla strategier för att kontrollera negativa inre dialoger, läras sig marknadsföra sig själva och göra upp systematiska handlingsplaner som har bättre utsikter till framgång enligt Amundson (2000). För att klienten framgångsrikt ska kunna sätta upp och förverkliga målen krävs att man fokuserar på personlig motivering och restriktioner enligt Amundson (2000). Flexibilitet och ihärdighet är nödvändigt i många situationer och klienterna måste vara beredda att göra nödvändiga förändringar när de ställs inför svåra situationer. Och då kan man som vägledare enligt Amundson (2000) hjälpa klienten att förbereda sig genom att erbjuda stöd (uppmuntran/uppföljning) och erbjuda rådgivning (reflekterande och praktisk).

Enligt Amundsen kan rädslor i vägledningsprocessen exempelvis vara en begäran om vägledning. Detta kan vara en rädsla i sig och kan vara ett svårt steg att ta för vissa. Att söka hjälp kan betraktas som en personlig svaghet i detta samhälle där oberoende och styrka värderas högt menar Amundson (2000). Människor som befinner sig i arbetslöshet går ofta igenom en känslomässig berg- och dalbana och det ligger mycket sorg, oro, rädsla och hopplöshet i klienten. Under sådana emotionella tillstånd kan klienten verka omotiverad.

Många klienter har haft negativa kontakter med myndigheter tidigare och sådana erfarenheter kan påverka deras attityd till vägledaren/handläggaren/coach. Om man då tillåter dessa reaktioner från klienten och möter dennes känslor och visar respekt och koncentrerar sig på vad som kan göras i den aktuella situationen så kan förtroendet komma mellan parterna, Amundson (2000). Det finns även andra författare, Danielsson

23

och Liljeroth (1996) som skriver om att klienter kan känna sig styrda av samhällets förväntningar och lagar och att människan är påverkad av olika möten i vardagen, som tradition, idéer, styrdokument och lagar som också har främjande eller hämmande effekt på förhållningssättet i människans tankemönster. Det kan i ett visst läge utgöra hinder, men kan dock vändas till möjligheter om vi som blivande vägledare kan hjälpa individen till ökad medvetenhet om sammanhang. Vi kan hjälpa till att synliggöra dolda resurser och tydliggöra processer och därmed öppnas vägar till förändring, drivkraft och utveckling för individen.

24

3. Metod

3.1. Val av metod

Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med strukturerade frågor som både är öppna och slutna. Vi har även lagt in spontana frågor som varit passande utifrån vissa svar vi fått och har använt oss av en skalfråga i undersökningen.

Att vi valt kvalitativ metod är för att få en förståelse hos den enskilda individens självkännedom om sin egen motivation i sitt beslutsfattande. Att få intervjua hjälper oss nå en djupare förståelse av en persons beteende och agerande, motiv, erfarenheter och upplevelser. Vi har angripit metoden induktivt. Det betyder att vår frågeställning varit lite oklar och att syftet har varit att få en helhetsförståelse för ämnet (Larsen, 2009).

Vi valde att anteckna svaren vi fick och använde oss inte av diktafon. Vi upptäckte att IP(intervjupersonen) och vi själva var bekväma med denna metod.

Vi intervjuade 10 personer för att det var tillgängligt och lämpligt. Vi sammanställde alla våra resultat och analyserade de svar vi fått. Genom analysen fann vi återkommande mönster, och det resulterade i fem teman: Bemötande, Bekräftelse, Engagemang, Rädsla,

Motivation.

3.2. Urval

Utifrån de frågeställningar vi har så har vi valt att djupintervjuatio människor som är

arbetslösa. Att vi valt just denna grupp är för att vi är intresserade av att få en bild av hur motivationen och bemötandet påverkar i mötet med vägledare/coach för människor som är i en förändringsfas mellan arbetslöshet och arbete.

Vi har valt denna kategori av människor då vi dragit slutsats att motivation är och kan vara mycket avgörande för dem. Vi förmodar också att dessa människor varit i kontakt med handläggare/coach och vi hoppas få svar på vad individen kan behöva för stöd för att bli motiverad i ett vägledningssamtal. Vi är även intresserade av att se eventuella

25

skillnader i hur klienten blivit bemött och vad detta gett för resultat för klientens motivation.

