ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet Teorier och metoder i socialt arbete C-uppsats, 15 Hp, HT 2015
”När det gäller tak över huvudet - principen då tappar man väldigt mycket”
– Ett chefsperspektiv på kommunens resurser för att tillgodose ensamkommande barns behov i ett mycket expansivt läge.
Författare: Bååth Maria Engström Linda Handledare:
2
”När det gäller tak över huvudet - principen då tappar man väldigt mycket”
– Ett chefsperspektiv på kommunens resurser för att tillgodose ensamkommande barns behov i ett mycket expansivt läge.
Författare: Linda Engström och Maria Bååth Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete
Socionomprogrammet Teorier och metoder i socialt arbete C C-uppsats, 15 Hp HT 2015
Sammanfattning
Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur kommuners resurser räcker till för att tillgodose ensamkommande barns behov. För att få en djupare förståelse för ensamkommande flyktingbarns behov granskades aktuell forskning på området. Studien har utformats och resultatet har analyserats utifrån teorierna Maslows behovstappa, kristeori och salutogenes. För att få svar på studiens frågeställning har en kvalitativ intervju genomförts med enhetschefer för verksamheter som arbetar med ensamkommande barn i fyra utav landets mindre kommuner.
Studiens resultat visar att kommunerna är hårt ansträngda i dagens situation då en kraftig ökning av ensamkommande barn skett under år 2015. Då kommunernas egna boenden är fullbelagda är många barn placerade i familjehem runt om i landet. Då socialtjänsten i och med det ökade antalet barn är kraftigt överbelastad sker inte utredning av barnens behov och uppföljning av boendeplacering på samma sätt som tidigare. Resultatet visar att tre av de fyra undersökta kommunerna inte hunnit med att utöka sina verksamheter för mottagande av ensamkommande flyktingbarn i den utsträckning som hade varit nödvändig. Nyckelord: Ensamkommande flyktingbarn, Kommunens resurser, Salutogenes, Maslows behovstrappa, Trauma, Coopingstrategier, Kris
3
”When it comes down to principle as roof over the head, then very much is lost”
– Manager’s perspective on municipal resources to accommodate unaccompanied children's needs in a very expansive mode.
Authors: Linda Engström and Maria Bååth
Örebro University School of Law, Psychology and Social Work Social work program Theories and methods in social work C C-thesis, 15 Hp, Fall 2015
Abstract
The aim of the present study was to investigate how municipal resources are sufficient to accommodate unaccompanied children's needs. To get a deeper understanding of unaccompanied refugee children's needs we reviewed current research in the field. The study was designed and the results have been analyzed based on the theories Maslows hierarchical arrangement, crisis theory and salutogenes. To get answers to the study's problem a qualitative interview were conducted with the heads of social work that manage work with unaccompanied children in four of Sweden´s smaller municipalities.
Study results show that the municipalities are under intense pressure in the current situation when the surge of unaccompanied children took place in the year 2015. As the municipalities' own accommodations are fully booked many children are placed in foster homes around the country. The social services, with the increasing number of children, are severely overloaded and does not investigate the needs of children or monitor the accommodation placement in the same way as before. The results show that three of the four municipalities studied did not have time to expand their municipal resources for the reception of unaccompanied children to the extent that would have been necessary.
Keywords:Unaccompanied children , local government resources, Salutogenesis, Maslows hierarchical arrangement, Trauma, Cooping strategies
4
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Problemformulering ... 6
Syfte och frågeställningar ... 7
Teoretisk tolkningsram ... 7
Maslows behovstrappa ... 7
Kristeori ... 8
Organisationsteori ... 9
Salutogenes och KASAM ... 10
Tidigare forskning ... 11
Mental hälsa ... 12 Copingstrategier ... 13 Kommunens resurser ... 13 Boende ... 14Metod ... 14
Val av metod ... 14 Systematisk artikelsökning ... 14Urval av respondenter till intervju ... 15
Konstruktion av intervjuguide ... 15
Tillvägagångssätt ... 16
Databearbetning och analysmetod av intervjuer ... 16
Tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet ... 17
Etiska överväganden ... 17
Metoddiskussion ... 18
Resultat och analys ... 18
Presentation av kommunerna ... 18
Nivå av behovstillfredsställelse ... 19
Salutogenes och kris ... 23
Diskussion och sammanfattning ... 28
Kommunens resurser ... 28
Barnens behov ... 29
Arbete med målgruppens styrkor ... 30
Studiens svagheter, praktiska implikationer och förslag på vidare forskning ... 31
Referenslista ... 33
5
Inledning
Under det senaste året har flera konflikter och oroligheter lett till en stor flyktingström till Europa. Framförallt från länder som Syrien, Afghanistan, Irak och Eritrea (Migrationsverket, 2015). Flyktingströmmen har varit så pass stor under den senare delen av 2015 att flera länder idag har stängt sina gränser för att minska inflödet i ett försök att skapa kontroll över situationen. Europa har misslyckats i dessa försök att skapa kontroll och till och med grundläggande värden som solidaritet och medmänsklighet har näst intill fallerat (Janzon, 2015, 2 september). Ett flertal länder bland annat Ungern har byggt stängsel för att stoppa flyktingar från att komma in. Flera stora möten med Europas ledare har ägt rum under hösten utan att de tillsammans har lyckats enas om en gemensam strategi. Vissa länder har helt slutat att tillämpa de lagar, förordningar och avtal som Europeiska unionen stiftat gällande mottagande av asylsökande i Europa (DN, 2015, 28 augusti). En stor del av den ökade flyktingströmmen består av ensamkommande flyktingbarn då framförallt från Afghanistan, Syrien och Somalia. År 2015 sökte 35 369 ensamkommande flyktingbarn asyl i Sverige vilket är en stor ökning från föregående år då motsvarande siffra var 7049 barn (Migrationsverket, 2015). Genomsnittsåldern för dessa barn är 15 år och de allra flesta är pojkar. För att räknas som ett ensamkommande barn vid ansökan om asyl i Sverige ska individen vara under 18 år vid ankomst och skild från föräldrar eller ställföreträdande vuxen. Migrationsverket är ansvarig myndighet för asylsökningsprocessen och i dagsläget fördelas de ensamkommande barnen till landets kommuner som står för mottagande och boende. Den kommun som först får kontakt med barnet benämns som ankomstkommun och ansvarar för att ordna boende samt utreda barnets behov av stöd och hjälp i väntan på migrationsverkets beslut om flyttning till anvisad kommun. Under asyltiden får den unge en God man som hjälper till med att tillgodose den unges intressen. Om det ensamkommande barnet får permanent uppehållstillstånd – PUT, förordnas en Särskilt förordnad vårdnadshavare – SFV istället för god man. Den särskilt förordnade vårdnadshavaren är delaktig i ansvaret tills barnet fyller 18 år (ibid.). Enligt Regeringen (2015) förändrades Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., 1 januari 2014, förändringen innebar att Migrationsverket fick ökade möjligheter att anvisa ensamkommande barn som söker asyl till kommunerna:
[…] Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).
Detta gäller även de kommuner som inte tidigare haft avtal med Migrationsverket att ta emot dessa barn. Enligt 1 kap. 10 § Utlänningslagen (2005:716) har Svenska myndigheter skyldighet att beakta barnets bästa i alla beslut som berör barn. Detta överensstämmer även med Förenta nationernas [FN] konvention (1989) om barnets rättigheter. Frågan är hur kommunerna hanterar detta ansvar och hur resurserna räcker till för att tillgodose ensamkommande flyktingbarns behov i den situation som råder.
