Äldre personers upplevelser av att flytta från
sitt eget hem till särskilt boende
- En litteraturstudie
Malin Thomasson
Sjuksköterska 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende
- En litteraturstudie
Older people´s experiences of moving from their own home into homes for the
aged - A literature study
Malin Thomasson
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Luleå tekniska universitet
Abstrakt
Många äldre personer är eller kommer att bli beroende av hjälp och stöd för att klara sitt dagliga liv, vilket kan medföra behov av att flytta till ett särskilt boende för att ha tillgång till hjälp och omvårdnad under hela dygnet. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende. Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ, manifest ansats. Artiklar som valdes ut till studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Valet av denna metod grundade sig i att de äldres upplevelser skulle beskrivas med deras egna ord. Analysen resulterade i fyra kategorier; Att känna sig mer beroende av hjälp, delaktighet i beslut och
acceptans av flytten till särskilt boende, upplevelser av det särskilda boendet som boendeform samt betydelsen av att upprätthålla sociala relationer. Resultatet
visade att när en person blir äldre och har behov av hjälp så behöver den individen anpassa sig efter de nya omständigheterna och den nya miljön. Att kunna anpassa sig innebär att kunna hantera en förändrad miljö eller livsomständigheter. Om försök att anpassa sig till miljön misslyckas kan den äldre personen behöva stöd av omvårdnadspersonal för att återfå balans i livet. Enligt Roy´s adaptionsmodell så är adaption är en del av en process där tänkande och kännande personer gör medvetna val för att kunna hantera olika utmaningar de möter. En ökad kunskap om hur sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska hjälpa och stödja de äldre personerna i det här stadiet behövs för att förebygga att de äldre upplever en nedgång i livskvalitén samt för öka deras känsla av välbefinnande och hälsa.
Nyckelord: Äldre, särskilt boende, acceptans, Roy Adaption Model, litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys
Globalt sett ökar livslängden och många människor lever hemma långt upp i åldern
(Nicholson, Meyer, Flatley & Holman, 2013). Under de senaste 50 åren har antalet äldre mer än fördubblats. Med äldre menas personer över 65 år (Östlund, 2008). Äldre lever ofta
ensamma med den skörhet som kommer med ökad ålder. Skörhet beskrivs i tidigare forskning som att en individ har en särskild risk för negativa hälsoeffekter samt ökat behov av hälso- och sjukvård (Nicholson et al., 2013). Det finns en statistiskt signifikant korrelation mellan ålder och fysisk funktion (Dragest, Natvig, Eide, Clipp, Bondevik, Nortvedt & Nygaard, 2008). Även om vissa äldre kommer att kunna uppleva god hälsa ända till sen ålderdom, så är det många som kommer att leva med minskande funktionell kapacitet samt vara beroende av hjälp med sin hälsa och dagligt liv (Nicholson et al., 2013).
Känslan av att nå upp till det individen värderar ger välbefinnande i det dagliga livet. Förlust av fysisk förmåga kan leda till svårigheter i att uttrycka sin identitet (Holmberg, Hellström, Norberg & Österlind, 2019). Att kunna ta hand om sig själv har en stor betydelse i den äldre personens liv eftersom den förmågan anses vara kopplad till känslan av god hälsa och välbefinnande (Sacco-Peterson & Borell, 2004). Att leva ensam har visat sig kunna skapa stora fysiska och psykiska utmaningar för den äldre personen (Hsiegh, Huang, Lan & Ho, 2017). För många äldre personer är det oförmågan att ta hand om sig själv och sina vardagliga rutiner som framkallar behovet av att flytta till ett särskilt boende (Sacco-Peterson & Borell, 2004).
För att kunna få plats på ett särskilt boende måste den äldre uppleva stora behov av hjälp relaterat till fysiska och/eller mentala funktionsnedsättningar (Dragest et al., 2008). Ett särskilt boende tillgodoser behoven hos äldre personer som behöver stor hjälp i vardagen (Hsiegh, Huang, Lan & Ho, 2017). När de äldre själva väljer att ansöka om plats i särskilt boende har detta beslut i många fall påskyndats av en plötslig förändring i hälsotillståndet såsom fall, stroke eller andra dramatiska förändringar (Cheek, Ballantyne, Byers & Quan, 2007). I de fall närstående ansöker om plats upplevs detta som svårt. Många närstående kämpar med att fatta ett beslut som innebär att de väljer ett okänt liv i särskilt boende för sina äldre närstående (Davies & Nolan, 2006).
Det speciella med särskilda boenden är att de utgör permanent bostad för vissa äldre,
kortvarig bostad för andra, arbetsplats för vårdpersonalen och besöksplats för de närstående. De boende tillbringar hela dygnet där; de sover, äter och har sin fritid på samma plats (Garsjø,
2003). Äldre har ofta en kluven inställning till särskilt boende där många efterlyser fler platser samtidigt som en majoritet svarar nej på frågan om de skulle kunna tänka sig att flytta till ett sådant boende (Daatland & Solem 1997; Nord & Otterstad 1997).
De senaste decennierna har utvecklingen dominerats av den krympande institutionsvården. Starten i Sverige för denna utveckling var enligt Johansson, Sundström och Malmberg (2018) den så kallade Ädelreformen 1992, som innebar att kommunerna övertog huvudansvaret för äldreomsorgen och betalningsansvar för de så kallade långliggarna inom sjukhusvården (ibid). Det som skett i Sverige under 2000-talet är att andelen tillgängliga platser på särskilt boende minskat vilket lett till att äldre som tidigare skulle haft möjlighet att flytta in på äldreboende istället bor hemma med hemtjänst. Förutom de svårt sjuka är det framförallt äldre med demenssjukdom som får plats på ett särskilt boende. Andelen äldre med demenssjukdom på de särskilda boendena ökar och det leder till brist på platser för de äldre som inte har den diagnosen, hur sköra de än är i sitt tillstånd. I och med Ädelreformen 1992 instiftades den så kallade kvarboendeprincipen som innebär att äldre i större utsträckning bor kvar i eget hem långt upp i åldern (Östlund, 2008).
Munkefjord, Eggebø och Schönfelder (2018) ser i sin studie på konceptet ”Hemma bäst” vilket innebär tanken på att de flesta äldre människor mår bäst av att bo kvar hemma så länge som möjligt. Hemmet anses vara en betydande plats och för många är det en plats där de har bott i flera årtionden, där de har sina rutiner och känner sig trygga. Denna känsla av trygghet handlar inte bara om hemmet utan även om möblerna, bilderna och minnena av händelserna som har ägt rum i bostaden. Hemmet kan dock vara en ambivalent plats då det kan vara i dåligt skick eller inte anpassat till ålderdomen. Hemmet kan också vara avlägset så att den äldre personen blir både isolerad och ensam (ibid).
Ett särskilt boende kan erbjuda trygghet och kontakt med vårdpersonal dygnet runt. Den snabba tillgängligheten har stor betydelse för den som är gammal och sjuk. Många äldre är också trötta och orkar inte längre ta ansvar för sig själva och sin bostad (Bergeland, 2006; Hauge, 2004). Munkefjord et al. (2018) beskriver i sin studie att när en person väl har börjat känna sig orolig hemma så hjälpte det inte nödvändigtvis med att hemtjänst, grannar eller släktingar regelbundet kom på besök. Oro och ångest kunde komma på kvällen eller natten, men även lika snart efter att den tidigare besökaren stängde ytterdörren (ibid).
