Copingstrategier vid Irritable Bowel
Syndrome
- En litteraturstudie
Copingstrategies within Irritable Bowel Syndrome
-A literature study
Elin Andreasson
Sanna Eriksson
Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad/Sjuksköterskeprogrammet
Grundnivå
Handledare: Erica Lillsjö och Agneta Pihlman Examinerande lärare: Anna Josse Eklund 2019-04-18
SAMMANFATTNING
Titel: Copingstrategier vid Irritable Bowel Syndrome - En litteraturstudie
Copingstrategies within Irritable Bowel Syndrome - A literature study Fakultet: Institution: Ämne: Kurs: Författare: Handledare: Sidor: Nyckelord:
Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Institutionen för Hälsovetenskap
Omvårdnad
Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Elin Andreasson och Sanna Eriksson
Erica Lillsjö och Agneta Pihlman 28 sidor exklusive bilaga
irritable bowel syndrome, copingstrategier, person
Introduktion: Irritable bowel syndrome [IBS] är den vanligaste kroniska sjukdomen som
uppträder i gastrointestinal-kanalen. Sjukdomen förekommer hos 10–20% av världsbefolkningen och kan upptäckas hos både barn och vuxna. Etiologin för IBS är mycket komplex och ännu inte helt klarlagd då det saknas fullständig förståelse för den patofysiologiska processen. IBS kännetecknas ofta av buksmärtor, magkramper, uppblåsthet, förstoppning och diarré. Definitionen av coping är en konstant kognitiv och beteendemässig förändring i syfte om att kunna hantera yttre och inre påfrestningar, som överstiger personens förmåga att hantera dem. Där det finns olika copingstrategier att tillämpa för att hantera en viss situation. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa copingstrategier vid IBS.
Metod: Litteraturstudie genomfördes i enlighet med Polit och Becks (2017) nio steg.
Litteraturstudiens resultat grundas på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet delades in i kategorier, första kategorin var Copingstrategier i sociala sammanhang där underkategorierna som identifierades var Söka stöd och information som copingstrategi och
Utforska personliga copingstrategier. Den andra kategorin var Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet, där underkategorierna som identifierades var Rutiner och vanor som copingstrategi, Kosthantering som copingstrategi och Fysisk aktivitet som copingstrategi. Den sista kategorin var Psykologiska copingstrategier, där underkategorierna
som identifierades var Inställning och kontroll som copingstrategi och Undvikande och
anpassade copingstrategier i sociala sammanhang. Slutsats: Personer med IBS upplever att
copingstrategier är nödvändiga för att kunna hantera sjukdomen. Det är därför viktigt att personen utforskar strategier som passar personen bäst, genom att prova olika strategier och se vilka som fungerar kort- och långsiktigt. En förutsättning för att kunna tillämpa copingstrategierna är att ha kunskap om vikten av individualiserade copingstrategier, samt att en kombination av flera strategier är nödvändigt för att kunna kontrollera situationen.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 4
Bakgrund ... 4
Irritable bowel syndrome ... 4
Symtom och psykiska påfrestningar vid IBS ... 4
Diagnoskriterier och undersökningar vid diagnostisering av IBS ... 5
Behandling vid IBS ... 6
Coping och copingteorier ... 6
Problemformulering ... 8 Syfte ... 8 Forskningsfrågor ... 8 Metod ... 9 Litteratursökning ... 10 Urval ... 10
Databearbetning och analys ... 12
Forskningsetiska ställningstaganden ... 12
Resultat ... 13
Copingstrategier i sociala sammanhang ... 13
Söka stöd och information som copingstrategi ... 13
Undvikande och anpassande copingstrategier i sociala sammanhang ... 14
Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet ... 15
Rutiner och vanor som copingstrategi ... 15
Kosthantering som copingstrategi ... 15
Fysisk aktivitet som copingstrategi ... 16
Psykologiska copingstrategier ... 16
Inställning och kontroll som copingstrategi ... 16
Utforska personliga copingstrategier ... 17
Diskussion ... 18 Resultatdiskussion ... 18 Metoddiskussion ... 20 Klinisk betydelse ... 21 Framtida forskning ... 22 Referenslista ... 23 Bilaga 1 Artikelmatris
4
Introduktion
Irritable bowel syndrome [IBS] är en kronisk sjukdom (Fletcher et al. 2008; Phillips et al. 2013; Canava et al. 2014; Acar et al. 2018; Alammar et al. 2019) och är den vanligaste sjukdomen i den gastrointestinala [GI] kanalen (Tang et al. 2012; Whigham et al. 2015; Popa et al. 2018; Maharshak et al. 2018). Sjukdomen förekommer hos 10–20 procent av världsbefolkningen (Hazlett-Stevens et al. 2003; Garner 2012; Ng & Chow 2012; Kane et al. 2018). IBS är en sjukdom som kan upptäckas bland både barn och vuxna, där cirka 50 procent av personerna har upplevt förstagångssymtom innan 35 års ålder (Canavan et al. 2014). Prevalensen för IBS är dubbelt så stor bland kvinnor än bland män (Kim & Park 2011; De-Roest et. al 2013). Olsen-Faresjö (2006) uppger att IBS är den vanligaste GI-diagnosen som det söks mest för inom primärvården. Sjuksköterskan ansvarar för att individualisera interventioner utefter personens behov. Det har visats att omvårdnadsåtgärder har en godare effekt och reducerar flera symtom än vad farmakologisk behandling gör (Anastasi et al. 2013). Eftersom IBS är en obotbar sjukdom är personerna i behov av copingstrategier för att hantera sjukdomen under hela livet (Skrastins & Fletcher 2016).
Bakgrund
Irritable bowel syndrome
IBS är det som kallas för irriterad tarmsyndrom och är en av de vanligaste GI-diagnoserna som personer inom primärvården söker för (Olsen-Faresjö 2006). Etiologin för IBS är mycket komplex och ännu inte helt klarlagd. Det saknas fortfarande förståelse för den patologiska processen (Garner 2012) och påvisbara orsaker till sjukdomen, samt biologiska markörer och bakomliggande sjukdomar (Olsen-Faresjö 2006). IBS uppträder i skov (Holmes & Salter 1982; Ford et al. 2008) och uppstår när musklerna i tarmarna kontraherar snabbare eller långsammare än normalhastigheten. Kolon spelar en särskilt stor roll vid IBS på så vis att den behandlar avföringen genom att absorbera upp vätska som gör att den formas. En annan viktig kolonfunktion är peristaltiken som för avföringen i riktning mot rektum och anus där den slutligen kan tömmas (Garner 2012).
Symtom och psykiska påfrestningar vid IBS
IBS kännetecknas av kraftigt ihållande och återkommande nedre buksmärta i samband med defekation eller kronisk rubbning i tarmaktiviteten (Olsen-Faresjö 2006). Ytterligare symtom kan vara magkramper, uppblåsthet, diarré och förstoppning (Garner 2012; Ghojavand et al. 2018). Symtom kan medföra obehag för personer med IBS. Symtomen kan komma i en brådskande karaktär eller ge en känsla av ständigt behov av defekation. Ytterligare symtom är ansträngningar vid defekation eller onormal defekation som kan variera allt från tre gånger och dagen till tre gånger i veckan. Med onormal form på feces innebär att den kan vara vattnig, lös, klumpig, hård och slemblandad (Longstreth et al. 2006). Trötthet, sömnstörningar, huvudvärk, ryggvärk och takykardi är andra symtom som kan upplevas vid IBS (Socialstyrelsen (2010). Personer med IBS har olika karaktäristiska symtom, samt olika allvarlighetsgrad av symtomen
5 (Garner 2012). Skoven vid IBS kan ha en stor påfrestning på kroppen och kan exempelvis medföra feber, melena och viktminskning (Longstreth et al. 2006).
IBS är en sjukdom som har stor påverkan på personens livskvalitet (Ben-Ezra et al. 2015; Yeh et al. 2018). Upp till 94% av alla personer som lider av IBS upplever psykisk påverkan (Kovács & Kovács 2007; Ben-Ezra et al. 2015). De mest framträdande psykiska påfrestningar yttras som depression och ångest (Palsson et al. 2005; Kovács & Kovács 2007; Kabra & Nadkarni 2013; Ben-Ezra et al. 2015). Samt rädsla, ilska och pinsamhet upplevs som psykiska påfrestningar (Skranstins & Fletcher 2018). Rapporter har visat att kvinnor upplever mer besvär av psykosociala symtom än vad män gör (Kim & Park 2011; Choghakhori et al. 2017). Personer med IBS upplever att de har ett mindre socialt umgänge, missar aktiviteter, evenemang, jobb och resor på grund av symtomen. Andra besvär som uppstår i relation till symtomen är kroppskomplex, behov av att vara nära en toalett och känsla av att inte ha kontroll över situationen (Skrastins & Fletcher 2018).
