Integration genom fotboll: Föräldrars, lärares och ledares uppfattning om ett integrationsprojekt

Lärarutbildningen

Examensarbete

Integration genom fotboll

Föräldrars, lärares och ledares uppfattning om ett integrationsprojekt

Integration through football

Parents, teachers and coaches view of an integration project

Agneta Andersson

Liselotte Persson

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Eva Melchert Barndoms- och ungdomsvetenskap

Abstract

Titel: Integration genom fotboll. Föräldrars, lärares och ledares uppfattning om ett integrationsprojekt.

Författare: Andersson, Agneta och Persson, Liselotte Handledare: Melchert, Eva

Sammanfattning: Bakgrund: Landskrona är en stad där boendet är segregerat. Fotboll är en idrott som har stark dragkraft. Landskrona BoIS driver fotbollsfritids som ett samverkans - och integrationsprojekt, där vill man skapa en meningsfull fritidssysselsättning åt barn och ungdomar som vill spela fotboll. Samtidigt vill man skapa

integrationsmöjligheter.

Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka hur projektet BoIS i

Centrum uppfattas av några föräldrar, lärare och ledare för

projektet. Vi vill också undersöka om det finns några kopplingar mellan idrott och värdegrundsfrågor?

Metod: För att uppnå vårt syfte har vi intervjuat några föräldrar, några lärare och ledare. Intervjuerna har vi sedan tolkat och analyserat. Vi har vistats mycket kring arenan i syfte att få bättre uppfattning om miljön och samtidigt knyta kontakter.

Resultat: Vi har enbart fått positiva uttalanden om projektet, och har till vår förvåning inte mötts av några negativa uttalanden. Vi trodde att någon lärare eller förälder skulle ha någon negativ åsikt, främst av anledningen att alla inte är fotbollsintresserade. De anser istället att skolan har blivit en mötesplats för alla, även för de som inte spelar fotboll.

Innehåll

1 Introduktion...5

1.1 Bakgrunden till projektet...5

1.2 Vårt problemområde...6

1.3 Vad säger styrdokumenten ...7

2 Kunskapsbakgrund ...8

2.1 Teoretiska tankar ...11

2.2 Centrala begrepp...12

3 Problemprecisering och syfte ...13

4 Metodbeskrivning...13 4.1 Metodval...13 4.2 Undersökningsgrupp ...14 4.3 Genomförande ...15 4.4 Analysbeskrivning...16 4.5 Ansvarsfördelning ...17 4.6 Forskningsetiska överväganden ...17 5 Resultat...18 5.1 Projektet...18 5.2 Förebilder ...19 5.3 Arenan, en samlingspunkt ...19

5.4 Etik och moral ...20

5.5 Samarbete/sammanhållning...21

5.6 Slutsatser ...22

5.6.3 Ledarnas uppfattning om projektet...25 6 Diskussion ...26 Referenslista ...30 Bilagor...

1 Introduktion

Fotboll är en idrott som har stark dragkraft. Vårt eget intresse för fotboll och det

mångkulturella och mångetniska samhälle vi lever i idag bidrog till vårt beslut om att skriva en uppsats om möjligheten att öka integrationen genom fotboll. Vi valde att närmre undersöka projektet BoIS i Centrum som är ett integrationsprojekt med fotbollen i fokus.

1.1 Bakgrunden till projektet

Enligt projektbeskrivningen till integrationsprojektet BoIS i Centrum har var fjärde invånare i

Landskrona en annan etnisk eller kulturell bakgrund än den svenska. Detta innebär att omkring 10 000 personer i Landskrona tillhör en annan etnisk minoritet eller har sina rötter i ett annat land. Landskrona är ett mångkulturellt och mångetniskt samhälle, precis som övriga Sverige.

En stor del av Landskronas invandrare är bosatta i de centrala delarna av staden. Det innebär att på Dammhagskolan, som ligger centralt, har 80-90 % av eleverna invandrarbakgrund. Landskrona BoIS är en mångkulturell förening med många invandrare i de olika lagen. Föreningen har därför stor erfarenhet av att arbeta med invandrarungdomar. Det som saknas i Landskrona BoIS är kontakten med ungdomarnas föräldrar, det saknas även ledare som har invandrarbakgrund.

Landskrona är en stad där boendet är segregerat. Idrotten skapar möten på en annan arena, en objektivare sådan. Landskrona BoIS har tillsammans med Dammhagskolan, Landskronahem AB och Arbets- och socialförvaltningen gått samman i ett projekt för att försöka öka

integrationen via fotboll. Gemensamt vill de titta på de problem och möjligheter som finns samt skapa en meningsfull fritidssysselsättning åt barn och ungdomar som vill spela fotboll. Projektet startade hösten 2003 och bedrivs som ett fotbollsfritids efter skolans slut under eftermiddagarna och kallas BoIS i Centrum. Samtidigt är intentionen att barnen och

ungdomarnas föräldrar ska engageras som ledare. Kanske kan föreningslivet vara nyckeln in i samhället för föräldrarna. Det ger möjlighet till integration, inte bara för de barn och

Syftet med BoIS i Centrum är att genom fotboll och Landskrona BoIS skapa möjligheter för barn och ungdomar, men även vuxna att komma in i det svenska samhället. De vuxna

invandrare som deltar i projektet ska få sysselsättning, föreningskunskaper, nya referenser och ett nätverk som ökar möjligheterna att få ett arbete (Landskrona BoIS, 2003).

Projektet erbjuder en organiserad fotbollsverksamhet för barn mellan 6-10 år (F- åk.3). BoIS i

Centrum är placerat på Dammhagskolan och är öppet för de som vill spela fotboll efter skolan

i form av ett fotfollsfritids. Projektet erbjuder också träningsmöjligheter för eleverna i åk. 6-9 som har fotboll som elevens val. I åk.6 finns en fotbollsklass där ledarna för BoIS i Centrum ansvarar för fotbollsträningen. För att gå i fotbollsklassen finns inga andra krav än det egna fotbollsintresset hos eleverna.

Det är en ambition att projektet ska engagera föräldrarna till invandrarbarnen i verksamheten för att bland dessa rekrytera nya ledare. BoIS i Centrum vill ge invandrare som har

föreningsbakgrund sysselsättning som kompanjontränare. Det innebär att de får möjlighet att genomgå en tränarutbildning i Landskrona BoIS regi, ett mentorskap skapas tillsammans med de ledare som är erfarna i BoIS. Kompanjontränarna rekryteras med hjälp av arbetsförmedling och socialförvaltning (Landskrona BoIS, 2003).

Mitt på skolgården har det anlagts en slitstark arena, en s.k. multiarena i storleken 20*40 meter med konstgräs. Anläggningen uppmanar till spontanfotboll under den tid BoIS i

Centrum inte utnyttjar den (kvällar, helger, lov).

1.2 Vårt problemområde

Genom fotbollen får barnen förebilder de kanske inte haft annars. Vi är övertygade om att det ganska ofta uppstår diskussioner barnen sinsemellan och mellan de vuxna och barnen om vilka regler som gäller och hur man beter sig mot varandra. Genom fotbollen tror vi att de skaffar sig nya kamrater. Projektet lär barnen leva med och inse de värden som ligger i den kulturella mångfalden. Intressant är samarbetet med skolan, eftersom skolans demokratiska uppdrag bl.a. handlar om att främja lärande om demokrati och värdegrund, mänskliga

rättigheter, att verka för inflytande och delaktighet, förankra värdegrunden samt att motverka kränkande behandling (Myndigheten för skolutveckling, 2004).

1.3 Vad säger styrdokumenten?

Enligt Lpo 94 ska det offentliga skolväsendet vila på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten skall utformas i överrensstämmelse med

grundläggande demokratiska värderingar där var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Det skrivs också att främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

I läroplanen finns formuleringar som betonar skolans uppgift att överföra och förmedla grundläggande värden, samtidigt betonas också vikten av att eleverna själva reflekterar och utvecklar egna, medvetna ställningstaganden (Orlenius, 2001).

