Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
10 poäng
Hur en grupp pedagoger förstår individ
anpassad undervisning på en F – 2 skola
How a group of teachers understands individually adapted education at a F - 2 school
Iréne Berlin - Svensson
Berit Galbe
Examensarbete 10 poäng
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, 60 poäng
Malmö högskola Lärarutbildningen
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006
Berlin - Svensson, Iréne & Galbe, Berit (2006). Hur en grupp pedagoger förstår individanpassad undervisning på en F-2 skola.
(How a group of teachers understands individually adapted education at a F – 2 school).
Skolutveckling och ledarskap. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syfte
Syftet med följande arbete är att försöka förstå pedagogernas uppfattningar om möjligheter respektive begränsningar till att bedriva individanpassad undervisning. Metod
Vår undersökning är baserad på kvalitativa intervjuer med tio olika pedagoger i en F-2 skola. Arbetet ger en översikt över hur de olika pedagogerna arbetar med individanpassad undervisning.
Resultat
Sammanfattningsvis pekar resultaten av våra undersökningar på att de intervjuade pedagogerna har viljan och ambitionen att ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov i undervisningen, men att de uppfattar att möjligheterna till att genomföra individanpassad undervisning är begränsade. De begränsade faktorerna har enligt pedagogerna främst att göra med klasstorleken, samt att en del av pedagogerna ofta är ensamma i undervisningen. Det verkar också som det saknas kunskaper om barns olika inlärningsstilar.
Nyckelord: Individualisering, klasstorlek, arbetslag, styrdokument, lärstilar.
Iréne- Berlin Svensson Berit Galbe Möllegatan 38 Sockervägen 2B
FÖRORD
Vi tackar alla våra pedagoger som har tagit sig tid att vara närvarande vid våra intervjuer, utan er hade det inte blivit något arbete.
Tack också till nya rektorn på skolan som gav oss inspiration i ämnet vi valt.
Tack till vår handledare, Marie Leijon som varit vårt stöd och fått oss att förstå att vi inte varit märkligare än andra när man skriver examensarbete.
Tack till våra nära och kära för att ni finns kvar trots…………
INNEHÅLL
1 INLEDNING 7
1.1 Bakgrund 7
2 PROBLEM OCH SYFTE 9
3 LITTERATURGENOMGÅNG 11
3.1 Historik 11
3.2 Vad säger styrdokumenten 11
3.2.1 Yrkesetiska principer för lärare 12
3.2.2 FN: barnkonventionen 12 3.2.3 Skollagen 12 3.2.4 Läroplan 12 3.2.5 Kulturplan 13 3.3 Forskning 14 3.4 Inlärningsmodell 15 4 TEORI 19 4.1 Barns tänkande 19 5 METOD 21 5.1 Metodval 21 5.2 Pilotstudie 22 5.3 Urval 22 5.4 Genomförande 22 5.5 Tillförlitlighet 23 5.6 Etik 24 6 RESULTAT 25 6.1 Individanpassad undervisning 25 6.1.1 Hur pedagogerna ser på individanpassad undervisning 26 6.1.2 Hur de arbetar med individanpassad undervisning 27 6.1.3 Hur de arbetar för att nå målen hos alla barn i de olika ämnena 29 6.1.4 Förskollärarnas syn på individanpassning när det 30
gäller inskolning av 6-åringar 6.2 Arbetslag 31 6.2.1 Samarbete arbetslaget 32 6.2.2 Temaarbete i arbetslaget 34 6.2.3 Arbetslagets lokaler 35 6.3 Kunskap 36 6.3.1 Vad är kunskap 36
6.4 Förändringsarbete i organisationen 38
6.4.1 Förändring i förskoleklassen 38
6.4.2 Förändringsarbete som berör hela skolan 39
7 ANALYS AV RESULTAT 43
7.1 Individanpassad undervisning 43
7.1.1 Hur pedagogerna ser på individanpassad undervisning 43
7.1.2 Hur de arbetar med individanpassad undervisning 44
7.1.3 Hur de arbetar för att nå målen hos alla barn i de olika ämnena 45
7.1.4 Förskollärarnas syn på individanpassad undervisning när det 46 gäller inskolning av 6-åringar 7.2 Arbetslag 46 7.2.1 Samarbete i arbetslaget 47 7.2.2 Temaarbete i arbetslaget 48 7.2.3 Arbetslagets lokaler 48 7.3 Kunskapssyn 48 7.3.1 Vad är kunskap 48 7.4 Förändringsarbete i organisationen 49 7.4.1 Förändring i förskoleklassen 49
7.4.2 Förändringsarbete som berör hela skolan 49 8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 51 8.1 Sammanfattning 51 8.2 Diskussion 51 8.2.1 Individanpassad undervisning 51 8.2.2 Arbetslaget 53 8.2.3 Kunskap 53 8.2.4 Förändringsarbete i organisationen 55 9 FORTSATT FORSKNING 57 REFERENSER 59 BILAGA 1 61
1 INLEDNING
Som alltid när vi människor får eller tar oss möjligheten att skaffa ny kunskap blir vi aldrig den vi tidigare var igen. Något händer med oss under
kunskapsintagandet som enligt vår åsikt är viktigt och nödvändigt för
mänsklighetens fortsatta utveckling. Därför får aldrig kunskapstörsten ta slut, ny kunskap ger oss nya dimensioner om det vi lär och detta gör att vi aldrig
stagnerar i vårt tänkande. Det får vi som har förmånen att gå denna
specialpedagogiska påbyggnadsutbildning på distans uppleva. Där vi i våra studier kombinerar det praktiska och teoretiska. Detta tror vi är ett bra arbetssätt i hela skolans värld Det är just detta vi som pedagoger vill förmedla vidare till alla barn, viljan och insikten om hur viktigt det är att vilja lära både praktiskt och teoretiskt.
Hur barn sen lär är pedagogens otroligt stora ansvar, att hitta fram till varje barns inlärningsstil för att inte tappa bort något barn på vägen. Barnet måste lotsas med rätt metoder, det vill säga försiktigt med vissa barn och tuffare med andra. Det viktigaste är att alla barn följer med på sin resa genom hela skolans värld.
Detta är viktiga tankar för oss. Det visade sig att den skola där en av oss har sin anställning som pedagog fick en ny rektor som lyfter frågan om styrdokument och individanpassad undervisning samt barnens måluppfyllelse. Frågor som hon upplever kan utvecklas på den aktuella skolan.
Här vill vi lägga oss i vårt examensarbete.
Hur förstår pedagogerna den individanpassade undervisningen som den är idag i dessa F-2 klasser och hur påverkar den barn med särskilda behov? Vi lägger här ett specialpedagogiskt perspektiv på den individanpassade undervisningen. I arbetet med att skriva detta examensarbete har vi båda varit delaktiga i samtliga avsnitt. Detta gäller såväl våra fysiska träffar som vår faktainhämtning och vårt formaliaarbete.
1.1 Bakgrund
Vi är förskollärare och fritidspedagog till professionen och tror oss genom vår arbetslivserfarenhet förstå att barn mår bäst av att använda alla sina sinnen och därmed arbeta både praktiskt och teoretiskt när de skaffar sig sin kunskap inför sitt fortsatta liv. Detta gäller enligt vår syn att se både den planerade och den fria verksamheten i barnets liv. Vi var ense om att vi ville göra vårt examensarbete med denna inriktning.
Vi blev dessutom inspirerade av Bim Riddersporre vid vår handledning på Malmö Högskola att titta på aktionsforskning. Detta var ett nytt begrepp för oss som kändes väldigt spännande. När vi väl förankrade denna utvecklingsmetod i
Vi ser individanpassad undervisning med samma ögon som (Imsen, 1999) all undervisning är anpassad efter den enskilde individens förutsättningar och behov.
2 PROBLEM OCH SYFTE
Syftet med vårt examensarbete är att försöka förstå de studerade pedagogernas uppfattningar om möjligheter respektive begränsningar till att bedriva individanpassad undervisning med elever i F-2 klass i grundskolan.
Följande frågeställningar finner vi intressanta:
• Hur resonerar de olika pedagogerna om individanpassad undervisning?
• Hur arbetar de olika pedagogerna med individanpassad undervisning i en åldersblandad klass?