Det lokala mottagandet av ensamkommande barn i anvisningskommunen består av socialtjänsten, gode man, personal från HVB hem eller annat boende samt skolan. Socialtjänsten ansvarar för att barnet har en vårdplan som innefattar boende med skälig levnadsnivå, denna vårdplan följs sedan av de kontaktpersoner som ansvarar för barnet på boendet. Beslutet, som vårdplanen grundas i, bygger på en utredning som genomförs enligt 11kap. 1§ Socialtjänstlagen (2001:453) SoL. För att stärka barnperspektivet och delaktighet används Barns behov i centrum – BBIC som är ett system utvecklat för att följa hela ärendegången i barnavårdsärenden (Socialstyrelsen, 2013). Exempelvis berörs områden som
6 hälsa, utbildning, känslor och beteende samt sociala relationer (Socialstyrelsen, 2013). Vidare upprättas även en genomförandeplan för barnet, planen beskriver ett antal mål som ska uppfyllas med stöd av personalen på boendet och syftet är att förbereda barnet/ungdomen för ett självständigt liv i samhället (Wilmelius, Isaksson, Eriksson, Hanberger & Ghazinour, 2012). Kommunerna har redan tidigare lyft fram den problematik som finns i fördelningen av ensamkommande flyktingbarn i kommunerna. Kommunerna uppgav då att de i brist på kompetens, resurser och boende, hade svårt att ta emot dessa barn och det framkom att en bättre kommunikation och ett bättre stöd för kommunerna vore önskvärt (ibid.). De ensamkommande barnen lyfts fram som en psykosocialt utsatt grupp vilket belyser att mottagandet har stor betydelse för barnens hälsa och personliga utveckling (Wilmelius et al, 2012).
Problemformulering
Det kraftigt ökade antalet ensamkommande barn det senaste året har således satt många kommuner i helt ny situation som förmodligen hanteras på olika sätt. Då Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, är en ramlag ger den inte direktiv på detaljnivå utan kommunerna har själva ansvar för hur socialtjänsten utformas i kommunen. Kommunernas ansvar beskrivs i SoL 2:1 på följande sätt ”Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. […]”. Media rapporterade under hösten att flera kommuner i landet anmälde sig själva till Inspektion för vård och omsorg – IVO:
Ett antal kommuner har anmält sig själva för att de inte anser sig kunna ta emot flyktingbarn. Norrtälje kommun, liksom flera andra kommuner i landet, har anmält sig själv till Inspektionen för vård och omsorg enligt lex Sarah. Trycket har blivit hårt när så många ensamma flyktingbarn kommer, att kommunen inte anser sig klara av arbetet med att ta emot dem, skriver Norrtelje tidning. Socialsekreterarna hinner inte med att utreda ärendena, eftersom det saknas personal. Förutom Norrtälje kommun har ytterligare åtminstone sex kommuner i Stockholmsområdet och även Hässleholms kommun i Skåne anmält sig själva för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Hässleholms kommun angav i sin anmälan att det råder brist på både gode män och boenden och att utredningar inför placeringar inte hinner genomföras (TT, 20 oktober 2015).
I den mycket hårt belastade situation som råder i dagsläget är frågan i vilken mån kommunernas resurser räcker till för att möta målgruppens behov. Anledningen till att barnen är ensamma varierar, ibland finns familj eller släktingar redan i Sverige, i vissa fall finns familjen kvar i hemlandet och barnet har skickats iväg för att skapa möjlighet till bättre levnadsförhållanden för familjen. I andra fall har barnet inga familjemedlemmar kvar i livet på grund av krig eller andra omständigheter. Tidigare forskning framhåller ensamkommande barn som en särskilt sårbar grupp som bär med sig ett trauma när de kommer till ett nytt land för att söka asyl (Huemer, Völkl-Kernstock, Karnik, Denny, Granditsch, Mitterer, Humphreys, Plattner, Friedrich, Shaw, & Steiner, 2012, Eide & Hjern, 2013). Dessa traumatiska händelser varierar och grundar sig i många olika upplevelser hos barnen. Denna variation borde således påverka barnens behov av stöd och hjälp. Tidigare forskning framhåller även de ensamkommande flyktingbarnens styrkor, copingstrategier och välmåendefaktorer vilket tyder på att gruppen innehar en egen förmåga till självläkning (Carlson, Cacciatore & Klimek, 2012; Jensen, Fjermestadl, Granly, & Wilhelmsen, 2012; Wernesjö, 2011). Den bild forskningen ger riskerar generella antaganden om målgruppen som traumatiserad samt att de är mentalt känsliga och har behov av att bemötas på ett visst sätt utifrån detta. Detta skulle kunna leda till att barnen riskerar att stigmatiseras vilket i vissa fall kan leda till att deras möjligheter att etablera skulle påverkas. Om forskningens resultat skulle
7 skapa en generell bild av målgruppen som traumatiserad borde målgruppen även få möjlighet att bearbeta sitt trauma på ett mer generellt sätt. Det vill säga att möjlighet till bearbetning borde inkluderas i verksamheterna. Detta skulle i så fall betyda att ett av barnets grundläggande behov är att ges möjlighet att bearbetar traumatiska upplevelser som skett i hemlandet eller under flykten. För att samla in information om kommunens resurser i dagsläget och hur de ensamkommande barnens behov upplevs avser arbetet grundas i en kvalitativ ansats genom intervjuer.
Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med detta arbete är att undersöka hur enhetscheferna för de verksamheter som arbetar med ensamkommande flyktingbarn ser på kommunens resurser och möjligheten att tillgodose barnens behov. Vidare syftar arbetet till att undersöka om generella antaganden om målgruppens behov påverkar kommunens och verksamheternas förhållningssätt gentemot barnen/ungdomarna. Mer specifikt syftar arbetet till att besvara dessa frågeställningar:
• Hur beskriver enhetschefen kommunens resurser för att ta emot ensamkommande barn? • Vilka behov uppfattar enhetscheferna att de ensamkommande flyktingbarnen har? • Hur beskriver enhetschefen att arbetet med målgruppens styrkor och svagheter ser ut?
Teoretisk tolkningsram
Den teoretiska tolkningsramen bygger på Maslows behovstrappa, Kristeori, Organisationsteori och det Salutogena perspektivet. Teorierna är valda för att skapa en större kunskap och förståelse för de olika faktorer som kan påverka mottagandet av ensamkommande flyktingbarn i kommunerna. Teorierna och begreppen kommer att definieras nedan.
Maslows behovstrappa
Abraham H Maslow arbetade som psykolog och hans teorier om människans behov och behovsrangordning växte fram utifrån tanken att motivation skapas från viljan att tillgodose ett mer självutvecklande behov (Maslow, 1999). Individen motiveras av att känna begär, längtan eller brist på något. Behovsstyrningen kan vara medveten eller omedveten. Maslows behovstrappa grundar sig på en behovshierarki som beskriver hur de mänskliga behoven prioriteras. Behovstrappan är indelad i fem steg där det första steget rör de mest grundläggande behoven som exempelvis mat, vatten, syre och sömn. De fyra första stegen skapar motivation till nya beteenden och det sista femte steget berör behovet om självförverkligande. Flera nivåer av de fem stegen på trappan kan existera samtidigt men de högre nivåerna kan inte uppnås om de basala behoven i de första stegen inte är tillfredsställda(ibid.). Maslow (1999) menar att tidigare otillfredsställda behov kan leda till att destruktiva beteenden kan uppstå senare i livet. Individen kan vara medveten om den skadliga verkan som det egna beteendet har men ändå inte förmå sig att sluta.
8
Bristbehov
De tre första stegen i behovshierarkin benämns som bristbehov (Maslow, 1999). Nivå ett berör de rent fysiska behov som människan har för att överleva. Maslows förklaring till behovens uppkomst grundar sig på att individen medvetet undviker att bli sjuk, vilket exempelvis brist på sömn eller mat skulle medföra. Om dessa behov inte är tillgodosedda är individen helt inställd på överlevnad vilket låser alla resurser och förhindrar utveckling. När dessa behov är uppfyllda menar Maslow (1999) att individen som nästa steg strävar efter att känna trygghet i form av säkerhet och skydd. För att känna trygghet behövs rutiner och regler som skapar en stabil vardag som också leder till minskad ångest och rädsla. Nivå tre berör de behov av socialt umgänge som individen har. Behov som kärlek, vänskap, acceptans och tillhörighet är centrala då människan vill känna grupptillhörighet och delaktighet (ibid.).
Utvecklingsbehov
När det finns ett socialt umgänge har individen ett behov av bekräftelse genom att bli uppskattad och sedd av andra människor i sin vardag vilket blir aktuellt i steg fyra. Vidare möjliggörs även en stärkt identitet genom höjd kompetens och bättre självförtroende i detta steg. Det sista och femte steget belyser behovet av självförverkligande. Individen eftersträvar i detta steg att uppnå den mest kompletta versionen av sig själv för att till fullo kunna utnyttja sina potentialer och resurser som människa. De underliggande behoven i behovshierarkin måste vara tillgodosedda innan individen kan fokusera på självförverkligande (Wolven, 2000).
