Postoperativ smärta och heshet i halsen; en jämförelse mellan Macintosh direktlaryngoskopi och McGrath videolaryngoskopi : En pilotstudie

Postoperativ smärta och heshet i halsen; en

jämförelse mellan Macintosh

direktlaryngoskopi och McGrath

videolaryngoskopi

En pilotstudie

Molina Palm

Ida Snaar

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

2

Postoperativ smärta och heshet i halsen; en jämförelse mellan

Macintosh direktlaryngoskopi och McGrath videolaryngoskopi

En pilotstudie 

Postoperative sore throat and hoarseness; a comparison between

Macintosh direct laryngoscopy and McGrath videolaryngoscopy

A pilot study

Molina Palm

Ida Snaar  

Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård   Kursansvarig och examinator: Åsa Engström 

Handledare: Päivi Juuso 

  Institutionen för Hälsovetenskap  Avdelningen för omvårdnad 

3

Abstrakt

Bakgrund Endotrakeal intubation används i många olika situationer där det finns ett behov av att

skapa en säker luftväg. Den manipulation av luftvägarna som krävs i samband med en intubation kan bland annat orsaka postoperativ halssmärta och heshet, vilket kan ha negativa konsekvenser för patienten. För att försöka undvika komplikationer vid intubering har det utvecklats olika intubationshjälpmedel, där ett av hjälpmedlen är videolaryngoskop, som minskar den kraft som behövs för att skapa en fri insyn i larynx.

Syfte Syftet med studien var att jämföra Macintosh direktlaryngoskopi mot McGrath

videolaryngoskopi, för att undersöka om någon av metoderna ger minskad förekomst av halssmärta och heshet postoperativt.

Metod För att besvara syftet antogs en kvantitativ ansats. Studien utfördes sedan som en

förberedande undersökning med en induktiv metod. Datainsamlingen utfördes på en

operationsavdelning i Västra Götaland, totalt deltog 24 patienter, varav 12 patienter intuberades med direktlaryngoskopi och 12 patienter intuberades med videolaryngoskopi. Deltagarna fick postoperativt svara på validerade enkätfrågor, och gradera eventuell förekomst av halssmärta och heshet enligt validerade fyrgradiga skalor.

Resultat Resultatet visade att det eventuellt kan finnas en viss skillnad gällande postoperativ

halssmärta beroende på om man intuberas med Macintosh direktlaryngoskopi eller McGrath videolaryngoskopi. Presenterat i absoluta och relativa mått visar det på att endast 1 deltagare (8%) som videolaryngoskoperades graderade lindrig halssmärta postoperativt, medan det var 3

deltagare (25%) som direktlaryngoskoperades som graderade lindrig halssmärta. Dock var

skillnaden inte signifikant (p=0,56). Skillnaderna gällande heshet var större, där 9 deltagare (75%) som videolaryngoskoperades graderade sig helt besvärsfria postoperativt och 3 (25%) graderade en lindrig heshet. Ingen av deltagarna som direktlaryngoskoperades graderade sig som besvärsfri postoperativt, 9 (75%) graderade lindrig heshet och 3 (25%) graderade måttlig heshet. Skillnaden mellan grupperna var signifikant (p=0,001).

Slutsats Skillnad verkar föreligga gällande framför allt heshet beroende på vilken

intubationsmetod som används. Det kan även finnas en eventuell skillnad gällande halssmärta, dock är denna ej signifikant i pilotstudiens resultat. Studiepopulationen är begränsad i sitt antal, och det finns få studier att jämföra resultatet med. Det finns ett behov av fler och större studier för att finna evidens för den bästa metoden.

Nyckelord Direktlaryngoskopi, Videolaryngoskopi, Anestesiologisk omvårdnad, Personcentrerad

vård, Endotrakeal intubation, Postoperativ halssmärta och heshet.

4

Abstract

Background Endotracheal intubation is used in many different situations where there is a need to create a safe airway. The airway manipulation force that is required when an endotracheal

intubation is needed may cause postoperative sore throat and hoarseness. This can adversely affect the patient. To avoid complications of an endotracheal intubation, different intubation aids have been developed, one of which is a videolaryngoscope, which reduces the force needed to create a free laryngeal insight.

Aim The purpose of the study was to compare Macintosh direct laryngoscopy to McGrath

videolaryngoscopy, to investigate whether either method reduces the incidence of sore throat and hoarseness postoperatively.

Method To answer the purpose, a quantitative approach was adopted. The study was then

conducted as a preliminary study with an inductive method. The data collection was carried out in an operation theatre in Västra Götaland, Sweden. A total of 24 patients participated, where 12 patients were intubated with direct laryngoscopy and 12 patients with videolaryngoscopy. Postoperatively the participants responded to validated questionnaires, and evaluated any occurrence of sore throat and hoarseness according to validated fourdimensional scales. Result There was a difference in postoperative sore throat depending on intubation with

Macintosh direct laryngoscopy or McGrath videolaryngoscopy. Presented in absolute and relative terms, the result show that only 1 participant (8%) that was intubated with videolaryngoscopy graded mild sore throat postoperatively, while there 3 participants (25%) who were intubated with the use of direct laryngoscopy graded mild sore throat. However, the difference was not

significant (p=0.56). The differences in hoarseness were greater, where 9 participants (75%) that was intubated with the use of videolaryngoscopy graduated no hoarseness post-operatively and 3 (25%) graded a mild hoarseness. None of the participants who were intubated with the use of direct laryngoscopy graded no hoarseness, 9 (75%) participants graded mild hoarseness and 3 (25%) graded moderate hoarseness. The difference between the groups was significant (p=0.001). Conclusions A difference exists in advance of hoarseness depending on the intubation method that is used. There may also be a difference regarding sore throat, but this result remained non-significant. However, in this pilot study the population was limited in its number, and there are few other studies in this field available for comparison. Therefore, more, and larger studies are needed to find evidence for the best intubation method.

Keywords Direct laryngoscopy, Videolaryngoscopy, Anaesthesiological nursing, Patientcentered care, Endotracheal intubation, Postoperative sore throat and hoarseness.

5

Innehållsförteckning

EVIDENSBASERAD OMVÅRDNAD VID INTUBATION OCH POSTOPERATIV SMÄRTBEHANDLING ... 7

KLASSIFICERING ENLIGT ASA ... 8

RATIONAL  ... 9 SYFTE ... 10 METODBESKRIVNING  ... 10 DESIGN ... 10 URVAL ... 10 Inklusionskriterier  ... 10 Exklusionskriterier ... 10 PROCEDUR ... 10 DATAINSAMLING ... 11 ANALYS ... 12 ETISKA ÖVERVÄGANDEN   ... 12 RESULTAT ... 14 BAKGRUNDSDATA ... 14 Halssmärta ... 15 Heshet ... 16

Avvikande variabler i studiepopulationen ... 17

RESULTATDISKUSSION ... 17

METODDISKUSSION ... 20

SLUTSATS... 22

REFERENSER  ... 24

6

Bakgrund

Kirurgiska ingrepp förknippas ofta med smärta, förlust av självständighet och förändring av kroppsbilden, vilket i sin tur kan skapa oro hos patienten. Upplevelsen av en operationsavdelning, med tanke på dess speciella miljö, dess ljud och känslan av att ligga på ett operationsbord, gör att många patienter föredrar generell anestesi framför lokal/regional anestesi för att minska oron (Mitchell, 2009). Vid generell anestesi hämmar eller upphäver flertalet av dagens

anestesiläkemedel patientens egen andning och det blir anestesipersonalens uppgift att säkra patientens luftväg och ventilation, vilket ofta görs med hjälp av endotrakeal intubation (Espe & Hovind, 2013, s. 225). Endotrakeal intubation används i många olika situationer där det finns ett behov av att skapa en säker luftväg. Det finns olika metoder att använda sig av när man intuberar, där den mest använda metoden är direktlaryngoskopi med hjälp av Macintosh laryngoskopblad (Wang, Seitz, Hostler & Yealy, 2005). Det föreligger alltid en viss risk för komplikationer vid intubering av en patient. Att drabbas av halssmärta och heshet efter en intubation anses ofta av anestesipersonal som en förväntad och liten komplikation, jämfört med mer livshotande

komplikationer (Beebe, 2001; Combes et al., 2004). En av orsakerna till halssmärtan och hesheten beror på manipulation av vävnaderna efter laryngoskoperingen (Sumathi, Shenoy, Ambareesha & Krishna, 2007). För patienten kan dock denna upplevelse av halssmärta och heshet efter

endotrakeal intubation leda till en försämrad total upplevelse av vårdtiden (Higgins, Choung & Mezei, 2002). Studier har visat att upp till 64 procent av de patienter som intuberas endotrakealt får mer eller mindre uttalade problem med halssmärta och heshet postoperativt (Kloub, 2001; Jaensson, Olowsson & Nilsson, 2010).

