Postadress: CM-Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln NATURVÅRDSVERKET Tel: 08-698 10 00 (växel) www: naturvardsverket.se
Postadress: Naturvårdsverket,106 48 Stockholm
ISBN 91-620-5295-0
ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket 2003
ning, indelning och beskrivning av reservatsområdet med särskilt fokus på områden i
skogsmark. I första hand vänder sig vägledningen till kommuner och länsstyrelser som har att besluta om reservat och som i normalfallet även förvaltar reservaten. Även andra myndighe-ter, ideella organisationer, markägare, jord- och skogsbrukare samt enskilda personer som är engagerade i bevarande och skötsel av natur- och kulturmiljövärden kan ha intresse av innehållet. Vägledningen uttrycker Naturvårdsverkets rekommendationer till de beslutande myndigheterna om hur de kan eller bör göra när de planerar för nya naturreservat.
Vägledningen har utarbetats av Naturvårdsverket med Olle Höjer som projektledare. Många värdefulla synpunkter och bidrag har kommit under arbetets gång från ett stort antal personer inom och utanför Naturvårdsverket.
Stockholm 2003 Bo Lundin
1. Bakgrund...5
2. Syfte...7
3. Underlagsmaterial ...8
4. Delområdesindelning enligt funktionskonceptet ...11
4.1 Värdekärnor ...11
4.2 Skyddszoner ...13
4.3 Utvecklingsmarker...14
4.4 Arronderingsmark och praktiska gränser ...17
5. Rekreation och friluftsliv ...19
Bilagor
1. Litteraturförteckning
2. Checklista för översiktlig naturvärdesbeskrivning av reservatsförslag i skogsmark 3. Prioriterade bevarandevärden
1. Bakgrund
Naturreservat möjliggör bevarande samt ändamålsenlig skötsel av särskilt värdefulla naturtyper och livsmiljöer för fauna och flora och utgör därmed ett viktigt verktyg för att uppnå flera av miljökvalitetsmålen. Mot bakgrund av miljökvalitetsmålet ”levande skogar” inklusive miljövårdsberedningens rekommendationer (SOU 1997:97) samt regeringens proposition (2000/01:130) arbetar länsstyrelserna och Naturvårdsverket under perioden 1999-2010 med naturreservatsbildande för ytterligare 320 000 ha produktiv skogsmark, i första hand värdekärnor för fauna och flora. Utöver detta ska skogsvårdsor-ganisationen under perioden avsätta 30 000 ha som biotopskydd och 50 000 ha genom naturvårdsavtal. En påtaglig andel skogsmark ingår även i delmålet om skydd för alla områden i befintlig myrskyddsplan inom ramen för miljökvalitetsmålet ”myllrande våtmarker”. Skogspolitikens effekter på områdesskydd och frivilliga avsättningar liksom måluppfyllelser av uppsatta sektorsmål och miljökvalitetsmål behandlas närmare i Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitikens effekter – SUS 2001 (SKS Meddelande 2002:1).
Områdesskyddet utgör en central del i arbetet med Natura 2000, det europeiska nätverket för särskilt skyddsvärda naturområden. Enbart reservatsbildning är dock inte tillräckligt för att bevara biologisk mångfald. Naturreservaten utgör generellt viktiga spridningskärnor för biologisk mångfald men de ekologiska förutsättningarna i det omgivande landskapet har en stor betydelse för reservatens långsiktiga funktion för biologisk mångfald. Därför behövs förutom planmässigt bevarande genom reservatsbild-ning och andra skyddsformer som biotopskydd och naturvårdsavtal omfattande åtgärder av markägare i form av frivilligt skydd, naturvårdsanpassad skötsel och naturvårdshänsyn i skogsbruket (Naturvårdsverket 1999). I reservatsplaneringsprocessen och i arbetet med avgränsning av naturreservat är kännedom om naturvårdsambitionerna (beståndsvisa målkoder, hänsynsområden etc.) i befintliga ekologiska landskapsplaner, skogsbrukspla-ner och Gröna plaskogsbrukspla-ner betydelsefull för att bedöma omfattningen av reservat samt optimera kostnad i förhållande till naturvårdsnytta.
Länsstyrelserna har genom miljöpolitiken en strategisk roll i miljöarbetet i länet och har en viktig uppgift i att stimulera och entusiasmera kommunerna till att aktivt arbeta med naturvård (Regeringens skrivelse 2001/02:173, En samlad naturvårdspolitik).
Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för områdesskyddet med utgångspunkt från förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt Miljöbalken. Naturvårdsverkets ambition är att med utgångspunkt i miljökvalitetsmålen Levande skogar, Myllrande våtmarker samt Ett rikt odlingslandskap hantera medel för områdesskydd på ett sätt som genererar största möjliga naturvårdsnytta. Inom ramarna för miljökvalitetsmålen eftersträvar Naturvårdsverket att tydliggöra förutsättningarna för områdesskyddet samt göra en avvägning av olika aktörers ambitioner. Vägledningen är ett led i detta arbete.