Diagnoskriterier och undersökningar vid diagnostisering av IBS
Diagnosen IBS fastställs med hjälp av kriterierna ur Rome, där de senast uppdaterade kriterierna är Rome IV1. Kriterierna är att symtomdebuten skall ha börjat för minst sex månader sedan, samt att symtomen skall ha varit tydliga i minst tre månader och inte uppstått i samband med annan anatomisk eller fysiologisk avvikelse. Vidare kriterier är att personen skall uppleva symtom minst en gång i veckan, där buksmärta som minskar vid defekation är ett av symtomen som skall finnas. Buksmärtorna skall vara av tydlig karaktär och uttrycka sig i samband med förändringar i avföringens form och personens avföringsmönster (Weaver et al. 2017). Undersökningar som genomförs är blodprover och fecesprover för att utesluta celiaki och inflammatory bowel disease [IBD] (Garner 2012). Andra undersökningar kan vara koloskopi för att utesluta inflammation och tumör (Longstreth et al. 2006). Brun-Strang (2007) förklarar att undersökningar som görs inte sker för att bekräfta diagnosen IBS utan för att utesluta IBD. Det finns olika kategorier av IBS, indelningen sker utefter den kliniska bilden och vilka symtom som är karakteristiska för personen. Kategorierna är IBS med förstoppning [IBS-C], IBS med diarré [IBS-D], blandform av IBS [IBS-M] och okategoriserade IBS [IBS-U] (Longstreth et al. 2006; Mosaffa-Jahromi et al. 2016; Han et al. 2019; Alammar et al. 2019). Vid IBS-C besväras personerna av hård eller klumpig feces 25 procent av tiden eller mer. Vid IBS-D besväras personerna av vattnig, klibbig eller lös feces 25 procent av tiden eller mer. Vid IBS-M besväras personen av hård eller klumpig feces 25 procent av tiden eller mer, samt även vattnig, klibbig eller lös feces 25 procent av tiden. Vid IBS-U har personerna symtom som är avvikande från IBS-C, IBS-D och IBS-M, de hamnar då i en egen kategori (Longstreth et al. 2006).
1 Rome-kriterierna är en symtombaserad diagnoskriteriemall för IBS. Rome IV är de senaste uppdaterade
6
Behandling vid IBS
Farmakologisk behandling skall riktas direkt mot det dominerande symtomet eller symtomen (Longstreth et al. 2006; Chang 2014). Longstreth et al. (2006) menar att på grund av symtomens varierande karaktär och samspel mellan centrala nervsystemet och enteriska nervsystemet2 så begränsas den specifika behandlingens effektivitet. Den medicinska behandlingen riktar sig mot GI-besvär och psykiska besvär som kan uppkomma vid IBS. Den farmakologiska behandlingen är enligt Trinkley och Nahata (2014) en viktig del för att förhindra degradering i aktivitet och effektivitet, samt för att förbättra livskvaliteten.
Longstreth et al. (2006) menar att personerna med IBS även är beroende av omvårdnadsåtgärder, i första hand innebär det att undervisa och ge personen hälso- och livsstilsråd. Enligt Svensk Sjuksköterskeförening [SSF] (2017) innebär kompetensbeskrivningen för sjuksköterskans profession att jobba utifrån de sex kärnkompetenserna. Kärnkompetenserna innefattar att jobba utefter personcentrerad vård, evidensbaserad vård, kunna samverka i team, bidra med förbättringskunskap och utföra säker vård samt informatik. Sjuksköterskan ansvar även för att tillgodose personens behov. Anastasi et al. (2013) beskriver att sjuksköterskor ska vägleda personer genom att individualisera interventioner som möter patienter med IBS behov. Det kan ske genom att identifiera stressorer som triggar symtomen samt föreslå sätt att kombinera fysisk aktivitet och andra stressreducerande tekniker som avslappning, djupandning, yoga och meditation. Även uppmuntra till att föra dagliga mat- och fecesanteckningar. Weaver et al. (2017) beskriver att livsstilsförändringar används för att dämpa symtomen vid IBS. Longstreth et al. (2006) anser att omvårdnadsåtgärder är nödvändiga för att personen skall känna mer motivation till egen livsstilsförändring, istället för att enbart förlita sig på läkemedel. Andra omvårdnadsåtgärder kan innebära att erbjuda samtalsstöd om behovet finns.
Coping och copingteorier
Lazarus och Folkman (1984) definierar coping. Det är en konstant kognitiv och beteendemässig förändring i syfte att kunna hantera yttre och inre påfrestningar, som överstiger personens förmåga att hantera dem. Enligt Folkman (2010) kan coping tillämpas på ett eller flera sätt av personen för att hantera stressiga händelser och tyngre belastningar genom att förändra inställning och beteende. Lazarus och Folkman (1984) förutsätter att personen vet vilket besvär som skall hanteras, för att betydelsen av coping skall kunna förstås och värderas. Ju mer detaljerat besväret är beskrivet, desto enklare kan personen finna en passande copingstrategi. Lazarus (1999) förklarar att coping tillämpas för att hantera specifika händelser oavsett om de ger ett resultat under en kortare eller längre period. Hur personen väljer vilken av copingstrategierna som skall användas beror på hur personen prioriterar eller värderar livstillstånd och relationer. Det finns olika copingstrategier att tillämpa för att hantera en situation.
2 Enteriska nervsystemet är en del av det perifera nervssystemet som styr reflexkontroll av
7 Locus Of Control [LOC], är en copingteori enligt Rotter et al. (1966). Teorin används som ett psykologiskt koncept som belyser personens kontrollfokus. LOC innebär att personen analyserar problemet och värderar egna resurser för att kunna lösa situationer. LOC belyser det interna kontrollfokuset som innebär att personen anser att han eller hon är kapabel att kontrollera livet själv och utgå från att varje person bestämmer sitt eget öde. Även det externa kontrollfokuset som innebär att personen upplever att både liv och beslut kontrolleras, samt att beslut fattas genom opåverkbara miljömässiga faktorer (Rizza et al. 2017).
Adaptiv- och maladaptiv coping är ytterligare en copingteori som kan tillämpas (Cooper & Marshall 1977). Adaptiv coping handlar om att hantera en stressutlösande situation direkt den uppstår, det görs genom att leta upp information och utföra strategier för att lösa problemet (Cooper & Marshall 1977; Seiffge-Krenke 2004). Det leder till att förutsättningarna blir bättre för att hantera liknande situationer i framtiden (Cooper & Marshall 1977). Adaptiv coping tillämpas också när personen använder positivt tänkande som en strategi för att klara av negativa och påfrestande situationer. Till maladaptiv coping tillhör flykt och bortstötande av känslor och påträngande tankar (Thompson et al. 2010). När ett problem inte hanteras direkt det uppstår så tillämpas maladaptiv coping, vilket innebär att stressen försvinner temporärt medan problemet kvarstår (Cooper & Marshall 1977).
Lazarus och Folkmans (1984) teori berör problemfokuserad och känslofokuserad coping. Folkman (2010) nämner även teorin meningsfokuserad coping. Lazarus och Folkman (1984) beskriver att problemfokuserad coping liknar de strategier som används för att lösa problem. Problemfokuserad coping skapar flera alternativa lösningar och väger både dess för- och nackdelar mot varandra, tills dess att en lösning kvarstår och personen agerar utifrån den. Känslofokuserad coping handlar om att minska den känslomässiga stressen genom varierande tillvägagångssätt. Genom känslofokuserad coping tillämpas strategier som fokuserar på att undvika, minimera och distansera sig från svårhanterliga situationer. Känslofokuserad coping leder till förändring i uppfattningen och tolkningen av ett möte utan att den verkliga situationen förändras. Folkman (2010) förklarar meningsfokuserad coping som innebär att varje negativ känsla medför en positiv känsla i samband med stressiga situationer. Personer skall därför sträva efter att endast fokusera på den positiva känslan för att uppnå resultat.
Bolgers (1990) teori om coping identifierar sex olika kategorier. Kategorierna är problemfokuserad coping, söka hjälp av andra, fokusera på vad som är positivt, ta avstånd från stressiga situationer, önsketänkande och egen skuldbeläggning.
