Malmö högskola
Lärarutbildningen SÄL
Lek Fritid Hälsa
Lärarexamen 60 poäng Barn och ungdomsvetenskap Höstterminen 2006
Examinator: Ann-Elise Persson Handledare: Mats Olsson
Examensarbete
10 poäng
Barns möjlighet till inflytande
under ett utvecklingsarbete
Childrens possibility to influence
in a developing work
Abstract
Barns möjlighet till inflytande under ett utvecklingsarbete Christel Olsson
Olsson, C. (2006). Barns möjlighet till inflytande under ett utvecklingsarbete. [Childrens possibility to influence in a developing work] Malmö: Lärarutbildningen: Malmö Högskola
Detta arbetet handlar om hur jag och mina arbetskamrater, i ett utvecklingsarbete, provar en metod för att öka barnens inflytande över sin vardag. Undersökningen är gjord på en förskola med tre avdelningar och är belägen i södra sverige.
Syftet med undersökningen är att få svar på om barnen, på denna förskole avdelningen, upplever att de har inflytande - får vara med och bestämma/påverka - och om det förändrade arbetssättet påverkar deras möjlighet till inflytande.
För att få svar på mina frågor har jag gjort ett utvecklingsarbete tillsammans med barn och vuxna på förskolan samt en kvalitativ undersökning där jag använt mig av både intervjuer och observationer.
Barnen svarar inte i intervjuerna att de upplever något inflytande men observationerna indikerar att det trots allt skett en förändring av deras möjligheter.
Förord
Jag vill rikta ett stort Tack till alla fantastiska barn och vuxna som på olika sätt bidragit till att detta utvecklingsarbetet kunde genomföras.
Utan er hade det inte gått!
Tack kära familjen för allt stöd under min utbildning. Malmö 2006-12-09
Innehållsförteckning
1. Introduktion... 7
2. Kunskapsbakgrund ... 8
2.1. Historik om barns rättigheter... 8
2.1.1. Barnkonventionen ... 9
2.2. Barnperspektiv - om barn - ur barns synvinkel ... 9
2.3. Demokrati - Mogenhet ... 10
2.3.1. Barns inflytande ... 10
2.3.2. Barns ansvar ... 11
2.3.3. Säg inte nej säg ja! ... 11
2.4. Barns samlärande ... 12
2.5. Dokumentation, reflektion och utvärdering. ... 12
2.6. Personalens förväntningar. ... 13
2.7. Definitioner ... 14
3. Problemprecisering... 15
4. Metod ... 16
4.1. Urval och Undersökningsgrupp ... 16
4.2 Metodval... 16 4.2.1. Intervjuer ... 17 4.2.2. Observationer ... 17 4.2.3. Utvecklingsarbete... 18 4.3. Genomförande... 18 4.3.1 Intervjuer ... 19 4.3.2. Observationer ... 20 4.3.3. Utvecklingsarbete... 20 4.4. Analysbeskrivning... 21 4.5. Forskningsetiska överväganden ... 21 5. Resultat... 22
5.1. Hur beskriver barnen sin upplevelse av inflytande före utvecklingsarbetet?... 22
5.1.1. Vem bestämmer hemma hos dig? Och vad får du bestämma hemma hos dig? ... 22
5.1.2. Vem bestämmer på förskolan? Och vad får du bestämma här på förskolan? ... 23
5.2. Hur ges barnen möjlighet att påverka dagens innehåll under utvecklingsarbetet? ... 24
5.2.1. Val och påverkan... 24
5.2.2. Inflytande – kommunikation ... 24
5.2.3. Inflytande – samlärande ... 25
5.2.4. Inflytande- initiativ... 25
5.2.5. Rätten att vara passiv... 26
5.2.6. Hänsyn och regler... 26
5.3. Hur förändras personalens tänkande under utvecklingsarbetet? ... 27
5.3.1. Ansvar och tillsyn... 27
5.3.2. Hotade rutiner... 28
5.3.3. Regler och ordning ... 29
5.4. Hur beskriver barnen sin upplevelse av inflytande efter utvecklingsarbetet?... 29
5.5. Slutsats ... 30
Tidsskriftsartiklar ... 33 Internetadresser ... 34 Bilaga ... 35
1. Introduktion
Demokrati är ingenting vi kan lära barnen, demokrati är något vi lever och bygger tillsammans i en ständigt pågående process (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s.64).
Mitt intresse för barns inflytande har växt fram under de senare åren då jag arbetat på förskola. Jag har valt barns inflytande för jag tycker barns tankar och idéer behöver synliggöras mer i förskolans verksamhet än vad som görs idag. Min erfarenhet är att det finns en stor vilja att ge barnen större delaktighet och inflytande men att det är svårt att genomföra det i praktiken.
Detta arbetet handlar om hur jag och mina arbetskamrater, i ett utvecklingsarbete, provar en metod för att öka barnens inflytande över sin vardag. Utvecklingsarbetet består av en metod som går ut på att pedagogerna i högre utsträckning skall säga ”Ja” istället för ”Nej”, när barnen kommer med förslag på aktiviteter. Inspirationen till detta fick jag från Arnér (Nilsson, 2005) som menar att det är pedagogerna som måste förändra sitt förhållningssätt från att säga nej till att istället bejaka barnen när de kommer med egna initiativ (a.a.).
Genom detta utvecklingsarbetet och barnintervjuer hoppas jag få svar på om barnen, på denna förskole avdelningen, upplever att de har inflytande - får vara med och bestämma/påverka och om det förändrade arbetssättet påverkar deras möjlighet till inflytande.
Det är viktigt att barn får uppleva att deras åsikter och intresse tas tillvara, det måste löna sig att dela med sig av sina åsikter, annars ger barnet upp (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). I läroplanen, Lpfö 98, under Barns inflytande står det bl.a.:
I förskolan läggs grunden för att barnen skall förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de allt efter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten. (Lpfö 98, s.14)
2. Kunskapsbakgrund
Kunskapsbakgrunden ska ge oss kunskap om barns inflytande och fungera som ett stöd för oss pedagoger när vi genomför vårt utvecklingsarbete. Jag beskriver några olika perspektiv på barns inflytande. Det finns en historisk del som beskriver hur olika satsningar, i vårt samhälle, stärkt barnets rättighet till inflytande. Det finns också en del där olika författare ger sin syn på hur inflytande kommer till uttryck i vardagen och vilken betydelse barns inflytande har för deras personliga och sociala utveckling.
2.1. Historik om barns rättigheter
Mycket av det som beskrivs under denna rubriken är självklarheter men förtjänar att lyftas fram som en påminnelse. Själv har jag växt upp i en tid, då både barnhälsovård och skolgång tillhört vardagen. Det är dock först som vuxen jag förstått att de satsningarna hör ihop med barns inflytande.
Näsman (1995) beskriver hur barns rättigheter kommit att uppmärksammas mer och mer i samhället. Barns rättigheter och barns möjligheter att kunna påverka och få sina röster hörda är typiska för det sena 1900-talet. För bara sjuttio eller åttio år sedan var det få som intresserade sig för barnens rättigheter (a.a.). I Demokratiutredningens 4 skrift (SOU 1998:97) beskrivs bl.a. hur synen på barn i Sverige förändrades radikalt genom att skolplikten infördes 1882, barnet blev då inte lika användbart för familjen och ute i arbetslivet. Samhället började satsa pengar på åtgärder som riktade sig direkt mot barnen, något som ytterligare visade att barnens ställning stärktes i det svenska samhället. Den ökade kunskapen om barns behov och förutsättningar har bidragit till att vi idag inrättat BO, Barnombudsmannen 1993, som skall ta tillvara på barnens rättigheter i samhället (a.a.). Näsman (1995) menar att barnen är viktiga aktörer när barnens rättigheter skall tas tillvara och drar paralleller mellan kvinnornas kamp för ett jämlikt samhälle, som till största del drevs av kvinnor medan barnens kamp drivs av vuxna. Hon ifrågasätter vems rättigheter som tas tillvara när frågorna drivs av vuxna. ”Kanske kan de människor som utpekas som tillhörande kategorin barn förmedla till
omvärlden hur samhället ser ut utifrån den positionen. Men vilken betydelse är vuxenvärlden beredd att tillmäta den kunskapen?” (Näsman,1995, s. 280).
