Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
1 6 8
Recensioner av doktorsavhandlingar
g o d ta ett in flytan d e från d en p lato n sk a dialogen när nu P ea co cks re p lik e r till sin typ står n ärm re de ovan näm ndas. M en vi har n og h är en fa k to r som kan fö rv illa , näm ligen tem p eram en tet; till sin läggn in g stod u p p en b arlig en P e a c o c k n ärm re en fö rfa tta re som t. ex. L u kian os än han stod Platon . Faktu m är d o ck att P laton är trad itio n en s u tgån gs p u n kt. F ö rfattare s k riv e r i en trad ition ; d e är o lik a till tem p eram en t och lä ggn in g m en några likn ar naturligtvis varan d ra. D e t in n eb är inte att någon p å verk an d em em ellan b e h ö v e r fö religga.
L ik aså i P ea co c k s fall. D e t är sant att A th e n a io s’ k u fisk a b o k , som b estår av k o n v e rsa tio n e r krin g m at och d ry c k , var en v o g u e i E n glan d i b ö rjan av 18 0 0 -ta le t. Id én att fy lla fo rm en — den d ram atiska d ialogen — m ed något så alld agligt som k o n v e rsa tio n er b e h ö v e r d o ck k n ap p ast tyd a p å någon star kare p å verk an från A th en aio s. V a d P e a co c k än kan h a lidit brist på, inte lär d e t ha varit k o n v ersa- tionsäm n en.
P e rso n lig en kan jag såled es på det hela taget tänka b o rt L u k ian o s, P lu tark o s och A th en aio s ur sam m anhan get, m en ald rig Platon . H an är ändå, som red an sagts, trad itio n en s utgån gsp u n kt, och m ed h o n o m had e P e a co c k långt stark are kontakt. S å g ö rs d e t t. ex. i d eb u tro m an en en tyd lig hän syftn in g till Sy m p o sio n . M an kan b eträffan d e ju st d en n a d ialo g tillägga att P ea co cks rom an er är en lång rad av sym p o sier och att S h elley s g en o m P eaco cks m e d v e rk a n återu p p tagn a an tik stud ier bl. a. re su lterad e i S h e lle y s ö versättn in g av S y m p o sio n .
K je llin g ö r i sin k o m p aratio n ett h opp från anti ken till 17 0 0 - ta le t - R a b elais är d e t en d a u n d an taget — o ch stu d erar den långa rad av fö rfa tta re som då an vän d e sig av den d ram atiska dialogen . G e n o m g å n g e n är in tressan t och , som d et m esta i d en n a avh an d lin g, m y c k e t v ä lg jo rd . Sed d u r ren p å v e rk n in g ssy n v in k e l g e r d en n a u n d ersö k n in g — b o rtsett från fram fö r allt V o lta ire - ett ö v e r v ä g an d e n e g ativt resultat. D e tta kan naturlig tvis inte K je llin lastas fö r, m en m an kan fråga sig om inte g en o m gån g e n blir n ågot fö r u tfö rlig. Å en a sidan b e h ö v e r ju inte P ea co c k m er än ha sett d en dram a tiska d ialog en använd — d en var inte o van lig i 17 0 0 -ta le ts rom an er — å an d ra sidan b lir nu några fö rfattare ald rig näm nda, fast de sä k e rt kan ha b e ty tt m y c k e t även p å d e t fo rm e lla o m råd et. M an kan tänka p å A d d iso n , som i T h e S p ectato r sam la de sym p o sier av o rig in al m ed sp ecia lin rik tn in g så som P e a c o c k g ö r, m an kan tän ka på S te rn e när det g ä lle r d en uttalad e non chalan sen fö r in trig er, le ken m ed läsaren , fö rk ä rle k e n fö r v im sig h e te r osv.
