Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Anders Borglund OP SA 14–17
Handledare Antal ord: 11 827
Linda Johansson Beteckning Kurskod
1OP303
LEDNING OCH MANÖVER, BARA BEGREPP ELLER HAR DE BETYDELSE? ABSTRACT:
Command and control (C2) and maneuver are basics in the use of tactics and theories about warfare. This study aims to understand them better by conducting a case-study on the battle of Leyte and find if the use of them can explain the outcome of the battle. Wayne P Hughes theory about command and control and maneuver will be used. These variables were found in Hughes theory about C2: distribution of effect, conducting (of C2), aids, planning and time and timing. Regarding maneuver these variables were found: Position, time and speed.
The result of the study is that the use of distribution of effect, conducting and planning as C2 and position in maneuver gave a positive outcome for the Americans. The misuse of time and timing in C2 by the Japanese and a misuse of time in maneuver gave a negative outcome.
Nyckelord:
Ledning, command and control, manöver, Hughes, Leyte, Borka, Halsey, Kurita, marina operat-ioner.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1. PROBLEMFORMULERING ... 3
1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 4
1.3. AVGRÄNSNING ... 4 1.4. DISPOSITION ... 5 1.5. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 5 1.5.1. FORSKNING OM LEDNING ... 6 1.5.2. FORSKNING OM MANÖVER ... 7 2. TEORI ... 9 2.1. HUGHES TEORI ... 9
2.2. LEDNING ENLIGT HUGHES ... 10
2.3. MANÖVER ENLIGT HUGHES ... 13
3. METOD ... 15
3.1. KVALITATIV TEXTANALYS ... 15
3.2. TEORIKONSUMERANDE FALLSTUDIE ... 16
3.3. RELIABILITET OCH VALIDITET ... 17
3.4. MATERIAL OCH EMPIRI ... 18
3.4.1. KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK ... 18
3.4.2. EMPIRI -SLAGET VID LEYTE 1944 ... 19
3.5. OPERATIONALISERING AV TEORIN ... 22
3.5.1. KATEGORISERING AV VARIABLER AVSEENDE LEDNING OCH INDIKATORER FÖR DESSA ... 23
3.5.2. KATEGORISERING AV VARIABLER AVSEENDE MANÖVER OCH INDIKATORER FÖR DESSA ... 24
3.6. TABELL ÖVER VARIABLER OCH INDIKATORER... 26
4. ANALYS ... 27
4.1. REDOVISNING AV HÄNDELSER DÄR VARIABLER HAR PÅTRÄFFATS. ... 27
4.2. LEDNING... 27 4.2.1. FÖRDELNING AV STRIDSEFFEKT ... 27 4.2.2. UTFÖRANDE ... 28 4.2.3. HJÄLPMEDEL ... 29 4.2.4. PLANERING ... 30 4.2.1. TID OCH TIMING ... 30 4.3. MANÖVER ... 31 4.3.1. POSITION ... 31 4.3.2. TID ... 32 4.3.3. HASTIGHET ... 32
4.4. REDOVISNING AV UTFALLET AV HÄNDELSERNA ... 33
4.4.1. REDOVISNING HÄNDELSER DÄR UTFALLET INTE HAR PÅVERKATS... 34
4.5. SAMMANSTÄLLNING AV ANALYSEN ... 36
5. AVSLUTNING ... 37
5.1. SAMMANFATTNING OCH RESULTAT ... 37
5.1. SLUTSATSER ... 38
5.2. FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 38
5.3. UNDERSÖKNINGENS BIDRAG TILL YRKESUTÖVNINGEN ... 39
1. Inledning
1.1. Problemformulering
Inom krigsvetenskaplig teori, militära reglementen och doktriner används ett antal olika be-grepp och uttryck som får anses ha blivit vedertagna. Vissa av dessa har fått en egen tillhörig-het som exempelvis eld, rörelse och skydd vilka benämns stridens grunder, eller exempelvis säkerhet, överraskning och enkelhet som ingår i krigföringens grundprinciper1.
Det finns ett antal ytterligare begrepp som inte har ordnats i någon tydlig kategori men de an-vänds likväl flitigt. Två av dessa är ledning och manöver.
Ledning är ett begrepp som förekommer i så gott som all militär verksamhet. Widen och Ång-ström definierar ledning som ”de funktioner som sammantaget styr militär verksamhet”2. Försvarsmakten anser: ”Kärnan i ledning är att kunna lägligt inrikta och proaktivt samordna egen verksamhet inom den egna organisationen och utåt mot andra aktörer för att uppnå de resultat som krävs med tillgängliga medel.”3
Ett annat grundfundament i militära operationer är manöver. Begreppet är liksom ledning brett och varierar beroende på i vilken nivå det används. Liddel Harts indirekta metod där bland annat snabba rörelser skall användas för att anfalla där fienden är som svagast, är ett ex-empel på användandet av manöver. 4
Användandet av ledning och manöver skiljer sig åt för de olika stridskrafterna (armé-, marin- och flygstridskrafter5). Ledning och manöver av marinstridskrafter skiljer sig gentemot övriga
arenor genom att sjöarenan bland annat kännetecknas av stora ytor.6
För att öka förståelsen om användandet av ledning och manöver för marinstridskrafter specifikt bör marina teorier användas, eftersom områdesspecifika texter kan ge viktiga bidrag till sina
1 Jerker Widén och Jan Ångström, Militärteorins grunder (Stockholm: Försvarsmakten 2004), s 134f. 2 Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 100.
3 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin MSD 16 (Försvarsmakten 2016), s 67. 4Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 93.
5 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin, s 27 6 Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 215
delområden.7 Vidare så kan en nutida teoretiker anses ha tagit med den utveckling som skett
inom exempelvis både teknik och taktik eftersom ”… variabler tillkommit i takt med att kriget har förändrats”8. Empirin till att genomföra undersökningar över krigföring är problematiskt då ”forskningsobjektet inte tillåter experiment”9. Undersökningar med empiri i form av fallstudier
av texter om historiska slag är vanliga men till del problematiska att använda, resultatet kan vara svårt att generalisera då valet av fall och material får stor påverkan.10 Det är dock en re-surseffektiv empiri eftersom beskrivningen över vad som hände redan är gjord.
Den ökade kunskapen om användandet av ledning och manöver kommer att kunna bidra till att öka förståelsen hur de skall användas vid planerandet och genomförandet av marina operat-ioner.
1.2. Syfte och frågeställning
Denna undersökning syftar till att öka kunskapen om användandet av ledning och manöver i marina operationer. Undersökningen kommer att genomföras med Wayne P Hughes teori om ledning och manöver, med vars hjälp slaget vid Leyte 1944, mellan den amerikanske och ja-panska flottan, skall undersökas genom en teorikonsumerande fallstudie. Studien skall söka påvisa hur användandet av ledning och manöver har påverkat utfallet vid större stridssituat-ioner i slaget. Med påverkan på utfallet menas både positivt och negativt utfall oavsett sida. Undersökningen skall besvara följande huvudfråga:
Hur har användandet av ledning och manöver påverkat utfallet av slaget vid Leyte?
1.3. Avgränsning
Eftersom syftet med undersökningen är att öka förståelsen av användandet av begreppen i ma-rina operationer avgränsas det till att undersöka ledning och manöver enbart ur ett marint per-spektiv och till att enbart omfatta den taktiska och operativa nivån. Undersökningen avgränsas ytterligare till användandet av två teorier ledning och manöver beskrivna av en teoretiker: Hughes. Teorierna är förädlade av Hughes som använt ett stort antal äldre teoretiker till grund
7Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 2. 8Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 281. 9Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 283. 10Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s 285f.
för sina teorier, genom avgränsningen besparas undersökningen på att ytterligare behöva för-ädla begreppen. Begreppen är tämligen omfattade och ytterligare teori skulle göra undersök-ningen för stor för de begränsningar i tid och antal ord som givits. Genom att använda två teo-rier om olika begrepp så belyses fallet från mer än ett håll, på så sätt kan samma situation stu-deras från olika perspektiv. Ännu en avgränsning är att studien genomförs på ett fall, slaget vid Leyte oktober 1944. Slaget vid Leyte skall dock ses som en hel operation och består av flera stridigheter över tiden och därför lämpligt avseende undersökningens syfte.
1.4. Disposition
Denna uppsats består av fem kapitel:
Kapitel 1 Inledning, skall beskriva vad, hur och varför undersökningen genomförs samt ge den dess ramar. Detta görs i underrubrikerna: problemformulering, syfte och frågeställning, avgränsning, disposition och forskningsläge.
Kapitel 2 Teori, skall beskriva de teorier om ledning och manöver som skall användas i den fortsatta undersökningen.