Skrastins och Fletcher (2016) beskriver att livskvaliteten hos personer med IBS påverkas negativt på grund av otillräckliga behandlingsmöjligheter. Av den anledningen är personer med IBS i stort behov av copingstrategier för att själva kunna påverka situationen. Enligt Fletcher et al. (2008) så tillämpas copingstrategier hos personer med IBS för att förbättra vardagen och öka livskvaliteten.
8
Problemformulering
IBS är en av de vanligaste GI-diagnoserna som personer inom primärvården söker för. IBS uppträder i skov och de vanligaste symtomen är buksmärtor, magkramper, uppblåsthet, diarréer och förstoppning. IBS har även en stor påverkan på personens livskvalitet och kan medföra depression och ångest. Personerna med IBS är beroende av omvårdnadsinterventioner för att hantera situationen, samt livsstilsförändringar för att dämpa symtomen vid IBS. Coping kan användas för att hantera yttre och inre påfrestningar, där olika copingstrategier kan tillämpas för att hantera olika situationer. Då IBS är en obotlig sjukdom är personerna i behov av copingstrategier för att hantera sjukdomen under hela livet, därför krävs ytterligare specifik kunskap om copingstrategier vid IBS.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att belysa copingstrategier vid IBS.
Forskningsfrågor
1. Vilken information finns det om copingstrategier vid IBS? 2. Vilka copingstrategier använder personer med IBS?
9
Metod
Forsberg och Wengström (2016) skriver att syftet med en litteraturstudie är att sammanställa bakgrunden av ett ämne, för att vidare forskning skall kunna utöka kunskapen inom ett särskilt område. För att sammanställa en litteraturstudie menar Polit och Beck (2017) att det är nödvändigt att inkludera faktorer som exempelvis frågor, formuleringar och en plan för att samla data. För att sedan kunna analysera och tolka resultaten. Litteraturstudien är utformad i enlighet med Polit och Becks (2017) nio steg. Se Figur 1.
Figur 1. Polit och Becks (2017) nio steg, fritt översatt.
Inklusions- och exklusionskriterier
Artiklarna som inkluderades var från år 2006-01-01 till 2019-02-06, peer reviewed, på engelska eller svenska och rörde personer som var 18 år och äldre. Information som berörde IBD exkluderades.
1. Formulera syfte och/eller relevanta frågeställningar.
4. Sortera källor som är relevanta till syftet
och gör ett urval
7. Kritiskt granska artiklarna. 8. Analysera och kategorisera information. 9. Sammanställ slutsats och resultat. 5. Studera
källmaterial och komplettera eventuellt med nya
källor. 6. Välj artiklar som är relevanta till syftet. 3. Sök och identifiera primärkällor. Samla och dokumentera. 2. Skapa en
sökstrategi genom att välja databas och
10
Litteratursökning
I steg ett i Polit och Becks (2017) nio steg har syftet och forskningsfrågor för litteraturstudien formulerats. Se Figur 1 ovan.
I steg två i Polit och Becks (2017) nio steg läggs en strategi upp för vilka sökord som skall användas i databaserna. Det finns en mängd olika databaser som går att använda inom forskning. CINAHL är en databas som riktas mot forskning inom omvårdnad. PubMed är en annan databas som inriktas på omvårdnad och medicin. Därför har databaserna CINAHL och PubMed använts i litteraturstudien, där sökorden formulerades efter Major Headings [MH] och Medical Subject Headings [MeSH].
I steg tre i Polit och Becks (2017) nio steg har sökning och insamling av primärkällor gjorts. Sökorden som använts är irritable bowel syndrome och coping i Cinahl samt irritable bowel syndrome och adaptation, psychological i PubMed, på grund av att ämnesord skilde sig mellan databaserna. Sedan gjordes en sammanställning av sökningarna. Se Tabell 1.
Urval
I steg fyra i Polit och Becks (2017) nio steg görs urval 1 där endast relevanta artiklar till syftet inkluderades, genom att läsa titel och abstrakt. I urval 1 inkluderades 32 artiklar exklusive 4 artiklar som var externa dubbletter då de fanns i båda databaserna. Artiklarna var både av kvalitativ och kvantitativ metod. De artiklar som inte motsvarade studiens syfte eller uppfyllde inklusionskriterierna sorterades bort.
I steg fem i Polit och Becks (2017) nio steg studerades källmaterial, där inga nya källor tillkom i studien.
I steg sex i Polit och Becks (2017) nio steg lästes artiklarna i sin helhet och valdes sedan ut genom relevans till urval 2. De artiklar som föll bort svarade inte på studiens syfte, andra lade inte fokus på copingstrategier utan mer sjukdomen i helhet. Vissa artiklar studerade närståendestöd och behandlingsmetoder som bland annat kognitiv beteendeterapi [KBT] vilket inte heller är relevant för studien. 13 artiklar inkluderades i urval 2.
I steg sju i Polit och Becks (2017) nio steg genomfördes en kvalitetsgranskning av artiklarna från urval 2. Kvalitetsgranskningen av artiklarna till urval 3 gjordes enligt Polit och Becks (2017) granskningsmall Guide to an Overall Critique of a Qualitative Research Report för kvalitativa artiklar, samt Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Report för kvantitativa artiklar. Tre av artiklarna klarade inte kvalitetsgranskningen, det berodde på att artiklar saknade helt eller delar av en vetenskaplig struktur. Tio artiklar kvarstod efter urval 3.
11
Resultat av databassökningarna och urval.
Tabell 1.
Databas: Sökning: Sökord: Antal
träffar:
Urval 1: Urval 2: Urval 3:
CINAHL S1 (MH) Irritable bowel syndrome 3 605 S2 (MH) Coping 26 975 S3 S1 AND S2 33 7 6 5 PubMed
S1 (MeSH) Irritable bowel syndrome 6474 S2 (MeSH) Adaptation, Psychological 120 114 S3 S1 AND S2 84 29 ((4)) 7 5 CINAHL & PubMed Totalt: 36 13 10 (()) – Externa dubbletter
12
Databearbetning och analys
I steg åtta i Polit och Becks (2017) nio steg bearbetades och analyserades data enligt en induktiv ansats. Artiklar som används i resultatet skrevs ut i pappersformat. Artiklarna numrerades därefter från nummer 1–10 och resultatdelen i varje artikel granskades. Resultat som överensstämde med syftet i studien klipptes ut och numrerades med rätt artikelnummer. Författarna i studien granskade data enskilt och tillsammans upprepade gånger för att resultatet skall bli så sanningsenlig som möjligt. Artiklar med samma eller liknande resultat placerades i samma grupp och bildade en kategori. De mest framträdande strategierna bildade kategorierna
Copingstrategier i sociala sammanhang, Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet och Psykologiska copingstrategier.
I steg nio i Polit och Becks (2017) nio steg sammanställdes och redovisades resultatet.
Forskningsetiska ställningstaganden
Forsberg och Wengström (2016) berättar att fusk och kopiering av originalförfattarens texter inte får förekomma inom forskning. Alla resultat som riktar sig mot valt syfte skall redovisas, med det innebär att ingen medveten vinkling av informationen får ske. Alla artiklar i litteraturstudien måste vara noggrant etiskt granskade, eller fått ett godkännande från en etisk kommitté.
Författarna har i litteraturstudien tillämpats ovanstående principer, därför är alla artiklar som inkluderats i studien granskade av en etisk kommitté. Då alla artiklarna var skrivna på engelska, medan författarnas modersmål är svenska, användes lexikon i syfte om att undvika språkliga feltolkningar. Då en av författarna är diagnostiserad med IBS fanns redan en subjektiv förförståelse om ämnet. Båda författarna har genom resonemang mellan varandra strävat efter ett så neutralt och opartiskt resultat som möjligt. Resultatet är utformat för att oberoende personer utan diagnostiserad IBS ska kunna uppfatta en objektiv bild av copingstrategierna. På så sätt har förförståelsen hanterats.
13
Resultat
Litteraturstudiens resultat grundades i tio vetenskapliga artiklar som besvarade studiens syfte att belysa copingstrategier vid IBS. Sju av artiklarna var av kvalitativ metod och tre artiklar var av kvantitativ metod. Efter bearbetning och analysering av data delades resultatet in i kategorier och underkategorier. Samtliga kategorier är utformade efter vilken information som finns om copingstrategier vid IBS, samt vilka copingstrategier som personer med IBS använder. Den första kategorin var Copingstrategier i sociala sammanhang där underkategorierna som identifierades var Söka stöd och information som copingstrategi och Utforska personliga
copingstrategier. Den andra kategorin var Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet, där underkategorierna som identifierades var Rutiner och vanor som copingstrategi, Kosthantering som copingstrategi och Fysisk aktivitet som copingstrategi. Den sista kategorin
var Psykologiska copingstrategier, där underkategorierna som identifierades var Inställning
och kontroll som copingstrategi och Undvikande och anpassade copingstrategier i sociala sammanhang.