2.1.1. Barnkonventionen
Sverige var ett av de första länderna som 1993 skrev under FN:s barnkonvention (Sou 1998:97) och det är en av barnombudsmannens uppgifter att se till att konventionerna efterlevs i samhället. Jag har valt ut artikel 12 ur FN:s barnkonvention den som rör barnets rätt att bl.a. uttrycka sina åsikter.
FN:s Barnkonvention
Artikel 12 i Förenta Nationernas barnkonvention ställer krav på de demokratiska beslutens former och innehåll. Artikeln gäller inte bara barnens personliga förhållanden utan alla frågor som rör dem. 1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. (SOU 1998:97 s.3)
2.2. Barnperspektiv - om barn - ur barns synvinkel
2.2.1 Det behövande barnet
Barndomen betraktas ofta, enligt Näsman(1995) som en period på väg mot vuxenlivet och inte som en period i livet som är viktig för barnet här och nu. Hon menar också att utvecklingsteorier som placerar barn i olika utvecklings faser ytterligare fokuserar på att barn är på väg från ”…o-mognad, o-kunnighet och o-förmåga.” (Näsman,1995,s.286). De satsningar som görs för barn är ofta till för att barnet som individ skall bli en bra samhällsmedlem som vuxen. Studier på vuxna, vars syfte är att komma tillrätta med olika samhällsproblem, tittar ofta tillbaka på barndommen och avgör hur olika förhållanden har påverkat individen som vuxen. Detta kan innebära att de problem som endast är ett problem i barndomen inte tas på lika stort allvar (a.a).
2.3. Demokrati - Mogenhet
Demokratins upprätthållande vilar på alla medborgare, det är de vuxna har ansvaret för att värdena sprids till barnen. I skriften, Uthållig demokrati, (Sou 2000:1) står det bl.a. ”Ett demokratiskt styrelseskick förutsätter att en medborgaranda av ömsesidig respekt och tillit hålls vid liv i familjen, på arbetsplatserna, i förskola och skola, i civilsamhället och naturligtvis också i politiken” (a.a, s. 15). Det står också att om den demokratiska processen ska utvecklas så måste alla medborgare stora som små få ta ansvar för fler än sig själv och varje initiativ till ansvar måste hanteras positivt. Demokratisk kompetens utvecklas i samspel med andra människor, i stora sammanhang såväl som i små. Det viktigaste är dock att individen känner att dens åsikt räknas in och tas hänsyn till. En viktig grundsten i det demokratiska samhället är att, alla människor behöver känna att de behövs både i ord och handling (a.a)
2.3.1. Barns inflytande
Barns inflytande handlar om samma principer som för vuxna att bli respekterad för sina åsikter, att få vara delaktig i beslut som rör dem och även att lära sig respektera andras åsikter och behov. Pramling & Sheridan (1999) menar att det är ett växelspel mellan den vuxne och barnet, ibland får barnet bestämma och ibland får den vuxne bestämma. Inom vilka områden barnet kan få bestämma måste den vuxne överblicka, så att det stämmer överens med barnets bästa och andra grundläggande värderingar. Åberg & Lenz Taguchi (2005) menar att förskolebarns inflytande är beroende av att pedagogerna skapar en miljö där barn ges möjlighet att upptäcka varandras olikheter, lära av varandra, lyssna till och respektera varandras tankar. Den vuxne har all makt att utforma verksamheten på ena eller andra sättet, ju starkare struktur desto mindre inflytande får barnen. De menar vidare att pedagogerna måste börja se barnen som individer med olika behov, intresse och fundera på om dagsplaneringen går att göra mer flexibel t.ex. måste alla äta frukt eller gå ut på samma gång. När barns initiativ bejakas skapas entusiasm och kreativitet i leken. När barnet får ta egna beslut, i olika saker, så upptäcker barnet att dess vilja och åsikt är något att räkna med. Men också att dess åsikt kan skilja sig från andras och att det är okej. Det handlar återigen om tillit och respekt för den enskilda individen. (a.a.).
2.3.2. Barns ansvar
Juul & Jensen (2003) menar att barns möjlighet till ett personligt ansvar grundläggs i den tidiga barndomen. Det personliga ansvaret växer ur en människas integritet och självkänsla. Under de 8-10 första åren behöver barnet möta vuxna som klarar av att möta barnets inre vilja till eget ansvar. Det barn som ofta blir bekräftat och får möjlighet att bli lyssnad på kan bättre förstå och acceptera när den egna viljan inte går genomföra. Barn 0-6 år kan ta ansvar för hur mycket de vill äta, vad de tycker om, om de vill ha närkontakt med andra eller inte m.m. Det är den vuxne tillsammans med barnet som ska komma fram till ett alternativ som båda kan acceptera. Den vuxnes roll/ ansvar är lyssna och respektera vad barnet önskar och utifrån det överblicka konsekvenserna. Vuxnas kunskap och erfarenhet är - om den utgår från barnets bästa - en trygghet.
2.3.3. Säg inte nej säg ja!
Elisabeth Arner (Arner, 2004; Nilsson, 2005) menar bl.a. pedagoger som inte kan bejaka ett barns initiativ utan att förankra det hos en annan kollega först, medan ett nej inte behöver förankras på samma sätt. I ett utvecklingsarbete uppmuntrar hon därför pedagogerna att säga ja, istället för nej, när barnen kommer med förslag. Hon menar att barn måste få mer inflytande i vardagen och att barns initiativ måste bejakas i högre grad än vad som sker idag. Genom att ha en tillåtande attityd till barnens initiativ lär man också barnen att ta ansvar för sina beslut. Barns inflytande handlar inte bara om att få välja det ena eller det andra, utan också att pedagogerna skapar utrymme och möjligheter, för barnen, att upptäcka varandras olikheter, lära av varandra, lyssna till och respektera varandras tankar. Vuxna skall inspirera barnen till olika aktiviteter och det skall ske i samspel mellan barn och vuxna. Hon menar vidare att de vuxna måste släppa på kontrollen och istället lyssna på vad barnen vill säga och göra. När barnen ges mer handlingsutrymme och får komma med egna initiativ i vardagen, då inspireras också barnen till att delta i de gemensamma aktiviteterna. Ett sånt arbetssätt kräver ett ständigt reflekterande både över verksamhetens innehåll och hur man bemöter barnen i olika situationer (a.a).
2.4. Barns samlärande
Samlärande är en viktig beståndsdel i demokratibegreppet, barn behöver lära sig att vi är olika, kan olika, ser olika ut och tycker olika. Något som också framhålls i läroplan för förskolan, Lpfö 98:
” …barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iakta, samtala och reflektera. Med ett temainriktat abetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och samanhängande”
(Lpfö 98 s, 28).
Williams (2001) menar att det finns en mångfald av kunskap i en barngrupp och som kan bli till en styrka om den bara tas tillvara. Det är upp till pedagogerna att organisera och ge förutsättningar till samarbete, utifrån de behov, skilda kunskaper och intresse som barnen har. Hon menar vidare att barnen lär av de sammanhang de vistas i, ju fler olikheter och uppfattningar det finns, desto mer utmanas och vidgas barnets egen uppfattning. En viktig grund i barns demokratiska fostran! Hon menar vidare att när ett mer kunnigt barn hjälper ett mindre kunnigt barn så sker det på ett mer jämnlikt förhållande än om en vuxen skulle gjort det. I ett barn-barn förhållande sker lärandet på ett icke auktoritärt sätt och barnet kan välja själv om kunskapen är användbar eller ej medan i ett vuxen-barn förhållande så förväntas barnet i högre grad att använda sig av den vuxnes hjälp. Dels menar hon att när barn får möjlighet att utveckla och beskriva sina tankar för varandra så utvecklar barnet nya kunskaper både om sig själv och omvärlden. Hon framhåller också vikten av pedagogens närvaro i barngruppen. Det är bland barnen som pedagogen får kunskap om hur barn tänker (a.a.).