Enligt läroplanen (Lpo 94) ska alla som arbetar i skolan medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmsta gruppen. Genom BoIS i Centrum kan man få en samhörighet eftersom många olika barn är med i projektet. Det skapar en ”vi-känsla” som barnen kan ha nytta av i skolan när de träffar sina kamrater och pratar om träningen som varit eller om den som komma skall. De får genom fotbollen ett gemensamt intresse.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade (Lpo 94). Enligt vår uppfattning kan man komma långt genom att låta barnen vara med i ett projekt som BoIS i Centrum. De talar, tränar och lär sig ständigt nya saker. Det finns många olika moment inom fotbollen, vilket innebär att det finns något som alla är bra på. Genom att självförtroendet stärks, får barnen en positiv identitetsutveckling och känner att ”jag kan” på samma gång som barn med utländsk bakgrund utvecklar sina kunskaper i det svenska språket. Det gör de i interaktion dvs. i samspel med sin omgivning.

BoIS i Centrum integrerar även föräldrarna i projektet. Det ger även en positiv förstärkning

för barnen eftersom föräldrarna blir en förebild inte bara för sina egna barn utan även för hans/hennes kamrater. När det gäller kunskaperna ska skolan bidra till elevens harmoniska utveckling (Lpo 94). Ett av målen att uppnå i grundskolan är att man ska behärska det svenska språket, lyssna, läsa och uttrycka sina idéer och tankar i tal och skrift. Detta kan vara svårt att

uppnå om man går hem direkt efter skolan och kanske inte alls använder sig av svenska språket mer än i skolans värld.

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) har fr.o.m. den 27 februari 2003 fått ett tillägg. Tillägget säger att skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Bakgrunden till detta är rapporter om förändringar om hälsa och livsstil. Barn rör sig för lite och ökar i vikt. Det finns också ett samband mellan hälsa och lärande som är viktigt att uppmärksamma eftersom skolans huvuduppdrag är just lärande. Lusten att lära är starkt sammankopplad med känslan av hälsa och välbefinnande (Myndigheten för skolutveckling, 2004).

Syftet med projektet BoIS i Centrum är att genom fotboll och Landskrona BoIS skapa

möjligheter för barn och ungdomar, men även vuxna att komma in i det svenska samhället. En fotbollsverksamhet kopplad till Dammhagskolan kan bidra till integrationen i Landskrona.

Syftet med vår studie och våra frågeställningar är att undersöka och beskriva hur projektet BoIS i Centrum uppfattas av några föräldrar, några lärare och ledare för projektet. Vi vill

också undersöka om det finns några kopplingar mellan idrott och värdegrundsfrågor? Våra frågeställningar är Hur uppfattas projektet BoIS i Centrum? Hur uppfattas projektet av lärare på skolan? Hur uppfattar föräldrarna projektet? Hur uppfattar ledare som arbetar i projektet BoIS i Centrum? Vi måste begränsa oss och det innebär att enbart några personer kommer att besvara våra frågor.

2 Kunskapsbakgrund

Redan vid den första sportministerkonferensen i Bryssel 1975 diskuterades det hur viktigt det var att myndigheterna uppmuntrade invandrare att börja utöva idrott. Uppföljningsmötet 1978 ledde fram till en resolution där man kom fram till att man skulle analysera den roll som idrotten kan spela när det gäller att bidra till invandrarnas integration i samhället. Integration skall ses som en process där invandrare har samma rättigheter, men samtidigt kan behålla sin egen kulturella identitet. Idrotten är vanligtvis en tvåvägsprocess och idrottens roll skall ses i

det ljuset. Idrotten kan ses som ett viktigt medel för invandrarnas sociala integration där de bosätter sig (Järtelius, 1982).

Det har gjorts studier om segregerade områden med många invandrare med olika etniska bakgrund, skolan och fritiden. En av dem är en amerikansk studie om s.k. Community schools (öppna skolor). Denna typ av skolor kan vara en form av centrum för det livslånga lärandet och en mötesplats för idéer, kultur och service i samhället. Studien som redovisas av

Hagström, Redemo och Bergman (2000) har visat på att fritidsaktiviteter som engagerar och involverar ungdomar fungerar som ett slags vaccin mot destruktivt beteende. Det märks extra tydligt i utsatta områden med stor segregering. Studien betonar vikten av att involvera

föräldrar och samtliga som har något med ungdomar att göra i verksamheten. Grundtanken med Community schools är att ha en nära koppling mellan skola och

bostadsområde. Det blir till fördel för elever och för de boende i området. Samarbetet kan stödja alla och få dem att känna sig behövda. I Sverige har t.ex. Dammhagskolan i

Landskrona och Rinkebyskolan i Stockholm öppnats upp även på eftermiddagar och kvällar. Enligt Hagström, Redemo och Bergman (2000) visar forskning att elever som går i

Community schools inte bara trivs och mår bättre utan också att deras studieresultat

förbättrats. Sambandet mellan hälsa och lärande är viktigt att uppmärksamma. Lusten att lära är starkt sammankopplad med känslan av hälsa och välbefinnande (Myndigheten för

skolutveckling, 2004).

I nämnda projekt, liksom i samhället i stort finns en vilja att göra ”invandrarbarnen” jämlika med de ”svenska barnen”, men precis som Runfors (2003) diskuterar i sin avhandling får det inte ske på ett sätt som gör att invandrarbarnen framstår som defekta, att de saknar något som de svenska barnen har.

Bunkefloprojektet (Bunkeflomodellen, 2004) är ett annat projekt med idrott - lärande i fokus. Ansvarig för projektet menar att skolan är en ”Hälsofrämjande arena” och att ämnet idrott och hälsa borde vara ett dagligt obligatoriskt kärnämne i skolan, lika viktigt som att läsa, räkna och skriva. Den fysiska aktiviteten handlar om lusten att röra sig och att upptäcka att man behärskar sin kropp. En fråga som ställs i Bunkefloprojektet är: hur samverkar barnets tre viktigaste miljöer nämligen familjen, skolan och idrottsrörelsen?

Detta projekt påminner till viss del om projektet BoIS i Centrum eftersom man där också arbetar med familjen och deras möjligheter att integreras i det svenska samhället med hjälp av projektet. Skolan och idrotten närmar sig varandra och man arbetar sida vid sida med viktiga frågor, t.ex. hur man ska bete sig mot varandra. Bunkefloprojektet har också ett samarbete med den lokala fotbollsföreningen, precis som BoIS i Centrum.

Jesper Fundberg (2003) etnolog vid Stockholms universitet, har i ett arbete som har beröringspunkt med vår uppsats undersökt om idrottsrörelsen fungerar som integrerande verksamhet i det svenska samhället. I sammanfattningen av den undersökningen kan man läsa att det finns en mycket positiv bild av idrottandet bland ungdomar med invandrarbakgrund, de deltar i nästan lika hög grad som ungdomar med svensk bakgrund.

Fundberg undrar i sin undersökning hur man tar reda på om idrott är ett bra ”verktyg” för integration. I rapporten skriver han att idrotten är en god integrationsarena i den meningen att alla kan vinna, oavsett bakgrund. När man väl är där spelar bakgrunden ingen roll. Det är vägen dit som är olik för alla. Alla har inte samma möjlighet att ta sig till de olika matcherna eller träningarna. Det krävs ett föräldrastöd, ekonomiska möjligheter och en egen drivkraft för att träna hårt och på så sätt kunna nå sitt mål. Men Fundberg menar att om idrotten vill ses som en god integrationsarena finns det mycket kvar att utveckla. De möjligheter som är lika för ungdomarna inom idrotten, är ojämlika utanför. Det påverkar möjligheterna att idrotta och att lyckas utanför idrotten.