M an kan rim ligtvis inte rik ta n ågon allvarlig are in vän d n in g m ot att K je llin så pass u tfö rlig t tagit upp 17 0 0 -ta lstra d itio n e n . J a g har en dast g jo r t p å p e k a n d e t d ä rfö r att jag g ä rn a sett att han använt u trym m et till att ta upp an dra frap p an ta
berättar-te k n isk a g re p p som är av v ik t även fö r d ialog en . J a g tän k er p å d e ö v e rflö d a n d e rik lig a citaten , de b isarra n otern a, fö rfa tta rin h o p p e n i alla deras o lik a sch atterin gar, h u r d ialo g ern a p å v e rk a r rom an ern as rytm och k arak tär och sjä lv a d ialog ern as u p p b y g g nad: deras puls och rytm , an talet m e d v e rk a n d e , strävan att låta re p lik e rn a k a ra k te rise ra den talan de c on tra am b itio n en att g ö ra d em så e ffe k tfu lla , »citerb ara» som m ö jlig t.
J a g är m e d veten om att jag m ed m in k ritik i viss m ån kan tyckas v ilja sk issera en något an n o rlu n d a avh an dlin g än d en K je llin sk rivit. D e t v o re o rätt färd igt m o t K je llin o m re ce n sio n e n g a v d etta h u v u d in tryck . D e n av h an d lin g han har sk riv it når m ed sin m etod u tm ä rk ta resu ltat, är klart m å lin rik tad, väl k o n c e n tre ra d och g e n o m fö rd m ed b e rö m värd strin gen s o ch ö p p e n b lick fö r litte ra tu rk ritis ka p ro b le m och litterära k v a lite te r.
Torbjörn Nilsson
Lars H a rtv e it:
Dream within a Dream. A Thematic
Approach to Scott’s Vision of Fictional Reality.
U n i v e rsite tsfö rla g e t. O slo 1 9 7 4 .R o b e r t B arn ard :
Imagery and Theme in the Novels of
Dickens.
U n iv e rsite tsfö rla g e t. O slo 1 9 7 4 .D e s s a två a rb eten h ärrö r från e n g e lsk a in stitu tio nen v id u n iv e rsite te t i B e rg e n , som v isat sig v ara ett liv fu llt cen tru m fö r stu d ier i e n g e lsk arton - hu n d ratalslitteratu r. B å d a är g e d ig n a och b y g g e r p å b e p rö v a d e m e to d isk a g re p p , som i sto rt sett an vän ds fö rn u ftig t. H a rtv e its arb ete är lite tyn g re i stilen än B a rn a rd s m e ra stim u leran d e stu die m en är lik so m B a rn a rd s v älg ö ran d e fritt från k ritisk a flo sk le r. B å d a fö rfa tta rn a v isar b elä sen h et och k rin g sy n i k ritisk litteratu r, särsk ilt H a r tv e it o ck så i ro m a n te o re tisk litteratu r.
H a rtv e its u tg ån g sp u n k t är en h y p o te s o m att W alter Sc o tt had e en splittrad lo ja lite t i sitt fö rh å l lande till v e rk lig h e te n , en lo ja lite t so m v ar in rik tad både på d et ro m an tisk a och d et v ard ag lig a, och att spän ningar som kan fö ras tillb ak a p å en sådan sp littrin g på ett k o n stn ärlig t m en in g sfu llt sätt åte r speglas i rom an ern a. B e stä m d a m o tsatsm ö n ster fram träd er, hävd ar H a rtv e it, och hans av sik t är att k larlä g g a d em v ad g äller fy ra b estäm d a o m råd en : sam hället, d et h e ro is k a id ealet, ju rid ik e n o ch r e li g io n en . F ö r b e ly sn in g av h u r m ö n stren fram träd er har han i tur o ch o rd n in g valt T h e H e a r t o f M id loth ian , W a v e rle y , G u y M a n n e rin g och O ld M o r tality, m ed en av slu tan d e stu d ie ö v e r R e d g a u n t- let, som han an ser g e en g o d illu stratio n av d e fy ra näm nd a tem atas u p p g å en d e i varan d ra.