Kapitel 3 Metod, beskriver de metoder som valts till undersökningen och hur de skall använ-das samt operationaliseringen av teorin.
Kapitel 4 Analys, innehåller fallstudien och undersökningen avseende hur användandet av ledning och manöver har påverkat utfallet vid Leyte, d.v.s. undersökningens huvudfråga skall besvaras.
Kapitel 5 Avslutning, här redovisas en sammanfattning av undersökningen, de resultat och slutsatser som har kunnat dras genom undersökningen. Vidare beskrivs nyttan för profess-ionen och förslag på fortsatt forskning inom ämnet.
1.5. Forskningsöversikt
Undersökningen skall öka kunskapen om begreppen ledning och manöver genom att påverkan på utfallet i ett slag analyseras. Nedan följer ett antal exempel på forskning inom ledning och manöver som tillsammans visar på svagheter och luckor inom befintlig forskning om begrep-pen.
1.5.1. Forskning om ledning
Forskning inom ledning är antingen väldigt specifik och smal eller så är den bred och gene-rell. I den smala specifika forskningen utgör den ofta en beskrivning tagen ur historien eller en beskrivning ur ett, ofta tekniskt, perspektiv. Den mer generella forskningen är ofta på högre strategisk nivå eller så beskriver den ledning i alla nivåer men ur en annan försvars-grens perspektiv.
Nicholas A Lambert har beskrivit förändringen som sker när Royal Navy inrättar sitt så kal-lade War Room, en ledningscentral med lägesbild som visade egna och fientliga styrkor.11 Fi-endens lägen baserades framförallt på underrättelser. Denna artikel beskriver ett antal fördelar som detta införande gav. Den beskriver framförallt hur Royal Navy såg på nyttan av införan-det av War Room. Samma amiralitet som beställt centralen är införan-det vars medlemmar som även beskriver dess nytta. Lambert beskriver en ledningsmetod vid en specifik tidsperiod, ett ex-empel på smal forskning om ledning, i detta fall både tekniskt samt historiskt beskrivande. Det saknas däremot jämförelser med vad som hänt om ledningscentralen inte hade anskaffats. Inte heller framgår något negativt vid införandet och vilken förändring i ledningsmetodik (hur) som måste blivit en följd av införandet. Lambert presenterar och beskriver införandet, men han ger inga svar på vad i lägesbilden som gav mest nytta. Artikeln är för beskrivande och den saknar slutsatser, hur själva ledningen förbättrats med införandet av War Room. W. L. Perry och J. Moffat har genomfört en studie på kommendörer och amiraler med per-spektivet hur mycket information de behöver för att fatta samma beslut12. Tesen de bygger sin
undersökning på är att ju mer erfarenhet en beslutsfattare har, desto mindre information behö-ver denne för att fatta ett beslut. Resultatet av deras undersökning är att de inte lyckas påvisa tesen tillräckligt tydligt. Perrys och Moffats tes är för linjär och för endimensionell, då de bara jämför mängden information med mängden erfarenhet. Bedömt har erfarna chefer en minsta nivå av information de anser sig behöva innan de fattar ett beslut, och att tillgänglig tid innan ett beslut måste fattas är avgörande för mängden information som kommer att användas.
11 Nicholas A Lambert, ”Strategic Command and Control for Maneuver Warfare: Creation of the Royal Navy's
"War Room" System, 1905–1915*”, The Journal of Military History; Lexington 69.2 (Apr 2005), s 361–410.
12 W. L. Perry and J. Moffat, ”Measuring Consensus in Decision Making: An Application to Maritime Command
Trent R. Carpenter, överste i USA:s flygvapen beskriver balansen mellan centraliserad led-ning och decentraliserad ledled-ning. Han beskriver ledled-ningsfilosofier såsom uppdragstaktik men också mer centraliserad ledning. Artikeln ger en bra inblick i variationerna över de olika nivå-erna och när olika ledningsfilosofier kan användas. Däremot beskriver han enbart ur det ame-rikanska flygvapnets perspektiv, men då hans artikel är den enda jag hittat som beskriver led-ning i olika ledled-ningsnivåer är den intressant även för övriga försvarsgrenar. Hans fokus ligger på uppdragstaktik som utgör en av flera olika ledningsfilosofier. Uppdragstaktik utgör även bas för Försvarsmaktens ledningsfilosofi.13 Carpenter är för smal, då han enbart fokuserar på flygvapnet, för att hans åsikter skall kunna användas som generella förslag. Man behöver komplettera Carpenter med undersökningar för övriga vapenslag. Därefter skulle man kunna jämföra dessa med hans åsikter.
I artikeln Command and control14 av Lee, beskrivs och diskuteras ledning inom framförallt internationella insatser, både genomförda av FN och av NATO. Den beskriver även hur mel-lanstatliga relationer kan påverka utformningen av ledningen. Artikeln ger förslag på vad som bör ligga till grund vid utformning av ledning vid internationella insatser. Artikeln ger råd som mer är diplomatiska och strategiska än operativt praktiska vid genomförandet av en ma-rin operation.
1.5.2. Forskning om manöver
Forskning om manöver är oftast inriktad mot manöverkrigföring och till stor del fokuserad på landarenan. Den här undersökningen skall studera begreppet på ett mer övergripande plan, in-nan det har förädlats till manöverkrigföring.
Joel Hayward undersöker och beskriver hur Lord Nelson använde sig av manöver15. Hayward beskriver även att forskningen kring manöver för sjöstridskrafter är väldigt begränsad och att befintlig forskning om manöver är fokuserad på manöverkrigföring på land. Hayward beskri-ver hur Nelson använde sig av manöbeskri-ver med de fartyg som fanns då men han utvecklar det inte till modernare motordrivna fartyg. Inte heller ger han några generaliseringar hur man kan
13 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin, s 8.
14 Lee, ”Command and control”, The Adelphi Papers (1995), 35:294, s 15–30.
15 Joel Hayward, “Horatio Lord Nelson’s Warfighting Style and the maneuver Warfare paradigm”, Defence
skall tänka vid användandet om begreppet utan han beskriver det enbart utifrån Nelsons an-vändning.
Wayne P Hughes har beskrivit användandet av manöver för sjöstridskrafter16. Hughes proble-matiserar över användandet av manöverkrigföring för sjöstridskrafter och ger en historisk till-bakablick hur användandet har förändrats. Han beskriver även hur manöver beskrivits av andra teoretiker som exempelvis Corbett och Castex. När det gäller hur manöver skall använ-das, beskriver Hughes endast den operativa nivån i denna artikel. Hughes beskriver manöver utifrån manöverkrigföring, medan den här undersökningen skall studera begreppet manöver innan det har bearbetats till en krigföringsmetod.
Beddoes har beskrivit den logistiska utmaning som uppstår genom att manöver utnyttjas för att från havet genomföra operationer.17 Utgångspunkten i artikeln är den amerikanska ma-rinkårens doktrin som benämns Operational maneuver from the sea. Tyvärr beskrivs endast att manöver inte används hur det används.
Forskningsläget kring begreppen ledning och manöver är begränsat särskilt utifrån ett marint perspektiv. Rörande ledning så är befintlig forskning väldigt smal och specifik eller bred och generell. Forskning om manöver är oftast inriktad mot manöverkrigföring, eller så är det hi-storiska studier som beskriver hur manöver används just i det fall som studien beskriver. Inom bägge begreppen så är mycket forskning historisk och beskrivande vilket inte riktigt hjälper till att beskriva hur användandet av manöver och ledning kan bidra vid marina operationer. Den forskningsluckan skall denna undersökning bidra till att fylla.
16 Wayne P Hughes ”Naval maneuver warfare”, Naval War College Review, summer 1997, s 25-49. 17 Beddoes, Mark W” Logistical implications of operational maneuver from the sea”, Naval War College
2. Teori
Inledningsvis kommer valet av Hughes teorier om ledning och manöver att motiveras och hans teorier övergripande beskrivas. Därefter kommer teorierna om ledning och manöver detaljerat beskrivas.
2.1. Hughes teori
Begreppen ledning och manöver beskrivs och förekommer i de flesta militärteorier på ett eller annat sätt. Till denna undersökning har, Wayne P Hughes teorier om dessa begrepp i den andra utgåvan av hans verk Fleet tactics and coastal combat, valts.
Valet av teoretiker är gjort utifrån en vilja att ha teori som har följt med den teknikutveckling som har skett inom sjökrigföring. Hughes beskriver och diskuterar hur och varför föränd-ringar av sjökriget har skett utifrån tidigare teorier i kombination med den teknikutveckling som har skett.
Hughes beskriver hur och varför marin taktik har förändrats, och ger även förslag hur man bör agera för att lyckas med en marin operation.