Copingstrategier i sociala sammanhang
Söka stöd och information som copingstrategi
I litteraturstudien framkommer att stöd är ett av de mest effektiva sätten att hantera IBS. Personerna uttrycker vikten av att ha ett socialt nätverk som strategi för att hantera vardagen (Fletcher et al. 2008). Många söker stöd i partners (Fletcher et al. 2008; Skrastins & Fletcher 2016), närstående (Fletcher & Schneider 2006; Fletcher et al. 2008; Farndale & Roberts 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016), i samhället genom stödgrupper (Fletcher et al. 2008) eller arbetskamrater (Jakobsson et al. 2013).
Deltagarna i Kim och Parks studie menar att en strategi är att erkänna sitt tillstånd för familj och vänner om vad som triggar GI-symtomen samt vilka behov som finns, för att personer skall kunna hantera sjukdomen (Kim & Park 2011). Personer uppger att de delar med sig av känslor eller IBS-relaterade bekymmer till närstående utan att undanhålla information. De uttrycker att trygghet, acceptans och kärlek är de största faktorerna som spelar in när de väljer att dela med sig av känslor till närstående (Sibelli et al. (2017). Personer i Skranstins och Fletchers studie uppger att de delar med sig till närstående för att få känslomässigt stöd och stöd vid läkarbesök (Skrastins & Fletcher 2016). Deltagarna berättar att flera närstående hjälper till att söka copingstrategier som personerna skulle kunna använda för att hantera situationen (Farndale & Roberts 2011; Skrastins & Fletchers (2016).
Flera personer i Skranstins och Fletchers studie upplever att de inte alltid kan söka stöd i omgivningen (Skrastins & Fletcher 2016), samt att brist på stöd påverkar förmåga att hantera sjukdomen. Det kan medföra stress som uttrycker sig i skuld och känsla av ensamhet. Personer uttrycker att skuldkänslorna kan uppstå på grund av att sjukdomen påverkar det sociala nätverket, då många i omgivningen saknar förståelse för vad sjukdomen innebär (Fletcher et al. 2008). I Sibelli et al. studie beskrivs en strategi som deltagarna tillämpar när de vistas i en professionell miljö. Personerna uttrycker att de väljer att undanhålla specifik information relaterat till rädsla av att dömas av kollegors förutfattade meningar, då deltagarna inte vill
14 uppfattas som en svåra eller omständliga (Sibelli et al. 2017). Personerna uttrycker strategier för att på arbetsplatsen kunna fokusera på något annat när symtomen är som värst (Fletcher et al. 2008).
Personerna i studierna nämner att de söker efter information på nätet för att lära sig mer om hur de kan hantera situationen (Skrastins & Fletcher 2016; Kim & Park 2011). Deltagarna i studien beskriver att de söker hjälp på vårdcentralen och av terapeuter för att hitta individuellt anpassade strategier (Kim & Park 2011). Personerna i studien söker hjälp av dietister för att hitta en diet som är individualiserad, för att minska uppkomst av skov och GI-symtom. Dietister rekommenderar att grönsaker och frukt skall inkluderas i kosten varje dag och kost utefter Low-FODMAP3 (Skrastins och Fletcher 2016). Personer som rekommenderas flera strategier av läkaren uttrycker en positiv känsla, då de inser att de inte är själva att leva med sjukdomen (Fletcher et al. 2008). Personerna i Farndale och Roberts studie nämner att de väljer att jämföra tillståndet med en värre sjukdom, för att skapa lugn om att IBS inte är ett livshotande tillstånd (Kim & Park 2011). Deltagarna i studien upplever att det finns läkare som tar deras oro på allvar och bokar in dem på undersökningar för att lugna dem (Farndale & Roberts 2011). Deltagarna i studien upplever att läkarna undervärderar symtomen och får därför ingen information i hur de skall hantera sjukdomen (Farndale & Roberts 2011). Personerna i Fletcher et al.s studie upplever en bristande undervisning i kunskap och utbildning om vilka copingstrategier som kan användas (Fletcher et al. 2008).
Undvikande och anpassande copingstrategier i sociala sammanhang
I studierna framkommer det att personer tillämpar undvikande strategier för att hantera sjukdomen (Fletcher & Schneider 2006; Farndale & Roberts 2011; Kim & Park 2011; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna uttrycker att de medvetet väljer att undvika eller anpassa viss mat eller dryck efter hur GI-symtomen triggas för att kunna delta i sociala aktiviteter (Fletcher & Schneider 2006; Kim & Park 2011; Skrastins & Fletcher 2016). Deltagarna i studien berättar att det är nödvändigt att använda undvikande strategier när skoven är som värst (Fletcher & Schneider 2006). Deltagarna i en annan studie förklarar att undvikande strategier främst används i syfte om att undvika uppkomst av symtom i sociala sammanhang och den skam som kan uppstå i samband med symtomen (Skrastins & Fletcher 2016). Det framkommer i studien att ett samband kan ses mellan allvarlighetsgraden eller intensiteten av IBS och maladaptiv coping (Knowles et al. 2016). Det framkommer att när personer upplever en känsla av skam är det nästan sju gånger så troligt att personer med IBS använder maladaptiv coping i jämförelse med personer utan IBS (Phillips et al. 2013).
I studien framkommer att personerna tillämpar anpassade strategier för att upprätthålla en förhållandevis normal funktionsnivå. Tillämpning av undvikande strategier kan riskera att göra funktionsförmågan nedsatt (Farndale & Roberts 2011). Det framkommer i en annan studie att funktionsförmågan kan bli nedsatt genom att tillämpa maladaptiva beteenden som bidrar till att matsmältningssystemet inte tillfredsställs, det kan leda till andra framtida besvär. En strategi
3 Low-FODMAP är en dietguide framtagen för personer med Irritable Bowel Syndrome (Skrastins & Fletcher
15 som deltagarna nämner är att aktivt undvika offentliga toaletter trots att behovet finns (Skrastins & Fletcher 2016). I en annan studie förklaras det att både anpassade och undvikande strategier upplevs otillräckliga för personer, när IBS fortfarande utgör ett problem. Deltagarna nämner att behovet av att vara nära en privat toalett kan inkräkta på sociala aktiviteter om personen skulle drabbas av ett skov (Farndale & Roberts 2011).
Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet
Rutiner och vanor som copingstrategi
Rutiner är viktigt i hanteringen av IBS (Kim & Park 2011; Farndale & Roberts 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016), för att hantera situationer både kortsiktigt och långsiktigt (Jakobsson et al. 2013). Personerna i studierna nämner att rutiner som strategi innebär att inta hälsosam kost (Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013), utföra fysisk aktivitet (Farndale & Roberts 2011; Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016), använda värmekudde (Fletcher et al. 2008), och massera magen. Även packa med luktspray och nya underkläder i väskan om ett skov skulle uppstå (Farndale & Roberts 2011). Personerna i studierna nämner att daglig planering är en rutin som tillämpas (Fletcher & Schneider 2006; Fletcher et al. 2008; Farndale & Roberts 2011; Skrastins & Fletcher 2016), de menar att ju mer organiserad dagen är desto mer minimeras risken att utföra aktiviteter som kan trigga skov (Skrastins & Fletcher 2016). Sömnbrist är en faktor som kan trigga symtom (Skrastins & Fletcher 2016), därför är vila och sömn en viktig rutin för att minska risken för skov (Farndale & Roberts 2011; Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna i studierna nämner att planera in toalettbesök är en rutin som tillämpas (Kim & Park 2011; Farndale & Roberts 2011; Jakobsson et al. 2013) vissa personer nämner att de går upp extra tidigt för att kunna gå på toaletten innan jobbet (Kim & Park 2011; Farndale & Roberts 2011).
Deltagarna i Farndale och Roberts studie beskriver att rutiner används för att hantera sjukdomen på ett enklare sätt. Deltagarna nämner att när rutinerna ändras uppkommer en känsla av stress, som de upplever genererar flera symtom (Farndale & Roberts 2011). Stress skapar en negativ påverkan på personer (Fletcher et al. 2008), deltagarna i studierna väljer därför att använda rutiner för att undvika onödig stress (Fletcher et al. 2008; Jakobsson et al. 2013) och symtom (Jakobsson et al. 2013).