Sammanfattning
För att möjliggöra en ökad förståelse för ensamkommande flyktingbans behov och kommunens möjligheter i dagens situation att tillgodose behoven kommer behovstrappan att användas i analysen. Genom detta är förhoppningen att kunna ge en bild av barnens behov i förhållande till nivå av behovstillfredsställelse i de verksamheterna som vi undersöker.
Kristeori
För att skapa förståelse för den kris det innebär att fly och komma till ett nytt land, används kristeori som utgår från ett psykodynamiskt perspektiv. Krisförloppet har tidigare delats in i fyra olika faser (Cullberg, 2006). Faserna har benämnts som chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. De olika stadierna har innefattat en beskrivning av individens beteende och reaktioner i olika kriser (Cullberg, 2006). Cullbergs kristeori innefattar även de försvarsmekanismer som människor i kris uppvisar, det kan exempelvis vara regression med svårighet att hantera sina känslor, magiskt tänkande eller svårighet att fatta egna beslut. Det kan även visa sig genom tablett- och alkoholmissbruk som blir en form
Att nå självförverkligande Att bli sedd, att ha en egen identitet Sociala behov som umgänge och vänner Känna trygghet i form av säkerhet och skydd Grundläggande fysiska behov såsom mat, vatten och sömn
9 av flykt från krisen. Förnekelse, rationalisering eller isolering av känslor är också vanliga försvarsmekanismer (Cullberg, 2006). Det psykodynamiska perspektivets syfte med krisstöd är att ge stöd till individens egna inre styrkor för att möjliggöra att individen tar sig igenom krisförloppet (Hammarlund, 2012). Den drabbade behöver ett aktivt och uppmärksamt stöd från den professionelle som även behöver se individens känslor och reaktioner för att omedelbart kunna ge stöd så att den drabbade att få bearbeta sina känslor (ibid.).
Ny forskning och kunskapsutveckling har under den senaste tiden förändrat synen på arbete med krisstöd (Hedrenius & Johansson, 2013). Krisen beskrivs som ett mycket individuellt varierat förlopp och tidigare fokus på faser är inte längre lika aktuellt som tidigare. Utifrån ansedda internationella och nationella riktlinjer om krisstöd har Hedrenius och Johansson (2013) sammanfattat det som beskrivs som ett paradigmskifte i arbetet med människor i kris. Båda författarna arbetar med beredskap och krisstöd både i Sverige och internationellt. De menar att utgångspunkten för en kris kan vara en stor händelse som påverkar många människor samtidigt, men det kan lika gärna vara en vardaglig händelse i en människas liv eller en situation som är påfrestande för individen. Trots att samma typ av kris kan drabba många människor på en gång kommer de inte att reagera likadant. Således innebär detta att krisstödet behöver vara individuellt anpassat (ibid.).
Hedrenius och Johansson (2013) framhåller att det är viktigt för myndigheter och andra samhällsinstanser att kunna skilja på olika typer av händelser utifrån något slags klassificeringssystem såsom exempelvis kris, katastrof eller svår händelse. Detta förslag till klassificeringssystem framhålls som viktigt för att olika handlingsplaner ska kunna aktualiseras i olika lägen. På samma sätt kan individuella kriser klassificeras även om det varierar hur olika individer upplever olika typer av kriser. Exempelvis kan bortgång av en närstående benämnas som svår händelse eller som en personlig katastrof beroende på hur individen uppfattar det. Det kan vara en enskild händelse som leder till att krisstöd är nödvändigt men det kan också vara upprepade händelser under en längre tid som leder fram till att krisstöd blir nödvändigt. Kriser kan uppstå överallt och kan definieras och klassificeras på olika sätt utifrån en mängd olika reaktioner. Gemensamt för svåra händelser är att kärnvärden som säkerhet, integritet och värdighet blir hotade (ibid.).
Cullberg (2006) benämner krisen som en händelse där tidigare upplevda händelser inte räcker till för att hantera situationen. Trauma beskrivs som en händelse där individen helt tappar kontrollen och som av individen upplevs överväldigande (ibid.). Kärnan i denna upplevelse är mycket skrämmande och vanliga reaktioner kan vara rädsla eller skräck, ilska och känsla av maktlöshet. Vad som är ett trauma för en individ är i likhet med kris beroende på en mängd olika kontextuella och personliga faktorer.
Med utgångspunkt i den stora ökningen utav ensamkommande flyktingbarn som ankom till Sverige under 2015 som har föranlett att flera av kommunerna idag agerar utifrån ett krisläge anses modern kristeori vara användbart i analysen utav resultatet. Detta tillsammans med att forskningen framhåller att målgruppen bär med sig många potentiellt traumatiserande upplevelser ifrån sitt tidigare liv och flykten gör att de faktorer som kan vara avgörande för arbete med målgruppens möjlighet till krishantering bör tas i beaktande.
Organisationsteori
Organisationsteori kommer att användas som ett verktyg i analysen för att tolka och förstå eventuella likheter och skillnader i resultatet utifrån enhetschefens beskrivning av kommunens resurser. En organisation kan beskrivas som ett verktyg som avser påverka,
10 koordinera och övervaka människors handlingar för att uppnå önskat resultat. En organisation beskrivs som ett ”medvetet, stabilt och målinriktat samarbete mellan människor” (Flaa, Hofoss, Holmer-Hoven, Medhus och Rønning, 1995, s.9). Organisationer ha ofta en formell – och en informell struktur. Den formella strukturen är den del av organisationen som syns utifrån och kan beskrivas som de uppgifter som är positionsbundna tillsammans med organisationens mål och uppgifter (Christensen, Lægreid, Roness, & Røvik, 2005). Medan den informella strukturen bygger på interaktionen mellan individerna, det vill säga personliga möten, samverkan och grupperingar etcetera. Den informella strukturen bidrar till en norm som blir gällande inom organisationen och som då även innefattar de personliga drag som de individerna inom organisationerna har (ibid.). Inom kommunernas socialtjänst finns en stark formell struktur som exempelvis påverkas av de många styrdokument och lagar som finns för att säkerhetsställa att arbetet på socialtjänsten motsvarar de förväntningar som finns.
Salutogenes och KASAM
Det salutogena perspektivet avser se och framhålla de faktorer som upprätthåller hälsa och välbefinnande hos individen trots att denne ibland måste övervinna svåra livshändelser och ibland kaosartade förlopp. Ordet Salutogenes är en sammanfogning av två ord, Salus är latin och betyder hälsa och det grekiska ordet genesis betyder ursprung eller uppkomst (Westlund, 2012). Medicinske Sociologen Aron Antonovsky skapade det salutogena begreppet vilket syftar till hälsans ursprung och vidare till att skapa förståelse för varför olika individer når olika framgång vad gäller att övervinna svåra livshändelser genom sin teori om KASAM – Känsla av sammanhang. Olika individer har olika sorters resurser såsom självförtroende, kulturell stabilitet, god ekonomi och socialt stöd. Antonovsky (1991) beskriver hur dessa resurser kan bidra till olika stark motståndskraft hos individen vad gäller att hantera stressande situationer. KASAM bygger på individens förmåga att finna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i svåra livssituationer (Antonovsky, 1991). Dessa tre komponenter är alla viktiga för att upprätthålla hälsa men Antonovsky menade att han funnit en viss prioriteringsordning där meningsfullhet kan ses som viktigast (Westlund, 2012).
Meningsfullhet
För att inte människan ska känna sig hjälplös eller uppgiven krävs att individen får vara en del av sin omgivning och känna sig meningsfull, kunna bidra med något. Människor som saknar mening har svårt att ta emot hjälp (Westlund, 2012). Frågan är då vad som är meningsfullt för vem? För att svara på den frågan krävs en samverkan med individen. Denna samverkan skapar både individinriktat arbete och möjlighet för personen att delta och engagera sig i sitt eget liv vilket anses skapa en högre motivation (Westlund, 2012).
Begriplighet
Begriplighet syftar till att förstå sin omgivning, bli förstådd av sin omgivning samt att förstå sig själv. Begriplighet innebär att människan kan skapa förståelse för det som händer runt omkring och inuti henne själv. Dessutom behöver informationen kunna sorteras i en logisk ordning som på ett tydligt sätt bli greppbar för individen (Westlund, 2012). För att kunna uppbringa denna begriplighet krävs olika mått av struktur, ordning och kontroll för att olika individer ska kunna känna trygghet. Om individen inte kan uppnå begriplighet finns det en stor risk för att naturliga känslomässiga försvar byggs upp. Oro, ångest och känsla av otrygghet är vanliga tecken på brist på begriplighet (Westlund, 2012).