3 Litteraturgenomgång
I följande avsnitt vill vi visa på litteratur som är aktuell för vårt undersökningsval och som vi valt för att öka och fördjupa våra och läsarens kunskaper i det valda ämnet.
3.1 Historik
Ända fram till 1980- talet undervisade de flesta lärare utifrån att alla barn lär sig på samma sätt. Det var katederundervisning med läraren som kunskapsförmedlare som gällde. I sin utbildning fick de blivande lärarna lära sig metoder för hur lektioner skulle läggas upp och hur kunskapen skulle förmedlas till barnen, Om någon kom på tanken att säga att barn är olika och lär på olika sätt kunde det bli höga diskussioner i personalrummet. Det var inte rättvist att behandla barn på olika sätt, inte heller att de skulle få lära sig på olika sätt (Lindö, 2002).
Vi fick en ny läroplan Lpo-94 (Lärarförbundet, 2004) och där talade man om att möta olika elevers behov. Barn lär på olika sätt och om att man skulle individualisera undervisningen och utgå från varje barns behov. Nu blev det möjligt att börja reflektera över hur och inte bara över vad vi lär. Individualisering blev ett honnörsord liksom utvecklingsprogram som i samråd med föräldrar och barn skulle utformas för var och en. Man talade om det livslånga lärandet, där lärandet inte längre sågs som något som begränsade tiden i skolan utan som något som pågår hela livet (Vos och Drydens, 2001). Man talade också om att barnen lär själva, och att vår uppgift som pedagoger var att förmedla våra kunskaper på ett så positivt sätt så att var och en kände motivation att lära.
3.2 Vad säger styrdokumenten?
Pedagogernas viktiga samhällsuppdrag, att ansvara för kommande generationers grundläggande utbildning och fostran, formuleras i skolans styrdokument. I läroplanen och skollagen (Lärarförbundet, 2004) beskrivs ramarna för hur arbetet i skolan ska bedrivas. I dessa dokument finns det bland annat information om individanpassad undervisning. För att konkret anknyta individanpassad undervisning till grundskolan idag visar vi på en genomgång av vad styrdokumenten specifikt säger i frågan. Vi presenterar dessutom vad den studerande kommunens skolplan och de bägge Lärarförbundens gemensamt framtagna yrkesetiska principer säger om individanpassad undervisning.
3.2.1 Yrkesetiska principer för lärare.
1 juni 2001 antog Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund gemensamt yrkesetiska principer för lärare (Lärarförbundet, 2004). De återspeglar de gemensamma värderingar som lärare har och förväntas ha och ambitionen när dessa skrevs var att genom dem bidra till yrkesestetiska diskussioner. I detta dokument står bland annat att: Vad är vårt uppdrag som pedagog i skolans värld? Lärare förbinder sig att ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att bedriva god undervisning. Att ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt,
stödjande deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande. Vi väljer dels att ha en genomgång av de olika styrdokument som ligger till grund för
pedagogernas uppdrag och att titta på vad dessa dokument säger om individuell undervisning för eleven.
3.2.2 FN: s barnkonvention
FN: s barnkonvention om barns rättigheter antagen av FN: s generalförsamling den 20 november 1989 (Lärarförbundet, 2004). I denna skrivning är det
övergripande mål som gäller. Här slår man fast att alla konventionsstaterna erkänner alla barns rätt till utbildning. Syftet hävdar man är gradvis förverkliga rätten till obligatorisk och kostnadsfri utbildning.
3.2.3 Skollagen
Skollagen som beslutas av Sveriges rikes riksdag och som just nu är föremål för en genomgripande översyn, innehåller de grundläggande bestämmelserna om utbildningen inom alla olika svenska skolformer, till och med gymnasiet. Skollagen anger också mål och övergripande riktlinjer för utbildningen och hur skolans verksamhet ska vara utformad och organiserad. I skollagen finns bland annat denna läsning: ” Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö (Lärarförbundet, 2004 s 55).
3.2.4 Läroplan (Lpo- 94)
I Läroplanen (Lpo- 94) här menar man att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. I läroplanen står vidare att formerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas förutsättningar och behov. Det finns olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen.
Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och eget ansvar. Det skall ge förutsättningar att arbeta självständigt och lösa problem. Att leken är viktig och speciell i de tidiga skolåren påpekas också.
Vidare betonas att lärare skall utgå från att eleverna vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt lärande. Samarbetsformer bör utvecklas med förskoleklassen, skolan och fritidshemmen för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande.
Läroplanen för de lägre åldrarna betonar starkt individens rätt till en skola anpassad för deras unika förmåga. Hur dessa mål ska uppnås sägs inte här utan det är upp till varje skola att hantera.
3.2.5 Kulturplan
För att läroplanernas mål och syfte ska verkställas krävs det att verksamheten ute i skolorna är organiserad på ett sådant sätt att detta blir möjligt. Det är här kommunens ansvar träder in. Varje kommun har skyldighet att upprätta styrdokument för hela sin verksamhet. Dokument beslutas av
kommunfullmäktige. Detta är ytterligare ett viktigt dokument för pedagogernas arbetsgång och i förlängningen för elevens inlärning och måluppfyllelse.
Så även denna kommun och detta dokument slår fast att varje elev skall ha och följa en individuell utvecklingsplan, att eleverna tidigt ska lära sig att ta ansvar för sitt lärande, och att föräldrarna tar huvudansvaret för sitt barns fostran, utveckling och lärande och att eleverna i förhållande till sin mognad tar ansvar för sina skolarbeten och tar sin del av ansvaret i samverkan skola/hem.
Enligt planen förbinder lärare sig att:
• ”Ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande.”
• ”Stödja elevernas rätt till inflytande över sin utbildning och stärka deras ansvarstagande för sina studier.”
• ”Ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också vad de lär sig.” Kulturplan
3.3 Forskning
Vår strävan är att vi i så stor utsträckning som möjligt skulle kunna använda oss av aktuell och ny litteratur när det gäller forskningen om barns olika inlärningsstilar. Det mesta av forskningen hittade vi i Dunn, Dunns (1998) forskning om olika inlärningsmodeller.
Gardner (1998) menar att den moderna forskningen visar att barn har olika sorters intellekt och därför lär, minns och förstår på olika sätt.
Han säger att varje barn koncentrerar sig och bearbetar, tar till sig ny information på olika sätt. Han säger vidare att även om vi alla har samma uppsättning av system t e x sinnen och grundläggande känslor, så är de integrerade på olika sätt i varje hjärna. Gardner påpekar att lärandet förändrar själva strukturen i hjärnan och därför kommer vi att bli mer unika som individer ju mer vi lär oss.
Dunn och Dunn (1998) visar i sin forskning att alla har sitt eget individuella sätt att lära sig på, och detta menar de pedagoger måste uppmärksamma, för att ge varje barn bästa förutsättningar att utvecklas i skolan. De påpekar att det gäller att lära barnen att hitta och utnyttja sina personliga starka sidor. De menar, enligt vår tolkning att det inte finns några inlärningssvårigheter utan bara undervisningssvårigheter. Vidare säger vidare att efter varje individs bästa sätt att lära kan individualiseringen i skolan bli ett faktum.
Dunn, Dunn & Treffinger (1995) menar att barn kan lära sig, men att varje barn koncentrerar sig, bearbetar, tar till sig och minns ny och svår information på olika sätt. Hur de gör detta kallas inlärningsstil.
Här vill vi förtydliga individanpassad undervisning och lärstilar och hur de förhåller sig till varandra.
Vi nämner redan i inledningen av vårt arbete att vi tycker det är viktigt att de pedagoger som möter barn måste ta tillvara deras speciella sätt att lära. Med detta menar vi att individanpassad undervisning handlar om att möta varje elevs behov och förutsättningar och detta måste genomsyra undervisningen. Vidare menar vi att pedagogerna måste utgå från elevernas inlärningsstilar vilket innebär att pedagogerna bygger lärandet på elevens styrkor och därmed skapas en positiv inlärning till skolan och till lärandet. För att arbeta rätt enligt pedagogernas styrdokument måste de veta dels sin egen inlärningsstil, och framförallt barnens.
”Undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov” (Lärarförbundet 2004, s 10). Vidare står det att ”Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov, därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla”. Först när pedagogerna arbetar efter dessa förutsättningar anser vi att de arbetar med individanpassad undervisning.