Kosthantering som copingstrategi
Hälsosam mat är en strategi som personerna i studierna tillämpar (Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna uttrycker att de väljer att förändra och utesluta kost (Fletcher & Schneider 2006; Fletcher et al. 2008; Farndale & Roberts 2011; Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna nämner att genom att identifiera mat som triggar symtom minskar risken för uppkomst av skov (Fletcher & Schneider 2006; Jakobsson et al. 2013), vilket personerna i studierna nämner har resulterat i goda förbättringar av GI-symtomen (Faresjö et al. 2010). Personerna i studien nämner att det är
16 en process att kategorisera kostvanor, genom att föra anteckningar kan de se tillbaka på vilka råvaror som kan ätas utan att få symtom (Fletcher & Schneider 2006).
I studierna framkommer att många personer väljer att utesluta kost, trots det väljer personer att äta mat som kan trigga symtom (Fletcher & Schneider 2006; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna uttrycker i studierna att de hellre äter det de är sugna på och tar konsekvenserna för handlingen efteråt (Fletcher & Schneider 2006; Kim & Park 2011; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016), vilket personerna uppger går bra om det är en engångsföreteelse (Kim & Park 2011). I studien framkommer att personer tillämpar strategier som innebär att äta mat som triggar symtom, exempelvis för att eliminera förstoppning (Skrastins & Fletcher 2016). Personerna uttrycker i studien att de väljer att äta triggande mat när de är stressade (Kim & Park 2011). Andra väljer att inte äta alls när de är stressade för att undvika att skov uppstår. (Fletcher & Schneider 2006).
Fysisk aktivitet som copingstrategi
Personer uttrycker i studierna att de använder fysisk aktivitet som copingstrategi för att hantera sjukdomen (Fletcher et al. 2008; Jakobsson et al. 2013; Skrastins & Fletcher 2016). Deltagarna uppger att de utövar avslappningsövningar som träning och vila, för att hantera både symtom och stress (Fletcher et al. 2008). Personerna i studien utför regelbunden fysisk aktivitet med varierande grad av ansträngning, såsom promenader, löpning och aerobisk träning som en förebyggande strategi. Personerna nämner att de i samband med träning upplever att det är viktigt att vila och återhämta kroppen (Jakobsson et al. 2013).
Psykologiska copingstrategier
Inställning och kontroll som copingstrategi
Personerna i studierna uttrycker att tarmen påverkas av sinnesinställning och känslor (Fletcher et al. 2008; Farndale & Roberts 2011; Sibelli et al. 2017). Personerna i studien uttrycker att negativa känslor som rädsla, ångest och genans påverkar symtomen (Farndale & Roberts 2011) och att oro triggar skoven (Sibelli et al. 2017). Deltagarna i studierna uttrycker att positiv inställning eller känslor är gynnsamma för tarmfunktionen (Sibelli et al. 2017; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna i en annan studie beskriver att positiv inställning som strategin innebär att förändra sättet att se på olika situationer. Med aktiv coping kan personerna ersätta den negativa känslan med alternativa känslor, eller alternativa sätt att se på situationen. Strategin tillämpas för att flytta fokus från negativa känslor till positiva känslor genom aktiviteter eller uppgifter som personen tycker om att göra, samt att försöka förstå situationer som orsakar negativa känslor utifrån ett annat perspektiv (Sibelli et al. (2017). Det är tio gånger så troligt att personer med IBS använder aktiv coping i jämförelse med personer utan IBS (Phillips et al. 2013).
I en studie nämns psykologiska tekniker som en strategi, vilket innebär att personerna med IBS intalar sig att symtomen eller tillståndet kommer gå över (Fletcher et al. 2008). I en annan studie
17 benämns psykologiska tekniker som att bibehålla hopp och humor (Farndale & Roberts (2011). I studien beskriver personerna att de väljer att genomlida symtom istället för att försöka hitta strategier som förbättrar dem (Skrastins & Fletcher 2016).
Kontroll är en signifikant faktor som bidrar till förmågan att hantera IBS. Personerna i Fletcher et al. studie uttrycker att de använder kontroll som strategi för att kunna hantera potentiella faktorer som kan trigga symtom och påverka tillståndet. Brister i kontrollförmågan uppstår när personerna lämnar en trygg plats, exempelvis hemmiljön (Fletcher et al. 2008). I studierna uppger deltagarna att ta kontroll över situationen inte alltid är den bästa lösningen på problemet, då kontrollbehovet kan påverka det dagliga livet i en negativ riktning (Kim och Park 2011; Fletcher et al. 2008). Personerna i studien uttrycker att de enklare kan kontrollera situationen när de vet hur sjukdomen påverkar kroppen, vilket medför en känsla av självförtroende som stärker dem (Kim & Park 2011).
Utforska personliga copingstrategier
Personerna uttrycker i studierna vikten av att hitta copingstrategier som fungerar för dem. De söker efter olika strategier som tillfredsställer det individuella behovet (Kim & Park 2011; Skrastins & Fletcher 2016). Personerna i studien uttrycker att de prövar olika strategier som trovärdiga källor har uppmuntrat till, som de menar inte alltid har uppnått önskad effekt hos dem (Skrastins & Fletcher 2016). Personerna i Kim och Parks studie betonar vikten av att identifiera strategier som passar den enskilda personen. Deltagarna talar om en strategi som benämns Trial and error vilket de beskriver som att utforska olika strategier och fungerar de inte utforskas någonting nytt. De uttrycker att en enskild strategi sällan är tillräcklig för att få kontroll över situationen och väljer oftast att utforska fler strategier att tillämpa. Under tiden som personerna utforskar strategier, bildas en uppfattning om vilka strategier som fungerar tillfälligt och vilka som kan användas under en längre tid (Kim & Park 2011).
18
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att belysa copingstrategier vid IBS. Samtliga kategorier är utformade efter vilken information som finns om copingstrategier vid IBS, samt vilka copingstrategier personerna med IBS använder. Den första kategorin var Copingstrategier i
sociala sammanhang, där strategier som identifierades var söka stöd i omgivningen, söka
information inom vården samt undvika och anpassa strategier i sociala sammanhang. Den andra kategorin var Copingstrategier för att anpassa sig till det dagliga livet, där strategierna som identifierades var rutiner, daglig planering, kostförändringar, fysisk aktivitet, vila och sömn. Den sista kategorin var Psykologiska copingstrategier, där strategierna som identifierades var personlig inställning, kontrollhantering och utforska individuella strategier.
Resultatdiskussion
IBS är en kronisk sjukdom (Alammar et al. 2019) och den vanligaste sjukdomen i GI-kanalen (Popa et al. 2018). Den globala prevalensen för insjuknande i IBS är 10–20 procent (Garner 2012). Då IBS är en obotbar sjukdom är det viktigt att personerna tillämpar copingstrategier för att hantera sjukdomstillståndet (Skrastins & Fletcher 2016). I litteraturstudiens resultat framkommer vilken information som finns, samt vilka copingstrategier som personerna använder för att underlätta hantering av sitt sjukdomstillstånd. De copingstrategier som används av personer med IBS är exempelvis att tillämpa strikta rutiner (Kim & Park 2011), planera vardagen (Fletcher & Schneider 2006), kostförändringar (Jakobsson et al. 2013), vila och sömn (Farndale & Roberts 2011) samt fysisk aktivitet (Skrastins & Fletcher 2016). Författarna tolkar det som interna copingstrategier enligt Rotters teori (1966), eftersom personerna själva tar kontroll över situationen (Rizza et al. 2017). Andra vidtagande copingstrategier är personens inställning och positiva tänkande (Sibelli et al. 2017). Enligt författarna är det adaptiv coping, då personer tillämpar positivt tänkande för att hantera situationer (Thomson et al. 2010), det tolkar författarna även från Bolgers teori om att fokusera på det positiva (Bolger 1990). Flera adaptiva strategier som framkommer i resultatet är att söka ny information och utforska vilka strategier som passar personen bäst (Skrastins & Fletcher 2016). Andra copingstrategier som framkommer är att hitta stöd i den sociala omgivningen (Fletcher et al. 2008), söka information samt söka hjälp inom sjukvården (Kim & Park 2011). Författarna tolkar att det är adaptiv coping enligt Thomsons teori (Thomson et al. 2010) eller söka hjälp enligt Bolgers kategori (Bolger 1990). En annan copingstrategi som framkommer i resultatet är att personer använder en psykologisk strategi som innebär att intalar sig själv om att symtomen kommer gå över (Fletcher et al. 2008). Författarna anser att det enligt Rotters teori (1966) kan ses som extern coping då personer inte förmår att påverka situationen utan styrs av miljömässiga faktorer (Rizza et al. 2017). I resultatet framkommer att personer aktivt väljer att undvika toalettbesök utanför hemmiljö trots att behovet finns (Skrastins & Fletcher 2016), samt att de undviker att inta viss kost för att kunna medverka i sociala aktivitet (Fletcher & Schneider 2006). Författarna tolkar att strategierna är ett maladaptivt beteende, då personerna löser problemet temporärt (Cooper & Marshall 1977). Författarna menar även att det kan ses som känslofokuserade copingstrategier, då personerna fokuserar på att undvika situationer utan att någon förändring av problemet sker (Lazarus & Folkman 1984).