Att flytta från sitt eget hem till ett särskilt boende innebär en stor förändring i livet. Tidigare studier har påvisat att flytten från eget hem till särskilt boende leder till ökad dödlighet, särskilt inom de första tre månaderna, vilket skulle kunna kopplas ihop med en nedgång i mental hälsa (Sullivan & Williams, 2017). Äldre personer kan acceptera att flytta till särskilt boende som en oundviklig konsekvens av att har förlorat förmågan att ta hand om sig själva (Holmberg, Hellström, Norberg & Österlind, 2019). Att flytta in på ett särskilt boende kan skapa svårigheter som påverkar den äldre personens känsla av självbestämmande och det kan leda till depression, minskad känsla av värdighet och en förändring i individens självbild (Sacco-Peterson & Borell, 2004). Känslan av att ha kvar sin självbestämmanderätt och upprätthålla sociala relationer har visat sig vara viktig för personer som nyligen flyttat till särskilt boende (Paque, Goossens, Elseviers, Van Bogaert & Dilles, 2017). Enligt meta-analysen utförd av Sullivan och Williams (2017) så är förståelsen för de äldres upplevelser av att flytta från sitt eget hem till ett särskilt boende inte tillräcklig (ibid).
Litteraturstudiens resultat skulle kunna bidra till en ökad kunskap om hur sjuksköterskor och annan omvårdpersonal på ett bra sätt kan hjälpa och stödja de äldre personerna vid flytten från det egna hemmet till ett särskilt boende. Denna kunskap behövs för att förebygga att de äldre upplever en nedgång i livskvalitén samt för öka deras känsla av välbefinnande och hälsa i samband med flytten. En ökad förståelse för de äldres situation verkar enligt tidigare studier vara kopplad till kunskapen kring hur omställningen upplevs.
Syftet med denna litteraturstudie var därför att beskriva äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende.
Metod
Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ metod och fokuserade på äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende. Artiklarna som valdes ut till studien analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Henricsson (2012, s. 336) beskriver att i en kvalitativ innehållsanalys kan innehållet beskrivas eller tolkas mer djupgående. En manifest ansats anger vad som står i texten medan en latent ansats tolkar texten djupare (ibid). Vid kvalitativ innehållsanalys analyseras innehållet för att identifiera gemensamma kategorier (Polit & Beck, 2012, s. 564). Valet av denna metod grundade sig i att de äldres upplevelser skulle beskrivas med deras egna ord.
Litteratursökning
Sökning genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl med ett antal inklusionskriterier. Artiklarna skulle vara publicerade från år 2008 samt tillgängliga i full text genom Luleå Tekniska Universitet. De skulle vara skrivna på svenska, engelska, norska eller danska samt hålla god, vetenskaplig kvalitet. Artiklarna skulle vara utförda med kvalitativ metod.
Arbetet med att få fram relevant litteratur delas upp i två faser: den inledande fasen och den egentliga informationssökningen. Den inledande fasen skapade en överblick över vart informationen kunde hämtas och hur sökningen kan förfinas för att ringa in en hanterbar del av ett stort ämnesområde (Friberg, 2012). Sökningen genomfördes med kontrollerade sökord och med fritextsökning. Willman, Bahtsehvani, Nilsson och Sandström (2016) beskriver att kontrollerade sökord är de ämnesord som databasen indexerar artiklar efter. För att
kontrollera att korrekt sökord används ska det slås upp i databasens ämnesordslista, ofta kallad tesaurus. Olika databaser är uppbyggda på olika sätt och kan därför ha olika
benämningar på samma ord. Databasen Cinahls ”Cinahl headings” är Cinahls uppslagsverk. Motsvarigheten i Medline är MeSH-termer, Medical Subject Headings (ibid).
En inledande sökning gjordes först i PubMed och sedan i Cinahl. Under sökningen i Cinahl användes funktionen ”exclude medline search”, för att utesluta artiklar som var publicerade i PubMed. Kontrollerade sökord togs fram genom en sökning på MeSH-termer i PubMeds ”MeSH-database” och med funktionen ”sugets subject terms” i Cinahl. Enbart i de fall där en sökterm inte fanns som ett kontrollerat sökord användes fritextsökning. Enligt Willman et al. (2016) bör sökning på fritext begränsas då den typen av sökning genererar många referenser. Sökning på fritext ska kombineras med kontrollerade sökord för att resultera i en hanterlig mängd data (ibid).
Antalet sökord var till en början många då synonyma termer kopplades ihop i sökningen med den Booleska sökoperatorn OR. Dessa synonymer kunde minskas i takt med att övergripande ämnesord identifierades. Willman et al. (2016) beskriver att databasernas ämnesordslista, tesaurus, är uppbyggd av ämnesord som ordnats i ett alfabetiskt trädformat. Genom att använda ett ämnesord som representerade en huvudkategori och inkludera dess
underkategorier, kan det som är av intresse i området täckas in (ibid). Flera av kategorierna hade synonyma termer som underkategorier och när dessa inkluderades i sökningen under en
För att undvika ett snedvridet urval är det viktigt att söka litteratur från flera källor (Willman et al., 2016). Sökningen byggdes upp som en Boolesk sökning, vilket innebär att sökorden kombinerades ihop med OR och AND. Enligt Willman et al. (2016) så är det aldrig tillräckligt att använda enbart en term i sin sökning. När de Booleska sökoperatörerna används rätt så hjälper de till att ringa in så mycket som möjligt av den relevanta litteraturen (ibid). Den vanligaste operatorn är AND och den används för att koppla ihop två sökord medan OR används för att få träffar på det ena sökordet eller det andra. OR är även bra att använda för att söka på olika synonymer (Friberg, 2012). I enlighet med Willman et al. (2016) gjordes en sökning på varje enskild sökterm innan de kombinerades ihop i en Boolesk sökning. Efter det kombinerades söktermer i olika sökblock som slutligen kombinerades för att få den mest träffsäkra sökningen.
Tabell 1 Litteratursökning
Syfte med sökningen: Att beskriva äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende.
PubMed 2019-03-18 Limiters; published from 2008-01-01, English, Danish, Norwegian, Swedish,
Söknr *) Söktermer Antal träffar Granskade Antal valda
S1 MSH Aged 1 172 141 S2 MSH Residential facilities 9 057 S3 FT Transition 8 269 S4 FT Move 1831 S5 FT Relocation 322 S6 S3 OR S4 OR S5 10 305 S7 S1 AND S2 AND S6 311 101 5
* MSH –Mesh termer i databasen PubMed, FT - Fritextsökning
Tabell 1. Forts Litteratursökning
Syfte med sökningen: Att beskriva äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till
särskilt boende.
Cihnahl 2019-03-18 Limiters; published from 2008-01-01, English, Danish, Norwegian, Swedish, Aged: 65+ years,
Aged, 80 and over, exclude MEDLINE records
Söknr *) Söktermer Antal träffar Granskade Antal valda
S1 MH "Aged+" 719 037 S2 MH "Residential Facilities+" 28 475 S3 FT "Transition" 32 892 S4 FT "Move" 16 451 S5 MH "Relocation" 1 512 S6 S3 OR S4 OR S5 50 014 S7 S1 AND S2 AND S6 390 S8 Limiters S7 106 26 1
* MH – Exact subject heading, FT – Fritextsökning, Limiters – filter för att minska antalet träffar samt utesluta tidigare träffar i PubMed. Begränsningarna är angivna ovan. + Utökad sökning i CINAHL, ” Explode”.
Litteratursökningen resulterade i 417 artiklar. Samtliga artiklarnas titlar genomlästes och 127 stycken relevanta titlar gick vidare till genomläsning av abstract. 16 artiklar från PubMed och 5 artiklar från Cinahl lästes i fulltext och av dessa valdes totalt 10 stycken som svarade mot syftet valdes ut till kvalitetsgranskning. Av de kvalitetsgranskade artiklarna inkluderades sammanlagt 6 stycken av medel och hög kvalitét i litteraturstudien.
