Examensarbete
Kandidatnivå
Sambandet mellan svenska elitlängdskidåkares
kroppsvikt och tävlingsprestation
Författare: Håkan Löfström Handledare: Johnny Nilsson Examinator: Erik Backman
Ämne/huvudområde: Idrotts och hälsovetenskap Kurskod: IH2020
Poäng: 15hp
Final inlämning: 2017-11-31
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access): Ja x Nej☐
Högskolan Dalarna 791 88 Falun Sweden
Sammanfattning
SyfteDenna studie syftar till att undersöka och beskriva hur det förhåller sig med korrelationen vad beträffar svenska elitlängdskidåkares prestationsförmåga under längdskidtävlingar relaterat till längdskidåkares kroppsvikter.
Metod
Totalt deltog 23 kvinnliga och 21 manliga svenska elitlängdskidåkare i studien. Kroppsvikt och kroppslängd samlades in via ett frågeformulär som skickades till var och en av
individerna. Resultat från tävlingar samlades in via en tiddatabas på nätet. Svenska
skidförbundet gör kapacitetsanalyser på tider från Svenska FIS tävlingar och publicerar dessa på webbsiten www.skidtid.se.
All data analyserades för att fastställa korrelationer mellan tider och individernas kroppsvikt. Resultat
Endast en svag korrelation mellan längdskidåkares kroppsvikt och prestation kunde fastställas när det gäller placering i mål samt placering på platta partier, utförspartier och uppförspartier. Slutsatser
Denna studie visar att elitlängdskidåkares kroppsvikt inte är en avgörande faktor till framgång.
Nyckelord
2
Abstract
Purpose statement
The purpose of the study is to examine if Swedish elite cross-country skiers body mass is correlated to the results on competitions.
Method
Twenty female and thirty male swedish elite cross-country skiers took part in the study. Body mass and body height were collected by a questionnaire which was sent to the skiers.
Competition results was collected from a database. The swedish ski federation make capacity analysis from swedish FIS competitions and present them on the webpage www.skidtid.se. All data was analyzed to describe correlations between times and the individual body weight. Results
Only weak correlation between swedish elite cross-country skiers bodyweight and race performance at finish, on flat course sections, downhill and uphill sections were found. Conclusions
This study shows that elite cross-country skiers bodyweight is not the determinant factor for race performance.
Keywords
3
Innehåll
Introduktion
... 7
Syfte (och frågeställningar)
... 10
Syfte ... 10
Frågeställning(ar) ... 10
Metod
... 11
Urval ... 11
Datainsamling/Genomförande ... 11
Inklusion och exklusion ... 11
Validitet och reliabilitet ... 12
Analys av data ... 12
Etiska överväganden ... 13
Resultat
... 15
Damer ... 15
Herrar ... 19
Korrelationens styrka- en sammanställning ... 23
Diskussion
... 25
Resultatdiskussion ... 25 Metoddiskussion ... 27 Vidare forskning ... 30 Slutsatser... 31
Referenser... 32
Bilagor... 34
4
Tabellförteckning
Tabell 1. Deltagarnas fispunkter, sverigeranking och världsranking. ... 11 Tabell 2. Sammanställning av alla figurer samt bedömning av korrelationens styrka uttryckt
enligt följande skala; mycket svag korrelation: r= ±0,0–0,2, svag korrelation: r= ±0,2–0,4,
moderat korrelation: r= ±0,4–0,6, stark korrelation: r= ±0,6–0,8 och mycket stark korrelation ±0,8–1,0. ... 23
Tabell 3. Genomsnittlig korrelation ”r” för hela lopp, uppför, utför och platten för damer och
herrar uttryckt enligt följande skala; mycket svag korrelation: r= ±0,0–0,2, svag korrelation:
r= ±0,2–0,4, moderat korrelation: r= ±0,4–0,6, stark korrelation: r= ±0,6–0,8 och mycket stark korrelation: r= ±0,8–1,0. ... 24
5
Figurförteckning
Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling
Damer