19 I litteraturstudiens resultat framkommer det att personer både har varit nöjda och missnöjda med sjukvården över tillämpningsmetoder för att hantera sjukdomstillståndet (Farndale & Roberts 2011). Personer upplever en brist i kunskap och utbildning om vilka copingstrategier som kan användas, de har istället fått söka upp den informationen själva (Fletcher et al. 2008). Andra vetenskapliga artiklar nämner liknande information som framkom i litteraturstudiens resultat, alltså att personer både varit nöjda och missnöjda med hjälpen de fått (Kennedy et al. 2003; Håkanson et al. 2010). Vidare forskning nämner att det är viktigt att sjukvården tar ansvar om att informera och ge råd om individanpassade interventioner till personer (Anastasi et al. 2013), samt informera om att copingstrategier är viktigt för att förbättra situationen (Skrastins & Fletcher 2016). Det är även viktigt att personen aktivt söker hjälp av sjukvårdspersonal. För att få hjälp med att hitta individualiserade strategier av sjukvården behöver personerna vara aktivt delaktiga och öppna med sitt tillstånd (Schneider & Fletcher 2008). Dixon-Woods och Critchley (2000) förklarar att läkare anser att det är viktigt att tillmötesgå personer med IBS och behandla dem med allvar. Däremot uttrycker läkarna att IBS är en frustrerande sjukdom, då det är ett observerande tillstånd, det finns lite kunskap och effektiv behandling mot sjukdomen. Missnöjda patienter upplever att läkare deras symtom, inte tar sjukdomen på allvar, inte har tid till personerna och misslyckas att se hur symtomen påverkar deras livskvalitet. Författarna anser att det därför viktigt att ha en god relation mellan sjukvårdspersonal och personer med IBS för att kunna hantera sjukdomen på bästa sätt.
Författarna tror att personer med IBS är missnöjda med sjukvården på grund av de begränsade interventionsmöjligheterna, samtidigt som sjukvården uttrycker okunskap om sjukdomen. Det är viktigt att personer med IBS fortsätter att aktivt söka hjälp inom sjukvården för att bidra till utvecklingen av strategier. Genom att diskutera med sjukvårdspersonal om vilka strategier som fungerar, kan personalen i sin tur rekommendera dem till nästa person. På så sätt sprids hjälpsam information om egna upplevelser mellan personer med IBS, vilket författarna tror kommer bidra till att personerna kommer kunna utforska nya strategier på ett enklare sätt.
I litteraturstudiens resultat framkommer det att personer med IBS tillämpar copingstrategier för att kunna delta i sociala sammanhang. För att undvika uppkomst av symtom och den medföljande skammen som symtomen resulterar i (Skrastins & Fletcher 2016). I jämförelse med liknande GI-sjukdomar beskriver Subasinghe et al. (2016) hur personer med IBD upplever sociala situationer. De finns en rädsla för att tappa kontroll över tarmen och dess oförutsägbarhet kan ha stor effekt på personens beteende. Faktorn kan leda till att personer med IBD väljer att undvika sociala aktiviteter. Personerna väljer endast att delta i aktiviteter om toalettmöjligheter finns, eller undvika alla sociala platser där den möjligheten inte finns. Avföring och- inkontinensproblematik är ett hygieniskt, socialt och personligt problem som orsakar emotionell stress, vilket kan leda till social isolering för personerna med IBD. En annan jämförelse kan ses med personer som lider av kolorektalcancer. DeSnoo & Faithfull (2006) beskriver att personerna med kolorektalcancer hellre väljer att stanna hemma än att delta i sociala aktiviteter på grund av tarmrörelsernas effekt. Upplevelsen av tarmens oförutsägbarhet leder till att de antar den värsta utgången och väljer därför att stanna hemma för att undvika möjliga genanta situationer. En annan studie som handlar om personer med fecesinkontinens
20 upplever sociala sammanhang. Personerna upplever en rädsla för att vistas hemifrån på grund av oro om att ett skov ska uppstå (Körsgen et al. 1997). Personerna upplever en stor oro gällande att hitta toaletter på nya ställen de besöker (Peden-McAlpine et al. 2008). De känner sig orena, rädda för att lukta illa och isolerar sig därför från omgivningen (Körsgen et al. 1997). Tiden de spenderar utanför hemmet är noggrant uträknad så att de inte ska behöva riskera att ett skov skall uppstå. Det tillämpas på ställen som är utanför den bekvämlighetszonen där de vanligtvis känner sig trygga. När personerna skall delta i en social aktivitet, överväger de om de skall gå på evenemanget beroende på hur långt de är hemifrån, vilken mat de skulle äta och mängden mat de kan äta (Peden-McAlpine et al. 2008).
Enligt författarnas tolkning så upplever personer som lider av olika GI-sjukdomar liknande sociala begränsningar. Författarna tror att genom avdramatisering och accepterande av sjukdomen för vad den är, skulle generera i ett bättre mående på lång sikt hos personerna. Att tala om för omgivningen vad IBS innebär för den enskilda personen istället för att undangömma sjukdomen med ursäkter, skulle skapa en större förståelse i samhället.
Metoddiskussion
Vid databassökningar gjordes sökningarna i tre databaser, CINAHL, PubMed och PsycINFO. Databaser inkluderades då CINAHL publicerar artiklar med inriktning på omvårdnad, PubMed på medicin och PsycINFO inom psykologi. Efter urval 1 framkom endast externa dubbletter i PsycINFO och därför exkluderades databasen. Vid litteratursökningens början inkluderades artiklar från 1999, efter upprepad granskning valdes artiklar mellan 1999 och 2006 att exkluderas då nyare studier gav liknande resultat. Därför utfördes en ny sökning där artiklar skrivna mellan 2006–2019 inkluderades, för att få senaste och relevant forskning. Författarna bearbetade och analyserade resultatet genom att dela in artiklarnas resultat i kategorier som sedan analyserades enskilt. Sökorden som användes var irritable bowel syndrome, coping och adaptation, psychological. De söktes antingen i MH eller MeSH för att inkludera artiklar med relevant innehåll till studien.
En viktig utgångspunkt för författarna är garantin av etiska ställningstaganden. Därför är samtliga artiklar till litteraturstudiens resultat godkända av en etisk kommitté eller styrelse. Då artiklarna som inkluderades i studien var skrivna på engelska och författarnas modersmål är svenska användes lexikon för att undvika språkliga feltolkningar. I resultatet benämns en copingstrategi som Trial and error, copingstrategier fick behålla sitt ursprungliga namn då författarna ansåg att inga passande översättningar fanns. För att minska ytterligare feltolkningar har författarna läst resultatet enskilt och tillsammans ett flertal gånger. Det resulterade i att data tolkades från två perspektiv, vilket författarna upplevde ökade studiens sanningsenlighet. I bearbetning och analys av data har författarna aktivt valt att utesluta information som berör farmakologisk behandling. Då studie syftar till att belysa omvårdnad och vad personerna själva kan göra åt situationen.