Fig 1:
Översikt över skogsmarksarealer som är skyddade enligt Miljöbalken eller är frivilligt avsatta för naturvårdsändamål i relation till den totala arealen produktiv skogsmark.
De frivilliga avsättningarna är uppdelade på Stor-, Mellan-, och Småskogsbruket. Figuren är hämtad ur rapporten ”Skog för naturvårdsändamål” (Skogsstyrelsen 2001) och visar arealfördelningen tom år 2000.
Areal produktiv skogsmark 23,3 miljoner ha
Frivilliga avsättningar, totalt ca 810 000 ha:
Stor Mellan Små
Skog inom nationalparker och naturreservat, ca 870 000 ha:
Naturvårdsavtal Ca 3 100 ha
Biotopskydd ca 4 300 ha
2. Syfte
Vägledningen riktar sig i första hand till länsstyrelserna och kommunerna i deras arbete med att inrätta nya naturreservat i skogsmark. Vägledningen vänder sig även till skogsvårdsorganisationen och kan också vara av intresse för naturvårdskonsulter, skogsbrukets aktörer samt ideella organisationer. Vägledningen syftar till att:
• standardisera och utveckla en gemensam terminologi för reservatsförslag • öka kvalitetsnivån på reservatsförslag ytterligare
• minska behovet av objektrelaterat samråd mellan länsstyrelserna och Naturvårdsverket • underlätta den administrativa hanteringen av reservatsförslag
Som underlag för arbetet med områdesskydd utarbetar länsstyrelserna ett arbetsmaterial kallat ”genomförandebeskrivning” i syfte att kortfattat beskriva naturkvalitéerna för ett visst område samt de administrativa förutsättningarna för att bilda naturreservat. Eftersom denna vägledning även vänder sig till aktörer hos vilka detta begrepp ej kan förväntas vara känt används här reservatsförslag som benämning istället för genomförandebeskriv-ning.
3. Underlagsmaterial
Av det underlagsmaterial som ligger till grund för avgränsning, beslut och skötselplan för ett reservat måste det klart framgå vilka värden som naturreservatet avser att bevara (bilaga 3). Detta bör framgå redan i reservatsförslaget. Ett område som saknar tillräckligt underlagsmaterial för att prioritera bevarandevärden, precisera syfte och formulera kvalitetsmål bör betraktas som utredningsobjekt i planeringen för områdesskydd.
Särskilda rekommendationer:
• Syftet med ett naturreservat bör styra utformning av en lämplig reservatsgräns. • Alla delar av en reservatsgräns ska vara väl underbyggda, i första hand med
ut-gångspunkt i befintliga eller potentiella naturvärden men även med utut-gångspunkt i värden för rekreation och friluftsliv samt kulturmiljövård. Även lantmäteri- och sköt-seltekniska aspekter bör beaktas.
• Naturvärden bör beskrivas i löptext med utgångspunkt från generella värdekriterier. Dessa beskrivs t ex i rapport 5081 (Naturvårdsverket 2000). Naturvärdesbeskrivningar bör även sammanfattas – se exempel på checklista, bilaga 2. Checklistan är avsedd att komplettera löptext i reservatsförslag och syftar till att ge en översiktlig beskrivning av naturvärdena i ett reservatsförslag.
• Ett reservatsförslag i skogsmark kan indelas i följande ålderskategorier: hygge 0-5 år, ungskog 5-30 år, medelålders skog 30-70 år, mogen skog 70-110 år, äldre skog 110-140 år, gammal skog >110-140 år
• Gränserna för befintliga naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal, nyckelbiotoper, naturvärdesobjekt eller andra typer av hänsynsområden inom och i omedelbar närhet av reservatsförslaget bör redovisas på kartbilaga tillsammans med arealuppgifter.
Reservatsförslagets beskrivning bör innehålla uppgifter om:
• Historisk och nuvarande vatten- och markanvändning samt störningsregimer.
• Arealer av naturtyper inklusive naturtyper enligt EUs art- och habitatdirektiv samt areal produktiv skogsmark.
• Områdets läge i förhållande till skyddade områden, nyckelbiotoper eller andra värdekärnor.
• Landskapselement och strukturer av särskild betydelse för fauna och flora. • Förekomst av rödlistade arter samt arter enligt art- och habitatdirektivet. • Förekomst av ansvarsmiljöer och ansvarsarter.