S y fte t m ed u n d e rsö k n in g e n är o tv iv e la k tig t am bitiöst, k an sk e ö v e ra m b itiö st. D e t kan n og v a ra berättig at att fråga sig om m an b ör p o stu le ra en
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 69
splittrad lo ja lite t hos Sco tt: d e t fö re fa lle r ju som om han utan särsk ild a slitn in gar fö rm åd d e tillgo d o se och sam m anhålla in tresset fö r d et ro m an tisk a och fö r det vard agliga och prak tisk a. D e t ta in n ebär n atu rligtvis inte att m an inte sk u lle k u n n a tala om ett m o tsatsm ön ster i rom an ern a, m en i v ilk e n u t sträckn in g ett sådant var klart k o n stn ärlig t fattat och g e n o m fö rt är en annan sak, o ch d e t få r nog sägas att H a rtv e it v arit en aning o k ritisk i sin syn p å detta. H an få r m ö n ster att fram träd a lite väl ty d ligt, han har en ten den s att g lid a ö v e r sådant som a v g jo rt stö r dem . In te d esto m in d re in n eh åller stu d ien syn n erlig en v äl u tfö rd a an alyser av k o n flik te r m ellan d e t h e ro isk a o ch m e d v e te t o h e r o iska, m ellan lag-o rd n in g o ch v å ld -o h ed erlig h et, m ellan fanatism och b esin n in g sfu llh et, id ealism och v e rk lig h e tssin n e , och likaså m y c k e t g o d a iakt ta gelser o m fö rh ållan d et b e rättare-h u vu d p erso ner.
E m e lle rtid le d e r H a rtv e its am bition h o n o m i fle ra fa ll fö r långt: att sk riva om T h e H e a r t o f M id lo th ian som om fa llet ner i det m elod ram atisk a och ro m an tek n isk t o o rg an iserad e i b erättelsen s sen are h älft ö v e rh u v u d taget inte e x iste ra d e är k n ap p ast fö rsv a rb a rt, och d et är o ck så ty d lig t att fö rfa tta re n g ö r vad han kan fö r att fö rrin g a e ffe k ten av Scotts an vän dn ing av m ärk liga sam m an träf fan d en i t. ex. G u y M an n erin g.
E n v iss k ritik kan o ck så rik tas m o t en ten den s till u p p rep n in g ar i fram ställn in gen : d en avh än ger av att H a r tv e it v e la t stu d era m ö n stren i relatio n till fle ra o lik a ro m an elem en t — k arak tärsteck n in g , b a k g ru n d steck n in g etc.
H e lh e tsin try c k e t är em e lle rtid m y ck e t po sitivt: H a rtv e it har a v g jo rt sett Scotts ro m an er p å ett sätt som b e rik a r fö rståelsen av d em .
B a rn a rd rö r sig långt ifrån p å j u n gfru lig m ark i sin D ic k e n sstu d ie : han fö lje r en ten d en s som varit m y ck e t fram träd an d e alltsed an E d m u n d W ilso n p u b lic era d e sin essay o m » T h e T w o S c ro o g es» 1 9 5 2 , näm ligen att se D ic k e n s i de sen are rom a n ern a som en k o n stn ärlig t m ed v e te n ro m a n fö rfa t tare som v isste att u tn yttja sym b o len fö r sin a sy f ten. B arn ard s av sik t är att te c k n a u tv eck lin g sg ån g en m o t sådan m e d v e te n h e t hos D ic k e n s, och det m åste sägas att han m y c k e t väl lyckats m ed att trots d en rik lig a litteratu ren inta en själv stän d ig k ritisk hållnin g och att g e nya in b lick ar i b ild sp råk o ch sym b o lik i d e sen are rom an ern a. In te m inst g ä lle r d e t sistn äm n d a o m b eh an d lin gen av Little D o rr it och G r e a t E x p ec tatio n s. A n sa tse rn a till b ild sp rå k sb ru k fö r b ely sn in g av tem ata i n ågra av de tid igare ro m a n e rn a är o ck så väl re p re se n te ra d e , även o m m an ty ck e r att B a rn a rd iblan d kan b li väl g e n e rö s m o t D ic k e n s: d e t g ä lle r t. ex. vad han säger om k o n stn ärlig t fö re n h e tlig a n d e ele m e n t i M artin C h u zzlew it.