Hughes är uppenbart naturvetenskapligt intresserad, vissa av hans teorier är rena matematiska formler. Detta gör att hans teoribeskrivningar ofta använder sig av matematiska uttryck som exempelvis funktion, variabler och konstanter. Självklart är inte dessa begrepp enbart natur-vetenskapliga, men Hughes använder dem med den matematiska innebörden även i textskrivningar, vilket gör att vissa delar av teorin inte omedelbart förstås, om man inte är be-kväm med matematiska och naturvetenskapliga termer. Innebörden av hans beskrivning klar-nar ofta först efter att han har gett exempel.
Rörande ledning och manöver beskriver han dessa begrepp ingå i det han benämner ”The Great Constants” 18- de stora konstanterna (förf. översättning). Övriga begrepp inom de stora
konstanterna är: eldkraft, motstånd och spaning. För Hughes så är de stora konstanterna nå-got som alltid återfinns i sjökrigföringen. Det är beståndsdelar som måste ingå, däremot varie-rar värdet på konstanterna och deras inbördes förhållanden från fall till fall.
Hughes bygger och förädlar teorierna bland de stora konstanterna genom att använda sig av flera tidigare teoretiker i kombination med att ta hänsyn till teknikutvecklingen. Han ger även
en analys över trender och åt vilket håll utvecklingen troligen är på väg. Hur Hughes diskute-rar sig fram till sina teorier kommer inte att återges. Hughes har redan gjort forskningen och förädlingen, varför det inte behöver göras ytterligare en gång i denna undersökning.
En nackdel är att Hughes inte ger några förklaringar på den inbördes relationen mellan kons-tanterna. De existerar och förklaras individuellt, men deras sammanhang gentemot varandra lämnas till läsaren att fundera över. Kopplingen till verkligt utfall är inte heller tydligt i hans beskrivningar, vilket ytterligare motiverar genomförandet av denna undersökning.
Hughes beskrivning av manöver är betydligt mer kortfattad än den om ledning. Detta påver-kar ej undersökningen, då ingen jämförelse mellan begreppen skall göras.
2.2. Ledning enligt Hughes
Hughes anser att ledning skall utgå från vad som skall göras/uppnås. Ledning, handlar enligt Hughes, om fördelningen av stridseffekt. 19
Fördelning av effekt utgår från tid och rum, men behöver även vara funktionell (utgår från spaning/underrättelser) och organisatorisk (fördelning av resurser). Taktik är besläktat med ”Desired state”- det önskade läget (förf. översättning) man vill uppnå. Genom användandet av taktik når man detta önskade läge. I stridens inledning handlar ledning om tilldelning av upp-gifter och positionering av egna styrkor, samt att genom system för ledningskrigföring för-svåra för motståndaren att lyckas med sina aktiviteter. Genom detta formas slagfältet efter den egna stridsplanen. Senare i striden handlar ledning framförallt om att först leverera eldkraft mot motståndaren.
Ledningsplanering måste hantera taktik generellt, då utvecklingen är oförutsägbar, om det inte finns en tydlig doktrin och den marina operationen är förutsägbar.20
Hughes menar att generellt förstärker man svagheter vid försvar, och vid anfall förstärker man där framgång nås. Vid försvar, när motståndaren har initiativet, innebär det att formering och ledningsdoktrin måste tillåta och möjliggöra för ett snabbt och individuellt agerande för en-skild enhet som blir hotad. För att möjliggöra detta måste detaljerna ha klarats ut innan, och
19 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 214. 20 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 215.
när attacken väl kommer behöver chefens beslut endast omfatta att täcka de luckor som upp-stått genom motståndarens agerande och att stödja fartyg som skadats21. Arleigh Burke22 lär
ha sagt att det inte finns någon tid att ge order i strid, alla måste veta vad man skall göra innan det börjar.
En chef och dennes stab behandlar information som utgör underlag för beslut. Beslutsstöd kan fås från ledningssystem genom exempelvis presentation av lägesbild och genom geografiskt stöd. Även artificiell intelligens används som beslutsstöd. Hughes anser dock att det inte finns några system som fattar bättre beslut än den mänskliga hjärnan, men det finns system som gör delar av processen bättre och snabbare. Vissa vapensystem prioriterar bland mål, väljer vapen och avfyrar, utan att en människa behöver påverka förslagen.23
Ett mått på hur effektiv ledning kan anses vara, är tiden innan en plan måste förändras. Ett an-nat mått är hur mycket kommunikation som krävs för att genomföra förändringen.24Således är effektiv ledning en plan som kräver lite förändringar, och när det väl behövs förändringar skall det krävas lite information för att genomföra dem.
Tid och timing, är enligt Hughes, avgörande element. Tid är varaktighet och timing är tid-punkten när chefen tar ett djupt andetag och ger ut sina taktiska direktiv. Tid är en enhet att spara, timing är att välja rätt tidpunkt. Tid kan sparas då kommunikationssystem används för att förmedla och sprida order snabbare. En annan tidsbesparare är väl fungerande lagarbete som erhålls genom övning och doktrin. Tidstjuvar är bland annat fysisk och psykisk utmatt-ning samt försämrad moral. Hughes tror att fler dåliga beslut har tagits av utmattade chefer som förlorat gnistan än historieböckerna anger. Timing är kärnan i lyckosam strid. En taktiker kämpar ständigt med dilemmat om han har tillräcklig information för att påbörja anfallet, väl medveten om att motståndaren samlar information i samma syfte. Även om taktikern har all information betyder det inte med automatik framgång när styrkorna är jämbördiga. Timing är inte bara en produkt av information, utan även erfarenhet och magkänsla påverkar beslutet om när avgörandet skall ske. Arleigh Burke skall även ha sagt att skillnaden mellan en bra ledare
21 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 216.
22 Chief of Naval Operations för US NAVY (motsvarande marinchef) 1955-1961. 23 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 217.
och en dålig är ungefär tio sekunder25. En chef bör alltid ha tid och timing i åtanke. En annan
skillnad på bra och dåliga ledare är enligt Hughes: vad de ser när de tittar, vad de hör när de lyssnar och vad de säger när de talar.26
Första målet med ledning är att upprätthålla ordning, att behålla kontrollen. Om det så bara är i inledningen detta kan göras, är det åtminstone en utgångspunkt varifrån planeringen kan utgå och påbörjas. Hughes anser att komplex taktik är ett fredsproblem, den taktiska teo-retikern underskattar svårigheten att verkställa och utföra en komplex operation i stridens hetta27. Hughes menar att en tydlig förenkling i taktik framkommer vid övergången från fred till krig. Hughes tycker även att militärhistorier är för snabba på att peka på möjligheter som aldrig hade kunnat utnyttjas. Skicklighet, påhittighet och komplexa manövrar fungerar bäst på enskilda enheter som ubåtar eller mindre enheter som är välövade. Hughes tycker därför att komplexitet bara skall användas efter noga övervägande eller efter mycket övning.28I stället skall enkelhet eftersträvas.
Hughes beskriver problem med hur bedömandet används. Våra åtgärder skall i reflektera över ett fullständigt övervägande av motståndarens samtliga förmågor. Hughes anser att spelteori inte är tillämpbart i taktik. Att välja bästa åtgärd mot motståndarens bästa förmåga kommer inte att fungera i praktiken, då allt förvrängs i verkligheten. Som ett exempel är bedömandet statiskt medan striden är dynamisk, tid och timing kommer att lägga till eller ta bort alternativ. Ett annat exempel, ny kunskap visar tidigare oförutsedda händelser, vilket ger behov av nya styrningar. En stridsplan måste ta höjd för hur maktbalansen kommer att förändras, vilket ald-rig ett bedömande kan ge svar på.29
Ett sätt att använda bedömandet är att få fram det agerande från motståndaren som är mest ne-gativt och försöka undvika det genom exempelvis spaning, vilseledning eller ett snabbt över-fall. Den underlägsne måste använda sina förmågor på det mest effektiva sättet.
25 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 217. 26 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 218f. 27 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 219. 28 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 218. 29 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 220.
För chefen för den överlägsna styrkan innebär genomförandet av en riskfri strid att handlings-möjligheter går förlorade. Om denne använder sina styrkor till att möta varje handlingsmöjlig-het som motståndaren har, är övertaget snabbt förlorat.30
2.3. Manöver enligt Hughes
Enligt Hughes så är ett problem, när det gäller teoretiserandet av krigföring, att definiera bör-jan och slutet på ett slag. Är det utväxlandet av dödligt våld (eldkraft) som öppnar slaget? Hughes säger sig dela syn med Sun Tzu, Liddel Hart och John Boyd att krigföring omfattar mer än användningen av eldkraft. Striden inkluderar även antecedenten manöver som leder mot utgången av striden.31 Genom historien har syftet med manöver varit att etablera en över-lägsen stridsställning. Enligt Hughes så är den fundamentala taktiska positionen den relativa platsen som möjliggör tidigare eller större koncentration av eldkraft. Hastighet32 och tid som är dynamiska faktorer överförs till en position som är statisk.