• Omfattning och förutsättningar för friluftsliv. • Kulturmiljövärden, t. ex. en kulturvärdesbeskrivning
Ett reservatsförslag i skogsmark bör beskrivas med utgångspunkt från fyra typer av delområden enligt funktionskonceptet (fig. 2):
a) värdekärna b) skyddszon c) utvecklingsmark d) arronderingsmark
Bedömning av behovet av b, c och d bör göras i varje enskilt fall. Bedömd gräns för respektive delområde bör framgå av reservatsförslagets underlagskartor. Funktionskon-ceptet syftar till att skydda, utveckla och arrondera värdekärnans bevarandevärden samt att ge en översikt av delområdenas funktion samt naturvärdenas utbredning.
utveck-Underlagsmaterial för att utforma en lämplig reservatsgräns:
• Topografiskt kartblad 1:50 000/1:100 000
• Ajourförd fastighetskarta, ortofoto 1:10 000 samt fastighetsförteckning
• Översiktskarta som visar områdets läge i förhållande till skyddade områden, nyckelbio-toper och andra värdekärnor
• Karta över naturtyper enligt Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) eller annat underlag om träd- och fältskikt, IR-flygbilder
• Naturvärdesbedömning och beskrivning, fältundersökning (exempel på checklista, bilaga 2)
• Information om förekomst av rödlistade arter, signalarter, arter enligt Art- och habitatdirektivet samt andra skyddsvärda arter
• Nyckelbiotop-, sumpskog- och våtmarksinventering samt andra rikstäckande inventer-ingar
• Inventeringar inom ramen för regionala och kommunala bevarandeplaner • Skogskarta 1:10 000 samt skogligt indelningsmaterial;
beståndsåldrar/huggnings-klasser, eventuella målkoder, trädslagsfördelning, bonitet, volymer etc.
• Uppgifter om kulturhistoria; mark- och skogshistoriska kartor; te x generalstabskartor,
kartor över laga skifte, storskifte, häradskartor, äldre ekonomiska kartor
• Berggrund-, jordarts- och geomorfologiska kartor, annan terränginformation; te x orienteringskartor
4. Delområdesindelning enligt
funktionskonceptet
4.1 Värdekärnor
Med värdekärna avses här ett sammanhängande naturområde som av länsstyrelsen bedömts ha en stor betydelse för fauna och flora och/eller för en prioriterad naturtyp. Värdekärnor kan utgöras av delar av bestånd eller flera bestånd. Storleken varierar från enstaka hektar till i sällsynta fall flera hundra hektar. I skogsmark avses i första hand ett område som med avseende på både bestånds-, struktur- och artdata bedömts ha en stor betydelse för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter. Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt kan i normalfallet ingå som en delmängd i begreppet värdekärna. Detta gäller även för utpekade våtmarker i Myrskyddsplanen samt områden i äng- och hagmarksinventeringen. Värdekärnor bör indelas i två kategorier;
a) delområde med en dokumenterad förekomst av för naturtypen påtagligt många rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter. I normalfallet präglar fö-rekomsten av äldre träd, grova träd, lövträd och död ved delområdet.
b) delområde där inga eller endast enstaka rödlistade arter påträffats men där en påtaglig förekomst av äldre och/eller grova träd, lövträd och död ved samt signal-arter och andra skyddsvärda signal-arter motiverar klassificering som värdekärna. Det statliga åtagandet för naturreservat tar sin utgångspunkt i förekomsten av värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter. I första hand är de statliga insatserna ägnade att långsiktigt säkerställa ”de mest skyddsvärda skogarna och bevara biologisk
mångfald”. Antal och areal av värdekärnor i ett landskap, avståndet mellan dessa, samt
värdekärnornas och produktionslandskapets naturkvalitéer (artsammansättning, andel äldre skog, lövträdsförekomst, död ved, etc.) utgör betydelsefull information för lämplig utformning av ett naturreservat. Slutlig avgränsning styrs av helhetsbilden för ett större område avseende artförekomster, processer, historik, ståndort, hydrologi, förutsättningar för bibehållet och utvecklat naturvärde. Detta innebär att även annan mark än sådan som utgör värdekärnor kan inkluderas i ett naturreservat. För att tydliggöra vilka marker som är lämpliga i ett reservatsförslag bör arbetet med att gradera/rangordna värdekärnor även omfatta utvecklingsmarker och skyddszoner i de fall sådana marker föreslås ingå i ett reservat. Viktiga moment i detta arbete är att granska värdekärnans förutsättningar för
sammanhänger bör bedömas för varje enskild naturmiljö och dess arter med utgångspunkt från begreppen konnektivitet (Världsnaturfonden 2001) samt gynnsam bevarandestatus. Särskilda rekommendationer:
• Ett område som innehåller en signifikant andel mark utan eller med begränsat naturvärde bör ej betecknas som värdekärna i sin helhet.
• Gränser för värdekärnor är sällan lämpliga som reservatsgränser. För att ta fram adekvata och kostnadseffektiva reservatsförslag bör därför avgränsning av värdekärna respektive utformning av reservatsgräns utgöra två olika arbetsmoment med olika målsättningar.
• Avrinning och tillrinning kan ha stor betydelse för värdekärnor och rödlistade arter och bör därför särskilt beaktas vid utformning av gränslinjer. Syftet med reservatet styr hur långt ett sådant beaktande kan sträcka sig.
• För områden föreslagna som statligt finansierade naturreservat och som omfattar ≥30
ha värdekärnor i skogsmark bör den sammanlagda arealen produktiv skogsmark inom värdekärnor uppgå till minst 70 %* av totalarealen produktiv skogsmark.