Genom att höra oss för i vår bekantskapskrets om någon kände någon som var arbetslös har vi fått tag på åtta personer. Vi har inte själva känt personerna utan via gemensamma bekanta har vi fått tag på dessa personer. Vi kontaktade chefen på arbetsförmedlingen och enligt överenskommelse via mail var vi välkomna på ett informationsmöte, där enligt honom, skulle vi där få tag på några sökande som var intresserade av att svara på våra frågor. Men chefen hade glömt att informera berörd personal så vi fick inte delta på mötet utan blev lovade av personalen att de skulle tillfråga nyinskrivna efter informationsmötet. Dessvärre glömdes detta bort och

majoriteten av de sökande hann lämna mötet, så det kvarstod enbart 2 stycken när vi kom tillbaka till lokalen och dessa två lyckades vi då få intervjuer med.

Sammanfattningsvis intervjuade vi tio personer som var fyra män och sex kvinnor i åldrar 20-45 år. Det var slumpen som avgjorde att det blev just den fördelningen på kön och ålder, det var inget vi förutbestämt. Vi kommer vidare i vår rapport benämna intervjupersonerna som IP och med figurerade namn. Här följer en kort presentation av intervjupersonerna:

• Emma 35, har varit arbetslös i fem månader. • Vanessa 23, har varit arbetslös ca 1 ½ år. • Anna 42, har varit arbetslös nio månader. • Erik 45, har varit arbetslös i ett år.

• Pia 43, har varit arbetslös i fem år.

• Anton 20 år nyinflyttad till Sverige och har varit arbetslös i tre månader. • Anders 34 år, har varit arbetslös i sju månader.

• Peter 20 år, har varit arbetslös i fem månader. • Sofia 38 år, har varit arbetslös i ett år.

26

3.3. Validitet och reliabilitet

Med definitionsmässig validitet menar vi giltighet och relevans. Det handlar om

överensstämmelsen mellan teoretisk definition och mätning. Det handlar om att samla in data som är relevant för vår frågeställning. Reliabilitet står för pålitlighet och precision. Hur vi har samlat in data och bearbetat den samt huruvida en upprepning av

undersökningen skulle leda till ett likvärdigt resultat.

Eftersom vi valt kvalitativ metod och varit två olika intervjuare som gjort egna tolkningar av svaren, är vi fullt medvetna om att detta kan påverka resultatet. Vi har försökt att vara så neutrala och objektiva som möjligt.

Två av intervjuerna gjordes på telefon och då vi inte kunde se IP under intervjun, så kunde vi inte heller vara lyhörda på kroppsspråket och i ögonkontakten. Vi valde att skriva ner svaren vi fick från intervjupersonerna istället för att spela in på band och detta kan ha påverkat tillförlitligheten. Enligt Larsen (2009) Står det att detta fungerar dåligt och att bättre resultat nås genom att spela in samtalen då intervjuaren blir en bättre observatör och vi är medvetna att detta kan ha haft betydelse för resultaten.

vilket gör att vi inte heller kan generalisera resultatet av motivationens betydelse, då svaren hade kunnat se annorlunda ut om vi valt en annan grupp, som exempelvis

studenter. Det finns dessutom en viss risk att vi i resultatet göra vissa tolkningar då vi har en förförståelse i ämnet.

3.4 Etiskt övervägande

Forskningsetiska principer finns för humaniora och samhällsvetenskap som innefattar vissa normer och regler man ska utgå ifrån, Dalen (2007). Vi har gjort kvalitativa intervjuer med arbetslösa personer. Denna grupp kan befinna sig i en svår situation och känna sig utsatta så vi har varit försiktiga och hänsynsfulla i vår forskning. De fyra huvudkrav som beskrivs i forskningsetiska principer, vetenskapsrådet (2010. länk 6)

individskyddskravet är, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Vår studie tog hänsyn till detta och vi har varit noga med vårt syfte och att

deltagandet i forskningen var frivillig. De som medverkade fick själva bestämma om de ville avbryta under intervjun. Vi informerade om vår tystnadsplikt, att alla uppgifter blir

27

sekretessbelagda och att personerna kommer att vara anonyma i de resultat vi kommer presenterar.