Figur 1. Vid målgång. Tävling i Boden, 10km masstart skate damer, n=16. Lätt kupering .... 15 Figur 2. Vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 5km individuell start skate damer, n=20. Tuff kupering. ... 15 Figur 3. Vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=19. Tuff kupering. ... 16 Figur 4. Vid målgång. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=17. Lätt kupering. ... 16 Figur 5. Vid målgång. SM i Söderhamn, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=14. Tuff kupering. ... 16 Figur 6. Vid ett platt parti på 200m. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=16. ... 17 Figur 7. Vid ett platt parti på 600m. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=18. ... 17 Figur 8. Vd ett utförsparti på 400m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km
individuell start klassisk teknik damer, n=16. ... 17 Figur 9. Vid ett utförsparti på 1300m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km
masstart skate damer, n=16. ... 18 Figur 10. Vid ett uppförsparti på 200m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=15. ... 18 Figur 11. Vid ett uppförsparti på 600m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 5km individuell start skate damer, n=15. ... 18
6
Herrar
Figur 12. Vid målgång. Tävling i Boden, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=16. Lätt kupering. ... 19 Figur 13. Vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=18. Tuff kupering. ... 19 Figur 14. Vid målgång. Tävling i Boden, 15km masstart skate herrar, n=16. Lätt kupering. .. 19 Figur 15. Vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=19. Tuff kupering. ... 20 Figur 16. Vid ett platt parti på 200m. Tävling i Boden, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=15. ... 20 Figur 17. Vid ett platt parti på 600m. Tävling i Bruksvallarna, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=19. ... 20 Figur 18. Vid ett utförs parti på 400m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 15km
individuell start klassisk teknik herrar, n=15. ... 21 Figur 19. Vid ett utförs parti på 1000m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=21. ... 21 Figur 20. Vid ett uppförs parti på 200m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 15km masstart skate herrar, n=15. ... 21 Figur 21. Vid ett uppförs parti på 600m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=19. ... 22
7
Introduktion
Traditionell längdskidåkning har under de senaste årtiondena utvecklats i rask takt från att bestå av intervallstarttävlingar (5–50 km) i klassisk teknik till att även innefatta fristilsteknik, masstarter, jaktstarter, skiathlon och sprint (0,8–1,8 km). Dessutom har skidutrustning och spårpreparering utvecklats i samma raska takt. Skidåkarna har i takt med detta effektiviserat sitt rörelsemönster för att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Detta har inneburit att tävlingstider på givna distanser blivit kortare i och med att den genomsnittliga hastigheten ökat (Carlsson, 2015; Nilsson, 2008).
Under de senaste åren har sporten blivit allt mer krävande på så vis att det inte räcker att specialisera sig på just en distans eller disciplin för att kunna hävda sig rent allmänt i världseliten, utan det gäller att vara ”en komplett skidåkare” som det numera kallas. För att vara bäst på distanser från sprint (0,8–1,8km) till medeldistanserna som oftast innebär
tävlingar på 5-50km gäller det både att ha en hög aerob kapacitet (energiomsättning med syre) som total energiomsättning och hög anaerob kapacitet (energiomsättning utan syre) vid
starter, spurtpris och målgång, dessutom behöver individen besitta hög kapacitet vad beträffar styrka, explosivitet och snabbhet. Dessutom avgörs en av de största tävlingarna Tour de Ski
uppför en slalombacke vilket ställer värdet VO2max (maximal syreupptagningsförmåga) i
största fokus (Holmberg, 2013). Det finns alltså många fysiska krav som ställs på en framgångsrik längdskidåkare och ett stort fokus riktas mot dessa fysiologiska förmågor (Carlsson, 2015).