• För områden föreslagna som statligt finansierade naturreservat och som omfattar <30 ha värdekärnor i skogsmark bör den sammanlagda arealen produktiv skogsmark inom värdekärnor uppgå till minst 50 %* av totalarealen produktiv skogsmark.
• Inom särskilda restaureringsprojekt kan grundkravet på minst 50 % värdekärna sänkas. • Befintliga biotopskydd och/eller naturvårdsavtal kan inkluderas i ett reservatsförslag
om ett betydligt större område än det tidigare beslutade har påtagliga bevarandevärden och skötselbehov. Samråd mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse bör dock ske för att undvika dylika situationer.
• Utbetalad ersättning för befintligt biotopskydd eller naturvårdsavtal inom område föreslaget som naturreservat bör alltid beaktas. Förutsatt att reservatet ej innebär ytter-ligare ersättningsgrundande inskränkningar inom biotopskydds- eller naturvårdsavtals-område (t ex förbud mot jakt) skall ytterligare ersättning inte utgå.
• Gränser för nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt bör ej följas schablonmässigt vid utformning av reservatsgränser. Innan nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt inkluderas i ett naturreservat bör alltid fältundersökning av naturkvalitéer och gränser genomföras av biologisk expertis anlitad av länsstyrelsen eller kommunen.
• Det är alltid viktigt att ange motiven till varför olika värdekärnor bör sammanlänkas.
* Motiv för riktvärde:
a) skyddsbehovet för värdekärnor kräver merparten av de samlade resurserna b) behov av utvecklat sektorsansvar - generell hänsyn, gröna skogsbruksplaner c) kunskapsläge vad gäller utvecklingsmarker är begränsat.
Eftersom behovet av skyddszoner och utvecklingsmarker ofta är större för mindre värdekärnor än för större värdekärnor anges två olika riktvärden beroende av storleksklass av värdekärna.
4.2 Skyddszoner
Med skyddszon avses ett område i anslutning till värdekärna lämpligt som skydd mot negativa förändringar av värdekärnans naturvärden pga. förändrad hydrologi och lokalklimat. Här avses i första hand skogsbestånd med påtagligt klimatstabiliserande funktion belägna intill värdekärnor vilkas långsiktiga funktion för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter är beroende av stabilitet i lokalklimat och ostörd hydrologi. Till skyddszoner räknas även bestånd intill sjöar och vattendrag (Fiskeriverket 1999, Naturvårdsverket 2001) samt bestånd vilka kan minska negativa effekter av luftföroreningar. Behovet av skyddszoner vid skogliga värdekärnor bör anpassas efter värdekärnans storlek samt skogstyp. Mindre värdekärnor med brandrefugiala naturvärden kan ha ett särskilt stort behov av skyddszoner. För särskilda rekommendationer, se avsnitt 4.3.
Exempel på lämpliga skyddszoner:
• skogsbestånd intill värdekärnor med rödlistade arter, signalarter och skyddsvärda arter som missgynnas av kraftig, momentan exponering för solljus och vind samt föränd-ringar i ventilationsklimat och temperaturförhållanden.
• sumpskogar av betydelse för kärnområdens naturvärden och hydrologi
• bestånd omfattande en zon på 20-50 meter vid särskilt skyddsvärda sjöar, vattendrag, våtmarker och källor
• trädgrupper mellan större vägar och reservat
• bestånd eller trädgrupper intill värdekärnor i odlingslandskapet som är särskilt utsatta för bekämpningsmedel från omgivande jordbruk
4.3 Utvecklingsmarker
Med utvecklingsmark avses här i första hand trädbärande marker som i dagsläget har ett ringa eller begränsat naturvärde men som med utgångspunkt från befintligt träd/busk- skikt och/eller belägenhet bedöms ha förutsättningar att utveckla och förstärka värde-kärnans naturvärden antingen på kort sikt (tex en 30-årig aspskog) eller på längre sikt* (oplanterat hygge med rik förekomst av aspsly).
Utvecklingsmarkernas primära funktion är att öka möjligheterna att åstadkomma gynnsam bevarandestatus för särskilt utpekade naturmiljöer och arter inom värdekärnor. En del av utvecklingsmarkerna är lämpliga för särskilda skötselåtgärder som syftar till att öka värdet för fauna och flora. Åtgärderna kan omfatta både mer omfattande insatser med målsättningen att återskapa tidigare störningsregimer, te x naturvårdsbränning och dämning av diken, men även detaljåtgärder för att gynna lövträd och nyskapa död ved.
Miljöbalken (7 kap 4 §) ger utrymme för att områdesskyddet, utöver värdekärnor, även kan omfatta naturmiljöer lämpliga som utvecklingsmarker och skyddszoner:
”Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat.”