Kvalitetsgranskning
Varje utvald artikel kvalitetsgranskades i överensstämmelse med Willman et. al. (2016, s. 100) för att säkerhetsställa att de var av god vetenskaplig kvalitet samt svarade mot syftet. Artiklarna granskades utefter förutbestämda punkter enligt en granskningsmall från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering). Varje artikel tilldelades en poäng per fråga när den bedömdes uppfylla kriteriet. Frågor som inte vara relevanta uteslöts. I enlighet med Henricsson (2017, s. 428) räknades poängen samman och kvaliteten bedömdes utifrån hur många procent av totalt möjliga poäng som varje artikel erhöll; låg (60–69%), medel (70–79%) eller hög (80–100%) kvalitet. I litteraturstudien har artiklar med medel eller hög kvalitet inkluderats.
Tabell 2. Översikt av artiklar som ingår i analysen (n=6) Författare (År) Land Deltagare Metod Datainsamling/Analys Huvudfynd Kvalitet Brandburg, Symes, Mastel-Smith, Hersch och Walsh (2012) USA 21 st. äldre från tre särskilda boenden. Individuella djupgående intervjuer med uppföljning/ Grounded theory
Personers inre motståndskraft identifierades som kärnan till 20 andra strategier när det gällde flytt till särskilt boende och förmågan att skapa sig ett liv där
Hög
Gill och Morgan (2011) USA 44 st. äldre från två särskilda boenden. Individuella djupgående intervjuer/ Abduktiv analys
Deltagarna upplevde utmaningar när det gällde deras fysiska hälsa, föräldra-barn rollen och beslutet att flytta till särskilt boende.
Medel
Koppitz, Dreizler, Altherr, Bosshard, Naef och Imhof (2017) Schweiz. 31 st. äldre från fyra särskilda boenden. Individuella semistrukturerade intervjuer/ Kvalitativ
innehållsanalys enligt Mayring´s.
Fyra mönster i anpassningen framkom; att känna sig avskuren, att känna sig
begränsad, att bli omhändertagen samt att gå vidare.
Hög Sussman och Dupuis (2014) Canada 10 st. äldre från tre särskilda boenden. Individuella, djupgående, semistrukturerade intervjuer/ Grounded theory
Studien identifierade faktorer benämnda i flera individuella, mellanmänskliga och formella ”lager” som formade de äldres övergång från eget boende till särskilt boende.
Sainio och Hansebo (2008) Sverige 8 st. äldre från fyra olika enheter på ett särskilt boende.
Individuella intervjuer med öppna ingångs-frågor/ Kvalitativ. Fenomenologisk-
Hermeneutiskt tillvägagångssätt.
Att flytta in på ett särskilt boende var komplext och många faktorer påverkade den nya livssituationen. Hög Yeboah, Bowers och Rolls (2014) Australien 20 st. äldre från fyra särskilda boenden. Individuella, djupgående, semistrukturerade intervjuer initialt som följdes av mer strukturerade intervjuer / Kvalitativ, Grounded theory
Hur äldre förstår och svarar upp mot förluster. Vikten av att kunna väva in sin kultur i det dagliga livet, genom musik, mat och språk då deltagarna var födda i länder utanför Australien.
Medel
Analys
Studien har använt sig av metoden för kvalitativ innehållsanalys och utgår ifrån metodartikeln skriven av Graneheim och Lundman (2004). Kvalitativ innehållsanalys är en komplex, icke-linjär process som samtidigt är systematisk och strukturerad (Holloway & Wheeler, 2010). Enligt Graneheim och Lundman (2004) så har kvalitativ innehållsanalys använts på en mängd olika typer av data inom omvårdnadsforskningen, med varierande grad av tolkning av
innehållet. Innehållet kan tolkas manifest, då ser forskare på vad texten säger. Vidare kan tolkningen ske djupare, latent, då ser forskaren på vad som menas i texten. Denna studie har använt sig av manifest ansats. Graneheim och Lundman (2004) skriver att begreppet
analysenhet avser det objektet som studeras (ibid). I denna litteraturstudie utgör de inkluderade artiklarna var för sig en egen analysenhet.
Varje artikel genomlästes upprepade gånger för att få känslan av helheten. Sedan började delar av texten som svarade mot syftet att markeras. Dessa meningar bildade textenheter och tilldelades sedan en kod som visade vilken artikel de var från och ett nummer i stigande ordning (1:1). Alla textenheter skrevs in i en tabell för översikt och möjligheten att kunna återgå till originalkällan vid behov. Majoriteten av artiklarna var skrivnas på engelska och i samband med översättningen till svenska så förkortades textenheterna i enlighet med Graneheim och Lundman (2004) som benämner denna process som kondensering.
Kondenseringen innebar att textenheterna förkortades medan textens kärna bevarades. De förkortade textenheterna fördes sedan samman med liknande textenheter och bildade olika kategorier, vilket är det som utgör kärnan i kvalitativ innehållsanalys (ibid).
Antalet kategorier var från början många, men de kunde förfinas mer och mer i takt med att analysarbetet fortskred. Från början arbetade jag med en uppdelning av materialet sorterat på de äldres upplevelser före och efter flytten till det särskilda boendet. När jag påbörjade sorteringen inom de båda grupperna skapades en mängd underkategorier som senare kunde
sammanföras till färre och större kategorier. Slutligen visade det sig att materialet som var uppdelat i de äldres upplevelser före och efter flytten till det särskilda boende gick in i varandra och då formades istället fyra stycken övergripande kategorier.
Resultat
Resultatet presenteras i löpande text tillsammans med ett urval av citat från de originalartiklar som ingått i studien. Resultatet rymmer fyra stycken kategorier som presenteras i tabell 3.
Tabell 3. Översikt av kategorier (n=4) Att känna sig mer beroende av hjälp
Delaktighet i beslut och acceptans av flytten till särskilt boende Upplevelser av det särskilda boendet som boendeform
Betydelsen av att upprätthålla sociala relationer
Att känna sig mer beroende av hjälp
Sviktande hälsa (Brandburg, Symes, Mastel-Smith, Hersch & Walsh, 2012) samt fysiska förluster (Saino & Hansebo, 2008; Yeboah, Bowers & Rolls, 2013), var de största drivkrafterna bakom beslutet att flytta till särskilt boende. Innebörden av begränsningar varierade, men tydligt var att flera begränsningar förekom samtidigt, fysiska, psykiska såväl som sociala. Att känna sig mer beroende av hjälp kunde ses som en förberedelse för att flytta till särskilt boende och skapa sig ett liv där (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011). De äldre beskrev en känsla av förlust av självständighet. Tankar på potentiellt stundande sjukdom och tankar på sin egen dödlighet bidrog till funderingar kring att flytta till särskilt boende (Gill & Morgan, 2011).
“Our house were getting… seemed bigger. The stairs seemed higher. The yard was harder to take care of. More things that needed to be done. So we decided it was time for easier living”
(Gill & Morgan, 2011, s. 339).
De äldre ville minska vårdansvaret som barnen skulle ha haft om de bott kvar hemma. De ville inte vara en börda för familjen för att de inte klarade att ta hand om sig själv längre (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Sussman & Dupuis, 2014).
“Well I knew that I needed a lot of help and I asked my daughter, who I gathered was busy trying to get me everything so I said; find me some place where I can go and be with people”
(Sussman & Dupuis, 2014, s. 445).
Att förlora en närstående kunde vara början på vägen mot särskilt boende. Ensamheten påverkade livssituationen och det kunde kännas svårt att stanna i huset efter förlust av sin partner. Ibland kunde en flytt till särskilt boende ses som ett sätt att fylla ett tomrum efter sin livspartner eller nära vän (Saino & Hansebo, 2008; Yeboah et al., 2013).
“I just couldn´t go on without her around. There was nobody to talk to. I decided if I go to the home, I would have plenty of people like me, people who don´t have anybody else to talk to”
(Yeboah et al., 2013, s. 54).