Hanterbarhet
För att uppnå hanterbarhet krävs att individen ges möjlighet att skapa balans mellan sina resurser och det som ska utföras. Om individen inte har egna resurser för att utföra en uppgift
11 kan det behövas att individen får möjlighet att tillgodogöra sig resurserna från annat håll så att en balans ändå kan uppnås (Westlund, 2012). Om uppgiften vi står inför är alltför svår att övervinna skapas negativ stress och frustration på samma sätt som om vi har många resurser som inte kommer till nytta om uppgifterna är alltför lätta. I båda fallen skapas en obalans. Det gäller att skapa motivation genom att ge möjlighet till utveckling eller genom att skapa utmaningar för individen (Westlund, 2012).
Förhållningssätt och arbetsmetoder
Grundläggande för ett salutogent förhållningssätt är att låta människor själva ta ansvar för sitt liv genom att de ges möjlighet att delta och prata om sina önskemål och behov samt hur de ska uppnås. Detta kan ske om människor bemöts med tillit och respekt och dessutom tillvaratas och utvecklas gemensamma resurser (Westlund, 2012). För att uppnå ett salutogent förhållningssätt i en organisation krävs en omställning från ett rent ekonomiskt budgettänkande, till en värdestyrning och från kortsiktig planering till långsiktig planering (Westlund 2012). Genom förhållningssätt och arbetsmetoder kan vi upptäcka och ge stöd utifrån ett salutogent perspektiv vilket förefaller mycket viktigt för målgruppen ensamkommande flyktingbarn. Exempel på individuella salutogena resurser hos en individ kan vara att inneha en god social kompetens, ett bra självförtroende eller en utvecklad självständighet (Hansson, 2015). Antonovsky (2005) beskriver KASAM som ett personligt hållningssätt:
[…] Hur detta hållningssätt ser ut i det enskilda fallet bestäms av den värld av erfarenheter som man vuxit upp i, och som formats av kulturen, den sociala strukturen och den historiska period under vilken man lever[…] (Antonovsky, 2005, s. 241).
För att kunna arbeta efter ett salutogent förhållningssätt förefaller det viktigt att träna på att kunna uppfatta styrkor och skyddsfaktorer hos individen och dess omgivning. Salutogena resurser i omgivningen kan exempelvis vara hjälpsamma medmänniskor, tillitsfulla och intima relationer, betydelsefull annan person, klart definierade gränser och subsystem, positiv vuxen - ungdom relation etcetera (Hansson, 2015). Exempel på stödjande och skyddande familjefaktorer kan vara ömsesidigt stöd, respekt för individuella skillnader, stabilitet i livet och problemlösning (ibid.).
Tidigare forskning
Nedan följer i första hand en beskrivning av de åtta vetenskapliga artiklar som valts ut för att belysa forskning på området mellan åren 2012 och 2015. Dessa artiklar presenteras även i en tabell, se bilaga 3. Utöver artiklarna belyser avsnittet övrig forskning på området genom några utav de avhandlingar och forskningsöversikter som publicerats från år 2009 och framåt.
Fokus i forskningen
Ensamkommande barn är ett stort forskningsområde som intresserar hela världen då barns migration har blivit ett alltmer globalt problem som ett resultat av krig, politiska stridigheter och instabilitet, naturkatastrofer, överbefolkning och extrem fattigdom (Carlson et. al., 2012). De ensamkommande barnens behov, motståndskraft, livsomständigheter och riskfaktorer är exempel på fokus för forskning i Europa och USA (Carlson et. al., 2012, Eide & Hjern, 2013, Huemer et. al., 2012, Connolly, 2014). The United Nations High Commissioner for Refugees, UNHCR, beskriver gruppen ensamkommande barn som den mest utsatta gruppen av flyktingar och då i termer av hög risk för mental ohälsa (Jensen et. al., 2013). Bland de senast publicerade artiklarna finns material som belyser nuvarande kunskap gällande målgruppens mentala hälsa samt långtidsanpassning och etablering i höginkomstländer (Eide & Hjern,
12 2013). Få studier har genomförts på den yngsta gruppen av ensamkommande barn, det vill säga de som är sexton år och yngre. Dessutom inkluderar tidigare forskning oftast de barn som redan har fått uppehållstillstånd och - eller har levt länge i det nya landet. De resultat som finns visar dock på att även barn i den yngre gruppen ofta varit utsatta för våld och krigsrelaterade upplevelser (Jensen et. al., 2013). Generella antaganden om målgruppens mentala ohälsa och riskfaktorer utifrån bakgrund eller hemland, visar jämförelser att generella antaganden inte har vetenskapligt stöd. Personliga egenskaper och kontexten i mottagarlandet tillsammans med olika individuella bakgrundsupplevelser visar sig mera relevant i en bedömning av ensamkommande flyktingbarn och deras behov av stöd (Bronstein, Montgomery, & Ott, 2013, Jensen et.al., 2013).
Mental hälsa
Ensamkommande flyktingbarn visar en signifikant högre nivå av mental ohälsa och traumatiska stressymptom än andra barn (Jensen et.al., 2013). Symptom som sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar är vanligt förekommande hos målgruppen och då särskilt under asyltiden (Hessle, 2009, Wernersjö, 2012). Hessle (2009) beskriver att dagarna under asyltiden ofta är präglade av oro för framtiden och för familjen i hemlandet. De jämförelser som genomförts mellan ensamkommande barn och andra flyktingbarn som haft sällskap av en eller två föräldrar visar att båda grupperna har rapporterat hög frekvens av posttraumatisk stress disorder, PTSD (Jensen et al., 2013). Ensamkommande barn har dock fler symptom än jämförelsegruppen. Vanligast var symptom som ångest, inlärningssvårigheter, nedstämdhet och somatiska besvär. En skillnad mellan grupperna var också i vilken omfattning de varit utsatta för potentiellt traumatiska händelser. Exempelvis visade det sig att ensamkommande barn i en större utsträckning varit utsatta för psykisk misshandel och sexuellt utnyttjande än barn som kommit med sina föräldrar (ibid.). Det pågår en debatt gällande riskfaktorer för barnen och huruvida för stort fokus har lagts på krigsupplevelser som riskfaktor för mental ohälsa. Med anledning av detta förefaller det särskilt anmärkningsvärt att resultat visar att barnen ofta även varit utsatta för andra typer av våld och utnyttjande (Jensen et. al., 2013). Eide och Hjern (2013) beskriver att uppföljningsstudier efter tolv månader inte visar någon förbättring vad gäller depressiva symptom hos de barn som är yngre än sexton år. Jämförelser med äldre studier på äldre barn visar liknande resultat som Eide och Hjern (2013), både vad gäller uppföljning av depressiva symptom men även vad gäller posttraumatiska symptom. I denna bemärkelse förefaller inte yngre barn vara en mer känslig grupp. Dock föreslås vidare forskning på området med fokus på ålder. Författarna framhåller även att flickor i högre utsträckning än pojkar har varit utsatta för potentiella traumatiska upplevelser vilket gör att de löper en större risk för mental ohälsa (Eide & Hjern, 2013). De höga nivåerna av PTSD och andra psykologiska symptom i forskningens resultat tyder på att vård och mottagande av ensamkommande barn bör baseras på dessa behov (Jensen et.al., 2013). Tidigare forskning har visat att individer som inte får hjälp att behandla sin PTSD riskerar att få kroniska besvär. Det kan vara lämpligt att utveckla behandlingar som fokuserar speciellt på PTSD symptom och traumatiska upplevelser parallellt med varsamt arbete med barnen och ungdomarna (Jensen et. al., 2013). Det är även viktigt att särskilja när barnet visar normal respons såsom sorg eller nedstämdhet vid förlust av familj mot mer svåra depressiva symptom och självmordstankar som är tecken på ett mer allvarligt hälsotillstånd (Jensen et.al., 2013). Det är också viktigt att komma ihåg att alla barn inte är i behov av terapi utan många kommer att klara sig bra med god och trygg omvårdnad (Jensen et. al., 2013, Wernersjö, 2012). Det bör även tas i beaktande att den tid som barnen väntar på svar på sin asylansökan i Sverige är mycket jobbig och oroande för barnen till och med så pass påfrestande att den tiden i sig kan vara traumatiserande för barnet (Wernersjö, 2012).