Utvecklingsmarker indelas här i tre kategorier beroende av utvecklingspotentialen (avseende naturvärden) i befintligt trädskikt;
a) marker med påtaglig utvecklingspotential i befintligt trädskikt där höga naturvärden sannolikt kan förväntas på kort sikt
b) marker med viss utvecklingspotential i befintligt busk-, eller trädskikt där höga naturvärden troligen kan förväntas på längre sikt och i vissa fall först efter skötselåt-gärder
c) marker med ringa utvecklingspotential i befintligt trädskikt och där naturvärden förväntas först efter omfattande skötselåtgärder syftande till att återskapa naturvär-den. Till denna kategori hör sk restaureringsmarker som kan utgöras av mindre barr-planteringar inom bestånd av ädellövträd eller yngre-medelålders skog lämplig för naturvårdsbränning.
Särskilda rekommendationer:
• Behovet samt den eventuella förekomsten av lämpliga utvecklingsmarker och skyddszoner i anslutning till värdekärnor bör alltid undersökas.
• Angelägna kompletteringsbehov av utvecklingsmark och skyddszoner kan finnas i det befintliga reservatsnätverket.
• Utvecklingsmarker och skyddszoner i reservat kan ofta men inte alltid förordas; förslag till skydd och vård av sådana marker ska på liknande sätt som för värdekärnor vara
tydligt underbyggda och motiverade med hänvisning till skogliga indelningsdata eller liknande information om lövträdsförekomst, virkesförråd, planteringar, överståndare, död ved etc.
• Lämpliga utvecklingsmarker bör väljas så att de ligger i värdekärnans nära om-givning samt vara av en liknande naturtyp och/eller påtagligt kunna gynna och utveckla de naturvärden som finns i värdekärnan inom en snar framtid.
• Vid urval av utvecklingsmarker och skyddszoner är analys av kostnader i förhållande till naturvårdsnytta angelägen för att uppnå nödvändig kostnadsoptimering.
• I första hand bör utvecklingsmarker med påtaglig utvecklingspotential (se exempel) prioriteras.
Utvecklingsmarker med påtaglig utvecklingspotential
Här lämnas ett antal exempel på marker som i det enskilda fallet kan vara lämpliga som utvecklingsmarker. En dokumenterad förekomst av flera rödlistade arter kan emellertid motivera klassning som värdekärna. Utöver de exempel som här anges kan det finnas andra bestånd som kan vara lämpliga. Om sådana bestånd föreslås ingå i ett naturreservat bör de beskrivas och deras lämplighet förklaras med utgångspunkt från de principer som anges i vägledningen.
Lövskog/lövrik skogsmark
• oplanterade lövrika hyggen med >2 äldre lövträd/ha
• ung- och medelålders skog med >15% asp och med förekomst av >2 äldre lövträd/ha • ung- och medelålders skog med >30% lövträd i skogsmark eller på tidigare ängs- och
hagmark
• hävdade eller nyligen hävdade områden med > 10 st medelålders, eller äldre, spärrgre-niga eller hamlade ädellövträd per hektar med förutsättningar för framtida bete eller slåtter och utvecklande av värdefull hagmark
Barrskogar
• brandpräglad (med brandspår i levande träd eller stubbar), äldre tallskog, med viss flerskiktning på torra marker där goda praktiska förutsättningar finns att realisera en framgångsrik naturvårdsbränning inom en snar framtid. Skogar med inslag av flera trädslag, gärna björk, samt död ved prioriteras.
• Mogen/äldre gransumpskog med ingen eller begränsad påverkan på hydrologin
• äldre granskog på fuktig till frisk mark där det är lämpligt att återskapa brandrefugiala
naturvärden. Beståndet ska ha flera av följande kvalitéer; nordvänt läge, blockighet, branter, kraftig lutning, visst inslag av död ved, förekomst av hänglavar, omgivande sumpskogar
• naturligt föryngrad barrskog av låg- eller högörttyp med påtaglig förekomst av äldre träd
Övrigt
• hygge i före detta naturskog med påtagliga mängder död ved samt grova träd och/eller lövträd kvarlämnade
Utvecklingsmarker med viss utvecklingspotential
Val av dessa marker förutsätter att ett stort behov av utvecklingsmark finns för att bibehålla och öka naturvärdet inom värdekärnan samt att brist på marker med påtaglig utvecklingspo-tential råder i värdekärnans närområde.
Lövskogar
• planterade hyggen med rik naturlig lövträdsförekomst och påtaglig förekomst av överståndare
• ung- och medelålders skog med 15-30% lövträd
• ung- och medelålders skog med >30% lövträd på tidigare åkermark
Barrskogar
• brandpräglad (med brandspår i levande träd eller stubbar), mogen tallskog, på torra marker lämpliga för naturvårdsbränning. Skogar med visst inslag av flera trädslag, gärna björk, samt död ved prioriteras.
Övrigt
4.4 Arronderingsmark och praktiska gränser
Med arronderingsmark avses här marker utan påvisade naturvärden som medtagits i ett reservatsförslag främst för att förbättra reservatets geografiska utformning av lantmäteri- och/eller skötseltekniska skäl men även för att minska intrånget för fastighetsägaren genom att restinnehavet får en lämplig avgränsning.