Vi kommer att redogöra för (Dunn & Dunn, 1998) inlärningsmodell och användningsområde i kommande avsnitt.
3.4 Inlärningsmodell: Dunn & Dunn
• Det auditiva (individen lär sig genom att lyssna). Denna sinneskanal utvecklas som regel sist av sinnena i fråga om inlärning.
Många vill ha helt tyst omkring sig när de koncentrerar sig, en annan grupp måste ha ljud omkring sig. Metoder som passar auditiva barn är att lyssna på inspelade band och delta i diskussioner.
• Det visuella (individen lär sig genom att se). Med denna sinneskanal bearbetar barnet information i form av text, bilder. En del lär sig bättre med starkt ljus andra kräver svagt ljus (Forskningen visar att vissa barn blir hyperaktiva i miljöer med starkt fluorescerande ljus). Metoder som passar visuella barn kan vara att läsa, se på TV.
• Det taktila (hands-on-learning). Taktila metoder är spel, pussel, och dataprogram. En del barn behöver ha något i händerna för att kunna koncentrera sig och kunna ta in information.
• Det Kinestetiska (individen lär sig genom att röra sig, uppleva och känna). En del barn behöver vara med i inlärningssituationer där de kan engagera hela kroppen – laborationer, utflykter samt bygga saker. De är i stort behov av rörelse, uppleva och känna
Dunn och Dunns forskning visar att många barn berörs av de miljömässiga faktorerna som t e x ljud, ljus, temperatur och studiemiljö. Föredrar barnet starkt eller svagt ljus, kallt eller varmt, att sitta på hård stol vid ett bord eller en mer informell sitt/liggställning? Har barnet en egen stark motivation och är utan behov av yttre ledning och stimulans eller en svag motivation som kräver kortsiktiga mål uppmuntran och beröm? Dunn och Dunns forskning menar att det gäller att utforma den pedagogiska miljön för att stimulera barnens aktivitet och kreativitet både ute och inne. De påpekar att när vi arbetar med elevernas inlärningsstilar arbetar vi med styrka som fokus. De säger att man måste utgå från det friska det starka och koppla detta till självkänslan. En av de viktigaste slutsatserna enligt Dunn och Dunns forskning är då eleverna får använda sina starka inlärningskanaler då kommer de lättare att lyckas med sina studier. De menar att därigenom växer självkänslan och det skapar motivation, trivsel och kvalitet. Dunn och Dunn säger att hot, kontroll, rädsla skapar stress och motverkar lärande. Att reflektera över sitt lärande handlar om att ändra synsätt, granska sina upplevelser, och sina värderingar.
Enligt Dunn och Dunn är dessa punkter viktiga att reflektera över:
• hur lär jag mig på bästa sätt
• vad innebär lärandet för mig
• vad är undervisning
• vilken är kärnan i mina ämnen
Vi är olika och har olika livsstilar. Detta innebär enligt (Boström & Wallenberg, 1997) att pedagogerna bygger lärandet på elevernas styrkor och därmed skapas en positiv inställning till skolan och till lärandet. Hon menar att man ser varje individs unika möjligheter till utveckling. Boström och Wallenberg påpekar att vad som är rätt för en person behöver inte vara rätt för någon annan person. Stensmo (2000) säger att pedagogerna måste acceptera barnen som de är. Han menar att varje barn har tillgångar som kan uppmuntras. Det är viktigt att alla barn blir sedda och bekräftade som individer.
Alla barn är begåvade på sitt sätt menar (Dunn, Dunn & Treffinger, 1995). Vidare säger Dunn, Dunn och Treffinger att skolans verksamhet bör ske i samverkan med föräldrarna. Föräldrarna kan med kunskaper om olika faktorer som påverkar deras barns inlärning stötta, hjälpa, och stimulera barnet. I hemmet kan föräldrarna skapa en optimal arbetsplats där elevens stildrag tillgodoses.
Ett givande och tagande är av största vikt i den lärande organisationen (Boström, 1998). Vi tolkar Boström så, att veta medarbetarnas styrkor, och att våga visa sina styrkor och svagheter skapar ett öppnare och mera tillåtande klimat. Detta menar Boström kan komma till nytta för individen i sitt eget lärande. Boström visar att följande kan karaktärisera lärandet:
• att medarbetarna aktivt lär av varandra, sin omvärld, sina framgångar och misstag
• att individerna utvecklar sin kompetens i en trygg, positiv miljö
• att alla har en gemensam helhetssyn och vision och arbetar mot samma mål
• att organisationen har lärande som ledstjärna i visionerna och målen
• att organisationen främjar det personliga växandet
• att gruppens totala lärande stimuleras
• att konstruktiv återkoppling erbjuds och ges kontinuerligt.
Enligt Dunn, Dunn och Treffinger (1995) tänker man i helheten, i system och inser att alla delar påverkas ömsesidigt. De menar att för att skapa ett lärande klimat för alla elever bör vi som pedagoger våga vara flexibla beträffande metodik, ledarskap, arbetssätt och arbetsmiljö. Att vara mer flexibel i sitt tänkande innebär att låta idéerna flöda och tänka i olika riktningar. Detta menar även (Imsen, 1999) bör vara målet så att alla barn får så varierande uppgifter som möjligt i undervisningen.
Kroppen integrerar tänkande och inlärning. Det är av största vikt att integrera kroppsliga aktiviteter med lärande. Det ger fler sinnesförnimmelser vilket gör att man kan koncentrera sig bättre under dagen (Boström, 1998).
Dunn och Dunn (1998) påstår att miljön ska inspirera, imponera och väcka en välkomnande känsla. Rika miljöer stimulerar hjärnan till tänkande. De menar att elever bör vara delaktiga i detta arbete. Att få möjlighet att välja arbetsplats skapar motivation, flexibla klassrum som ändras efter barnets behov. Dunn och Dunn menar vidare att man bör organisera lugna arbetsplatser och avgränsa rummen. De anser att musik är ett av de mest effektiva medlen för att förändra människors sinnestillstånd. De påstår att om nu vissa barn behöver bakgrundljud, andra är flexibla, och vissa föredrar tystnad för att arbeta bättre, måste pedagogerna lösa detta med tysta avd hörlurar. I klassrummet bör det finnas olika typer av belysning enligt Dunn och Dunn. De barn som föredrar starkare belysning bör sitta närmast ett fönster. De säger att en del barn är påverkade av temperaturen för att lära sig på bästa sätt. Trots att Dunn och Dunns forskning visar att många elever föredrar mjuka arbetsplatser är de flesta klassrum inredda med hårda stolar och bänkar. De tycker att klassrumsmiljöer måste vara anpassade efter barnens behov. De menar att det är viktigt att inbjuda till rörelse, musik och olika former för avslappning för de barn som behöver detta.
4 TEORI
Vårt teoretiska perspektiv beskriver barns utveckling. Här redogör vi för Piaget och Vygotskijs olika teorier, samt Malaguzzis teori som bygger vidare på barnens tankar och erfarenheter.
Piaget teorier utgår från barns utveckling i fyra stadier. Han analyserade barns svar på frågor och upptäckte att de speglade skillnader i barnens tänkesätt på olika ålderssteg. Utifrån dessa skillnader byggde han upp sin stadieteori.
Vygotskijs betonar de sociala faktorerna och språkets betydelse.
4.1 Barns tänkande
Piaget uppfattar barnens intellektuella utveckling som en närmast självstyrd process. Han menar att barnen utforskar och gör sina upptäckter på egen hand. Piaget utgår från att barns tänkande följer en utveckling i fyra stadier. Varje enskilt barn går igenom stadierna i samma ordningsföljd oavsett omgivningen och kultur. Konstruktivismen som utgår från Piagets teorier menar att barnen har massor av erfarenheter och kunskaper med sig. Han menar att det är viktigt att nyttja varje barns erfarenhet och få igång tänkandet genom att ställa frågor, så att nya tankar väcks och intresset för att ta reda på mer stimuleras ( Evenshaug & Hallen, 2001).