2.5. Dokumentation, reflektion och utvärdering.
Det grundläggande för dokumentation är att göra det ”osynliga synligt” ( Lenz Taguchi, 1998, s.70). Dokumentationen gör pedagogerna medvetna om den egna verksamheten. Lever de upp till de mål som satts upp av dem själva. Dokumentationen ger oss möjlighet att tänka om och se andra vägar/möjligheter. Lenz Taguchi (1998) menar framförallt att vi pedagoger behöver utmana/ gå i motstånd mot våra egna föreställningar om vad som är en bra förskola, bra för barn och inte minst hur en bra pedagog är m.m. Det handlar inte om att förkasta tidigare metoder och teorier utan istället försöka tänka hur man kan göra på ett annat sätt. Vi måste framförallt ta med barnens perspektiv och lyssna på deras tankar och ideer. Föräldrar kan också bidra med värdefulla reflektioner som pedagogerna inte lagt märke till. Deras
medverkan i utvärderingen av verksamheten kan ge en mängd nya sanningar om barnen och verksamheten. Varje förälder eller barn som får bidra med en fundering, medverkar också till att skapa en förskola som är till för alla (Dahlberg, Moss & Pence, 1999).
2.6. Personalens förväntningar.
När vi väl bestämt oss för att arbeta med barns inflytande så ville vi göra något konkret, något som gjorde skillnad direkt. Vi tror att vi kan öka barnens upplevelse av inflytande genom att öka det verkliga inflytandet. Därför bestämde vi oss för att prova en metod som i korthet innebär att säga Ja, istället för Nej till barnen när de kommer med egna initiativ på aktiviteter. Vi funderar över vilka konsekvenser ett sådant förhållningssätt kan få, alltifrån föräldrar som inte accepterar barnets beslut till barn som kommer med orimliga önskemål. Oavsett vems intresse som styr verksamheten så är det fortfarande vårt ansvar att driva verksamheten efter de mål och riktlinjer som satts upp i våra styrdokument.
Vi funderar mycket över det som Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver i sin bok ”Lyssnandets pedagogik” runt pedagogernas makt. De menar att det är helt upp till oss att utforma verksamheten och bestämma vad barnen kan och får göra. I värsta fall kan det resultera i att barnen endast får bestämma vilken färg de vill ha på pottorna eller om det ska vara pannkakor eller något annat till mellanmål. Därmed är barnen helt i händerna på oss vuxna och ges små utrymme för egna val. Verksamheten formar barnen istället för tvärtom (a.a).
Vår verksamhet bygger på att struktur inger trygghet, den är förutsägbar och barnen vet i förväg vad som ska hända. I våra diskussioner vänder vi på resonemanget och blir mer och mer medvetna om hur mycket den tydliga strukturen styr barnens möjlighet till inflytande. Vi reflekterar över hur vi möjliggör för barnen att synliggöra sina åsikter, kunskaper både inför oss och för varandra. Vi tycker att barnet är kompetent men frågan är vad vi signalerar till barnen med den starka strukturen!
Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) menar att barn lär, utvecklas och påverkas i alla de miljöer som de visstas i. Barnets vilja och förmåga till att ta ansvar, tänka själv och utrycka sin åsikt är helt beroende av att vuxna ger barnet möjlighet att träna sig på detta i tidig ålder Barnets vilja och önskemål utvecklas utifrån de möjligheter barnet ges av de vuxna. Om vi
det är så. Det är först när barnet utsätts för ett annat synsätt som barnet kan ompröva sin tidigare uppfattning(a.a).
När vi diskuterar så vill vi gärna fortsätta att strukturera upp inom vilka område barnen kan vara med och påverka. Det hela blir väldigt motsägelsefullt! Frågan är förstås hur mycket vi ska gå in och organisera projektet utan att tappa hela ideén med det!
Vi funderar över vad vårt utvecklingsarbete får för konsekvenser för barnen men även för föräldrar. Vi sätter igång en process hos barnet som innebär att det ska vara med och bestämma/påverka, på förskolan. Vilket i sin tur kanske ifrågasätter vad föräldrarna tycker och tänker. När det ex. handlar om barnets eget ansvar, kan det ju innebära att förskolan tycker på ett sätt och föräldrarna på ett annat. Vi bestämmer att om och när det uppstår meningsskiljaktigheter så måste vi lösa det tillsammans med föräldrarna.
Vi funderar också över barn som kommer med orimliga förslag och vad vi ska göra då. Vi försöker komma på vad det skulle kunna vara. Vi skojar lite med varandra och säger ”tänk om någon vill bränna ner förskolan”. Vi kommer fram till att precis som innan, så måste vi vuxna ta vårt ansvar och agera om det behövs.
”Barns delaktighet handlar inte om att vi vuxna lämnar över ansvaret till barnen och låter alla barn göra som de vill” (Åberg & Lenz Taguchi, 2005. s.65). Vi vänder och vrider på våra funderingar och kommer fram till att det bästa är att starta projektet och se vad som händer.
En del av utmaningen med detta utvecklingsarbetet ligger i att våga ge sig ut på lite djupare vatten och utmana den kunskap och erfarenhet vi redan har. Det är så otroligt spännande att det nästan blir magiskt, att inte veta hur det ska gå!
2.7. Definitioner
• Pedagoger, är i detta arbetet alla barnskötare och förskolärare som arbetar med barn på förskolan.
3. Problemprecisering
Enligt Lpfö 98 skabarn fostras i demokratisk anda. Tanken med denna undersökning är att undersöka om barnen på denna förskole avdelningen upplever att de har inflytande - får vara med och bestämma/påverka och om ett förändrat arbetssätt kan påverka deras möjlighet till inflytande och förändra deras upplevelse av inflytande.
Genom utvecklingsarbetet vill vi pedagoger prova ett nytt sätt att tänka om barn och den pedagogiska verksamheten och ge barnen större möjlighet att påverka dagens innehåll på förskolan. Min frågeställning blir därför fyra frågor som jag genom ett utvecklingsarbete, observationer och kvalitativa intervjuer ska försöka förstå och utveckla.
Frågeställning:
• Hur beskriver barnen sin upplevelse av inflytande före utvecklingsarbetet? • Hur ges barnen möjlighet att påverka dagens innehåll under utvecklingsarbetet? • Hur förändras personalens tänkande under utvecklingsarbetet?
4. Metod
Detta avsnitt beskriver hur denna undersökning har gått till, vem som ingått i den, vilka metoder jag har använt och hur materialet har samlats in och bearbetats. Jag kommer även att diskutera och motivera mitt val av metoder.
4.1. Urval och Undersökningsgrupp
Undersökningen är gjord på en förskola med tre avdelningar och är belägen i södra sverige. Stadsdelen som förskolan ligger i har ca 40000 invånare varav ca 50% har annat modersmål än svenska. Förskolan består av en småbarnsgrupp med barn i åldrarna 1.5 – 3 år och de andra två är s.k syskonavdelning med barn i åldrarna 3-6 år. Jag har valt att genomföra undersökningen på syskonavdelningen, en förskolegrupp med 18 barn, i åldern 3-6 år och tre pedagoger. Barngruppen har en jämn fördelning av både pojkar och flickor, barn med olika modersmål. Den aktuella avdelningens verksamhet har en tydlig struktur med dagliga rutiner och återkommande aktiviteter. Detta gör att barnen har små möjligheter att påverka dagens innehåll. Den tid som barnen hittills har haft till sitt förfogande och därmed själva kunnat bestämma aktivitet på, har varit mellan olika aktiviteter och rutiner.