Direktlaryngoskopi  

Direktlaryngoskopi är traditionellt den mest använda metoden vid intubation hos patienter där det förväntas vara en svårhanterad luftväg (Larsson & Dhonneur, 2013). Det finns olika laryngoskop och laryngoskopblad. Det som de alla har gemensamt är att de måste vara utrustade med en säker ljuskälla längst fram på bladet, som ger bra belysning, detta för att förbättra insynen i svalget (Espe & Hovind, 2013, s. 234).

Macintosh direktlaryngoskop

Det mest använda direktlaryngoskopet introducerades på marknaden 1943 av sir Robert Macintosh, och har sedan dess varit standard att använda vid intubering över hela världen

(Larsson & Dhonneur, 2013). Enligt Thong och Lim (2009) är direktlaryngoskopi med Macintosh laryngoskopblad den allmänt vedertagna intubationstekniken för att effektivt säkra luftvägarna.

7

Vidare menar dock författarna att det är en komplicerad teknik som kräver utbildning, erfarenhet och regelbunden träning. För att få optimal visualisering vid intubering krävs en god siktlinje genom mun, svalg och larynx. Denna anpassning innefattar en manipulation av patientens luftväg, såsom käkvinkellyft, flexion av halsryggen, tryck på struphuvudet och andra stressande rörelser. Dessa manipulationer av luftvägarna kan ha negativa konsekvenser för patienten, då det bland annat kan ge hemodynamiska störningar, skador på vävnader i mun och svalg som kan orsaka postoperativ halssmärta och heshet, samt även tandskador (a.a).  För att försöka undvika komplikationer vid intubering har det utvecklats olika intubationshjälpmedel, där ett av hjälpmedlen är videolaryngoskop (Taylor et al., 2013).

Videolaryngoskopi

Videolaryngoskopi kan vara till god hjälp vid svårintuberade patienter eftersom det finns en videokamera på toppen av laryngoskopbladet. Detta ger en möjlighet till bättre visualisering av larynx och dess luftvägsstrukturer eftersom kameran gör att man kommer närmare vävnaderna och kan på så sätt underlätta vid endotrakeal intubering (Asai, Murao & Shingu, 2003; Hurford, 2010; Kleine-Brueggeney et al., 2016; Liu, Yi, Guo, Ma & Huang, 2016). Det har även påvisats att videolaryngoskopi reducerar trycket på tungbasen, vilket kan leda till att det fysiologiska stressvaret minskar och därmed minskar risken för lokal vävnadsskada (Niforopoulou, Pantazopoulos, Demestiha, Koudouna & Xanthos, 2010).

McGrath videolaryngoskop 

Det finns olika sorters videolaryngoskop. Ett av dessa är av märket McGrath, som har en högupplöst displaymonitor monterad på toppen av handtaget och ett vinklat engångsblad som finns i olika storlekar. McGrath kan ge en förbättrad överblick över larynx både hos patienter med normala luftvägar, samt att det kan ge förbättrad insyn hos svårintuberade patienter (Shippey, Ray & McKeown, 2007; 2008). Det har även påvisats vara färre antal försök till en lyckad intubation vid användning av McGrath videolaryngoskop i samband med en förväntat svårintuberad luftväg (Noppens et al., 2010; O´Leary, et al., 2008).

Evidensbaserad omvårdnad vid intubation och postoperativ smärtbehandling

Sjuksköterskans arbete ska utföras i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (SFS: 2010:659, Kap.6, §1). Polit och Beck (2016, s. 7) skriver att sjuksköterskan ofta fattar beslut tagna på antaganden om att beprövade metoder är rätt metoder. Det är dock inte alltid den mest beprövade metoden som är den bästa (a.a). Evidensbaserad omvårdnad innebär att man

8

arbetar efter vad forskning kommit framtill är den för tillfället bästa eller säkraste metoden. Som sjuksköterska måste man kunna ändra sitt arbetssätt och kontinuerligt föra in ny kunskap i omvårdnadsarbetet (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016, s. 29-30). Att bedöma, förebygga och behandla patienters smärta är anestesisjuksköterskans ansvar, och för att arbeta evidensbaserat är det viktigt att anestesisjuksköterskan tar hjälp av aktuell forskning och klinisk erfarenhet i sitt arbete (Dihle, 2013, s.91). Att tillämpa evidensbaserad omvårdnad innebär att anestesisjuksköterskan i omvårdnaden av den enskilda patienten integrerar bästa tillgängliga vetenskapliga bevis med klinisk erfarenhet och i samråd med patientens önskemål och behov (Johansson & Wallin, 2015 s. 106). På så vis kan målet i anestesisjuksköterskans

kompetensbeskrivning att arbeta i enlighet med en personcentrerad omvårdnad (Riksföreningen för anestesi- och intensivvård [AnIva] & Svensk sjuksköterskeförening, 2012) uppfyllas. Hälso- och sjukvård har en snabb medicinsk utveckling, som i allt större grad kräver att vård och behandlingar vilar på vetenskapliga fakta om vad som är den bästa metoden (Rosén, 2013). Section and Board of Anaesthesiology och European Union of Medical Specialists (2007) har tagit fram riktlinjer för att förbättra patientsäkerheten och vårdkvalitén. I sina riktlinjer beskriver de att anestesipersonal har ansvar för att jämföra standardbehandlingar och utvärdera nya

forskningsresultat. Studier har dock visat att just preventivt arbete mot postoperativ halssmärta är bristfällig (Breivik & Stubhaug, 2008; Dihle, Helseth, Kongsgaard, Paul, & Miaskowski, 2006), varför det kan behövas ytterligare forskning på hur god och aktsam teknik vid till exempel intubationen kan genomföras, för att hjälpa

anestesisjuksköterskan att lättare arbeta med preventiv smärtbehandling och på så sätt minska patientens smärtupplevelse.

Klassificering enligt ASA

American Society of Anesthesiologists (ASA) Physical Status‐systemet är ett utarbetat klassificeringssystem för bedömning av patientens fysiologiska status före anestesi. Svensk förening för anestesi och intensivvård ([SFAI] 2015) har gjort en svensk översättning från den engelska versionen, där klassificeringen delas upp enligt följande:

ASA 1 - En för övrigt frisk patient

ASA 2 - En patient med lindrig systemsjukdom ASA 3 - En patient med allvarlig systemsjukdom

9

ASA 4 - En patient med allvarlig och ständigt livshotande systemsjukdom ASA 5 - En moribund patient, som inte förväntas överleva utan operationen

ASA 6 - En avliden patient där hjärnans funktioner totalt och oåterkalleligt fallit bort och som ska genomgå en donationsoperation.   

Anestesisjuksköterskan har som uppgift att självständigt planera och genomföra generell anestesi på planerade patienter med ASA-klassificering 1 och 2 (AnIva & Svensk sjuksköterskeförening, 2012). För anestesisjuksköterskan är det viktigt att ha kunskap om den utrustning denne använder, dess inverkan på patienten samt det postoperativa behandlingsresultatet. Detta stämmer väl

överens med anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning, där det framkommer att

anestesisjuksköterskan ska arbeta preventivt och planera för patientens postoperativa vård och återhämtning (AnIva & Svensk sjuksköterskeförening, 2012). Denna beskrivning är helt i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), som slår fast att sjuksköterskan ska arbeta på ett sätt där god vård ges och där ohälsa förebyggs (SFS 2017:30, 5 kap, §1, 3 kap, §2).