Delaktighet i beslut och acceptans av flytten till särskilt boende
Att ta beslutet att flytta till särskilt boende innebar för de äldre att de måste acceptera sin dödlighet. De såg flytten som ett beslut de inte kunde backa ifrån, som sin sista flytt i livet (Gill & Morgan, 2011). De äldre uttryckte att det var viktigt att äldreboendet kändes som rätta stället att vara på (Brandburg et al., 2012; Sussman & Dupuis, 2014). För de äldre som själv tagit initiativ till att flytta framkom anledningar såsom att ha kontroll över sin egen situation (Sussman & Dupuis, 2014), att de hade fått bestämma helt själv (Koppitz et al., 2012) och att få ta sitt beslut med hjärtat för att kunna var nöjd med det (Gill & Morgan, 2011).
“They really let the decision completely up to me” (Koppitz et al., 2016, s. 521).
I studier av Sussman och Dupuis (2014) och Brandburg et al. (2012) beskrevs att beslut kring flytten ofta togs gemensamt av den äldre och familjen. I andra studier beskrev de äldre personerna att beslutet om flytt togs utan deras medverkan. Många äldre instämde i beslutet men inte alla (Brandburg et al., 2012; Saino & Hansebo, 2008; Sussman & Dupuis, 2014).
“Other initiated decisions were either viewed neutrally or negatively” (Sussman & Dupuis, 2014, s. 445).
De äldre berättade att de ibland fått känslan av att allt hände väldigt fort och att det blev kort tid att bestämma sig på när en plats blev ledig på ett särskilt boende (Koppitz et al.; Sussman
& Dupuis, 2014). En del av de äldre belyste utmaningen i att ta beslutet om att flytta till särskilt boende när de inte tänkt på det innan (Brandburg et al., 2012). I studien av Sussman och Dupuis (2014) uttryckte de äldre känslor av att känna sig tvungen att flytta.
“You either plan ahead or you don´t plan ahead. If you don´t plan ahead, you get whatever´s coming” (Gill & Morgan, 2011, s. 339).
De äldres delaktighet i beslutet om flytten till särskilt boende, påverkade känslan av
acceptans. Det var svårt för de äldre att acceptera den förändrade livssituationen om de inte hade fått vara delaktig i beslutet. De äldre kunde då känna sig utelämnade och tvingade att leva med ett beslut dem aldrig skulle tagit själv, eller i alla fall inte just då. En del äldre uttryckte att de flyttat mer för barnens skull än sin egen (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Koppitz et al., 2016; Saino & Hansebo, 2008 ).
“If it were up to me I wouldn´t be here. Not even now. A nursing home is the last thing I wanted” (Koppitz et al., 2016, s. 519).
Flera av de äldre uttryckte sin önskan om att få behålla det egna hemmet även efter flytt till särskilt boende. Med ryktet många äldreboenden har var det svårt för de äldre att ge upp sitt hem, oavsett om man kan komma dit igen eller inte (Saino & Hansebo, 2008; Sussman & Dupuis, 2014). Många äldre undrade hur deras nya liv skulle se ut och oroade sig för hur de skulle kunna anpassa sig i en ny miljö. De kände sig osäker på om de skulle tycka om att flytta in på ett särskilt boende (Gill & Morgan, 2011; Sussman & Dupuis, 2014).
“Participants spoke of leaving behind everything that they were comfortable with in their homes and facing a new environment, new people, new routines and new expectations” (Gill
& Morgan, 2011, s. 340).
Många av de äldre uttryckte att de valde att acceptera och förhålla sig till det de inte kan förändra, vilket underlättade för att komma in i livet på äldreboendet. Själva flytten var en anpassningsperiod och även om de äldre hellre ville vara hemma, accepterade de att det särskilda boendet var bästa platsen just nu (Brandburg, et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Koppitz et.al., 2016; Sussman & Dupuis, 2014). De äldre påtalade vikten av att lära sig hur
“You have to get used to how they do things and so you have to be pretty flexible. You got to remember you´re not the only here who needs something” (Brandburg et al., 2012, s. 871).
De äldre var väl medvetna om vad de kunde och inte kunde göra längre. Förmågan att uppskatta det som de fortfarande kunde göra trots funktionsnedsättningar gav de äldre möjlighet att tillvarata det, vilket kunde leda till en positiv syn på den gemensamma tillvaron på det särskilda boendet (Koppitz et al., 2016; Sainio & Hansebo, 2008). De äldre som deltog i studien av Brandburg et al. (2012) mindes alla flytten till boendet väl, oavsett hur lång tid de bott på det särskilda boendet. Det visar på vilken stor livshändelse flytten hade varit.
Att få ett ogenomtänkt välkomnande kunde ge känslan av att inte vara någon särskild. Om den äldre inte blev presenterad för någon och började känna sig felplacerad förstärkte det känslan av livsförändring som flytten till det särskilda boendet innebar (Sussman & Dupuis, 2014).
“I´m very, very disappointed about this place, but you´ve got to accept it; It´s something you have to accept” (Sussman & Dupuis, 2014, s. 451).
I studien av Sussman & Dupuis (2014) beskriver alla de äldre att de upplevde en djup,
känslomässig komplexitet när de skulle anpassa sig till boendet. Samtliga beskrev flytten som svår, upprörande och utmanande. De äldre jämförde sig med andra som inte tagit steget att flytta eller väntat för länge. De kunde även fokusera på det positiva med flytten genom att jämföra livet på det särskilda boendet med de negativa aspekterna av att bo hemma (Gill & Morgan, 2011).
Upplevelser av det särskilda boendet som boendeform
Det dagliga livet och aktiviteterna på ett särskilt boende styrs av regler och rutiner. De äldre upplevde att reglerna och rutinerna på särskilt boende ofta fick dem att känna sig mer beroende av hjälp än önskat. De vardagliga rutinerna och enformiga dagarna gjorde att de äldre kunde uppleva det särskilda boendet som ett förvaringsställe.
“If only I could still be independent and hadn´t been ill…” (Koppitz et al., 2016, s. 522).
De äldre beskrev att det var svårt att hantera den oundvikliga förlusten av personliga ägodelar vid flytten till särskilt boende. De såg det som problematiskt att flytta från hus eller lägenhet
till ett rum. De tog med saker de inte trodde sig kunna leva utan och berättade att det var svårt, men nödvändigt, att ge bort saker (Brandburg et al., 2012; Koppitz et al., 2016; Saino & Hansebo, 2008). De flesta äldre kände ett tomrum och längtade efter sina gamla hem. De kunde inte se det särskilda boendet som sitt eget hem, även om de var nöjda med boendet (Koppitz et al., 2016; Saino & Hansebo, 2008).
“The change was so difficult. Overall, it was ok but to always be here now, that´s the worst” (Koppitz et al., 2016, s. 522).
Inskränkt privatliv och nedsatt självständighet var vanliga känslor bland de äldre (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Koppitz et al., 2016; Sainio & Hansebo, 2008). Att alltid ta hänsyn till personal och andra boenden och känna sig beroende av någon annans hjälp
begränsade tillvaron för den äldre. Känslor av att vara till besvär, att se sig själv som sämst av alla boenden eller betrakta sig själv som ett kolli förekom hos de äldre. Även rädsla för att någon medborgare skulle komma in på den äldres rum oinbjuden (Sainio & Hansebo, 2008). I studien av Brandburg et al. (2012), visade det sig att när de äldre blev begränsade minskade deras deltagande i beslutsfattning. De äldre hade mindre möjligheter att bestämma för sig själva relaterat till en begränsad påverkan på vad de kunde göra, hur och när.
“…when I open my door I´m in public property and that´s not a good feeling. I like privacy” (Gill & Morgan, 2011, s. 339).
De äldre kunde även ha glädjefulla känslor över att flytta till särskilt boende och vara nöjd med det mesta (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Koppitz et al., 2016; Sainio & Hansebo, 2008). Att få hjälp med det man behöver såg de äldre som en vinst med särskilt boende (Brandburg et al., 2012; Gill & Morgan, 2011; Koppitz et al., 2016). De äldre kunde känna sig trygg med att bo på särskilt boende där det fanns det stöd och den hjälp de behövde (Gill & Morgan, 2011; Koppitz et al., 2016; Sainio & Hansebo, 2008).