Fundberg fortsätter sin diskussion i en artikel publicerad i Invandrare & Minoriteter (4/2004) där skriver han att det som talar för en positiv relation mellan idrott och integration, först och främst är att idrotten skapar en mötesplats. I olika föreningar och lag är det med största sannolikhet möjligt att möta människor med olika erfarenheter och bakgrunder. Det finns i idrotten inga formella hinder för någon att delta.

Det är rent teoretiskt möjligt att börja spela fotboll eller delta i någon annan idrott utan att ha någon språklig förmåga. I andra sammanhang tar det längre tid att komma in i den sociala gemenskapen. Men Fundberg menar att det i Sverige finns forskning som lyft fram att deltagande i idrott underlättar språklig utveckling bland unga invandrare. Att delta i ett idrottssammanhang kan också vara ett sätt att bli bekräftad.

I Danmark görs ett försök att bryta den danska segregeringen, där flyr medelklassens barn de invandrartäta skolorna i Danmarks storstäder. Nu vill man försöka vända trenden med så kallade magnetskolor, dvs. man vill locka till sig både tvåspråkiga invandrarbarn och resursstarka danska barn. Med magnetskolorna ska de danska medelklassfamiljerna lockas tillbaka, på så sätt vill man skapa bra skolor. Många resursstarka medelklassbarn väljer privata skolor, dessa barn vill man försöka locka till de skolor som är mer socialt belastade. Samtidigt vill man försöka bereda plats för tvåspråkiga barn på de skolor som räknas till de ”finare”. De tvåspråkiga barnen nekas ofta plats på dessa skolor som ligger utanför det distrikt de är bosatta, och där man enligt lag har rätt till en skolplats (Lärarnas tidning, 2004).

Försöket med magnetskolor som görs i Danmark har gemensamt med Dammhagskolan i Landskrona att de vill göra ett försök att bryta segregeringen. De arbetar på olika sätt, men mot samma mål. Klaus Mygind är rektor på en segregerad skola i Danmark och ger i en artikel i Lärarnas tidning (2004) uttryck för sin syn på segregering. Han är bekymrad och menar att om man vill ha ett samhälle som bygger på gemenskap och solidaritet, är integration en nödvändighet och skolorna en av de bästa mötesplatserna.

2.1 Teoretiska tankar

Genom John Dewey vill vi belysa några teoretiska tankar som inspirerat oss. John Dewey (1859-1952) är mest känd för sin syn på sambandet mellan lärande, utbildning och demokrati. Hans mest kända formulering är ”learning by doing”. Han var på många sätt en modern tänkare och menade att skolan måste formas efter det snabbt förändrade samhällets behov och inte leva i det förflutna (Säljö, 2003).

Deweys aktivitetspedagogik utgick från att barnen, genom egna upplevelser och aktiviteter, skulle lära sig, men att detta lärande utvecklades genom växande handledning (Munkhammar, 2001). Om man använder sig utav denna tes i vårt sammanhang skulle det kanske se ut så här: Genom att barnen spelar fotboll med andra barn som har olika etniska bakgrund, och samma intresse som de själva, då lär de sig av och med varandra. De lär sig även vad som är rätt och fel med hjälp av ledare och föräldrar som är handledare.

Dewey menade att lärandet bör vara en intellektuell och kommunikativ process där människor aktivt tillägnar sig samhällets erfarenheter. Deweys syn på kommunikation som lärandets

källa där åsikter och uppfattningar prövas mot varandra i diskussionens form, är bilder som är mer aktuella än någonsin i analyser av utbildningens arbetssätt och uppgifter (Selander, 2003).

2.2 Centrala begrepp

De centrala begrepp som förekommer i vår studie är integration, etnicitet, etik och moral. I Nationalencyklopedin (2002) står att med integration menas att i en process förena skilda enheter. T.ex. att skola och föreningsliv genom en process förenas och får ett fungerande samarbete. Eller att barn med annan etnisk bakgrund än den svenska förenas med de svenska barnen.

Ett annat sätt att förklara begreppet integration på kan vara så som socialchefen i Landskrona gör. Hon fick nyligen motta ett integrationspris (HD/NST, 2004). Hennes förklaring vad integration är för henne, löd: det är när två olika vanor möter varandra och måste vara

beredda att leva sida vid sida. Att inte göra så stor sak av varifrån man kommer och att orka vara så vidsynt att man förstår att vi är mer lika än olika.

Enligt Nationalencyklopedin (2002) är begreppet etnicitet en känsla av tillhörighet till en etnisk grupp. Förhållandet mellan etniska grupper bör förstås som etniska processer. Etnicitet har därmed att göra med social klassificering och grupprelationer. Vidare betyder etnicitet olika mycket i olika sammanhang. Genom betoningen av gruppens ömsesidiga sociala och kulturella identifikation understryks också sammanhanget mellan etnicitet och politiska och

ekonomiska förhållanden.

Betydelsen av begreppet etnicitet är för oss en fråga om från vilket land man har sitt ursprung. Många barn, ungdomar, men även vuxna grupperar sig efter sitt etniska ursprung. Vår

uppfattning är att många invandrare till största delen umgås med sina landsmän. För oss ter det sig egentligen ganska naturligt, man har samma språk och kulturella bakgrund och därmed mycket gemensamt.

Persson diskuterar begreppet etik i sin bok Skolkulturer (2003) och menar att etik växer i relationer. Han hänvisar till teologen och filosofen Knud Ejler Lögstrups tankar. Han framhåller att etik växer i det konkreta mötet mellan människor och att tilliten är en

livsnödvändighet för mänsklig samvaro. Han menar att om jag vill ta tillvara mitt eget liv är jag förpliktigad att ta tillvara min medmänniskas liv. Han kallar detta: det radikala etiska

kravet.

För oss skulle etik och moral kunna vara en fråga om respekt, att respektera varandra och varandras åsikter. Att vi behandlar våra medmänniskor som vi vill att de ska behandla oss. Vi är alla olika men har alltid något som vi är lite bättre på. Det gäller att hitta detta hos alla i stället för att hela tiden leta fel och brister hos varandra. I skola och förskola har vi upplevt att det ibland mest handlar om att hitta vad elever är sämre på för att sedan träna eleverna i detta, men ofta glömmer de som arbetar med barnen att poängtera det som är bra. De letar efter det negativa istället för att framhäva det som är positivt.

3 Problemprecisering och syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur projektet BoIS i Centrum uppfattas av några föräldrar, lärare och ledare för projektet. Vi vill också undersöka om det finns några kopplingar mellan idrott och värdegrundsfrågor?

Vi vill med vår undersökning också se hur några lärare och ledare resonerar kring

värdegrundsfrågor i anknytning till projektet. Vi tror det finns mycket att vinna på att skola och idrott närmar sig varandra och samarbetar.

4 Metodbeskrivning

Genom samtal och intervjuer har vi samlat information till vår undersökning som ska leda till en uppsats. Gustafssons föreläsning (2004) gav en klar bild av hur det kan vara lämpligt att gå tillväga att göra en undersökning. Första steget är att ta reda på, att upptäcka ett fenomen, man vill undersöka. Andra steget är att göra en empirisk insamling, dvs. samla kunskap. Det gjorde vi genom intervjuer, samtal, tidningsartiklar och i styrdokumenten för skolan.

4.1 Metodval

kvalitativa intervjuer skulle passa i vår undersökning. Repstad menar vidare att kvalitativa studier är användbara för att förstå konkreta, lokala skeenden, det tyckte vi kännetecknade

BoIS i Centrum. Vi gjorde intervjumallar (bilaga: A, B och C) med frågeområden där vi

skulle kunna glida över i en mer strukturerad intervju. Anledningen till detta var att vi ville vara förberedda på eventuella språksvårigheter under intervjuerna med föräldrarna. Den kvalitativa intervjun innebär en balansgång mellan strukturerad och kvalitativ intervju (Johansson och Svedner, 2001).

