Louise Ekelund: Rabbe Enckell. Modernism och klassicism under tjugotal och trettital. Ekenäs Tryckeri Aktiebolag. Finland 1974.

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Å rg ån g 95 1 9 7 4

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa

en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

Göteborg: Lennart Breitholtz

Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an

Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n

Umeå: M agnus von Platen

Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström

Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,

752 36 Uppsala

190

Recensioner av doktorsavhandlingar

d ie sch w eizerisch e L iteratu rgesc h ich tssc h reib u n g ist das B u c h v on L en g b o rn ein e H e ra u sfo rd e ru n g , w e il es a u f d e r G ru n d la g e b re ite r und ein g eh e n d e r K e n n tn isse in eine bislang stark v ern ach lässig te P ro b lem ste llu n g h ineinfü hrt.

Otto Ober hoher

L o u ise E k elu n d :

Rabbe Enckell. Modernism och klas­

sicism under tjugotal och trettital.

E k en äs T r y c k e r i A k tieb o la g . Fin lan d 1 9 7 4 .

L itteratu rfo rsk n in g en har b ö rja t kartlägga stora fält inom d en fin lan d ssv en sk a m o d ern istisk a r ö r e l­ sen p å 1 9 1 0 - och 1 9 2 o-talen, m en om den yn gste av dess stora ly rik e r, R a b b e E n ck ell, har det än så länge skrivits fö rh ållan d evis sparsam t. A tt teck n a R a b b e E n ck ells litterära gärn in g har länge setts som en an gelägen u p p g ift, och d et är d ä rfö r en m y ck e t efterlän gtad avh an d lin g som L ou ise E k e ­ lund sk riv it och på v ilk e n hon d isp u terad e endast ett p ar v e c k o r fö r e d ik taren s b o rtgån g p å fö rso m ­ m aren 19 7 4 . D e n k o m m er att u tgö ra en v ik tig gru n d fö r den fram tid a E n ck ell-u p p fattn in g en och vara en g iven utgån gspu n kt fö r ko m m an d e E n ck ell-fo rsk n in g . Ä n d å är d e t m ed något blan­ dade re a k tio n e r m an m ottar L o u ise E k e lu n d s ar­ bete. D e t b e ro r fram fö r allt på b e sv ik e lse n ö ver att fle ra centrala p ro b lem stä lln in gar inte tas upp till v e rk lig beh an dlin g o ch ö v e r att resu ltaten b e ­ träffan d e p ro b lem som v e rk lig e n b eh an dlas ibland kan v e rk a k o n tu rlö sa, o p recisa o ch svårb ed öm d a.

In led n in g sv is kan man d ock o fö rb eh ållsam t k o n statera att L o u ise E k e lu n d s R a b b e E n c k e ll-b o k b liv it en p erso n lig , g e n e rö st in n eh ållsrik och på m ånga sätt in sik tsfull avhandling. H e n n e s sty rk a lig g er i d o k u m en tatio n en , som är m y c k e t rik och ibland snarast lö p e r risk att u ppfattas som tyn g an ­ de p å grän sen till d et ö v e ra rb e ta d e , sam t fra m fö r allt i den p sy k o lo g isk a intuitionen . H e n n e s p o r­ trätt av R a b b e E n ck ell och h en nes u ttolkn in g ar av hans tex ter präglas i allm än h et av ly h ö rd sen sib ili­ tet. U p p läg g n in g en av avhan dlin gen fö re fa lle r att v ara ett m in u tiö st d e ta lja rb e te , vars en sk ild h eter och k o m b in atio n er ibland är b eu n d ra n svä rt u tfö r­ da.

I realiteten har e m ellertid u p p läggn in g en m ed d ess fragm en tarisera n d e karak tär lett till en p å ­ taglig svårö versk åd lig h e t, som kan irrite ra läsa­ ren och säk erlig en inte m inst den k o m m an d e E n ck e ll-fo rsk n in g e n . A v h a n d lin g e n s m e r allvar­ liga b rister står d o c k att fin n a p å d et m eto d isk a planet. P ro b lem stä lln in g arn a är o k la rt fix e ra d e och lite n y ck fu llt selek tiva. B ris te n p å p rec isio n i term in o lo g in är p åfallan d e, lik so m o sä k e rh e te n i d en k o m p arativ a m e to d ik en . H ä n g iv e n h e te n fö r äm n et har varit sto r, m en m an k u n d e e fte rly s a b e ­ tydligt m er av k ritisk distans.

R a b b e E n c k e ll har haft ry k te om sig att v ara te o re tik e rn bland de fin la n d ssv e n sk a m o d e rn is­ terna. D e t är den asp ek ten L o u ise E k e lu n d tagit fasta p å i sin u n d ersö k n in g . F ö re trä d e sv is b eh an d ­ lar h o n hans te o re tisk a fö rfattarsk a p , u tifrån v il­ k et hon sö k e r fån ga de e ste tisk a p o sitio n e rn a och de b ak o m lig g an d e p s y k o lo g isk a m o tsättn in g ­ arna. D e t har in n eb u rit att ly rik e n i b ety d a n d e u t­ sträckn in g k o m m it att träd a i b ak g ru n d en , lik so m av k an sk e n atu rlig are skäl b ild k o n stn ären R a b b e E n ck ell. E n allva rlig n ack d el m ed ett sådan t b e ­ trak telsesätt är s jä lv fa lle t att m an ten d erar att u n ­ d erv ärd era d en ly risk a p raxisen o ch att e stetisk a p o sitio n e r och trad itio n stillh ö rig h eter som lig g e r im m an en ta i själv a ly rik e n lö p e r risk att fö rsv in n a u r blickfån g et.