“These older adults felt cosseted and in good hands” (Koppitz et al., 2016, s. 522).
På ett särskilt boende utmanas den äldre personen inte på samma sätt som i ordinärt boende. Ofta kan den äldre personen få en känsla av att ha det långtråkigt och inte kunna göra det man
många saker de tidigare gjort själv lät de nu personalen sköta (Sainio & Hansebo, 2008; Koppitz et al., 2016).
“… at the old folks home, you start to go crazy, because you´ve got nothing to do” (Koppitz et al., 2016, s. 521).
De äldre beskrev att det var viktigt att trots ökat hjälpbehov kunna behålla sin livsstil och de hade sina egna idéer om hur man skulle få tiden att gå. Aktiviteter erbjöds och de äldre kunde själv välja om och hur de ville delta. Aktiviteter upplevdes viktiga för att få tiden att gå samtidigt som de gav möjlighet att lämna rummet, möta andra människor och inte bara sitta i ett hörn (Brandburg et al., 2012; Koppitz et al., 2016; Sussman & Dupuis, 2014).
“I think people should realize the fun you can have in these places if you want to have it; it is there for you; at least I´m finding it that way, anyway. I´m enjoying every minute of it”
(Sussman & Dupuis, 2014. s. 451).
Betydelsen av att upprätthålla sociala relationer
Att upprätthålla relationer i sin nya miljö var viktigt för de äldre och beskrevs som en källa till stöd (Brandburg et al., 2012; Koppitz et al., 2016; Yeboah et al., 2013). Att ha familj nära var tröstande, även om de inte kunde komma på besök (Brandburg et al., 2012). Möjlighet till och formerna för kontakt samt intensiteten i relationer förändrades efter den oplanerade flytten. En del äldre hade färre samtal med människor de tidigare haft regelbunden kontakt med vilket ökade känslan av att livet inte var som vanligt. Dessa äldre var besvikna, ångrade
minskningen i interaktioner och kände sig ensamma (Koppitz et al., 2016).
“They never call me. Well, never is probably a bit much. I shouldn´t say that. But sometimes I think a short phone call would do me good” (Koppitz et al., 2016, s. 519).
De äldre tycker det är bra med närstående som bryr sig och hälsar på, och att regelbundet få besök var önskat av de flesta. Besök och telefonsamtal från vänner och släktingar ansågs viktiga för att upprätthålla relationer (Brandburg et al., 2012; Koppitz et al., 2016; Sainio & Hansebo, 2008).
“They always come to visit and if something happens, they come and get me. They don´t leave me behind” (Koppitz et al., 2016, s. 519).
Att ha vänner bland medborgarna och känna stöd är som att ha en stor familj (Gill & Morgan, 2011). Deltagare från studien av Brandburg et al. (2012) rekommenderade att behandla andra såsom du själv vill bli behandlad för att få goda relationer. Vidare finns det deltagare från samma studie som varnar för att komma någon för nära, med risk att förlora dem. En faktor som kan göra det svårt att hitta medborgare att umgås med var att det var vanligt att
medborgare hade en demensdiagnos. Kommunikationssvårigheterna ledde till begränsat umgänge med andra boende och deltagarna kunde sakna någon att prata med (Brandburg et al. 2012; Sainio & Hansebo, 2008).
“There are all kinds here. Some don´t have a good mind and you just have to over look them and just go along” (Brandburg et al. 2012, s. 868).
I samband med måltid kunde korta kontakter mellan de boende ske (Sainio & Hansebo, 2008). De äldre uttryckte att det var jobbigt att se andras förluster. De tyckte det var sorgligt att se andra människor falla sönder och det fick dem att tänka på att någon gång kunde de själva drabbas. Det fanns en oro bland de äldre att förlora förståndet då de sett andra göra det på det särskilda boende (Gill & Morgan, 2011).
“Well, you do lose independence and one of the sad things about living in a place like this is you see people fall apart right before your eyes” (Gill & Morgan, 2011, s. 338).
Det fanns deltagare som såg personalen på det särskilda boendet som sin familj och känner samhörighet med dem i vardagen. Att förlora sin favoritpersonal eller en medborgare var mycket känslomässigt stressande för de äldre (Brandburg et al., 2012). Vissa äldre litade inte på personalen när det gällde personliga tillhörigheter. Även mot personalen kunde det finna kommunikationssvårigheter, då i kombination med kulturella skillnader med risk för
missförstånd, särskilt bland utländskt född personal (Sainio & Hansebo, 2008). Upplevelsen av vårdsituationer efter flytt till särskilt boende varierade, likaså upplevelse av personalens bemötande och kompetens.
“You know, the closeness, like being with them (the nursing home staff), talking to them about their families and stuff like that. It seems like they are sisters, or family, you know”
(Brandburg et al. 2012, s. 868).
Hög omsättning på personal leder för vissa till en känsla av oro i det dagliga livet (Brandburg et al., 2012; Sainio & Hansebo, 2008). Personalen upplevdes för det mesta vänliga och hjälpsamma, det motsatta kunde dock förekomma. Vissa deltagare uttryckte att de fick anpassa sig beroende hur personalen var. Ytterligheter förkom med känslan av att inte få bestämma någonting själv, för att personalen har sina tider och då är det bara att finna sig i det (Sainio & Hansebo, 2008).
Diskussion
Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva äldre personers upplevelser i samband med flytt från det egna hemmet till särskilt boende. En ökad kunskap om hur sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska hjälpa och stödja de äldre personerna i det här stadiet behövs för att förebygga att de äldre upplever en nedgång i livskvalitén samt för öka deras känsla av välbefinnande och hälsa.
Resultatdiskussion
Som teoretisk referensram valdes Calista Roy´s teori om adaption. Roy beskriver människan som ett holistiskt, adaptivt system där personen har en ständigt pågående inre process som syftar till att bibehålla personens integritet (Roy, 2009, s.16). Adaption är en del av en process där tänkande och kännande personer gör medvetna val för att kunna hantera olika utmaningar de möter för att kunna utvecklas, bevara sin integritet och balans. Att kunna anpassa sig innebär att kunna hantera en förändrad miljö eller livsomständigheter. När den äldre personen får hjälp att anpassa sig i den förändrade situationen blir det lättare att fortsätta att utvecklas som individ och det främjar hälsan och välbefinnandet (Roy, 2009, s.16). Litteraturstudiens resultat diskuteras utifrån Roy´s fyra funktionsområden i adaptionsmodellen som är
fysiologiska funktioner, självuppfattning, rollfunktion, samt relation och samhörighet. Tillsammans skapar dessa människans adaptiva förmåga. Grundläggande för Roy´s
adaptionsmodel (RAM) är målet att förhöja livsprocessen genom adaption inom var och ett av de fyra adaptiva lägena (Roy, 2009, s. 87).
Att känna sig mer beroende av hjälp diskuteras utifrån fysiologiska funktioner.
Enligt Roy (2009, s. 166) så är rörlighet en viktig aspekt i det dagliga livet och när det gäller förmågan att göra vardagliga aktiviteter (ibid). Om rörligheten komprimeras så att det
påverkar den fysiska aktiviteten inverkar detta hur en individ definierar och upplever sig själv (Roy, 2009 s. 177). Även Haak, Fänge, Iwarsson och Dahlin Ivanoff (2007) beskriver i sitt resultat förlusten av förmågan att utföra aktiviteter som mycket mer än enbart förlusten av förmågan. De menar att personen till följd av det kan definiera sig annorlunda än innan. I litteraturstudiens resultat beskrivs hur de äldre fått det svårare att klara vardagen hemma och upplevt otrygghet. De äldre upplevde att sviktande hälsa och fysiska förluster till stor del låg bakom beslutet att flyttat. Borg, Hallberg och Blomqvist (2006) undersökte vilka dagliga aktiviteter de äldre hade svårt att klara. Det visade sig att den nedsatta egenvårdsförmågan framför allt rörde att sköta hushållet, laga mat, handla och ta sig gående till platser utomhus (ibid). Fysiska funktioner är en av de viktigaste komponenterna när det gäller livskvalitet och en nedgång i fysisk förmåga leder ofta till behov av förändrad livsstil, ökad hälso- och sjukvård samt ökad mortalitet (Ayis, Bowling, Gooberman-Hill, Ebrahim, 2007). Flytten till ett särskilt boende markerade oundvikligen för de äldre att åldrandet och den åldrande kroppen gjorde att de inte längre kunde ta hand om sig själva (Haak et al., 2007; Wiersma & Dupuis, 2009). Många äldre som ansökt om plats i särskilt boende kände ändå att de hellre ville bo kvar hemma. De beskrev att valet att flytta var mer av ”naturliga skäl” än av egen vilja, då hög ålder och fysiska funktionsnedsättningar gjorde det omöjligt att bo kvar hemma (Söderberg, Ståhl & Melin Emilsson, 2012).