Rational 

Otillfredsställande kunskaper i intubationsteknik vid videolaryngoskopi kan ge upphov till vävnadsskada, då man kan behöva fler intubationsförsök och därmed manipulerar larynx mer än en gång (Ray et al., 2009). Detsamma gäller även direktlaryngoskopi, där större erfarenhet av att direktlaryngoskopera minskar risken för komplikationer vid intubation (Mulcaster et al., 2003). Efter att ha genomsökt forskningsområdet har författarna till förestående studie enbart funnit en studie (Carassiti et al., 2013) som har haft som primärt utfallsmått att kontrollera skillnaden mellan videolaryngoskopi och direktlaryngoskopi avseende postoperativ halssmärta och heshet. Där jämförs dock Macintosh direktlaryngoskopi mot Glidescope videolaryngoskop istället för mot McGrath Videolaryngoskop.

Videolaryngoskop förbättrar visualiseringen av larynx, men för att säkerställa att denna förbättring motsvarar en ökad framgång av en endotrakeal intubation, med färre komplikationer krävs mer forskning på området (De Jong, et al., 2014; Healy, Maties, Hovord & Kheterpal, 2012). De två videolaryngoskopen av märkena GlideScope och McGrath fungerar och handhas på olika sätt. Därför kan det vara av vikt att undersöka effekten av McGrath videolaryngoskop på smärta i halsen och heshet postoperativt, eftersom videolaryngoskop av märket McGrath är upphandlat på

10

många av Sveriges landsting och därför handhas av anestesisjuksköterskor runtom i Sveriges operationssjukvård.

Syfte

Syftet med studien var att jämföra Macintosh direktlaryngoskopi mot McGrath videolaryngoskopi, för att undersöka om någon av metoderna ger minskad förekomst av halssmärta och heshet

postoperativt.

Metodbeskrivning 

För att besvara syftet antogs en kvantitativ ansats. Studien utfördes sedan som en klinisk kontrollerad studie (CCT).

Urval

De patienter som tillfrågades om deltagande i studien valdes ut genom ett konsekutivt urval under tidsperioden 20 mars till 27 april. Deltagarna rekryterades från en operationsavdelning i Västra Götaland. För att skapa homogenitet mellan deltagarna och undvika bias i studien användes inklusions- och exklusionskriterier. 

Inklusionskriterier 

Patienter med klassificering ASA 1, 2 och 3. Kognitiv förmåga att kunna förstå information, och ge sitt medgivande till att delta i studien. Män och kvinnor. Behov av endotrakeal intubation. Intuberande anestesisjuksköterska har använt sig av båda laryngoskopimetoderna tidigare.

Exklusionskriterier

Minderåriga eller omyndigförklarade personer. Patienter med klassificering ASA 4 eller högre. Känd deformitet i larynx eller trakea. Öron-näsa-hals-operationer. Behov av andra

intubationsformer än endotrakeal intubation. Akuta operationer, där patienten inte kunde tillgodose sig nödvändig information angående studien preoperativt för att kunna ta ställningstagande om medgivande till att delta eller ej.  

Procedur

Enhetschefen på en operationsavdelning på ett av Västra Götalands Läns sjukhus samt medicinskt ansvarig för sjukhuset fick information om studien, dess syfte och genomförande (se Bilaga 2).

11

Därefter informerades berörda anestesisjuksköterskor på den operationsavdelning där studien skulle genomföras om dess syfte och innebörden av att medverka i studien som

anestesisjuksköterska. Informationen gavs muntligt på ett informationsmöte, samt att skriftlig information lades ut på operationsavdelningen en vecka innan studien startade (se bilaga 3). All forskning som bedrivs på människor regleras via Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460). Ett skriftligt informerat samtycke till att delta i studien inhämtades från de anestesisjuksköterskor som var aktuella under de dagar datainsamlingen pågick i enlighet med §16 och §17 i denna lag. Totalt deltog sju anestesisjuksköterskor. Alla tillfrågade

anestesisjuksköterskor valde att delta i studien.

Inför starten av datainsamlingen hade författarna till pilotstudien fått tillåtelse från enhetschefen och medicinskt ledningsansvarig i regionen, att dagligen gå igenom operationsprogrammet för nästkommande dag, för att kontrollera vilka patienter som uppfyllde satta inklusions- och exklusionskriterier, och som därmed kunde vara aktuella att fråga om deltagande i studien. Efter den första genomgången av operationsprogrammet startade studiens datainsamling. Författarna till studien mötte upp de patienter som var aktuella att fråga om deltagande på pre-operativa

avdelningen. Patienterna erhöll både muntlig och skriftlig information (se Bilaga 4) angående syftet med studien, och vad det skulle innebära för patienten att delta i studien. Patienten fick även information om att de när som helst kunde välja att avbryta sitt deltagande utan ytterligare frågor, och att det inte skulle påverka vård och omvårdad om de tackade nej eller skulle välja att avsluta sitt deltagande under studiens gång. Patienten fick även information om att all data skulle

avidentifieras och att insamlad och avidentifierad data skulle sparas i en mapp som var inlåst på ena författarens kontor när datan inte behandlades. All data kommer makuleras efter att studien godkänts och publicerats på DIVA portal. Deltagarna fick ge sitt skriftliga informerade samtycke på en särskild blankett, där de avidentifierades med hjälp av kodnummer (se bilaga 4). All information till patienten utformades precis som till anestesisjuksköterskorna, i enighet med Lagen om etikprövning av forskning avseende människor (SFS 2003:460).

Datainsamling

Studien var utformad som en enkätstudie där alla deltagare fick besvara samma frågor (se bilaga 1). Vid enkätfrågor är det en god idé att använda ett redan validerat mätinstrument för att minska bias (Kristensson, 2014, s. 87). Författarna till studien hämtade inspiration från den enkät som Gustavsson, Vikman, Nyström och Engström (2014) använt sig av i sin studie, där de undersökt förekomst av halssmärta hos patienter som intuberats. Gustavsson et al. (2014) har dock istället jämfört tubstorlek, varpå författarna till genomförd studie exkluderade de enkätfrågor som inte var

12

relevanta för studiens syfte. En fråga angående intubationsmetod inkluderades istället i enkätfrågorna.

De patienter som gav sitt medgivande till att delta i studien mötte författarna upp på

operationssalen och deltog vid induktionen. Under induktionen samlade författarna in information utifrån den perioperativa delen av enkäten (se bilaga 1). Anestesisjuksköterskan fick själv avgöra om intubationen skulle ske med hjälp av direkt- eller videolaryngoskopi.

När patienten vaknat och återfått sin ursprungliga kognitiva funktion efter det att

anestesiläkemedlen slutat verka, ställde författarna frågor till patienten utifrån den postoperativa delen av enkäten (se bilaga 1). Svaren på frågorna fylldes i av författarna.

Enkäten avslutades sedan i samband med utskrivning från postoperativa avdelningen. För att undvika placeboeffekt som bias, fick deltagarna inte veta vilken av de olika

intubationsmetoderna de intuberats med. De två primära utfallsmåtten var deltagarnas halssmärta och heshet postoperativt efter att ha intuberats med endotrakealtub. Deltagarna fick gradera de två primära utfallsmåtten enligt en validerad fyra-gradig skala, som även den inhämtats från den enkät som Gustavsson et al. (2014) använts sig av i sin studie.

Analys

Insamlade data matades in i Microsoft Excel. De primära utfallsmåtten analyserades utifrån absoluta (antal) och relativa (procentuella) beräkningar. Resultatet sammanställdes till deskriptiva tabeller och diagram. Därefter utfördes statistiska analyser med hjälp av Fishers exakta test och Mann-Whitney U-test. Signifikansnivån sattes till 5%.

Etiska överväganden  

Studien påbörjades efter att författarna fått medgivande av enhetschefen på operationsavdelningen samt medicinskt ledningsansvarig för regionen (se informationsbrevet de tagit del av i bilaga 2) och efter att en etisk prövning utförts och godkännande till studiens genomförande inhämtats av etiska gruppen vid institutionen för hälsovetenskap vid Luleå Tekniska Universitet.