28

4. RESULTAT OCH ANALYS

4.1 Presentation resultat/analys

Här är en presentation av de fem teman vi fått fram genom analys av de svar vi fått. Genom analysen fann vi återkommande mönster, och det resulterade i de följande fem teman som vi nu ska göra en närmare presentation av:

• Bemötande • Bekräftelse, • Engagemang, • Rädsla, • Motivation.

4.2 Bemötande

Vi har kunnat se i samtliga intervjuresultat att bemötande har en avgörande roll för de sökande. Emma upplevde mötet med handläggaren mycket positivt då denne enligt Emma var positivt tänkande ”han lyssnade på mitt behov och det har gett mig nya möjligheter, han kunde möta mig där jag var, och det kändes jätteviktigt”. Malin sa att enligt henne själv så var handläggaren human, och hade jättebra personliga egenskaper att ”han har sett mig som individ och sett mina behov” hon sa även att hon uppfattande honom som empatisk. Vidare fanns det dem som uppfattade sin handläggare trevlig, men att de ändå fick en känsla av att vara barn. Anders kände sig livegen och kontrollerade och att det tog energi och var deprimerande. Detta är något som MI metoden lägger vikt vid, att rådgivaren lyssnar empatiskt, visar intresse, respekt, accepterar individen och försöker förstå hans/hennes syn på saken och visar optimism och tilltro till individens egen förmåga att hitta svaret till sina egna vägar Barth och Näsholm (2009).

Flera av IP upplevde att de fått alldeles för begränsat med personlig kontakt. Anna hade sett sin handläggare 20 min på ett halvår, då hon var kategoriserad som självgående.

29

Detta kändes inte bra för henne alls då hon nu var i en fas i livet där hon behöver mer personligt stöd och vägledning.

Anton blev hänvisad att söka information på Internet, men då det fanns vissa

språkbegränsningar hos honom kände han, att han hade behövt mycket mer hjälp och stöd ifrån handläggaren. Anders, Pia och Vanessa upplevde en känsla av förmyndare och makt och det gav en negativ känsla för dem. Saknaden av uppmuntran i

vägledningssamtalen saknades hos flera.

Vanessa sa att ” det kändes som samtalet gick mer ut på mina begränsningar än möjligheter och blev snarare omotiverad än motiverad”.

Precis som vi nämnt tidigare har bekräftelse stor betydelse i bemötandet, att någon tror på individen och ger feedback vid behov.

Bristen på tillgänglighet hos handläggare/jobbcoach när individen behöver hjälp har flera av våra IP tyckt vara ett hinder.

4.3 Bekräftelse

Vanessa, Anders, Erik och Sofia berättar hur viktigt det känns att bli sedd och bekräftad i mötet med vägledare, dels att handläggaren kan se denne för den personen han/hon är samt att se dennes eventuella drivkraft. De vill även bli bekräftande som individer och inte var en i mängden. Känslan av att vara en i mängden har fått dem att dippa i

motivation enligt dem själva. Peter och Vanessa vill bli peppade och bekräftade med enkla medel och ord som att ” jag tror på dig, du kommer att lösa detta ”

Bekräftelse handlar även om att bli sedd för den man är och de behov man har. Att någon ser ens egenskaper och kompetens. För Pia, Emma och Anna handlade bekräftelse om att få komma på intervju och att få ett jobb. Just att få respons och positiv feedback från omgivningen att man är bra nog och att någon tror på en, har kommit upp ofta i intervjuerna. Detta är något som Amundson skriver om hur viktigt det är i mötet med individen att få han/hon att känna sig betydelsefull och visa att man bryr sig och uppskattar dem. Att lyfta fram individens kunskaper och egenskaper och visa att individen har något att erbjuda andra kan vara en början till bättre självkänsla och en starkare motivation (Amundson, 2000).