Görs en litteratursökning beträffande betydelsen av VO2maxhos skidåkare så kan man snabbt
konstatera att det finns mycket forskning kring detta (Holmberg, 2009). Och går man ända
tillbaka till 80-talet så visar studier redan då att elitlängdskidåkare har det högsta VO2max
värdet av alla idrotter och att det har stor betydelse för prestation (Haymes, 1980). En studie gjord på 90-talet visar att testvärdet (det maximala syreupptaget delat med kroppsvikten) direkt kan korreleras till prestationen (Ingjer, 1991). Andra senare gjorda studier visar också
att VO2max har stor betydelse för prestationen hos längdskidåkare (Doyon, 2001; Eisenman,
1989).
Längdskidåkarna gör kontinuerliga tester vid idrottslaboratorier där prestationsförmågan skall avspeglas inom längdskidåkning. Där simuleras testerna för att vara så lik tävlingar som möjligt för att få relevanta resultat. De utförs oftast på rullband där hastighet och lutning justeras in med noggrann precision. Dock behövs mer analyser i verkliga tävlingssituationer på snö för att få reda på vad som verkligen krävs fysiologiskt för att bli en elitskidåkare som
8
presterar på topp (Carlsson, 2015). De flesta tester på rullband utförs i simulerade uppförsåkningstest eller staktest i klassisk teknik vilket innebär att bara en del av vad
längdskidåkning innefattar simuleras. En längdskidtävling på snö innefattar så mycket annat, såsom alla växlar både i klassisk stil samt fristil, samt platta partier, utförskörningar och kurvtagning. Där kan sambandet mellan kroppsvikt och prestation vid tävlingar vara en sådan parameter att undersöka.
I populärmedier så som dagstidningar, sociala medier osv krivs i dag mycket om några få längdskidåkare som är små och lätta och presterar i världstoppen, vilket kan leda till att en längdskidåkare vill sträva efter ett mer extremt kroppsideal utan noggrannare undersökning. Äldre studier gjorda på längdskidåkare visar att flera av de bästa skidåkarna med högst
VO2max inte alls är särskilt små och lätta. Vad beträffar synen på längdskidåkares kroppsideal
så hävdas det på 80-talet att intresset för denna fråga inte var särskilt stor på den tiden då man hävdade att toppskidåkare inte tillhörde den grupp av idrottare som hade och behövde sträva efter extrema kroppsideal (Bergh, 1987).
Buresh (2002) menar att det finns fördelar på att vara längre och tyngre då detta möjliggör en bättre rörelseekonomi och teknik och om två individer har exakt samma testvärde så kommer den längre och tyngre individen att prestera bättre än den kortare och lättare.
En annan studie visar på att bygga mer muskelmassa resulterar i bättre rörelseekonomi och högre utnyttjandegrad och att det är mer avgörande än testvärdet i sig. En individ som har ett testvärde på 78 och kan utnyttja 76% kommer prestera bättre än en individ med testvärdet 80 som kan utnyttja 72% (Bassett, 2000). Ytterligare forskning visar på att tung och explosiv styrketräning resulterar i bättre rörelseekonomi hos uthållighetsidrottare trots viktuppgång (Ronnestad, 2014).
En av anledningarna till en högre utnyttjandegrad och högre fart är aktivering av överkroppen. Längdskidåkare har under de senaste årtiondena utvecklat dubbelstakning i den klassiska stilen (Nilsson, 2008). En anledning kan vara att överkroppen kräver mindre syre än benen, och därför bygger numera längdskidåkare mer muskelstyrka där och får positiva resultat (Holmberg, 2005; Doyon et al., 2001). Dubbelstakning kan nämligen utföras med lägre syreförbrukning än diagonalåkning (Nilsson, 2008). Annan forskning visar återigen att även åkekonomi förbättras avsevärt genom styrketräning (Hoff, 1999).
Sammantaget visar dessa ovan nämnda studier att en längdskidåkare inte behöver sträva efter ett extremt kroppsideal för att lyckas på världselitnivå.