4.2 Metodval
Jag har använt mig av observationer och kvalitativa intervjuer för att få reda på barnens upplevelse av inflytande, vilket förespråkas vi denna typ av undersökning som skall fånga in en upplevelse (Johansson & Svedner, 2001; Patel & Davidsson, 1994). Jag har kompleterat intervjuerna med observationer dels för att få en bild av vad som verkligen sker i barngruppen, dels för att få information om vad som sker under utvecklingsarbetet. Löpande har jag plockat ut situationer som jag ansett vara relevant för min undersökning (a.a.). Jag har tillsammans med mina arbetskamrater gjort ett utvecklingsarbete på avdelningen och syftet med ett sådant arbete är ”… bidra till förändring” ( Patel & Davidsson, 1994, s.10,)
4.2.1. Intervjuer
Alla intervjuer är bandade med diktafon och sedan utskrivna i text för att lättare kunna jämföra de olika svaren. Intervjuerna är utskrivna efterhand som de blev klara. Jag har kompleterat intervjuerna med några anteckningar om barnets kroppspråk, miner och gester (Repstad, 1999). Kvaliteten på ljudupptagninen var mycket god, vilket ytterligare gjort det möjligt att återge barnens svar på ett trovärdigt sätt. Intervjuerna genomfördes i ett avskilt rum som var välkänt för barnen. Jag har intervjuat 18 barn, två intervjuer/barn, en i början av utvecklingsarbetet och en i slutet. Det är ca. en och en halv månads mellanrum. Intervjuerna varade i snitt tio minuter/gång och gjordes med ett barn åt gången. Varje intervju fick sin egen prägel beroende på vad barnen svarade och vilka följdfrågor som ställdes. Det var de här frågorna som jag utgick från vid första intervjun
1. vem bestämmer hemma hos dig? 2. vad får du bestämma ?
3. vem bestämmer här på förskolan? 4. vad får du bestämma här på förskolan? vid den andra intervjun frågade jag;
1. vad får du bestämma på förskolan? 2. vem bestämmer på förskolan?
4.2.2. Observationer
Mina observationer är enligt Patel & Davidsson (1994) ostrukturerade eftersom jag vill få kunskap i vad som händer i barngruppen. Repstad (1999) menar att det är viktigt att ha goda kunskaper om miljön som skall observeras men även i det aktuella ämnet. Risken är annars att man drar felaktiga slutsatser (a.a). Jag dokumenterade lite varje dag och löpande plockade jag ut de observerade situationerna som var relevanta för min undersökning ex, förslag på aktivitet, åsikter, ansvar. Detta redovisar jag i resultatdelen. Jag tycker att mina kunskaper i ämnet var goda när observationerna gjordes. Barnen har inte blivit informerade i förväg om att de skulle bli föremål för en observation. Detta eftersom jag inte kunde förutse när något intressant, för min undersökning, skulle inträffa. Detta kallar Repstad (1999) för dold observation, det kan ha både för- och nackdelar som visar sig när resultaten skall redovisas.
måste jag tänka på att vissa beteende kan avslöja ett barns identitet. Fördelen med en dold observation är att det inte sker någon direkt påverkan av barnens beteende pga min observation (a.a.).
4.2.3. Utvecklingsarbete
Syftet är dels att utveckla verksamheten så att barnen får större inflytande över sin vardag på förskolan dels att utveckla nya tankar om barn och den pedagogiska verksamheten. Metoden som vi skall använda oss av innebär i korthet att oftare säga ja, än nej, till barnen när de kommer med egna initiativ på aktiviteter. Arner (Arner, 2004; Nilsson, 2005) menar att vuxna inte kan bejaka barns initiativ utan att först diskutera med de andra i arbetslaget, medan å andra sidan behöver ett nej inte förankras på samma sätt. Vi funderade över vilka konsekvenser ett sådant förhållningssätt kan få, alltifrån föräldrar som inte accepterade barnets beslut till barn som kom med orimliga önskemål. Alla tre i personalen var överens om att försöka tillmötesgå barnen så långt det var möjligt och vi bestämde oss för att ta problemen när och om de uppstod.
4.3. Genomförande
Jag började med att läsa in mig på litteraturen för att få så mycket kunskap som möjligt om barns inflytande och hur det kan visa sig i barngruppen. Sedan förankrade jag min undersökning i mitt arbetslag där de fick möjlighet att tycka till på olika sätt. Jag beskrev mina tankar, att jag tänkte skriva om barns inflytande och att jag ville prova metoden att säga ”Ja” istället för ”Nej”. Det var särskilt viktigt att resten av arbetslaget kände att det kunde vara utvecklande för dem också. Det var ju som att bestämma ett Tema, det krävdes att vi alla tre engagerade oss. Vi bestämde dessutom att vi skulle hålla på minst en månad för att kunna utvärdera resultatet. Det blev bestämt att vi skulle starta projektet i slutet av januari –06. Innan projektet startade så intervjuade jag alla 18 barnen vilket tog sin tid p.g.a. sjukdom både hos barn och personal. Jag är välkänd för barnen så någon vidare presentation behövdes inte. Barnen blev tillfrågade, om de ville följa med och prata. Ibland fick jag ett nej från barnet och då frågade jag om jag fick återkomma vid ett annat tillfälle. Det var mycket populärt bland barnen att bli intervjuad. Vissa dagar fick jag ha en turordningslista som tog hänsyn till barnens tider för att hinna med så många som möjligt. Intervjuerna gick jättebra och vi
startade projektet någon vecka senare än tänkt. Barnen blev informerade, att vi tänkte låta dem bestämma lite mer på förskolan. Min dagbok skrev jag så fort det gavs tillfälle, mest blev det på raster och efter arbetdagen slut. Jag tillbringade mycket tid mitt bland barnen under projekttiden, för att om möjligt få syn på direkta händelser i barngruppen som antingen styrkte eller avvisade barnens uppfattning från intervjuerna. Något speciellt urval har inte skett inom barngruppen. Jag var extra observant på situationer som på olika sätt gav uttryck för barns inflytande och delaktighet ex. förslag på aktivitet, åsikter, ansvar. Dessa redovisas i resultatdelen. De situationer som jag plockade ut diskuterade jag med arbetslaget för att höra deras åsikt och för att undvika en ensidig bedömning (Patel & Davidsson, 1994; Repstad, 1999). Vi pedagoger diskuterade och reflekterade mycket varje dag. Vår stående veckoplanering användes mer till diskussion runt olika dilemma som uppstod i verksamheten till följd av barnens inflytande. När det hade gått drygt en och en halv månad så var det dags att sätta igång med andra intevjun. Den genomfördes på samma vis som den första men då ställdes endast frågor om förskolan.
4.3.1 Intervjuer
Doverborg & Pramling (1985) menar att det är flera praktiska saker man bör tänka på innan man börjar intervjua barnet bl.a. val av plats, tidpunkt, meddela andra medarbetare om att det pågår intervjuer, så att man kan arbeta ostört. Det är barnet som bestämmer när intervjun skall äga rum d.v.s. om barnet håller på med en aktivitet så får man vänta tills barnet är färdigt med den. De menar också att man måste vara väldigt lyhörd när man gör barnintervjuer. Man måste ge barnet möjlighet att fundera och i viss mån prata om sådant som är aktuellt för stunden. De menar vidare att det är väldigt ansträngande för barn att bli intervjuade och att man ibland måste avbryta intervjun och ev. fortsätta vid ett annat tillfälle. Detta bör man ta i beaktning när man planerar hur mycket tid man ska lägga på intervjuerna. De frågor jag har använt är av övergripande karaktär d.v.s. berättande och beskrivande, något som förespråkas vid barnintervjuer. (a.a.)
4.3.2. Observationer
Patel & Davidson (1994) menar att man behöver ta ställning till tre frågor innan man börjar observera nämligen:
1 vad ska vi observera?