Särskilda rekommendationer:
• Naturreservat bör normalt omfatta ett sammanhängande område. I de fall tveksamhet föreligger om lämplighet att bilda ett eller flera naturreservat bör helhet, syfte med områdesskydd samt skötsel styra om närliggande värdekärnor föreslås som ett eller flera naturreservat. Värdekärnor av olika skogstyper och med olika skogshistorik samt åtskilda av större vägar och/eller >500 m skogsmark olämplig för reservat, bör föreslås som separata reservat.
• För att uppnå kostnadseffektivitet såväl på administrativ som på operativ nivå bör som regel fastighetsgränser, vägar, järnvägar och kraftledningar följas. Faktorn kostnad i förhållande till naturvårdsnytta bör emellertid vara av överordnad betydelse.
• Andelen arronderingsmarker bör minimeras. För statligt finansierade naturreservat bör
den sammanlagda arealen produktiv skogsmark inom arronderingsmarker ej överstiga
10 % av den totala arealen produktiv skogsmark i reservatet.
• För att minska kostnader för avgränsning och utmärkning samt motverka negativa biologiska kanteffekter bör flikiga områdesgränser undvikas.
• I skogsmark bör raka gränslinjer mellan brytpunkter eftersträvas.
• För att åstadkomma ändamålsenliga gränser kan mindre markområden utan ersätt-ningsgrundande föreskrifter ingå i ett naturreservat om markägaren medger detta. • Läns- eller kommungränser utgör administrativt praktiska gränser men är sällan
självklara gränslinjer för ett reservat. Om inventeringar indikerar att ett potentiellt reservatsobjekt även omfattar angränsande län bör avgränsningen ske i samråd med grannlänet. Två eller flera reservatsbeslut kan krävas om reservatsgränserna täcker fler än ett län. I sådana fall bör myndigheterna samarbeta vid utformning av förslag till beslut och skötselplan.
• Gränslinjer som omfattar permanenta landskapselement med begränsat underhålls-behov bör eftersträvas. Om vattendrag används som gräns bör gränslinjen ligga i vatt-net och inte i strandlinjen, gränslinjen blir då oberoende av vattenståndsvariationer och
• Vid bildande av naturreservat bör utstakning och inmätning av planerade reservatsgrän-ser samt slutlig utmärkning av lagakraftvunna gränreservatsgrän-ser ske enligt principerna i överens-kommelsen om samverkan inom områdesskyddet mellan Naturvårdsverket och Lant-mäteriet samt enligt särskild vägledning för arbetet. Se även de anvisningar som ges i mätningskungörelsen (1974:339). Även kommunala naturreservat bör hanteras på motsvarande sätt.
• En tillämpning av principerna i Överenskommelsen innebär att så snart länsstyrelsen har bestämt sig för hur avgränsningen av reservatet skall bli, beställer länsstyrelsen utstakning och inmätning av preliminära reservatsgränser och fastighetsgränser samt varaktig utmärkning av säkra brytpunkter och enkel upphuggning och snitsling av längre raklinjer av Lantmäteriet. Lantmäteriet kvalitetssäkrar och dokumentera åtgär-derna enligt den särskilda handledningen för arbetet.
Skogsmark som generellt bör undvikas/minimeras i naturreservatsförslag men som kan förekomma inom arronderingsmarker eller skyddszoner:
• planterade hyggen eller genomgallrade ung-medelålders skogar med <15 % lövträd och med endast ett fåtal äldre lövträd
• hygge med frötallställning <110 år, förekomst av enstaka lågor och torrträd
• ”välskött” avverkningsmogen skog, lövträdsfattig, med förekomst av endast enstaka grövre träd, torrträd och lågor samt inga eller få brandrefugiala naturvärden
• tallrismossar med störd hydrologi samt med endast enstaka gamla träd eller torrträd och lågor
5. Rekreation och friluftsliv
Ett naturområdes betydelse och potential för rekreation och friluftsliv kan vara en viktig faktor vid utformning av lämpliga reservatsgränser. Intresseväckande eller natursköna företeelser som sjöar, bäckar, höjder och kulturlämningar är exempel på företeelser som kan bidra till att förstärka ett reservats upplevelsevärden. Om ett område som har betydelse för rekreation och friluftsliv dessutom har starka upplevelsevärden av detta slag som ej sammanfaller med värdekärnor för djur- och växtliv bör detta särskilt beaktas vid avgränsningen av reservatet. I regeringens proposition (2000/01:130) påpekas att: ”Även om bevarande av biologisk mångfald är huvudinriktningen i den svenska naturvårdsstra-tegin är det viktigt för måluppfyllelsen att hänsyn tas även till skogens betydelse för närmiljön, för ett aktivt friluftsliv och för dess roll som bärare av kulturvärden. Naturvår-dens sociala dimension, de skyddade områdenas betydelse för friluftslivet och det ökade behovet att bevara tätortsnära natur bör fortsättningsvis väga tungt när ett områdes skyddsvärde skall bedömas. Även skogens kulturmiljövärden skall vägas in i bedömning-en av ett områdes skyddsvärde. Regeringbedömning-en anser således att bevarandevärdbedömning-ena för friluftslivets intressen, tätortsnära miljö, skogens kulturmiljöer m.m. i möjligaste mån skall samordnas med skyddet av den biologiska mångfalden i skogslandskapet för att uppnå synergieffekter i bevarandearbetet. Vad den slutliga kostnaden blir beror i hög grad på vilket instrument som används för att uppnå skyddet, varvid den mest kostnadseffekti-va lösningen alltid bör väljas”.