9
En längdskidåkares kravprofil är noggrant studerad, utforskad och uppspaltad, och det får
anses vara känt att en elitlängdskidåkare ska ha hög aerob kapacitet (högt VO2max), hög
anaerob kapacitet, vara snabb, stark och ha en god teknik (Holmberg, 2013).
Dock finns inga studier som har analyserat resultat från FIS-tävlingar kopplat till kroppsvikt. Där kan placering från totala distansen analyseras samtidigt som olika partier utför, platt och uppför är också intressanta att kika på. I och med att längdskidåkningen utvecklats i en sådan snabb takt sista åren är intresset stort för att uppdatera kravprofilen.
10
Syfte
Denna studie syftar till att undersöka och beskriva korrelationen vad beträffar svenska
elitlängdskidåkares prestationsförmåga under längdskidtävlingar relaterat till längdskidåkares kroppsvikter. För att precisera syftet ytterligare har författaren fokuserat på följande
frågeställningar:
• Har en elitlängdskidåkares kroppsvikt betydelse för vilken placering i resultatlistan denne uppnår på en given längdskidtävling i förhållande till medtävlande där kroppsvikten är känd?
• Har en elitlängdskidåkares kroppsvikt betydelse för vilken placering denne uppnår på
olika banpartier; platt, utför och uppför, på en given längdskidtävling i förhållande till medtävlande där kroppsvikten är känd?
11
Metod
Urval
Totalt 20st manliga längdskidåkare med en genomsnittlig (±standarddeviation) med en ålder på 27 (± 6) år, kroppslängd 181,5 (± 9,5) cm, kroppsvikt 74,5 (± 9,5 kg) och 23st kvinnliga längdskidåkare med en genomsnittlig ålder på 25,5 (± 4,5) år, kroppslängd 168 (± 11) cm, kroppsvikt 62 (± 8) kg deltog med sina värden i studien. Längdskidåkarna var vid tillfället aktiva tävlingsåkare i tävlingsklass H21 och D21 som under tävlingssäsongen 2016–2017 deltagit i tävlingar där Svenska Skidförbundet gjort en kapacitetsanalys på tider och publicerat dessa på websidan www.skidtid.se (2016-02-23). Totalpopulationen längdskidåkare D21 och H21 med fiskod i Sverige är 108st damer och 220st herrar. Deltagarnas fispunkter dvs
internationell rankingpoäng, sverigeranking i placering och världsranking i placering på sprint och distans är hämtade från den 8e fispunktlistan 2016/2017 på www.fis-ski.com och
presenteras i tabell 1.
Tabell 1. Deltagarnas fispunkter, sverigeranking och världsranking.
Kön Fispunkter Distans Fispunkter Sprint Sverigeranking Sprint Världsranking Sprint Sverigeranking Distans Världsranking Distans Damer 166,5±128,5 137±111,5 34,5±30,5 350±307 51±46 1278±1244 Herrar 93,5±71,5 157±111 61±55 866,5±823,5 67,5±62,5 1070±1029 Datainsamling
Information om och en förfrågan om deltagande i studien skickades till var och en av
skidåkarna. Värden som efterfrågades var ålder, kroppslängd, kroppsvikt och stavlängd. Alla värden samlades in och sammanställdes i Microsoft Excel.
Analys genomfördes på websidan www.skidtid.se (2016-02-23) för att hitta placeringar för olika tävlingar. Data såsom placeringar vid mål, utförsbackar, platta partier och uppförsbackar samlades in.
Inklusion och exklusion
Alla partier från www.skidtid.se som endast innefattade de enskilda typer av partier som eftersträvades inkluderades i studien, dvs författaren inkluderade endast rena banpartier utför, uppför och platta partier. De partier som innefattade fler än en typ av parti exkluderades.
12
När det gäller kvinnliga och manliga deltagare så inkluderades längdskidåkare i D21 och H21 som deltagit i minst två tävlingar som presenterats på www.skidtid.se.