För att inhämta informerat samtycke från deltagarna i studien fick alla tillfrågade patienter muntlig och skriftlig (se bilaga 4) information om studiens syfte, varför de tillfrågades om att delta, vad deras deltagande skulle innebära för dem, samt att de skulle förbli helt anonyma och att deras identitet inte skulle röjas i studiens sammanhang. Patienten fick samtidigt information om att den

13

närhelst den ville kunde avbryta sin medverkan utan att vård och omvårdnad påverkades eller att förklaring till varför behövde ges. Samtycke skrevs under på särskild blankett.

Polit och Beck (2016, s. 137-159) skriver att deltagare i en studie inte ska bli föremål för onödiga risker, och att man enbart bör genomföra studier som annars inte kan ge information inom

området som ska undersökas. Författarna till studien tog hänsyn till "risk-nytta"aspekten genom att deltagarna i studien intuberades med hjälp av två redan väl etablerade intubationsmetoder på den operationsavdelning där studien genomfördes, laryngoskopet som används i respektive intubationsteknik är medicinskt godkänt, och används på operationsavdelningar både i Sverige och runtom i världen, vilket innebär att inga nya eller osäkra medicintekniska produkter eller intubationstekniker användes i studien.

Studiens risker var att vissa patienter eventuellt kunde uppleva ett större obehag av smärta i halsen och heshet. Dock var risken för detta inte större än om studien inte hade genomförts, eftersom båda metoderna tar hjälp av redan godkända medicintekniska produkter för intubation, och som används av anestesisjuksköterskorna i den verksamhet där studien utfördes.

Anestesisjuksköterskan fick dessutom själv välja vilken metod som skulle användas vid intubationen, av hänsyn till patientsäkerheten.

Det fanns en risk att patienten upplevde sig tvingad till att delta även om information gavs om att deltagande var frivilligt och att vård och omvårdnad inte påverkades om denne valde att inte delta. Detta försökte författarna undvika genom att ha ett lugnt och vänligt bemötande mot patienten, så denne inte kände sig utsatt i situationen, samt att författarna till studien såg till att patienten verkligen förstått sin frivillighet i att delta. Det fanns även en risk att patienten uppgav ett svar som inte var helt korrekt, för att patienten hade en föreställning om vad denne borde svara. Denna risk har författarna till studien strävat efter att minska genom att använda validerade frågor och graderingar i enkäten (se Bilaga 1). Deltagare i en studie kan eventuellt se sig som ett

forskningsobjekt mer än som en individ, detta försökte undvikas genom ett vänligt bemötande, och att det var en lugn miljö runt patienten där frågorna ställdes.

Nyttan för deltagarna var att få vara med och medverka till att utveckla och förbättra vård och omvårdnad, både för sig själva om de i framtiden åter behöver intuberas, och för andra kommande patienter som ska intuberas. Det fanns även en nyttovinst för anestesisjuksköterskan, som i

fortsättningen lättare kan välja den metod som visat sig vara den lindrigaste och minst

smärtsamma för patienten efter en intubation. Skulle det visa sig att det inte skiljer sig mellan de två olika metoderna, är även detta en vinst, då man som anestesisjuksköterska vet att man ger

14

patienten bästa möjliga förutsättningar för en god postoperativ upplevelse vad gäller halssmärta, oavsett vilken av metoderna man använder.  

Resultat

Totalt deltog 24 patienter i studien, 5 (21%) av dessa var män och 19 (79%) var kvinnor. Åldern låg mellan 25 och 75 år med en medelålder på 49 år. Vikten skiljde sig mellan 51 och 110 kg med en medelvikt på 79 kg. 20 (83%) av deltagarna erhöll Target Controlled Infusion (TCI) vid induktion och som underhåll under anestesin. 4 (17%) deltagare erhöll istället

intravenös anestesi och analgesi vid induktion, men slogs över på gas (Sevoflurane) som underhåll under anestesin. 12 deltagare intuberades med direktlaryngoskopi och 12 deltagare intuberades med videolaryngoskopi. All bakgrundsdata mellan de två grupperna beskrivs i Tabell 1.

15

Tabell 1. Patientkarakteristiska parametrar

Halssmärta

Efter operationen fick varje deltagare gradera sin eventuella halssmärta och heshet. 

Ingen av de 24 deltagarna hade ont i halsen innan operationen. Av de 12 deltagare som intuberats med direktlaryngoskopi uppgav sig 9 personer (75%) att de inte hade någon halssmärta alls, medan 3 deltagare (25%) uppgav en lindrig smärta. Av de 12 deltagare som intuberades med videolaryngoskopi uppgav 1 person (8%) lindrig halssmärta. Resterande 11 deltagare uppgav ingen halssmärta alls (Tabell 2).

Bakgrundsdata Direktlaryngoskopi Videolaryngoskopi

Antal deltagare, n 12 12 Kvinnor, n (%) 10 (83) 9 (75) Män, n (%) 2 (17) 3 (25) Ålder, år m, (SD) 49,5 (±19,1) 52,5 (±14,8) Vikt, kg, m, (SD) 76 (±14,8) 80,5 (±15,5) Propofol+ultiva, n (%) 9 (75) 11 (92) Propofol+fentanyl+sevo, n (%) 3 (25) 1 (8) Muskelrelax, Esmeron, n (%) 11 (92) 10 (83) Muskelrelax, Celocurin, n (%) 1 (8) 2 (17) Ventrikelsond, n (%) 12 (100) 8 (67) Intubationstid, sek, m, (SD) 63,5 (±24,7) 70 (±18,7) Rökare, n (%) 3 (25) 1 (8) Tubstorlek strl 6, n (%) 0 (0) 1 (8) Tubstorlek strl 7, n (%) 11 (92) 11 (92) Tubstorlek strl 8, n (%) 1 (8) 0 (0) Kufftryck, cmH2O, m, (SD) 25 (±2,9) 28 (±1,7)

Intuberats med ledare, n (%) 2 (17) 10 (83)

Luftvägsinf. 14 dgr, n (%) 2 (17) 2 (17) Postop lkm, Morfin, n (%) 6 (50) 6 (50) Postop lkm, Fentanyl, n (%) 1 (8) 1 (8) Postop lkm, Dynastat, n (%) 1 (8) 1 (8) Postop lkm, Oxynorm, n (%) 1 (8) 1 (8) Postop lkm, dynastat+paracetamol, n (%) 0 (0) 1 (8) Postop lkm, inget, n, (%)

n=antal, m=medelvärde, SD=standardavvikelse

16

Tabell 2. Postoperativ halssmärta

Gradering halssmärta Videolaryngoskopi Direktlaryngoskopi

Ingen smärta, n (%) 11 (92) 9 (75) Lindrig smärta, n (%) 1 (8) 3 (25) Måttlig smärta, n (%) 0 (0) 0 (0) Svår smärta, n (%) 0 (0) 0 (0) Totalt deltagarantal 12 12

Eftersom ingen i grupperna har graderat sig ha måttlig eller svår smärta valde vi att kategorisera denna data till ingen smärta och lindrig smärta, och analysera med hjälp av Fisher´s Exakta test. P-värdet för testet blev 0,59. Med en signifikansnivå på 0,05 innebär detta att det inte föreligger någon signifikant skillnad avseende förekomsten av halssmärta hos patienter som intuberats antingen med Macintosh direktlaryngoskopi eller McGrath videolaryngoskopi.

Heshet

Av de 12 deltagare som videolaryngoskoperades uppgav ingen att de var hesa innan operationen. Efter operationen var fortfarande 9 personer (75%) helt besvärsfria gällande heshet, medan 3 personer (25%) uppgav att de hade en lindrig heshet.