Erik sa att bara kunna få ett arbete och kunna vara med att påverka och delta i en organisations mål skulle vara bekräftelse nog. Han fick dessutom en aha upplevelse genom att en jobbcoach kunde se hans egenskaper och kompetens som han själv inte var

30

medveten om, och han fick då en stark känsla av bekräftelse. En av MI:s grundläggande kommunikationsfärdigheter är just bekräftelse som innebär att vägledaren ser och uppskattar individen som person och hans/hennes goda egenskaper, kompetens styrka och ansträngningar Barth och Näsholm (2009).

4.4 Engagemang

Mer aktivt engagemang efterfrågas. Peter, Anders och Malin vill få mer tips, information och uppbackning i sin situation. De ville bli bemötta mer på individnivå och få en känsla av att handläggaren faktiskt vill hjälpa till och att han är engagerad. Känslan av att vara en i mängden upplevs inte positivt för motivationen enligt Sofia. Hon efterfrågade mer specifik hjälp för just hennes behov. Hon efterfrågar en förståelse hos handläggaren i att ”livet går upp och ned och i vissa perioder i livet behöver man mer hjälp”. Amundson skriver om att individens mest grundläggande nivå är behovet av synlighet. Man ska få individen att känna sig betydelsefull och att man värdesätter han/ henne Amundson (2000). Pia, Anders och Peter trodde att en personlig coach kunde hjälpa dem mer, då de kanske var bättre på att avläsa denne bättre.

Peppning efterfrågas hos Peter, Vanessa och Pia. Erik sa att tack vare jobbcoachens

stora engagemang och positiv feedback så var han nu oerhört motiverad och nära att nå sitt mål. Emma sa att det bästa som hänt var att delta i gruppsammanhang där personer som var i samma situation, gjorde att hon själv blev mer engagerad och driftig och att det var lättare att hålla motivationen vid liv.

4.5 Rädslor

Rädslorna hos IP i vår studie har varit lite olika, men just bristen på självkänslan att inte vara bra nog samt bristen på utbildning och kompetens har flera lagt stor betydelse vid. Att vara för gammal för att våga ta steget till att utbilda sig nämnde både Pia och Anna. Pia säger att” jag har fått så många nej nu i jobbsökandet som gör att jag är rädd för att söka igen för att få ytligare ett nej, för jag vet inte om jag klarar att bli avvisad mer”. Vanessa säger att ”får jag snart inte se några resultat på mina ansträngningar så är det svårt att hålla motivationen uppe.

31

Peter, Vanessa, Pia, Anders och Sofia upplever brister i sitt självförtroende och i deras kompetens. Detta har gjorde att de inte vågar söka vissa tjänster och har svårt att se sina egenskaper, som skulle kunna ha betydelse för tjänsten, men som inte efterfrågades i platsannonsen. Enligt Jeffers så är det rädslan som hindrar oss från många beslutsfattande och när vi tar risker och ger oss ut på okända områden finns ofta rädslan där. Rädsla och sämre självkänsla, som att man inte har kompetens nog, för gammal, ingen utbildning och att bli avvisad har betydelse vid beslutsfattande. Rädslan för att man inte vet vad beslutet kommer att innebära och att det inte blir som man tänkt sig Jeffers (2010).

4.6 Motivation

Vi har bett personerna att ange sin motivation på en skala mellan 1-10. Nio av tio har bedömt sin motivation mellan sex och tio på den tiogradiga skalan. Man ser i de fall där IP blivit bemött med tilltro till sin förmåga, att motivationen är hög och känslan kring sina förmågor och möjligheter är större hos dessa personer. När individen får utvecklas i en positiv och stödjande miljö, som tillåter kreativa krafter, så framträder den sanna mänskliga naturen, med alla dess positiva och goda sidor enligt Maslow (Karlsson, 2006).

De flesta IP har beskrivit motivationsbegreppet som en inre lust, drivkraft, något man tycker är roligt att göra. Beroende på hur starka dessa känslor är, kan avgöra hur

motiverade de är för att nå sina mål.

Pia som hade varit arbetslös i fem år satte en fyra på skalan. Motivationen ligger i att få ett jobb och en meningsfull sysselsättning. Emma, Sofia och Erik är aktiva i att försöka bibehålla sin motivation och har sysselsatt sig med andra meningsfulla sysselsättningar som t.ex. studier, träning och andra gruppaktiviteter under tiden i väntan på ett arbete.