Validitet och reliabilitet
På alla tävlingar som denna studie har analyserat har Emit tidtagningssystem använts. Ett tidtagningssystem som används på alla internationella FIS tävlingar på längdskidor och har hög pålitlighet och exakthet (www.emit.no). Detta stärker reliabiliteten i studien. Det som kan sänka reliabiliteten en aning är att deltagarnas kroppsvikt inte kunde mätas utav författaren utan fick utföras av deltagarna själva. Detta på grund av att deltagarna bor i olika delar av landet och resurser fanns inte för att organisera en sådan standardiserad mätning.
Studiens syfte var att analysera samband mellan resultat och kroppsvikt vid målgång, platta partier, utförspartier och uppförspartier. Dessa resultat fanns tydligt uppdelade på
www.skidtid.se och författaren hade obegränsad tillgång till det vilket innebar att studien kunde mäta exakt det den ville mäta. En liten detalj som kan sänka validiteten i studien är när deltagarnas kroppsvikt mättes. För att säkra validiteten ytterligare skulle deltagarnas
kroppsvikt ha mätts lite tidigare. Nu gjordes mätningen direkt efter säsongen och risken finns att kroppsvikten marginellt hade ändrats sedan tävlingarna. Det som också påverkar
validiteten i denna studie är yttre faktorer såsom snötyp, vallning, temperatur och vind. Det är dock faktorer som är omöjligt att påverka när det gäller studier om längdskidåkning.
Analys av data
All analys av data har gjorts i Microsoft Excel. Där sorterades åkarna efter kroppsvikt. Därefter kodades alla namn i siffror för att skydda deltagarnas identitet. Alla resultat från www.skidtid.se spaltades upp i olika tabeller utefter vilken tävling, placering i mål och placering på ett specifikt parti. Utefter dessa värden gjordes diagram där kroppsvikt och placering i mål, placering på platta partier, utförspartier och uppförspartier lades in. Deltagarna rangordnades inbördes från placering 1 t.o.m. totalt antal deltagare från denna studie som deltagit i den specifika tävlingen.
För att analysera det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och resultat i placering användes Spearmans korrelationskofficient. Ett specialfall av Pearsons korrelation ges av Spearmans rangkorrelation, som är Pearsons korrelation uträknat på rangen av x- och y-värdena.
13
Spearmans korrelation beräknades enligt formeln:
Definitioner:
r= rangkorrelationen
d= x-y
n= antal deltagare Exempel på uträkning:
Formeln ger oss ett värde uttryckt såsom (rangkorrelation) och detta har ett värde mellan 1 och -1, där 0 anger inget samband, 1 anger maximalt positivt samband och -1 anger maximalt negativt samband.
För att tolka korrelationen har följande riktlinjer använts: Mycket svag korrelation: ±0,0–0,2
Svag korrelation: ±0,2–0,4 Moderat korrelation: ±0,4–0,6 Stark korrelation: ±0,6–0,8
Mycket stark korrelation: ±0,8–1,0
Tolkningen av de olika värdena för korrelation har sammanställts i en tabell för att få en tydligare överblick (se Tabell 2).
Etiska överväganden
Denna studie faller under lagen om etikprövning av forskning som avser människor, kallad etikprövningslagen (2003:460), och innan genomförandet blev proceduren granskad och etiskt godkänd av Forskningsetiska nämnden (FEN).
Forskningsetiska förhållanden handlar om att hitta en balans mellan olika legitima intressen. Kunskapsintresset är ett sådant och kunskap är värdefull och kan bidra till individens och samhällets utveckling. I dagens samhälle har forskningen en viktig position och det ställs
14
stora förväntningar på den. Och samtidigt som det är viktigt att skydda individen och deltagarna och förhålla sig på ett bra sätt gentemot dessa (Vetenskapsrådet, 2011). Denna kvantitativa studie kan bidra till utveckling inom längdskidåkningen, samtidigt som studien utformats på ett sådant sätt så att deltagarna ska känna sig så bekväma med datainsamlingen som möjligt och att deras integritet inte kränks.