Även under segelfartygens tid så var amiralerna väl medvetna om betydelsen av manöver in-nan fartygen var inom stridsavstånd och började tappa fart33 på grund av skador. För slag-skeppen så var den högre farten mer än en kompensation för att undkomma eldgivning. Ma-növer spelade sin roll innan fartygen öppnade eld. Med dagens stora slagfält och vapensystem som möjliggör snabba ageranden upplevs ändå manövrar av de smidigaste fartygen, som att de sker i snigelfart.34
Fortfarande strävar man dock efter en överlägsen positionering gentemot motståndaren. Has-tighet och tid behövs för positionering. Framförhållning är bidraget från den taktiska chefen.35 Kortfattat, chefen får inte bli lurad av avstånd. Vad som uppfattas som en strategisk förflytt-ning kan visa sig bara vara en manöver på slagfältet. Chefen får inte heller glömma att posit-ionering är målet, hastighet och tid är metoderna att nå dit.
30 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 220. 31 Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 203. 32 Hastighet är fart som har en riktning.
33 Fart är hur snabbt något förflyttas oavsett riktning.
34Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 204. 35Hughes, Fleet tactics and coastal combat, s 204.
Hughes anser att under fredstid så har krigstidens behov och fördel av högre fart normalt överskattats. Hög fart är kostsamt i pengar, vikt och utrymme. Fredstida planerare misslyckas med att peka på det taktiska problemet att en formering blir knuten till det långsammaste far-tyget i styrkan. Effekten av skadade fartygs påverkan på farten i styrkan förbises ofta i freds-tida taktikdiskussioner. Däremot har inte Hughes lyckats hitta någon forskning som kan visa att fart är ett kostnadseffektivt sätt att ge förmågor som inte kan ersättas på annat sätt. Inte ens för enstaka fartyg som exempelvis ubåtar kan fartresurser påvisas vara av avgörande, då far-ten påverkar smygegenskaperna negativt. Hughes höjer därför ett varningens finger och råder att man skall noga överväga, vad som förloras till förmån för den högre farten. Däremot råder det enligt Hughes ingen tvekan om fördelen med att kunna genomföra en hastig strategisk för-flyttning eller en snabb undanmanöver. När tekniken är mogen, och vi kan få fart utan kom-promisser, skall den omfamnas.36
3. Metod
Övergripande beskrivs hur undersökningen kommer att genomföras, därefter presenteras re-spektive metod och dess tillämpning mer detaljerat.
Undersökningen skall studera om utfallet i ett slag kan påvisas ha påverkats genom Hughes teorier om ledning och manöver. Detta kommer att genomföras genom en teorikonsumerande fallstudie på slaget vid Leyte. Fallstudien kommer att göras genom textanalys av ett antal be-skrivningar om slaget, textanalysen skall bidra till att påvisa förekomsten av de variabler för ledning och manöver som hämtats ur teorin.
3.1. Kvalitativ textanalys
Undersökningsmetoden som skall användas är ordna logiskt.37 De ur teorin identifierade vari-ablerna kommer genom dess indikatorer användas i fallstudien för att finna händelser som ordnas och beskrivs utefter variablerna.
Ordna logiskt beskrivs som: ”… formalisera tankeinnehållet i lätt överblickbara kategorier.”38 Denna undersökningsmetod blir till del självklar, då de faktorer som fås fram behöver ordnas så att de kan åskådas. Problemet blir att beskriva att det är logiskt på det sätt de har kategori-serats och ordnats. Kritik kan riktas mot valet av de områden som det ordnas emot. Ordningen och variablerna i den här undersökningen tas fram vid operationaliseringen av teorin. Variab-lerna skall hjälpa till med att ”… bringa ordning och reda i det man säger”39.
Fallstudien kommer att genomföras med hjälp av textanalys, och här kommer variablerna som har tagits fram ur teorin och dess ordning att utgöra verktyget som används för att beskriva om teorierna kan anses ha påverkat utfallet av slaget. Genom detta möts ett av de krav som enligt metodpraktikan skall ställas på textanalysen: ”... krav på tydlig argumentation och krav på tydliga kriterier för slutsatsdragning.”40 För att bemöta kravet på tydlig argumentation skall
37 Peter Esaiasson, Mikael Giljam, Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud, Metodpraktikan-konsten att studera
samhälle, individ och marknad, (Stockholm: Norstedts Juridik 2012), s 211.
38 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 211. 39 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 215. 40 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 214.
en tydlig redovisning och diskussion föras, huruvida det som beskrivs och kan observeras föl-jer variablerna och operationaliseringen och därigenom kan påvisas ha påverkat utfallet vid slaget.
3.2. Teorikonsumerande fallstudie
Mer specifikt kommer den teorikonsumerande fallstudien att användas. Fallet som står i cent-rum för undersökningen är slaget vid Leyte 1944. Den teori som skall konsumeras är Hughes teorier om ledning och manöver, och ifall dessa kan påvisas påverka utfallet av slaget.
Fallstudien kan förklara varför vissa resultat uppnås, vilket i detta fall blir hur och om utfallet av slaget kan beskrivas med Hughes teorier om manöver och ledning. Fallstudien ger forska-ren möjlighet att använda en rad olika källor41. Källorna som valts för att studera detta fall är berättande och historiebeskrivande. Källorna utgår framförallt från den amerikanska sidan och utgör inte förstahandskällor. Detta gör att det är svårt att granska objektiviteten i fallbeskriv-ningen, därför kommer flera källor att användas för att studera fallet så att det kan belysas från flera håll.
I Metodpraktikan framgår: ”I en teorikonsumerande fallstudie är det ett enskilt fall som står i centrum. Uppgiften här är att med hjälp av existerande teorier och förklaringsfaktorer på ett område försöka förklara vad det var som hände i just detta fall.”42 Genom att teorikonsume-rande studier handlar om att ”förklara varför det blev som det blev i det undersökta fallet”43 är
metoden lämplig för att kunna studera, om utfallet i ett slag går att förklara genom den valda teorin. Resultatet av undersökningen påverkar i sin tur vår tilltro till de använda teorierna.44 Tilltron till teorin kommer att stärkas om utfallet kan anses vara förklarat med hjälp av teorin, och vise versa om ingen förklaring kan göras. Nackdelen är att studien endast förklarar utfal-let i just det undersökta falutfal-let45. Det krävs studier på ytterligare fall för att tilltron skall bli så hög att generaliseringar av teoriernas betydelse kan göras. I den teorikonsumerande studien
41 Martyn Denscombe, Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna,
(Lund: Studentlitteratur 2009), s 59.
42 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 41. 43 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 41. 44 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, s 41.
blir det än mer tydligt att teori är synonymt med ”en tänkbar förklaring”. Studien undersöker den kausala relationen mellan x och y.46
Fallstudien över slaget vid Leyte kommer att genomföras genom att de variabler som hämtats ur teorin genom indikatorer skall påvisa händelser där variablerna har använts. Indikatorerna används som ett raster för att hitta dessa händelser. Därefter analyseras händelsen utifrån den bakomliggande teorin till variabeln och om variabeln anses vara påvisad så beskrivs och redo-visas detta. Nästa steg är att händelsen bedöms utifrån de indikatorer som tagits fram för att påvisa att utfallet är påverkat, detta kommer även att redovisas och beskrivas. Slutligen kom-mer en kortfattad redovisning ske över de händelser och som inte har påvisats påverka utfallet och varför, i syfte att återknyta alla lösa trådar.
3.3. Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten i undersökningen fås genom att undersökningen genomförs systematiskt och metodiskt. Eftersom det som undersöks är begrepp som till del saknar tydlig definition, behö-ver variabler och indikatorer vara tydliga och förståeliga. Eftersom det är två specifika teorier som skall användas får dessa inte förvanskas, utan variablerna måste vara tagna ur Hughes te-orier. Fallstudien kommer att genomföras stegvis där först variablerna skall indikeras, och i nästa steg undersöks huruvida utfallet anses ha påverkats. Genom att samtliga steg redovisas, blir undersökningen transparent med god reliabilitet.
Validiteten i undersökningen är genom den valda metoden endast intern. Teorikonsumerande undersökningar syftar inte till att ge ett resultat som är generaliserbart. I stället påverkas tilltron till den teori som prövas.