T e n d e n se n g ö r sig g ällan d e båd e i fram ställ­ nin gen av E n ck e ll som rad ik al m o d ern ist på 19 2 0 -ta le t och som k lassific eran d e m o d e rn ist p å 19 3 0 -ta le t. I d et in led an d e k ap itlet b eh an d lar L o u ise E k e lu n d d en m o d e rn istisk e pro gram m ati- k ern E n c k e ll sådan d en n e fram träd d e i en u p p ­ m ärksam m ad tid n in g sartik el i H u fv u d sta d sb la d e t i d e c e m b e r 1 9 2 6 , G am m alt n ytt och v e rk lig t nytt i p o esi. V i får här en an alys av E n c k e lls te o re tisk a stån d p u n k ter och hans syn p å d en m o d e rn istisk a ly rik e n , m en i m y ck e t liten u tsträck n in g blir det k la rg jo rt hu r r e le v a n t hans i artik eln u ttry ck ta u p p fattn in g o ck så är fö r hans eg en ly risk a p raxis. D e ly risk a e x e m p lifie rin g a rn a är i k a p itle t fö rh å l­ lan d evis få. D e tta b lir i d esto h ö g re grad en v ik tig in vän d n in g som m an kan fin n a en allva rlig slagsida i b ild en av den m o d e rn istisk e id e o lo g e n E n ck e ll. L o u ise E k e lu n d k a ra k te rise ra r i h u vu d sak hans m o d ern ism u p p fattn in g som en d y n a m isk estetik och d efin iera r » d yn am isk » som »skissartad sn abbh et, ö v e rra sk n in g , o vän tat av b ry tan d e, d e t ö g o n b lick lig a , d et sp littrad e och sam m an h an gslö sa — h ela fo rm u p p lö sn in g e n m ed dess nya n o n ­ chalans och associativa sp rån g» (s. 3 1 ) . » D e t sp littrad e o ch sam m an h an gslösa» å te rk o m m e r se­ nare i en u n d e rru b rik som k rite rie r p å m o d e r­ nism . H ä r fö r b is e r L o u ise E k e lu n d att E n c k e ll i artik eln fa k tisk t talar om »räckan av till syn es sam m an h an gslösa b ild er, ’d et sp littra d e ’ » — allt­ så m ed ty d lig a fö rb eh åll. O m G u n n a r B jö r lin g s k riv e r han u ttry ck lig en : » M en v irrv a rre t är ick e sp littrin g och k ra ftlö sh et utan tv ärto m en sam spän- ning av alla m o tsatser till

en

’v ila n d e ’ k ra ft ovan d em .» E ste tik e n får nu en en sid ig t d e stru k tiv p rä ­ g e l, som inte g e r rättvisa åt den n y a k o n stru k - tiv itet som k än n eteck n ar den fin la n d ssv e n sk a m o d ern ism en . E n fö ljd av d etta b e tra k te lse sä tt är att Lou ise E k e lu n d v ill se E n c k e lls v äg u n d er 1 9 2 0 - och 1 9 3 o-talen som en u tv e c k lin g från fo rm u p p lö sn in g till strän g fo rm b u n d e n h e t, ett syn sätt som en d ast äger relev an s i n ågra få y tte r ­ lig h etsfall m en som inte som h e lh e t g e r en rätt­

visan de bild v are sig av E n c k e lls m o d ern ism m ed dess sp ec iella fo rm m e d v e te n h e t e lle r av d en le ­ gerin g av m o d ern ism o ch k la ssific e ra n d e strävan ­ den som fram träd er u n d er 19 3 0 -ta le ts lo p p . R e ­ son em an get blir o ck så m y c k e t svårt att g e n o m fö ra b eträffan d e d en ly risk a p ra x ise n ; sig n ifika tivt nog in n eh åller av sn ittet » D e t sp littrad e o ch sam ­ m anhangslösa» inte e tt en d a e x e m p e l från E n ck e lls lyrik.

N å g o t rik tig t väl avvägd bild av E n ck e lls m o ­ dernism g e r ty v ä rr in te avh an d lin gen . D e t är syn d att L o u ise E k e lu n d in te sö k t b eh an d la hans m o ­ d ern istisk a e ste tik som en h e lh e t i d etta k ap ite l — alltså även u p p satsern a om » d en ren a p o e sin » från 1 9 2 8 - 3 0 — o ch v id a re sö k t ställa den i relatio n till in tern ation ell m o d ern ism , i sy n n e rh e t den anglo- sachsiska m o d ern ism en . Ä v e n om k ausalsam m an- hangen är svåra att u tred a - Q u o se g o -re d a k tö re n C id T a llq v ist b ö r d o c k ha k u n n at fö rm e d la in tryck från im agis m en —, hade en sådan jä m fö re lse haft stort v ärd e fö r att sk apa ett v id a re p e r s p e k tiv på E n ck ells m o d ern ism syn . E n sådan fo rsk n in g su p p ­ gift får nu ställas p å fram tid en .

Ett bättre in tryck g ö r d e t an d ra k ap itlet, A tt p ro testera, som b eh an d lar d en m o d e rn istisk a p o le m ik e rn E n c k e ll, ak tiv ite te rn a k rin g tid sk rif­ ten Q u o se g o 1 9 2 8 - 2 9 och k o n ta k te rn a m ellan m o d ern istk am ra tern a D ik to n iu s, B jö r lin g och E n ckell. L o u ise E k e lu n d v isar här h u r E n c k e lls p o lem isk a talan ger och p ro te stb e h o v u tv eck las g e ­ nom k o n ta k te rn a m ed de äld re m o d e rn iste rn a och skärps p å g ru n d av irritatio n ö v e r d en påtagligt o fö rstå en d e k ritik e n och fra m fö r allt p å g ru n d av p u b lic erin g ssvå rig h eter. På ett v ä rd e fu llt sätt k o m p letteras här O lo f E n c k e lls fö rträ fflig a fram ­ ställning av Q u o se g o s tillk o m sth isto ria i fö ro rd e t till n y try c k e t av tid sk rifte n 1 9 7 1 . I d etta k ap ite l är också relatio n e n till E n ck e lls ly rik bättre och na­ tu rligare, fra m fö r allt i b e sk riv n in g e n av n ågra k o r ­ ta d ik ter m ed p o le m isk udd som m ed en fy n d ig term kallas fö r » m in ia ty rfö rsv a r» . H u r E n c k e ll i d essa d ik ter m ark e ra r sin ly risk a särart och fö rsv a ­ rar den g e n te m o t k ritik e r, d em o n strera s här sen ­ sibelt och varsam t. M en i k o m p arativ t av se en d e innebär o ck så d etta kap ite l en b e sv ik e lse . D e få jä m fö re lse r som g ö rs p räglas av b rist p å p rec isio n och av o fu llstä n d igh et. D e n cen trala u p p g iften att teck n a den e n ck e llsk a k o rtd ik te n s fram v äx t åter­ står nu att g ö ra , lik so m d en k o m p a ra tiv a b eh an d ­ lingen av E n c k e lls m o d e rn istisk a estetik . N ä r nå­ gon gån g en g e n e tisk t syftan d e jä m fö re lse g ö rs, kan fö rfattarin n an s p s y k o lo g isk a intuition led a hen n e i rätt rik tn in g , m ed an d et reella u tfö ran d et blir b ristfällig t o ch n y ck fu llt. D e t g ä lle r e x e m p e l­ vis sam m an ställan d et av ett av m in ia ty rfö rsv a re n , » Jag är tä n d slet» , m ed D ik to n iu s ’ d ik tsv it »Sm ått sju n ger» ur T a g g ig a lå g o r ( 19 2 4 ) . I stället fö r att jäm fö ra E n ck e lls: » Ja g är tänd slet / d en to rra stic­

