Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
Övriga recensioner
2 3 7
m en d et är i g en g äld en lättläst o ch u n d erh ållan d e b o k han skrivit.
K la u s P. M o rte n se n in le d er sin stu d ie m ed en analys av H a a b la se Slaegter. H a n fin n e r att d ess b äran d e tem a är d e t att m än n isk orn as in n ersta v ä sen och längtan aldrig når fram till erk än n an d e och fu llb ord an . A lla B a n g s v e rk k re tsa r k rin g detta, alla hans h u v u d p e rso n e r lid er av d en n a splittrin g, d en n a k o n flik t.
M o rte n se n an vän d er sig nu av d en n a in fa llsv in k e l i sina an alyser av B a n g s rom an er. H an g ö r fö r ö vrig t e x a k t sam m a u rval av v e rk e n som S ech er. Fö rst d isk u tera s Faedra, V e d V e je n och L u d vig s- b ak k e såsom rom an er o m m än niskans allm än na v illk o r, o m d e t att v a ra en främ m an d e i värld en , iso lerad , o tillfred sställd . D ä r e fte r an alyseras Stu k och T in e såsom v e rk där B a n g sök t blo ttlägg a främ lin gsk ap ets u p p k o m st g e n o m d ju p b o rrn in g ar i d e t fö rflu tn a. T ill sist b eh an d las k o n stn ärsro - m an ern a M ik a e l o ch D e u d en Faedreland u r den asp ek ten att k o n stn ärs ja g e t trots sitt b estän diga k retsan d e k rin g främ lin g sk ap et o ch sp littrin gen ald rig når fram till en h arm o n isk lösning.
D e n m ed v e tn a b eg rän sn in g som ett sådan t val av in fa llsv in k e l in n eb är, m ö jlig g ö r en d ju p b o rr ning i rom an ern a. M an kan fö r ö vrig t säga: i en d ju p g å e n d e an alys av h u vu d p erso n e rn a, e fte rso m d etta e fte r M o rte n se n s sätt att se är detsam m a. Så får v i t. ex. k n a p p ast h ö ra talas om an d ra p e rso ner än dem .
A n a ly se rn a är sk ic k lig t och in telligen t g jo rd a. S k u lle m an rik ta n ågon an m ärk n in g v o r e det m ö j ligen den att de kan bli alltfö r te o re tisk t in te lle k tuella. B å d e S e c h e r och M o rte n se n har en annan syn p å m än n isk an s v illk o r och ly c k o m ö jlig h e te r än B a n g — o ch d e har inte sam m a. D e t är b ara n atu r ligt m en k rä v e r ett ex tra in kän n an d e i texten . B å d a är väl in lästa p å B a n g och fö rm å r o ck så ett sådant in kän n an de. Ä n d å ty c k e r jag att M o rte n se n , t. ex. i det sto ra m itten p artiet i sam ban d m ed att T in e an alyseras, har en lo v lig t in te lle k tu e ll — m åh ända o ck så lite m o raliseran d e — attityd. H a n s k riv e r att när realisten B a n g h ävd ar, att v e rk lig h e te n fö r e lig g e r o a v h ä n g ig av m än n iskan s in n ersta fö r h o p p n in g ar, b ek lag ar id ealisten B a n g att d e t fö r h åller sig så. » In g en a f d em har re t.» B a n g fö r b i ser, att d en e rfa re n h e t v i far,
också
bestäm s av d e fö rvän tn in g ar v i när till o ss sjä lv a o ch värld en . D e n n a » b lin d h e d » re su lte ra r i ro m an ern a s sam m an stö tn in g m ellan d rö m o ch v e rk lig h e t så att ro m an ern a p å » en u n d e rlig b ag v en d t m åd e» k o m m er att h an d la o m h u r nutid en inte kan in k o rp o reras i d e t fö rflu tn a, v a rs k ro p p s lig g jo rd a d rö m — m o d ersg estalten , A ls, trad itio n en — in ifrån fö rtärs av d en . T illä m p a t p å ro m an en T in e b lir resu ltate t av an alysen , att rom an en v a ck la r m ellan att fram ställa T in e sommänniskan
(och h en n es ö d e såsom d e te rm in e ra t av allm än n a v illk o r) o ch som en
bestämd slags människa,
dvs. d et m ak tlö sa, v ilje lö sa b y te t fö r andras v iljo r o ch m issg rep p .D e n fråga m an vill ställa är: in n eb är nu d etta något re n t p rak tisk t, k o n stn ärligt? U p p le v e r m an d en n a vack lan , om det nu är en sådan, som en svag h et i rom an en ? J a g kan inte inse det.