Delaktighet och acceptans av flytten till särskilt boende diskuteras utifrån rollfunktion Litteraturstudiens resultat redogör för hur de äldre hanterade tillvaron på det särskilda boendet genom olika former av acceptans som i sin tur kan knytas an till rollfunktion. Kåver (2007, s.31) beskriver acceptans som att välja att se, ha och stå ut med både den inre och yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål. Roy (2009, s. 361) menar att en individ utvecklar nya roller under hela sitt liv (ibid). När individen behöver utveckla en ny roll kallas den processen för rolltransition. Med rolltransition menas att personen växer in i en ny roll och det är en fortlöpande process. När en person åldras förändras rollerna och detta kan vara en process som kräver tid, exempelvis när den äldre inte medvetet valt att anta en ny roll (Roy, 2009, s. 365).
I litteraturstudiens resultat framkom att det var viktigt för känslan av acceptans att de äldre hade fått vara delaktiga i beslutet att flytta till ett särskilt boende. Delaktighet definieras i Svensk Mesh som “Patienters medverkan i beslutsfattande hälsofrågor”. Deltagarna i studien av Eldh, Ehnfors och Ekman (2004) definierade delaktighet som tillit, begriplighet och att ha kontroll (ibid). I litteraturstudiens resultat beskrev de äldre, som inte hade fått vara med och ta beslutet, att de kände sig tvingade att leva med ett beslut de inte själva tagit. Haak et al.
(2007) lyfter fram att under åldrandet skiftar de äldres syn på självständighet, från att
definieras som att klara sig själv i det egna hemmet till att uppleva självständighet när de fått vara med och ta egna beslut gällande det dagliga livet på det särskilda boendet.
Att flytta till ett särskilt boende ses som en av de mest stressfyllda händelser som en person kan uppleva (Lee, 2010). Flytten kan medföra en kris och därför är det viktigt för personalen att lära känna personen samt undersöka om personen behöver hjälp att lösa en eventuell kris (Andersson, Pettersson & Sidenvall, 2007). Enligt Roy (2009, s. 369) så måste en individ vilja ta på sig en roll för att kunna fungera i sitt nya sammanhang. Om individen inte vill ta på sig en viss roll så kommer beteenden relaterat till rollfunktionen att vara ineffektiva (ibid). Vårdpersonalen har till uppgift att handla på ett sådant sätt som hjälper patientens anpassning i sin nya situation, att bo på särskilt boende, för att främja personens livskvalité och för att personens integritet inte ska skadas. När den äldre som flyttade ansåg sig vara vid god hälsa kunde denne lättare anpassa sig till boendet, hantera stressen samt bibehålla självkänsla (Lee, 2010).
Upplevelser av det särskilda boendet som boendeform diskuteras utifrån självuppfattning.
Självuppfattning är ett funktionsområde som beskriver det fysiska och personliga jaget. Det fysiska jaget innefattar individens uppfattning om sin hälsa och fysiska funktion medan det personliga jaget berör attribut såsom karaktär, förväntningar, värderingar och självideal (Roy, 2009, s. 323). Både det fysiska och psykiska jaget utvecklas under hela livet (Roy, 2009, s. 325). Litteraturstudiens resultat visade att de äldre kunde ha en känsla av förlust av privatliv och självbestämmande som blandades med tryggheten det gav att alltid ha personal nära (ibid). Det finns en konflikt mellan att skapa en säker miljö och samtidigt stötta de boendes känsla av självständighet. För vårdpersonal är det viktigt att uppmärksamma vilka typer av aktiviteter de äldre tycker om och reflektera kring hur miljön underlättar eller försvårar utförandet utav dessa (Nordin, McKee, Wallinder, Von Koch, Wijk & Elf, 2017).
Hälsofrämjande omvårdnad grundar sig på ett humanistiskt synsätt där en människa kan uppleva hälsa och välbefinnande trots sjukdom. Fokus ska ligga på att förstå människans livsvärld i förhållande till dennes hälsa, sjukdom och lidande istället för sjukdomsbilden och problematiken (SSF, 2017). Det dominerande förhållningssättet inom äldreomsorgen är det individanpassade förhållningssättet (Kazemi, Tengblad & Kajonius, 2016). När de äldre flyttade in på det särskilda boendet blev de snabbt medvetna om att de inte var de enda med behov av hjälp, personalen hade många personer att ta hand om så att det kunde uppstå väntan (Wiersma & Dupuis, 2009).
I litteraturstudiens resultat framkom att majoriteten av de äldre kände ett tomrum och längtade efter sina gamla hem. De kunde inte se det särskilda boendet som sitt eget hem, även om de var nöjda med boendet. Roy (2009, s. 337) menar att känslan av jaget är så central för individen att det är viktigt att se vilka behov som finns för att kunna underlätta adaptionen, såsom anpassningen från att bo i sitt eget hem till att finna en tillvaro på det särskilda boendet. Den fysiska miljön på det särskilda boendet är av stor betydelse när det gäller att underlätta interaktioner mellan de boende och möjligheten till att genomföra aktiviteter. Social samvaro och aktiviteter har positiv effekt på äldre människors hälsa, välbefinnande och livskvalitet genom att ge struktur åt dagen och en känsla av meningsfullhet. På samma sätt kan en brist av sociala relationer leda till sämre hälsa och lägre livskvalitet för de äldre (Nordin et al., 2017).
Betydelsen av att upprätthålla sociala relationer diskuteras utifrån relation och samhörighet.
Relation och samhörighet är en social adaptiv funktion enligt Roys adaptionsmodell som handlar om en individs känslor och nära relationer till andra individer (Roy, 2009, s. 485). Människan behöver ömsesidiga relationer med andra människor för att kunna växa som individer (Roy, 2009, s. 487). Ömsesidiga relationer präglas av omsorg och respekt för varandra där man samtidigt delar med sig av sin kunskap och erfarenheter som leder till att människan kan integreras och utvecklas (Roy, 2009, s. 489).
I litteraturstudiens resultat beskrivs hur de äldre på olika sätt gav uttryck för relationers
betydelse. Drageset (2004) samt Paulsson och Lindahl (2014) beskriver att äldre personer som bor på ett särskilt boende kan ha upplevt förluster av nära relationer, såsom make, maka,
och ensamhet (ibid). Stora livshändelser, såsom att flytta till särskilt boende, kan störa känslan av tillhörighet till olika sociala grupper. Att kunna bibehålla sociala relationer och även
etablera nya kan agera som skydd mot en negativ utveckling i det sociala livet och ses som nödvändigt för att inta hamna i en identitetskris (Paddock, Brown Wilson, Walshe & Todd, 2019).