Av de 12 deltagare som hade direktlaryngoskoperades var det ingen som var besvärsfri gällande heshet efter operationen. Nio personer (75%) uppgav en lindrig heshet, och 3 personer (25%) uppgav måttlig heshet. En av deltagarna som direktlaryngoskoperades uppgav sig ha lindrig heshet innan operationen, och uppgav sig sedan ha en måttlig heshet efter operationen. Resterande 11 deltagare som direktlaryngoskoperades uppgav sig besvärsfria gällande heshet innan

operationen. Se resultatet i Tabell 3.

Tabell 3. Postoperativ heshet

Gradering heshet Videolaryngoskopi Direktlaryngoskopi

Ingen heshet, n (%) 9 (75) 0 (0)

Lindrig heshet, n (%) 3 (25) 9 (75)

Måttlig heshet, n (%) 0 (0) 3 (25)

Ingen röstfunktion, n (%) 0 (0) 0 (0)

Totalt deltagarantal 12 12

Presenterade data angående heshet analyserades med hjälp av Man-Whitney U-test, vilket gav ett p-värde på 0,0008. Med en signifikansnivå på 0,05 innebär detta att patienter intuberade med

17

direktlaryngoskopi upplevde en signifikant högre frekvens och grad av heshet postoperativt jämfört med patienter intuberade med videolaryngoskopi.

Avvikande variabler i studiepopulationen

En deltagare som intuberats med videolaryngoskop hade kräkts efter operationen, men skattade sig som fri från halssmärta och heshet efter operationen. Tre deltagare hade upplevt övre

luftvägsinfektion senaste två veckorna, varav en av deltagarna uppgav lindrig smärta och heshet efter att ha videolaryngoskoperats, en deltagare uppgav lindrig heshet men ingen halssmärta efter direktlaryngoskopi. Den tredje deltagaren uppgav lindrig heshet och halssmärta efter att ha direktlaryngoskoperats. Ingen av dessa tre deltagare uppgav några besvär av halssmärta eller heshet innan operationen.

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att undersöka om det föreligger någon skillnad gällande halssmärta och heshet, efter att ha jämfört intubering med hjälp av Macintosh direktlaryngoskopi och McGrath videolaryngoskopi. Resultatet i studien visar inte på någon signifikant skillnad gällande

postoperativ halssmärta. Däremot visar resultatet en tydlig signifikant skillnad i frekvensen och graderingen av heshet, där de patienter som videolaryngoskoperades uppgav en minskad frekvens och en lägre gradering av heshet jämfört med de patienter som direktlaryngoskoperades. Peterson et al. (2005) menar att det är en väntad och förväntad komplikation med både halssmärta och heshet postoperativt efter att patienten intuberats. I en studie utförd av Lehman, Monte, Barach och Kindler (2010) visas att även om patienten kan uppleva postoperativ halssmärta och heshet som ett litet besvär postoperativt, är det en mycket vanlig komplikation som påverkar patientens välbefinnande, och påverkar upplevelsen av vårdtiden negativt. En legitimerad sjuksköterska ska vara uppdaterad på vad vetenskapen visar (Socialstyrelsen, 2005). Som specialistsjuksköterska inom anestesi ska det arbete som utförs hela tiden genomsyras av preventivt arbete och det ingår i kompetensbeskrivningen (AnIva & svensk sjuksköterskeförening, 2012) att planera för patienters postoperativa vård och återhämtning. Som anestesisjuksköterska ska man även implementera evidensbaserade forskningsresultat i omhändertagandet av patienten i den perioperativa vården (a.a). Därför är de resultat som framkommit i pilotstudien av relevans för dagens kunskaper i anestesiologisk omvårdnad.

Enligt Ilyas et al. (2014) föreligger det en skillnad mellan intubationsmetod och förekomst av halssmärta, men liksom i vår studies resultat är skillnaden mellan de två intubationsmetoderna gällande halssmärta inte statistiskt säkerställd. Dock jämfördes dessa två variabler som sekundära

18

utfallsmått i deras studie, och inte som primära utfallsmått. Lewis, Nicholson, Cook och Smith (2014) har i en systematisk litteraturöversikt jämfört befintlig forskning på videolaryngoskop av flera olika modeller mot direktlaryngoskopi. Även där visades en liten med ej signifikant skillnad på smärta mellan de två olika intubationsmetoderna, men studien har inte riktat in sig på McGrath videolaryngoskop specifikt, varför man inte rakt av kan jämföra deras resultat mot resultaten i denna pilotstudie. Enligt Lewis et.al (2014) finns en signifikant skillnad gällande heshet, där färre deltagare som videolaryngoskoperats uppgav heshet jämfört med de som direktlaryngoskoperats.

Enligt Fletcher, Fermanian, Mardaye och Aegerter (2008), och Sawyer, Haslam, Robinson, Daines och Stilos (2008) finns det många gånger brister i det preventiva arbetet kring att förhindra

postoperativ halssmärta. Därför kan resultatet i denna pilotstudie vara intressant, då det visar att det eventuellt föreligger en skillnad i förekomsten av halssmärta och heshet postoperativt beroende på om man intuberats med hjälp av Macintosh direktlaryngoskop eller McGrath videolaryngoskop. Denna skillnad skulle kunna göra anestesisjuksköterskan uppmärksam på att det genom att arbeta preventivt, och välja den lindrigaste intubationsmetoden, går att förebygga halssmärta och heshet och på sätt minska patientens postoperativa smärtupplevelse.

Denna pilotstudie hade enbart fem män, jämfört med 19 kvinnor. Jaensson, Gupta och Nilsson (2012) visar i sin studie att både män och kvinnor löper samma risk för att uppleva halssmärta efter intubation, dock utan att ha jämfört direktlaryngoskopi mot videolaryngoskopi. Däremot är detta tvärtemot vad Cirilla et al. (2015) har fått fram i sin studie när de jämförde Macintosh direktlaryngoskopi mot McGrath videolaryngoskopi, där de fann en signifikans för att kvinnor oftare än män rapporterar halssmärta. Skulle det visa sig i en fortsatt och större studie att kvinnor faktiskt upplever mindre halssmärta och heshet om de intuberas med hjälp av McGrath

videolaryngoskop istället för Macintosh direktlaryngoskop kan detta vara en viktig kunskap för anestesisjuksköterskan för att kunna arbeta personcentrerat. Att arbeta efter en personcentrerad vård är en del i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning (AnIva, 2012), och något all vård i dagens sjukvård bör eftersträva för att optimera den vård och omvårdnad varje enskild patient erhåller för att förhindra onödig ohälsa som kan förebyggas (American Association of Nurse Anesthetists, 2012). På det sättet kan patientens tillfredställelse med den omvårdad som ges öka (Dwamena et al., 2012).

I patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) regleras att sjuksköterskans arbete ska utföras i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (6 kap, §1), vårdgivaren ska även vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. Med vårdskada

19

avser lagen att lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (1 kap. 5 §). Att arbeta patientsäkert innebär just att skydda patienten mot dessa vårdskador (3 Kap, 2 §; 1 kap. §6). Skulle det i en studie med en större studiepopulation framkomma ett trovärdigt resultat kan patientens halssmärta och heshet postoperativt efter en intubation minimeras, och därmed förhindrar anestesisjuksköterskan vårdskador.

Enligt Socialstyrelsen (2009) innebär begreppet god vård att vården är kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. Att vården är säker är en grundsten i allt kvalitetsarbete inom hälso- och sjukvården. Ett medel för att uppnå god vård och omsorg är att utveckla kunskapsstyrningen inom detta område. Målet är att

”bästa tillgängliga kunskap” ska genomsyra arbetet i vård och omsorg. Kunskapsunderlag stödjer beslutsfattande på alla olika nivåer, för att göra största möjliga nytta för befolkningen. Det finns också ett ökat tryck från politiker och huvudmän att systematiskt utvärdera medicinska metoder, i syfte att förbättra och effektivisera hälso- och sjukvården, detta för att kunna möta de snabbt ökande kostnaderna inom hälso- och sjukvården. Även ur ett professionsperspektiv blir det allt viktigare att ompröva tidigare kunskap och rutiner (a.a). Pilotstudiens resultat visar att det faktiskt kan föreligga en skillnad mellan de två intubationsmetoderna, där den traditionella

direktlaryngoskopin eventuellt kan ge en ökad risk för lidande och vårdskada hos patienten, därför kan denna rutin behöva ses över i framtiden, beroende på vad mer forskning kommer fram till. Enligt Socialstyrelsen (2008) är det en väsentlig skillnad mellan skada och vårdskada, eftersom vårdskador klassas som undvikbara. Som anestesisjuksköterska kan de därför föreligga ett värde i att veta hur dessa vårdskador som uppkommer till följd av en intubation kan förebyggas och minskas i frekvens.