In vän d n in gen sk all ses som en rand anm ärkn ing. D e n som v ä lje r att när läsa tex ter, an aly sera d em och to lk a dem , kan alltid utgå från att an dra h ellre v elat se an dra in fallsvin k lar, andra an alysm eto d er, an dra to lk n in g sfö rslag . H ä r v ill m an d o ck sällan k o m m a m ed sådana invänd ningar. M an fö lje r M o rte n sen s stu die m ed sto rt in tresse och u p p le v e r hans so n d erin g ar som v äsen tlig a o ch riktiga.
Torbjörn Nilsson
K e la K varn:
Max Reinhardt og Strindbergs visionaere
dramatik.
A k a d e m isk Forlag. K b h v n 19 7 4 . A tt Strin d b erg s d ram atik spelad e en b etyd an d e roll vid fram v äx ten av den ty sk a exp ressio n istisk a rö re lse n stod k lart redan fö r sam tiden. M ån g a har dock säk erlig en såsom recen sen ten fu n nit o lik a litteratu rh isto rik ers fö rsö k att p re c ise ra Strin d b erg s b e ty d e lse fö g a ö verty g an d e. I sin avhan dlin g o m R ein h ard ts iscensättn in gar åren 1 9 1 2 - 1 9 2 1 av Strin d b erg s »visionaere» dram atik p e k a r den dans k e teater h isto rik ern K e la K varn på den fö rm o d li g en vik tig aste o rsak en till svårigh etern a. Frågan m åste stu deras tvärve ten sk ap lig t m ed h jälp av teaterh istoria. K e la K varn fo rm u lerar d e t så här: »Fn rst stu d iet a f R ein h ard ts reg ib n g er vil g iv e et n o gen lu n d e fyld estg n ren d e svar på, h vord an d er i det k rise h a e rg e d e T y sk la n d ku n n e op stå en fo rm e lig S trin d b erg -k u lt, o g v ise h v o r m an i dåti den s o p fe re lse r p lace red e ak cen tern e. V e d at be- ton e de strin d b erg sk e styk k ers m arerid tagtige o g an g stfy ld e k arak ter, v e d at v ise r d e re s»Zerrissen-
heit»,
b le v R ein h ard ts iscenesaettelser b estem - m en d e b åd e fo r Strin d b erg s ro lle som ek sp res- sion ism en s b a n n e rfe re r i T y sk la n d o g fo r den ek sp ressio n istisk e scen ek u n st, d e r k u lm in e re d e i T y v e r ne.»D e t är ett b egrän sat antal S trin d b erg sfö restä ll- ningar K varn an alyserat: D ö d sd a n sen ( 1 9 1 2 ) , O väd er ( 1 9 1 3 ) , P elik an en ( 1 9 1 4 ) , Sp ö k so n aten ( 1 9 1 6 ) och E tt d rö m sp el ( 1 9 2 1 ) . D e tta har den fö rd e le n att v a rje fö reställn in g blir fyllig t b esk ri v en o ch att en rik lig d o k u m en terin g v arit m ö jlig . K varn s b o k blir på så sätt ett u to m o rd en tlig t h jä lp m e d e l fö r den som sysslar m ed p e rio d e n s dram atik. H an e lle r hon kan utan att b e h ö v a söka sig till M ax R e in h a rd t Fo rsch u n g s- u nd G e d e n k - stätte i Salzb u rg få en u p p fattn in g o m den Strin d - b erg sfö restä lln in g som g jo r d e ett så sto rt in tryck
2 3 8
Övriga recensioner
p å fö rfattaren X v id d en n e s b e sö k i B e r lin e lle r i S to c k h o lm v id något av R ein h ard ts g ä stsp e l där.