Att vi valt en kvalitativ metod före en kvantitativ beror till stor del på vår tveksamhet inför att få in tillräckligt med svar på t.ex. enkäter. Vi befarade att språkproblemen kunde bli för stora om vi ville ha skriftliga svar från föräldrar till barn som är medlemmar i integrationsprojektet. Att intervjua i grupp kan vid vissa tillfällen visa sig vara fördelaktigt (Repstad, 1999).

Repstad menar att man under vissa förhållanden lättare kan få tag i verkliga förhållningssätt i grupp. Respondenterna känner sig tryggare än i individuella intervjuer. Att vi gjorde en gruppintervju med ledarna för BoIS i Centrum var på deras initiativ, anledningen tror vi var att de ville vara måna om att ge så mycket information de kunde om projektet. Repstad fortsätter diskussionen med att gruppintervjuer kan ge fylligare information. Samtalen får en egen dynamik, han menar att det den ene säger följs upp av en annan och nyanseras av en tredje. Detta stämmer väl in på hur vi uppfattade intervjutillfället med ledarna för projektet. Hur man intar ett kvalitativt förhållningssätt tar Birgitta Knutsdotter Olofsson upp i en artikel i Didactica Minima 25-26 (1993). Hon menar att ”det förhållningssätt, som den kvalitativa forskaren skall inta, är som jag ser det, grundläggande även för allt pedagogiskt och socialt arbete” (sid. 30). Olofsdotter skriver bl.a. att man som forskare ska vara nyfiken och förhålla sig kritiskt till sina egna omdömen och åsikter, att ta barns, föräldrars och personals (i vår undersökning, föräldrars, lärares och ledares) perspektiv och öva sig att se med andras ögon.

4.2 Undersökningsgrupp

För att få underlag och material till vår undersökning planerade vi att intervjua ledare som arbetar med integrationsprojektet BoIS i Centrum. Intervjuer och samtal hade vi planerat ha med lärare och föräldrar som på något sätt hade anknytning till den aktuella skolan. Med barnen fanns inga intervjuer planerade, vi hoppades få kontakt med dem under lite spontanare

former under våra besök på skolan. Det var viktigt att få med intervjupersoner med olika erfarenhetsbakgrund för att finna eventuella olika uppfattningar.

Vi har intervjuat följande personer: Tre ledare för BoIS i Centrum, en svensk man i 50-årsåldern och två män i 45-50-årsåldern, varav en svensk och en invandrare. Vi har också vid de tillfällen vi besökt projektet samtalat med de tre invandrare som är kompanjontränare, det är två män i 30-årsåldern och en kvinna i 40-årsåldern. Dem har vi dock inte gjort några

dokumenterade intervjuer med. De tre olika lärarna vi intervjuat är alla svenskar, en man i 50-årsåldern och två kvinnor, en i 55- och en i 25-50-årsåldern. Föräldrarna är alla invandrare och män, de är mellan 30 och 40 år.

Att intervjua ledarna kändes naturligt eftersom det är de som har den närmsta kontakten med barnen, de är länken mellan skola och den aktuella fotbollsföreningen. Det är också ledarna som träffar barnens föräldrar och skapar kontakt med dem.

4.3 Genomförande

Första kontakten skedde genom att vi gick till BoIS I Centrum och bestämde en tid då vi kunde återkomma för intervju. Vid första intervjutillfället genomförde vi en gruppintervju med tre ledare. Det var de två som arbetar som ledare i projektet och ungdomsansvarig i BoIS.

Vi besökte BoIS i Centrum och gjorde intervjun där. Att det blev en gruppintervju var ledarna för projektets val. Vi inledde med allmänt småprat om vår utbildning på Lärarhögskolan, var vi bor och vad vi arbetat med hittills. Vi fick också ta del av deras utbildnings- och

fotbollsbakgrund och fick på så sätt ganska bra bilder av varandra. Vi drack kaffe och vi uppfattade atmosfären som informell och avslappnad. Under intervjun ställde en av oss frågorna, medan den andra antecknade. Renskrivningen gjordes direkt efter intervjun medan all information fortfarande var färsk. Tiden gick fort trots att intervjutiden var ganska lång, ungefär en och en halv timme.

Första lärarintervjun hade vi inte bokat någon tid för, vi sökte upp läraren på vinst och förlust. Hon hade till vår stora glädje tid för oss och inget emot att bli intervjuad. De andra

lite allmänt småprat. Vi genomförde intervjuerna med lärarna enskilt i deras klassrum. Tillvägagångssättet var detsamma som vid ledarintervjun, en ställde frågorna och den andre antecknade. Dessa intervjuer var något kortare än ledarintervjun, cirka trettio minuter.

Den förälder vi kände sedan tidigare intervjuade vi på hans arbetsplats under lunchen. Vi hade bestämt en tid med honom på telefon. Under tiden vi intervjuade honom drack vi kaffe

tillsammans. Två av föräldrarna fick vi fick kontakt med genom BoIS i Centrum, ledarna bestämde tid med dem och meddelade oss när vi kunde komma dit och intervjua båda föräldrarna samtidigt. Vi hade bestämt att vi skulle få låna ett rum på skolan och genomföra intervjun där, men den ene av papporna ville stå ute vid arenan så att han samtidigt kunde titta på sin son som tränade fotboll. Lite opraktiskt för den som antecknade, men det fungerade. Förutom våra dokumenterade intervjuer har vi tillbringat en hel del tid kring arenan. Det har vi gjort i syfte att försöka skapa kontakt och få en uppfattning om miljön vi vill undersöka. Repstad (1999) menar också att observationer i syfte att se människor i situationer som är naturliga för dem, gör att vi som observatörer får möjlighet att se hur de beter sig i sin vanliga miljö.

4.4 Analysbeskrivning

Vi har varit noggranna med att renskriva allt intervjumaterial direkt efter intervjuerna. Sedan har vi läst materialet upprepade gånger för att se likheter och olikheter. Vi har sökt efter variationer i uppfattningar och försökt sammanfatta de olika uppfattningarna kring projektet. Tredje steget är att analysera och bearbeta. Det har vi gjort genom att förklara och försöka få en förståelse för de texter och det material vi samlat in. Det är något som även Repstad (1999) skriver om i sin bok Närhet och distans. Han skriver att förståelse måste sättas in i ett

sammanhang och menar att handlingar och handlingsmönster kan tolkas på olika sätt. Enligt Månsson (2004) är analysen viktig och det är bra om man försöker koppla den till en teoribakgrund. När man analyserar ska man titta igenom sitt material, välja situationer och hitta temaområden. När man sedan gör analysen ska man reflektera och fundera och försöka upptäcka egna förgivetantaganden. Man ska i sitt material leta mönster och tecken som man kan ha användning för. Det man kommer fram till måste ha en innebörd och en mening. Ett förgivetantagande vi upptäckt är att vår egen uppfattning om projektet kan påverka vår analys.

Även Repstad (1999) menar att analys, tolkning och rapportskrivning är personlig. Han menar att den som samlat in data också måste göra systematiseringen, det är ett svårt men spännande arbete!

4.5 Ansvarsfördelning

I vårt arbete med att skriva en uppsats om integrationsprojektet BoIS i Centrum har vi genomfört alla intervjuer och allt skrivande gemensamt. Vi har tillsammans letat lämplig litteratur som vi sedan läst och granskat. Det är ett tidskrävande arbetssätt, men vi har valt att arbeta på det här sättet för att vara lika delaktiga i alla de olika momenten av undersökande och skrivande. När vi intervjuade föräldrar, lärare och ledare föll det sig naturligt att en av oss skrev och den andra ställde intervjufrågorna.

4.6 Forskningsetiska överväganden

Att vara noggrann med att avidentifiera alla personer och miljöer är viktigt. Vi har dock i vår studie kommit fram till att det inte går att undvika staden och skolans namn, inte heller att inte nämna integrationsprojektet vid namn. Detta är något som ledarna för projektet är medvetna och informerade om. Därför har vi varit noggranna med att få deras godkännande av intervjun vi gjort med dem. Det kändes viktigt både för oss och för dem att vi tolkat deras svar på våra frågor korrekt. Vi har även informerat lärare och föräldrar om att vi inte nämner deras namn någonstans i vår undersökning.