Vygotskij säger att barnen utvecklar sina grundläggande kognitiva färdigheter i ett samspel med andra och att det sociokulturella sammanhanget har stor betydelse för utvecklingen. Barnen är utrustade med olika mentala funktioner uppmärksamhet, varseblivning och minne. Varje kultur utrustar barnen med vissa redskap för att lära sig olika minnesstrategier. Dessa redskap bidrar till att lära barnen hur de ska tänka och vad de ska tänka. Genom undervisning skapas de lärprocesser som styr utvecklingen framåt. Vygotskijs sätt att se på barnets utveckling stämmer väl överens med uppfattningen om det kompetenta barnet som själv tar ansvar för sin inlärning. Vygotskij menar att en traditionell förmedlingspedagogik med disciplin i klassrummet auktionär attityd från lärarens sida och envägskommunikation från lärare till elev var förödande för barnet. Han ville ha en undervisning där samspelet mellan barn och lärare var aktivt samt stimulerar varje enskild individ att nå högre i sin utveckling. Han menar att vardagsbegrepp bygger på empirisk erfarenhet medan de vetenskapliga begreppen är teoretiska. Vygotskij säger att undervisning handlar om att dessa begrepp skall mötas. Han menar vidare att elevernas erfarenheter skall konfronteras med vetenskapernas begrepp och menar att detta är en svår uppgift där läraren har en avgörande roll. Det är i det sammanhanget som man skall se Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen för att bland annat
Louis Malaguzzi som betraktas som filosofins grundare av Reggio Emilia pedagogiken i Italien, ville liksom Vygotskij att denna pedagogik skulle utgå från barnets erfarenhet och insåg att barnet bygger upp sin kunskap utifrån sina erfarenheter i sitt dagliga liv. Malaguzzi menar att man ser barnen som aktiva och resursrika. Han säger vidare att barnen föds med en inneboende drivkraft och en lust att lära. Malaguzzi beskriver en tro på mångfald av teorier och faran av att stirra sig blind på en enda slutgiltlig teori och förklaring (Lindö, 2000).
5 METOD
I detta kapitel kommer vi att presentera hur vi gått tillväga för att få våra frågeställningar besvarade.
5.1 Allmänt om metod
Vi valde den kvalitativa forskningsintervjun som metod för att nå syftet med studien, vilket är att förstå hur pedagogerna ser på individanpassad undervisning.
Här menar vi att vi kan försöka att arbeta med begreppet aktionsforskning, om inte fullt ut så i alla fall som inspiration Rönnerman (1998). Rönnerman menar att aktionsforskning helt enkelt är en utveckling som utgår från den egna
praktiken. Detta är basen till ett utvecklingsarbete som kan bidra till lärarens eget lärande. Rönnerman menar vidare att med Lpo-94 Lärarförbundet (2004) som grund finns inga regler för hur undervisningen ska genomföras. Timplanen gäller för hela grundskolan och årskurserna är borttagna. Genom dessa
förändringar menar Rönnerman att det finns möjlighet för lärare att i samarbete med andra lärare skapa utvecklingsarbete som tar sin utgångspunkt i den egna praktiken och planeras för en långsiktig utveckling. Vi är inspirerade av
aktionsforskning i den mening att vi utgår från vår egen praktik i studien.
5.2 Metodval
Vi har valt att genomföra tio intervjuer med pedagoger i två F-2 klasser som arbetar i de olika verksamheterna (Stukat, 2005).
Arbetslagen består av förskollärare, fritidspedagoger, klasslärare och specialpedagoger.
Genom samtal med en person åt gången om ett på förhand givet ämne, där vi med frågor sökte kunskap om intervjupersonernas värld, ansåg vi oss kunna få en djup kunskap om de olika pedagogernas uppfattning om hur de uppfattar individanpassad undervisning. I dessa samtal uppstod en personlig kontakt, där vi hade möjlighet att anpassa frågornas formulering. Vi kunde också förtydliga och fördjupa frågor och problem.
Kvale (1997) menar att forskningsintervjun är ett samtal som har en struktur och syfte. Den går utanför det spontana vardagliga samtalet med utbyte av tankar och åsikter och blir ett sätt för intervjuaren att genom omsorgsfullt ställda frågor och lyhört lyssnande få grundligt prövade kunskaper. Det är inte ett samtal mellan likställda, eftersom det är vi som definierar och tolkar situationen.
Det svåra med forskningsintervjun var att hålla en neutral attityd till det som sades. En god kontakt är ett förhållningssätt gentemot innehållet i det som personen säger (Merriam, 1994).
När vi analyserade datasamlingen utgick vi från ett hermeneutiskt förhållningssätt.
Hermeneutik betyder vetenskap om tolkning av texter. Numera tillämpas hermeneutiken inom en rad forskningsområden och den hermeneutiska forskaren menar att det går att förstå människors situation genom att tolka hur upplevelser kommer till uttryck i framförallt språket.
5.3 Pilotstudie
Vi använde den första intervjun som en förstudie. Efter intervjun utvärderade vi om intervjumanalen gav oss svar på våra frågeställningar. Vi ansåg att manualen fungerade bra i förhållande till frågeställningarna, vilket medförde att vi inte justerade frågorna eller utökade antalet intervjupersoner.
5.4 Urval
När vi bestämde oss för att intervjua pedagogerna i en åldersblandad skola, valde vi att begränsa oss till en skola. Anledningen till detta var närheten till skolan samt att skolan var inne i ett förändringsarbete som vi ville följa.
För att genomföra studien valde vi att intervjua förskollärare, fritidspedagoger, lärare samt specialpedagoger i en kommun i Skåne. Kommunen har ca 30000 invånare och består av ett mindre antal förorter.
Vi valde att intervjua olika pedagoger i två arbetslag på samma skola, för att se ifall vi kunde hitta likheter och skillnader i svaren beroende på de olika yrkeskompetenserna.
5.5 Genomförande
När vi startade planeringen av denna studie var vi intresserade av att jämföra de olika pedagogernas uppfattning om hur de uppfattade individanpassad undervisning i undervisningen. Vi hade även som målsättning att observera de olika verksamheterna under ett antal dagar för att på så sätt få en bredare tillförlitlighet i vår studie. Vi ansåg att den tid vi hade till förfogande inte skulle räcka till att observera de olika verksamheterna. Därför valde vi att endast intervjua tio pedagoger i två arbetslag.
Nästa steg var att kontakta intervjupersonerna och boka tid och plats för intervjuerna. Vi diskuterade plats med intervjupersonerna och beslöt att det bästa var på nämnda skola för att underlätta för intervjupersonerna. I vår första kontakt var det viktigt att informera om intervjuregler för at kunna bygga på
intervjupersonernas egen vilja att delta. För oss innebar dessa regler etiska ställningstagande angående genomförandet av intervjun.
Vi intervjuade ett arbetslag var och spelade in intervjuerna på bandspelare. Pedagogerna informerades om att utskrift och bearbetning skulle ske anonymt.
Vi ansåg det vara viktigt att intervjun fick en positiv inledning, att vi skapade en god kontakt. Innan intervjun började informerade vi en gång till om syftet med intervjun och de etiska reglerna. Då intervjun var slut gav vi pedagogerna möjlighet att ställa frågor och komma med funderingar.
Vid utskriften av intervjuerna användes intervjun i sin helhet. När vi skrev ut dem användes intervjumanalen och vi satte in svaren under de frågor där vi ansåg de tillhörde. Vid genomgång av materialet skaffade vi oss först ett helhetsintryck för att sedan återvända till de delar som var relevanta för frågeställningarna.
För att mäta studiens inre validitet, det vill säga att vi verkligen hade undersökt det vi ville undersöka tittade vi på syftet. Som var att förstå hur pedagogerna arbetar individanpassat i sin undervisning.
5.6 Tillförlitlighet
Reliabilitet handlar om hur tillförlitlig undersökningen är och om resultatet skulle bli detsamma om undersökningen upprepas.
Validitet definieras i två avseenden; den inre som undersöker om resultatet stämmer med verkligheten och om vi undersöker det vi vill undersöka och den yttre som behandlar frågan om resultaten är generaliserbart Merriam (1998).
För att resultatet av studien skulle bli så tillförlitlig som möjligt diskuterade vi hur valet av intervjupersoner skulle gå till. Vi bestämde oss för att intervjua var sitt arbetslag på samma skola. Arbetslagen bestod av förskollärare, fritidspedagoger, lärare och specialpedagoger sammanlagt tio pedagoger. Vi diskuterade om vi båda skulle vara närvarande vid alla intervjuer men insåg att detta var en omöjlighet då tiden inte räckte till för detta.