kan bland sur ved » m ed en d ik t u r sviten som b ö rja r: » Ja g är sk o rv e n p å b arn ets kind» — en från den ly risk a m etod en s syn p u n k t g iva n d e jä m fö re l­ se —, sam m an ställer L o u ise E k e lu n d d en m ed en annan dikt ur sviten , den su b tilt k o m isk a, H . C . A n d e rse n -a llu d e ra n d e » D a m m k o rn e ts h ö g m o d » , som hon lite m issvisan d e u p p fattar allvarlig t som en » sjä lv h ä v d e lse d ik t» » (s. 90). A v fram ställn in g­ en att d ö m a u p p fattar hon inte d et p re c ist fu n k tio ­ nella i E n ck e lls jag -m eta fo r, ett närm ast im agis- tiskt drag, m edan D ik to n iu s närm ast syftar till en (ibland road) id en tifik atio n m ed sm å ting och e x ­ em p elv is Ed ith S ö d e rg ran an vän d er m eto d en m ed en m er sym b o listisk v ag h et (» Ja g är h östen s sista b lo m m a»).

A v h a n d lin g e n s tre d je k ap itel h eter V ä g e n m o t en k lassisk hållning. D e t är ett cen tralt o ch i m ånga e n sk ild h e te r u to m o rd en tlig t g iva n d e avsn itt, m en o ck så m y c k e t p ro b le m a tisk t b e ro e n d e d els p å en k ro n o lo g isk t flad d ran d e u p p läggn in g, d els på en te rm in o lo g isk k läro b sk y r. I d etta k ap ite l m ärks tyd ligast en b rytn in g m ellan avhan d lin gen s p syk o - lo g isk t-fe n o m e n o lo g isk a in ten tio n er (» sö k a teck ­ na spän ningen m ellan m otsatta k ra fte r i hans na­ tur») o ch dess h isto risk t-g en etisk a in ten tio n er: » S o m en h u vu d u p p g ift har fö r m ig fram stått att tec k n a R a b b e E n ck e lls u tv eck lin g som ytlig t sett tycks sam m anfalla m ed d e c en n iein d eln in g e n : hans väg från d yn am isk m o d ern ism till tid lös k lassi­ cism » (s. 12 ). I och fö r sig är detta ett svårt fö re ta g och k an sk e inte h elt m ö jlig t att g e n o m fö ra , e fte r ­ som d et rö r sig om p a ra lle llite te r och leg e rin ga r. F ö rfattarin n an s d isp o sitio n utgår nu från v issa drag i E n ck ells d ik tn in g, fo rm ella, stilistisk a, p s y k o lo ­ g isk a , id ém ässiga, och hon fö lje r d em i tu r och o rd n in g utan någon fastare k ro n o lo g isk stru k tu re ­ ring. F ram ställn in gen p en d lar frisk t m ellan 20-tal och tid igt 40-tal. I k ap itlets in led an d e p a rtie r b e ­ handlas m er ren o d lat k lassiceran d e d rag som m y tallu sio n er och an tik a s tro ffo rm e r, som fra m ­ träd er m ot slu tet av 30 -ta le t och b ö rja n av 4 0 - talet, m ed an av slutn in gen b eh an d lar vad fö rfa tta ­ rinnan m ed viss rätt ser som en p rim är estetisk fö rsk ju tn in g från m o d ern ism till k lassicism i u p p ­ satsern a om » d en ren a p o esin » och om F rö d in g och m o d ern ism en från åren 1 9 2 8 - 3 0 . E tt e n k e lt sätt att ö v e rv in n a d essa svårig h eter had e v a rit att u rs k ilja två fa ser i u tv e ck lin g e n , en in le d an d e fas från slu tet av 2 0 -tale t till m itten av 30 -ta le t där o rie n te rin g e n m o t en k lassisk hållnin g b ö rja r fram ­ träda, och en p e rio d från m itten av 30 -ta le t till b ö rja n av 40 -ta let, då d en k lassiceran d e ten d en sen k o n so lid e ra s och klart fram träd er i attityd er, sp råk , fo rm och m y tan k n y tn in g (sam lin g arn a T o n ­ b rä d e t och V a lv e t, d e fö rsta a n tik d ram ern a O r- feu s och E u ry d ik e o ch Io k asta sam t de m ärk liga tretto n o d e n a från 1 9 4 1 - 1 9 4 2 ) .

192

Recensioner av doktorsavhandlingar

att d e t cen trala b e g re p p e t »klassicism » ald rig d e ­ fin ieras e lle r ö v e rh u vu d tag et d isk u teras. B e tr ä f­ fan d e term er som »antik» och » klassisk » hänvisar författarin n an till att nyan ssk illn ad er tord e fram g å av d et ak tu ella sam m anhan get, m en någon b e ­ sk rivn in g av E n ck ells k lassicism i relatio n till d et trad ition ella b ru k e t av term en o m d e h isto riska ström n in gar, som g å r u n d er b ete ck n in g en » klassi­ cism », får v i inte, lik a litet som en fram ställn ing om leg e rin g en m ellan m o d ern ism och klassicism hos honom . D e t hän ger sam m an m ed att in te h e l­ ler m o d ern ism -b e g rep p et får en allm än d efin ition . D e t hänvisas b eträffan d e »den fin lan d ssv en sk a

modernismen»

till »den knäsatta in n eb ö rd e n » utan någon som h elst re feren s (s. 1 7 ) , och m ed hänsyn till b eg rep p ets fle x ib ilite t u n d rar m an stilla vem som knäsatt den. M e n här sp elar o ck så u n d er­ beto n in gen av E n ck ells ly risk a p raxis en negativ roll. M e d utgån gsp u n k t från fram fö r allt k larh ets­ b eg rep p et, som nu i d et närm aste h elt fallit bort, b o rd e en verk n in g sfu ll d istin k tio n m ellan trad i­ tionell och m o d ern klassicism ku n n at gö ras. V id a ­ re b o rd e de i en k lassiceran d e ly risk trad ition im- m an en ta attityd ern a och fo rm sträv an d en a m er b e ­ aktats. N u u p p m ärksam m as T e g n é r och H o ratiu s k raftigt i b ak g ru n d steck n in gen , m edan d e fö r den en ck e llsk a ly rik en s u tfo rm n in g i sto rt m er centrala trad ition en från g re k is k central- och k o rly rik ö v e r nyklassicism en , i syn n erh et H ö ld e rlin , till V ilh e lm E k e lu n d i m ånga av se en d en fö rb ises när det g ä lle r d e p o e tisk a k va litéer som kan ha haft en b estäm ­ m an de in verk an p å d en k lassiceran d e e stetik en som h elh et, även om natu rligtvis E k e lu n d s all­ m änna b e ty d e lse beton as, lik so m Z illia c u s ’ an tik­ översättn in gar.