Artiklarna som inkluderades i studien vid urval 3 var totalt tio artiklar, varav sju kvalitativa och tre kvantitativa. Mängden kvalitativa artiklar kan öka förståelsen eftersom personerna fick beskriva med egna ord vilka copingstrategier de använde. Då författarna önskade ett brett och
21 globalt resultat till studien inkluderades artiklar från hela världen i litteratursökningen. Artiklarna som studerades i urval 3 var utförda i olika länder, Kanada (n=3), Storbritannien (n=3), Sverige (n=2), USA (n=1) och Australien (n=1). Av de tio artiklarna som inkluderades i urval 3, handlade fyra artiklar enbart om kvinnors tillämpning av copingstrategier. För att det är fler kvinnor än män som drabbas av sjukdomen (Kim och Park 2011), kan det möjligtvis påverkat resultatet utgång. Däremot nämns det i litteraturstudiens resultat att copingstrategierna som används är individuellt anpassade och varje person måste hitta det som passar den bäst (Kim & Park 2011). Tre artiklar berörde copingstrategier vid både IBS och IBD, ur artiklarna användes endast resultatet från de delar som handlade om IBS, informationen om IBD exkluderades. I resultatet har två av de kvantitativa artiklarna Phillips et al. (2013) och Knowles et al. (2016), endast använts fåtal gånger i studiens resultat. Artiklarna inkluderades då delar av resultatet svarade på litteraturstudiens syfte. Däremot fokuserade stora delar av resultaten på områden som inte var av intressen för studien. Resultatet från de övriga åtta artiklarna som inkluderades i studien, gav brett och omfattade resultat med liknande innehåll. Författarna valde därför att enbart inkludera de tio artiklarna då de ansåg att flera artiklar inte skulle tillföra någon ny information, utan endast återupprepa information som redan utlästs.
Slutsats
Personerna med IBS upplever att copingstrategier är nödvändigt för att kunna hantera sjukdomen. De mest framträdande strategierna bildade kategorierna Strategier för att anpassa
sig till det dagliga livet, Strategier i sociala sammanhang och Psykologiska strategier.
Personerna använder strategier som rutiner, daglig planering, kosthantering, fysisk aktivitet, vila och sömn. Även strategier som att undvika och anpassa till det sociala livet, söka stöd i omgivning och information i vården. Personerna bör ha förståelse för att en positiv inställning och tankar är gynnsamma för hanteringen av IBS. Samt att kontroll som strategi kan öka förmågan att hantera IBS men även skapa brister i hanteringen när personerna lämnar sin trygga miljö. En förutsättning för att kunna tillämpa copingstrategierna är att ha kunskap om vikten av individualiserade copingstrategier, samt att en kombination av flera strategier är nödvändigt för att kunna kontrollera situationen.
Klinisk betydelse
Copingstrategier är en betydelsefull komponent i hanteringen av IBS. Resultatet i litteraturstudien kan förhoppningsvis kunna öka medvetenheten om sjukdomen i omgivningen, samt inom hälso- och sjukvården. För att sjuksköterskan skall kunna utgöra ett gott stöd och vägleda personerna i sjukdomen krävs goda kunskaper om IBS. Att ha kunskap om copingteorier och copingstrategier kan leda till att sjuksköterskan lättare kan identifiera problem och lösningar till problemet. Sjuksköterskans undervisning om copingstrategier skulle kunna vidga synen på vilka alternativa interventioner det finns för att personerna själva ska kunna hantera sin situation. Litteraturstudien kan förhoppningsvis motivera personer till att aktivt delta i utvecklingen av copingstrategier och tillsammans implementera acceptans och förståelse för sjukdomen i samhället. Författarna anser att sjuksköterskeprogrammet bör
22 undervisa mer om copingstrategier vid kroniska sjukdomar och hur de behöver individualiseras. För att alla personer skall få bästa möjliga vård.
Framtida forskning
Framtida forskning om copingstrategier vid IBS är av stor betydelse för att personer skall kunna hantera sjukdomen. Ett brett kunskapsområde inom copingstrategier vid IBS kan i framtiden användas för att utveckla det stöd samt den information och undervisning som ges till personerna. Att bedriva en sådan typ av forskning är även av stor betydelse för sjuksköterskan i syfte om att kunna utföra patientsäker vård på evidensbaserad grund. Ett intressant område för vidare forskning är att undersöka vilka copingstrategier som används hos män och kvinnor, samt om det finns något samband mellan effektiviteten av strategierna och könen. Ett annat intresseområde för framtida forskning är att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskan undervisar om coping i möte med personerna, samt att se om personerna upplever högre kvalitet av vården om sjuksköterskan lyfter fram sin vetenskapliga kunskap i akademiskt språk.
23
Referenslista
Acar, B. A., Gürkan Acar, M. A., Acar, T., Varım, C., Alagöz, A. N., Demiryürek, E. B., Güngen, B. D., Aras, Y. G., Acar, M. A. G., Doğan Güngen, B. & Güzey Aras, Y. (2018). Patients with primary restless legs syndrome have higher prevalence of auto-nomic dysfunction and irritable bowel syndrome, Singapore Medical Journal, 59(10): 539-544. Doi: https://doi.org/10.11622/smedj.2018010
Alammar, N., Wang, L., Saberi, B., Nanavati, J., Holtmann, G., Shinohara, R. T. & Mullin, G. E. (2019). The impact of peppermint oil on the irritable bowel syndrome: a meta-anal-ysis of the pooled clinical data, BMC Complementary & Alternative Medicine, 19(1): 1–10. Doi: 10.1186/s12906-018-2409-0
Anastasi, J. K., Capili, B. & Chang, M. (2013) Managing Irritable Bowel Syndrome, AJN
American Journal of Nursing, 113(7): 42–53. Doi: 10.1097/01.NAJ.0000431921.70418.ff.
Ben-Ezra, M., Hamama-Raz, Y., Palgi, S. & Palgi, Y. (2015). Cognitive appraisal and
psychological distress among patients with irritable bowel syndrome. The Israel
Jour-nal of Psychiatry and Related Sciences, 52(1): 54-9.
Bolger, N. (1990). Coping as a Personality Process: A Prospective Study. Journal of
Personality and Social Psychology. 59(3): 525-537. Doi:10.1037/0022-3514.59.3.525
Brun-Strang, C., Dapoigny, M., Lafuma, A., Wainsten, J. P. & Fagnani, F. (2007). Irritable bowel syndrome in France: quality of life, medical management and costs: the Encoli study. European Journal of Gastroenerology & Hepatology. 19(12): 1097-1103. Doi: 10.1097/MEG.0b013e3282f1621b
Canavan, C., West, J. & Card, T. (2014). The epidemiology of irritable bowel syndrome. Clin
Epidemiol. (6): 71-80. Doi: 10.2147/CLEP.S40245
Chang, L., Lembo, A. & Sultan, S. (2014). American Gastroenterological Association
Institute Technical Review on the pharmacological management of irritable bowel syn-drome. Gastroenterology, 147: 1149-1172. Doi: https://doi.org/10.1053/j.gas-tro.2014.09.002
Choghakhori, R., Abbasnezhad, A., Amani, R. & Alipour, M. (2017). Sex-Related
Differences in Clinical Symptoms, Quality of Life, and Biochemical Factors in Irritable Bowel Syndrome. Digestive Diseases and Sciences. 62(6): 1550-1560. Doi: https://doi.org/10.1007/s10620-017-4554-6
De-Roest, R. H., Dobbs, B. R., Chapman, B. A., Batman, B., O’Brien, L. A., Leeper, J. A., Hebblethwaite, C. R. & Gearry, R. B. (2013). The low FODMAP diet improves gastro-intestinal symptoms in patients with irritable bowel syndrome: a prospective study,
In-ternational Journal of Clinical Practice, 67(9): 895–903. Doi: 10.1111/ijcp.12128.
DeSnoo, L. & Faithfull, S. (2006). A Qualitative study of anterior resection syndrome: the experiences of cancer survivors who undergone resection surgery. European Journal of
Cancer Care. 15(3): 244-251.
24 Dixon-Woods, M. & Critchley, S. (2000). Medical and lay views of irritable bowel syndrome,
Family Practice, Volume 17(2): 108–113. Doi:
https://doi.org/10.1093/fam-pra/17.2.108
*Faresjö, A., Johansson, S., Faresjö, T., Roos, S., Hallert, C., Faresjö, A., Johansson, S., Faresjö, T., Roos, S. & Hallert, C. (2010). Sex differences in dietary coping with gas-trointestinal symptoms. European Journal of Gastroenterology & Hepatology, 22(3): 327–333. Doi: 10.1097/MEG.0b013e32832b9c53.
*Farndale, R. & Roberts, L. (2011). Long-term impact of irritable bowel syndrome: a
qualitative study. Primary Health Care Research & Development. 12(1): 52-67. Doi: 10.1017/S1463423610000095.
*Fletcher, P. C. & Schneider, M. A. (2006). Is there any food I can eat? Living with
inflammatory bowel disease and/or irritable bowel syndrome, Clinical Nurse Specialist:
The Journal for Advanced Nursing Practice, 20(5): 241–247.