Det är viktigt att skydda forskningspersonerna, och när det gäller individskydd har forskaren och författaren förhållit sig till och tagit hänsyn till dessa fyra huvudkrav:
1. Informationskravet: Forskaren och författaren i denna studie har informerat uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för att delta. Forskaren har även upplyst om att deltagande är frivilligt och att de har all rätt att avbryta sin medverkan.
2. Samtyckeskravet: Deltagare i denna undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Deltagarna är över 15 år vilket innebär att samtycke inte behövdes
inhämtas från förälder/vårdnadshavare. 3. Konfidentialitetskravet: Deltagarna i denna undersökning har getts största möjliga
konfidentialitet vilket innebär att personuppgifter inte kan tas del av obehöriga. 4. Nyttjandekravet: Uppgifterna som är insamlade i denna studie kommer endast att
användas för forskningsändamålet i fråga (Hassmèn & Hassmèn, 2008; Vetenskapsrådet, 2011).
15
Resultat
Nedan presenteras korrelation mellan kroppsvikt och placeringar på tävlingar samt
korrelationer mellan kroppsvikt och olika partier från Bruksvallsloppet, Sverigecupen i Boden och svenska mästerskapen i Söderhamn under säsongen 2016–2017. Damernas resultat
presenteras överst följt av herrarnas.
De platta partierna kommer att presenteras överst följt av utförs partier och sedan uppförs partier. Samtliga figurer har kg kroppsvikt på x-axeln samt placering på y-axeln.
Damer
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid målgång
Figur 1. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Boden, 10km masstart skate damer, n=16. Lätt kupering.
Figur 2. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 5km individuell start skate damer, n=20. Tuff kupering.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,32369 0 5 10 15 20 25 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= -0,0656
16 Figur 3. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=19. Tuff kupering.
Figur 4. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=17. Lätt kupering.
Figur 5. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. SM i Söderhamn, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=14. Tuff kupering.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,24194 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,01239 0 2 4 6 8 10 12 14 16 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,02954
17
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid platta partier
Figur 6. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett platt parti på 200m. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=16.
Figur 7. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett platt parti på 600m. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=18.
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid utförspartier
Figur 8. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett utförsparti på 400m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=16.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 3, 1-3, 3k m P la tt Kroppsvikt (kg) r= -0,328194727 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 0, 2-0, 8k m P la tt Kroppsvikt (kg) r= 0,30821232 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 2, 7-3, 1k m U tf ör Kroppsvikt (kg) r= -0,073393758
18 Figur 9. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett utförsparti på 1300m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km masstart skate damer, n=16.
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid uppförspartier
Figur 10. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett uppförsparti på 200m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 10km individuell start klassisk teknik damer, n=15.
Figur 11. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett uppförsparti på 600m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 5km individuell start skate damer, n=15.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 2-3, 3k m U tf ör Kroppsvikt (kg) r= 0,217621409 0 2 4 6 8 10 12 14 16 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 2, 52 ,7 km U pp fö r Kroppsvikt (kg) r= 0,161308926 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 Pl ac er in g 0, 8-1, 4k m U pp fö r Kroppsvikt (kg) r= 0,081512935
19 Herrar
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid målgång
Figur 12. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Boden, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=16. Lätt kupering.
Figur 13. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=18. Tuff kupering.
Figur 14. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Boden, 15km masstart skate herrar, n=16. Lätt kupering.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,33178 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,35988 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,16589
20 Figur 15. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid målgång. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=19. Tuff kupering.
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid platta partier
Figur 16. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett platt parti på 200m. Tävling i Boden, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=15.
Figur 17. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett platt parti på 600m. Tävling i Bruksvallarna, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=19.