L o u ise E k e lu n d accen tu erar Paul V a lé ry s b e ty ­ d else fö r E n ck ells u tv eck lin g m ot en klassisk h åll­ ning. D e t är en sto r fö rtjä n st att så g ö rs, m en d essvä rre blir o ck så d en n a k o m p aratio n o k lart och o fu llstän d ig t g en o m fö rd . E n ck e lls tidiga k o n ta k ter m ed V a lé ry s arb eten är fö rv isso svåra att k artlä g ­ ga; som visas i avhan d lin gen , kan de dateras till åtm in ston e 1 9 2 7 . Författarin n an m en ar att

essä­

rubriken

O m d en ren a p o esin från 1 9 2 8 r ö je r k än ­ nedom om V a lé r y (s. 15 9 ). Så b e h ö v e r ju i och fö r sig inte alls v a ra fallet, så van ligt som b eg rep p et »ren p o e si» är. D e n cen trala frågan om

innehållet

i den n a uppsats står i b ero en d e av V a lé ry fö rb ig å s em ellertid . D e t är annars lätt att k o n statera att E n ck ells uppsats här k o m m er nära V a lé r y till och m ed i en sk ild a fo rm u le rin g a r och att den kan ses som ett sig n ifik a tivt inlägg i d en m er in tern atio n el­ la deb att om den ren a p o esin som in itierats av H e n r i B re m o n d . Ö ve rh u v u d ta g e t fram träd er här o k la rt den d istin k tio n m ellan E n c k e lls » ren a p o esi» och term en i m er litteratu rveten sk ap lig b e m ä rk e lse som fö rfattarin n an in led n in gsvis säger sig v ilja g ö ra (s. 1 7 ) - vad nu d e t sen are kan

in n eb ära, så v arieran d e som b e g re p p e t uppfattats. A v stö rre k o m p arativ t in tresse tycks hon an se fr å ­ g an o m h u ru v id a ett p ar rad er ur den tidiga och i ö vrig t något h e te ro g e n t u tto lka d e d ik ten » Ja g är n äck en g rö n och lu d e n » : » Ja g tar m ig fram / här på m ina blan ka hällar» har sam ban d m ed V a lé r y ; h äl­ larn a sägs v ara » o c k så b ild en fö r k o n stn äre n s v ilja till o u ttrö ttlig t slip an d e, något av d et som V a lé ry b ete ck n a r m ed d en to rrt sak liga term en ’fö rfa - rin g sm eto d ’ » (s. 16 8 ). T o lk n in g e n är väl m in d re ö verty g an d e, och d e in re k rite rie rn a fö r ett sam ­ band ytterst vaga. Fö rfattarin n an stan nar i texten o ck så fö r att ö v e re n sstä m m e lse n m åste »sk riv as på själsfö rvan tsk ap ets k o n to » , m en i d en not som hör till d etta styc k e g år hon e fte r en annan argu m en ta- tio n slin je och talar om » V a lé ry -in try c k » (s. 3 5 8 ). D e n n a d u b b e lh e t sp eg la r en g e n o m g å e n d e v a c k ­ lan i den k o m p arativ a u n d ersö k n in g en m ellan att sö k a svaret i » valfrän d sk a p » e lle r i » in fly ta n d e » , v ilk e t på m ånga håll lett till o n ö d ig t k o n tu rlö sa resultat.

A v h an d lin g en s tre avslu tan d e k ap ite l beh an d lar i tur och o rd n in g spän ningen m ellan kän sloin ten - sitet och svalk an d e distan s hos E n c k e ll, hans an ti-id eo lo g isk a hålln in g o ch hans fö rh ållan d e till naturen. D e t är här sålu nd a m er fråg a o m p sy k o - lo g isk t-fe n o m e n o lo g isk a u n d e rsö k n in g a r än i e g e n tlig m en in g h isto risk a sådana, och de är o ck så av se värt bättre och jäm n are i kvalitén . D e t är i sådan a här avseen d en som L o u ise E k e lu n d s styrk a fram träd er k larare. F ö r d e m est su b lim a n yan ser in om E n ck ells jä m v ik tsp o sitio n e r har hon en väl u tveck lad känsla. M o tsättn in g en m ellan h etta och distan s hos E n c k e ll, som i syn n erh et u n d er den k lassiceran d e p e rio d e n le d e r till en o b je k tiv ie - rin gssträvan , ett tvån g »att väl d ö lja sitt h järta», behan dlas m y c k e t n yan serat och d isk re t i d et fjä r ­ d e kap itlet. O ck så d e t fe m te , som har ru b rik e n » K än slan att bli styrd är o b e h a g lig » , är in n eh ålls­ rik t i sin b eh an d lin g av E n c k e lls av ersio n m ot p o litisk a och re lig iö sa ställn in gstagan d en . F ram ­ ställn in gen är här cen trerad k rin g den tid iga d ik ten » D e m o n e r» , dvs. d en v älk än d a d ik ten om g rä s­ hop p an , som fö rsv a ra r d ik ta ren s rätt att d ik ta o b e ­ ro e n d e av p o litisk a m ålsättn in gar, att le v a m er i e n lig h e t m ed naturen än m ed sam hället. L o u ise E k e lu n d g ö r en g an sk a v id ly ftig u tto lk n in g av d en n a d ik t, som säk erlig e n had e v u n n it p å att k a ­ n alern a m ellan tex t o ch to lk n in g red o visats bättre. R e la tio n e n m ellan d ik ten och H a g a r O lsso n s p r o ­ gram i essäsam lin gen N y g e n e ra tio n från 1 9 2 5 , som fö rfattarin n an m ed fo g d rar in i sam m an h an g­ et, hade o ck så lätt k unn at k n ytas fa stare sam m an. So m h elh et har e m e lle rtid to lk n in g en fo g fö r sig. M ö jlig e n kan m an b ek lag a en något fö rströ d d fo rm u le rin g som e x e m p e lv is den att d ik te n ä g er »sn ärt och sting i sin attack p å p lä d e rin g e n fö r d en sociala m o rg o n ro d n ad en » (s. 2 3 2 ). N å g o t sådant

har k n ap p ast stöd i te x te n ; o ch d et är att g ö ra R ab b e E n c k e ll o n ö d igtv is re a k tio n ä r i socialt och p o litisk t a v se en d e att påstå det.