2. hur ska vi registrera observationerna? 3 hur ska vi som observatörer förhålla oss? (a.a. s. 76)
Jag är medveten om de svårigheter det kan vara med observationer, enligt Patel & Davidson (1994) är det tidsödande och svårt att bedöma hur lång tid som behövs för insamlandet av material till undersökningen. När det gäller mänskliga skeenden så finns det ingen garanti att det sker inom en viss tidsram (a.a.). Observationerna ska kompletera barnens svar från intervjuerna och spegla vad som sker i barngruppen. Jag har använt mig av deltagande observationer och registrerat detta med hjälp av dagbok (Patel & Davidsson,1994).
4.3.3. Utvecklingsarbete
Utvecklingsarbetets mening är att utveckla verksamheten och föra den vidare mot nya mål. Det är enligt Malten (1997) inte nödvändigt att förankra i olika teorier eftersom man utgår från de kunskaper man har inom området. Han menar också att det är viktigt att arbetslaget tillsammans kommet överens om vilket problem som skall behandlas. Annars finns det risk för att arbetet inte leder till någon förändring. Han menar vidare att man skall:
Det gäller dock att avväga utmaningarna, så att de inte rycker undan grunden för tryggheten i arbetet. Det är viktigt att inte forcera fram en förändring. Utveckling måste få ta tid eller, som en amerikansk forskare uttryckt det, slowdown, think small, build gradually (a.a. s. 202).
4.4. Analysbeskrivning
Vid kvalitativa undersökningar är det viktigt att få en så heltäckande bild som möjligt, av individens uppfattning därför har jag använt mig av både intervjuer och observationer. För att få så stor tillförlitlighet som möjligt till barnens svar och göra mig en förståelse av hur barnen tolkade/uppfattade ordet bestämma, så tog jag även reda på hur barnen upplevde att de fick bestämma där hemma. Efterhand som intervjuerna blev klara skrevs de ner och svaren sorterades efter frågornas ordningsföljd (Patel & Davidsson, 2003: Repstad, 1999). Sedan gjorde jag en genomläsning och gjorde en tolkning av vad barnen hade svarat och om det fanns svar som var av intresse för min undersökning. Barnens svar sorterades in i nivåer/kategorier som speglade vad barnen upplevde att de fick bestämma över. Den avslutande intervjun analyserades på liknande sätt, efter 1 ½ månad. Svaren från de båda intervjuerna jämfördes med varandra för att kunna urskilja om det skett någon förändring av barnens uppfattning till följd av utvecklingsarbetet. Observationerna var ett komplement till intervjuerna, de svarar på vad som verkligen sker i barngruppen och beskriver vad som händer under utvecklingsarbetet (a.a). Från mina anteckningar sorterade jag dagligen ut olika händelser som kunde förknippas med barnens möjlighet till delaktighet och inflytande. Till sist jämfördes också den avslutande intervjun med det som hade visat sig i observationerna. I resultatdelen beskriver jag vad barnen upplevde att de fick bestämma över både hemma och på förskolan och vad som skedde under utvecklingsarbetet.
4.5. Forskningsetiska överväganden
I min undersökning ingår minderåriga. Därför har jag, enligt de forskningsetiska principerna, bett om föräldrarnas tillåtelse att använda insamlat material i form av intervjuer och observationer, till min undersökning (bilaga). Då det handlade om intervjuer så har även barnen fått avgöra om de ville medverka eller ej och haft rätt att avbryta intervjun när som helst. Jag har klargjort för föräldrarna att jag inte avser att röja barnens identitet (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, 2002).
5. Resultat
I detta kapitlet redogör jag resultatet från min undersökning och vilken slutsats jag fått fram. Intervjuerna ska beskriva för läsaren hur barnen beskrev sitt inflytande både innan och efter utvecklingsarbetet. Observationerna är sorterade i tema och beskriver vad som händer i barngruppen och återges i berättandeform.
5.1. Hur beskriver barnen sin upplevelse av inflytande före utvecklingsarbetet?
Här redovisar jag svaren från den inledande intervjun utifrån de frågor som jag ställde till barnen. Barnens svar är ordnade i en enkel tabell för att tydliggöra för läsaren vad barnen svarade men också för att upptäcka om barnens ansvar stiger med ålder och mognad. De olika nivåerna i figur 1. representerar olika grader av ålder och mognad där 2 är lägre än 6.
5.1.1. Vem bestämmer hemma hos dig? Och vad får du bestämma hemma hos dig?
Av 18 barn svarade alla att det var föräldrarna som bestämde men det visade sig att flera barn fick bestämma en hel del därhemma: sina rum och leksaker (nivå 1). Vilka kläder de ska ha på sig, ålder på barnen 3-6 år (nivå 2). Vara med och bestämma mat till middag, ålder på barnen 3-6 år (nivå 3). Gå till kompis eller gå ut, ålder på barnen 4-6 år (nivå 4). Välja att titta på tv, ålder 3-6 år (nivå 5). Välja när de ska gå och lägga sig, ålder 6 år(nivå 6).
Figur 1: vad barnen fick bestämma hemma.
Nivå Rubrik Antal barn Citat 6 Jag bestämmer när jag skall
gå och lägga mig
1 På fredagar får jag bestämma själv.
5 Jag bestämmer om jag skall titta på tv
3 Jag har tv på mitt rum
Jag får bestämma om jag vill titta på film 4 Jag får bestämma om jag vill
gå ut
4 Jag får gå ut i trädgården själv
Jag får ta min pulka och åka i trädgården 3 Jag får bestämma vad
vi skall ha till middag
6 Ibland vill jag ha pannkakor då får jag det.
2 Jag bestämmer vilka kläder jag skall ha på mig
7 Jag bestämmer tröjan och mamma byxorna. Jag får välja vilka skor ja vill ha.
1 Jag bestämmer över mitt rum och mina leksaker
18 Jag bestämmer allt på mitt rum.
Jag bestämmer om jag ska leka med bilar.
Självklart fungerar det olika i olika familjer men vissa saker är ganska lika för barn i de här åldrarna vilket jag tycker barnens svar bekräftar. Hur mycket ett barn kan bestämma avgörs av hur de vuxna i barnets närhet har kunnat balansera barnets vilja till eget ansvar med vad som är rimligt att få göra i respektive ålder (Juul & Jensen, 2003).
5.1.2. Vem bestämmer på förskolan? Och vad får du bestämma här på förskolan?
Av 18 barn svarade:
12 att barnen fick bestämma över leksakerna, fröknarna bestämde allt annat, ålder 3-6 år. 4 barn svarade att fröknarna bestämde allt, ålder 4-5 år.
1 barn angav ett annat barn, ålder 4 år.
1 barn menade att barnen bestämde allt, fröknarna inget, ålder 4 år.
De flesta barnen menar att de får bestämma vad de vill leka med. Barnen uttrycker inte heller några önskemål om något de vill bestämma över.
Figur 2: vem bestämmer på förskolan.
Nivå Nivå Pedagogerna
bestämmer allt Barnen bestämmer lite Barnen bestämmer
Antal barn 4 12 2
Citat ”barnen bestämmer ingenting”
”fröknarna bestämmer allt”
”jag vill att fröknarna ska bestämma”
”Barnen får bestämma om de vill måla eller sån´t, allt annat bestämmer fröknarna” ”barnen bestämmer lite, fröknarna jättemycket”
”Pelle bestämmer” ”barnen bestämmer allt”
Första intervjun är nu avklarad och barnen har kunnat beskriva olika saker som de kan vara med att påverka och bestämma över, både i hemmet och i förskolan. Barnen beskriver fler område i hemmet än i förskolan, på förskolan är det leken som de upplever sig kunna bestämma över.
5.2. Hur ges barnen möjlighet att påverka dagens innehåll under
utvecklingsarbetet?
