"Regnbågsfamiljer" - att stå utanför samhällets normer -- "Rainbowfamilies - standing outside the norms of society

LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle (BUS)

Examensarbete

”Regnbågsfamiljer” – att stå utanför

samhällets normer

“Rainbowfamilies” – standing outside the norms of

society

Annette Everum

Calle Viebke

210 högskolepoäng

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Camilla Löf Examination den 2:e juni 2010 Examinator: Caroline Ljungberg

3

Abstract

Arbetets titel ”Regnbågsfamiljer” – att stå utanför samhällets normer. “Rainbowfamilies” – standing outside the norms of society.

Arbetets art Examensarbete inom lärarutbildningen

Sidantal 51

Författare Annette Everum, Calle Viebke

Handledare Camilla Löf

Examinator Caroline Ljungberg

Tidpunkt 2010-05-26

Syfte Syftet med undersökningen är att ta reda på hur

homosexuella föräldrar upplever sin tillvaro i ett heteronormativt samhälle samt hur de ser på skolans bemötande av dem och deras barn.

Frågeställning Hur ser homosexuella föräldrar på skolans och förskolan bemötande av dem och deras barn? Hur reagerar regnbågsfamiljers omgivning på det faktum att de lever utanför normen? Hur ser regnbågsfamiljer på genus och könsmönster?

Metod Vi har genomfört en kvalitativ undersökning

med intervjuer av fyra familjer. Totalt har sex personer medverkat.

Resultat Samtliga familjer anser att de blivit bra

bemötta av skolan, men poängterar att skolan måste aktivt fundera över hur de ska hantera

4

olika familjekonstellationer. De anser också att omgivningen bemött dem väl även om alla familjerna tar upp situationer där de känt sig osäkra eller kränkta.

Nyckelord Regnbågsfamiljer, Homosexualitet, Genus,

Skola, Bemötande, Öppenhet.

5

Förord

Vi vill tacka de familjer som delat med sig av sin tid och låtit oss att få en inblick i hur de lever och känner. Vi uppskattar den öppenhet som vi har blivit bemötta av.

Vi vill också tacka vår handledare som fått stå ut med massa mail och möten. Du har kommit med bra kritik och frågor som fått oss att tänka ett steg längre hela tiden.

6

Innehållsförteckning

1. Inledning ……… ……. 7

1.1 Vad är en regnbågsfamilj? ……… 7

1.2 Vad ska pedagoger göra? ………. 8

1.3 Syfte och frågeställningar ……… 10

2. Teori ………. 11

2.1 Att leva utanför den heterosexuella normen ……….. 12

3. Tidigare forskning ……….. 15

3.1 Homosexuella föräldrar och deras barns psykiska och sociala välbefinnande ………... 16

3.2 Homosexuella föräldrar och deras barns sexuella läggning … 16 4. Tillvägagångssätt och empirisk studie ………. 18

4.1 Metodval och metoddiskussion ……….. 18

4.2 Urval ………. 19 4.3 Genomförande ………. 20 4.4 Forskningsetiska överväganden ……….. 21 4.5 Analysbeskrivning ………... 21 5. Analys ……….. 22 5.1 Regnbågsfamiljer ………. 22

5.2 Att vara öppen med sin sexuella läggning ………. 24

5.3 Kommentarer från omgivningen ……… 27

5.4 Att hantera frågor från barnen ……… 32

5.5 Uppfostran och genus ………. 34

5.6 Skolan och förskolans bemötande ……….. 38

5.7 Situationen för HBTQ om tio år ………. 43

6. Sammanfattning ………. 46

7. Diskussion ……… 47

8. Referenser ……… 48

7

1. Inledning

Vi har valt att skriva om regnbågsfamiljer då detta blir mer och mer aktuellt för skolan. Skolan bör ta ställning till hur de ska hantera regnbågsfamiljer som finns eller kommer att finnas i skolan (Hulth & Ingelson, 2005, s 29). I och med att homosexuella kvinnor har fått rätten att inseminera skaffas det fler barn som kommer växa att upp i regnbågsfamiljer (RFSL). Högskolorna tar inte upp ämnet i tillräckligt hög grad för att förbereda de nya pedagogerna på att hantera de olika familjekonstellationerna.

1.1 Vad är en regnbågsfamilj?

Begreppet regnbågsfamilj används som ett samlingsnamn för de personer som faller under HBTQ begreppet och som har barn. Med HBTQ menar man homosexuella, bisexuella, transsexuella och andra könsöverskridare (queer). Begreppet queer används ibland som ett samlingsbegrepp för de personer som är homo-, bi- och transsexuella och ibland som benämning på personer som i största allmänhet faller utanför normen (Ambjörnsson, 2006, s 8). Dessa familjer kallas regnbågsfamiljer för att regnbågen med alla sina färger står för frihet och mångfald. Regnbågsflaggan skapades av Gilbert Baker på 1970-talet och denna flagga har blivit en symbol för HBTQ - rörelsen. De olika färgerna i flaggan har olika innebörd. Rött står för livet, orange står för helandet, gul står för solen, grön står för naturen, blå står för konsten och lila står för anden (Thornell, 2009).

En regnbågsfamilj kan skapas på många olika sätt så som att skaffa barn i ett heterosexuellt förhållande och sen blir något av föräldrarna ihop med en av samma kön. Det kan också vara via insemination eller adoption. Regnbågsfamiljer ställs oftast som motsats till kärnfamilj då begreppet kärnfamilj utesluter alla andra familjekonstellationer än mamma pappa barn familjen. Regnbågsfamiljer är ett mer öppet uttryck som innefattar fler familjekonstellationer, men utesluter alla versioner av heterosexuella familjer med till exempel frånskilda föräldrar, styvföräldrar och styvsyskon. Ett nytt begrepp som börjar dyka upp är uttrycket stjärnfamilj. Stjärnfamilj är ett samlingsbegrepp för alla olika slags familjer. En kärna är begränsad av sitt skal medan en stjärna lyser och strålar utåt med oändliga möjligheter att sprida sig (Welin www.sydsvenskan.se). Stjärnfamiljen innesluter alltså alla olika familjekonstellationer,

8

både heterosexuella och HBTQ - familjer. Uttrycket stjärnfamilj tar bort motsatsförhållandet mellan heterosexuella familjer och HBTQ - familjer och visar på att en familj kan se ut precis hur som helst.

1.2 Vad ska pedagoger göra?

Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymmer för eleverna att pröva och utveckla förmågan och intressen oberoende av könstillhörighet. (Lärarboken, 2006, s 13)

Citatet ovan kommer från Värdegrunden som inleder Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Det finns de forskare som gör skillnad mellan kön utifrån det som rör det genetiska, det hormonella och det genitala. Skillnaderna beskrivs med bipolära ord som pojke flicka, maskulin feminin och man kvinna. I dagligt språk slås dessa tre faktorer ihop till en tvåsidig kategorisering där man utifrån en persons fysiska kön också fastställer personens andra egenskaper. I denna tvåpoliga kategorisering bortser man helt från social påverkan. Det bestäms att en person med manliga könsorgan ska vara maskulin och ha övervikt av manliga hormoner eller att personen ska vara feminin och ha överskott av kvinnliga hormoner bara för att personen har kvinnliga könsorgan. Det går dock inte att bevisa att kön endast bestäms med hjälp av biologiska eller sociala faktorer utan måste snarare ses som ett samband mellan miljö och fysiologi (Davies, 2003, s 20-23).

Martinson & Remiers (2008, s 98) talar om det som anses typiskt pojkigt och typiskt flickigt och att den heterosexistiska normen säger att elever förväntas växa upp och leva i heterosexuella relationer. Enligt citatet ovan har skolan ett ansvar att motverka dessa traditionella könsmönster och ser man kritiskt på citatet kan man tolka det som att skolan har ett ansvar att uppmuntra elever att vara homo-, bi- eller transsexuella då detta är att bryta de traditionella könsmönster som finns. Ger man eleverna möjlighet att utmana normen, att vissa begär är kopplade till vissa kroppar, så ger man också eleverna möjligheter att just utveckla sina förmågor och intressen oberoende av sin könsidentitet, som citatet ovan säger.