S lu tk ap itlet o m E n ck e lls cen trala fö rh ållan d e till naturen b eh an d lar en m ängd o lik a a sp e k te r: fö r ­ hållandet till natu ren i b arn d o m en s S a v o la x , den v erk lig h etsn ära n a tu rlyrik en u n d er 2 0 -tale t, de ciselerad e få g e ld ik te rn a i sam lin gen T o n b rä d e t från 1 9 3 5 sam t inte m in st en ge n o m g å n g av E n ck ells fö rh ållan d e till F re u d o ch p syk o a n a ly se n . D e t är o ck så i h u vu d sak i d etta k ap ite l som L o u ise E k elu n d p re se n te ra r ett in tressan t o ch sy n n e rli­ gen b e ty d e lse fu llt o p u b lice ra t m an u sk rip t från 1 9 2 5 - 2 6 , E tt sam tal om n aturen . D e t är fråg a o m en filo s o fis k d ialo g m ed L a o -T se i den en a » so ­ kratiska» ro lle n , som sen are ö v e rg å r i en m er sa- gosp elsartad fram ställn in g m ed in te rfo lie ra d e ep isk a p a rtier. M an u set har b e ty d a n d e litterärt värd e tro ts sin fra g m e n ta risk a k arak tär o ch säger oss en h el d e l o m E n c k e lls p o sitio n e r tid en fö r e Q u o se g o -p e rio d e n . E n rik tigt go d h elh etsb ild av detta m an us g e r kn ap p ast fram ställn in gen u trym ­ m e åt — en sådan p resen tatio n b ö r n o g g ö ra s i en separat u ppsats. D e t är o ck så synd att den k in e ­ siska jä m vik tstan k e som E n c k e ll här låter L a o -T se u ttry ck a o c h som i natu ren ser en m ö jlig h e t till balans m ellan d et e tisk a o ch d e t estetisk a, inte närm are fö rk n ip p a s m ed E n c k e lls k lassic eran d e in ­ riktning. E tt sen are, o try c k t m an u sk rip t från p e ­ rio d en 1 9 2 8 - 3 0 , so m fö rfattarin n an inte an vän d er, sam m anställer u ttry ck lig en en p e rso n lig t fattad klassicism m ed L a o -T se s b e k a n ta tankar o m v att­ net. E tt än nu något sen are m anus från b ö rja n av 3 0 -talet tar d ä rem o t b estäm t avstån d från sam m a rad er; d en tid ig are p o sitiv t fattad e k in e sisk a jä m ­ v ik tstan k en har un d an trän gts av k lassisk v ä ste r­ län d sk h u m an ism . H ä r lö p e r en in tressan t u tv e c k ­ lin g i de o try c k ta m an u sk rip ten s d o ld a ström , som hade ku n n at v a ra värd att o b se rv e ra s.

A v h a n d lin g e n s u p p lägg n in g inriktas so m syn es på cen trala d rag i R a b b e E n c k e lls u tv eck lin g och d ik ta rk o n stitu tio n , m en d en har i realiteten sk ym t m ånga vik tig a p ro b lem stä lln in g ar. M an kan e x e m ­ p elvis b ek lag a att E n ck e lls b ägge tid iga d ik tsam ­ lingar b ehan dlas så k o rtfattat och d essu to m så fragm en tarisera t att fram ställn in gen k n a p p ast g e r någon g o d bild av hans tid iga p o sitio n e r. M an kan o ck så sak n a en m er sam m anhållen fram ställ­ ning av re la tio n e n m ellan E n c k e ll och hans fö r e ­ bilder. D e t g ä lle r k a n sk e i syn n erh et fö rh ållan d et till K ie rk e g a a rd , som nu u p pspaltats p å en lån g rad ställen i avh an d lin gen utan n ågon sam m an b in ­ dande tex t o ch utan n ö d vän d iga k o rsh än visn in g a r. V a rk e n k ro n o lo g is k t e lle r till sjä lv a k arak tären blir b ild en nu särsk ilt k lart. F ö rfattarin n an ten ­ d erar k an sk e att se K ie r k e g a a r d v a rh e lst d et är tal om etik o ch lik aså att fö rb is e att d e t sn arast är jäm vik ten m ellan d et e tisk a och det este tisk a i

K ie rk e g a a rd s E n te n -E lle r som attrah erat E n ck e ll, inte d e t e tisk a stad iet i sig. A tt K ie rk e g a a rd in­ sp irerat E n ck e lls m ån g ty d ig h etsid ea l, fö re fa lle r k an sk e in te h e lle r så tro lig t som fö rfattarin n an vill g ö ra g ällan d e p å s. 2 2 5 . K ie rk e g a a rd syn es ha b e ty tt m y c k e t fö r den este tisk a r e v isio n E n ck ell g e n o m fö r p å 30-talet, m en avstån d et m ellan K ie r ­ k eg aard s subtila reso n em an g och le k m ed m ask er och id en titeter och E n ck e lls associa tivitet synes v a ra fö r sto rt fö r att i d etta a v se en d e tala o m sam ­ band.

L o u ise E k e lu n d in tro d u c era r K ie rk e g a a rd i sin fram ställn in g o m E n c k e ll m ed en jäm fö re lse av y ta -d ju p -m e ta fo re n i la n d sk ap e t m ed den d u b b la skuggan ( 1 9 3 3 ) och E n te n -E lle r (s. 1 2 5 f.). D e t är k an sk e något o visst om d et v e rk lig e n finns skäl att tala om sam ban d m ellan te x te rn a — så lö slig t som k o m p aratio n en här är u tfö rd . E fte rso m fö rfa tta ­ rin nan o ck så tar fram ett W in ck elm an n -citat ur L essin g s L a o k o o n som jä m fö re lse e x e m p e l till E n ck e ll-te x te n , frågar m an sig v a rfö r ju st in d ik a­ tio n ern a b e träffan d e K ie rk e g a a rd här är så stark a att d e t fin n s an led n in g att sam m an fattn in gsvis b e ­ tec k n a E n c k e ll-te x te n som » fö rfattaren s v a ria tio ­ ner p å K ie rk e g a a rd s e tisk a tem a». A t t K ie r k e ­ g aard s E n te n -E lle r sp elar en stor ro ll fö r L an d sk a­ p e t m ed den d u b b la sk uggan , bl. a. som m o tto ­ g iv a re , får läsaren v e ta fö rst sen are i avh an dlin gen . A llv a rlig a re är att L o u ise E k e lu n d här inte an vän t en an sp råkslö s m en k u n n ig u ppsats av L isb e t O le- sen i N y a A rg u s 1 9 7 0 , som fö rtjä n stfu llt u tred er på v ilk e t sätt K ie r k e g a a r d sp elat en ro ll fö r L an d ­ sk ap et m ed d en d u b b la skuggan o ch som bl. a. ö v e rty g a n d e sam m an ställer tex tp artie r som lig g e r i n ärh eten av de p a rtie r so m L o u ise E k e lu n d d is­ k u terar. L isb e t O lesen s u ppsats om n äm n s en dast i en not i ett annat m in d re relev an t sam m anhang. O m L o u ise E k e lu n d b yg g t p å h en n es resu ltat, h ad e h on utan tvek an få tt ett a v se värt m y c k e t b ättre g re p p om relatio n e n E n c k e ll-K ie r k e g a a r d ,

särsk ilt b eträffan d e b e ty d e lse n av jä m v ik te n m e l­ lan d et e tisk a o ch d e t estetisk a.