13 Generella antagande om olika grupper eller barnens behov av stöd kan bli stigmatiserande och inverka negativt på barnen (Wernersjö, 2012, Bronstein et. al., 2013). Exempelvis har Afganska barn omtalats vara i större risk för mental ohälsa än andra grupper vilket resultat av studier på just denna grupp motsäger (Bronstein et. al., 2013). Afghanistan har under en längre tid varit starkt utsatt för konflikter och krig och de flyktingar som kommer därifrån har ofta bevittnat våld, massakrer, tortyr och förlust av närstående. Detta inkluderar händelser som att bli beskjuten, dragen i håret, slagen, bränd och psykiskt misshandlad på olika sätt (Bronstein et. al., 2012). Trots detta utmärker sig inte barn från Afghanistan genom att ha känslomässiga problem eller beteendeproblem. Mental ohälsa förefaller vara ett mer komplext problem som bör utredas på ett individuellt plan utan generella antagande utifrån hemland (Bronstein et. al., 2013). Framtida forskning bör fokusera på kontexten i mottagarlandet och individuella faktorer såsom bakomliggande händelser, individuella risk och skyddsfaktorer och inte gruppera känslighet efter etnisk tillhörighet. Resultaten påvisar att hyperaktiva barn ofta har ett utåtagerande beteende för att slippa hantera inre känslor. Detta föranleder uppmärksamhet på beteendeproblem så att barnen kan få rätt hjälp och stöd. Det förefaller även viktigt att fånga upp undvikande beteende hos flickor som också kan vara ett tecken på mental ohälsa (Bronstein et. al., 2013).
Copingstrategier
En viktig faktor i vård och omhändertagande av de ensamkommande barnen är att identifiera deras egna skyddande och läkande beteende (Eide & Hjern, 2013). Det är viktigt att kunna ge barnen stöd i att förstå och bli medvetna om sina egna kompetenser. Särskilt med tanke på att barnen kan ha känslomässiga problem och vara traumatiserade, vilket skapar en risk för att de blir behandlade på ett sätt som gör dem passiva och sårbara (Wernersjö, 2012). Det är viktigt att barnen blir medvetna om sina egna rättigheter och att de har möjlighet att påverka sitt eget liv. Genom att utforska copingstrategier, motståndskraft och anpassning kan barnen finna hjälp och kraft. Vetskapen om de personliga egenskaperna kan ge ett bättre redskap för individen för att förebygga mental ohälsa och uppnå en god hälsa vilket är viktigt under uppväxten (Seglem, Oppedal, & Roysamb, 2014). Forskningen visar att de barn som kan finna tröst i tidigare positiva minnen samt stärka och fokusera på dessa minnen kommer snabbare att må bättre och har en större förmåga till självläkning. De barn som har lättare att uttrycka positiva känslor och lättare att se positiva saker i vardagen också mår bättre och har mindre mental ohälsa (ibid.).
Copingstrategier och skyddsfaktorer hos ensamkommande barn kan vara mycket varierande. Forskningen visar att de ensamkommande barnens relation med lärare och andra viktiga kontaktpersoner i det svenska samhället är de relationer som har varit mest betydelsefulla vad gäller att ta sig in i samhället (Wilmelius et al, 2010). Det är viktigt för barnens utveckling att de ges möjlighet till social anknytning via de vuxna i det formella nätverket som tar på sig rollen som ”extra föräldrar”. Detta stöd kommer även att påverka deras möjligheter till etablering och integration i det nya landet (ibid.). Carlson et. al. (2012) identifierar flera faktorer som kan verka skyddande för ett ensamkommande flyktingbarn. Exempelvis nämns fosterhemmets möjlighet att skapa trygghet och en god uppfostran. Vidare framhålls barnets egna personliga skyddsfaktorer som exempelvis religion, positiva attityd och social kompetens samt vilja att hjälpa andra människor (ibid.)
Kommunens resurser
Vid efterforskningar på tidigare studier som syftar till att undersöka kommunens resurser för att tillgodose ensamkommande barns behov fann vi inga vetenskapliga resultat. Sökningarna
14 har genomförts i databaser på Örebro Universitets internetsida samt andra söksidor på internet. Därav kommer vårat eget empiriska material utgöra grunden för överblick av kommunens resurser.
Boende
De ensamkommande barnen bor ofta i hem för vård eller boende - HVB hem vilket kan drivas i kommunens regi eller i privat regi. Om det ensamkommande barnet har anhöriga i ankomstlandet placeras barnet ofta i deras hem. Det finns också många barn som placeras i familjehem vilket innebär att barnet placeras i ett privat hem.
Det finns inte många studier på ensamkommande barn i fosterhem. De barn som lever i privata familjehem riskerar att stå längre ifrån stöd från sociala myndigheter än vad de barn som bor på HVB hem gör (Connolly, 2014). Barn i familjehem i England har uppgett att de önskar en bredare kunskap om kultur och risker för ensamkommande barn hos de socialsekreterare som ska följa upp placeringarna och utreda barnen. Resultat visar att barn i fosterhem behöver ett bättre skydd och stöd än vad som finns i dagsläget (Connolly, 2014).
Metod
I metod delen kommer studiens tillvägagångssätt att beskrivas. Inledningsvis beskrivs de överväganden som ligger till grund för studiens metodval. Därefter presenteras den systematiska artikelsökningen samt övrig litteratursökning. Vidare följer en beskrivning av urvalsprocessen för deltagare i intervju, upprättande av intervjuguide och tillvägagångssätt. Därefter beskrivs databearbetning och analysmetod, studiens tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet samt de etiska överväganden som genomförts. Avslutningsvis presenteras en metoddiskussion.
Val av metod
Syftet med arbetet var att utforska ensamkommande barns behov och enhetschefernas uppfattning av kommunens resurser. För att skapa förståelse för ensamkommande flyktingbarns behov studerades forskningen på området. Åtta vetenskapliga artiklar valdes ut för att skapa en översikt, se tabell bilaga 3. Dessa redovisas i avsnittet ”Tidigare forskning”. För att undersöka hur enhetscheferna uppfattade kommunens resurser och de ensamkommande barnens behov användes en kvalitativ ansats. Fokus i en kvalitativ ansats är att tolka och analysera hur individer uppfattar sin sociala verklighet (Bryman, 2011). För att samla in information valdes intervju som datainsamlingsmetod. Enligt Hjerm och Lindgren (2014) är intervjuer en lämplig metod för att besvara kvalitativa studier. Intervjuerna genomfördes med fyra enhetschefer för verksamheter som arbetar med ensamkommande barn i några av landets mindre kommuner.
Systematisk artikelsökning
För att lyfta fram aktuellt forskningsläge genomfördes en systematisk artikelsökning på Örebro universitets websida i databasen Summon. Syftet med sökningen var att överblicka aktuellt forskningsläge över området ensamkommande barns behov. Då tydlighet och replikerbarhet är grundläggande i en systematisk forskningsöversikt var stegen klart definierade och utvalda på förhand (Booth, Papaioannou, & Sutton, 2012). Sökorden som användes var Unaccompanied refugee minors needs och de kriterier som valdes för inkludering i översikten var att artikeln var vetenskapligt granskad, tillgänglig i fulltext samt hade ett publiceringsdatum i årsintervallet 2012 till och med 2015. Sökningen resulterade i 218 st. vetenskapliga artiklar vilka sållades i tre steg. Åtta stycken artiklar valdes ut och presenteras i en tabell, se bilaga 3. Då forskningsöversikten är integrativ inkluderades artiklar
15 med olika metodologiska ansatser och teoretiska förklaringsmodeller. Artiklar har inkluderas eller exkluderas så att en jämn fördelning mellan nationella och internationella studier har uppnåtts.
Övrig litteratursökning
Utöver sökningen för de vetenskapliga artiklarna som valts ut genomfördes även sökningar i Diva portal och Google med sökord som ensamkommande barn och forskning
ensamkommande barn. Utifrån dessa sökningar valdes två avhandlingar ut, Hessle (2009) och
Baianstovu (2012) samt en kunskapsöversikt Wilmelius et al., (2012).