9

Istället för att förutsätta att eleverna kommer välja ett heterosexuellt familjeliv, bör skolans personal tilltala och betrakta eleverna med utgångspunkt i att de lika väl kan komma att definiera sig som homo-, bisexuella eller transpersoner. (Martinsson & Reimers, 2008, s 101)

Skolan har enligt citatet nedan en uppgift att aktivt motverka främlingsfientlighet och intolerans. Mobbning är ett stort problem både i skolan och i samhället i övrigt och uppstår ofta i grupper där det finns en dålig stämning och en intolerans. De senaste åren har bland annat sexuella trakasserier, homofobi och könsrelaterad mobbing kommit mer till ytan (Mobbning, www.friends.se). Intolerans mot homosexuella och den mobbning eller kränkning som kan följa kan minskas genom att öppet prata om homosexualitet, göra det mindre mystiskt och konstigt. Detta för att intolerans och mobbning lättast motverkas genom att alla engagerar sig och hittar mod till att skapa en förändring (Om Mobbning, www.friends.se).

Skolan ska främja förståelse för andra människor och att främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. (Lärarboken, 2006, s 12)

Är de sex- och samlevnadssamtal som skolan använder sig av för att informera den bästa utgångspunkt för att tala om olika sexuella läggningar eller finns det andra sätt att motverka fientlighet mot homo- bi- och transsexuella? Kanske ska inte sex- och samlevnadssamtal vara det enda forum då detta tas upp? Pedagogerna bör ta vara på elevernas tankar och funderingar när dem dyker upp även utanför de organiserade samtalen. Det kan vara så att eleverna är mer intresserade när de själva kommer och frågar än om de möter ämnet i ett organiserat samtal. Och kanske är det också då samtalen blir som bäst.

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmågan till inlevelse. (Lärarboken. 2006, s 12)

Vi tolkar detta som att skolan har ett ansvar för eleverna grundläggande empati och solidaritet. Detta ansvar bör innefatta att eleverna ska kunna förstå hur andra människor tänker och känner och att kunna se på andra personers liv och förstå deras tillvaro. Får eleverna dessa förmågor ska de kunna se till personer som är homosexuella och med öppenhet resonera över hur de valt att leva sina liv samt att resonera kring kärlek och om det är skillnad på kärlek mellan man och kvinna som mellan man och man eller kvinna och kvinna.

10 1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att se på regnbågsfamiljer och hur de upplever sin tillvaro i ett heteronormativt samhälle. Skolan har en central roll i samhället då det är skolans uppgift att under minst tio år, förskoleklass till årskurs nio, forma nästa generations samhällsmedborgare. Skolan kan både förstärka och motverka samhällets dominerande normer och bör vara en plats som skapar öppenhet och acceptans.

 Hur ser homosexuella föräldrar på skolans och förskolan bemötande av dem och deras barn?

 Hur upplever regnbågsfamiljers sin omgivning utifrån det faktum att de lever utanför normen?

11

2. Teori

Det finns många begrepp som beskriver sexualitet och olika sexuella läggningar. Begreppet homosexualitet som idag är ett vanligt och ofta använt begrepp myntades inte förrän 1869 av en Schweizisk doktor men började inte användas aktivt i det engelska språket förrän 1890 då en sexolog vid namn Ellis Havelock adopterade begreppet. På 1960-talet fick begreppet Gay en ny betydelse. Tidigare hade ordet använts som ett slangord på kvinnor med tvivelaktig moral men användes här istället i det politiska motståndet mot den kategorisering som gjorde homosexualitet till en avvikelse från en priviligerad och normaliserad heterosexualitet (Jagose, 1996, s 72). Begreppet Queer användes redan på 1910-20 - talet av män som identifierade sig som annorlunda jämfört med andra män för att de hade ett homosexuellt intresse. Queer har sedan återkommit med lite ändrad betydelse och är inte bara ett av de senaste orden för att beskriva homosexuella begär utan är snarare en konsekvens av att man försökt hitta ett mer universellt begrepp för sexualitet (Jagose, 1996, s 74).

Queerteori kom till Sverige 1996 då Don Kulick publicerade ”Queer Theory: Vad är det och vad är det bra för?”. Denna publicering gjorde att queerforskningen i Sverige ökade explosionsartat. 1995 kunde man räkna böcker med anknytning till queerteori på handens fem fingrar medan det idag är omöjligt för en person att behärska all den queerteoretiska litteratur som finns (Kulick, 2005, s 11). Att definiera queerteori är svårt då själva poängen med begreppet queer är att det ska vara svårt att ringa in och bestämma. Ytterligare en sak som kan skapa förvirring är att det inte finns endast en queerteori som en person kommit på utan det finns flera olika queerteorier. Det har gjorts försök till definitioner och nedan kan vi se två Queerforskares försök till definition.

”Queerforskarna Lauren Berlant and Michael Warner har försett oss med den sällsynt intetsägande iakttagelsen att >>queervärlden är ett fält med ingångar, utgångar, osystematiserade förbindelselinjer, projicerande horisonter, typexempel, alternativa vägar, blockeringar, inkommensurabla geografier>>” (Kulick, 2005, s 10)

Kulick (2005) skriver att om de ledande gestalterna inom queerteorin skriver om den på det sätt som i citatet ovan så är det inte konstigt att andra har svårt att precisera vad queerteori är. Det man kan säga om queerteori är att det är ett samlingsnamn för olika

12

sätt att kritiskt granska sexualitet. I detta arbete kommer vi använda oss av queerteori för att kritiskt granska heterosexualitet.

Ett annat perspektiv som vi kommer använda är ett normkritiskt perspektiv. Att arbetar utifrån ett normkritiskt perspektiv betyder att man tittar på normen och ser på vilka fördelar det finns för dem som följer normen (Normkritiskt perspektiv, www.kfuk-kfum.se). I normkritiskt arbete vänds blicken mot det som uppfattas som självklart och det som normen osynliggör blir då synligt. Normkritiskt arbete vill inkludera istället för att göra skillnad och därför ifrågasätter man det som är normalt istället för att tolerera det som är onormalt (Normkritiskt förhållningssätt, www.friends.se).

2.1 Att leva utanför den heterosexuella normen

Martinsson och Reimers (2008, s 9) beskriver en norm som något som pekar på det som är normalt. Det som är normalt styrs av hur majoriteten handlar och skapar förväntningar på alla som lever i normens närhet. Den heterosexistiska normen som så starkt präglar vårt samhälle innebär en förväntning att alla ska skaffa sig en partner av motsatt kön och att alla barn ska ha en mamma och en pappa (normen av kärnfamiljen). En norm bär alltid med sig en uppfattning av vad som är ickenormalt och de som faller utanför normen kan ses som annorlunda eller märkliga. Det är när man granskar normer som man kan se hur förutfattade meningar om en grupp människor skapas. Det är i kontrast till de som är normala som kränkningar och diskriminering av de som uppfattas som ickenormala bildas.

Normer reglerar och kategoriserar, skapar gränser och definierar skillnad. (Martinsson & Reimers, 2000, s 33)

Tack vare den heterosexuella normen behöver heterosexuella aldrig fundera på eller ta ställning till om de ska vara öppna med sin sexuella läggning (Martinsson & Reimers, 2008, s 55). Om en heterosexuell nämner sin partner genom att till exempel nämna ”min fru” eller ”min man” i ett samtal så har de egentligen kommit ut som heterosexuella i det sammanhanget. Detta är dock inget som anses som speciellt märkvärdigt utan det är bara personen som delar med sig av sitt personliga liv. Men om en homosexuell på samma sätt nämner sin partner så ses det mer som ett avslöjande än som att de är

13

personliga (a.a, s 115). Frågar man heterosexuella så kan de säga att sexuell läggning inte är något man pratar speciellt ofta om. Det de inte tänker på är att de gör det omedvetet varje gång de nämner sin partner av motsatt kön eller sina barn. De kan fortsätta vara omedvetna om det då de aldrig behöver reflektera över sin öppenhet då de följer de förväntningar som normerna lägger på dem (a.a, s 68). En homosexuell däremot måste i varje nytt sammanhang ta ställning till om den ska vara öppen med sin sexualitet eller inte. Ofta förknippas processen att komma ut som homosexuell med liknelsen att komma ut ur garderoben. Att den som är homosexuell har tagit steget ut och hälsat sin omgivning med ”jag är lesbisk/bög”. Problemet med denna liknelse är att den bara erbjuder två situationer. Antingen är man i garderoben eller så är man det inte, har man väl öppnat dörren så är den öppen. Enligt Martinsson och Reimers (2008) är detta en felaktig liknelse.