I ett av d e in led an d e k ap itlen kan K v a m tyckas g å u tan fö r äm n et. H o n b eh an d lar i d etta R e in
hardts y tterlig t b e rö m d a iscen sättn in g av G e n - g a n g e re 19 0 6 . D e t är d o c k frågan om en h ö g st m o tiv era d utvikn in g. In te m in st g e n o m d e k o ra tö rens, E d v a rd M u n ch s, insats skap ad es i d en n a fö reställn in g m y c k e t av d et som kom att u tm ärk a R ein h ard ts S trin d b ergsu p p sättn in ga r 1 9 1 2 - 2 1 .
H u r v ilse le d a n d e d et kan v ara att en b art från den litterära te x te n sluta sig till v a d v år d ram atiker X u p p le v d e när han såg S trin d b e rg sp ela d d e m o n streras ytterlig t väl i ett k ap ite l som K v a m ägnar re a k tio n e rn a v id R ein h ard ts g ä stsp e l i Sv e rig e . D e sv e n sk a k ritik e rn a jä m fö rd e då o fta m e d u ppsätt nin garna p å S trin d b e rg s o ch Falcks In tim a teater några år tid igare. K v a m har fö ljt d e dåtid a re c e n sen tern a i spåren och n ärm are an alyserat sk illn a derna. D e s s a v ar u to m o rd en tligt stora. N ä r m an på In tim a teatern v ille k o m m a b o rt från n atu ralis m en sp ela d e m an S trin d b e rg s k am m arsp e l som om de v a rit sk riv n a av M aeterlin ck . R e in h a rd t d ä rem o t tog fram d et u p p fö rsto ra d e , m ard rö m sar- tade, » exp ressio n istisk a» .
K v a m talar v id ett tillfälle träffan d e om en » d e- m o n iserin g » av scen ru m m et. D e t ta b le v i R e in hardts S trin d b erg su p p sättn in ga r e tt p s y k is k t rum av skräm m an d e natur. K v a m har h är o n e k lig e n starkt bidragit till en p re c ise rin g av vad d et e g e n t ligen v a r de tyska e x p re ssio n iste rn a to g ö v e r. J a g tro r d o c k att m an sk u lle k u n n a k o m p le tte ra d en n a o ch an dra lik n an d e iak ttag elser g e n o m att hän visa till en m er allm än stilu tv eck lin g i tid en , som är av b e ty d e lse inte m inst fö r p e rso n g estaltn in g och ro llto lk n in g , näm ligen d en från sym b o listisk g å t fu ll v a g h e t m o t v ad m an m ed e tt ty sk t lån kan kalla en » ö v e rste g rin g » av skräm m an d e d rag i tillvaron . R ein h ard ts S trin d b erg su p p sättn in ga r to rd e här ha sp elat en v ik tig roll. E n d isk u ssio n på d en n a p u n k t hade v arit m o tiv era d o ck så av att H e in z K in d e r m ann 1 sin v o lu m in ö sa fram ställn in g av R e in h a rd t i T h e a te rg e sc h ic h te E u ro p as (saknas i litte ra tu rfö r teckn in gen ) h ävdat att ju st » Ü b e rste ig e ru n g e n d er grau sam en W irk lich k e it» är d et ty p isk a fö r den n es Ib sen - o ch S trin d b erg u p p sättn in gar.
K v a m p o le m ise ra r m o t v issa fo rsk a re som velat se en » p rin cip iell» m otsättn in g m ellan R e in h a rd t och d en ty sk a e x p re ssio n istisk a rö relsen . Frågan är d o c k o m d et inte fin n s stark a skäl fö r den stånd p u n k t K v a m v ä n d e r sig m ot. E n sak är att de unga ty sk a e x p re ssio n iste r, som m o t slu tet av 1 9 1 0 - t a le t e rö v ra d e de ty sk a scen ern a, lärt m y ck e t av S trin d b e rg och R ein h ard t. E n annan m inst lik a v ik tig är att de o ck så sk ap ad e något nytt som inte finn s hos d e ssa fö reg ån g are . K v a m fram h åller sjä lv m ed rät ta sk illn ad en m ellan R e in h a rd ts u p p sättn in gar o ch Je s s n e r s d y n a m isk t-ag g ressiva tem ateater.