Vi har i vår undersökning varit noggranna med att visa respekt för de människor som deltagit. Deltagarna har getts möjlighet att samtycka till sin medverkan och har varit medvetna om att de när som helst kunnat avbryta sitt deltagande. När man genomför en kvalitativ intervju innebär det att den intervjuade ska ge sin personliga syn på de frågor man som intervjuare ställer. Vidare måste intervjuaren därför klargöra vad syftet med intervjun är och skall utmynna i. Detta redovisar Johansson och Svedner (2001) i sin bok Examensarbetet i

5 Resultat

5.1 Projektet

Under våra intervjuer med både ledare, lärare och föräldrar har vi mötts av en positiv syn på projektet BoIS i Centrum. Ledarna brinner för sitt arbete, för dem var det självklart att de tre, vi uppfattar som frontfigurer i projektet, skulle medverka vid intervjun samtidigt. De som deltog var, ungdomsansvarig i BoIS och de båda ledarna som arbetar för BoIS i Centrum. De beskrev ingående hur idén till projektet väcktes, vilka som är delaktiga och vilka projektet i första hand riktar sig till. De förklarade tydligt och med stort engagemang hur en

arbetsgrupp tillsattes och sedan hur gruppen under en lång process där alla i ett stort

partnerskap utarbetade en plan för hur det skulle vara möjligt att aktivera barnen i centrum, rekrytera ledare till BoIS med invandrarbakgrund och samtidigt integrera dem i arbetslivet. Det märktes tydligt att ledarna trivs med sitt arbete, och känner att de verkligen är uppskattade både av barn, föräldrar och övriga lokala parter inblandade i projektet. Projektet heter inte bara BoIS i Centrum, man är också i centrum, såväl geografiskt som mediemässigt. En av ledarna säger:

När barnen börjar spela fotboll i BoIS i Centrum har vi ett föräldramöte ganska snart för att informera föräldrarna om vilka regler som gäller, både för dem och för deras barn. Bl.a. informeras de om att det är det svenska språket som ska talas, anledningen är att det finns många olika nationaliteter bland barnen, alla ska ges möjlighet att förstå vad som sägs. En viktig del av projektet för barnen och de föräldrar som ställer upp som kompanjontränare är att alltid använda det svenska språket.

Ett bra exempel på detta fick vi uppleva när den ledare som har invandrarbakgrund ringde hem till sin fru, och utan att vara medveten om det talade svenska med henne.

Projektet vill gärna ha med föräldrar i verksamheten, ett sätt för dem att medverka är att de har möjlighet att bli kompanjontränare. Genom att projektet tar emot föräldrar som

kompanjontränare och om allt fungerar som det är tänkt kan projektet ge dem referenser, vilket förhoppningsvis kan leda till att de blir mer anställningsbara. T.ex. har en av kompanjontränarna fått arbete som elevassistent på Dammhagskolan.

5.2 Förebilder

Hittills har tio föräldrar med invandrarbakgrund rekryterats som ledare och genom BoIS i

Centrum fått gå en tränarutbildning, de är nu engagerade i BoIS ordinarie verksamhet på

Idrottsplatsen. Att bli ledare är en form av sysselsättning och en möjlighet att genom nya nätverk komma in i det svenska samhället. Ledarna för projektet är överens om att föräldrarna växer när de får en chans att bli ungdomsledare. Genom att vara tränare och ledare är de även förebilder för både sina egna och andras barn.

Andra förebilder för barnen är naturligtvis ledarna i projektet, men även de s.k. ”riktiga BoIS:arna.” En av lärarna menade att anledningen till att många av barnen vill vara med i projektet är just de ”riktiga BoIS: arna”. Vår tolkning är att det kan innebära både

A-lagsspelare och ledarna som i sitt arbete för projektet alltid är klädda i BoIS svartvita kläder. Ledarna för projektet vill förbättra och utöka samarbetet med BoIS A-lag i framtiden. Deras intention är att så många som möjligt av barnen ska få möjligheter att kunna se BoIS matcher på hemmaplan, bl.a. genom bussning av barnen från centrum ut till Idrottsplatsen.

Om några år känner ledarna en stor del av barnen och ungdomarna som rör sig i centrum, vilket är en stor fördel. De menar att de bygger upp ett nätverk med de barn som är med i projektet, den kontakt de skapar med barnen har de nytta av i framtiden. Förhoppningsvis är barnen som är med i projektet framtida A-lagsspelare eller ledare i BoIS. Den lärare som arbetar med de äldre barnen har hittills inte märkt så mycket av projektet i sitt arbete med barnen. Vår uppfattning är att det kan bero på att projektet i första hand riktar sig till de yngre barnen.

5.3 Arenan, en samlingspunkt

Projektet startade hösten 2003, ledarna för projektet har sedan starten försökt få BoIS I

Centrum till en samlingspunkt där det spelas fotboll i projektets regi under eftermiddagarna

och spontanfotboll med barn och ungdomar som känner för det på kvällar och helger. Det finns personal på arenan fram till 17-18 tiden på kvällarna, men ljuset är tänt fram till kl. 21.30.

En pappa säger:

Ja, det är mycket mer aktivitet kring skolan, inte bara elever på Dammhagsskolan utan även folk från andra skolor. Det är alltid liv och rörelse fram till sent på kvällarna. Det är inte bara yngre barn som håller till där utan även äldre barn och vuxna som spelar fotboll tillsammans. Det är inte bara fotboll som spelas utan det skojas och leks runt omkring också, på ett sätt som inte var vanligt tidigare.

Genom de intervjuer och fältstudier vi gjort har vi kunnat konstatera att där alltid är mycket liv och rörelse både på och runt arenan. Både lärare och föräldrar vi mött berättar om hur Dammhagskolan har fått ett helt annat liv sedan projektets start. Även den förälder vi intervjuade vars eget barn inte är medlem i projektet uppskattar och är positiv till arenans ”lyft” av skolmiljön. Han anser att även om inte alla är fotbollsintresserade så har det skapats en mötesplats för barn, ungdomar och vuxna. Enligt honom utnyttjas arenan maximalt. Denna förälder är, precis som vi, övertygad om att barn mår bra av att ha något meningsfullt att göra på sin fritid.

5.4 Etik och moral

Etik och moral är begrepp som projektet arbetar med. BoIS i Centrum bjuder in föräldrar till ett informationsmöte när barnen anmäler sig till projektet. De vill vara tydliga i sin

information till föräldrarna om vilka regler som gäller, både för dem och för deras barn. I BoIS finns ett policydokument som även BoIS i Centrum använder sig av i sitt arbete med barnen. Policyn tar bl.a. upp hur man ska uppföra sig och vilka konsekvenser det kan få om man inte följer de regler som finns, t.ex. kan man bli avstängd från träningen. Det måste vara ordning och reda för att man ska få vara med och träna. Ledarna tycker det är en trygghet att alltid ha policyn att falla tillbaka och luta sig emot. De menar att vad som än kommer upp till diskussion så finns det hjälp och stöd för hur de som ledare och tränare ska agera och gå tillväga. Vår uppfattning är att detta kan bidra till att ledarna uppfattas som konsekventa, det är alltid samma regler som gäller.

En av de kvinnliga lärarna säger:

Jag upplever att många av de utåtagerande barnen fungerar bättre i skolan efter att de börjat spela fotboll. Kanske beror det på att det finns en struktur i träningen, de vet vad de har att rätta sig efter. De får också beröm när de gör något bra, de känner sig ”värdefulla” när de blir berömda av de andra i laget och av tränarna. De vill då gärna berätta om det i skolan, det har en positiv effekt under den övriga skoldagen också.