0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g i t äv lin g Kroppsvikt (kg) r= 0,30684 0 2 4 6 8 10 12 14 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g 3, 1-3, 3k m P la tt Kroppsvikt (kg) r= 0,4218 0 5 10 15 20 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g i 0 ,2 -0, 8k m P la tt Kroppsvikt (kg) r= 0,1579
21
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid utförspartier
Figur 18. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett utförs parti på 400m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 15km individuell start klassisk teknik herrar, n=15.
Figur 19. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett utförs parti på 1000m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=21.
Korrelation mellan kroppsvikt och placering vid uppförspartier
Figur 20. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett uppförs parti på 200m med stor kuperingsgrad. Tävling i Boden, 15km masstart skate herrar, n=15.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g 2, 7-3, 1k m U tf ör Kroppsvikt (kg) r= -0,0695 0 5 10 15 20 25 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g 2, 0-3, 0k m U tf ör Kroppsvikt (kg) r= 0,0948 0 2 4 6 8 10 12 14 16 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g 2, 5-2, 7k m U pp fö r Kroppsvikt (kg) r= 0,1390
22 Figur 21. Det statistiska sambandet mellan kroppsvikt och inbördes placeringar på tävling vid ett uppförs parti på 600m med liten kuperingsgrad. Tävling i Bruksvallarna, 10km individuell start skate herrar, n=19.
0 5 10 15 20 25 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Pl ac er in g 0, 8-1, 4k m U pp fö r Kroppsvikt (kg) r= 0,1451
23 Korrelationens styrka – en sammanställning
Nedan presenteras en sammanställning i tabellform baserat på damernas och herrarnas resultat, vilket illustrerats ovan genom de olika figurerna (1–21). Detta för att därigenom beskriva och presentera hur det förhåller sig med korrelationens styrka i de olika figurerna. Det vill säga huruvida längdskidåkarnas kroppsvikter korrelerar med längdskidåkarnas prestationsförmåga under tävlingarna.
Tabell 2. Sammanställning av alla figurer samt bedömning av korrelationens styrka uttryckt enligt följande skala; mycket svag korrelation: r= ±0,0–0,2, svag korrelation: r= ±0,2–0,4, moderat korrelation: r= ±0,4–0,6, stark korrelation: r= ±0,6–0,8 och mycket stark korrelation ±0,8–1,0.
Figurer Korrelationskofficient Grad av korrelation
Damer
Figur 1 r=0,323 Svag korrelation Figur 2 r=-0,065 Mycket svag korrelation Figur 3 r=0,241 Svag korrelation Figur 4 r=0,012 Mycket svag korrelation Figur 5 r=0,029 Mycket svag korrelation Figur 6 r=-0,328 Svag korrelation Figur 7 r=0,308 Svag korrelation Figur 8 r=-0,073 Mycket svag korrelation Figur 9 r=0,217 Svag korrelation Figur 10 r=0,161 Mycket svag korrelation Figur 11 r=0,081 Mycket svag korrelation
Herrar
Figur 12 r=0,331 Svag korrelation Figur 13 r=0,359 Svag korrelation Figur 14 r=0,165 Mycket svag korrelation Figur 15 r=0,306 Svag korrelation Figur 16 r=0,421 Moderat korrelation Figur 17 r=0,157 Mycket svag korrelation Figur 18 r=-0,069 Mycket svag korrelation Figur 19 r=0,094 Mycket svag korrelation Figur 20 r=0,139 Mycket svag korrelation Figur 21 r=0,145 Mycket svag korrelation
24 Tabell 3. Genomsnittlig korrelation ” r” för hela lopp, uppför, utför och platten för damer och herrar uttryckt enligt följande skala; mycket svag korrelation: r= ±0,0–0,2, svag korrelation: r= ±0,2–0,4, moderat korrelation: r= ±0,4– 0,6, stark korrelation: r= ±0,6–0,8 och mycket stark korrelation: r= ±0,8–1,0.