Då en av oss pedagoger arbetar på nämnda skola är vi medvetna om att reliabiliteten kan ifrågasättas men vi anser att detta uppvägs då vi är två pedagoger som ansvarar för att studien ska bli så tillförlitlig som möjligt.
Eftersom vi registrerade våra intervjuer med hjälp av bandspelare kunde vi försäkra oss om att vi uppfattat svaren korrekt. Intervjupersonerna fick i god tid frågorna innan intervjutillfället och fick på så sätt en möjlighet att sätta sig in i dessa.
När vi hade intervjuat alla pedagogerna lyssnade vi på varandras intervjuer för att göra bearbetning och analys så tillförlitlig som möjligt.
av intervjupersonerna hade stämt med våra observationer ut av verksamheten men detta hade vi även svårt att genomföra.
5.7 Etik
Pedagogerna vi intervjuat har blivit informerade om det etiska perspektivet och fått information om att materialet kommer att avidentifieras så att anonymitet uppnås. Vi har dessutom lämnat information om hur vi har tänkt använda vårt material och våra informanter har fått möjlighet att ge sina eventuella synpunkter efter det att bandspelaren är avstängd (Kvale, 1997).
6 RESULTAT
Vi kommer att presentera resultaten i löpande text med inslag av citat från våra pedagoger. Vårt resultat bygger på intervjuer av två arbetslag som arbetar i var sin F – 2 klass på samma skola. Arbetslagen består av klasslärare, förskollärare, fritidspedagoger och specialpedagoger, sammanlagt tio pedagoger. Våra teman ligger nära våra frågor som vi upplevde verklighetsnära för våra pedagoger. Men vid analysen av resultatet upptäckte vi ett nytt tema som vi valde att kalla förändringsarbete i organisationen. Det visade sig att många av pedagogernas tankar kretsade kring dessa frågor. Vi redogör för detta längre fram i vårt arbete.
Vi valde detta sätt att redovisa pedagogernas svar på därför att vi fann det lättåskådligt och mindre komplicerat än andra redovisningsformer.
I tolkningen av materialet har vi under arbetets gång växlat mellan att läsa intervjuerna i sin helhet och att närmare fördjupa oss i varje intervjufråga för sig (Kvale, 1997). Utifrån dessa teman anser vi oss kunna få en uppfattning hur pedagogerna tänker individanpassad undervisning. Här redovisas de delar som svarar på syftet. Vilket är att försöka förstå pedagogernas uppfattningar om möjligheter respektive begränsningar till att bedriva individanpassad undervisning.
Vårt resultat av undersökningen presenterar vi i fyra olika teman: 6.1 Individanpassad undervisning
6.2 Arbetslaget 6.3 Kunskapssyn
6.4 Förändringsarbete i organisationen 6.1 Individanpassad undervisning
Då vårt tema är stort har vi valt att dela in det i underrubriker som är följande: Hur pedagogerna ser på individanpassad undervisning
Hur de arbetar med individanpassad undervisning
Hur de arbetar för att nå målen hos alla barn i de olika ämnena
6.1.1 Hur pedagogerna ser på individanpassad undervisning
Pedagogerna som vi intervjuade var eniga om att individanpassad undervisning är att finna arbetssätt – arbetsstilar så att varje barns möjligheter att utifrån sitt eget sätt och sina egna möjligheter att lära blir optimala. Vägarna dit upplevdes däremot olika svåra beroende på i vilken verksamhet och i vilket ämne de arbetade i och med.
En av förskollärarna tycker det är svårt att möta varje barn där det befinner sig. Hon menar att varje barn har olika inlärningsstilar och att det tar tid att känna till vilka inlärningsstilar barnet har.
Jag brukar försöka dokumentera och observera så mycket som möjligt då barnen börjar i förskoleklass för att få en inblick hur barnet fungerar ( Förskollärare).
En av lärarna menar att hon försöker att individanpassa och att hon tycker det är lättare när hon följer barnen upp till de ska börja i tredje klass.
Då jag arbetar i en åldersblandad klass försöker jag ta vara på barnens olika kompetenser för att ägna lite mer åt de barn som behöver det (Lärare).
En fritidspedagog menar att det är viktigt att vara flexibel. Hon säger att nu är hon väldigt mycket inne i klassen för att vissa barn har svårt att klara delar av undervisningen. Hon säger vidare att ibland tar hon ett extra verkstadspass med de barn som har svårt att koncentrera sig i klassen.
Jag vet att vi ska individanpassa, det står i läroplanen, men jag tycker inte att tiden räcker till att reflektera över den egna verksamheten ( Förskollärare).
En av specialpedagogerna menar att då det finns många olika inlärningsstilar är detta viktigt att känna till för att uppnå optimal undervisning. Hon menar vidare att det finns barn som behöver varva stillasittande aktiviteter med olika rörelser för att öka koncentrationen och hämta ny energi. Hon säger vidare att det finns barn som behöver särskilt material för att underlätta undervisningen för barnet. Hon menar vidare att det finns barn som behöver en lugn vrå för att kunna koncentrera sig. Hon säger vidare att det då är hennes uppgift att ändra rummet efter behovet.
Jag upplever att det kan vara svårt att individualisera då jag detta år har barn med olika svårigheter och från olika klasser. Det gäller att få tid att diskutera med de olika klasslärarna vilka behov som barnen har för att vi ska kunna dela in barnen efter deras behov. Då är den individuella utvecklingsplanen som ska följa barnet under skoltiden ett värdefullt dokument för att tillgodose barnets behov och utveckling (Specialpedagog).
En annan specialpedagog säger att det var en fördel då hon fick följa barnen redan från förskoleklass upp till mellanstadiet. Hon kände till alla deras behov
och kunde se barnets utveckling under en lång tid. Det upplevde hon som spännande och stimulerande.
6.1.2 Hur de arbetar med individanpassad undervisning
I en av förskoleklasserna arbetar barnen ofta med samma uppgifter men ändå på olika sätt, efter sin förmåga och sitt sätt att lära. Samlingen där alla barn är med, både på morgonen och då dagen tar slut för sex- åringen är viktig, där blir alla barn sedda och bekräftade.
I den andra förskoleklassen arbetar barnen efter individuella arbetsscheman förskolläraren anser att elevens egna behov ska styra undervisningen. Hon menar att man har olika verktyg för varje barn men tycker detta är svårt att genomföra då hon ofta är ensam i verksamheten och klasserna är stora.
Förskollärarna anser att 6-åringar har ett stort behov att leka. De menar att en del barn har större behov än andra barn. Pedagogerna säger att det är viktigt att barnen får bearbeta sina upplevelser i leken, och att vi som pedagoger missar många tillfällen att observera vad som händer där och varför det händer.
Jag anser att de barn som har ett stort behov att leka ska få göra detta men då förskoleklassen har skurit ner från fem timmar till tre timmar tycker jag det är svårt att få en helhetssyn på dagen vad som ska prioriteras. Jag menar att verksamheten i förskoleklassen blir mer komprimerad eftersom mycket ska hinnas med på kort tid ( Förskollärare).
En av förskollärarna anser att det är viktigt att dokumentera barnens alster och att detta är svårt att hinna med. Hon säger att hon saknar samarbetet med specialpedagog som hon hade förra året. Hon menar vidare att de äldre barnen prioriteras på grund av för lite resurser.
Alla har olika förutsättningar och olika behov. Sedan är det min uppgift att se till att barnet når målet. Alla har olika sätt att lära och vi har olika sätt att se på saker och ting för att lyckas måste man ha olika strategier. Vissa barn behöver hjälp av stödschema. Det skapar trygghet att veta hur dagen ser ut och vilka pedagoger som arbetar (Förskollärare).
En av förskollärarna tycker att det är lättare att individanpassa i baskunskaperna än i musik. Hon menar att det beror på att barnen arbetar med sina individuella scheman i baskunskaperna men i musik är alla barnen tillsammans och ska göra samma sak.
Barnen i förskoleklassen får inte den möjligheten att spela något instrument som de äldre barnen får, då de väljer ett instrument att spela (Förskollärare).
tycker att det är en fördel att vara fler pedagoger vissa pass då är det fler som ser vad barnen behöver.