Att komma ut ur garderoben är knappast en engångshändelse. För att kunna vara ”ute” ur garderoben i ett heteronormativt samhälle måste man producera garderoben (och sedan stiga ut ur den) om och om igen, i varje nytt sammanhang, för alla nya människor. (Martinsson & Reimers, 2008, s 88)

I det västerländska samhället tas det för givet att man ska skilja på det privata och det offentliga när man träffar personer i sin omgivning. Sexualitet är en av de saker som i tyst överenskommelse faller under det privata (Zetterqvist, 2000, s 7). Skulle en arbetskollega fritt dela med sig av sitt sexliv hade de allra flesta känt sig illa till mods, så detta är inte något man gör. Att på arbetsplatsen prata om sin partner av motsatt kön ses som allmänt småprat då det är fullt acceptabelt att berätta om semestern man varit på eller liknande. Martinsson och Reimers (2008, s 67) skriver att om en person pratar om sin partner av samma kön tolkas detta som en privat utsaga om personens sexuella läggning och upplevs som något som är besvärligt att förhålla sig till.

Martinsson och Reimers (2008, s 114) talar om en paradox som heteronormen skapar. Som människa ska man inte ses som en sexuell person då detta ligger inom det privata som vi nämnde tidigare. Så länge man följer den heterosexuella normen så är detta inte ett problem då detta är en sexualitet där sex görs osynligt. Enligt normen ska man vara heterosexuell men inte sexuell. Men en avvikelse från normen riskerar att göra en människa synlig som en sexuell person. Detta för att homosexuella har en avvikande sexuell relation. I samtal om homosexuella relationer fokuseras det mycket på den

14

sexuella biten av förhållande medan det i samtal om heterosexuella relationer fokuseras på kärlek, omsorg och ansvar i mycket högre grad (Zetterqvist, 2000, s 7).

15

3. Tidigare forskning

Homosexualitet har länge varit ett aktuellt ämne i media och politik, och är fortfarande det. Sedan 1999 har det varit förbjudet att diskriminera homosexuella på grund av sexuell läggning. Elever i skolan skyddas av en liknande lag som trädde i kraft under 2006 (Martinsson & Reimers 2008, s 54). I och med att homosexuella får mer rättigheter så påbörjas diskussionen om nästa steg. Rätten att få ingå partnerskap har lett vidare till att homosexuella vill ha rätten att viga sig i kyrkan. Diskussionen om homosexuellas rätt att skaffa barn har varit aktuell och sedan 2005 har lesbiska kvinnor haft rätten att inseminera (Insemination, www.rfsl.se). De homosexuella männen är fortfarande bortglömda när det gäller rätten att skaffa barn. Insemination är tillåtet men det är inte till någon nytta för två män eftersom det fortfarande inte är tillåtet att använda sig av surrogatmödrar.

I och med inseminationslagen har det blivit något av en babyboom vad det gäller bi- och homosexuella kvinnor (Insemination, www.rfsl.se). Dessa barn ska som alla barn gå vägen genom förskola och skola. Regnbågsfamiljer är inget nytt och det har även tidigare funnits barn som levt i HBT familjer men i och med inseminationslagen har de blivit fler och debatten är då ytterst aktuell för pedagoger.

Det finns en hel del forskning angående homosexuella och hur deras barn utvecklas och påverkas av sina föräldrars sexuella läggning. Den mesta av denna forskning är utförd i USA och Storbritannien. Anledningen till att vi tar upp denna forskning är att visa på just detta, barn mår inte sämre av att växa upp med homosexuella föräldrar och det faktum att man är homosexuell gör en inte automatiskt till en sämre förälder. Vi vill också se till forskning som denna för att kunna ha bra underlag för våra intervjuer, om barnen påverkas speciellt av att ha homosexuella föräldrar vill vi hävda att skolan ska kunna vara beredda på att handskas med dessa barn. Om de inte påverkas speciellt måste skolan kunna behandla dessa barn precis som alla de andra barnen samtidigt som de inte bara kan låssas att barnet inte har homosexuella föräldrar. Skolan måste samtala om vilka speciella omständigheter det kan råder omkring barn med homosexuella föräldrar och hur man bemöter barnet och familjen på ett bra sätt.

16

3.1 Homosexuella föräldrar och deras barns psykiska och sociala välbefinnande

Tasker, Golombok & Murray (1997) har gjort den hittills enda longitudinella studien om barn med homosexuella föräldrar. Studien är en uppföljning på en tidigare undersökning som utfördes i Storbritannien 1976-1977. I studien har man jämfört 30 familjer med homosexuella mödrar och 42 familjer med ensamstående heterosexuella mödrar med 41 heterosexuella familjer där båda föräldrarna är närvarande. När Golombok, Tasker och Murray jämförde barnen med homosexuella mödrar med barnen med heterosexuella mödrar fann de inga skillnader när det gällde barnens känslomässiga välmående, deras förmåga att skaffa vänner och deras självkänsla. De fann också att de homosexuella mödrarna visade samma förmåga att ta väl hand om sina barn som de heterosexuella mödrarna (a.a, s 784). Studien visar också att de homosexuella mödrarna hade mer interaktion med sina barn än de heterosexuella mödrarna (a.a, s 787).

The lack of differences between lesbian mother and single heterosexual mother families, . . . suggests that growing up in a lesbian family from birth does not have a negative impact upon quality of parenting or children's psychological development. It seems, therefore, that children who grow up with a lesbian mother from birth or early infancy are no different from those who make the transition to a lesbian family later in childhood, in that they do not experience greater psychological difficulties than children raised by single heterosexual mothers. (Golombok, Tasker & Murray, 1997, s 789)

3.2 Homosexuella föräldrar och deras barns sexuella läggning

Ett vanligt förekommande antagande är att barn som växer upp hos homosexuella föräldrar själva blir homosexuella (SOU, 2001:10, Del A, s 220). Gottman (1990) utförde en studie där 35 vuxna döttrar till homosexuella mödrar jämfördes med 35 vuxna döttrar till ensamstående mödrar samt med 35 vuxna döttrar till omgifta heterosexuella mödrar. Studien utfördes med hjälp av en rad standardiserade tester som visar på döttrarnas homosexuella beteenden samt deras femininitet och maskulinitet. Testernas var utformade så att olika svar gav olika poäng och på det sättet kunde man få fram ett värde på testpersonernas homosexuella beteenden och femininitet och maskulinitet. Resultaten visar att det inte finns några bevis för att döttrarna till de homosexuella mödrarna i högre grad skulle vara homosexuella eller maskulina än vad normen skulle uppvisa.

17

In sum, this study found no evidence to suggest that daughters of lesbian mothers become homosexual themselves. The majority of daughters scored in the heterosexual range. In gender identity, daughters of lesbian mothers achieved scores of femininity and masculinity that closely resembled standard population norms. (Gottman, 1990, s 190)

Ett problem som dyker upp i undersökningar om homosexuella familjer är att oavsett hur få eller många som finns med i undersökningen så kan man inte säkert säga hur representativt detta är för hela befolkningen av homosexuella familjer. Det finns inget tillförlitligt register över hur många barn det är som bor i familjer med homosexuella föräldrar, vilket inte heller är önskvärt. En regnbågsfamilj kan tillkomma på många olika sätt. Det kan vara ett barn som föds i ett heterosexuellt förhållande där en av föräldrarna sedan skaffar sig en partner av samma kön, det kan vara en ensam kvinna som skaffar ett barn genom insemination eller en ensamstående som adopterar och sedan inleder förhållande men någon av samma kön. Deltagandet i undersökningar bygger också på frivillighet och man kan då diskutera problematiken med vilka familjer det är som är med i undersökningen då det är mindre sannolikt att familjer med problem är villiga att ställa upp.

Detta arbete är en fördjupning in i hur några regnbågsfamiljer ser på föräldraskapet och på hur skolan förstärker eller motverkar normer.