Lärarna vi intervjuat upplever att de barn som uppfattas som utåtagerande fungerar bättre i skolan sedan de började spela fotboll. De är övertygade om att den struktur som finns under fotbollsträningarna även underlättar annat samarbete för barnen i deras tillvaro. De menar att om de rättar sig efter och anpassar sig efter de regler som finns, fungerar det mesta mycket bättre. De barn som tidigare upplevts som stökiga har genom fotbollen förändrats i sitt beteende. Deras positiva förändring syns även utanför fotbollsplanen. Läraren, precis som vi, är också av den uppfattningen att de barn som aldrig bemöts med positiv kritik, utan enbart med negativ, blir bråkigare och bråkigare ju längre tiden går.

5.5 Samarbete/sammanhållning

De båda lärare som arbetar med de yngre barnen menar att deras ”vi-känsla” stärkts sedan projektet startade. Sammanhållningen har blivit bättre, både mellan flickor och pojkar och mellan de olika etniska grupperna av barn. En av lärarna nämner flera gånger att barnen känner sig ”värdefulla”, deras självkänsla växer när de får beröm både på och utanför fotbollsplanen.

En kvinnlig lärare säger:

I klassen har ”vi – känslan” stärkts mycket. Det gäller både mellan pojkar och flickor och mellan svenska barn och invandrarbarn. De har genom fotbollen hittat ett intresse som de har gemensamt. De har något att prata om och diskutera under rasterna, och de har alltid något att göra tillsammans.

I skolan har de yngre barnen arbetat med olika artiklar ur barnkonventionen, även här upplevde en av lärarna att fotbollen har haft en positiv inverkan. Barnen har lättare för att kunna ge varandra positiva omdömen numera. Läraren tror det kan bero på att det även i projektet diskuteras hur man bör uppföra sig mot varandra, hon nämnde en pojke som blivit avstängd från träningen pga. dåligt uppförande. Han fick sig en tankeställare och har ändrat sitt beteende i skolan till det bättre och är nu välkommen till träningen igen. Under

diskussioner i klassen om vad som är rätt och fel, menar hon att barnen blir mer och mer medvetna om sitt beteende. Det avspeglar sig även på de andra barnen menar hon.

Ledarna säger:

Sedan projektet startade hösten 2003 har det blivit lugnare under träningarna. Vi behöver inte längre stå och sära på barnen under träningarna utan nu räcker det med att spela fotboll och instruera dem i hur de skall göra. Slagsmål förekommer fortfarande, men inte i samma utsträckning och barnen vet vad det är som gäller. Träningarna har blivit lugnare, i och med det känner vi att vi är på väg mot rätt mål.

Under träningarna har det också förändrats säger ledarna, det kan fortfarande förekomma slagsmål mellan barnen, men de är mer sällsynta numera. Samarbetet mellan projektet och skolan fungerar mycket bra enligt både ledare och lärare. De samarbetar om det finns några problem med något barn. Ledarna för projektet tycker att idrotten och skolan börjar närma sig varandra och att deras samarbete utvecklas i positiv riktning. I interaktion dvs. i samspel med andra integreras ”svenska barn” och ”invandrarbarn” med varandra. Idrotten är en sådan mötesplats, den ska vara öppen för alla oavsett klass, kön, etnicitet, kultur, språk och religion. Genom idrotten kan barn och ungdomar umgås och ägna sig åt något de har som ett

gemensamt intresse, i det här fallet fotboll.

Arbetet med värdegrunden är en ständigt pågående process som alla vuxna i skolan ansvarar för i alla miljöer. Värdegrunden ska genomsyra hela verksamheten, den handlar ytterst om hur vi behandlar varandra som barn, unga och vuxna. Arbetet med värdegrunden ska bedrivas mot alla former av kränkande behandling (Myndigheten för skolutveckling, 2004). Detta synsätt är något man tar fasta på i BoIS i Centrum, där diskuteras ofta hur barnen och de vuxna ska bete sig mot varandra på och kring fotbollsplanen. I Landskrona BoIS har man ett

policydokument, som bl.a. tar upp hur man bör uppföra sig mot varandra.

5.6 Slutsatser

Inom områden där barn, skola och idrott ingår tror vi det ständigt väcks frågor och diskussioner om etik och moral. Vi tror det finns mycket att vinna på att skola och idrott närmar sig varandra och samarbetar. Vi anser att vi som blivande lärare har behov av att ”lyfta blicken” och få större förståelse för integrations strävanden, förutom i skolan även i andra delar av samhället genom goda exempel. Vi anser att BoIS i Centrum är ett sådant exempel.

5.6.1 Lärarnas uppfattning om projektet

En av de kvinnliga lärarna säger när vi diskuterar om hon upplever några förändringarna i klassen sedan projektets start:

Flickornas status har höjts oerhört efter att de börjat spela fotboll. Av sexåringarna spelar tre av tio flickor fotboll, även flickor med arabiskt ursprung, det upplever jag som positivt, men ovanligt. Speciellt en av flickorna är duktig och har fått en helt annan status än tidigare, även pojkarna ser upp till henne och hon blir ett föredöme för de andra barnen.

Lärarna till de yngre barnen ser positiva effekter av projektet i sina klasser. De anser att projektet fört med sig många bra saker, ”vi-känslan” har stärkts, flickornas status har höjts, föräldrakontakten har ökat och de barn som tidigare inte haft någon möjlighet till

fritidsaktiviteter lever nu för sin fotboll. Att även flickorna inlemmas i denna gemenskap är positivt, det har också en positiv effekt på pojkarna, som upptäckt att även flickorna kan vara med och spela fotboll. Det har inte varit så vanligt att flickor och pojkar spelat fotboll

tillsammans på rasterna tidigare.

En lärare säger när vi frågar henne om hon upplever att BoIS i Centrum har någon betydelse för integrationen:

Oh, ja! Förut var det vanligt att alla grupperade sig. T.ex. albaner för sig, bosnier för sig och araber för sig. Nu i och med BoIS i Centrum får alla vara med och det spelar ingen roll var du kommer ifrån, om du är kille eller tjej, du får ändå vara med. Barnen delar ett starkt intresse och tycker det är spännande samtidigt som de upplever en samhörighet med varandra.

Sammanhållningen i klassen har ökat avsevärt, en av lärarna tror att mycket beror på att självförtroendet ökat hos många av barnen genom fotbollen. De känner som hon uttrycker sig ”värdefulla”, både genom att de får beröm för sina prestationer på fotbollsplanen rent

fotbollsmässigt, men även att de barn som tidigare upplevts som stökiga genom fotbollen har förändrats i sitt beteende. Deras positiva förändring syns även utanför fotbollsplanen. Lärarna upplever tydligt att de barn som ofta betraktas som utåtagerande fungerar bättre sedan de börjat spela fotboll. Hon är övertygad om att den struktur som finns under fotbollsträningen även underlättar annat samarbete för barnen i deras tillvaro. De får uppleva att om de rättar sig efter de regler som finns, fungerar det mesta mycket bättre. Även här kommer uttrycket

Den lärare som arbetar med de äldre barnen har inte märkt någon förändring i sitt arbete, mer än att skolan har blivit en samlingspunkt, vilket han upplever som positivt.

5.6.2 Föräldrarnas uppfattning om projektet

Föräldrarna vi intervjuat är enbart positiva, en av föräldrarna framhäver tränarna som oerhört kompetenta, för han och hans son är fotbollen det viktigaste. Föräldrarna ser projektet mer som en möjlighet till idrottsutövande för sina barn än som en integrationsmöjlighet. När vi undrar hur de uppfattar projektet är han positiv och tycker att allting fungerar mycket bra. Denna pappa följer sin sexårige son till träningarna två eftermiddagar i veckan. Han förklarar att han arbetar som busschaufför och då arbetar eftermiddagar och kvällar, på så sätt hinner han vara med under hela träningen och kan efteråt följa sin son hem igen. Vid dessa tillfällen träffar han även andra föräldrar, både svenskar och invandrare, även om det till största delen är invandrare som är medlemmar i projektet.