Litteraturstudiens resultat visar att det var viktigt för de äldre personerna att känna stöd från nära och kära i samband med flytten från det egna hemmet till särskilt boende. Det upplevdes viktigt att få vänner bland medborgarna och en del av de äldre såg personalen som en del i sin familj. Enligt Wiersma och Dupuis (2009) sker socialisering på det särskilda boendet på ett institutionellt plan och på ett mellanmänskligt plan. Det institutionella planet handlade om strukturen på det särskilda boendet och det mellanmänskliga planet handlade om relationer till andra (ibid). Att kunna forma sociala relationer med sina medboende kunde ge en känsla av välbefinnande (Drageset, 2004). Om adaptionsprocessen inte lyckas kan det leda till en känsla av ensamhet och att individens och gruppens utveckling påverkas negativt (Roy, 2009, s. 492).
Ensamhet har en negativ inverkan på den äldre personen. Känslan av ensamhet kan mildras genom att skapa en känsla av trygghet och genom ett värdigt bemötande. De äldre som upplever positiva relationer känner sig i stor utsträckning nöjd med sin omsorg. Som
människa vill individen bli respekterad som sin egen person och uppleva att personalen har en hjälpsam inställning (Kazemi et al., 2016). Att ha regelbunden kontakt med vänner har visat sig minska känslan av ensamhet (Drageset, 2004). Kontakten och närheten till barn och nära anhöriga betyder i allmänhet mest då det finns starka, känslomässiga band. När människor åldras kan avstånd bli svårare att hantera (Paulsson & Lindahl, 2014). Telefonkontakt är en viktig faktor när det gäller att minska känslan av ensamhet. Den person som har regelbunden kontakt via telefon upplever mindre ensamhet och överbryggar utmaningen med geografisk distans (Drageset, 2004).
Metoddiskussion
Enligt Graneheim och Lundman (2004) bedöms trovärdighet av kvalitativa studier utifrån pålitlighet, bekräftbarhet och överförbarhet. Trovärdighet innefattar hur väl studiens syfte möts av insamlad data och hur den sedan bearbetas genom den valda analysmetoden. Polit och Beck (2012, s. 585) beskriver trovärdighet som förtroendet för sanningshalten i insamlad
data samt analysen av densamma. Graneheim och Lundman (2004) beskriver att trovärdighet även handlar om att kategorierna ska omfatta den data som är insamlad (ibid). Valda
meningsenheter har mött studiens syfte och ingen data har uteslutits på grund av att det inte funnits en lämplig kategori.
Pålitligheten i en studie handlar om till viken grad data har förändras över tid och vilka
förändringar forskaren gjort i analysprocessen (Graneheim och Lundman, 2004; Polit & Beck, 2012, s. 585). Arbetet med denna studie påbörjades i september 2018. Ett fåtal studier har identifieras efter urval av artiklar till resultatet. Detta i och med att jag har haft bevakning på mina sökningar i använda databaser. Eventuellt hade någon av dessa studier kunnat ingå i resultatet. Jag har dock i samråd med handledare valt att inte kvalitetsgranska dessa eftersom analysprocessen var långt framskriden då dessa studier identifierades.
Polit och Beck (2012, s. 585) förklarar att bekräftbarhet rör sig om objektivitet. Att två eller fler självständiga personer kan enas om exaktheten, relevansen eller betydelsen i det
insamlade materialet. Detta har säkerhetsställts genom kontinuerlig handledning samt användandet av citat inom de olika kategorierna i texten. När det gäller bekräftbarhet lyfter Graneheim och Lundman (2004) att när insamlandet av data dra ut på tiden finns det en risk att datainsamlingen blir inkonsekvent (ibid). Datainsamlingen skedde under en begränsad period hösten 2018 och har sedan inte ändrats. Databearbetningen har gjorts i olika etapper vilket har utvecklat ett djup i analysen. Enligt Polit och Beck (2012, s.585) är det är viktigt att resultatet speglar ingående artiklar och de undersökningar som presenterats, inte forskarens bias, motiv eller egna perspektiv.
Polit och Beck (2012, s.585) beskriver överförbarhet som till vilken grad resultatet kan överföras eller vara användbart i andra miljöer. Artiklarna som ligger till grund för resultatet är utförda i länder där det är vanligt att den äldre bor i eget rum, endast ett fåtal personer i studien delade rum med en annan person. Kanske hade studiens resultat blivit ett annat om en större del av upplevelserna kom från personer som delade rum på det särskilda boendet. Överförbarhet av studiens resultat till andra grupper eller miljöer bedöms kunna föreligga inom andra särskilda boenden där de äldre har eget rum.
Slutsats
Kärnan i resultatet handlande om de äldres olika upplevelser om vad som låg bakom beslutet att flytta till ett särskilt boende, hur delaktig de hade varit i beslutet samt hur de anpassade sig till en förändrad boendesituation, en förändrad vardag och betydelsen av att kunna
upprätthålla sociala relationer. Resultatet visar att det finns ett behov hos människor att hantera tillvaron och sträva efter balans i livet. Då en person blir äldre och har behov av hjälp uppstår behov att anpassa sig efter de nya omständigheterna och den nya miljön. Denna anpassning behövs för att människans integritet ska kunna bevaras och för att utvecklas. Om försök att anpassa sig till miljön misslyckas kan människan behöva stöd av
omvårdnadspersonal för att återfå balans i livet. Det är betydelsefullt för den äldre att ha ett stabilt socialt nätverk där det finns utrymme för hantering och bearbetning av upplevelser och erfarenheter. Ett sätt att anpassa sig till den nya tillvaron handlade om acceptans på olika sätt. Socialt stöd och behovet av acceptans är således betydelsefullt vad gäller de äldres situation i samband med flytten från det egna hemmet till ett särskilt boende. För att de äldre ska kunna bibehålla hälsa och funktioner så långt det går bör sjuksköterskan etablera en ömsesidig relation till den äldre och dess anhöriga. Detta för att få insikt i vilka behov som finns och för att kunna ge relevant stöd.
Framtida forskning
Roy beskriver att varje individ i en given roll är i ett samspel med andra där gemensamma mål utvecklas och upprätthålls (2009, s. 463). Förslag till framtida forskning är att utforska vilka roller de äldre upplever sig ha på det särskilda boendet och gentemot omvärlden samt vad de gör/har gjort för att anpassa sig i sina roller. Detta för att kunna identifiera vilken form av stöd de äldre skulle kunna behöva inom ramen för exempelvis rollhantering, eventuella rollkonflikter och rolltransiton.
Kliniska implikationer
I det dagliga arbetet som sjuksköterska kan en omvårdnadsmodell användas för att skapa en stabil och gemensam grund att arbeta utifrån (Roy, 2009, s. 508). Kunskap om en
omvårdnadsmodell såsom Roy´s adaptionsmodell kan guida sjuksköterskan i sin profession genom att använda kunskapen modellen förmedlar för att identifiera de äldres adaptiva beteenden samt ineffektiva beteenden. Målet med det arbetet är att uppmärksamma det som fungerar bra och synliggöra det som fungerar mindre bra (Roy, 2009, s. 509). En
för det praktiska arbetet (Roy, 2009, s. 512). Omvårdnadsdiagnoser kan formuleras och i dessa kan både de adaptiva beteendena samt de ineffektiva beteendena tolkas utifrån vilka observationer som gjorts. För att jobba med att lyfta det som fungerar bra samt bearbeta och förändra det som fungerar mindre bra så kan omvårdnadsinterventioner tas fram och användas (Roy, 2009, s. 514). Kontinuerlig utvärdering är en fortlöpande process som ger insikt i hur nuläget är och vad som kan vänta framåt. Det är viktigt att utvärdera för att följa upp
förbättringsområden och utveckla omvårdnadsinterventionerna. Holistisk omvårdnad ges när vårdtagare och närstående är involverade i vården (Roy, 2009, s. 515).
Referenser
* Artiklar som ingick i litteraturstudien
Andersson, I., Pettersson, E., & Sidenvall, B. (2007). Daily life after moving into a care home–experiences from older people, relatives and contact persons. Journal of clinical
nursing, 16, 9, 1712-1718.