Av hänsyn till populationen i pilotstudien presenterades resultatet i första hand med hjälp av absoluta och relativa mått, där frekvensen står som absolut mått och procentsatsen som relativt mått. Det bör lyftas att procentsatserna i resultatet kan visa en mycket skev bild, på grund av det begränsade datamaterialet. När en deltagare ger ett utfall på 8% vill författarna till studien uppmana läsaren till att vara försiktig med att dra för stora slutsatser av resultatet. Detsamma gäller de P-värden som framkom vid de statistiska analyserna, eftersom även dessa kan ge en skev bild av verkligheten på grund av studiepopulationens storlek. Vad som däremot kan vara av intresse är att det trots allt verkar föreligga en viss skillnad mellan de två intubationsmetoderna, men att denna skillnad inte kan vare sig styrkas eller dementeras med statistiska tester i en pilotstudie av den storlek som studien har. Genom att gå vidare med pilotstudien till en fullskalig

20

randomiserad kontrollerad studie (RCT), kan man på ett rigoröst vis jämföra dessa variabler som primära utfallsmått. Detta skulle ge ökad vetenskaplig kunskap, och på det sättet vägleda

anestesisjuksköterskan i vilken intubationsmetod som är mest skonsam för patienten, och i förlängningen kunna påverka patientens upplevelse av sin operation, anestesi och vården som helhet. Genom att genomsyra sitt arbete av evidensbaserad omvårdnad skapar man en så god och effektiv omvårdad som möjligt, och det ger möjlighet till att fatta goda vårdbeslut baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap (Willman, 2013, s. 195).

Metoddiskussion

Efter att ha fått information om studien ville samtliga tillfrågade patienter delta i studien. Den fyrgradiga graderingsskalan som användes i enkäten är en väl beprövad skala, som använts i flera olika studier (Mekhemar, El-Agwany, Radi & El-Hady, 2016; Hung et al., 2010; Rashwan, Abdelmawgoud, & Badawy, 2014), där deltagare fått skatta sin halssmärta efter operation. Att använda en redan validerad skala innebär att den har en hög replikerbarhet för att kunna användas på fler studier som avser undersöka samma variabler, vilket ger en hög tillförlitlighet på de svar som inkommer från mätinstrumentet. Att använda ett redan validerat mätinstrument innebär även att resultatet kan jämföras mot andra studier som undersökt samma område (Björk, 2010, s. 277). En studie med hög validitet minimerar även risken för bias (Polit & Beck, 2016, s. 217). Samtliga deltagare i utförd pilotstudie uppgav att de inte upplevde det ansträngande vare sig innan eller efter sin operation att svara på de frågor som enkäten (Bilaga 1) innehöll. De uppgav även att de inte upplevde svårigheter med att förstå de graderingsskalor som användes avseende halssmärta och heshet, vilket kan ge studien ett tillförlitligt resultat eftersom risken för en dåligt utförd forskningsmetod minimeras med validerade mätinstrument. Validerade mätinstrument kan även minska risken för deltagarbortfall på grund av att deltagarna inte förstått de frågor som ställs (Ejlertsson, 2012, s. 37).

Datainsamling var planerad att fortlöpa under två veckors tid under våren 2017. Dock hade

sjukhuset där studien genomfördes lagt in hysteroskopiveckor under denna period. Detta gjorde att det var betydligt färre intubationer än vanligt, då larynxmask oftast används vid ventilation under dessa operationer. På grund av detta valde författarna till studien att förlänga datainsamlingen ytterligare 4 veckor, och kunde på det sättet dubblera deltagarantalet.   

Gruppernas homogenitet var relativt god. Fem deltagare avvek dock från resten av deltagarna då en deltagare hade kräkts, en deltagare hade upplevt sig hes innan operationen och tre deltagare

21

hade haft övre luftvägsinfektion senaste två veckorna. Dessa deltagare borde eventuellt i ett större material exkluderas ur studien för att undvika bias.

För att säkerställa att en studie genomförs så rigoröst som möjligt, och att grupperna håller den homogenitet som studien kräver för att vara så reliabel som möjligt, bör författare till en studie själva vara de som genomför datainsamlingen (Polit & Beck, 2016, s. 196). Mot denna bakgrund valde författarna till pilotstudien att själva utföra enkätundersökningen på plats på det sjukhus där studien genomfördes. Detta för att få studien att vara så rigoröst utförd som möjligt. Det är dock en tidskrävande metod, även om det är den bästa för ett resultat med så lite forskningsbias som möjligt. På nivån för en magisterexamen kan det diskuteras om det var för omständligt att försöka utföra pilotstudien så rigoröst, på grund av den tid som datainsamlingen krävde. Eftersom studien är en pilotstudie, syftar den egentligen till att undersöka om enkäten är bra nog att applicera på större material, samt att se om viss skillnad föreligger som gör det intressant att försätta mot en större RCT-studie. Därför kanske den i detta läge faktiskt inte behövde vara lika rigorös som en fullskalig RCT behöver vara. I övningssyfte på magisternivå var det dock mycket lärorikt att utföra studien på detta sätt.

Eftersom deltagarna enbart uppgav två graderingar på den fyrgradiga skalan som användes gällande halssmärta kategoriserade författarna denna data. Detta innebar att Fishers exakta test kunde användas, som är det säkraste testet på små material. Vid större studiepopulation med data på ordinal nivå är Mann-Whitney U-test att föredra, då man lätt kan undersöka skillnader på olika graderingar med denna analys (Björk, 2015, s.190). Datamaterialet i studien är litet, men eftersom deltagarna uppger svar på ordinal nivå är det ändå detta test som användes vid analysen. Gällande hesheten hade deltagarna graderat 3 olika graderingar varpå Mann Whitney U-test utfördes. För att minska forskningsbias i en större studie bör man kanske även använda sig av så få anestesisjuksköterskor som möjligt, för att undvika att de resultat som uppkommer är

personbundna och inte enbart beror på intubationsmetoden. Detta kan dock leda till att man istället får ett bortfall i deltagarantalet, vilket gör att man eventuellt i en större studie istället bör para ihop resultatet med intuberande anestesisjuksköterska för att kunna visa på den skillnaden i analyserna. I utförd studie deltog 7 anestesisjuksköterskor, vilket kan vara lite för många till det deltagarantal pilotstudien hade. Detta på grund av att handhavandet av de båda laryngoskopet kan skilja sig mellan olika anestesisjuksköterskor, och på så sätt kan denna faktor ge ett resultat som inte är reliabelt. Dock i en större studie på samma operationsavdelning skulle inte antalet

22

deltagarantalet öka, vilket då skulle kunna möjliggöra för en analys med ett tillförlitligt resultat på postoperativ halssmärta och heshet mot intuberande anestesisjuksköterska. Eventuellt kanske man även bör avgränsa åldern uppåt och exkludera patienter över 70 år, och även exkludera de

patienter som upplevt sig ha halssmärta eller vara hesa preoperativt för göra deltagarna så homogena som möjligt inför en randomisering.