Urval av respondenter till intervju
Urvalet av kommuner i studien har baserats på invånarantal då ämnesvalet utgick från ett samarbete med Nora kommuns socialtjänst. Samarbetet syftade till att ämnesvalet till arbetet skulle beröra ett aktuellt problem. Därav valdes kommuner med liknande befolkningsstorlek som Nora kommun för att möjliggöra en jämförelse kommunerna emellan samt belysa eventuell problematik för just mindre kommuner i Sverige. Nora kommun hade 10 458 invånare enligt befolkningsstatistiken tredje kvartalet 2015 (SCB, 2015). Därav kom kommuner med ett invånarantal mellan 10000 - 11000 invånare att inkluderas i urvalsprocessen. Listan över kommuner hämtades från Statistiska centralbyråns webbsida - www.scb.se. Befolkningsstatistik valdes i menyfältet och därefter tabell för kvartals- och halvårsstatistik i kommun, län och riket under period – kvartal 3, 2015. I tabellen sorterades 14 kommuner ut baserat på deras invånarantal. Ett mail med information om studien samt en förfrågan om deltagande i telefonintervju skickades till samtliga av dessa kommuners enhetschefer för verksamheter som arbetar med ensamkommande flyktingbarn.
Konstruktion av intervjuguide
Då syftet med arbetet var att undersöka enhetschefernas syn på kommunens resurser för att tillgodose ensamkommande barns behov konstruerades en intervjuguide. En semistrukturerad intervjuguide framställdes utifrån den teoretiska tolkningsramen i arbetet samt arbetets syfte och frågeställningar. Intervjuguiden delades upp i olika teman som dock inte medförde att frågorna måste ställas i en specifik ordning utan endast avsåg att strukturera upp frågorna samt säkerhetsställa att alla områden blev berörda (Bryman, 2011). Denna likhet i intervjuerna gjorde även att bearbetningen av materialet underlättades då svar på olika frågor återfanns på ungefär samma plats i intervjuerna. Utöver intervjuguiden sammanställdes en inledande informationstext till intervjuerna, se bilaga 2. Detta för att möjliggöra en förståelse för denna studies utgångspunkter samt ge deltagaren chans att ställa frågor innan intervjun. Intervjuguiden på öppna frågeställningar för att ge respondenten en större möjlighet att svara fritt (Hjerm & Lindgren, 2014). I vissa fall kunde frågan besvaras med ja eller nej och i dessa fall kompletterades frågan med en följdfråga, se bilaga 2.
De teman som utgjorde grunden för intervjuguiden var kommunens resurser, barnens behov och förhållningssätt i verksamheten. Ett exempel på en utav de frågor som ingick under temat kommunens resurser var ”Upplever du att kommunen har de resurser som krävs för att tillgodose målgruppens behov?” och ”Hur anser ni att ni tillgodoser ensamkommande flyktingbarns behov?”, se bilaga 2. För att undersöka bilden av enhetschefernas syn på målgruppens behov ställdes frågor som ”Vilka behov har de ungdomar som kommer till er?” vilket gav ett relativt fritt utrymme för respondenten att framhålla sin uppfattning av barnens behov. För att belysa och utforska salutogenes, styrkor och copingstrategier hos ungdomarna upprättades temat förhållningssätt. Exempel på frågeställningar under detta tema var ” Ser ni
16 några specifika styrkor hos målgruppen?” och ”I så fall vilka?” vidare ”Arbetar ni med barnens styrkor på något särskilt sätt?”, se bilaga 2.
Tillvägagångssätt
I förarbetet till intervjuerna genomfördes först urvalet av kommuner och därefter kontaktades enhetscheferna via mail. Mailadresserna togs fram via kommunernas webbsidor på internet eller via kommunernas telefonväxel. Mailet var utformat som ett informationsbrev med en förfrågan om deltagande i telefonintervju, se bilaga 1. I mailet informerades om att intervjun beräknades till mellan 30 till 45 min på telefon. Vidare beskrevs hur intervjun skulle gå till samt de etiska övervägande som studien grundades på etcetera. Frågorna skickades till de som tackat ja till att delta i intervjun vilket var fyra stycken. De flesta förfrågningarna besvarades inte alls och flera svarade att de tyvärr inte kunde medverka på grund av för hög arbetsbelastning i den mycket expansiva period som råder. Med de som svarade att de ville delta bestämdes en tid för telefonintervju eftersom avståndet till kommunerna i vissa fall var för långt för att en intervju på plats skulle vara möjlig.
Samtliga intervjuer genomfördes av Maria Bååth för att säkerhetsställa att frågorna ställdes på ett liknade sätt i alla intervjuerna. Intervjun grundades på flexibilitet och lyhördhet. Exempelvis gavs respondenten så mycket plats som möjligt för att kunna besvara frågorna utan att intervjuaren störde genom att avbryta. Intervjuaren lyssnade in vad respondenten framhöll som viktigt varpå följd- eller fördjupningsfrågor ställdes på dessa områden (Hjerm & Lindgren, 2014). Telefonintervjuerna spelades in på ljudfil, vilket deltagarna fått information om i informationsmailet och därefter i det inledande samtalet till intervjun, se bilaga 2. Efter intervjuerna transkriberades materialet av Linda Engström som inte höll i intervjuerna, detta för att transkriberingen skulle bli så neutral som möjligt. Syftet med arbetet var att uppnå en så detaljerad återspegling av materialet som möjligt. I samband med transkriberingen avidentifierades materialet och ljudfilerna raderades.
Databearbetning och analysmetod av intervjuer
Intervjuerna spelades in på ljudfil vilket skapade en möjlighet att på ett detaljerat sätt kunna lyssna in sig på hela materialet flera gånger samt återupprepa de delar som föreföll extra viktiga. Dock behövde materialet förberedas för analys vilket i den första nivån innebar att ljudfilerna transkriberades. Lindgren (2014) framhåller att transkribering av intervjumaterial kan medföra att delar av den mycket viktiga kontexten i sammanhanget går förlorad varpå vissa forskare framhåller att transkribering ska förekomma i så liten utsträckning som möjligt. Detta togs i beaktande genom att i transkriberingsarbetet även notera det som inte var talade ord. Exempelvis noterades tystnad, pauser, olika typer av skratt, Lågt och högt eller osäkert/bestämt uttal i svaret på frågorna. Bryman (2011) menar att det finns risk för att intervjuaren gör omedvetna tolkningar delvis beroende på hur intervjun har fortgått eller vilken relation som uppstod mellan intervjuaren och respondenten. Med detta i beaktande transkriberades det inspelade materialet av den student som inte höll i intervjuerna. Fyra intervjuer blev tjugoåtta sidor transkriberat material.
I den andra nivån i bearbetningen av materialet skapades en reduktion av texten genom kodning vilket innebar att materialet blev mer hanterbart (Fejes & Thornberg, 2009). Genom att markera stycken i texterna och benämna dem med koder skapades kategorier. Exempel på intervjucitat som kodats är:
Som det ser ut nu så går ju hela den sociala förvaltningen på knäna. Det är dels boendet, vi har ett boende i kommunen för ensamkommande och det är ju fullt sedan i somras. Alla barn som kommer nu placeras i familjehem.
17 Detta citat blev en del av kategorin ”beskrivning av bristande resurser inom kommunen”. Vidare blev citat som:
Jag skulle säga att de har ett behov utav trygga vuxna som kan stå som en fyrkant runt barnen. Sen är det ju så klart basbehoven att få mat och eget utrymme.
en del utav kategorin ”barnens behov”, se bilaga 4. Under arbetets gång reviderades kodningen och kategoriseringen allt eftersom texten bearbetades. I den tredje nivån av databearbetningen tematiserades de kategorier som framstått ur kodningen. Tematiseringen kan ses som ett ramverk för att ordna upp de kategorier som urskiljer sig i texten och på så sätt ytterligare ordna materialet utifrån ett mindre antal teman (Lindgren, 2014). Exempelvis blev kategorier som ” Kommunens förmåga att tillgodose ensamkommande barnens behov” en del utav temat ”Nivå av behovstillfredsställelse” och kategorin ”Barnens styrkor” blev en del av temat ”Salutogenes och kris”, se bilaga 4. Databearbetningen syftade till att ordna materialet på ett sådant sätt att de mest centrala dragen i materialet identifierades samtidigt som den fördjupade förståelsen av texten bibehölls.
Tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet
Begreppen tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet syftar på den kvalitativa motsvarigheten till de kvantitativa studiernas begrepp reliabilitet, validitet och generaliserbarhet (Bryman, 2011). Studiens tillförlitlighet stärks av att metoden använts i förutbestämda steg och avsikten har varit att beskriva dessa steg på ett detaljerat och tydligt sätt. Arbetet med den semistrukturerade intervjuguiden har grundats på problemformulering, syfte och frågeställningar samt den teoretiska tolkningsramen som tillsammans har lett fram till de teman som intervjuguiden är uppbyggd på. Då frågorna var bestämda i förväg bidrog det till en högre äkthet eller validitet då det underlättade för den oerfarne intervjuledaren att fråga om det som vi avsåg att undersöka (Nilsson, 2014). Studiens storlek vad gäller antalet intervjuer gör inte att resultatet kan leda till generella slutsatser däremot skulle detstrategiska och systematiska urvalet kunna lett till vissa generella slutsatser vid ett större deltagande. Sökprocessen till de vetenskapliga artiklarna, se tabell bilaga 4, har varit noggrann och har skett på ett systematiskt vis. Ansatsen har varit att beskriva denna sökprocess på ett tydligt och detaljerat sätt vilket kan bidra till att studiens pålitlighet och replikerbarhet ökar. Dock kan det empiriska materialet aldrig bli exakt det samma vid upprepning då det utgörs av intervjuer med enhetschefer som förmodligen inte skulle svara på samma sätt vid ett senare tillfälle på grund av situationens föränderlighet. Utöver detta har materialet gjorts tillgängligt genom bifogade bilagor och referenslista vilket på så vis möjliggör granskning och stärker därmed tillförlitlighet, äkthet och replikerbarhet.
Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2015) beskriver de fyra krav som ställs på forskning som är till för att i första hand skydda de personer som ingår i studierna. De fyra kraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (ibid.). För att dessa skulle införlivas gavs tydlig information om studien och dess syfte via mail till deltagarna samt ett inledande samtal innan intervjuerna påbörjades, se bilaga 1 och 2. Respondenterna informerades om samtyckeskravet och att de hade möjlighet att avsluta sin medverkan i intervjun när de ville. De gavs då möjlighet att tacka ja eller nej till deltagande innan intervjun påbörjades. Det insamlade empiriska materialet avidentifierades och ljudfilerna raderades då materialet var transkriberat. Det transkriberade materialet har tematiserat vilket ytterligare förstärker att konfidentialitetskravet har efterlevts. Nyttjandekravet innebär att inget
18 beroendeförhållande mellan forskaren och respondenterna får förekomma vilket har säkerhetsställts i denna studie.
Metoddiskussion
Då det stod klart att studiens urval skulle baseras på kommuner utvalda efter befolkningsstorlek konstaterades att telefonintervjuer var det bästa alternativet. Detta då den geografiska spridningen av kommunerna var stor vilket skulle leda till att intervjuer på plats skulle bli alltför tidskrävande och kostsamt på grund av långa resor. Diskussion om att istället göra enkätundersökning via mail eller post förekom, dock konstaterades att det skulle innebära att fördjupande följdfrågor vid behov inte var möjligt varpå dessa alternativ övergavs. Telefonintervju innebar att vi inte på samma sätt som vid en intervju på plats kunde se och uppleva i vilken kontext intervjupersonerna arbetade eller deras kroppsspråk när de svarade. Bryman (2011) framhåller att det å ena sidan är viktigt att ha med kroppsspråk och ickeverbal kommunikation från respondenten för en komplett tolkning av svaren. Å andra sidan kan dessa leda till en subjektiv förförståelse om personens trovärdighet via exempelvis utseende, arbetsplatsens utformning och bemötande (ibid.). Konklusionen av detta blev då att välja telefonintervjuer då dessa skulle kunna möjliggöra ett objektivt resultat med möjlighet att intervjua enhetschefer i kommuner med en stor geografisk spridning.
Det har varit fördelaktigt att vara två författare då det möjliggjort att alla steg under arbetsprocessen kunnat diskuteras utifrån olika synsätt och perspektiv. Våra olikheter i diskussioner har lett oss fram till ett mer kritiskt och dynamiskt förhållningssätt än om vi arbetat en och en. Genom att vi jämfört våra tolkningar av intervjupersonernas svar med varandra så har vi möjliggjort en bredare tolkning än om en person tolkat svaren. Dessa jämförelser kan anses ha bidragit till att öka tillförlitligheten i studiens resultat.
Resultat och analys
I denna del av arbetet presenteras det insamlade materialet från intervjuerna samt en analys av detta material. Analysen är en tolkning av intervjupersonernas svar. Tolkningen påbörjades i den tematisering av intervjumaterialet som genomförts tidigare. Vidare bygger analysen på den teoretiska tolkningsramen och tidigare forskning på området. Nedan presenteras resultat och analys utifrån de teman som framkommit genom bearbetning av materialet, behovstillfredsställelse genom barnens behov och kommunens resurser därefter vidare under temat Salutogenes och kris genom tecken på trauma, styrkor hos målgruppen, förhållningssätt och arbetsmetoder. Avslutningsvis presenteras en sammanfattning. Fyra intervjuer genomfördes med enhetschefer i fyra olika kommuner. Fakta från dessa kommuner kommer att presenteras som en helhet med avsikt att ta konfidentialitetskravet i beaktning.
Presentation av kommunerna
De fyra kommunerna har vardera mellan 10 000 och 11 000 invånare. Varje kommun har tagit emot mellan 43 till 69 ensamkommande barn de första elva månaderna år 2015. De socialsekreterare som arbetar med ensamkommande flyktingbarn är placerade i kommunens organisation under Individ och familjeomsorgens del barn- och ungdom. Några av kommunerna har placerat ensamkommande barn i en egen del av organisationen med separat avdelningschef medan andra har placerat ensamkommande barn under integration. De intervjuade enhetscheferna har insyn i kommunens resurser och de enskilda verksamheterna som arbetar med de ensamkommande barnen.
19
Nivå av behovstillfredsställelse
Generellt kan det sägas att ett barn har ett grundläggande behov av att få mat, vatten och tak över huvudet. Vidare behov berör en trygg boendemiljö med vuxna som är stabila runt omkring sig. Dessa generella antaganden överensstämmer också med Maslows (1999) behovshierarki och de grundläggande stegen i behovstrappan. De ensamkommande barnens behov är precis som alla människors behov till att börja med rent fysiska då det handlar om faktisk överlevnad och därefter beskrivs ett starkt behov av trygghet.
Barnens behov
Enhetscheferna beskriver att de ensamkommande flyktingbarnen har ett stort behov av trygghet när de kommer till Sverige efter att ha flytt från sitt hemland.
Jag skulle säga att de har ett behov utav trygga vuxna som kan stå där som en trygg fyrkant runt barnen. Sen har de ju såklart basbehoven att få mat och ett eget space, alltså att få ett eget hem. Vi har hela tiden så att de får bo i egna rum hos oss.
Denna trygghet beskrivs bestå utav flera olika delar såsom boende, socialtjänsten, gode män och skola för barnen. En av enhetscheferna beskriver hur de bygger en trygg miljö runt barnen:
Jag tycker att vi bygger en organisation och ett team runt barnen så det ska bli tryggt även om det kommer in många nya barn och ny personal.
När barnen känner sig trygga ges de även möjlighet att vara barn trots att de varit ensamma och tagit mycket ansvar under en lång tid. En utav enhetscheferna beskriver att barnen ofta går tillbaka lite grann och visar tecken på att de befinner sig i kris:
Då är det inte helt ovanligt att de går tillbaka regredierar lite grann. Man söker trygghet. Det är lätt att tänka att de här barnen är så självgående. De har gjort den här stora resan och de har fått ta stort ansvar. Det har de gjort men det tycker jag att man ser, när de börjar hitta en trygghet, när de faktiskt börjar lita på, då ger de uttryck för både frustrationer, ledsamheter och en jädra kris.
Att barnen regredierar kan förstås utifrån kristeorin som belyser att individens bearbetning av krisen går i vågor under en länge period (Hedrenius & Johansson, 2013). Att barnen regredierar när de känner trygghet efter flykten och ankomsten till Sverige kan tolkas som att de får det stöd som de behöver för att kunna bearbeta det som har hänt.