Jag försöker att sitta mycket med varje barn och har inte så mycket gemensamma genomgångar utan tittar på vad som passar barnen. Men ibland kan det vara svårt för det är så många andra barn som tar mycket tid i anspråk. Det är stor skillnad när eleverna kommer till skolan. Det går inte att använda samma material eller samma metoder för alla barn (Lärare).
En av fritidspedagogerna upplever att hon arbetar individanpassat i sin verksamhet. Hon menar att det är viktigt att nå barnen där dom är både utvecklingsmässigt och socialt. Fritidspedagogen tycker det är svårt i början men det är en process att bygga upp ett förtroende.
Det är ju faktiskt så att bara för att man är 7 år är det inte säkert att man kan arbeta efter en 7-årings utveckling, det beror på mognad. Då kan 7-åringen vara lite mer med 6-åringarna. Det gäller att vi som pedagoger är flexibla (Fritidspedagog).
En av specialpedagogerna säger att hon brukar fråga barnen vad som hänt tidigare under dagen för att veta hur hon ska lägga upp sin undervisning. Hon menar att ifall det har varit en konflikt tidigare under dagen får hon kanske ägna sig åt att lyssna och lugna ner barnet med taktila och kinetiska övningar.
Det bästa är ifall jag får information från läraren vad som hänt men det är inte alltid att det finns tid till det. Så egentligen vet jag inte hur barnet mår när det kommer in till mig och hur jag ska lägga upp undervisningen (Specialpedagog).
En annan av specialpedagogerna säger att hon har eget material och att man i klassen arbetar efter ett annat material. Hon berättar att hon står för läsinlärningen och att hon bearbetar material så det passar det enskilda barnet. Hon säger vidare att pedagogerna försöker hitta tid att diskutera med varandra. Jag tycker det är viktigt att barnet har ett annat material hos mig. Men ibland när det gäller tema arbete kan det vara så att vi diskutera med varandra om detta barn kan använda samma material hos mig så vi kan få en röd tråd i verksamheten ( Specialpedagog.
En av specialpedagogerna menar att hon alltid arbetar individanpassat med sina barn men att hon saknar samsynen kring kunskapssynen hos den del pedagoger. Ibland känns det som det viktiga är att arbeta färdigt till exempel i sin mattebok än att arbeta med vad barnet egentligen lär sig. Jag tycker precis tvärtom att materialet är oväsentligt bara barnet hittar sitt eget sätt att lära sig på (Specialpedagog).
6.1.3 Hur de arbetar för att nå målen hos alla barn i de olika ämnena
I båda 1-2 klasserna arbetar barnen både enskilt och i grupp efter sina förutsättningar och behov. De menar att det inte går att använda samma material eller metoder för alla barn. Utan att man måste anpassa undervisningen efter barnen.
I den ena klassen har alla barn sina egna arbetsscheman som de arbetar efter i både svenska och matematik. Pedagogerna upplever att det är lättare att individanpassa i svenska än i matematik. Man menar att grunden i matematik måste läggas samtidigt för alla barn och samtidigt individuellt. Här hade pedagogerna svårt att hitta riktigt bra arbetsformer.
I den andra klassen arbetar barnen utan arbetsschema. Där anser man att det är lika lätt att individanpassa undervisningen i både matte och svenska. Här har man inga böcker i matematik, utan barnen gör sina egna matteböcker.
En gång fick vi ett barn från en annan skola. Hon tyckte det var konstigt att något barn fick sitta och rita, någon annan gjorde något annat, ingen gjorde samma sak. Då är det bra i våra lokaler, känner man att man inte orkar koncentrera sig längre kan man gå ut och göra något annat en stund istället i något annat rum (Lärare ).
I båda förskoleklasserna arbetar man efter skolans värdegrund som en röd tråd i verksamheten. De båda förskollärarna anser att det är bland det viktigaste målet i skolan. Pedagogerna menar att social fostran hur barnen är mot varandra är viktigt för att fungera tillsammans med andra.
Det är viktigt att vi som pedagoger föregår med gott exempel och tänker på vilket förhållningssätt vi har mot varandra både barn och vuxna. Därför brukar vi spela upp olika situationer för barnen så att de lättare förstår vad som hänt (Förskollärare).
En av förskollärarna sätter upp delmål som varje barn ska nå. Hon menar att det ska vara små enkla mål som utökas efter hand. Målen kan vara att lära sig vissla, hoppa hopprep, lära sig engelska o s v. Hon anser att som pedagog måste du vara öppen för alla förslag.
Vi hade en diskussion med specialpedagogerna som menade att barnen missade verkstadspassen om de skulle gå till special dessa pass. Men vi löste det så att då gick dessa barn på något annat verkstadspass med några andra barn. Barnen förlorar inte på att gå dit de vinner något annat istället. Vi har löst det så att schemat inte får lägga hinder för verksamheten (Förskollärare).
En av fritidspedagogerna menar att eftersom man arbetar åldersblandat i en F-2 klass kan man laborera mellan de olika åldersgrupperna. Hon tycker att man borde namnge barnen istället för att vara fixerad vid barnens ålder. Hon menar
Jag tycker att istället för att skriva bokstäver kan barnen såga ut bokstäver i snickeriverkstaden och läraren arbetar mer teoretiskt med bokstäver (Fritidspedagog)
En av specialpedagogerna anser att det ibland kan vara svårt att anpassa undervisningen till var och en, eftersom barnen har olika svårigheter. Hon menar att det gäller att hitta olika konstellationer för att allt ska bli så bra som möjligt. De barn jag har behöver mycket struktur och det gäller att jag är tydlig i mitt sätt som pedagog. Barnen har dåligt självförtroende och det måste jag bygga upp, det tar olika tid för varje barn. Dessutom kräver barnen hela tiden min uppmärksamhet ( Specialpedagog).
En annan specialpedagog säger att hon för det mesta arbetar i sitt rum. Hon menar att de barn hon har nu oftast behöver komma till en lugnare miljö. Målet är att barnet successivt ska kunna vistas tillsammans mer och mer i klassen efter deras egna förutsättningar.
Ibland saknar jag gemenskapen med övriga pedagoger. Jag tror det hade gått att lösa att jag hade varit i klassen vissa pass (Specialpedagog).
6.1.4 Förskollärarnas syn på individanpassning när det gäller 6-åringar
Här följer en samman ställning hur förskollärarna tänker individanpassat när det gäller 6-åringarna som inskolas på våren.
Pedagogerna berättar att det finns en gemensam handlingsplan för övergång förskola/skola i kommunen. Den innehåller tidsplan och bilagor till föräldrar i samband med inskrivning till skolan.
Förskollärarna anser att det är ett stort steg att börja i förskoleklass. Man menar att det är olika för varje barn hur de uppfattar övergången från förskola till skola. De säger att skolgården som skiljer sig avsevärt från förskolans gård ibland kan verka skrämmande för en del barn. De menar vidare att de tycker att förskolepersonalen och de blivande 6-åringarna borde besöka skolornas skolgårdar tidigt på terminen för att förebygga otrygghet när det gäller skolornas utemiljö.
Vi har tre tillfällen då barnen besöker skolan innan de börjar på hösten. Då har jag möjlighet att pejla stämningen vilka behov som finns och vilka önskemål både den enskilde eleven och föräldrarna har. Detta försöker vi tillgodose när de önskar vilken förskoleklass de vill att deras barn ska gå på. Det kan vara kompisar som bor på samma gata eller går på samma förskola. Det är viktigt att skapa trygghet och att övergången från förskola till skola blir så smidig som möjligt. De första veckorna börjar jag lära känna barnen. Jag styr mycket i början men man kan fokusera vad var och en behöver, man ser det i ryggraden (Förskollärare).
Förskollärarna berättar vidare att man har inskolningssamtal med varje elev och förälder. Där kommer det ofta fram hur barnet upplevt skolstarten och vad man
har för egna önskemål. Det kan också vara andra saker som pedagogen bör veta om det enskilda barnet.
Ibland är det så att informationen från förskola till skola inte är helt friktionsfri. Det stämmer inte alltid därför vill jag själv bilda mig en uppfattning om barnet innan jag läser hennes individuella utvecklingsplan från förskolan. Vi har olika värderingar. Det kan vara ovilja mellan pedagoger och föräldrar. Dessa hinder har inte jag då jag inte känner föräldrarna (Förskollärare).