18

4. Tillvägagångssätt och empirisk studie

Vi har under undersökningens gång fått anpassa vår metod och vårt urval utifrån de möjligheter vi haft. Det har inte varit lätt att hitta familjer som vill öppna sina liv och sin tillvaro för att svara på frågor om ett ämne som kan kännas väldigt personligt.

4.1 Metodval och metoddiskussion

Vi har jobbat uteslutande med intervjuer då vi känt att enkäter bara ger ytliga svar. I en intervju kan man gå mer på djupet. Vi har träffat familjerna en och en och samtalat med dem om deras erfarenheter av skola, barnomsorg och familjeliv. I Intervjuerna har vi använt oss av audioinspelningarna för att vara säkra på att vi får med allt som informanterna har sagt (jmf Bell, 2000, s 120). Familjerna blev informerade om detta och har gett oss sin tillåtelse för audioupptagning genom skriftlig tillåtelse. I och med audioinspelningarna har vi inte behövt göra anteckningar under intervjuerna utan har kunnat vara mer närvarande och deltagande i samtalet. Vi har kunnat koncentrera oss mer på vad familjerna har sagt och lättare kunnat föra samtalet vidare. Detta har vi sett som en fördel då vi har velat komma ifrån en typisk fråga-svar intervju. Vi har hellre sett att intervjuerna varit ett berättande samtal mellan oss och familjerna, svaren har på detta vis blivit mer informativa. Med hjälp av audioinspelningarna har vi kunnat citera delar av intervjuerna då vi kunnat kontrollera exakt vad det var som informanten sagt (a.a, s 124).

Att använda sig av enkäter och en så kallat kvantitativ metod ger oss möjlighet att omvandla resultaten från undersökningen till statistik och se hur många som tycker si eller så. Men det är inte det vi varit ute efter. Vi har velat se till de olika familjernas erfarenheter och känslor över skolans bemötande, vilket inte bör omformuleras till statistik. Därför har vi valt en kvalitativ undersökningsmetod då detta har gett oss möjlighet att lägga vår egen uppfattning och tolkning till informationen vi samlat in (Holme & Solvang, 1997, s 76). Använder man kvalitativa metoder får man också en helhetsbild som kan ge ökad förståelse för de olika sociala processer och sammanhang som individen befinner sig i samt att man skapar en närhet till individen, och kan då få en bättre uppfattning om dennes livssituation (a.a, s 79).

19

Kvalitativa undersökningar ger också en möjlighet till mer flexibilitet än kvantitativa. Om man upptäcker att någon fråga är felformulerad eller missledande kan man under undersökningen rätta till, strunta i eller komma på en ny. I en kvantitativ undersökning får man ha frågan som den är och kanske riskerar man att få resultat som är ohållbara eller irrelevanta för undersökningen som man har gjort.

I en av intervjuerna har en elvaårig flicka medverkat och vi har samtalat med henne om vad som är familj och hur hon upplever att det är i skolan och att bo hos homosexuella föräldrar. I intervjun med henne var vi tvungna att vara särskilt försiktiga så att vi inte värderade eller normaliserade en slags familj och tänka på att det är naturligt för henne att ha två mödrar. Vi måste också vara medvetna om att det är svårare för en vuxen intervjuare att sätta sig in i ett barn föreställningsvärld än vad det är att sätta sig in i en annan vuxens (Trost, 1993, s 37).

4.2 Urval

Vårt urval har begränsats mycket med tanke på att det har varit svårt att hitta familjer som velat medverka. Vi intervjuade fyra familjer boende i eller i närheten av Malmö. Familjerna består av kvinnor med barn. Kvinnorna har skaffat barn antingen via insemination eller från en tidigare heterosexuell relation. Vi ville hitta familjer bestående av både män och kvinnor med barn och ville ha en jämn fördelning mellan dessa. Detta har inte varit möjligt då vi inte funnit män som velat medverka.

Vi började leta efter familjer som ville medverka på olika internetsidor för homosexuella och kontaktade också RFSL, men detta gav väldigt lite respons. När det till slut började bli bråttom med att få tid till intervjuerna började vi leta bland alla kontakter vi hade. Kompisars kompisar, gamla arbetskollegor osv. Eftersom det var ont om tid så intervjuade vi familjerna efterhand som de hade tid och urvalet blev då de familjer som ville medverka och hade tid att träffa oss på kort varsel.

Nedan finns en beskrivning av de olika familjerna som vi har intervjuat. Alla namn är fiktiva.

20 Första familjen:

Familjen består av Jessica, Viktoria och Emilia. Jessica och Viktoria träffades för fyra år sedan och har varit gifta i snart två år. Emilia är biologisk dotter till Viktoria. Jessica jobbar som fritidspedagog på en skola i Malmö.

Andra familjen:

Familjen består av Sofia som genom donator skaffat två barn. Hon har en pojke på 3 år och en dotter som vid intervjutillfället bara var 6 veckor gammal. Sofia har valt att ha samma donator till båda sina barn. Sofia är utbildad församlingspedagog och jobbar med barn och unga inom svenska kyrkan.

Tredje familjen:

Familjen består av Pernilla, hennes fru och deras dotter som är tre år gammal. Pernilla är mycket aktiv inom HBTQ-rörelsen och håller ibland i föreläsningar och har tidigare blivit intervjuad ett flertal gånger. Hon är också en av pedagogerna som jobbar på öppna regnbågsförskolan.

Fjärde familjen:

Familjen bastår av Monica som är ensam vårdnadshavare till sin dotter på sju år och sin son på 2 år. Som hon själv säger är det lite extra komplicerat då hon bor tillsammans med sin före detta flickvän. De har inte längre något förhållande men de delar ändå på föräldraskapet. Monica förklarar det med begreppet Co-förälder. Maria är utbildad pedagog och jobbar med barn och unga inom svenska kyrkan.

4.3 Genomförande

Vi träffade familjerna efterhand som de hade möjlighet att träffas. Den var familjerna själva som valde platsen och tid för intervjun (jmf Bell, 2000, s 124). Till exempel valde en familj att bjuda hem oss till sig medan en istället valde att komma hem till en av oss. Vi tyckte att det var bäst att låta de välja platsen så att de skulle känna sig bekväma i situationen. Efter intervjuerna transkriberade vi ut det material vi fått för att sedan hitta de områden som dykt upp i alla fyra intervjuer. Det är de ämnena som vi använt som rubriker i vår analysdel.

21 4.4 Forskningsetiska överväganden

I enlighet med regel 1 i Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (1990, s 7) har vi informerat dem vi intervjuat om vilka villkor som gäller för deras deltagande. Vi har informerat om att undersökningen utförs som en del i vårt examensarbete och att deltagandet är frivilligt. Regel 2 (a.a, s 9) säger att forskaren ska inhämta uppgiftslämnarens samtycke och att man ska ha vårdnadshavares samtycke om undersökningen berör personer under 15 år. Vi har fått samtycke till intervju av vårdnadshavarna till den elvaåriga flicka som medverkat i en av intervjuerna. Informanterna har också undertecknat en tillåtelselapp där de ger samtycke till att bli intervjuade samt gett sitt oss tillåtelse att under intervjuerna använda audioinspelning (se bilaga 2). Dessa audioinspelningar kommer inte att användas på något annat sätt än i vår undersökning i enlighet med regel 7 (a.a, s 14). Vi har också använt fiktiva namn på informanterna och ej angivit information som kan användas för att identifiera enskilda personer i enlighet med regel 6 (a.a, s 12).

4.5 Analysbeskrivning

Analysen är uppbyggd på citat från informanterna. Vi har i analysarbetet letat efter de gemensamma ämnen som dykt upp i intervjuerna och arbetet med dem utifrån ett normkritiskt perspektiv, vilket är att se till de normer som finns i familjernas omgivning och vi utgår ifrån dessa normer när vi granskar det empiriska materialet. Vi ifrågasätter de normer som anses som normala istället för att fokusera på det som enligt normen anses onormalt. Målet med att jobba utifrån ett normkritiskt perspektiv är att inkludera istället för att göra skillnad, detta uppnår man genom att kritisera normen istället för att fokusera på det som enligt normen är onormalt (Normkritiskt förhållningssätt, www.Friends.se).

22

5. Analys

Efter en kort rundvisning i lägenheten slår vi oss ner i Jessicas och Viktorias vardagsrum. Familjen är entusiastisk och vi får reda på att Emilia berättat för sina kompisar att hon skulle bli intervjuad. Alla tar sig en kopp te och sen börjar intervjun.