Genom att undersökningen sker stegvis, hur variabler och indikatorer tas fram tydliggörs, och analysen slutligen redovisar, beskriver och vid behov diskuterar händelser där indikatorerna gjort att teorin påvisats påverka utfallet, skall göra att den interna validiteten blir god.
Kritik kommer att kunna riktas mot valet av fall. Om resultatet av fallstudien förändrar tilltron till den valda teorin så är undersökningen lyckad. Påverkas inte tilltron så kan det valda fallet
ha varit olämpligt. Dock är även detta resultat en liten pusselbit till att öka förståelsen om be-greppen, då just det fallet inte behöver användas för fler liknande undersökningar.
3.4. Material och empiri
3.4.1. Källor och källkritik
Till fallstudien så har följande källor använts:
Yamato och Musashi av Vladimir Koffman47, Leyte gulf av Donald Macintyre48, Command at Sea av Michael A Palmer49, Militär ledning av Marco Smedberg50, Operational warfare at sea av Milan Vego51 och Kampen om Stilla Havet av Niklas Zetterling och Dan Öberg52. Palmer och Smedberg har ett fokus på att beskriva ledning. Detta gör att det de beskriver till del kan vara valt utifrån detta fokus och de kan därför ha förstärkt beskrivningen av just led-ningsproblematiken. Därför kommer deras slutsatser inte att användas till den här undersök-ningen utan bara deras beskrivningar av händelser. Det är variablerna ur Hughes teorier som är det som skall användas till att analysera händelser.
Macintyres Leyte Gulf är en detaljerad beskrivning av alla delar av slaget, även om den be-skriver bägge sidorna i slaget så är beskrivningarna av den amerikanska sidan utförligare. Därför kompletteras beskrivningarna med Zetterling och Öberg samt Koffman som beskriver mer av slaget utifrån den japanska sidan.
När en händelse påträffas i någon av källorna med hjälp av indikatorerna kommer därefter öv-riga källor att granskas över samma händelse och en jämförelse över den görs. Skulle källorna beskriva händelsen för olika kommer den inte att väljas för fortsatt analys utan källorna skall vara samstämmiga över händelsebeskrivningen för att händelsen skall kunna användas vidare i undersökningen.
47Vladimir Koffman, Yamato & Musashi-Världens största slagskepp (Efron & Dotter 2007) 48 Donald Macintyre, Leyte Gulf -armada in the Pacific, (London: Macdonald & Co. Ltd, 1970)
49 Michael A Palmer, Command at sea – Naval Command and Control since the Sixteenth Century (London:
Harvard University Press 2005)
50 Marco Smedberg, Militär Ledning -Från Napoleonkrigen till Bosnienkrisen (Lund: Historiska Media 2001)
51 Milan Vego, Operational Warfare at Sea (New York: Routledge 2009)
52 Niklas Zetterling och Dan Öberg, Kampen om Stilla havet-Den kejserliga japanska flottans hangarfartyg
3.4.2. Empiri -Slaget vid Leyte 1944
Slaget vid Leyte anses som ett av andra världskrigets största sjö- och luftslag,53 med huvuddelen
av den amerikanska och japanska flottan som deltagare. Slaget gav ett avgörande där den ja-panska flottan i huvudsak besegrades. Efter slaget har vissa chefers agerande ifrågasatts, då det finns de som anser att flera allvarliga misstag begicks. Genom bland annat detta och slagets storlek i antal fartyg och komplexitet borde det vara möjligt att pröva om utfallet i slaget går att beskriva genom användandet av Hughes teorier om ledning och manöver. Slaget omfattar även rörelse både genom förträningar och omfattningar från andra riktningar över hav. Bedömningen är att detta gör just Leyte till ett lämpligt fall för undersökningen.
Slaget vid Leyte var en del av slaget om Filippinerna. För amerikanarna skulle ett befriande av de filippinska öarna från japansk kontroll visa på amerikansk styrka och beslutsamhet. För Japans del skulle en amerikansk seger isolera landet ytterligare framförallt från olja söderi-från. Utan olja kunde inte den japanska flottan vara till sjöss och Japan var dömt till att förlora då amerikanerna skulle få herravälde till sjöss.54
De amerikanska styrkorna utgjordes av ungefär 300 fartyg och 1500 flygplan fördelade i: 3:e flottan under befäl av Halsey med uppgift att skydda Leyte. Huvuddelen av de tyngre far-tygen och de större hangarfarfar-tygen ingick här.
7:e flottan under befäl av Kinkaid med uppgift att understödja landstigningen. De lättare och äldre, mindre slagkraftiga fartygen ingick i denna.
6:e armén med 200 000 soldater.
De japanska styrkorna bestod av huvuddelen av den japanska flottan uppdelad i: Huvudstyrkan den norra styrkan med 4 hangarfartyg under ledning av Ozawa. Centrala styrkan, med de tyngre slagskeppen, under ledning av Kurita. Södra styrkan under ledning av Nishimura.
53 Smedberg, Militär Ledning, s 203. 54 Palmer, Command at sea, s 266.
Huvudstyrkan (den norra styrkan) var inte den starkaste av de tre styrkorna utan utgjorde ett lockbete som skulle dra till sig uppmärksamheten från den amerikanska 3:e flottan. De ja-panska fartygen utgjordes av ett 70-tal fartyg och man var underlägsen amerikanarna i antalet hangarfartyg och flygplan. Däremot förlitade japanerna sig på sina slagskepp där de nya su-perslagskeppen Yamato och Musashi utgjorde de slagkraftigaste.
Förutom att skydda landstigningen hade även den amerikanska 3:e flottan uppgiften att slå den japanska flottan om tillfälle till detta uppstod.55
Den japanska stridsplanen var att med huvudstyrkan anfalla från norr och genom detta locka till sig hangarfartygen från den amerikanska 3:e flottan. Den centrala och den södra styrkan skulle ta sig genom den Filippinska övärlden och anfalla västerifrån och genom en kniptångs-manöver anfalla själva landstigningen i Leyte-bukten56.
Själva slagen inleddes den 20 oktober med en amerikansk landstigning på ön Leyte. Amerika-nerna upptäckte inte huvudstyrkan först utan i stället Kuritas centerstyrka genom ubåtar, vilka även anföll. Dagen efter följde amerikanarna upp med kraftiga flyganfall från den 3:e flottan, vilka ledde till att japanerna vände för att undkomma flyganfallen.57 Under flyganfallen hade japanerna förlorat Musashi, ett av de två superslagskeppen58.
Halsey bedömde att Kurita bara vänt om tillfälligt och utarbetade en plan över hur han skulle möta Kurita om han åter vände österut. Skulle Kurita vända skulle han möta dennes styrka med en nyupprättad task force (TF 34). Halsey bedömde att de äldre fartygen i den 7:e flottan kunde stå emot den japanska södra styrkan. Han var däremot bekymrad över var de japanska hangarfartygen befann sig.59
Den japanska norra styrkan upptäcktes med hjälp av spaningsflyg. Han såg tre möjligheter till agerande: att stanna kvar och bevaka San Bernardinosundet med hela sin styrka, avdela TF 34 enligt den tidigare delgivna planen eller att med hela sin styrka söka strid med den japanska
55 Palmer, Command at sea, s 267. 56 Smedberg, Militär ledning, s 204. 57 Smedberg, Militär ledning, s 204. 58 Koffman, Yamato & Musashi, s 126ff. 59 Palmer, Command at sea, s 269ff.
norra styrkan60. Halsey valde det sista alternativet och lämnade Leyte och skyddet av
landstig-ningen för att nå ett avgörande sjöslag med den, vad han trodde, japanska huvudstyrkan.61.
Amerikansk spaning missade att den centrala japanska styrkan under Kuritas ledning åter vänt om och under natten tagit sig igenom San Bernardinosundet.62 Japanerna var förvånade över att sundet var oförsvarat och fortsatte söderut mot Leyte-bukten. Här rapporterade utkikarna amerikanska fartyg och Kurita satte fart för anfall.63
På morgonen den 25 oktober fick Kinkaid veta att San Bernardinosundet var oförsvarat, något senare inkom även rapporter om att japanerna anföll nordost om ön Samar. Den japanska styr-kan var överlägsen men genom tappra motanfall delvis dolda av rökridåer och lokala regnbyar lyckades den amerikanske styrkan fördröja japanerna. Den amerikanska styrkan utgjordes av mindre jagare och äldre kryssare med 5-tums kanoner mot bland annat Yamato med kanoner på 18 tum. 64
Halsey sänkte de 4 hangarfartygen i den japanska huvudstyrkan och trodde att Kinkaid hade allt under kontroll.
Den japanska befälhavaren viceamiral Kurita beordrade reträtt då han fortfarande trodde att han mötte enheter från den 3:e flottan och befarade flyganfall i likhet med det första försö-ket65.