L o u ise E k e lu n d s fö rh ållan d e till annan fo r sk ­ ning kan iblan d kännas lite tunt. M an n o tera r att hon fö r stu d iern a ö v e r V ilh e lm E k e lu n d som fö ­ reb ild fö r E n c k e ll in te an vän t W erin s e lle r Sven L in d q vists e lle r n ågon annans b ö c k e r o m E k e lu n d . S ä k e rlig e n hade V a lé ry -a v sn itte n vu n n it i skärp a och d ju p om den sen are V a lé ry -fo rsk n in g e n an li­ tats. N å g o n g ån g kan annan fo rsk n in g m issu p p fat­ tas p å ett allva rlig a re sätt. D e t har d rab b at K je ll E sp m a rk , vars avsn itt o m m ö te t m ed R a b b e E n c k e ll i H a r ry M a rtin so n e rö v ra r sitt språk ( 19 7 0 ) , den h ittills säk raste an alysen av E n ck e lls ly risk a m etod , p å ett ställe b lir fö re m å l fö r en felläsn in g . P å s. 2 9 6 i L o u ise E k e lu n d s avh an d lin g h eter det: » K je ll E sp m a rk fra m h ä v e r i sitt arb ete

Harry Martinson erövrar sitt språk

sp e c ie llt d e t

1 94

Recensioner av doktorsavhandlingar

jagin rik tad e hos d en fin lan d ssv en sk e diktaren . H an s faun a sägs i p åfallan d e grad b estå av ’sym ­ b o ld ju r ’ ( 1 1 6 ) .» V a d står d e t nu p å s. 1 1 6 i E sp - m arks arb ete? V i läser där: » I ett p ar fall där jag et v ik e r undan och naturen en sam träd er i fo cu s rö r d e t sig i själv a v e rk e t o m p ro g ra m d ik t m ed sym ­ b o ld ju r.» P rec isio n en i r e fe ra te t är knap p ast d en ön sk värd a. O ch den lätt p o le m isk a k o m m e n ­ tar som fö lje r o ch som v ill p å p e k a att » E n c k ells in riktn in g p å sjä lsu p p le v e lse n [. . .] u p p vägs av hans tålm od iga o ch k larsyn ta o b serv atio n av d ju rb e te e n d e t i sig» blir skäligen m en in gslö s o ch ty d er p å att författarin n an inte tillräck ligt satt sig in i E sp m ark s reso n em an g. E sp m ark s k ilje r ju p å ren t n atu rim p ressio n istisk a d ik ter, p å e x p re s s io ­ n istiska d ik te r som tran sfo rm erar n atu rin tryck till själsu ttry ck och slutligen ett p a r p ro g ra m d ik te r m ed sy m b o ld ju r, däriblan d d ikten om gräsh op p an , som författarinn an flitig t an vän d er o ch som ju k nappast kan sägas b yg g a p å o b se rv a tio n e r av d ju rb e te e n d e t i sig.

T y v ä r r fö re k o m m e r d e t fle ra andra m issu p p ­ fattn ingar och fö rströ d d h e te r av lik n an d e slag i d en n a avhandling. I stort kän n eteck n as den av en m y c k e t g o d ak rib i när d e t g ä lle r citaten s och sid ­ hän visningarn as k o rre k th e t, v ilk e t är en b eu n d ­ ran svärd arb etsp restatio n m ed tan k e p å d en stora m aterialapp araten . I an dra fall, p å en m e r fu n k tio ­ nell nivå, kan n o ggran n h eten brista. N ä r d et g äller ett av d e o try c k ta m an u sk rip ten , fö re lig g e r ett fö rb ise e n d e i m an u sk rip tg ran sk n in gen , som tyvärr sätter sin a spår i avhan dlin gen. D e t g ä lle r en u p p ­ en b arligen o fu llb o rd ad uppsats O m en ny e x a k t­ het, som är av b ety d a n d e intresse. P å s. 2 7 7 citeras ett styck e u r u p p satsen :

» P a u l V a le r y säger att v i m åste ak ta o ss fö r ord som fö rlo ra t sitt inn ehåll, utan tvärto m in n eb är ett h ävdan de av dem . E n så g ro v m issto lk n in g kan en d ast födas i en h järn a än gsligt m ån om sin pa- ten t-Je su s lö sn in g av frå g o r som in gen tin g har d ä rm ed att g ö ra .»

D e t är n ågot d u n k e lt ö v e r d e ssa rad er, som y t­ terligare fö rstärks o m m an ser p å den m en in g som närm ast fö re g å r c itatet i m an uset: » V i m åste i k o n sten hålla p å en viss känslans e x a k th e t e lle r rättare u ttry ck ets e x a k th e t» osv. B ro tt e t i syn tak ­ tisk o ch lo g isk m en in g k o m m e r e fte r » fö rlo ra t sitt in n eh åll». D ä r b ö rja r o ck så i d e tre sid or långa, h an d sk riv n a m an u set ett n ytt blad. O ch det v isar sig att d etta blad , d e t sista, inte alls h ö r ihop m ed d e t fö reg åen d e. D e t tre d je o ch sista b lad et h ö r till en annan u ppsats, e lle r m ö jlig e n saknas d e t ett e lle r fle ra blad m ellan d e t an dra o ch d et tre d je . In d ic iern a p å d et b rutn a sam m anhan get är i sjä lv a v e rk e t m ånga: syn tak tisk a, lo gisk a, den fo rtsatta fram ställn in gen p å d et tre d je blad et, som ty d er p å att d e t är frågan om en helt annan text e lle r helt o m lag d a d isp o sitio n er. Fö ru to m d essa

in re k rite rie r finn s o ck så y ttre k rite rie r: blad 2 är s k riv e t m ed k raftig are, m ö rk a re sk rift, blad 3 m ed n ågot svag are, m er jäm n t flyta n d e skrift. D e t m ärks tydligt att bladen in te sk rivits i lö p a n d e fö ljd . E x e m p le t är lä ro rik t o ch b e ly se r d rastisk t v ik te n av att han dskas m ed o try c k t m aterial på ett fö rsik tig t, k ritisk t avvägan d e sätt. E n g iv e n k o n ­ se k v e n s av fö rb ise e n d e t är att fe le t rättas till i den g jo r d a m a n u sk rip tk ateg o riserin g e n .