5.2.1. Val och påverkan.
På morgon samlingen, som vi har dagligen, ca.kl.9.30, får alla barn möjlighet att komma med förslag på vad de vill göra. Det finns inga krav på att barnen tvunget måste komma med förslag och det är okej att säga samma sak som kompisen, på det viset tror vi att barnen kan inspirera varandra. Det är vi vuxna som skall hjälpa barnen att organisera de olika förslagen så att alla som vill kan vara med. Tanken med samlingen är först och främst att ta reda på vad barnen vill göra. Vi vuxna har förberett oss genom att se efter hur många vuxna som är tillgängliga. Något som annars kan ändra förutsättningarna för alla de förslag som barnen kommer med. Vi lyssnar på alla barns förslag och försöker tillmötesgå så långt det är möjligt. Det är påtagligt hur barnen påverkas av varandra och vilka saker som är mest attraktiva för tillfället, kuddar, bilar och gå ut. Det finns inga regler om hur många som kan göra det ena eller det andra. Beroende på vad barnen vill göra och hur personalsituationen ser ut för dagen så får kanske vissa förslag vänta, till en annan dag. Detta avtalar vi med det aktuella barnet och kommer överens om ett bättre tillfälle.
5.2.2. Inflytande – kommunikation
När barnen lekte med lera så samtalade fyra barn, två flickor och två pojkar och jag själv, om en film, Spiderman. Erik berättar att han har sett Spiderman och beskriver olika detaljer i filmen bl.a. ”att det kom trådar ut från hans hand”. Alla lyssnar till hans beskrivning varpå Tilde säger ”jag har också sett den, den var inte bra”. Nu blir det lite liv i diskussionen för Ahmed menar att ”flickor inte kan se den filmen”. När jag frågar honom varför flickor inte kan se den, så svarar han; ”bara för att de är flickor!” Han förstår verkligen inte hur Tilde kan ha sett filmen och är mycket frustrerad över att ingen håller med honom. Men han har vågat uttala sin åsikt och blivit respekterad för det. I detta samspel har alla barnen fått ny insikt i hur andra kamrater tänker om något. Den erfarenheten bidrar till att vidga barns förståelse av att vi alla tycker och tänker olika.
5.2.3. Inflytande – samlärande
Jag och några barn satt och byggde med lego. Stefan (5år) hade problem med att sätta fast en bit på det som redan var klart. Jag såg att han inte fick det till att fungera och det hade varit lätt för mig att genast rycka in med min hjälp men istället inväntade jag vad som skulle hända. Jag tänkte att han vill nog gärna klara det själv. Det som hände sedan var att Anna (5år) sa självmant ”att jag kan hålla där, så går det lättare för dig” på detta viset slapp Stefan be om hjälp och kunde fortsätta sitt byggande.
I målarrummet utspelar sig följande när några barn målar. De har alla olika erfarenhet av målning. Några har helt klart för sig hur man målar med vatten färg andra har svårt att avgöra hur mycket vatten som behövs och tycker det är roligt nog att måla med vatten. En flicka (6år) säger till ett av de barnen som använder mest vatten på teckningen; ”titta Anders, så här lite vatten ska du använda om du vill ha färg”. Hon doppar snabbt penslen i koppen med vatten och låter den droppa av mot kanten. Därefter inväntar hon Anders som gör efter. Utan att säga något snurrar hon runt med penslen i färgkakan och drar ett streck på sin egen teckning. ”Ser du så fin färg det blev” Anders gör likadant med sin pensel, drar penslen från den ena sidan på pappret till den andra.
5.2.4. Inflytande- initiativ
I slutet av perioden kommer barnen med flera initiativ såsom ta med egna leksaker hemmifrån, baka, lyssna på musik, leka med lera och gå till lekplats. Vissa förslag kräver lite planering andra kan vi bara säga ja till direkt.
När det gäller egna leksaker så tycker barnen det är väldigt roligt men både vi pedagoger och föräldrar tycker det är jobbigt. Vi har en regel på avdelningen att barnen inte får ta med egna leksaker hemmifrån. Det hör till saken att Stellan som kommer med frågan är ett av de barnen som jämt och ständigt tar med sig saker hemmifrån. Nu när vi får frågan så måste vi ta den på allvar och diskutera den med barnen. Vi samlar alla barnen och frågar om de skulle vilja ha en sådan dag. Detta är några av komentarerna från barnen; ”kan vi ha det imorgon”, ”kan vi sätta opp lapp”, ”får man ha mer än en sak”. Vi pedagoger måste ta ansvar för att alla barn får samma chans. Barnen engagerar sig för hur det hela skall organiseras ett barn säger; ”osså måste alla få prova”. Vi diskuterar vem som skall bestämma över leksaken och att om man får
man skall ta med sig. Vi pedagoger ser framför oss hur vissa barn kommer med en hel säck. Vi bestämmer tillsammans med barnen att man bara får ta med sig så mycket som man själv kan bära och att vart barn, ansvarar för sina saker. Detta skriver vi på lappar som varje barn får med sig hem, där står också vilken dag det gäller. Dagen innan diskuterar vi det på samlingen och vi sätter upp en lapp på dörren som en påminelse. Barnen berättade om sin leksak på samlingen beskrev den i färg och form och vad man kunde göra med den, efter samlingen var det fritt att leka med sina saker. Vi fick se många prov på ansvarstagande och bra kamratskap men framförallt blev det många fina möte mellan barnen där de diskuterade sitt val av leksak.
5.2.5. Rätten att vara passiv
Under den här tiden har vi också mött barn som inte vill göra något och det måste vi också respektera förståss. Det finns dock vissa saker som är svårare att bejaka än andra som att barn inte vill gå ut eller inte vill äta. Vi uppmärksammade redan efter några dagar att vissa barn inte alls ville gå ut. Vi diskuterade i arbetslaget hur vi skulle hantera detta och vi var överens om att vi skulle avvakta några dagar till. Vi tänkte att det mest handlade om att få välja själv och att det skulle lägga sig efter några dagar. Vi resonerade med barnen om att det var viktigt att komma ut varje dag för att vi skall må bra. Ett av barnen Peter (5 år) svarade att; ”ja, men jag är ute när jag ska hem!” och Hampuz sa; ”jag mår bra, så jag behöver inte gå ut!” Då insåg vi pedagoger att vi var tvungna att bestämma att alla var tvungna att gå ut minst en gång om dagen. Den som inte var ute på förmiddagen fick gå ut på eftermiddagen. Nu kan barnen vara med och planera sin dag och ta ansvar.
5.2.6. Hänsyn och regler
Kuddarna har blivit ett stort intresse för alla barn. Vi hinner knappt svälja frukosten förrän där är barn som vill ta fram dem. Barnen har väldigt roligt med dem alltifrån första stund när kuddarna skall vältas från sina prydliga högar till att bygga kojor eller ”inte stöta golvet”. När det blir för stökigt så hjälper vi barnen att lösa problemen. Oftast handlar det om att något barn inte förstått vilken lek som leks eller helt enkelt inte vill leka just den leken. Vi pratar mycket med barnen om att man inte får förstöra det någon annan har byggt. Det handlar också
om att de som leker kan släppa in en kamrat i leken genom att förklara hur den här leken går till. Målet är att hitta lösningar som alla kan acceptera. Vid ett tillfälle har några barn byggt en fin koja som fångar Pelles intresse men inte just som koja utan det är roligare att bara välta alla kuddarna. Pelle är 3 år och är inte alls intresserad av kojleken. När både de lekande barnen och den medverkande pedagogen försökt ett antal gånger med att förklara för Pelle att han inte får förstöra deras koja så bestämmer hon med Pelle att han får leka med kuddarna efter lunchen, vilket han accepterar. Efter lunchen påminner pedagogen honom och han blir jätteglad. Hon frågar honom vad han vill leka med kuddarna och hans svar kommer snabbt;
bygga torn och rasa. Hon uppmanar honom vidare att fråga några kompisar som också vill
leka den leken. Tillsammans med pedagogen och tre barn leker Pelle nu sin lek. Pedagogen hjälper Pelle att få en positiv och bra relation med sina kamrater.