Först efter att både Kinkaid och Nimitz undrat var Halseys slagskepp befann sig detacherade han dem till Samar dit de anlände för sent.66
Den södra styrkan hejdades samma natt i Surigaosundet av enheter ur 7:e flottan.
Genom att Kurita vände med sin styrka, undgick den oskyddade amerikanska landstignings-styrkan anfall och den japanska flottan miste sin sista segerchans i kriget.67
60 Palmer, Command at sea, s 271. 61 Smedberg, Militär Ledning, s 205. 62 Smedberg, Militär Ledning, s 205. 63 Palmer, Command at sea, s 273. 64 Palmer, Command at sea, s 273. 65 Smedberg, Militär ledning, s 207. 66 Smedberg, Militär ledning, s 207. 67 Smedberg, Militär ledning, s 208.
Bild 1 Slaget vid Leyte68
1. Kuritas första passage mot San Bernardinosundet, 2. Södra styrkan hejdas i Surigaosun-det, 3. Halsey besegrar den norra styrkan, 4. Kuritas andra passage där han vänder precis innan Leyte-bukten där landstigningen pågår.
3.5. Operationalisering av teorin
För att kunna kategorisera teorin ges Hughes teori om ledning respektive manöver en kortfattad sammanfattning som även blir en definition av begreppet. Ur denna definition tas kategorierna ut. Kategorierna är de variabler som skall beskriva användandet av ledning och manöver och Hughes teori för detta kommer att delas in under respektive kategori. Därefter kommer indika-torer tas fram som skall beskriva hur variabeln kan påvisas i fallstudien. Sedan skall agerandet och skeendet i fallet jämföras med Hughes teori inom den kategorin som påvisats. Indikatorerna används till att upptäcka händelser, men det är utifrån den bakomliggande teorin som redovis-ningen och diskussion förs. Indikatorerna blir en grov sil för att ta fram händelser. För att vari-abeln skall anses vara påträffad räcker det med att en indikator påvisar detta.
Teorin ger däremot ingen förklaring eller definition av vad som krävs för att utfallet skall anses vara påverkat. Därför har följande indikatorer tagits fram till undersökningen. Om någon eller flera av dessa är resultatet efter händelsen, anses utfallet av slaget vara påverkat.
• Någon sida lider väsentliga förluster. • Framryckning avbryts.
• Någon sida lämnar området.
Dessa skall användas på de händelser som tagits fram där variabler för ledning och manöver påvisats.
3.5.1. Kategorisering av variabler avseende ledning och indikatorer för dessa
Ledning, enligt Hughes ges denna kortfattade definition av författaren:
Ledning handlar om fördelning av stridseffekt. För att utföra ledning krävs hjälpmedel och planering. Tid och timing är avgörande begrepp.
Kategoriseringen utgår därför utifrån dessa variabler: Fördelning av stridseffekt
Utgår från tid och rum men behöver även omhänderta utvecklingen av striden. Inriktningen skall vara att först leverera eldkraft mot motståndaren.
Utförande
Inledningsvis skall ledning fokuseras på att tilldela uppgifter, positionera egna styrkor och försvåra för motståndaren. Taktik och planer skall vara enkla. Ledning skall bidra till att hålla ordning och kontroll.
Hjälpmedel
Ledningskrigföring i syfte att försvåra för motståndaren. Ledningssystem kan hjälpa chefen och staben till beslutsstöd, genom exempelvis lägesbild och geografisk information. Kommu-nikationssystem kan användas för att förmedla och sprida order snabbare.
Planering
Skall vara generell då utvecklingen är oförutsägbar. Vid försvar måste detaljerna kring forme-ringar och agerande ha klarats ut innan, så att enskild enhet individuellt kan agera mot de hot som uppstår. Bedömandet skall vara till hjälp för att ta fram det agerande av motståndaren som är mest negativt för de egna styrkorna och ta fram hur man kan motverka detta genom exempelvis spaning, vilseledning eller ett snabbt överfall. Bedömandet skall ta hänsyn. Tid och timing
Tid är varaktighet och timing är när chefen ger ut sina taktiska direktiv. Tid är en enhet att spara, timing är att välja rätt tidpunkt. Tid kan vinnas genom användandet av tekniska hjälp-medel. Tidsbesparing är även fungerande lagarbete. Tidstjuvar är bland annat utmattning och
försämrad moral. Timing är kärnan i lyckosam strid. Timing är inte bara en produkt av in-formation, utan även erfarenhet och magkänsla påverkar beslutet om när avgörandet skall ske. En chef bör alltid ha tid och timing i åtanke.
Indikatorer
Fördelning av stridseffekt
Fördelning av stridseffekt indikeras genom att:
a) Stridsplanen eller utförandet har inriktats mot att först leverera eldkraft. b) Det sker en fördelning av styrkorna i tid.
c) Det sker en fördelning av styrkorna i rum.
d) Det sker en omfördelning utefter utvecklingen av striden. Utförande
Utförande indikeras genom att:
a) Ledning inledningsvis används till att ge uppgifter och positionera egna styrkor. b) Taktik och plan är enkel.
c) Ledning ger direktiv syftande till att hålla ordning och kontroll. Hjälpmedel
Hjälpmedel indikeras genom att: a) Ledningskrigföring används.
b) Kommunikationssystem används för att sprida order. c) Ledningssystem för att delge lägesbild finns.
Planering
Planering indikeras genom att:
a) Planen är generell, kan möta flera av motståndarens handlingsmöjligheter. b) Det finns detaljer vid försvar.
c) Bedömandet tar hänsyn till det agerande hos motståndaren som är mest negativt för de egna styrkorna.
d) Motverkan mot fiendens farligaste agerande skall finnas exempelvis spaning, vilseled-ning eller snabbt överfall.
Tid och timing
Tid och timing indikeras genom att:
a) Tekniska hjälpmedel används som ger en tidsvinst. b) Ett bra lagarbete beskrivs.
c) Utmattning beskrivs.
d) Moralen beskrivs som försämrad. e) Ett avgörande sätts in vid rätt tillfälle.
3.5.2. Kategorisering av variabler avseende manöver och indikatorer för dessa
Författarens kortfattade definition av manöver enligt Hughes är: Manöver är en funktion där tid och hastighet leder till en position.
Kategoriseringen genomförs därför utifrån dessa begrepp: Position
Position är statisk och positionen är målet för manövern. Positionen skall vara en överlägsen stridsställning som möjliggör tidigare eller koncentrerad eldkraft mot fienden.
Tid
Tid är ett medel för att nå målet. Tid är en dynamisk faktor, tid kan vinnas genom framför-hållning av chefen. Tid och hastighet är beroende av varandra.
Hastighet
Hastighet är ett medel för att nå målet. Hastighet är en dynamisk faktor. Hastighet är beroende av tid. Skadade fartyg sänker hastigheten. Styrkans hastighet är beroende av det långsamm-aste fartyget.
Indikatorer
Position
Position indikeras genom att:
a) Stridsplanen eller utförandet innehåller moment som skall möjliggöra tidigare eldkraft mot fienden.
b) Stridsplanen eller utförandet innehåller moment som skall möjliggöra koncentrerad eldkraft mot fienden.
Tid
Tid indikeras genom att:
a) Stridsplanen eller utförandet utnyttjar samtidighet. b) Utförandet misslyckas med samtidighet.
c) Stridsplanen eller utförandet bygger på ett sekventiellt skeende med tid som avgö-rande rådande faktor.
Hastighet
Hastighet indikeras genom att:
a) Stridsplanen eller utförandet utnyttjar hastighet för att nå målet.
b) Stridsplanen eller utförandet lyckas för att man nådde målet före motståndaren och högre hastighet var avgörande.
c) Stridsplanen eller utförandet misslyckas på grund av för låg hastighet gentemot mot-ståndaren.
d) Ett fartygssystem högre fart och manöverförmåga ger det fördelar gentemot ett lång-sammare system.
3.6. Tabell över variabler och indikatorer
Variabel Indikator Påvisas Utfall
LEDNING Fördelning av
stridseffekt
a) Stridsplanen eller utförandet har inriktats mot att först leverera eldkraft.
b) Det sker en fördelning av styrkorna i tid. c) Det sker en fördelning av styrkorna i rum. d) Det sker en omfördelning utefter utvecklingen av
striden.
Utförande a) Ledning används inledningsvis till att ge uppgifter och positionera egna styrkor.
b) Taktik och plan är enkel.
c) Ledning ger direktiv syftande till att hålla ordning och kontroll.