Sofia möter vi på det församlingshem där hennes son går på förskola. Vi slår oss ner i en soffa och Sofia säger att hennes sex veckor gamla dotter inte kommer att störa intervjun. När hon sover så sover hon.

Pernilla tycker det skulle kännas bäst att vara hemma hos en av oss under intervjun. Så tekopparna plockades fram och vi slog oss ner vid köksbordet.

Monica valde Espresso House som intervjuplats och efter lite allmänt småprat medan vi handlade kaffe hittade vi en tom hörna att påbörja intervjun i. Vi är inte de enda på detta café som sysslar med skolarbete. I andra hörnan av lokalen sitter en grupp tjejer som glatt och högljutt skriver något arbete.

Vår första intervju skiljer sig lite från de andra. Den blev lite längre än de andra tre och vi hamnade ibland på lite sidospår som var intressanta, men som inte alltid var relevanta för vår undersökning. Detta kan bero både på att det var fler personer närvarande vid intervjun och att vi var lite nervösa, just eftersom det var vår första intervju.

Intervjuerna kommer inte i någon bestämd ordning under de olika ämnen vi valt att lyfta fram. Om två informanter har pratat om ungefär samma sak eller saker som har med varandra att göra, så har vi valt att lägga dessa bitar av analysen ihop.

5.1 Regnbågsfamiljer

Vi frågade informanterna: Vad är en regnbågsfamilj? (se bilaga 1)

23

Jessica: ”Jag kan känna att detta tror jag mer är någonting som andra, som inte lever som vi då, heteronormen, behöver en benämning för att sätta oss i ett fack … Jag tänker inte på att jag deltar i en regnbågsfamilj för vi har tagit avstånd från det så pass mycket …” (Intervju 2010-04-18)

Jessica tänker inte på att hon lever i en regnbågsfamilj och utvecklar detta med att förklara att hon och Viktoria lever ett typiskt familjeliv. De anser att HBT världen är fylld av intriger och att de flesta som är homosexuella inte vill leva enligt ”Svensson-normen” och därför har de tagit avstånd från den världen. Jessica berättar för oss att hon levt på andra sidan innan, alltså haft förhållande med män. När hon kom ut som flata kände hon plötsligt pressen på sig att se ut och bete sig på ett speciellt sätt. För även inom gayvärlden finns det normer. Hon berättar vidare att hon kände att hon nu var tvungen att låsa in alla sina högklackade skor, klänningar och smink för det är inte så gayvärlden ser ut. Utan man måste se ut som många av de andra gjorde på uteställena. Men hon ville inte leva så utan känner sig mer hemma i ”Svensson-normen”. Hon vill leva i en familj som bor tillsammans och skapar en trygg miljö för barnen att växa upp i. Att vara homosexuell är inget hinder för att leva i den normen. Det viktigaste för henne är att känna familjetillhörighet och ha en fast punkt. Jessica och Viktoria har gift sig och har förhoppningen om att leva tillsammans i resten av sina liv.

Ur intervjun med Sofia:

”Det första är jag tänker på är någonting som har med HBT-familjer att göra … har börjat använda mig av begreppet Stjärnfamilj mycket … Stjärnfamilj för mig betecknar alla familjer oavsett … Kärnfamilj, Regnbågsfamilj och Stjärnfamilj är tre olika … Nästan allt utom den rabiata Kärnfamiljen är Regnbågsfamilj.” (Intervju 2010-04-22)

Vi möts här av tre begrepp. Den rabiata kärnfamilj som Sofia nämner är normen bestående av mamma, pappa och ett eller flera barn. Denna familj lever ett klassiskt familjeliv enligt den ”Svensson-norm” som Jessica också nämner. Vi möts av regnbågsfamiljerna där det finns någon homo-, bi- eller transsexualitet. Sofia förklarar regnbågsfamilj med att det enda som utesluts ur detta begrepp är kärnfamiljen. Begreppet Stjärnfamilj dyker upp för att man inte vill dela upp familjer i olika fack.

24

Stjärnfamiljen förklarar hon som ett begrepp där både kärnfamilj och regnbågsfamilj finns med då stjärnfamiljen innesluter alla familjer oavsett konstellation (jmf Welin, Sydsvenskan).

Pernilla och Monica har liknande svar på frågan: Vad är en regnbågsfamilj? Nedan ser vi citat ur intervju tre och fyra:

Pernilla: ”Det är någon form av familj utanför normen mamma pappa barn. Någon form av HBT tillhörighet.” (Intervju 2010-04-26)

Monica: ”Det är alla familjer som inte passar in i det normala kärnfamiljstänket.” (Intervju 2010-04-29)

Det som kan ses i alla fyra intervjuer är att de är överens om att regnbågsfamiljer är familjer som på något sätt strider mot normen om kärnfamilj. Då denna norm är accepterad som samhällets dominerande norm så måste regnbågsfamiljerna förhålla sig till den och se på sina familjer som något som är annorlunda, utanför normen.

5.2 Att vara öppen med sin sexuella läggning

Vi frågade informanterna om de var öppna med sin sexuella läggning. Både när det gäller barnens skola/förskola och sin omgivning i övrigt, det vill säga familj, vänner och arbetsplats (se bilaga 1).

Ur intervjun med första familjen:

Jessica: ”Absolut … vi hade ju en del diskussioner om vi skulle ha vår bild [bröllopsfoto] i tidningen … vi hade vår bild i tidningen.” (Intervju 2010-04-18)

När vi frågar om de är öppna med sin läggning på dottern skola svarar dottern:

25

Evelina, dotter till Viktoria från ett tidigare heterosexuellt förhållande, berättar för oss att alla i hennes klass vet om att hennes mamma bor tillsammans med Jessica. Jessica och Viktoria har från början varit öppna med hur deras familj ser ut och uppmuntrar Evelina att bjuda hem klasskamraterna. De har också Evelinas födelsekalas hemma till skillnad från många andra i klassen som har kalas på till exempel Laserdome. De tycker inte att det ska finnas någon mystik utan välkomnar de som vill komma hem till dem för att visa att de inte lever på något speciellt vis bara för att de är homosexuella.

Tveksamheten över att ha bröllopsfotot i tidningen grundar sig i att Jessica jobbar på en skola där många av eleverna har utländsk bakgrund. Hon var orolig för hur hon skulle bli bemött av föräldrar och barn när de fick reda på att hon var homosexuell. Rädslan låg mest i att hon skulle förlora sin auktoritet mot eleverna och att de skulle kalla henne jävla flata eller liknande (jmf Martinsson & Reimers, 2008, s 53f).

Ur intervjun med Sofia:

”Det är jag. Har varit länge.” ”Jag har också informerat på första föräldramötet, hej här är jag och bara så ni vet, alltså hellre det än att de går och spekulerar.” (Intervju 2010-04-22)

Att Sofia ställer sig upp på ett föräldramöte tillkännager för alla där att hon är homosexuell och att hon har skaffat barn via insemination kan jämföras med bekännelsemetaforen som Martinsson och Reimers tar upp (2008, s 91). Att det finns en maktordning och att den som bekänner sin sexuella läggning hamnar i ett underläge. Sofia blottar på detta sätt en stor del av sitt personliga liv, bara för att omgivningen ska vara medveten om att hennes familj ser annorlunda ut. Hon motiverar sitt beslut att vara öppen direkt med att hon vill vara tydlig för att förhindra spekulationer och ryktesspridning. Hon vill skydda barnen från komplicerade situationer som kan uppstå om de andra familjerna i förskolan inte vet hur familjesituationen ser ut. Kärnfamiljsnormen och normen att alla ska vara heterosexuella gör att omgivningen förutsätter att det ska finnas en mamma och en pappa (jmf Zetterqvist, 2000, s 7). Är familjen inte tydlig från början kanske det kommer upp frågor som ”är det mamma eller pappa som hämtar dig” eller ”du kan väll be mamma eller pappa att ringa om ni vill leka en dag”, vilket kan bli komplicerat och känsligt om barnet inte har en pappa eller kanske har två. Om vi inte levt i ett så normativt samhälle hade denna problematik inte

26

funnits och familjerna hade heller inte behövt att hela tiden blotta så mycket av det privata livet varje gång barnen börjar i en ny skola eller liknande.