Att kunna generalisera ett studieresultat på en större population innebär att en studie haft ett noggrant urval (Polit & Beck, 2016, s. 261). Studiens styrka är att den är rigoröst utförd, vilket även gäller urvalsproceduren, där författarna använt inklusions- och exklusionskriterier för att kunna minimera olikheter mellan deltagarna i studien. I en större studie med fler deltagare skulle resultatet därför kunna generaliseras om samma metod används. Dock är inte det möjligt på befintlig studiepopulation, då den är för liten. Enligt powerberäkning med hjälp av den kalkylator University of Calgary har på sin hemsida har författarna till pilotstudien räknat ut den powernivå som en större studie bör sträva efter att uppnå för att kunna få ett tillräckligt stort datamaterial för att kunna påvisa ett så trovärdigt resultat som möjligt. Utifrån en powernivå på 90% procent och ett effektmått på 0,3–0,5 med en signifikansnivå på 95% framkom att 124 deltagare bör som minst medverka i studien för att undvika typ-2-fel som forskningsbias. Detta innebär att en större studie bör utföra datainsamling i 25 veckor, om man räknar med att få fem deltagare per vecka. I en större studie, där datamaterialet hamnat på den nivå som enligt powerberäkning behövs för tillförlitlighet kan fortfarande MannWhitney U-test användas vid det statistiska analyserna av ordinal data. Skulle det fortfarande vara aktuellt att omformatera någon graderingsskala till kategoriska data skulle istället ChiTvå-test kunna användas vid statistiska analyser. I pilotstudien var denna analys dock inte aktuell, eftersom denna analysmetod inte bör utföras på ett material med färre än 30 deltagare per grupp (Ejlertsson, 2012, s. 204).

Slutsats

I denna studie indikerar fynden att McGrath videolaryngoskopi resulterar i halssmärta och heshet i jämförelse med Macintosh direktlaryngoskopi. Det förekommer en viss, men inte signifikant skillnad gällande postoperativ halssmärta, däremot är skillnaden gällande heshet signifikant, där de patienter som intuberas med McGrath videolaryngoskopi upplever en mindre frekvens och grad av heshet jämfört med de patienter som intuberats med hjälp av Macintosh

direktlaryngoskopi. Resultatet i studien indikerar att intubering med McGrath videolaryngoskop är skonsammare för patienten, och att anestesisjuksköterskan kan minska patienters postoperativa halssmärta och heshet genom att välja videolaryngoskopi framför direktlaryngoskopi. Dock är

23

datamaterialet i studien begränsat, varav större studier behövs innan evidens för resultatet föreligger.

24

Referenser 

American Association of Nurse Anesthetists. (2012). Patient-Centered Care: CRNAs and the

Interprofessional Team. Hämtad 24 maj, 2017, från American Association of Nurse

Anesthetists,

https://www.aana.com/resources2/professionalpractice/Documents/PPM%20PS%201.12%20 Patient%20Centered%20Care.pdf

Asai, T., Murao, K., & Shingu, K. (2003). Training method of applying pressure on the neck for laryngoscopy: use of a videolaryngoscope. Anaesthesia, 58(6), 602-603. 

Beebe, D. (2001). Complications of tracheal intubation. Seminars in Anesthesia, Perioperative

Medicine and Pain 20(3), 166-172. doi:10.1053/sane.2001.25869

Björk, J. (2010). Praktisk statistik för medicin och hälsa. Stockholm: Liber AB.   

Breivik, H. & Stubhaug, A. (2008). Management of acute postoperative pain: Still a long way to go!. Pain, 137(2), 233-234. http://dx.doi.org/10.1016/j.pain.2008.04.014 

Carassiti, M., Biselli, V., Cecchini, S., Zanzonico, R., Schena, E., Silvestri, S., & Cataldo, R.(2013). Force and pressure distribution using Macintosh and GlideScope laryngoscopes in normal airway: an in vivo study. Minerva Anestesiol, 79(5), 515-524. 

Combes, X., Le Roux, B., Suen, P., Dumerat, M., Mutamed, C., Sauvat, S., Duvaldestin, P., & Dhonneur, G. (2004). Unanticipated difficult airway in anesthetizied patients: prospective validation of a management algorithm. Anesthesiology, 100, (5), 1146-1150. 

Cirilla, D.J., Ngo, J., Vaisman, V., Daly, C., Ata, A., Sandison, M., & Roberts, K. (2015). Does the incidence of sore throat postoperatively increase with the use of a traditional intubation blade or the GlideScope?. Journal of clinical anesthesia, 27 (8), 646-651. doi:

10.1016/j.jclinane.2015.06.005

De Jong, A., Molinari, N., Conseil, M., Coisel, Y., Pouzeratte, Y., Belafia, F., & ... Jaber, S. (2014). Video laryngoscopy versus direct laryngoscopy for orotracheal intubation in the intensive care unit: a systematic review and meta-analysis. Intensive Care Medicine, 40(5), 629-639. doi:10.1007/s00134-014-3236-5 

Dihle, A., Helseth, S., Kongsgaard, U., Paul, S., & Miaskowski, C. (2006). Using the American Pain Society’s Patient Outcome Questionnaire to Evaluate the Quality of

Postoperative Pain Management in a Sample of Norwegian Patients. The Journal Of Pain, 7(4), 272-280. doi: 10.1016/j.jpain.2005.11.005 

Dwamena, F., Holmes-Rovner, M., Gaulden, C. M., Jorgenson, S., Sadigh, G., Sikorskii, A., & ... Olomu, A. (2012). Interventions for providers to promote a patient-centred approach in clinical consultations. The Cochrane Database Of Systematic Reviews, 12CD003267. doi:

25

Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna. (2. Uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Espe, K., & Hovind, I. (2013). Säkra fria luftvägar. [Red] I. Hovind. Anestesiologisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB.

Fletcher, D., Fermanian, C., Mardaye, A., & Aegerter, P. (2008). A patient-based national survey on postoperative pain management in France reveals significant achievements and persistent challenges. Pain, 137(2), 441-451. http://dx.doi.org/10.1016/j.pain.2008.02.026 

Gustavsson, L., Vikman, I., Nyström, C., & Engström, Å. (2014). Sore throat in women after intubation with 6.5 or 7.0 mm endotracheal tube: a quantitative study. Intensive and critical Care

Nursing, 30(6), 318-324.  

Healy, D., Maties, O., Hovord, D., & Kheterpal, S. (2012). A systematic review of the role of videolaryngoscopy in successful orotracheal intubation. BMC Anesthesiology, 12(1). doi: 10.1186/1471-2253-12-32 

Higgins, P., Choung, F., & Mezei, G. (2002). Postoperative sore throat after ambulatory surgery.

British Journal of Anaesthesia, 88(4), 582-584. doi:10.1093/bja/88.4.582 

Hung, N., Wu, C., Chan, S., Lu, C., Huang, Y., & Yeh, C. et al. (2010). Effect of Postoperative Sore Throat of Spraying the Endotracheal Tube Cuff with Benzydamine Hydrochloride, 10% Lidocaine, and 2% Lidocaine. Anaesthesia & Analgesia, 1. doi:

10.1213/ane.0b013e3181d4854e

Hurford, W. E. (2010). The video revolution: a new view of laryngoscopy. Respiratory Care,

55(8), 1036-1045. 

Ilyas, S., Symons, J., Bradley, W., Segal, R., Taylor, H., & Lee, K. et al. (2014). A prospective randomised controlled trial comparing tracheal intubation plus manual in-line stabilisation of the cervical spine using the Macintosh laryngoscope vs the McGrath Series 5 videolaryngoscope.

Anaesthesia, 69 (12), 1345-1350. doi: 10.1111/anae.12804

Jaensson, M., Gupta, A., & Nilsson, U. (2012). Gender differences in risk factors for airway symptoms following tracheal intubation. Acta Anaethesiologica Scandinavica, 56 (10), 13061313. Doi 10.1111/j.1399-6576.2012.02771.x

Jaensson, M., Olowsson, LL., & Nilsson, U. (2010). Endotracheal tube size and sore throat following surgery: a randomized-controlled study. Acta anaesthesiologica Scandinavia, 54(2), 147-153. doi:10.1111/j.1399-6576.2009.02166.x

Johansson, E., & Wallin, L. (2015). Evidensbaserad vård. [Red] A-K, Edberg., A, Ehrenberg., F, Friberg., L, Wallin., H. Wijk., & J, Öhlén. Omvårdnad på avancerad nivå- kärnkompetenser inom

sjuksköterskans specialistområden. Lund: Studentlitteratur AB.