Hjälpmedel a) Ledningskrigföring används.
b) Kommunikationssystem används för att sprida or-der.
c) Ledningssystem för att delge lägesbild finns. Planering a) Planen är generell, kan möta flera av motståndarens
handlingsmöjligheter. b) Det finns detaljer vid försvar.
c) Bedömandet tar hänsyn till det agerande hos mot-ståndaren som är mest negativt för egna styrkor. d) Motverkan mot fiendens farligaste agerande skall
finnas exempelvis spaning, vilseledning eller snabbt överfall.
Tid och timing a) Tekniska hjälpmedel används som ger en tidsvinst. b) Ett bra lagarbete beskrivs.
c) Utmattning beskrivs.
d) Moralen beskrivs som försämrad. e) Ett avgörande sätts in vid rätt tillfälle.
MANÖVER
Position a) Stridsplanen eller utförandet innehåller moment som skall möjliggöra tidigare eldkraft mot fienden. b) Stridsplanen eller utförandet innehåller moment
som skall möjliggöra koncentrerad eldkraft mot fi-enden.
Tid a) Stridsplanen eller utförandet utnyttjar samtidighet. b) Utförandet misslyckas med samtidighet.
c) Stridsplanen eller utförandet bygger på ett sekventi-ellt skeende med tid som avgörande rådande faktor. Hastighet a) Stridsplanen eller utförandet utnyttjar hastighet för
att nå målet.
b) Stridsplanen eller utförandet lyckas för att man nådde målet före motståndaren och högre hastighet var avgörande.
c) Stridsplanen eller utförandet misslyckas på grund av för låg hastighet gentemot motståndaren. d) Ett fartygssystem högre fart och manöverförmåga
4. Analys
Inledningsvis redovisas och beskrivs händelser där variabler för ledning och manöver har på-träffats. Händelserna litteras för att det skall bli lättare att kunna återkoppla till dem när utfal-let därefter redovisas. Litteringen utgörs av första bokstaven i ledning respektive manöver samt första bokstaven variabeln, därefter ges de ett löpnummer utefter den ordning de redovi-sas. Hela analysen sammanfattas även i en tabell (i likhet med p3.6 sida 26) sist i kapitlet (sida 36).
4.1. Redovisning av händelser där variabler har påträffats.
Händelser i slaget där indikatorerna har påvisat att variablerna påverkat utfallet kommer att redovisas i de kategorier som variablerna tidigare har ordnats efter. Händelserna måste inte vara ett faktiskt skeende utan begreppet används i undersökningen till att redovisa och besk-riva något ur fallet som indikatorerna påvisat. För att det skall anses vara påvisat att variabeln återfinns räcker det med att en indikator ger utslag. Om samma händelse påvisar flera variab-ler kommer det att beskrivas i texten, men händelsen kommer bara att redovisas under den va-riabel som anses tydligast beskriva den huvudsakliga påverkan av händelsen. Däremot kan samma situation i slaget ge fler händelser och när en sådan entydigt påvisar förekomsten av någon variabel kommer de att redovisas enskilt. I sammanställningen kommer händelserna att redovisas under samtliga variabler de har indikerats i. Rörande om utfallet kan anses vara på-verkat så används indikatorer från kapitel 3.5 under en egen rubrik. Utfallet studeras oavsett sida i slaget.
4.2. Ledning
4.2.1. Fördelning av stridseffekt Händelse LF1
Den amerikanske ledningen var uppdelad där 7:e flottan och 6:e armén lydde under MacArt-hur, medan 3:e flottan lydde under Nimitz69. En fördelning av uppgifter och styrkor följde
samma indelning där 7:e flottan direkt understödde landstigningen och den 3:e flottan hade uppgift att utgöra fjärrskydd över området kring Leyte. Denna fördelning och uppdelning är enligt Hughes teori ett exempel på fördelning i tid och rum. Eftersom inte amerikanerna vet
varifrån japanerna skall komma fördelas styrkorna så att de, framförallt genom hangarfarty-gen, kan leverera stridseffekt över ett relativt stort område kring Leyte. Det kan även anses vara påvisat att utförandet följer att ledning inledningsvis skall ge uppgifter och positionera egna styrkor (vilket påvisar variabeln utförande). Händelsen är även indikerad inom variabeln position då fördelningen möjliggjorde koncentrerad eldkraft mot motståndaren genom att samordnade flyganfall kunde sättas in mot japanerna från de amerikanska hangarfartygen.
Händelse LF 2
Under slaget så ändras fördelningen vilket indikerar variabeln fördelning av stridseffekt ge-nom att det sker en omfördelning. Däremot är just omfördelningen bekymmersam då Halsey fattar ett eget beslut om att göra detta. Resultatet blev att inga enheter fördelades till San Ber-nardinosundet och Kurita kunde ta sig igenom det oförsvarade sundet i sitt andra försök. Där-emot så lyckades Halsey att sänka de fyra hangarfartygen i den norra styrkan70. Halsey hade fått en överordnad uppgift av Nimitz, gavs tillfälle till ett avgörande mot den japanska flottan så skulle det tillvaratas71. Föga anade Halsey att de japanska hangarfartygen endast utgjorde ett lockbete och knappt några flygplan. Att sänka de japanska hangarfartygen hade sedan an-fallet mot Pearl Harbor varit huvuduppgiften för Stillahavsflottan72 vilket kan ha påverkat Halseys beslut. Halseys agerande är omdiskuterat och han fick kritik från bland annat Nimitz, till vilken de flesta marinhistoriker senare även medhållit73 (även på vita duken74).
4.2.2. Utförande Händelse LU1
Motortorpedbåtarna gavs i Surigaosundet, uppgift att rapportera alla kontakter och anfalla självständigt75. Mycket enklare kan inte en plan vara. Risken med en så enkel plan är bland annat vådabekämpningar av egna styrkor. Det kan inte heller bli någon samordning av eld-kraft, däremot kan antalet enheter göra att det blir en koncentration i rum. Enkelhet indikerar
70 Smedberg, Militär ledning, s 207. 71 Macintyre, Leyte Gulf, s 131. 72Macintyre, Leyte Gulf, s 131. 73 Macintyre, Leyte Gulf, s 151.
74 Marko Ramius, The hunt for Red October (1990).
variabeln utförande. Motortorpedbåtarna använde sig sedan av sin fart i kombination med nat-tens mörker för att anfalla de japanska större fartygen. Japanerna upptäckte torpedbåtarna sent och behövde använda strålkastare för att se torpedbåtarna. Detta skedde ungefär samtidigt som torpederna avfyrades och torpedbåtarna kunde vända om och undkomma japansk artille-rield i mörkret.76 Detta påvisar användandet av variabeln hastighet inom manöver genom in-dikatorn rörande högre fart och manöverförmåga.
4.2.3. Hjälpmedel Händelse LH1
Amerikanarna visste att japanerna planerade en motattack, genom att de hade knäckt det ja-panska kryptot. Däremot hade de inga detaljer då japanerna utnyttjade radiotystnad under op-erationen.77 Dessa exempel visar att bägge sidorna av striden utnyttjade ledningskrigföring.
Genom japanernas radiotystnad kan inte amerikanarna dra nytta av att de knäckt det japanska kryptot och den fördelen blir helt neutraliserad av japanerna. Det blir ett exempel på medel och motmedel och att ett lyckosamt användande ändå inte ger några fördelar. Å andra sidan så försvåras genomförandet för japanerna genom att de inte kan kommunicera fritt med
varandra.
Händelse LH2
Under operationen var de allierades kommunikation tillfredställande på en övergripande nivå, men en utan motstycke stor mängd brådskande och operationsprioriterade meddelanden skap-ade avsevärda fördröjningar vid överföringar under kritiska moment i operationen. Kinkaid tvingades ge ut en order som förbjöd användandet av radio för administrativ trafik, i stället fick sådan information skickas med flygpost [sic!]. På grund av de atmosfäriska störningarna och de stora avstånden förekom stora problem att ta emot huvuddelen av den tredje flottans sändningar. En analys över skickade meddelanden mellan 17–23 oktober visar att det tog i medeltal mellan 30 minuter och en timme att skicka meddelanden till mottagaren. Om med-delandet var långt och en relästation var tvungen att användas, kunde brådskande meddelande
76 Macintyre, Leyte Gulf, s 82. 77 Palmer, Command at sea, s 268.
ta upp till tre timmar att leverera. 78 Användningen av ledningssystem för att sprida och ta
emot order kan således påvisas.
4.2.4. Planering
Ingen händelse där planering ensamt har påvisats har indikerats i studien. Däremot påvisas planering i händelsen MP2.