Enhetscheferna beskriver de ensamkommande barnens behov som individuella och att det är viktigt att fånga upp och se varje person och dennes behov. Det kan vara att få börja skolan, att få dela rum eller bo i eget rum, det kan vara behov av sjukvård för att i förlängningen få en meningsfull vardag och hitta sin roll i det nya samhället. Det beskrivs att det finns ett starkt behov att hitta sin identitet i det nya samhället och att bli sedd. Enligt forskningen beskriver barnen själva att de behöver en vuxen som kan vägleda dem i kontakt med myndigheter och val av utbildning (Eide & Hjern, 2013, Connolly, 2014, Seglem et.al., 2014). Enhetscheferna framhåller även att barnen har behov utav fritidsaktiviteter vilket har lett till varierade former av samarbete med olika klubbar och föreningar. En utav respondenterna beskriver det så här:
Vi har lyckats få igång dom i fotbollsklubbar och idrottsföreningar. Vi har ett samarbete med kommunens musikskola som är väldigt intresserade av att de här pojkarna ska komma med, det fanns ambitioner om att sätta ihop en trumensemble.
20 Utifrån Maslows (1999) behovstrappa framkommer att sociala behov som umgänge och vänner samt att skapa en egen identitet eftersträvas av individen då de basala behoven är tillfredsställda. Resultatet visar att barnen får möjlighet att vara med i olika föreningar och sportklubbar vilket visar på att även dessa behov kan tillgodoses. Barnens behov grundar sig även i deras bakgrund och kultur. En utav respondenterna menar att vissa grupper av barnen kommer från en stark hierarkisk kultur vilket innebär att alla inte kommer till tals på samma sätt. Det är vanligt att den person som är äldst pratar för hela gruppen. Detta har ställt högre krav på personalen och deras kulturella kompetens för att nå alla barn och fånga upp deras individuella behov.
Vi har haft riktade handledningar just kring det med kultur. Och sen har vi försökt fortbilda oss ganska mycket kring det med kultur, vad det innebär att mötas och så. Det handlar inte om att någon ska gå in och tala om vad som gäller utan det handlar ju om att hitta vägar för att mötas i det här och för oss att kunna möta de här, framför allt yngre barnen och som faktiskt kan hamna i skymundan på grund av att det är de äldre som faktiskt håller i taktpinnen eller för talan för gruppen eller så.
Trygghet och socialt umgänge inkluderas i det som Maslow benämner som bristbehov vilket innebär att behoven anses grundläggande (Maslow, 1999). Att känna tillhörighet med gruppen och söka sig till sina landsmän torde vara en självklarhet i strävan efter trygghet i ett nytt land i en främmande miljö och kultur. Det finns anledning att tro att det som är aktuellt för barn och ungdomar i allmänhet också är aktuellt för ensamkommande flyktingbarn, det vill säga att de behöver känna trygghet, tillhörighet och framgång i sina livsprojekt (Eide & Hjern, 2013). Det bör även tas i beaktande att barnets möjligheter till flexibilitet rimligtvis kommer att påverkas av graden av flexibilitet hos de som arbetar på institutionerna som verkar runt barnen (Baianstovu, 2012). Här framträder också en del utav den komplexitet de ensamkommande barnen står inför i mötet mellan de svenska institutionerna, myndigheterna, gode män och sina landsmän, deras närmste vän, det kulturella arvet och den hierarkiskt ordnande gruppen med strävan att uppnå trygghet och möjlighet till etablering i det nya hemlandet.
Kommunens resurser
I dagsläget uppfattas kommunens resurser inte alltid räcka till för att tillgodose de ensamkommande barnens behov. Enhetscheferna beskriver situationen i dagsläget på följande sätt:
Det ser ut som om hela den kommunala förvaltningen går på knäna. Det är ju dels boendet, vi har ju ett boende för ensamkommande som är fullt sedan i somras. När det gäller tak över huvudet principen då tappar man väldigt mycket. Det är svårt att kompensera med personal också.
Kommunerna kan inte upprätthålla sin tidigare organisation runt mottagandet av ensamkommande barn utan i dagsläget får de arbeta utifrån att barnen i alla fall ska få någonstans att bo – ”tak över huvudet principen”. Utifrån Maslows (1999) behovstrappa tillgodoses således endast det första stegen i trappan som berör mat, vatten och sömn. Om det andra steget i trappan, det vill säga att känna trygghet i form av säkerhet och skydd, tillgodoses är mer tveksamt eftersom tillgång till boende tolkas som bristfälligt eller ordnas på ett mycket hastigt sätt. Denna skillnad i mottagandet utrycks av en enhetschef på detta sätt:
Jag tycker att vi gjort det väldigt bra tidigare, men nu är det ju så att vi har en sådan stark tillströmning […] och får upprätta nån form av ramstruktur mer än att jobba individuellt. Så att
21 får vi inte möjligheter att expandera i den takten som tillströmningen är, så kommer vi inte att klara det. Då kommer vi inte att tillmötesgå behoven mer än att vi kan ge dem en trygg miljö, genom tak över huvudet och närhet så, men vi kommer att brista i saker som fortbildning, vi kommer att brista i det här som jag tycker kan vara det absolut primära med vårat uppdrag, med integrationen alltså, hur vi planerar att tillsammans med övriga samhället, föreningslivet, skolan, hur kommer man vidare, vi ska vara en länk bara […]
Dock förefaller de olika kommunerna vara olika förberedda på den ökande tillströmningen av ensamkommande barn. Vilket i förlängningen kan påverka deras möjligheter att tillgodose barnens behov av trygghet. Enhetschefen i den kommun som framstår som mer förberedd säger:
Jag är väldigt glad att vår kommun har byggt en organisation under två års tid, där vi såg att vi behövde bygga för att klara av ett ökat tryck, som vi redan för något år sedan såg vara på väg. Detta beskrivs även genom detta citat:
Det är lyxigt att få jobba med utveckling trots att vi sitter i en jättevåg och pressad situation på våra boenden just nu. Som världsläget ser ut just nu med flyktingmottagandet är jag glad att vi har byggt upp grunden sen några år tillbaka.
I denna kommun förefaller mottagandet av ensamkommande barn således fortsätta att inkludera en höge nivå av tillgodosedda behov än i de tre andra kommunerna. Maslow (1999) menar att individens motivation för att uppnå sina drömmar och mål kan hindras av att de grundläggande behoven inte är tillgodosedda fullt ut. Om kommunerna inte kan upprätthålla kvalitén i sina verksamheter och det arbete som skapar trygghet för barnen kan det innebära att barnen inte kan utvecklas på samma sätt som om de känner trygghet, skydd och säkerhet. Frågan är då vad som skapar en känsla av trygghet för ett ensamkommande barn? De ensamkommande barnen har flytt sitt hemland av olika anledningar, varit mer eller mindre delaktiga i beslutet att fly samt haft olika upplevelser av mer eller mindre traumatiska händelser i hemlandet och under flykten (Hessle, 2009). Därav anses det troligt att deras behov för att känna trygghet istället för rädsla är mycket varierat.
Socialförvaltningen ansvarar för att utreda barnets behov och placera barnet i ett lämpligt boende. Resultatet visar att arbetet med att utreda barnens behov i dagens situation är mycket bristfälligt vilket beskrivs utav en av enhetscheferna på följande sätt:
Sen åker en personal och hämtar barnet på flygplatsen, familjen vet inte vem som kommer vilka behov han har o vi vet inte heller och i normalläget ska man då utreda barnet och andra barn gör man ju en utredning ibland med barnpsykolog i botten då och sen ska man ju matcha det mot ett familjehem som då kan möta de här behoven. Det görs ingenting sånt längre utan man bara hoppas att det ska gå bra.
Genom ovan nämnda framgår att kommunens socialtjänst inte förmår att upprätthålla sin formella och starkt styrda struktur. Vilket i förlängningen påverkar de ensamkommande barnen. En utav de kommuner som varit med utmärker sig dock genom att inom detta område ha stärkt upp och agerat förberedande och underlättande för den kommande påfrestningen på organisationen vilket beskrivs genom följande citat:
Jag ska också tillägga där att vi i och med det också gick på att anställa en arbetsledare till alla socialsekreterare runt ensamkommande så att man bygger som en liten egen avdelning för socialsekreterarna som jobbar med ensamkommande för att de är ett så högt tryck.