6.2 Arbetslag
Temat är indelat i följande underrubriker: Samarbete i arbetslaget
Temaarbete i arbetslaget Arbetslagets lokaler
I det ena arbetslaget arbetar man en del tillsammans med den andra F-2 klassen och fritidshemsavdelningen men mest var för sig med sin klass, sitt fritidshem och sin förskoleklass. Samtidigt som man är ett arbetslag är man två arbetslag i ett vilket inte alltid känns så lätt att hantera.
Vi bestämde när vi skulle ha läger först och nu har de bestämt samma dagar. Det innebär att ingen finns kvar på fritidshemmet dessa dagar, istället för att varva våra lägerdagar
(Fritidspedagog).
Det andra arbetslaget på skolan arbetar som en helhet över gränserna i F-2 klasserna och på fritidshemmet. Här har fritidspedagogerna som helt enkelt inte haft pedagoger nog för att arbeta som två arbetslag denna helhetsbild med sig när fritidshemmet flyttar upp till skolan. Lärarna och förskollärarna har också anammat detta arbetssätt.
Vår verksamhet blir inte så sårbar när man arbetar tillsammans allihop. Är någon pedagog borta delar vi upp barnen på dem som är här. Alla känner alla så det blir mindre problem så (Lärare).
Visst finns det hela tiden nya och andra tankar som uppstår och som leder till nya arbetssätt. Verksamheten får ju aldrig stagnera, då är vi fel på det men det känns som om vi är på rätt väg. Barnen trivs och det gör vi pedagoger också. Det är det allra viktigaste (Förskollärare).
Alla pedagoger anser att det är viktigt att tillhöra ett arbetslag. Eftersom det är här de har tid att diskutera viktiga frågor med varandra samt utveckla
att de också kan få stöd av andra pedagoger som idrottslärare, psykolog, kurator och skolsköterska som finns på skolan. Pedagogerna anser att det är en styrka att arbeta med olika yrkeskategorier. De anser att diskussionerna och reflektionerna blir intressantare och att man har mycket att lära av varandra.
När skolan startade satte vi oss ner i arbetslaget och la ett schema för att resurserna skulle nyttjas maximalt. De barn som behövde mer idrott skulle få det av en pedagog som hade det som sitt specialintresse (Lärare).
Vi hade en diskussion med specialpedagoger som menade att barnen missade verkstadspassen om de skulle gå till special dessa pass. Men vi löste det så att då gick dessa barn på något annat verkstadspass med några andra barn. Barnen förlorar inte på att gå dit de vinner något annat istället. Vi har löst det så att schemat inte får lägga hinder för verksamheten (Förskollärare).
6.2.1 Samarbete i arbetslaget
Det ena arbetslaget som har sitt ursprung på en liten enhet har utarbetat ett för dem naturligt arbetssätt. Detta innebär att de täcker varandra vid eventuell frånvaro över verksamhetsgränserna. Skola, fritidshem och förskoleklass.
Självklart måste vi se till hela barnens dag (Lärare).
Det är så att pedagogerna har sitt huvudansvar i sin grupp. Läraren har huvudansvar i baskunskaperna för ettor och tvåor. Förskolläraren har huvudansvar för förskoleklassens verksamhet och fritidspedagogen för fritidshemsverksamheten.
Sen arbetar alla över gränserna dessutom.
Det är klart att jag går in för klassläraren om det behövs ( Fritidspedagog).
I det andra arbetslaget upplever fritidspedagogerna att de arbetar mycket över gränserna under skoldagen men att de inte får samma gensvar från övriga pedagoger om de behöver hjälp på eftermiddagen.
Ibland känns det som om man är överallt och ingenstans. Detta är vårt ständiga dilemma (Fritidspedagog).
Vi skulle nog kunna ha mer samarbete med varandra och skifta och byta barn med varandra mer än vad vi gör. Men tiden räcker inte till att diskutera med varandra, det kommer alltid något annat i vägen (Lärare).
Visst arbetar jag för klassläraren om hon är borta men då vill jag arbeta efter mitt huvud och inte efter hennes planering (Fritidspedagog).
En av fritidspedagogerna säger att pedagogerna brukar gå igenom den enskilda individen på arbetslagsplaneringen. Hon menar att det kan vara metoder för att nå målen. Hon säger vidare att vi som arbetar tillsammans har samma synsätt och menar att det är viktigast, hon säger att barnen är viktigast och det är därför vi är här. Hon menar vidare att det är så att det finns oroliga element och det försöker vi pedagoger ha i bakhuvudet. Där säger vidare att vi har olika strategier för varje barn.
Vi samarbetar också med andra arbetslag på skolan i idrott, religion och musik.
Jag tycker det är viktigt att ta tillvara varandras kompetenser på bästa sätt men det borde nyttjas mer. Tiden räcker inte riktigt till för hur det ska organiseras (Förskollärare).
Det är tänkt att en specialpedagog ska vara knuten till varje arbetslag. Då kan det vara så att vi samarbetar kring barnen. Jag går ut från klassrummet och sitter med några barn och specialpedagogen är i klassrummet och arbetar med några barn. I bland har vi speciella barn med olika sorters behov. En del barn orkar inte arbeta så lång stund då får dom rita eller ha en liten rast för att få ny energi (Lärare).
I ett av arbetslagen försöker man så ofta det går att dela upp barnen i mindre grupper. Då är förskollärare, fritidspedagoger och lärare involverade i verksamheten man menar att då är det lättare att uppmärksamma varje barn. Det är fler pedagoger som ser med fler ögon vad barnen behöver, och vi pedagoger kan rådfråga samt stödja varandra (Lärare.)
I det ena arbetslaget väljer lärarna att dela in barnen med ettor för sig och tvåor för sig två gånger i veckan i ämnena matematik – gymnastik. Den ena läraren har ettorna från bägge klasserna i matematik och då har den andra läraren gymnastik med tvåorna och tvärtom.
Vi tycker att vi når varje barns behov bättre genom att arbeta såhär. Vi tycker att det är viktigt att alla barn är med på våra genomgångar i matematik för att få grunden. Barnen arbetar för övrigt i sin egen takt (Lärare).
Dessutom är halva gruppen sexåringar med när ettorna har gymnastik eftersom det blivit ett fel som inte gick att korrigera i bokningen av gymnastiksalar detta läsår. Nu hade sexåringarna gymnastik varannan vecka istället för ingen alls.
Vi har startat läsgrupper, då vi pedagoger tycker att det är viktigt att stimulera barnens läsning så mycket vi kan. Dessa grupper har vi två gånger i veckan men alla barn läser varje dag men då i sin klass.
I läsgrupperna är alla barn och pedagoger uppdelade i grupper och här läser man både läxan och skönlitteratur eller faktalitteratur för varandra. Det viktiga är själva läsningen. Här ges också möjlighet till att redovisa sin lästa litteratur på sitt eget sätt om så önskas.
(Fritidspedagog).
Här har en av fritidspedagogerna ansvar för musiken i klassen och så förstärker läraren på verkstadspassen som är fritidspedagogernas huvudansvar.
En av specialpedagogerna menar att hon önskar att ha sin tillhörighet i ett bestämt arbetslag. Det fungerar inte så nu då hon tar emot barn från olika arbetslag.
Jag menar att det är svårt att få tid att diskutera med alla berörda pedagoger om hur vi ska lägga upp samarbetet för att det ska bli så bra som möjligt för barnet (Specialpedagog).
6.2.2 Temaarbete i arbetslaget
Varje termin har man i det ena arbetslaget ett gemensamt tema där sex- sju och åttaåringar arbetar tillsammans. Pedagogerna bestämmer vilket tema man arbetar med, men inte hur barnen lägger upp arbetet eller hur det ska bli. Man utgår från barnens intressen och barnen bestämmer hur de ska redovisa temat. Barnen delade själva upp sig i smågrupper och diskuterade fram vad de var bra på. Vad var och en skulle göra och vilket material man skulle använda. Vi vet aldrig hur teman ska sluta, det är det som är så spännande. Vi styr väldigt lite.