Sofia var med i tidningen i samband med att hon skaffade sitt första barn med hjälp av insemination. Så hennes sexuella läggning blev väldigt offentlig när hela södra Sverige kunde läsa om det i dagstidningen.

Ur intervjun med Pernilla:

”… jag är öppen för familj och dagis. Och jag har blivit intervjuad typ tusen gånger … då har man ju varit med i tidningen, så då har man verkligen kommit ut för alla” ”… det händer att jag släpper [namn], min frus hand ute på stan om jag möter ett gäng som: nä nu känner jag mig osäker med de här.” (Intervju 2010-04-26)

Att inte våga hålla sin partner i handen för att man i vissa situationer inte känner sig trygg tycker vi är skrämmande i sig. Homosexuella skyddas enligt lagstiftning men samhället har kanske fortfarande inte riktigt hunnit ikapp. Och en lag i sig behöver inte betyda att homosexuella faktiskt är trygga och skyddade. Så länge det finns accepterade normer finns det alltid de som är avvikande och konstiga. Står man utanför normen blir man automatiskt annorlunda och måste förklara sig (jmf Martinsson & Reimers, 2008, s 93). Att vara öppen med sin sexualitet är inte alltid naturligt. De som är homosexuella måste hela tiden ta ställnig till om de ska vara öppna eller inte. Pernilla tar upp ett exempel där hon ringer till vårdcentralen det nämns något om pappan till barnet. Pernilla låter då bli att förklara för att det kommer ta extra tid och att det vid det tillfället är lättare att bara hålla med. Det ska inte behöva vara ett stort avslöjande att komma ut som homosexuell. Kärlek är kärlek och det ska inte behöva förklaras eller vara konstigt.

Ur intervjun med Monica:

”Det är ingenting jag döljer, men det är inte heller nått av det första jag säger … Ja jag tycker jag är öppen, men det är inte min enda identitet.” (Intervju 2010-04-29)

27

Det finns nog nästan ingen homosexuell som alltid hälsar sin omgivning med ”hej det här är jag och jag är homosexuell” eftersom det då låter som om homosexualiteten är ett problem de har. Behöver omgivningen verkligen veta att personen de träffar är homosexuell för att kunna förhålla sig till den? Ska personen behandlas annorlunda beroende på om omgivningen vet om den sexuella läggningen eller inte? Monica döljer inte sin homosexualitet utan är öppen om någon ställer frågor till henne men hon känner inte att hon behöver informera alla om sin läggning då det inte är hennes hela identitet. En person kan vara mamma, dotter, syster, kusin, busschaufför och fotbollsfan på samma gång. När det kommer fram att personen också är homosexuell så hamnar det i förgrunden av identiteten och personens andra egenskaper blir mindre synliga och glöms ibland helt bort (jmf Martinsson & Reimers, 2008, s 88).

Pedagogerna på dotterns skola utformade en lapp som skickades ut till alla familjerna i klassen. Syftet med lappen var att informera alla nya skolbarn och deras föräldrar om vilka elever som skulle gå i klassen och hur många de skulle vara. På lappen stod alla barnens namn, deras mammas namn och deras pappas namn. Så det blev öppet på skolan att dottern levde med två mammor då det fanns två namn i den kolumnen samtidigt som det blev tydligt att det inte fanns någon pappa då den kolumnen var tom.

5.3 Kommentarer från omgivningen

Alla informanterna har någon gång fått kommentarer angående sin sexuella läggning från personer i deras omgivning. För det mesta har det varit positiva kommentarer och ärlig nyfikenhet, men flera har också upplevt kommentarer som varit jobbiga och rent av kränkande.

Både Monica och Sofia har skaffat barn via insemination och har därför fått mycket frågor om hur det har gått till, om det varit samma donator och så vidare. Nedan ser vi citat ur deras intervjuer:

Monica: ”Mycket frågor till hur det har gått till … Det har inte varit värderande frågor utan det har varit öppna frågor, mer en ärlig nyfikenhet.” (Intervju 2010-04-29)

28

Sofia: ”Hur går det? … Det måste vara jobbigt?” (Intervju 2010-04-22)

Som Monica uttrycker det har det inte varit värderande frågor utan frågorna är baserade på folks nyfikenhet. Nyfikenhet är naturligt då det finns många som inte vet hur insemination fungerar. Att besvara frågor som ställs i nyfikenhet är naturligt då kunskap faktiskt sprids vidare. Personen som frågade har sedan svaret och kan sprida det vidare till andra för att skapa mer förståelse. Frågorna som Sofia tar upp här ovan är mest riktade mot det faktum att hon är ensamstående. Oftast har det varit par som frågat om det går bra och om hon inte tycker det är jobbigt att uppfostra barnen på egen hand. Sofia säger att hon inte riktigt kan svara på frågor som dessa. Att ha barn är ju jobbigt och tar tid, men hon vet ju inte hur det är att vara två som uppfostrar barnen. Här möter vi igen normen om att barn ska ha två föräldrar. Sofia berättar för oss att hon bor i en bostadsförening med rätt mycket äldre personer och att hon funderade över hur hennes grannar skulle reagera när de fick reda på att hon var homosexuell och skaffade barn på egen hand. Sofia kom ut som homosexuell till hela grannskapet då artikeln med henne var med i tidningen. Hon fick flera kommentarer av de äldre kvinnorna som bodde i bodstadsföreningen, kommentarer som ”hade man kunnat inseminera på min tid hade jag aldrig gift mig” eller ”jag förstår dig, jag fick ändå ingen hjälp”. Kvinnor har länge uppfostrat barnen själva, vare sig de varit gifta eller inte.

Barn tycks ibland ha lättare än vuxna att acceptera sådant som ligger utanför normen. Nedan ser vi citat ur tre av intervjuerna där informanterna pratar om barn som hanterat informationen om deras homosexualitet bra.

Jessica: ”… pysselkalas. Då hade vi alla tjejerna här … Vem är du till Emilia? [fråga från klasskompis] … det är någonting som jag ville att Emilia själv skulle säga … Det är min mammas tjej [svar från Emilia]. Och det blev sådan pinsam tystnad. Och sen helt plötsligt var där en tjej som sa: Fy fan vad jävla coolt.” (Intervju 2010-04-18)

Monica: ”hennes [dotterns] dagiskompisar var inte gamla när de började fråga varför det alltid var en mamma som kom och hämtade … de har köpt det här att: Din [namn på mammas sambo] kommer nu.” (Intervju 2010-04-29)

29

Sofia: ”Där var en kille, han var jättekränkt, för han trodde att jag hade träffat någon som jag skulle ha barn med … Han sket i om det var en man eller kvinna … Hans största problem var inte att jag var själv utan att han inte hade någon koll på vem den andra föräldern var.” (Intervju 2010-04-22)

Första citatet från Jessica är ur en situation som hon själv tyckte var väldigt jobbig. Där sitter hela klassens tjejer när frågan om vem hon är för Emilia kommer upp. Jessica och Viktoria har alltid velat att Emilia ska berätta det själv, så att klasskompisarna får höra det från sin kompis inte från kompisens föräldrar. Emilia tycker inte frågan är jobbig på något sätt utan svarar bara att Jessica är ihop med hennes mamma. Jessica berättar att hon håller andan i den pinsamma tystnad som följer, hur ska de reagera? Kommentaren vad jävla coolt får henne till sist att andas ut. Det var helt ok och situationen blev inte större eller mer komplicerad än detta. Kanske just för att flickorna hör svaret från Emilia och att det är helt naturligt och ingen konstigt för henne.

Monica berättar om att hennes dotters dagiskompisar tidigt började fråga varför det alltid var en mamma som kom och hämtade. Dessa frågor bemöttes med full öppenhet och barnen har helt accepterat att Monica bor med en annan kvinna och det är inte alls konstigt för barnen på förskolan att det är mamman eller mammans sambo som kommer och hämtar. Det kan vara så att barnen lätt accepterar detta då det för dottern inte är två mammor. Dottern kallar mammas sambo vid namn och det kan då vara lättare för barnen i närheten att acceptera att det finns en till vuxen kvinna i dottern liv.