En förälder säger:

Det tänker varken de eller vi på! De vill bara spela fotboll, det spelar ingen roll varifrån man kommer. Det är så det ska vara!

Han säger att sonen fått en del nya kamrater genom fotbollen som han även träffar vid andra tillfällen. Hans uppfattning om hans barn har några tankar kring etiska olikheter ställer han sig ganska frågande till. Han menar att det tänker varken han eller barnen på. Barnen vill bara spela fotboll, det spelar ingen roll varifrån man kommer, och så ska vara enligt honom. En annan förälder säger:

De har fått nya kompisar genom fotbollen och träffas ibland vid andra tillfällen också. De får lära sig både vinna och förlora när de spelar fotboll, men de blir ledsna när de förlorar.

Den andre pappan visar stolt vem som är hans dotter, hon är sju år och har hittills bara spelat fotboll i tre veckor. Han berättar att han tycker projektet är en bra idé, men har ingen

uppfattning om det har skett några större förändringar på skolan sedan projektet startade. Hans barn går på en annan skola så de är enbart på skolan under träningarna. Däremot berättar han att han läser svenska under förmiddagarna och har fått praktikplats på Öppet Dammhag, den fritidsgård som är öppen på skolan under eftermiddagarna.

Det är bra att barnen har någonting vettigt att göra på fritiden. De är nöjda när de har någonting att göra och fungerar bättre i skolan då. Mina vänners barn spelar basket och deras resultat i skolan har förbättrats. Min uppfattning angående projektet är att det är en liten yta som utnyttjas maximalt oavsett ålder på barnen, ungdomarna eller de vuxna som brukar vara där, vädret spelar inte heller någon roll.

Vi intervjuade ytterligare en pappa, hans son är inte längre medlem i projektet. Pojken beskrivs av sin pappa som en inte speciellt idrottsintresserad pojke. Trots att sonen inte är medlem är han positiv till att det numera finns mycket aktiviteter på skolgården. Enligt honom har hela skolgården rent generellt fått ett ”lyft”. Han säger att där alltid är liv och rörelse och mycket aktiviteter till sent på kvällarna, då inte bara barn utan även äldre spelar fotboll tillsammans. Hans uppfattning om projektet är att barn mår bra av att ha något vettigt att göra på fritiden. Det kan vara fotboll, basket eller något annat som de är intresserade av. Den lilla yta som arenan är utnyttjas maximalt oavsett väder och årstid. På frågan om sonen och hans kompisar funderar över vilka olika etniciteter de har, säger han att det inte sker så ofta, ibland vid konflikter kan de nämna var någon av de andra kommer ifrån, men inte annars.

5.6.3 Ledarnas uppfattning om projektet

Ledarna är positiva och stolta över sitt arbete. Det är ledarna som mest betonar integrationens betydelse. Samarbetet med skolan fungerar bra, de anser att idrotten och skolan börjar närma sig varandra och utvecklas i positiv riktning. Integreringen av föräldrar inom projektet har fungerat bra, både mammor och pappor är engagerade i fotbollen. Ledarna ser ljust på framtiden och tror att projektet kommer att finnas i många år framåt.

Det är till största delen papporna som är intresserade av att bli kompanjontränare och

knattetränare i BoIS. Mammorna är minst lika engagerade, men de är engagerade på ett annat sätt. Mammorna ses dock ofta på träningarna under eftermiddagarna.

Inom BoIS i Centrum finns det mellan 20 och 30 olika nationaliteter, 80 % av medlemmarna är invandrare. Enligt ledarna speglar detta Dammhagskolans elevunderlag och Landskronas mångfald väldigt väl.

Ledarna är medvetna om att de är förebilder och måste visa och berätta för barnen hur de ska göra för att lära sig. Ledarna talar om visuell inlärning, kan de inte visa själv får någon annan i föreningen visa hur de ska göra, då lär barnen bättre enligt dem. De anser att det är viktigt att möta barnen där de är eftersom alla kommit olika långt i sitt fotbollskunnande. Bland barnen i

BoIS i Centrum finns precis som i övriga samhället både teoretiker och praktiker, det är

viktigt att veta anser ledarna.

6 Diskussion

Den empiriska undersökningen trodde vi skulle ta två till tre veckor för oss att göra, men det tog betydligt längre tid, vi genomförde intervjuerna under sammanlagt fyra veckor. Det var betydligt svårare att bestämma tid för intervju med lärare på skolan än vad vi räknat med. Vi gjorde ganska snart upptäckten att vägen via rektorn på skolan inte var bästa sättet. Vi kontaktade rektorn på telefon, då bestämde vi med henne att någon lärare i ett av arbetslagen skulle ta kontakt med oss för att boka en intervjutid. Den kontakten skedde aldrig. Under tiden vi väntade på att få kontakt med några lärare kändes det som om tiden rann ifrån oss och vi började bli ganska uppgivna. För att komma vidare med våra intervjuer sökte vi istället upp tre olika lärare, både genom att gå till skolan och genom att ringa och bestämma tider med dem för intervjuer. På så sätt är det slumpen som avgjort vilka lärare vi intervjuat.

Att få kontakt med föräldrar har visat sig besvärligare. En av föräldrarna kände vi sedan tidigare. Hans son är dock inte medlem i projektet längre, men vi tyckte ändå det kunde vara intressant att få ta del av hans synpunkter. De andra föräldrarna vi intervjuat har ledarna för

BoIS i Centrum hjälpt oss förmedla kontakten med. Vi är medvetna om att det är de föräldrar

som redan är engagerade i sina barns fritidssysselsättning vi som intervjuare lättast får kontakt med. Vi anser att så är det nog inom de flesta idrotter, att alla föräldrar inte är lika engagerade i sina barn som ledarna ibland önskar och att det oftast bara finns ett fåtal mycket engagerade föräldrar.

Vi hade förhoppningar om att spontant få kontakt med någon av de föräldrar som är och tittar på sina barn under deras träning. Tyvärr har det lite blåsiga och blöta höstvädret antagligen gjort att inte så många av föräldrarna tagit sig utomhus frivilligt, vid de tillfällen vi varit vid arenan har där inte varit några föräldrar. Men det har medfört att vi vid flera tillfällen kunnat

se hur det fungerar under träningspassen. Även om de föräldrar vi intervjuat talar en ganska god svenska och vi uppfattar dem som positiva till att bli intervjuade, svarar de ganska

kortfattat på våra frågor. Det är svårt att avgöra om det beror på den ovana intervjusituationen eller språkkunskaperna.

Johansson och Svedner (2001) skriver i sin bok att en fara med intervjuer kan vara att intervjuaren påverkar svaren. Detta gör man som intervjuare naturligtvis omedvetet. Det är lätt att som intervjuare uttrycka sina förväntningar och värderingar och därmed påverka den intervjuades svar. Det är en fara vi var medvetna om och försökte undvika. Ett annat problem är att man i undersökningar lättast får kontakt med de som har lätt att uttrycka sig (Repstad, 1999).

En aspekt vi funderat över är om projektet påverkas av att det övervägande är män som arbetar där, även de föräldrar vi intervjuat är män. Beror detta på att fotboll är en

mansdominerad idrott, eller är orsakerna andra? Påverkar det resultatet på vår undersökning, eller hade svaren vi fått varit liknande om vi intervjuat mammor, eller om det funnits fler kvinnliga ledare engagerade i BoIS i Centrum?

Tomas Peterson (2000) diskuterar i sin artikel Idrotten som integrationsarena? om idrottens betydelse som integrationsarena. Han menar att idrotten idag är en av de viktigaste sociala miljöerna där invandrare umgås med ”helsvenska” barn och ungdomar. Det finns i samhället en insikt om idrottens betydelse som mötesplats, det har lett till att samhället ställer stora krav på idrottsrörelsen. Idrottens ambition är att verksamheten skall vara öppen för alla oavsett klass, kön, etnicitet, kultur, språk och religion.