Ayis, S. A., Bowling, A., Gooberman-Hill, R., & Ebrahim, S. (2007). The effect of definitions of activities of daily living on estimates of changing ability among older people. International
Journal of Rehabilitation Research, 30,1, 39-46.
Backman, J. (2016). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bergeland, Å. (2006). Trivsel i sykehem. En kvalitativ studie med utganspunkt i mentalt klare
beboers perspektiv. Doktorsavhandling. Oslo: Inst. for sykepleievetenskap och helsefag, UiO.
Borg, C., Hallberg, I. R., & Blomqvist, K. (2006). Life satisfaction among older people (65+) with reduced self‐care capacity: the relationship to social, health and financial
aspects. Journal of clinical nursing, 15, 5, 607-618.
* Brandburg, G. L., Symes, L., Mastel‐Smith, B., Hersch, G., & Walsh, T. (2013). Resident strategies for making a life in a nursing home: A qualitative study. Journal of Advanced
Nursing, 69, 4, 862-874.
Cheek, J., Ballantyne, A., Byers, L., & Quan, J. (2007). From retirement village to residential aged care: what older people and their families say. Health & Social Care in the
Community, 15, 1, 8-17.
Daatland, S.O & Solem, P.E. (1997). Bolig och daglig liv i eldre år. En undersøkelse av
Davies, S., & Nolan, M. (2006). ‘Making it better’: Self-perceived roles of family caregivers of older people living in care homes: A qualitative study. International journal of nursing
studies, 43, 3, 281-291.
Drageset, J. (2004). The importance of activities of daily living and social contact for loneliness: a survey among residents in nursing homes. Scandinavian Journal of Caring
Sciences, 18, 1, 65-71.
Drageset, J., Natvig, G. K., Eide, G. E., Clipp, E. C., Bondevik, M., Nortvedt, M. W., & Nygaard, H. A. (2008). Differences in health‐related quality of life between older nursing home residents without cognitive impairment and the general population of Norway. Journal
of clinical nursing, 17, 9, 1227-1236.
Friberg, F. (2012). Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Studentlitteratur AB
Garsjø, O. (2003). Institusjon som hjem och arbeitsplass: et bidrag till institusjonfaglig kompetanse. Oslo: Gyldendal Akademska
* Gill, E. A., & Morgan, M. (2011). Home sweet home: Conceptualizing and coping with the challenges of aging and the move to a care facility. Health communication, 26, 4, 332-342.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24, 2, 105-112.
Haak, M., Fänge, A., Iwarsson, S., & Dahlin Ivanoff, S. (2007). Home as a signification of independence and autonomy: experiences among very old Swedish people. Scandinavian
journal of occupational therapy, 14, 1, 16-24.
Hauge, S. (2004). Jo mere vi är sammen jo gladare vi blir? –ein feltmetodisk studie av
sjukehem som heim. Doktorsavhandling. Oslo: Inst. for sykepleievetenskap och helsefag,
Henricsson, M. (Red.) (2012). Vetenskaplig teori och metod – Från idé till exaination inom
omvårdnad. Lund: Studentlitteratur
Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare. Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
Holmberg, B., Hellström, I., Norberg, A., & Österlind, J. (2019). Assenting to exposedness– meanings of receiving assisted bodily care in a nursing home as narrated by older
persons. Scandinavian journal of caring sciences, 33, 4, 868-877.
Hsieh, Y. P., Huang, Y. C., Lan, S. J., & Ho, C. S. (2017). Factors related to the decision‐ making for moving the older adults into long‐term care facilities in Taiwan. Geriatrics &
gerontology international, 17, 9, 1319-1327.
Johansson, L., Sundström, G., & Malmberg, B. (2018). Ett halvt århundrade svensk äldreomsorg–var står stat och familj?. Tidsskrift for omsorgsforskning, 4, 1, 62-68.
Kazemi, A., Tengblad, S., & Kajonius, P. (2016). Brukarorientering och nöjdhet i svensk äldreomsorg. Socialmedicinsk tidskrift, 93, 2, 178-189.
* Koppitz, A. L., Dreizler, J., Altherr, J., Bosshard, G., Naef, R., & Imhof, L. (2017). Relocation experiences with unplanned admission to a nursing home: a qualitative study. International psychogeriatrics, 29, 3, 517-527.
Kåver, A. (2007). Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans, Stockholm: Natur och kultur
Lee, G. E. (2010). Predictors of adjustment to nursing home life of elderly residents: A cross-sectional survey. International Journal of Nursing Studies, 47, 8, 957-964.
Munkefjord, M. C., Eggebø, H., & Schönfelder, W. (2018). Hjemme best?. Tidsskrift for
Nicholson, C., Meyer, J., Flatley, M., & Holman, C. (2013). The experience of living at home with frailty in old age: a psychosocial qualitative study. International Journal of Nursing
Studies, 50, 9, 1172-1179.
Nord, P. & Ottestad, K.H. (1997). Hvordan ønsker man å bo mot slutten av livet?: En undersøkelse blant eldre i østlandskommune. Aldring & eldre, 14, 3, 2-5.
Nordin, S., McKee, K., Wallinder, M., von Koch, L., Wijk, H., & Elf, M. (2017). The physical environment, activity and interaction in residential care facilities for older people: a comparative case study. Scandinavian journal of caring sciences, 31,4, 727-738.
Paddock, K., Brown Wilson, C., Walshe, C., & Todd, C. (2019). Care home life and identity: A qualitative case study. The Gerontologist, 59, 4, 655-664.
Paque, K., Goossens, K., Elseviers, M., Van Bogaert, P., & Dilles, T. (2017). Autonomy and social functioning of recently admitted nursing home residents. Aging & mental health, 21, 9, 910-916.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research. Generating and assessing evidence for
nursing practice. (9th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins, Wolters Kluwer
business.
Paulsson, J. A., & Lindahl, L. (2014). Är segregerat boende en väg till trygghet och delaktighet för äldre?. Socialmedicinsk tidskrift, 91,4, 360-372.
Roy, C. (2009). The Roy adaption model. (3rd ed.). New Jersey: Upper Saddle River, Pearson Education.
Sacco‐Peterson, M., & Borell, L. (2004). Struggles for autonomy in self‐care: the impact of the physical and socio‐cultural environment in a long‐term care setting. Scandinavian Journal
of Caring Sciences, 18, 4, 376-386.
* Sainio, J., & Hansebo, G. (2008). Att flytta till sjukhem - en ny fas i livet En intervjustudie. Vård i norden, 28, 2, 27-31.
Sullivan, G. J., & Williams, C. (2017). Older adult transitions into long-term care: A meta-synthesis. Journal of Gerontological nursing, 43, 3, 41-49.
* Sussman, T., & Dupuis, S. (2014). Supporting residents moving into long-term care: Multiple layers shape residents’ experiences. Journal of Gerontological Social Work, 57, 5, 438-459.
Söderberg, M., Ståhl, A., & Emilsson, U. M. (2012). Family members' strategies when their elderly relatives consider relocation to a residential home—Adapting, representing and avoiding. Journal of Aging Studies, 26, 4, 495-503.
Wiersma, E., & Dupuis, S. L. (2009). Becoming institutional bodies: Socialization into a long-term care home. Journal of Aging Studies, 24, 4, 278-291.
Willman, A., Bahtsehvani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur
* Yeboah, C., Bowers, B., & Rolls, C. (2013). Culturally and linguistically diverse older adults relocating to residential aged care. Contemporary nurse, 44, 1, 50-61.
Östlund, H. (2008). Åldrande och livskvalitet. Forskningsrådet för arbetliv och socialvetenskap (FAS).
Referenser hämtade från internet
Kvalitativ granskningsmall från SBU hämtad 2018-09-18 från;
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf
Kompetensbeskrivning sjuksköterska hämtad 2020-03-18 från;
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf
Delaktighet enligt Svensk MeSH hämtad 2020-03-20 från; https://mesh.kib.ki.se/Mesh/search/?searchterm=Delaktighet