Det tredje citatet är från när Sofia berättar om en pojke i sjuårsåldern som hade problem med det faktum att hon skaffade barn. Det tog lång tid för honom innan han vågade fråga om vem det var hon skull skaffa barn med. För hans problem låg i att han inte visste att Sofia träffat en annan vuxen som hon skulle skaffa barn med. Men när han till sist fick reda på att det inte fanns en annan vuxen utan att det var via insemination som Sofia skaffade barn så var problemet över. Det var inte viktigt för honom om Sofia träffat en man eller en kvinna men det var viktigt för honom att veta vem den andra föräldern skulle vara. Sofia hade träffat någon hon var kär i. Detta visar på barns förståelse, det är inte konstigt hur familjer ser ut eller skapas. Så länge man är öppen och berättar ärligt hur situationen ser ut så accepterar de det.

30

Två citat ur intervjun med Jessica, Viktoria och Emilia:

Jessica: ”när jag kom [till jobbet på skolan] på … torsdagen [efter att bröllopsfotografiet varit i tidningen] … stod mer eller mindre, var och varannan förälder och bugade och tog mig i hand, med presenter.” (Intervju 2010-04-18)

Jessica: ”Vi tror aldrig att hon [mamman till Emilias bästa kompis] ens tänkt att vi är homosar … nu var det Viktoria som ringde och nu var det Jessica. Och hon är så himla positiv i allt.” (Intervju 2010-04-18)

Vi har tidigare i analysen berättat om att Jessica var tveksam över att ha bröllopsfotot i tidningen för att hon var orolig för hur barn och föräldrar på skolan där hon jobbar skulle reagera. I första citatet ser vi reaktionen av detta. Jessica blev själv förvånad över hur positivt de bemötte henne. Många tyckte att hon var så modig och att hon varit så vacker på fotografiet. Här hade Jessica själv byggt upp ett problem som inte fanns. Hon trodde inte acceptansen skulle vara så stor, och det borde finnas fler situationer där omgivningen överraskar en och får en att må bra över den man är. Jessica uppskattade bemötande hon fick av föräldrarna på skolan och hon och Viktoria uppskattar också det bemötande vi ser i det andra citatet. Att denna förälder knappt lägger märke till att Jessica och Viktoria är homosexuella utan bara är trevlig när någon av dem ringer. Det är inget konstigt och de behöver aldrig förklara eller försvara sin familj vilket informanterna känner att de annars alldeles för ofta behöver göra. Denna mamma bemöter inte familjen med varken förnekelse eller påträngande frågor utan har en fullt öppen acceptans om att Viktoria är en förälder och att Jessica är den andra.

I två av intervjuerna pratades det om vilka kommentarer som ibland dyker upp i media. Nedan ser vi citat ur intervjuerna med Pernilla samt Sofia:

Pernilla: ”Jag blir inte intervjuad i tidningar när det är kommentatorsfält … kommentatorsfälten fylls med: jag hoppas du dör när du föder. Alltså ren sån hatbrottshomofobi.” (Intervju 2010-04-26)

31

Sofia: ”Däremot i media får vi skit … Vi är sinnessjuka, egoistiska, och leker med skapelsen. Vi skadar barnen. Alltså riktigt vi borde skjutas för att barnen kommer att må så fruktansvärt dåligt.” (Intervju 2010-04-22)

Både i intervjun med Sofia och i intervjun med Pernilla kommer vi in på att de värsta kommentarerna de fått har varit i media, och Pernilla vägrar att bli intervjuad om det kommer finnas kommentatorsfält till artikeln. Med kommentatorsfält menar hon bloggar eller liknande som ibland finns vid artiklar, ofta i webbtidningar, på nätet där läsare kan skriva fritt om vad de tycker om artikeln. Kommentarerna som dyker upp där visar att homofobin fortfarande är verklig i allra högsta grad och att det fortfarande finns en stor fientlighet.

Jessicas familj hanterade inte informationen om hennes sexuella läggning speciellt bra:

Jessica: ”Jag visste att de [Jessicas föräldrar] skulle hänga mig i ögonlocken och tvinga mig att blinka. För så blev det … Du är bara inne i en fas. Det går över.” (Intervju 2010-04-18)

Alla kommentarer har dock inte varit positiva och ovan ser vi att Jessicas familj inte tog emot informationen om hennes homosexualitet speciellt bra. Under sin uppväxt hade Jessica ofta hört sin pappa snacka om att man kunde skicka alla homosexuella till Grönland, eftersom de då skulle dö ut när de inte kunde föröka sig. Kommentarer som denna gjorde naturligtvis att Jessica drog sig länge för att berätta att hon var homosexuell eftersom hon viste att det inte skulle tas emot väl. Kommentarer som att homosexualitet skulle vara en fas och att ”det går över” kan liknas vid resonemanget att homosexualitet är en sjukdom som kan botas. Att komma ut som homosexuell är ofta ett stort problem för den som är homosexuell, detta för att reaktionerna så ofta är negativa. Vissa föräldrar reagerar som om deras barn gjort dem fruktansvärt besvikna och kan komma med kommentarer som att ”är det så här du tackar mig”. Lever föräldrar under någon föreställning att barnen bara kommer ut som homosexuella för att såra sina föräldrar? Borde de inte inse att det inte är deras liv det handlar om, utan att det är den som är homosexuell som finner sig själv? Kanske behöver personen stöd för att må bra istället för att behöva bli nertryckt av dåligt genomtänkta kommentarer?

32 Ur intervjun med Pernilla:

Pernilla: ”Jag märkte att några satt och pratade om oss, typ så här: Såg du? Är det två mammor? … Så jag gick tillbaka och sa så här: Ni får tänka på vad ni säger … Tänk på hur ni pratar om andra människor, att jag hörde.” (Intervju 2010-04-26)

Pernilla berättar för oss att hon tidigare ofta tog upp striden med personer som hon hörde snackade om henne på det sätt som vi ser i citatet. Hon säger dock att hon blivit försiktigare med det nu sedan hon har en dotter. Hon vill inte ta upp striden hela tiden då hon inte vill att dottern ska höra de kommentarer som folk kan ha om hennes föräldrar. I situationen i citatet gick Pernilla dock tillbaka och sa åt de som satt och snackade att de faktiskt får tänka på vad de säger. Det som är ett privat samtal är sällan så privat som det borde, ofta så hör personer som det snackas om att det är de som är samtalsämnet. Om en familj inte kan gå längst med gatan utan att höra kommentarer och skratt kan detta förstärka den känsla av otrygghet som personen redan kan bära med sig.

5.4 Att hantera frågor från barnen

Eftersom barnen i familjerna vi träffade fortfarande var rätt små hade de flesta av dem inte kommit med speciellt många frågor om familjen, kärlek eller liknande. Vi ställde därför frågan om hur föräldrarna tänkte hantera frågor barnen kan komma med när de blir äldre (se bilaga 1). Nedan ser vi svar ur tre av intervjuerna.

Sofia: ”Men jag kommer att vara öppen. Både med hur han har kommit till, hur det funkar och hur det kan se ut. Och varför vi har det som vi har det.” (Intervju 2010-04-22)

Pernilla: ”Att verkligen vara öppen och ärlig och säga att man inte alltid vet och förklara.” (Intervju 2010-04-26)

Monica: ”Jag tänker vara ärlig. Att man vågar svara. Jag kan ärligt säga att jag fasar för själva sexbiten … Men just kärleksbegreppet,

33

vem man blir kär i och familjebildning och sådant, tycker jag är mycket lättare.” (Intervju 2010-04-29)

Alla tre informanter lägger vikt vid ärlighet och öppenhet när det gäller att besvara barnens frågor. Detta är inget konstigt då föräldrarna bara består av det ena könet, det finns inga pappor i dessa familjer och familjen kan då omöjligen passa in i den heterosexuella normen. Det blir från början naturligt för barnen att familjerna är annorlunda (jmf Zetterqvist, 2000, s 19). Vissa av informanterna har redan fått frågan ”varför har jag ingen pappa?” från barnen. Denna fråga har de bemött med att förklara att de blir kära i flickor och att de inte hittat någon som de ville spendera livet med. De har också i viss mån förklarat insemination och att de skaffade barnen så för att de längtade efter att skaffa barn.