26

Kleine-Brueggeney, M., Greif, R., Schoettker, P., Savoldelli, G. L., Nabecker, S., & Theiler, L. G. (2016). Evaluation of six videolaryngoscopes in 720 patients with a simulated difficult airway: a multicentre randomized controlled trial. British Journal Of Anaesthesia, 116(5), 670-679. doi:10.1093/bja/aew058 

Kloub, R. (2001). Sore throat following tracheal intubation. Middle East Journal Anaesthesiology

16(1), 29-40.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom

hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.  

Larsson, A., & Dhonneur, G. (2013). Videolaryngoscopy: towards a new standard method for tracheal intubation in the ICU?. Intensive Care Medicine, 39(12), 2220-2222. doi:

10.1007/s00134-013-3118-2

Lehman, M., Monte, K., Barach, P., & Kindler, CH (2010). Postoperative patient complaints; a prospective interview study of 12,276 patients. Journal of clinical anaesthesia, 22(1), 13-21. Doi: 10.1016/j.jclinane.2009.02.015

Lewis, SR., Nicholson, A., Cook, TM., & Smith, AF. (2014). Videolaryngoscopy versus directlaryngoscopy for adult patients requiring tracheal intubation for general anaesthesia.

Cochrane Database of Systematic Reviews, 11. doi: 10.1002/14651858.cd011136.pub2.

Liu, Z., Yi, J., Guo, W., Ma, C., & Huang, Y. (2016). Comparison of McGrath Series 3 and Macintosh Laryngoscopes for Tracheal Intubation in Patients With Normal Airway by Inexperienced Anesthetists: A Randomized Study. Medicine, 95(2), e2514.

Doi:10.1097/MD.0000000000002514 

Mekhemar, N., El-Agwany, A., Radi, W., & El-Hady, S. (2016). Comparative study between benzydamine hydrochloride gel, lidocaine 5% gel and lidocaine 10% spray on endotracheal tube cuff as regards postoperative sore throat. Brazilian Journal Of Anaesthesiology (English Edition),

66 (3), 242-248. doi: 10.1016/j.bjane.2014.09.007

Mitchell, M. (2009). Patient anxiety and conscious surgery. Research & Audit, 19, 168-173.   Mulcaster, JT., Mills, J., Hung, OR., MacQuarrie, K., Law, JA., Pytka, S., Imrie, D., & Field, C. (2003). Laryngoscopic intubation: learning and performance. Anestehsiology, 98, (1), 23- 27. 

Niforopoulou, P., Pantazopoulos, I., Demestiha, T., Koudouna E., & Xanthos, T. (2010). Video-laryngoscopes in the adult airway management: A topical review of the literature. Acta

Anesthesiologica Scandinavia, 54, (9), 1050-1061. Doi: 10.1111/j.1399-6576.2010.02285.x. 

Noppens, PR., Mobus, S., Heid, F., Schmidtmann, I., Werner, C., & Piepho, T. (2010). Evaluation of the McGrath series 5 videolaryngoscopenafter failed direct laryngoscopy.

27

O´Leary, AM., Sandison, MR., Myneni, N., Cirilla, DJ., Roberts, KW., & Deane, GD. (2008). Preliminary evaluation of a novel videolaryngoscope, the McGrath series 5, in the management of difficult and challenging entotracheal intubation. Journal of Clinical Anesthesia, 20(4), 320-321. Doi: 10.1016/j.jclinane.2008.02.004.   

Peterson, GN., Domino, KB., Caplan, RA., Posner, KL., Lee, LA., & Cheney, FW. (2005). Management of the difficult airway: a closed claims analysis. Anesthesiology, 103, (1), 3339.  Polit, D.F., & Beck, C,T. (2016). Nursing Research Generating and Assessing Evidence for

Nursing Practice. (Uppl. 9). Philladelphia: Lippincott Williams & Wilkins. 

Rashwan, S., Abdelmawgoud, A., & Badawy, A. (2014). Effect of tramadol gargle on postoperative sore throat: A double blinded randomized placebo controlled study. Egyptian

Journal Of Anaesthesia, 30 (3), 235-239. doi: 10.1016/j.egja.2014.01.010

Ray, D.C., Billington, C., Kearns, K., Kirkbride, R., Mackintosh, K., Reeve, C.S., Robinson, N., Stewart, C.J., & Trudeau, T. (2009). A comparison of McGrath and Macintosh laryngoscopes in novice users: a manikin study. Anaesthesia, 64, 1207-1210. Doi:

10.1111/j.1365-2044.2009.06061.x. 

Riksföreningen för anestesi och intensivvård., & Svensk sjuksköterskeförening. (2012).

Kompetensbeskrivning; legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård. Stockholm.  

Rosén, M. (2013). Evidens och evidensbaserad vård. Leksell, J., Lepp, M. [Red.]. Sjuksköterskans

kärnkompetenser. Stockholm: Liber AB.

Sawyer, J., Haslam, L., Robinson, S., Daines, P., & Stilos, K. (2008). Pain Prevalence Study in a Large Canadian Teaching Hospital. Pain Management Nursing, 9(3), 104-112.

http://dx.doi.org/10.1016/j.pmn.2008.02.001  

Section and Board of Anaesthesiology., & European Union of Medical Specialists. (2007).

Guidelines for safety and quality in anaesthesia practice in the European Union. European Journal

of Anaesthesiology, 24, 479-482. 

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning avseende människor. Hämtad 24 maj, från Riksdagen,

https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svenskforfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 23 maj, 2017, från Riksdagen,

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso-och-sjukvardslag_sfs-2017-30

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Hämtad 23 maj, 2017, från Riksdagen,

28

Shippey, B., Ray, D., & McKeown, D. (2008). Use of the McGrath videolaryngoscope in the management of difficult and failed tracheal intubation. British Journal Of Anaesthesia, 10(1), 116-119.  

Shippey, B., Ray,D., & McKeown, D. (2007). Case series: the McGrath videolaryngoscope – an initial clinical evaluation. Canadian Journal of Anesthesia, 54(4), 307-313. 

Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm.

Socialstyrelsen. (2008). Vårdskador inom somatisk slutenvård. Stockholm.

Socialstyrelsen. (2009). Mot en effektivare kunskapsstyrning: Kartläggning och analys av

nationellt och regionalt stöd för en evidensbaserad praktik i hälso- och sjukvården. Stockholm.

Sumathi, P., Shenoy, T., Ambareesha, M., & Krishna, H. (2007). Controlled comparison between betamethasone gel and lidocaine jelly applied over tracheal tube to reduce postoperative sore throat, cough, and hoarseness of voice. British Journal Of Anaesthesia, 100(2), 215-218. doi:10.1093/bja/aem341 

Svensk förening för anestesi- och intensivvård. (2015). ASA-klassifikation. Hämtad 16 februari, 2017, från SFAI, https://sfai.se/riktlinje/medicinska-rad-och-riktlinjer/anestesi/asaklassifikation/  

Taylor, A.M., Peck, M., Launcelott, S., Hung, O.R., Law, J.A., MacQuarrie, K., KcKeen, D., George, R.B., & Ngan, J. (2013). The McGrath Series5 videolaryngoscope vs the Macintosh laryngoscope: a randomised, controlled trial in patients with a simulated difficult airway.

Anaesthesia, 68, 142-147. Doi: 10.1111/anae.12075. 

Thong, S. Y., & Lim, Y. (2009). Video and optic laryngoscopy assisted tracheal intubation-the new era. Anaesthesia And Intensive Care, 37(2), 219-233.  

Wang, H. E., Seitz, S. R., Hostler, D., & Yealy, D. M. (2005). Defining the learning curve for paramedic student endotracheal intubation. Prehospital Emergency Care: Official Journal Of

The National Association Of EMS Physicians And The National Association Of State EMS Directors, 9(2), 156-162.  

Willman, A. (2013). Kärnkompetensen evidensbaserad omvårdnad. I Leksell, J & Lepp, M. (Red),

Sjuksköterskans kärnkompetenser (s. 193-200). Stockholm: Liber AB.

Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad;

en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (Uppl. 4). Lund: Studentlitteratur AB.