O ck så b eträffan d e an vän d n in gen av b re v m a te ­ ria let m åste ett p a r fö rströ d d h e te r p åp ek as. L o u ise E k e lu n d an vän d er i h u vu d sak d els e tt g a n ­ sk a rik lig t b re v m a te ria l från Q u o se g o -p e rio d e n , som g e r g o d a och roan d e in b lic k ar i k o n ta k ten m ellan m o d ern istern a, d els en hel d e l b re v av se ­ nare datum från E n ck e lls hand. D e s s a sp ela r en g an sk a stor ro ll i fram ställn in g en , m en risk en att efte rh a n d sk o n stru k tio n e r från d ik ta ren s sid a få r bilda b yg g sten ar fö r ett re so n e m a n g är en d ast u n­

dantagsvis ö verh än g an d e. E t t fu lt e x e m p e l finn s e m ellertid p å s. 2 9 5 f., d är en fo rm u le rin g i ett b rev från 1 9 6 1 får » v e rifie ra » en av fö rfattarin n an g jo r d to lk n in g av en tid ig d ikt. S jä lv fa lle t är d et här närm ast fråg a o m ett h elt k v a siv e te n sk a p lig t b ru k av o rd e t » v e rifie ra » .

M issvisan d e är o ck så d e t sam m an h an g d är fö r ­ fattarinnan k o m m e r m ed d en i sig u p p se e n d e ­ väck an d e u p p g iften att E r ik L in d eg ren redan som m aren 1 9 3 9 sk ic k at d e fö rsta d ik te rn a u r m annen utan v äg till R a b b e E n c k e ll (s. 18 8 ). D e n g än g se bilden är ju att L in d e g re n fö rst p å h östen 1 9 3 9 , e fte r k rig su tb ro tte t och e fte r sam m a n flyt­ tandet m ed A r tu r L u n d k v ist i en v illa p å D a la rö , b ö rja d e s k riv a de sö n d e rb ru tn a so n e tte rn a som sk u lle k o m m a att u tg ö ra en av 19 0 0 -ta le ts m ä rk li­ g aste diktsam lin gar. D e t b re v från E n c k e ll av den 1 1 . 9 . 1 9 3 9 , som fö rfattarin n an å b e ro p a r o ch som sk u lle belägga att L in d e g re n sk ic k at 1 8 n y sk riv n a d ik ter u n d er titeln S p e g e l/ B lu e s , d en fö rsta serien d ik ter u r m annen utan v äg , o ch fem an d ra d ik te r i två sänd ningar den 1 5 .7 o ch 1 2 .8 1 9 3 9 , in n eh åller i sjä lv a v e rk e t inte alls d e ssa u p p g ifter. E tt långt sen are b re v från E n c k e ll in n eh åller e m e lle rtid u p p giften att L in d eg ren sänt d e fe m sep arata d ik ­ tern a p å ovan an givn a datu m , m ed an d e t är o v isst när de 18 so n ettern a sk ic k ad es ö v e r, u p p e n b a rli­ gen b e ro e n d e p å att in g et fö lje b r e v fö r e lig g e r b e ­ varat. T ills v id are är d et alltså o k la rt e x a k t när d e fö rsta m annen utan v ä g -d ik te rn a sän d es till E n ck ell. En d e l in d ik atio n e r talar fö r att de v e r k ­ lig en fö re lå g sk rivn a p å so m m aren 1 9 3 9 , m en det är av v ik t fö r L in d e g re n -fo rsk n in g e n att v e ta att u p p g ifte rn a i L o u ise E k e lu n d s avh an d lin g är n ågot m issvisan d e och att h ela saken b ö r u n d e rsö k a s p å nytt från b ö rja n . Såd an a här m issv isn in g ar g ö r att m an blir b en ägen — utan att d ärm ed v ilja skapa någon g e n e re ll m isstro m ot av h an d lin g en — att råd a e fte rfö lja n d e fo rsk n in g att n o g gran t k o n tr o l­

lera u p p g ifte rn a m o t m aterialet och b eh an d la dem m ed en v iss k ritisk distans.

D e t kan tyckas v a ra hårt att le v e r e ra en så sträng kritik m o t en avh an d lin g som har så o b estrid lig a fö rtjän ster i sen sib el an alys o ch n yan serad p o rträt- terin gskon st som L o u ise E k e lu n d s. D e t är e m e l­ lertid av v ik t att h ålla fa st v id k ra v e t att inte fö r ­ sum m a d e t v e te n sk a p lig a h a n tv e rk e t o ck så när det gäller en avh an d lin g styp som lä g g er to n v ik te n v id det inre fö rfattarp o rträttet. A n n a rs kan a rg u m en ­ tationen och m eto d ik e n lätt få k arak tären av sk e n ­ v eten sk ap lig a m an ö v re r, och in fö r ett sådan t p e r ­ spektiv ter sig en m er ren o d lat essäistisk fram ­ ställning m ed b e ly sa n d e d o k u m en tatio n so m ett m er tilltalan d e alternativ. Från en m o d e rn m eto d - m ed veten h u m an veten sk ap lig stån d p un k t kan m an stå lite fråg an d e in fö r arb etssättet i d en n a avh an d ­ ling; o ck så d en p s y k o lo g isk t in tuitiva m eto d en k räver n u m era en m y c k e t h ögt u p p d riv e n m e d v e ­ tenhet. M e n d en stränga k ritik e n får inte d ö lja att det i m ån ga a v se en d en är en m y c k e t fin och sym ­ patisk b o k o m R a b b e E n c k e ll som L o u ise E k e lu n d skrivit. D e n är d ju p t en g ag erad i sitt äm n e och ett v a c k e rt p ro v p å en lev an d e hum an ism .

Ingemar Algulin

G u nn ar E id e v a ll:

Vilhelm Mobergs emigrantepos.

Studier i verkets tillkomsthistoria, dokumentära bak­

grund och konstnärliga gestaltning.