På frågan om det väckts nya tankar kring motivation i intervjun fick vi varierande svar. Sofia sa att ” jag har insett att jag ska bryta ned mitt huvudmål i små mål och de blir de lättare att nå, vilket kommer att resultera i att jag kommer bibehålla min motivation”. Vanessa, Peter och Emma tyckte sig fått klarhet i hur viktig motivationen är i detta skede som arbetslös och att det då blev påtagligt jobbigt att inse motivationens betydelse i denna fas men det gav en klarare bild. Sofia visste att hon inte var där hon ville med sin motivation eller med sig själv och hade en väg att gå för att komma dit.

För Malin och Erik så hade det bara bekräftat det de redan visste om motivation, men ” att vi hade satt ord på det ”. Anton hade fått en tydligare bild av motivation och hans

32

nästa steg var att komma närmare sitt mål, han skulle prata med ”bilfirman” boka tid, fråga vad som krävdes av honom samt att göra en presentation av sig själv och sin kompetens. Anders hade fått ökad tilltro till sina förmågor och insåg hur viktigt det är att tro på sig själv. Vanessa upptäckte betydelsen av hur viktigt det var med socialt nätverk och samspelet med andra i liknande fas som henne själv för att hålla motivationen vid liv. Men att motivationen måste komma, och upptäckas inifrån en själv för att det är där drivkraften börjar. ”Känna lust och ha ett mål gör att man blir motiverad och det är lättare att fatta beslut när inspirationen finns” sa Anna. Enligt Karlsson (2006) så ligger

avgörandet i individens tolkning av varför han utför beteendet ifråga. Om beteendet blir beroende av yttre belöningar mer än av den inre glädjen, kommer viljan att utföra beteendet att minska om de yttre belöningarna upphör, under förutsättning att man hade stark inre motivation från början. Karlsson betonar att den inre motivationen är viktigare och starkare än den yttre.

Pia var den ända av våra tio IP som nästan hade tappat sin motivation helt och hade svårt att beskriva motivation som begrepp. Det hon kunde säga var, att motivation är ”när man får ändan ur vagnen att göra något”. Men just nu var hon passiv och alla tidigare nej hon fått i jobbsökandet har gjort att hon tappat lusten. MI metoden skriver att vissa gånger kan klientens sakna tilltro till att det inte ens är meningsfullt att försöka. Då är det viktigt att fokusera på delar i klientens berättelser som visar mot förändring och få klienten att bygga upp en bild av sig själv som genomför förändringen. Enligt MI ska man låta klienten själv få hämta fram och uttala sin motivation Barth och Näsholm (2009).

Pia kunde känna sig motiverad i mötet med sin handläggare men den försvann så fort hon kom ut från samtalet. Lite motivation fanns dock till att söka en tjänst just nu som krävde hennes kompetens. Men hon hade haft ansökan i fem dagar och ännu haft svårt till att fylla i den men hon skulle försöka.

4.7 Sammanfattning av resultat

I vår studie förklaras motivationsbegreppet av IP (intervjupersonen) som drivkraft, engagemang och energi för att uppnå ett specifikt mål. Motivation har en grundläggande betydelse för individen/klienten i en förändringsfas. På frågan vad motiverar dig, så handlar det om inre drivkraft och känslan av att göra något meningsfullt, vara trygg i den kompetens man har och att tro på sin egen förmåga. Det ska ge någon slags belöning som

33

kan komma i form av social acceptans, lön, gemenskap, känslan av att göra något meningsfullt som att hjälpa andra och möjligheten till att kunna vara med och påverka i olika sammanhang.

Samspelet med andra och bemötandet med handläggare/coach har påverkat och varit betydelsefullt för IP motivation. Samtliga hade behov av att bli bekräftade och att någon såg deras kompetens, egenskaper och kunde hjälpa dem att se möjligheter. Vissa hade rädslor som att deras utbildning var för låg eller att de var rädda för att få nej i sitt jobbsökande och detta upplevde de själva som ett hinder och som bromsade deras motivation.