Flera olika ansatser har gjorts för att beskriva rekreations- och friluftsvärden. En modern metodik för inventering och bedömning av tätortsnära natur med utgångspunkt från upplevelsevärden och sociala kvalitéer finns framtagen av landstinget i Stockholms län (Regionplane- och trafikkontoret 2001). Denna metodik har t ex provats och
vidareutvecklats inom ramarna för arbetet med kommunala översiktsplaner (Botkyrka kommun 2002).
Särskilda rekommendationer:
• ett områdes betydelse, potential och lämplighet för rekreation och friluftsliv bör bedömas i varje enskilt fall.
• om rekreation och friluftsliv bedöms som viktiga faktorer vid avgränsning av ett reservatsförslag bör motiven för detta alltid redovisas.
• bedömning bör ske med utgångspunkt från följande faktorer: tillgänglighet, anordning-ar, attraktiva målpunkter, stigsystem, lämplighet för olika aktiviteter, förutsättningar för naturupplevelser, etablerad friluftsverksamhet, grad av exploatering, tålighet för slitage, storlek och form, besöksfrekvens, upplevelsevärde och skönhetsvärde, identitets- och
Bilagor
1. Litteraturförteckning
Artdatabanken 2000: Rödlistade arter i Sverige 2000.
Fiskeriverket 1999: Påverkan och skyddszoner vid vattendrag i skogs- och
jordbruks-landskapet – en litteraturöversikt.
Miljödepartementet 1997: Skydd av skogsmark – behov och kostnader.
Huvudbetänkande av miljövårdsberedningen, SOU 1997:97.
Miljödepartementet 2001: Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. Regeringens
proposition 2000/01:130.
Naturvårdsverket 1997: Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000. Naturvårdsverket 1998: Planera för natur. Råd för naturvårdsplanering och
naturvårds-program.
Naturvårdsverket 1999: Slutredovisning av regeringens uppdrag M98/3991/4, förslag till
kriterier för arbetet med skydd av skogsmark.
Naturvårdsverket 2000: Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker. Rapport
5081, s 29-35.
Naturvårdsverket 2003: Vattenmiljöer i landskapet – en vägledning för bevarande Naturvårdsverket 2003: Handbok för bildande och förvaltning av naturreservat. Regeringens skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik.
Skogsstyrelsen 2001: SUS 2001, Meddelande nr 1 samt Skog för naturvårdsändamål,
Meddelande nr 2.
Stockholms läns landsting 2001: Upplevelsevärden; Sociala kvalitéer i den regionala
grönstrukturen. Rapport 4, Regionplane- och trafikkontoret.
Världsnaturfonden 2001: Hur mycket skog kräver mångfalden? En svensk bristanalys av
Per Angelstam och Grzegorz Mikusinski inom projektet Mål och modeller för
vers
ik
tl
ig
n
at
u
rvä
rd
es
b
es
kri
vn
ing
sla
g i sk
ogs
m
ark
____ _________ ______ ______ _____ T otal ar eal :___ ____ __T
rädkon
tinuitet
Mångfor
mighet/b
ioto
pvariatio
n
Förutsätt
ningar f
ör b
evarat
och ökat
naturv
ärde
stad e r (# ) Signal - arte r (# )Död ved, kvantitet och k
valité (0-3) T opografi och m arkförh ållanden D elom råden enlig t ”f unktionsko n ce pte t” Ståndo rt sin dex, sk at tad % -andel : Vä rdek ärna , ar ea l (h a) & a nta l: Låg or i ol ik a nedb ry tning s-stad ie r < 18 18-26 > 26 Sky ddsz on, area l (h a) Förrö tad e l åg or B asisk a be rg art er (X ) U tv eck ling sm ark , areal (h a) Låg or 20-40 c m Ka lk rik jo rd ar t ( X ) Arrond er ing sm ark , areal ( ha) Låg or > 40 cm Brant er 5-50m (0 -3 ) T ra kt m ed ko nc . a v vä rd ek är no r ( Ståend e död a löv träd > 20 cm Brant er > 50m (X) rier Ståend e död a ba rr trä d > 20 cm Block >1,3 m (0-3) Solexp oner ad död v ed > 20 cm Rulls ten sås (X ) A vstånd (k m ) til l v ärdek ärn a m ed lik nande sam m ansättn in g av r öd lis ta rt er i st or le ks in te rv al ( #) Rav in (X) < 10 10-50 > 100 retåig h ack