För Peterson handlar integration om olika sätt att göra det möjligt för människor att vara med och bestämma över sina liv. När han i detta sammanhang talar om integration, menar han att idrotten kan vara en mötesplats där ”invandrarbarn” och ”svenska barn” umgås och ägnar sig åt en verksamhet man är överens om.

I vår studie av integrationsprojektet BoIS i Centrum har vi genom våra intervjuer fått samma budskap. Både ledare och föräldrarna vi intervjuade var positiva i sina uttalanden av projektet. De nämner också att projektet (arenan) är en mötesplats, en plats att umgås på, även om man

förutsättningar. På kvällar och helger spelas det ”spontanfotboll” på arenan. Runt arenan leker, stojar och umgås barn, ungdomar och vuxna tillsammans.

Det finns regler inom fotbollen och övriga idrotter. Peterson skriver att idrotten är en social företeelse där det finns regler att följa. Kring idrotten skapas ett miniatyrsamhälle med egna regler, normer, värderingar och sociala relationer. Läraren sa i intervjun att många av de barn som upplevs som utåtagerande fungerar bättre i skolan sedan de blev medlemmar i BoIS i

Centrum. Hon tror om att det till stor del beror på att där finns en struktur som de trivs med,

de vet vilka regler som gäller och vad de har att rätta sig efter. Peterson ger exempel på att det finns ungdomar som är sämst i skolan och samtidigt kung på fotbollsplanen. Läraren förklarar det med att eleverna känner sig ”värdefulla” när de lyckas med något i fotbollen, det har en positiv effekt även i skolarbetet.

Ledarna för BoIS I Centrum ger en bild av att det övervägande är pojkar som är medlemmar i projektet. Peterson har en uppfattning om att det är lika stor del pojkar med

invandrarbakgrund som utan invandrarbakgrund som utövar någon idrottsaktivitet. När det gäller flickor med invandrarbakgrund är de mindre aktiva än flickor utan invandrarbakgrund. Genom integrationsprojektet BoIS i Centrum får de föräldrar med invandrarbakgrund och med ett intresse för att arbeta med barn och ungdomar en möjlighet att bli kompanjontränare i projektet. De har också möjlighet att rekryteras som ledare till de ordinarie lagen i BoIS knatteverksamhet. Hittills har tio föräldrar rekryterats som ledare och genom BoIS fått gå en tränarutbildning. Peterson skriver i sin artikel att de flesta ungdomsledare inom idrotten är föräldrar, och de flesta pappor. Pappor till invandrarbarn är underrepresenterade som idrottsledare. Skälen till detta är säkert många, men en av BoIS intentioner med projektet är att engagera ledare till föreningen med invandrarbakgrund, samtidigt vill de integrera dem i arbetslivet.

BoIS i Centrum har fått flera utmärkelser, bl.a. Svenska stadskärnors pris för bästa

ungdomsprojekt 2003. De var i november nominerade till Skånes Idrottsförbunds idrottsgala 2004 som bästa integrationsprojekt, men där vann de inte något pris utan fick nöja sig med en andra placering. Även internationellt har projektet uppmärksammats, två av de största

sysselsättningsprojekt, och Vålerengen från Oslo i Norge, som arbetar med fokus på rasism. De tre olika projekten har alla olika primära målgrupper, men det som är gemensamt är integrationen.

Att projektet får medial uppmärksamhet både i och utanför Landskrona tror vi kan bidra till att intresset för projektet ökar även hos de svenska barnen och deras familjer. Det vi lagt märke till under våra besök på BoIS I Centrum och i våra intervjuer är att alla vi mött är positiva till projektet och dess utformning.

Vi är övertygade om att idrotten kan fungera som en viktig mötesplats. Peterson (2000) menar att vi inte får glömma att det handlar om ett ömsesidigt möte, ett möte mellan invandrarbarn och barn med svensk bakgrund. Det är inte bara på fotbollsplanen eller arenan mötet sker, utan precis som ena föräldern vi intervjuade sa: det är liv och rörelse på hela skolgården, arenan utnyttjas maximalt!

Det är övervägande barn med invandrarbakgrund som är medlemmar i projektet, för oss väcks tanken om att fler svenska barn och ungdomar behövs för att dessa möten ska kunna ske, eftersom syftet med projektet är att genom fotboll skapa möjligheter för barn, ungdomar och vuxna, med invandrarbakgrund att komma in i det svenska samhället anser vi att det är av stor betydelse att försöka locka dit fler svenska barn. Kanske skulle en annan skola i kommunen med större andel svenska barn kunna kopplas till Dammhagskolan och projektet. Då tror vi det är möjligt att en fotbollsverksamhet kopplad till Dammhagskolan, med Landskrona BoIS som drivande kraft, verkligen kan bidra till integrationen i Landskrona.

Referenslista

Tryckta

Fundberg, Jesper (2003). Etnisk mångfald och integration – visar idrotten vägen? Farsta: Riksidrottsförbundet. Idrottens hus.

Jesper, Fundberg (2004). Vi vs Dom. Idrottens förmåga och problem med integration. Malmö: Idrottsforum.org/artiklar. Publicerad i Invandrare och minoriteter. 26/10 (4/2004).

Hagström Ulf, Redemo Eva & Bergman Lena (2000). Låter sig skyddsänglar organiseras? Stockholm. Förlagshuset Gothia,

Johansson, Barbro & Johansson, Eva (2003). Etik i skolans vardag. I Skolkulturer. Anders, Persson (red.) Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala. Kunskapsföretaget i Uppsala AB.

Järtelius, Arne (1982). Invandrare och idrott. Stockholm: Tidens förlag

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1993). Vetenskapsteori- och förskollärarutbildning? Stockolm: Didactica Minima 25-26, årgång7, nr 2-3. Högskolan för lärarutbildning. Landskrona BoIS (2003). BoIS i Centrum. Projektbeskrivning. Landskrona: Landskrona BoIS.

Lärarnas tidning (2004). Profilskolor ska bryta dansk segregering. Nummer 22, 17/12-13/1. Stockholm: Lärarförbundet.

Munkhammar Ingmarie (2001). Från samverkan till integration. Arena för gömda

HD/NST, Landskrona Posten (2004). Prisad för sin raka linje. 19/11. Helsingborg. Helsingborgs dagblad.

Nationalencyklopedin (2000). Malmö: Bra Böcker AB.

Orlenius, Kennert (2001). Värdegrunden – finns den? Stockholm: Runa förlag.

Peterson, Tomas (2000). Idrotten som Integrationsarena? I Att möta främlingar. Göran, Rydstad & Svante, Lundberg (red.). Lund: Arkiv förlag.

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur.

Runfors, Ann (2003). Mångfald, motsägelser och marginaliseringar. Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Säljö, Roger (2003). Kobran, nallen och majjen - tradition och förnyelse i svensk skola och

skolforskning. Selander, Staffan (red.) Myndigheten för skolutveckling.

Utbildningsdepartementet (1994). Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94). Stockholm: Skolverket.

Internet

Bunkefloprojektet (2004). Bunkeflomodellen. (www.bunkeflomodellen.com. Tillgänglig, 2004-10-27).

Myndigheten för skolutveckling (2004a). Lpo 94.

(www.skolutveckling.se/om_myndigheten/pdf/pdfregeringsuppdrag/delrapport040825_ fysiskaktivitet.pdf. Tillgänglig, 2004-10-31).

Myndigheten för skolutveckling (2004b).Utvecklingsteman.

(www.skolutveckling.se/utvecklingsteman/vardegrunden/index.shtml. Tillgänglig, 2004-10-31).

Föreläsningar

Gustafsson, Kristina (2004). Vetenskapsteori och metod. Föreläsning den 7/9.Malmö högskola, Europaporten, Malmö.

Månsson, Annika (2004). Att observera, att lära och att utveckla. Föreläsning den 14/9. Malmö högskola, Europaporten, Malmö.