I den första intervjun vi gjorde medverkade Emilia som är 11 år. Till skillnad från barnen i de andra tre intervjuerna har hon hunnit funderat mer och ställt frågor till sina föräldrar. Nedan berättar Jessica om en situation hon tyckte var extra intressant:

Emilia: ”Vad vill ni att jag ska komma hem med? Vill ni att jag ska komma hem med en tjej eller vill ni att jag ska komma hem med en kille?” (Intervju 2010-04-18)

Frågan är ärlig och rak och är nog en fråga som de flesta homosexuella föräldrar någon gång kommer att ställas inför. Barnen kommer troligtvis att söka bekräftelse över vad de själv känner när de kommer upp i åldern och själva börjar fundera över kärlek. I samtalet som följde efter Emilias frågor sa hon att hon nog skulle göra Jessica och Viktoria besvikna eftersom hon troligen skulle komma hem med en kille. Det är viktigt att man som förälder hanterar frågor som dessa med öppenhet och det kvittar om du är homosexuell eller heterosexuell. Barnen måsta känna att de kan vara bekväma i sin sexualitet, att föräldrarna accepterar, vare sig den sexuella läggningen är samma som föräldrarnas eller inte.

Vi pratade med Emilia och frågade henne hur hon tyckte det var att bo med två mammor. Svaret som vi fick var att ”det vet jag inte”. Detta för att hon aldrig har bott med en mamma och en pappa. Svaret visar att det är helt naturligt för henne att växa upp med homosexuella föräldrar. Det är hennes verklighet och det hon är van vid.

34

Precis som forskningen säger är det ingen skillnad för barnen att växa upp med homosexuella föräldrar än att växa upp med heterosexuella. Barnen accepterar sin familj även om de vet att den är annorlunda utifrån normen (jmf Zetterqvist, 2000, s 18f).

5.5 Uppfostran och genus

I intervjuerna tog vi upp frågor om genus (se bilaga 1). Det som alla informanterna hade kommentarer på var den så tydliga uppdelningen och skillnaden mellan pojkars och flickors kläder.

Ur intervjun med Jessica, Viktoria och Emilia:

Jessica: ”Allting är bara tjejigt, typiskt flickigt. Och sen så kommer vi då till killarnas avdelning … det är blått det är svart, det är häftigt, det är tufft … och du vet att man kan gå över till andra sidan och handla kläder. När vi är ute och handlar kläder … så brukar Emilia oftast få välja själv vad hon vill ha.” (Intervju 2010-04-18)

Jessica tar upp den tydliga skillnad man kan se mellan pojk- och flickavdelningarna i klädaffärer. Pojkarnas kläder ska vara så tuffa medan tjejernas ska vara så söta. Det är inte bara modellerna på kläderna som skiljer sig utan det är också färgerna. Svart och blått går nästan inte att hitta på tjejsidan och rosa finns inte på pojksidan (jmf Ambjörnsson, 2005). I klädesaffärer finns en så tydlig könsuppdelning att barn i väldigt tidig ålder blir påverkade. Är man pojke kan man inte gå in på flickavdelningen då det nästan verkar skrämmande med allt rosa. Lika svårt är det för en flicka att gå in på pojkavdelningen. Den tydliga uppdelning som finns skapar en osynlig gräns som är svår för både barn och föräldrar att passera. Affärerna berättar för föräldern exakt vilka kläder som ens pojke respektive flicka ska ha på sig. Jessica och Viktoria låter Emilia själv välja vilka kläder hon vill köpa men i citatet ser vi igen den osynliga gränsen mellan pojk- och flickavdelningar. Det är ok att gå över till andra sidan och handla kläder. Att det ens behöver sägas visar på den påverkan som affärernas uppdelning har på barnen som ska handla kläder.

35 Ur intervjun med Sofia:

”Jag blir jätteprovocerad av det: Ska det vara till en pojke eller en flicka? Ja det ska vara till ett barn! … Jag hatar alla pojkkläderna med bilar och spindelmannen och döskallar och sådant … [namn på son] tycker att Hello Kitty är fint … jag hade velat ha en helt vanlig Hello Kitty tröja … Allstå utan glitter och puffeliduff.” (Intervju 2010-04-22)

Den fråga som provocerar Sofia kan dyka upp när vuxen kommer till en affär utan barn och ska handla. Kanske letar föräldern efter ett par byxor i en speciell storlek. Personalen måste då fråga om det ska vara till en pojke eller flicka för att kunna hjälpa till. Detta just för att affärer inte är indelade efter plagg utan efter kön. Byxor i den storlek som söks finns både på tjej- och pojksidan. Sofia uttrycker också att hon ogillar de typiska pojkkläderna utan köper hellre mer neutrala kläder till sin son. Sonen som tycker att Hello Kitty är fint har tyvärr inte kunnat få en sådan tröja. Sofia säger att alla Hello Kitty kläderna är med puffärmar och glitter och spets till exempel. Det finns ingen neutral Hello Kitty tröja som kan bäras av både pojkar och flickor utan de är så flickiga att bara tjejer kan ha den på sig utan att omgivningen tittar på barnen och tänker att den föräldern måste vara knäpp och klä sin son i tjejkläder (jmf Ambjörnsson, 2005). Samhällets syn på vad som är pojkigt och flickigt avspeglas så tydligt i klädesaffärer men också i leksaksaffärer. Där indelningen är precis likadan. Skolan har i uppgift att motverka traditionella könsmönster hos barn. Det är synd att inte affärer har samma uppdrag.

Ur intervjun med Monica:

”kläder … över storlek 128 … vilket betyder att hon [dottern] har inte längre småbarnskläder utan tonårskläder. Hon fyller sju om en vecka, jag tycker inte det är ok att hon har tonårskläder än … Och det är lite lättare på killsidan för där är nästan samma stil från babyavdelningen upp till vuxen storlek … medan på tjejavdelningen så blir det oerhört sexualiserat. Gradvis upp och framför allt efter storlek 128, så där kan jag tycka det är knepigt.” (Intervju 2010-04-29)

36

Monica tar upp ett annat problem med kläderna och det är modellen som kläderna har. Hon säger att pojkkläder är ungefär samma hela vägen från bebis till vuxen. Det är baggypants (säckiga hip-hop byxor), t-shirts och huvtröjor. Det märks därför inte lika tydligt om en pojke går från barnstorlekar till vuxenstorlekar. Monica säger att det däremot är skillnad på flickornas kläder, större storlekar är mer sexualiserade. Det går från t-shirts till linnen med urringning och byxorna blir tajtare. Monicas dotter som är sju år gammal är lång för sin ålder och har redan kommit upp i tonårsstorlekarna och Monica tycker att det känns knepigt att kläder till så unga barn redan börjar bli sexualiserade.

Ur intervjun med Pernilla:

”Det var en kille, när vi köpte cykel häromdagen, som inte fick köpa en röd cykel av sin mamma … en pojke tittade på min knallrosa sjal och bara sa så här: den är fin … undrar vad din pappa skulle tycka om det … de är skiträdda att ungarna blir bögar liksom. Det går ju lite mer ok med pojkflickor, men flickpojke funkar ju fortfarande inte.” (Intervju 2010-04-26)

Ur intervjun med Monica:

”De hade en flicka på [namn på son] dagis som inte fick ha några dockor hemma … jag har aldrig sett det här barnet utan rosa kläder.” (Intervju 2010-04-29)

Vilka leksaker och vilka kläder barnen ska ha handlar mycket om genus och ovan kan vi se två citat där föräldrarna försöker påverka sina barns genus. Pojken som inte får köpa en röd cykel och mamma som undrar hur pappan hade reagerat om sonen hade velar ha en rosa sjal är så djupt rotat i föräldrars rädsla för att pojkarna ska bli bögar (jmf, Ambjörnsson, 2005 & Kulick, 2005, s 61). Pernilla säger så att det är mer accepterat med pojkflickor än det är med flickpojkar. Flickor får leka med bilar men pojkar får inte leka med dockor. Det är som om föräldrar gör sitt yttersta för att förhindra att deras söner ska bli homosexuella. Kanske om de verkligen från början trycker på barnen det rätta genuset så kommer de att alltid vara pojkar och heterosexuella. Det är heller inte ovanligt att flickor blir stöpta för att passa in i ett kvinnligt genus men rädslan för