sp ett Trädskikt och ga m la trä d, ange % -an del eller (0-3 ) V atte nm iljöe r & v åtm ar ke r dre h acks pett G ran A sk Sj öar , sk at tad a rea l (ha ) Utvecklingsm arker; ang e skattad % -andel av total areal utvecklingsm ark T al l B ok Na tu rl ig t va tte ndr ag (X ) L övr ik a h ygge n m . ä ld re lövt rä Björk Ek Odik ad sum psk og /v åtm ark (0-3) Sk og > 15 % asp ( cm) b ål Asp Lind Vä tar /g lupa r (0-3) Sk og > 30 % löv S älg A lm Kä llo r/k äl lpåv erk ad m ark (0-3) Ä dellöv sk og ng d (c m ) m er ng an de bål Gråal Lönn Ny ck elbio tope r (# ) e nl ig t VI LA Bärand e löv träd (0-3) Kl ibba l Ö vrig t: Störni ngsdy n am ik tsla v k Sk ik tning (0-3) B randsp år i t räd /s tubb ar (0-3) Sk og m ed > 15 % löv tr äd vi d sj ö/ ha v/ va tt en dr ag /v åt m ar k Hålt räd (0-3) Brandf äl t, å rt al T räd 40-60 cm (0 -3 ) Brandf äl t, s tor lek (ha ) T all sk og öv er 110 år, s ärsk il t läm plig för n atu rv årdsb rän ning T räd > 60 cm (0-3) Tidv is öv ersv äm m at om råde ( X ) T riv ia llöv tr äd öv er 60 år (0 -3 ) Hygg e m ed påtag lig fö rek om st av död v ed och löv tr äd Ädellöv träd >140 å r ( 0-3) Barr trä d 140-250 år (0-3) Barr trä d >250 år (0-3) Ö vrig t: Ö vrig t: Che ck lis ta n ä r a vs edd f ör bore on em ora l oc h b ore al re gi on. D ata f ör trä dk onti nu ite vä rd ek är na f ör f auna oc h f lor a. Ö vr ig a da ta a vs er he la r es er va ts om rå de t om e j a nna S tö rre ob je kt m ed m ån ga o li ka vä rd ekärn or kan b eskri vas m ed f ler a ch eckl is to r. Inv ente ring ss ta tus m ar ke ra s ge nom a tt a ng e A , B, C e lle r S f ör re sp ek tiv e org anism A : ba sinv en te ring (e nsta ka f ältk on troll /NBI), B: f örd ju pa d i nv ente ring v id e tt f åta C: f örd ju pa d i nven teri ng un de r f lera år, S : i nven teri ng sakn as Före ko m st fre kv ens a ng es e nlig t; 0: sa kn as , 1: e nsta ka , 2: på ta glig ( fö re te el se lä tt a 3: rik lig (f öre te el se prä gl ar o m rå de t). #: a nta l, X : f öre ko m st B ila ga 2 , N at ur vå rd sve rk
Prioriterade bevarandevärden - indelning med utgångspunkt från syfte enligt 7 kap 4§ Miljöbalken
Bevara biologisk
mångfald
Vårda och bevara värdefulla naturmiljöer Tillgodose behov av område för friluftslivet Skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer Skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter Prioriterade bevarandevärden Prioriterade bevarandevärden Prioriterade bevarandevärden Prioriterade bevarandevärden Prioriterade bevarandevärden
Fågelfauna Fjällmiljö Naturlighet (tysthet, frånvaro av skogsbruk och exploatering mm)
Bete Bete
Övriga vertebrater Marina miljöer
- utsjö - kustnära
Större
sammanhängande område med höga upplevelsevärden
Slåtter Slåtter
Skalbaggsfauna Limniska miljöer
- sjö - vattendrag Landskapsbild; öppna landskap och utsiktsplatser Hamling Hamling
Övriga evertebrater Skogsmiljöer
- barrskog - lövskog - blandskog - ädellövskog
Naturpedagogik Bränning Bränning
Kärlväxtflora Våtmarksmiljöer - mosse
- kärr - blandmyr
Kulturhistoria Vattenfluktuationer Vattenfluktuationer
Mossflora Äng Tillgänglighet Intern dynamik Intern dynamik
Lavflora Betesmark Annat Vegetationsvård
(röjning, gallring)
Vegetationsvård (röjning, gallring)
Svampflora Åker/vall
Forsknings/
referensområde Substratmiljöer (sand, block mm)
Geologi
Forsknings/ referensområde
Planering av naturreservat
- avgränsning och funktionsindelning
Denna vägledning behandlar planering av naturreservat med avseende på praktisk avgränsning, indelning och beskrivning av reservatsområdet. Vägledningen vänder sig i första hand till kommuner och länsstyrelser men även andra aktörer som är engagerade i naturvård.