Mötet med en handläggare/coach var betydande och hade stor påverkan på deras motivation. Enligt resultatet så hade IP olika erfarenheter av mötet med

handläggare/coach. Vissa upplevde mötena positiva och att de fick den hjälp och bekräftelse de behövde, medan några tyckte att de inte gav dem så mycket och de hade velat bli bemötta mer på individnivå och saknade engagemang från

handläggaren/coachen. Resultatet visar hur väsentligt bemötandet är för individen med en handläggare/coach. så att de kan se sina möjligheter, bli bekräftade, få tro till sig själva och känna sig motiverande i sitt sökande till arbete/studier.

34

5. DISKUSSION OCH ANALYS

Genom hela vår studie och rapport har vi lärt oss mycket om hur motivation fungerar och hur den kan påverkas för personer som är arbetslösa. Motivation är inget konstant, ibland är du oerhört motiverad och peppad men ibland orkar du helt enkelt inte. Att få individen själv att förstå vilka faktorer det är som får han/henne att känna sig motiverad och peppad är en tillgång både för vägledaren och individen.

De teorier vi valt att utgå ifrån och de resultat våra IP har gett oss har varit givande. Vi har fått en förståelse för hur viktigt det är i mötet med individen att som vägledare

bekräfta, bemöta och visa engagemang. Precis som teorin förväntning och värdering Karlsson (2006)beskriver, att som vägledare berömma egna initiativ och engagemang hos den arbetslöse, och då kunna vara med och påverka motivationen i en positiv riktning. Men också vara medveten om att det inte bara handlar om uppmuntran för att öka motivationen, utan också att genom vägledning få klienten att se sin väg tydligare och med det öka den egna inre motivationen

Det som genomsyrar alla de svar vi fått av IP bekräftar vikten av ett bra bemötande från vägledaren. Det visar tydligt på det behov vi som människor har av att bli bekräftade och betrodda. De vägledningssökande som fått detta bemötande upplevde vi var starkare motiverade och de andra som blivit ifrågasättande eller fått en känsla av förmyndigande och annan negativ feedback hade fått tydligt förminskad motivation. Detta i sin tur väckte, hos en IP, förvisso en starkare lust att hitta ett jobb då denna inte vill ha med arbetsförmedlingen att göra mer. Men om man tittar utifrån hur lite det verkar krävas av oss som vägledare och ser till den nytta det gör, skulle det vara bra om de människor som jobbar med vägledning av människor i omställning hade denna vetskap som vi nu

presenterar i denna studie. Att skillnaden blir så stor för vägledningssökande med rätt bemötande.

Här kopplar vi till Hägg, Kouppa (2007) där de tydligt beskriver en vägledningsmetod i 3 steg. Där det handlar om att i fas 1 lyssna, alltså höra vad den andra säger, försöka förstå vad den andra säger och kunna sätta in det i rätt sammanhang och få den jag lyssnar till, att uppfatta att jag hört och försökt att förstå.

35

I fas 2 handlar det om att vidga perspektiv, att få klienten att se fler möjligheter till sin situation och dessutom att sätta upp mål. Arbetet går ut på att vägledaren ska hjälpa klienten att komma fram till hur han vill formulera det mål han/hon ställer upp för sig och att ett mål är realistiskt och rimligt. Det innebär att samtalsledararen och klienten

tillsammans inventerar möjligheter, undersöker konsekvenser och synliggör och granskar hinder och begränsningar.

En annan del av arbetet i den andra fasen är att hitta realistiska och genomförbara mål som en utgångspunkt för den tredje fasen. Vi vill betona att de färdigheter som hör till den första fasen är användbara under hela samtalet men att det krävs att samtals ledare behärskar ytterligare några färdigheter, när hon ska hjälpa klienten att se sitt problem på ett nytt sätt. Det gäller att inte fastna i kartläggning eller ha för bråttom med att vidga perspektiv eller göra handlingsplaner innan problemet är definierat.