4.2.1. Tid och timing Händelse LT1
Kuritas beslut om att avbryta striden efter han kommit igenom San Bernardinosundet (andra försöket) kan ha berott på att han var psykiskt och fysiskt utmattad bland annat på grund av för lite sömn.79 Detta är något som Hughes uppmärksammat och han tror, att det troligtvis finns fler felaktiga beslut som tagits av utmattade chefer än historieböckerna anger. Beslutet är ödesdigert. Kurita var överlägsen eftersom Halsey och 3:e flottan var upptagna med den norra styrkan. Kurita misslyckas helt med sin timing. Till Kuritas försvar så hade han inte so-vit på två dygn och amerikanarna använde skickligt rök och hade tur med regnbyar som gjorde det svårt att få en klar lägesbild.80
Händelse LT2
Den södra styrkan var uppdelad i två delar, en främre (Nishimura) och en bakre (Shima). Shima kommunicerade inte gärna med sin chef Nishimura. Detta ledde till att när Shima styrde in i sundet kolliderade hans flaggskepp med den ur Nishimuras styrka retirerande krys-saren Mogami. Shima avbröt och vände ut ur sundet.81 Genom förvirringen misslyckades ja-panerna med att bli lokalt överlägsna och amerikanarna hade tämligen lätt att försvara sundet trots att de hade äldre och mindre fartyg till detta. Lagarbetet mellan Shima och Nishimura fungerade dåligt vilket gör att tiden blev till amerikanarnas fördel och japanernas nackdel.
Händelse LT3
MacArthur hade förbjudit Kinkaid och Halsey att ha direktkontakt, utan de skulle följa linje-organisationen82. Det vill säga att Halsey rapporterade till sin chef Nimitz och Kinkaid till
78 Vego, Operational Warfare at Sea, s 75.
79 Niklas Zetterling och Dan Öberg, Kampen om Stilla havet-Den kejserliga japanska flottans hangarfartyg
(Stockholm: Norstedts 2012), s 247.
80 Macintyre, Leyte Gulf, s 101. 81 Smedberg, Militär ledning, s 205. 82 Palmer, Command at sea, s 271.
MacArthur. Detta tyder på en vilja av MacArthur att hålla ordning och kontroll genom använ-dandet av linjeorganisationen. Därmed påvisas variabeln utförande. Använanvän-dandet blir i det här fallet olyckligt och kontraproduktivt då osäkerheter uppstår på grund av förbudet. Detta ledde till missförståndet att Kinkaid trodde att Halsey fortfarande bevakade San Ber-nardinosundet. De bägge cheferna för 3:e och 7:e flottan borde givetvis ha fått direktsam-verka, då de tillsammans löste en uppgift i samma område, särskilt då osäkerheter uppstod. När väl Halsey skickade förstärkningar anlände de för sent för att kunna påverka Kuritas styrka, som trängt igenom San Bernardinosundet. Situationen visar framförallt på ett icke fun-gerande lagarbete och leder direkt till förlust av dyrbar tid, då det tar för lång tid att reda ut tillståndet.
4.3. Manöver
4.3.1. Position Händelse MP1
Den japanska stridsplanen skulle med Kuritas och Nishimuras styrka genomföra något som kan beskrivas som en kniptångsmanöver mot själva landstigningen. Planen var att komma fram med bägge styrkorna samtidigt och från två håll. Detta hade gett en koncentration av eld-kraft om planen hade lyckats. Japanerna misslyckas däremot med utförandet av planen, styr-korna hamnar inte i strid samtidigt och endast Kuritas bryter igenom något av sunden. Ef-tersom den japanska framryckningen snarare blir sekventiell än samtidigt kan amerikanerna framgångsrikt möta en av de japanska styrkorna en i taget. Genom indikatorn: stridsplanen eller utförandet innehåller moment som skall möjliggöra koncentrerad eldkraft mot fienden är variabeln dock påvisad i händelsen. Stridsplanen påvisar även variabeln tid genom dess strä-van till samtidighet.
Händelse MP2
Den amerikanska planen byggde på att försvara landstigningen. Särskilt tydligt var detta vid Surigao-sundet strax söder om Leyte-bukten där landstigningen skedde. Oldendorf med task group 77–2 var ansvarig för försvaret av sundet och han utnyttjade hela sundet till sitt försvar. Längst söderut i sundet användes motortorpedbåtar som med hjälp av hög fart och rök angrep japanerna med torpeder. Norr om sundet hade han de större fartygen med bredsidorna vända mot sundet. Genom grupperingen så möjliggjordes även en koncentration av eldkraft mot det
smala sundet.83 För japanerna blev detta som att möta en vägg av granater, och de hade ingen
möjlighet att få lika mycket eldrör att bära mot de amerikanska fartygen då sundet begränsade möjligheten till manöver.84
Hela händelsen påvisar även variabeln planering genom att det är ett detaljerat försvar. Men framförallt beskriver händelsen utnyttjandet av variabeln position genom den koncentration av eldkraft som möjliggörs genom grupperingen.
4.3.2. Tid Händelse MT1
Den japanska planen var att den norra styrkan skulle upptäckas först och de två övriga skulle förbli oupptäckta så länge som möjligt. De skulle också komma igenom sina respektive sund samtidigt.85 Detta misslyckades då den norra styrkan var den som upptäcktes sist och Kuritas styrka först. Kuritas styrka mötte så stort motstånd att de tvingades vända om för att und-komma bekämpning efter betydande förluster. Den japanska planen misslyckas med att an-vända tid till sin fördel vilket får katastrofala följder.
4.3.3. Hastighet Händelse MH1
Halsey hade positionerat två ubåtar för spaning norr om ön Palawan, långt västerut i ögrup-pen. Dessa hade uppgiften att spana och med hjälp av radar fick de kontakt med Kuritas styrka natten mellan den 22 och 23 oktober. Genom mörkret kunde de vara kvar i ytläge och kunde därför hålla jämna steg med Kuritas styrka och positionera sig fördelaktigt för anfall. Ubåtarna lyckades sänka två tunga kryssare och skada en tredje.86 Genom ubåtarnas utnytt-jande av hastighet så kan de manövrera till en fördelaktig position gentemot motståndaren (som framrycker långsamt i mörkret) vilket indikerar variabeln hastighet.
83 Macintyre, Leyte Gulf, s 101. 84 Macintyre, Leyte Gulf, s 81f.
85 Zetterling och Öberg, Kampen om Stilla havet, s 236, 238 86 Zetterling och Öberg, Kampen om Stilla havet, s 236f
4.4. Redovisning av utfallet av händelserna
Rörande om utfallet kan anses vara påverkat så används indikatorer (en räcker för att utfallet anses vara påverkat). Här kan däremot flera hittills redovisade händelser påverka samma ut-fall enligt definitionen från kapitel 3.5:
• Någon sida lider väsentliga förluster. • Framryckning avbryts.
• Någon sida lämnar området.
Därför kommer de händelser där utfallet påvisas att slås ihop i de fall flera variabler har bidra-git till utfallet. Det blir för komplext och en helt annan undersökning att försöka förklara hur mycket respektive variabel har bidragit till att påverka utfallet.
Detta ger att följande händelser har påverkat utfallet i större stridssituationer genom indikato-rerna för utfall:
LF1
Den amerikanska stridsplanen med den fördelning som gjorts för att skydda landstigningen påvisad av variabeln fördelning av stridseffekt är lyckosam, då Kurita vänder vid sitt första försök att ta sig igenom San Bernardinosundet. Att fördelningen är lyckosam beror framförallt på att den gav information tidigt om var Kurita befann sig och Halsey kunde angripa Kurita med flyg utan att japanerna kunde angripa den amerikanska styrkan. Fördelningen påvisar även variabeln utförande då ledning inledningsvis används till att positionera och fördela egna styrkor. Händelsen och utförande påvisas även av variabeln position. Den amerikanska grupperingen gör att de japanska styrkorna kan angripas först genom flygplanen från hangar-fartygen. Dessa koncentreras även i tid. Resultatet är att Kurita vänder om efter han även lidit väsentliga förluster, vilket visar att användandet av fördelning av stridseffekt, utförande och position var lyckosam och gav ett positivt utfall.
MP2 (LU1, LT2)
I händelsen som beskriver försvaret av Surigaosundet så har variablerna position och plane-ring påvisats. Nishimura avbryter sitt försök att ta sig igenom sundet och lider väsentliga för-luster således är utfallet påverkat. Händelsen (LU1) som beskriver motortorpedbåtarnas upp-gift är också en del i att den japanska styrkan vänder vilket gör att utfallet får anses vara på-verkat genom användande av variabeln utförande och hastighet. Likaså är Nishimuras och Shimas dåliga lagarbete (LT2) en del hur utfallet blir vilket gör att även den händelsen får an-ses ha påverkat utfallet genom variabeln tid och timing. Striderna vid Surigaosundet visar hur