P. A . N o rs te d t & S ö n ers Fö rlag . Sth lm 1 9 7 4 .

G u n n ar E id e v a ll är m ed sin avh an d lin g

Vilhelm

Mobergs emigrantepos

d en fö rste , so m fö r ett stö rre veten sk ap lig t a rb e te u tn yttjat d en s. k. M o b e rg - sam lingen i V ä x jö ( M S V ), v ilk e n sk än k te s av M o ­ b erg till E m ig ran tin stitu te t i två e ta p p er, 19 6 6 resp. 19 6 8 . Sa m lin g en består — fö ru to m av M o ­ bergs eg n a ro m a n e r - av e tt 1 oo-tal b ö c k e r (de flesta m ed ty d lig a m a rk e rin g a r av M o b e r g själv) samt e x c e rp te r, u tkast, b rev, e tc ., o m fattan d e 37 p ap p b o xar. M a te ria le t har g e n o m E m igran tin stitu ­ tets fö rso rg b liv it system a tisk t och ö v e rsik tlig t ordnat, m en är — från sett b revsam lin g en — o d a te ­ rat.

G u n n ar E id e v a ll (G E ) har d isp o n erat sin b o k p å fö lja n d e sätt: 1) E m ig ra n te p o se ts tillk o m sth isto ria (47 sid.) 2) F ö rfattaren o ch k ä llo rn a (7 2 sid.) 3) O m arb etn in g ar o c h m a n u sk rip tv e rsio n e r (48 sid.) 4) F ö rfattaren o ch s p rå k e t ( 3 4 sid.) sam t 5) R o m a n g e sta lte rn a o ch d eras u tv e c k lin g (5 5 sid.) M ed den stark a avgrän sn in g, som u tm ä rk er avh an dlin gen , h ad e d et v a rit i h ö g grad b e fo g a t att ta upp en m e to d d isk u ssio n . G E har avstått från såväl g e n e tisk a som k o m p a ra tiv a sy n p u n k te r; han arb etar sålu n d a v a rk e n i d ju p le d e lle r sid led . H an g ö r in ga jä m fö re lse r m ed an d ra litte rä ra v e rk , han tar in te up p frå g o r o m ev. litte rä ra in fly te l­

ser e lle r em ig ran tm o tive ts fö rh isto ria. In te h e lle r b e rö r G E d e fö ru tsättn in g ar fö r e m ig ran tep o set, som finns i M o b e rg s tid ig are v e rk . H an n ö je r sig p å sin h ö jd m ed en n o th än visn in g av e x e m p e lv is fö lja n d e ly d e lse : » E n jäm fö ra n d e u n d ersö k n in g av fra m fö ra llt R ö lv a a g s o ch M o b e rg s e m ig ra n tro ­ m an er to rd e v a ra av sp ec iellt in tre sse att u tfö ra, m en lig g e r helt u tan fö r ram en fö r d en n a b o k .» (S. 3 3 1 , n o t 5 2 .) D e s s a fråg estä lln in g ar b o rd e ly fts fram o ch p e n e tre ra ts i d en lö p a n d e texten , i stället fö r att, som nu sk e r, m ed d elas läsaren i fö rb ig å e n d e i en not.

D e t är en stark t b e sk u re n bild av M o b e rg , som fra m trä d e r i G E :s avhan dlin g: M o b e r g fram står som en i litterärt och sam h älleligt a v se en d e iso le ­ rad fö re te e lse .

I U tvan d rarro m a n en fin n s en rad m o tiv och p ro b le m , som en dast är fö rstå e lig a u tifrån M o ­ b erg s tid igare fö rfattarsk a p . J a g sk all här näm na några: den v ik tig a p ro b lem stä lln in g en frih e t-u p p ­ b rott, som sp ela r så sto r roll i K n u t T o rin g -se rie n , m o tiv e t a v sk ed -u p p b ro tt, v ilk e t m ö ter såväl i

Ro­

manen om Knut Torng

som i

Soldat med brutet ge­

vär,

v a tten m o tiv et — re p re se n te ra t bl. a. i barn- d o m sb äck en s ro ll i tid ig are v e rk — som får a v g ö ­ ran d e b e ty d e lse fö r teck n in g en av R o b e r t och som sen are å terv än d er i

Din stund pä jorden,

v id are m o tiv sådan a som träsk orn a, lik k ista n o ch K a rl O sk a rs näsa, en stän digt åte rk o m m a n d e k a ra k te ri­ serin g av K a r l O sk a r, fö re g rip e n red an i

Soldat

med brutet gevär.

I k ap itlet o m » E m ig ra n te p o se ts tillk o m sth is­ toria» har G E an vän t en rad o lik a k ällo r: M o b e rg s egn a u ttalan d en i sk ild a arb eten , främ st då u p p ­ satsen » R o m a n e n o m u tv an d rar-ro m an en » , tid­ n in gsartiklar och in te rv ju e r, u td rag u r b r e v v ä x ­ lin g en m ellan M o b e r g o ch B o n n ie rs fö rlag , fö r­ fattaren s sam tal o ch eg en b re v v ä x lin g m ed M o ­ b e r g sam t n atu rlig tvis M o b e rg sa m lin g e n . H ä r lig ­ g e r en av av h an d lin gen s ty n g d p u n k te r: p å ett fö r ­ tjä n stfu llt sätt har G E u tn yttjat d essa k ä llo r fö r att g e en ö v e rty g a n d e bild av ro m a n e p o se ts y ttre tillk om sth isto ria .

I avsn ittet » T id ig a utk ast till en rom an från 18 6 0 -ta le t» b eh an d lar G E n ågra u tkast, som han dlar om p ro sten B ru sa n d e rs n y årsp red ika n . V ad G E u p p g e r som e tt äld sta u p p sla g (s. 2 5 ), v isar sig ej v a ra k o rre k t: d et finn s ett ännu äld re utkast, som G E inte o b se rv e ra t, även d e t m ed ru ­ b rik e n » P ro ste n s n y årsp red ik a n » ( M S V 5: 1 0 : 1 : 9) D e t ta utk ast ingår i e x c e rp tse rie n » E m ig ratio n en s o rs a k e r» , alltså en annan serie än d en , v ilk e n G E arb eta r m ed i d etta sam m anhan g, näm ligen » R e ­ lig io n e n » . K ro n o lo g in m ellan d e o lik a u tkasten kan m ed säk erh et fastställas p å fö lja n d e sätt: 1) » K y r k o h e rd e n sa n so rg se t . . . » ( M S V 5 :1 0 : 1 - 7 ) 2) » P ro ste n s n y årsp red ik a n » ( M S V 5 : 1 0 : 1 : 9) 3) » P ro ste n s n y årsp red ik a n » ( M S V 1 : 5 : 2 : 3 7 )