(Fritidspedagog)
Det finns inga tjusiga bilder som är anpassade efter vuxna utan barnen får själva göra det. Vi finns ju i bakgrunden om det behövs. Ofta är det vi vuxna som vill att saker och ting ska bli på ett visst sätt, det ska vara perfekt.
(Lärare).
Det andra arbetslaget arbetar också tematiskt men på olika sätt beroende på ämnet. Pedagogerna menar att det är deras ansvar att se till att eleverna får med sig det de skall kunskapsmässigt. Därför grovplanerar pedagogerna teman för de tre åren de har barnen. Temat bestäms av pedagogerna men sedan är alltid
barnen delaktiga i hur man skall arbeta och vad innehållet skall vara. Temat då vi är med är Våren. Här väljer man att dela in barnen i fem grupper över
åldersgränserna och rotera grupperna så att alla får del i allt. Fåglar, småkryp, sånger, lekar och cykelhantering med teknikbana är de ämne man fastnar för i detta arbete.
6.2.3 Arbetslagets lokaler
Här arbetar två F-2 klasser var för sig i olika lokaler under hela barnens dag. Här tillhör man samma arbetslag men arbetar ändå som två grupper i sitt lilla arbetslag.
I detta arbetslag har man valt att ha all verksamhet i samma lokaler i det lilla arbetslaget. Detta har pedagogerna själva valt då de tycker det är lättare att samarbeta då man är nära varandra.
Här går barnen till de olika rummen efter behov och förutsättningar. Pedagogerna använder ofta de olika rummen tillsammans. De menar att det beror på hur dagen ser ut. Det är kanske så att alla pedagoger inte är närvarande och då behöver pedagogerna hitta andra lösningar på dagen för att det ska fungera.
Jag tycker att vi pedagoger kommer närmare varandra när vi har många små rum istället för ett fåtal stora rum att vistas i. Detta fungerar detta året, då antalet barn är mindre, då har jag bättre koll på barnen om rummet är mindre och jag är ensam pedagog. Jag tycker också att det är lättare att ändra rummet efter barnens behov (Lärare).
Ibland kan det bli stökigt när alla är samlade då är det skönt att stänga dörren och bara vara vi 6-åringarna och jag (Förskollärare).
I det andra arbetslaget har man valt att lägga fritidshemmets och förskoleklassens lokaler närmst varandra och klassernas lokaler för sig för att ge barnen där optimal arbetsro. Detta arbetslag här haft sina fritidshemslokaler en bit från skolan så nu är man nära varandra. Detta upplever alla, både barn och pedagoger och ger självklart helt andra förutsättningar att arbeta över gränserna. Här arbetar man som ett arbetslag för två F–2 klasser. Här delar all personal och alla barn alla lokaler även om alla har sin hemvist – lokal. Här följs man åt i barnens arbete för att kunna gruppera och nyttja pedagogernas kompetens maximalt. Här arbetar pedagogerna utifrån en samsyn som bottnar i att alla känner alla och att alla mår bra av det. Dessutom tycker de att man använder både pedagogerna och lokalerna maximalt med detta arbetssätt.
Vi har lagt ner mycket tid i vår planering av lokalerna och har enats om, så här långt att ha verkstadsrum, lekrum, spelrum och så vidare för alla barn och så får vi pedagoger planera upp verksamheten så att det fungerar. Vi tycker att vi får ett större djup och en bättre hantering av våra rum och vårt material genom att göra såhär (Förskollärare).
Fritidshemmets lokaler har vi valt att lägga som kärnan i vår verksamhet. Detta medför att det alltid finns barn där. För att värna om arbetsmiljön för fritidpedagogerna har vi bestämt med sexåringarna att när dörren är stängd är det lek - och verkstadsrum som gäller tills dörren öppnas igen (Fritidspedagog.)
En annan fritidspedagog tycker att det är väldigt tillfredställande att arbeta så nära varandra och att det känns bra att nyttja lokalerna som de gör. Hon menar att de aldrig står tomma utan det kommer alltid något barn som inte orkar med klassrummet utan sitter och arbetar på fritids en stund
( Fritidspedagog)
En av förskollärarna säger, att en dag i veckan när jag börjar senare, eftersom jag har stängningen på fritids. Då satt en av sexåringarna och jobbade där. Hej, sa han: ”Här sitter jag och arbetar för det är lite för livligt för mig inne på sexårs idag.” Kan man mötas av något mysigare när man börjar sin dag? ( Förskollärare).
Alla pedagoger i vårt arbetslag tycker att leken är viktig för barnen. Alltid men absolut i de lägre åren och därför är vi noga med att ge utrymme för mycket tid och plats för lek (Fritidspedagog).
6.3 Kunskapssyn
Temat kunskapssyn handlar om hur barn lär sig och utvecklar kunskap. I temat finns en underrubrik:
Vad är kunskap
6.3.1 Vad är kunskap
Några av pedagogerna poängterar kunskapen av olika inlärningsstilar och att detta måste genomsyra verksamheten. Man anser att det behövs mer kunskap för att alla pedagoger ska få kunskap om vilka inlärningsstilar som finns.
En av lärarna menar att ny kunskap måste kopplas till tankar som barnen har med sig, läraren menar att på så sätt ökar förståelsen för barnen. Hon menar vidare att detta leder till en ökad dialog mellan pedagog och barn.
Jag tycker att det måste finnas ett samspel mellan barnet och pedagogen, för fungerar inte det så är barnet inte mottagligt för det som jag vill förmedla. Jag som pedagog måste väcka lust och nyfikenhet, och det kan vara svårt många gånger (Lärare).
En av förskollärarna menar att läroplanen Lpo- 94 tydligt poängterar att varje barn ska arbeta efter sin egen förutsättning, erfarenhet och tänkande. Förskolläraren menar vidare att det är viktigt med kunskap om hur man i
praktiken utvecklar arbetssätt för varje barn från förskoleklass till det att barnet går ut skolan.
En annan lärare menar att det är viktigt att barnen får lära sig att tänka och reflektera enskilt och tillsammans med andra. Hon menar att det är vi vuxna som måste föregå med gott exempel och förmedla positiv kunskap. Hon säger vidare att detta ibland fungerar sämre.
Jag försöker att se hur barnet tar emot lärandet. Är det rätt kunskap jag förmedlar till barnet, eller vilken kunskap behöver detta barn. Det är ju faktiskt så att barnen tar in olika sorters kunskap, det beror på vilka erfarenheter som de har med sig då de kommer till skolan (Lärare).
En av förskollärarna menar att det är pedagogernas förhållningssätt som är avgörande för lärprocessen. Hon menar vidare att det krävs självkännedom att arbeta med människor. Hon säger att pedagogerna måste vara medvetna om nya forskningsmetoder för att kunna använda dessa i undervisningen.
Jag tycker vi borde få mer tid att planera hur vi som arbetar tillsammans ska förhålla sig till olika lärprocesser. Barnens olika erfarenheter borde vara utgångspunkten då vi planerar vår verksamhet. Det är inte alltid så (Förskollärare).
En av fritidspedagogerna säger att kunskap föds i interaktion. Hon menar att det är viktigt att uppmuntra barnen att arbeta i smågrupper och i par. Hon menar vidare att barnen har olika kunskap att ge varandra och att det måste vi pedagoger ta tillvara. Hon säger att en av de viktigaste egenskaperna hos oss pedagoger bör vara: humor, fantasi och tålamod och viljan att alla barn vill lära sig.
Att låta barnen berätta för varandra om sina tankar om ett kunskapsområde och sedan reflektera, tycker jag är en bra metod att använda i undervisningen. Jag tycker egentligen att allting är undervisning. Barn lär hela tiden av varandra och av omgivningen (Fritidspedagog). En annan fritidspedagog menar att vi borde använda den kompetens som alla pedagoger har. Hon säger att pedagogerna skulle samarbeta med ett mål för ögat, barnets bästa. Hon menar vidare att det är viktigt att diskutera med varandra hur vi vuxna förmedlar kunskap till barnen. Pedagogen tycker att vuxna är olika som personer och att alla pedagoger inte passar alla barn. Hon menar att vi vuxna tolkar olika barn på olika sätt.
Om ett flertal pedagoger hade haft kunskap om olika inlärningsstilar hade vi sluppit missförstånd. Jag hade kunnat tillgodose barnets behov som var annorlunda mina egna behov