*Fletcher, P. C., Schneider, M. A., Van Ravenswaay, V. & Leon, Z. (2008). I am doing the best that I can! Living with inflammatory bowel disease and/or irritable bowel syndrome (part II), Clinical Nurse Specialist: The Journal for Advanced Nursing Practice, 22(6): 278–285.
Folkman, S. (2010). Stress, coping and hope. Psychooncology 19(9): 901-908. https://doi-org.bibproxy.kau.se/10.1002/pon.1836
Ford, A. C., Talley, N. J., Spiegel, B. M. R., Foxx-Orenstein, A. E., Schiller, L., Quigley, E. M. M. & Moayyedi, P. (2008). Effect of fibre, antispasmodics, and peppermint oil in the treatment of irritable bowel syndrome: systematic review and meta-analysis. BMI. 337: a2313. Doi: https://doi.org/10.1136/bmj.a2313
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier. Värdering, analys och presentation. 4. uppl. Stockholm: Natur och kultur.
Furness, J. B. & Stebbing, M. J. (2017). The first brain: Species comparisons and
evolutionary implications for the enteric and central nervous systems.
Neurogastroen-terol Motil. 30: e13234. Doi: https://doi.org/10.1111/nmo.13234
Garner, S. (2012). Getting to the bottom of Irritable Bowel Syndrome. Practice Nurse, 42(4): 30-33.
Ghojavand, S., Majd, M. A. & Rezadoost, S. A. (2018). Predicting Intensity of Symptoms in Patients with Irritable Bowel Syndrome Based on Their Mental Health, Quality of Life, and the Use of Leisure Time, Iranian Journal of Gastroenterology & Hepatology
(GOVARESH), 23(1): 26–33.
Han, C.J., Jarrett, M.E., Cain, K.C., Jun, S. & Heitkemper, M.M. (2019). Association of Fatigue With TPH2 Genetic Polymorphisms in Women With Irritable Bowel Syndrome,
Biological Research for Nursing, 21(1): 72–79. Doi: 10.1177/1099800418806055.
25 Hazlett-Stevens, H., Craske, M. G., Mayer, E. A., Chang, L. & Naliboff, B. D. (2003).
Prevalence of irritable bowel syndrome among university students: The roles of worry, neuroticism, anxiety sensitivity and visceral anxiety. Journal of Psychosomatic
Re-search. 55(6): 501-505. Doi: https://doi.org/10.1016/S0022-3999(03)00019-9
Holmes, K. M. & Salter, R. H. (1982). Irritable bowel syndrome-a sage diagnosis?. British
medical journal volume. (285):1533-1534. Doi: https://doi.org/10.1136/bmj.285.6354.1533
Håkanson, C., Sahlberg-Blom, E. & Ternestedt, B. M. (2010). Being in the Patient Position: Experiences of Health Care Among People With Irritable Bowel Syndrome. Research
Article. 20(8): 1116-1127. Doi: https://doi.org/10.1177/1049732310369914
*Jakobsson Ung, E., Ringstrom, G., Sjövall, H. & Simrén, M. (2013). How patients with long-term experience of living with irritable bowel syndrome manage illness in daily life: a qualitative study. European Journal of Gastroenterology & Hepatology. 25(12): 1478-1483. Doi: 10.1097/MEG.0b013e328365abd3
Kabra, N. & Nadkarni, A. (2012). Preeevalöence of depression and anxiety in irritable bowel syndrome: A clinic based study from India. Indian Journal of Psychiatry. 55(1): 77-80. Doi: 10.4103/0019-5545.105520
Kane, J. S., Irvine, A. J., Derwa, Y., Rotimi, O. & Ford, A. C. (2018). High prevalence of irritable bowel syndrome-type symptoms in microscopic colitis: implications for treat-ment. Therapeutic Advances in Gastroenterology. 11: 1-12. Doi: 10.1177/1756284818783600
Kennedy, A., Robinson, A. & Rogers, A. (2003). Incorporating patients´ views and
experiences of life with IBS in the development of an evidence based self-help guide-book. Patient Education and Consulting. 50(3): 303-310. Doi:10.1016/S0738-3991(03)00054-5
*Kim, M. & Park, H. (2011). The process of symptom control in Korean women with
irritable bowel syndrome, Gastroenterology Nursing, 34(6): 424–432. Doi: 10.1097/sga.0b013e318237cfdd.
*Knowles, S. R., Austin, D. W., Sivanesan, S., Tye-Din, J., Leung, C., Wilson, J., Castle, D., Kamm, M. A., Macrae, F. & Hebbard, G. (2016). Relations between symptom severity, illness perceptions, visceral sensitivity, coping strategiesand well-being in irritable bowel syndrome guided by the common sense model of illness. Psychology, Health &
Medicine. 22(5): 524-534. Doi: 10.1080/13548506.2016.1168932
Kovács, Z. & Kovács, F. (2007). Depressive and Anxiety Symptoms, Dysfunctional
Attitudes and Social Aspects in Irritable Bowel and Syndrome and Inflammatory Bowel Disease. The International Journal of Psychiatry in Medicine. 37(3): 245-255. Doi: 10.2190/PM.37.3.a
Körsgen, S., Deen, K. I. & Keighley, M. R. (1997). Long-term results of total pelvic floor repair for postobstetric fecal incontinence. Dis Colon Rectum. 40(7): 835-839. Doi: https://doi.org/10.1007/BF02055443
26 Lazarus, R. S. (1999). Hope: An Emotion and a Vital Coping Resource Against Despair.
Social Research, 66(2): 653-678.
Lazarus, R. S. & Folkman, S. (1984). Stress appraisal, and coping [Elektronisk]. New York:
Springer.
Longstreth, G. F., Thompson, W. G., Chey, W. D., Houghton, L- A., Mearin, F. & Spiller, R. C. (2006). Functional Bowel Disorders. Gastoenterology. 130: 1480-1491 Doi: https://doi.org/10.1053/j.gastro.2005.11.061
Maharshak, N., Ringel, Y., Katibian, D., Lundqvist, A., Sartor, R. B., Carroll, I. M. &
Ringel-Kulka, T. (2018). Fecal and Mucosa-Associated Intestinal Microbiota in Patients with Diarrhea-Predominant Irritable Bowel Syndrome, Digestive Diseases & Sciences, 63(7), 1890–1899. Doi: 10.1007/s10620-018-5086-4
Mosaffa-Jahromi, M., Lankarani, K. B., Pasalar, M., Afsharypuor, S. & Tamaddon, A. M. (2016). Efficacy and safety of enteric coated capsules of anise oil to treat irritable bowel syndrome, Journal of Ethnopharmacology, 194: 937–946. Doi: 10.1016/j.jep.2016.10.083.
Ng, S. M. & Chow, K. W. (2012). Symptoms Catastrophizing Versus Social Hypervigilance in Irritable Bowel Syndrome Patients, Social Work in Health Care, 51(8): 743–756. Doi: 10.1080/00981389.2012.701001.
Olsen-Faresjö, Å. (2006) Irritable Bowel Syndrome diagnosis in primary care: occurence, treatment and impact on everyday life. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Socialmedicin och folkhälsovetenskap. Linköpings universitet, Hälsouniver-sitetet.
Palsson, O. S., Douglas, A. & Drossman, M.D. (2005). Psychiatric and Psychological
Dysfunction in Irritable Bowel Syndrome and the Role of Psychological Treatments.
Gastroenterology Clinics of North America. 34(2005): 281-303. Doi: 10.1016/j.gtc.2005.02.004
Peden-McAlpine, C., Bliss, D. & Hill, J. (2008). The Experience of Community-Living Women Managing Fecal Incontinence. Western Journal of Nursing Research. 30(7): 817-835 Doi: 10.1177/0193945907312974
*Phillips, K., Wright, B. J. & Kent, S. (2013). Psychosocial predictors of irritable bowel syndrome diagnosis and symptom severity. Journal of Psychosomatic Research. 75(5): 467-74. doi: 10.1016/j.jpsychores.2013.08.002.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2017). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 10. Uppl. Philadephia: Wolters Kluwer Health / Lippincott Williams & Wilkins.
Popa, S., Leucuta, D. & Dumitrascu, D. (2018). Pressure management as an occupational stress risk factor in irritable bowel syndrome: A cross-sectional study. Medicine
(Balti-more). 97(49): e13562 Doi: 10.1097/MD.0000000000013562.