5.3. Hur förändras personalens tänkande under utvecklingsarbetet?
5.3.1. Ansvar och tillsyn
Många barn frågar också om de får gå ut och det är ett stort dilemma för oss pedagoger, åtminstonde när det sker på tider då det bara finns en pedagog på avdelningen. Vi har inte för vana att släppa ut barnen själv därför måste vi oftast diskutera med barnet/barnen om det är okej att vänta. Några gånger då barnen frågat har vi kunnat lösa problemet genom att få hjälp av andra avdelningar som ändå varit ute. De flesta barnen accepterar att det inte går, några kommer med försäkringar ex, ”jag kan vara ute själv”, ”jag lovar att stanna på gården” eller” vi skall bara cykla”. Detta är inte helt lätt att ändra på vi måste diskutera detta i arbetslaget och med föräldrar. Det är flera saker som gör det svårt bl.a. ansvarsfrågan, förskolans placering i förhållande till gator m.m. Vi kom fram till att vi inte kunde släppa ut barnen själv. Men jag tror att vi på längre sikt skulle kunna bejaka barnens önskan genom att ta en diskussion med föräldrar och tillsammans komma fram till ett rimligt beslut. Föräldrarnas medverkan är oerhört viktig alltifrån att förstå hur viktigt det är att t.e.x låsa grindar till att även förstå vad det betyder för barnens utveckling.
5.3.2. Hotade rutiner
Några barn frågar om de kan få sitta bredvid varandra under lunchen. Det går ju bra om det finns några lediga platser vid något bord. Detta förklarar vi för barnen och tillägger att de kan sitta bredvid varandra under mellanmålet istället för då har vi inga fasta platser. Nu sammanfaller detta med att vi behöver förändra matsituationen under lunchen. Vi vill ha mindre antal barn vid varje bord och placera om vissa barn som inte fungerar tillsammans. Hur detta skall gå till diskuterar vi fram och tillbaka; vilka barn kan tänkas fungera bra ihop och vilka barn kan klara av måltiderna utan att ha någon vuxen vid bordet. Vi reflekterar också över hur vi kan bejaka barnens önskemål under lunchen. Vi bestämmer oss för att göra något mycket drastiskt, nämligen att låta barnen själv välja plats, även vid lunchen. Vi tänker att vi skall prova en vecka och sedan utvärdera hur det fungerar.
Detta berättar vi för barnen under en morgonsamling. Det uppstod diskussioner mellan oss och barnen. Pelle menade direkt att ”han ville sitta på sin plats!” Stina tyckte att ”hon ville sitta bredvid Svea istället”. Vi förklarade för barnen att det var fullt möjligt att välja sina gamla platser i den mån de var lediga. Vi har kommit fram till att vi inte kan skicka ut alla 18 barnen på samma gång för att välja plats och att det måste finnas en vuxen på plats i matrummet när barnen kommer. Vi återsamlar barnen strax innan lunch. De barn (oftast två)som dukat berättar vad det är till lunch och går sedan och sätter sig. Resten av barnen får följa någon uppmaning från en vuxen, det kan låta så här; ”Pelle, välj en kompis och gå och sätt dig”, ”detta är en flicka som har flätor (alla tittar efter vem som har flätor, någon känner efter.) - välj en kompis” eller en lite snabbare variant när det är ont om tid, ”Sven, Lisa, Ahmed och Anna kan gå tillsammans och sätta sig” Vi pedagoger har även bestämt att det vid varje bord ska vara en tom plats så att vi vuxna kan placera oss hos de barn som behöver hjälp. Efter en vecka diskuterade vi hur det fungerat.
Vi upplevde inte att det blivit stökigare vid maten än det var tidigare men för att det ska fungera så måste vi ha lite framförhållning tidsmässigt. Detta har vi upplevt lite jobbigt vissa dagar. Vi har kommit fram till att oavsett om det är ont om tid eller det är personalbrist m.m. så ska barnen i vart fall ha mat. Det är inte hela världen om detta väljandet tar något längre tid än innan. Det positiva som skett i barngruppen är att det bildas nya kamratgrupper varje dag. Barnen upptäcker nya kompetenser och uppfattningar hos sina kamrater dagligen. I dessa möten utvecklar barnen nya relationer som i sin tur bidrar till hela gruppens gemenskap. Vi pedagoger vinner givetvis också nya kunskaper både om det enskilda barnet och om barngruppens kompetens. Det känns viktigt i sammanhanget att berätta att i samband med att
vi tog bort de fasta platserna vid matbordet så försvann även de fasta platserna vid samlingen. Det föll sig naturligt att låta barnen att välja plats även vid samlingen.
5.3.3. Regler och ordning
Vi upplever att barnen frågar väldigt mycket, även om sånt som känns självklart ex, leka med bilar, bygga pussel och rita. Jag kan knyta det här frågandet delvis till de barn som tyckte att de inte ens bestämde över vad de skulle leka men även till hur vår miljö är organiserad. Jag har bl.a. lagt märke till att det blir platsbrist i vårt stora lekrum nu när kuddarna är så populära. Barn som velat leka med ex bilar eller träklossar har blivit bortkörda av andra barn. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Det var någon oskriven regel att vissa leksaker skulle vara i det rummet, kanske för att ha någon form av ordning på avdelningen. Det finns ju andra utrymme som går att utnyttja. Det som också är intressant i detta fallet är att barnen inte kommer med förslaget att flytta bilarna till ett annat rum. Men barnen är inte vana vid att saker flyttas och vi pedagoger har inte heller hjälpt barnen med en lösning.
5.4. Hur beskriver barnen sin upplevelse av inflytande efter utvecklingsarbetet?
Här redovisar jag den avslutande intevjun utifrån de frågor som jag ställde till barnen. 1. Vem bestämmer på förskolan?
2. Vad får du bestämma på förskolan?
Jag har valt att inte göra någon tabell över barnens svar eftersom det inte var någon större skillnad på barnens svar jämfört med första intervjun. Barnen tyckte fortfarande att fröknarna bestämde det mesta. Jag själv tycker förstås att barnen kunde påverka mycket mera än tidigare. Vilket observationerna också visar. Barnen ger flera uttryck för vad de vill göra och inte göra. En intressant fråga jag fick av ett antal barn i samband med denna intervjun var: ”Varför kan inte barnen vara ute själv på förskolegården”. Jag fick även svar på hur vi skulle kunna lösa detta ”vara ute själv på förskolegården”. Jag fick också tips på hur vi skulle kunna lösa ansvarsfrågan: ”Fröknarna kan ju göra som min mamma, titta ut genom fönstret så ser ni att vi är där!” Eller ”Vi kan komma in och säga till om något händer!” Detta är väldigt intressant för här kommer barnen med både förslag och en lösning på problemet.
5.5. Slutsats
När jag analyserade svaren från den inledande intervjun så kom jag fram till att barnen hade svarat väldigt enhälligt på frågan vem som bestämmer, både hemma och på förskolan. Det som är intressant är att det finns fler område i hemmet som barnen får vara med och bestämma över, än på förskolan. På förskolan är det leken som de upplever sig kunna bestämma över. Barnens svar från den första intervjun stämmer väl överens med min egen uppfattning, att barnen inte har så många möjligheter att påverka dagens innehåll på förskolan.
Det finns i denna undersökningen inget samband i att barnens upplevelse av att få bestämma. Jag tycker att vårt förändrade förhållningssätt, under utvecklingsarbetet, gav barnen större möjlighet till inflytande och att barnen kunde påverka verksamhetens innehåll mycket mer än tidigare. Vårt förändrade förhållningsätt innebar bl.a. att vi bejakade barnen i högre utsträckning, vi diskuterade och omvärderade regler och det viktigaste av allt, alla reflektioner i arbetslaget, där vi tillsammans ifrågasatte varför vi gjorde på ena eller andra sättet.