I färdighetsfas 3, Hägg och Kuoppa (2007) gäller det att vägleda från mål till handling, denna process kan ibland vara kort och lättsam, men ibland är det den svåraste. Det är problemets art och klientens situation som avgör. Om klienten klarar av att agera på egen hand är det vägledarens uppgift att avsluta och utvärdera samtalet eller samtalen, och lämna dörren på glänt om klienten skulle behöva mer stöd. Ett samtal kan innehålla alla delar utan att vara särskilt långt. Det kan ibland vara tillräckligt med ett kartläggande samtal, det vill säga fas1. Det som händer då är att klienten själv upptäcker vad han kan och vill göra i den aktuella situationen när en samtalsledarare lyssnat och gett honom stöd att berätta.

Vidare har vi tagit del av samtalsmetoden MI, motiverande samtal (Barth och

Näsholm, 2009). En av grunderna i MI är att samtalet med klient alltid är klientcentrerat. Det betyder att samtalet tar utgångspunkt i klientens uppfattningar, tankar och

upplevelser och begränsas av de ramar han sätter.

I klientcentrerade samtal är rådgivaren sällan experten. Samtidigt är det i hög grad rådgivaren som styr. I målet leder hon samtalet genom en serie teman och har till uppgift att skapa en atmosfär som underlättar för klienten att reflektera över sig själv. Målet är förändring som för klienten ska kunna leda till en eventuell sysselsättning.

MI som metod är att vara tillsammans med klienten och utifrån en reflekterande position utbyta tankar, funderingar och synpunkter som kan bidar till att utveckla en förändring. Förändringen måste vara baserad på personens egen förståelse prioriteringar och val och bottna i klienten själv. Förändringen kan handla om beteende och handling

36

men också om känslor eller tankar. Förändringen innebär nästan alltid steg som personen själv måste ta.

Rädsla var också en faktor som kom upp genom våra intervjuer som väckte en

nyfikenhet hos oss att titta närmare på. Rädsla kan se olika ut för olika individer, men alla har vi någon rädsla som vi bär på. Enligt Jeffers så är det rädslan som hindrar oss från många beslutsfattande och när vi tar risker och ger oss ut på okända områden finns ofta rädslan där (Jeffers.2010). Rädsla och sämre självkänsla, som att man inte har kompetens nog, för gammal, ingen utbildning och att bli avvisad har vi märkt haft betydelse för vissa IP i sitt beslutsfattande. Rädslan för att man inte vet vad beslutet kommer att innebära och att det inte blir som man tänkt sig, är något man själv kan känna igen sig i.

I vissa samtal är det kanske inte så mycket information individen behöver, utan bara bli bekräftad och att någon klappar individen på axeln och säger att du har styrkan och möjligheten att lyckas och jag tror på dig men också att individen måste tro på sig själv och hitta sin inre drivkraft. Amundson skriver hur viktigt det är i mötet med individen att få han/hon att känna sig betydelsefull och visa att man bryr sig och uppskattar dem. Det är även bra som vägledare att se människans behov utifrån Maslows behovstrappa (Karlsson, 2006) Att grundläggande behov som trygghet i första hand behöver vara tillfredställda innan man kan förvänta sig självförverkligande intresse av

vägledningssökanden.

Att lyfta fram individens kunskaper och egenskaper och visa att individen har något att erbjuda andra kan vara en början till bättre självkänsla och en starkare motivation (Amundson, 2000).

Människan har en drivkraft, eftersom hon handlar och är verksam, samt att hon är målinriktad. Enligt Karlsson (2006) bestäms inriktning och styrka hos ett målinriktat beteende dels av hur starka individens förväntningar är på att ett visst beteende ska leda till ett visst mål, och dels av hur individen värderar det målet. Detta tycker vi oss ha sett hos de individer vi intervjuat. 9 utav 10 IP har någon slags motivation och drivkraft till att komma vidare, och det är ganska uppenbart, även om de flesta av IP känner att de hade kunnat motiveras mer i ett samtal som innehöll de tidigare nämnde delarna som

bemötande, bekräftelse och engagemang. Detta tror vi har stor betydelse för individen att

vi lyfter fram deras styrkor och fokuserar på det positiva i situationen och tittar på möjligheterna istället för problemen. Men samtidigt är det viktigt att uppmärksamma problemen och se hur individen kan ta sig förbi dem om det är ett hinder för individen att komma vidare.