O ch när d e t g ä lle r d en extatisk a tron p å att v ärld en m åste o ch k u n d e fö rv a n d la s hos m ån ga e x p r e s sio n ister u n d er rö re lse n s h ö g flo d k rin g fö rsta v ä rld sk rig e ts slut, stod s jä lv fa lle t inte S trin d b e rg o ch R e in h a rd t som fö re b ild e r. V ä rld sfö rb ä ttra r- tro n le d d e o ck så till en ny tea terstil som fö rv isso v ar » ö v e rste g ra d » o ch u tn y ttja d e scen ru m m ets d e m o n ise rin g m en som o ck så v a r extatisk och p r o fetisk . R e in h a rd t satsade vid en tid p u n k t p å att fö ra fram d ram atik er som S o rg e och H a se n c le v e r, m en han ö v e rlä t då de fle sta in scen erin g arn a till sina m ed arb etare. H a n s insats h är är k o rtv a rig och h alvh järtad i jä m fö re lse m ed hans d ju p g å e n d e och lån gvariga b ro ttn in g m ed S trin d b e rg s d ram er.
D e t fin n s ett in tressan t p ro b le m som K v a m går fö rb i o ck så b eträffan d e R e in h a rd ts roll som vägrö- ja re fö r d en ty sk a ex p re ssio n ism e n . N ä r det g ä lle r d ram ern as h e lh etsstru k tu r an slöt d e unga d ram ati k e rn a m y c k e t litet till de S trin d b e rg d ra m e r R e in hardt sp elad e u n d er 1 9 10 - t a le t . S o m så o fta p å p e k ats v a r d et T ill D a m ask u s som b lev d et främ sta m ö n stret. H ä r kan inte R e in h a rd t ha v arit av b e ty d e lse m en k a n sk e B a rn o w s k y g e n o m att u p p fö ra dram ats alla tre d elar p å L e ssin g -T h e a te r i B e rlin 1 9 1 4 . K v a m har g e tt o ss en v äse n tlig d e l av den te a terh isto risk a b ak g ru n d en till S trin d b e rg s b e ty d e lse fö r e x p re ssio n ism e n g e n o m att stu d era R e in h a rd ts iscen sättn in gar, m en hon g e r o ss inte h e la bild en . D e t ta p å p e k a n d e är g iv e tv is inte av se tt som en k ritik m o t K v arn s u tm ä rk ta b o k utan som ett ö n sk e m å l från litte ra tu rh isto risk t håll o m m e r fo rsk n in g av sam m a slag.
Bengt Larsson
C h a rle s I. G lic k sb e r g :
The Sexual Revolution in
Modern English Literature.
M artin u s N ijh o ff. T h e H a g u e 1 9 7 3 .B a rb a ra G e n tik o w :
En skitten strem. Samfunnskri-
tikken i den »umoralske» litteraturen i Norge
1 8 8 0 - 1 9 6 0 . G y ld e n d a l N o r s k F o rlag . O slo 1 9 7 4 .
Den politiske Georg Brändes.
R e d ig e re t a f H an s H e rt e l o g S v e n M e lle r K riste n se n . H a n s R e itz e l. K b h v n 1 9 7 3 .E lias B re d sd o rff:
Den store nordiske krig om seksu-
almoralen.
G y ld e n d a l. K b h v n 1 9 7 3 .A g n e te R a sm u sse n :
Dansk Kvindesamfund og Saede-
lighedsfejden 1887.
G M T . K b h v n 1 9 7 2 .D e t är en h e l rad arb eten som C h a rles I. G lic k s b erg har g e tt ut i H a a g alltifrån b o k e n M o d e rn L iteratu re and T h e D e a th o f G o d ( 19 6 6 ) . I Sa m la ren 1 9 7 1 an m äld es T h e S e x u a l R e v o lu tio n in M o d e rn A m e ric a n L ite ra tu re av L en n art P eterso n . G lic k sb e r g , p o la c k till b ö rd e n , k o m tid ig t ö v e r till