Det är svårt att säga varför barnen svarar, att fröknarna fortfarande bestämmer mest på förskolan och inte uttrycker någon förändring. Den förändringen som vi märker hos barnen som talar för att de trots allt upplever ett större inflytande är att de frågar väldigt mycket och kommer med många förslag till aktiviteter. Själv tror jag att vi pedagoger var dåliga på att synliggöra barnens ökade inflytande och att det var för kort tid mellan intervjuerna. Utveckling tar tid.
Tack vare detta arbetet har jag både förändrat mitt sätt att tänka om barns inflytande och fått insikt i vilken betydelse mitt förhållningsätt har för barns inflytande. Genom detta arbetet har jag öppnat en liten dörr till förmån för barns inflytande.
6. Diskussion
Syftet med detta arbetet har varit att förändra, prova nya vägar. Vi bestämde oss för att prova en metod som bejakade barnens initiativ i högre grad än tidigare. Det är framförallt vårt reflekterande och ifrågasättandet av hur vi gjorde i olika situationer som förändrade vårt arbetssätt. Det gjorde oss medvetna om vårt förhållningssätt både mot barnen och oss själva.
Under utvecklingsarbetet blev vi medvetna om vilken makt personalen har, gentemot barnen bl.a. det som Arner (Arner, 2004; Nilsson, 2005) beskriver, att vuxna inte kan säga ”ja” utan att förankra det hos sina kollegor först. Detta var en svår uppgift men mycket lärorik och absolut nödvändig om vi på allvar skulle ge barnen mer inflytande. Eftersom vi hade bestämt att, säga ja istället för nej, så föll det sig naturligt att inte fråga kollegorna först. Vi kom fram till att var och en av oss pedagoger är kapabla att ta ansvar för de beslut vi fattar. Detta var en oerhört viktig diskussion, på något sätt gav den mandat till oss alla att ”våga” säga ja till barnen. Vi är här för barnens skull och det är utifrån dem vi ska arbeta. Barnen fick mer utrymme för egna initiativ under dagen och större möjlighet att fördjupa sin lek. Barns inflytande handlar inte bara om att få välja aktiviteter, utan framförallt om att få inflytande i olika beslut som skall fattas, få tid och utrymme till att tänka fritt och uttrycka åsikter, vilket både Williams (2001) och Åberg & Lenz Taguchi (2005) framhåller.
Vi trodde att vi kunde öka barnens upplevelse av inflytande genom att öka det verkliga inflytandet. Tyvärr har jag inget belägg för det utifrån det barnen har svarat men jag tycker att det finns indikationer på att barnen upplever ett större inflytande. Barnen frågar t.e.x. mycket mer i slutet av perioden, om de får lov att göra det ena eller det andra och de kommer med förslag på aktiviteter. I observationerna har vi också fått syn på hur barnen samspelar med varandra på olika sätt, vilket ytterligare tyder på att barnen har möjlighet att påverka dagens innehåll.
Arner (Arner, 2004; Nilsson, 2005) menar att utveckling tar tid och att det ibland tar väldigt lång tid innan man ser ett resultat. Jag tror att det avståndet som idag finns mellan barnens uppfattning och vad som egentligen sker kommer att minska på sikt. Ämnet inflytande är väldigt abstrakt för barnen och vi borde tydliggjort deras ökade inflytande på ett bättre sätt.
barnen. Detta är jämfört med tidigare, ändå en stor förändring i vårt förhållningsätt. Vi har inte kunnat bejaka alla barnens initiativ ännu men i det flesta fall har vi åtminstonde kunnat resonera oss fram till ett alternativ. Jag håller med Åberg & Lenz Taguchi (2005) att förskolebarns inflytande är beroende av att vi pedagoger skapar en miljö där barn får möjlighet att upptäcka varandras olikheter, lära av varandra, lyssna till och respektera varandras tankar. Den vuxne har stor makt att utforma verksamheten på ena eller andra sättet, ju starkare struktur desto mindre inflytande får barnen(a.a).
6.1. Kritisk granskning
Ur ett inflytande perspektiv så kunde vi varit bättre på att ta med barnen i våra beslut att ex. förändra matplatser och regler. Genom utvecklingsarbetet har vi fått den insikten och i vårt fortsatta arbete tar vi till oss den kunskapen och utvecklar den vidare. Jag tycker att arbetet som helhet har utvecklat mig som pedagog och mitt förhållningssätt till barnen.
6.2. Fortsatt forskning
Vi pedagoger måste bli bättre på att synligöra för barnen vad det betyder att ha inflytande över verksamheten. Det ger oss dessutom ytterligare skäl att fortsätta att observera och dokumentera vad som händer i verksamheten. Framförallt vill jag åter poängtera vikten av att reflektera mycket tillsammans, både barn och vuxna . Utan våra diskussioner tror jag inte vi hade klarat av att förändra verksamheten som vi gjorde.
Referenslista
Dahlberg, Gunilla, Moss, Peter & Pence, Alan (2001). från kvalitet till meningsskapande
postmodernaperspektiv –exemplet förskolan. Stockholm: HLS Förlag.
Doverborg, Elisabet & Pramling, Ingrid (1985). Att förstå barns tankar. Metodik för
barnintervjuer. Stockholm:Liber.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbete i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm:Runa.
Lenz Taguchi, Hillevi (1998). Varför Pedagogisk dokumentation? Stockholm: HLS Förlag. Lpfö 98, läroplan för förskolan (1998) Stockholm: CE Fritzes AB.
Malten, Arne(1997), Pedagogiska frågeställningar. Lund: Studentlitteratur.
Näsman, Elisabet (1995).Vuxnas intresse av att se med barns ögon. I Lars Dahlgren & Kenneth Hultqvist (Red), Seendet och seendet villkor.(ss.279-304). Stockholm: HLS Förlag.
Patel Runa & Davidsson Bo (1994; 2003). Forskningsmetodikens grunder att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999, 2006). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans, kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rienecker, Lotte (2003). Problemformulering. Malmö: Liber AB
Williams, Pia (2001). Barn lär av varandra, samlärande i förskola och skola. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Åberg & Lenz Taguchi (2005). Lyssnadets pedagogik. Stockholm: Alfa Print.
Internetadresser
SOU 1998:97. (1998) Gör barn till medborgare! Demokratiutredningens skrift nr 4. tillgänglig 2006-11-28 från:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/48/98/93dbd41e.pdf
Sou 2000:1 (2000) En uthållig demokrati( s.15). Tillgänglig 2006-11-28 från: http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/24/1c43643c.pdf
Vetenskapsrådet (2002). Vetenskapsrådets forskningsetiska principer
inomhumanist-samhällsvetenskapligforskning. Tillgänglig 2006-11-28 från:
Bilaga
Förfrågan till föräldrar Hej
Som jag tidigare berättat för er så utbildar jag mig till förskolärare och går nu min sista termin på Malmö Högskola. Mitt examens arbete kommer att handla om barns inflytande.
Som ett led av detta kommer vi att arbeta med barns inflytande på avdelningen. Vi kommer att prova en metod där vi pedagoger säger ja till barnens egna initiativ i högre utsträckning än tidigare. För att kunna se om det sker en utveckling har jag tänkt att intervjua era barn två gånger en innan projektet startar och en i slutet. Under projektets gång kommer jag att föra dagbok på vad som sker i barngruppen. Jag kommer bara att använda resultatet – inte några personuppgifter såsom namn och personnr m.m.
Nu undrar jag Christel,.om jag får använda det insamlade materialet från ert barns intervjusvar och ev. observation i mitt examensarbete?
Var snäll att kryssa i nedanstående alternativ som känns rätt för dig och ditt barn. lämna sedan lappen till mig.
Tack på förhand Christel Olsson
Ps! om ni har några frågor angående utbildningen eller examensarbetet så är det bara att fråga.
Du får gärna använda intervjusvaren i ditt examensarbete________ Jag vill inte att du använder mitt barns svar i ditt examensarbete______
Du får gärna använda observationer där mitt barn ingår, till ditt examensarbete_____ Du får inte använda observationer där mitt barn ingår till ditt examensarbete______ Mitt barn heter:__________________