M an har n o g också rätt att fråg a sig om han inte g iv it en alltfö r u n d erstru k en bild av svartsyn och d esp eratio n hos D ic k e n s i de sen a rom an ern a: d et fö re fa lle r ju ändå inte som om D ic k e n s skulle ha g iv it upp tro n p å v an lig m än sklig anständ ighet, även om u ttry ck en fö r en sådan tro inte är lik a ö ve rty g a n d e so m u ttry ck en fö r en m ö rk a re syn. S o m h e lh e t är B a rn a rd s arb ete i sin k o n cen tration och g e n o m sin klara fram ställn in g av en o tv e ty d ig u tv eck lin g sg ån g d o ck m y ck e t rek o m m en d ab elt.
Erik Frykman
S o n ja L orich s:
The Unwomanly Woman in Ber
nard Shaw’s Drama and her Social and Political
Background.
A c ta U n iv ersita tis U p salien sis. Stu- d ia A n g listic a U p sa lie n sia 1 5 . 1 9 7 3 .A tt g e sig på k v in n o h isto risk t b eto n ad e äm n en är än så länge relativ t o b ru te n m ark. M an kan frestas till o m fattan d e g ru n d fo rsk n in g som R u th N ilsso n g jo rt, m en m an kan o ck så hitta äm nen som lig g er nära till hands och g er relativt snabb u td elnin g. Ett sådant fy n d har S o n ja L orich s g jo rt.
N ä r hon b ö rja d e u n d e rsö k a T h e U n w o m an ly W om an in B ern ard Sh aw ’s D ra m a hade ännu ingen k o m m it p å id én att sp ec ia lisera sig på Sh aw s fem i- nistiska en gagem an g, trots att han själv u nd erlättat fö r k o m m an d e fo rsk a re g e n o m att k o m m en tera sina egn a d ram er och lägga sin egen u tv eck lin g ö p p en ock så på d etta om råd e. S L har beh an d lat äm n et m ed h jälp av den litteratu rso cio lo g isk a m e tod, som b liv it v an lig i S v e rig e . H o n har g rä v t fram in tressan ta fa k ta om kvin n o rn as v illk o r i En glan d och den d ebatt, som fö rd e s om d em i slu tet av 18 0 0 - och b ö rja n av 19 0 0 -ta le t, som bak g ru n d till sin a dram a-an alyser.
U n d e r in flytan d e av d en n yfem in istisk a vågen har nu äm net » S h aw och k vin n o rn a» b ö rja t tas upp i de en g e lsk a och am e rik an sk a sp e c ia ltid sk rif tern a fö r Sh aw -fo rsk n in g . D e t har em ellertid hit tills sk ett på ett g an sk a ytlig t och o sy stem atisk t sätt o ch L orich s avhan dlin g k o m m er såled es i rätt tid fö r att fy lla ett beh o v.
A t t to lk a d e b etyd an d e k v in n o g e sta lte rn a i S h aw ’s d ik tn in g m ot den sociala och p o litisk a b ak g ru n d en är ett g iva n d e g rep p . T yn g d p u n k te n i an alysern a lig g er inte p å g estaltern as p sy k o lo g i, inte p å p e rso n h isto risk a n o tiser om deras e v e n tu ella fö r e b ild e r eller på b io g ra fisk a fa k ta o m » k v in n o rn a i Sh aw s liv» — även om o ck så sådan a fa kta fö re k o m m e r. I stället fö rs m an rakt in i dåtiden s d ram atiska k vin n o h isto ria m ed rö strättsk am p e n som cen tru m och far fö lja Sh aw s re a k tio n e r och fö rb lu ffa n d e ak tu ella id éer. H a n s k vin n lig a fa v o ritg estalter, de m ed vetet nya ro llm o d e lle rn a som han k allade » o k v in n lig a k v in n o r» , är in sp ire rad e av vad Sh aw lärt sig o m k vin n o rs b eg åvn in g , han d