Figurer samlade per specifikt
område Genomsnittlig "r" Grad av korrelation
Damer
Placering i tävling
Figur 1–4 r=0,108 Mycket svag korrelation
Placering på platta partier
Figur 6–7 r=-0,009 Mycket svag korrelation
Placering på utförspartier
Figur 8–9 r=0,072 Mycket svag korrelation
Placering på uppförspartier
Figur 10–11 r=0,121 Mycket svag korrelation
Herrar
Placering i tävling
Figur 12–15 r=0,291 Svag korrelation
Placering på platta partier
Figur 16–17 r=0,289 Svag korrelation
Placering på utförspartier
Figur 18–19 r=0,025 Mycket svag korrelation Placering på uppförspartier
25
Resultatdiskussion
”Som människor är vi enormt intresserade av människor vilket kan motivera undersökningar” (Myrdal, 2009). I detta fall är författaren oerhört intresserad av längdskidåkning och det föll sig därav naturligt att undersöka ett något outforskat ämne inom detta området.
Tyngre längdskidåkare tenderar att vara snabbare på tävling i alla typer av terräng, men ingen signifikant skillnad kunde konstateras (Bergh, 1987). Dessutom visar en studie att en längre och tyngre individ har fördelar gällande rörelseekonomin och utnyttjandegraden, och en god rörelseekonomi och en hög utnyttjandegrad är väldigt viktigt för en tävlingsåkare inom längdskidåkning (Bassett, 2000; Buresh, 2002). Detta tyder på att det absolut inte är självklart att det är en fördel att väga extremt lite i skidspåret för att kunna uppnå goda resultat och prestationer. Sedan är frågan hur mycket längre och tyngre en individ kan vara innan rörelseekonomin och utnyttjandegraden påverkas negativt? Det som visar sig påverka rörelseekonomin positivt är tung och explosiv styrketräning i kombination med
uthållighetsträning. Denna kombination har visat sig påverka proteinsyntesen vilket innebär att individen får en mindre muskelfibertillväxt och alltså ingen stor volymökning (Rönnestad, 2014).
VO2max är emellertid en parameter som alltid har varit och fortfarande är mycket viktig för en
längdskidåkares prestationsförmåga. Denna parameter kan kopplas starkt till skidåkarens
kroppsvikt på så sätt att om längdskidåkaren har en låg vikt och ett högt VO2max så kommer
den muskelmassan som skidåkaren har få bättre förutsättning att syresättas. I motsats till detta
så innebär det därav att ett lågt VO2max i kombination med en större kroppsvikt kommer att
försämra syresättningen hos längdskidåkaren (Holmberg, 2009). Mot bakgrund av den
ständigt pågående diskussionen kring VO2max gällande längdskidåkare, hävdar författaren till
detta examensarbete att detta sannolikt i sin tur hänger samman med en viss kroppsvikthets
som det finns antydan på inom längdsporten. Detta ämne kring VO2max bidrar även media till
att ”blåsa upp”, vid många tillfällen mer än nödvändigt enligt författarens mening, då media i stor utsträckning marknadsför och lyfter de ”små och lätta norskorna” som vinner tävling efter tävling. Mot bakgrund av hur media i mångt och mycket uttrycker sig så påverkas med största sannolikhet många av våra elitaktivas inställning och syn på den ”ideala kroppsvikten” som högpresterande längdskidåkare. Många av de norska kvinnliga längdskidåkarna har i dagsläget mycket höga testvärden, men det har såklart andra åkare i världstoppen också (Sandback, 2017).
26
Det kan emellertid konstateras att de manliga deltagarna i denna studie har en kroppsvikt på 74,5 (± 9,5 kg) och de kvinnliga en kroppsvikt på 62 (± 8) kg. Genom att studera hur det förhåller sig med kroppsvikt vad beträffar topp tio rankade i världseliten så skiljer det sig inte nämnvärt, damerna ligger på 60±8kg medan herrarna ligger på 71±9kg (www.fis-ski.com). Kroppsvikten på topp tio rankade i världen skiljer sig alltså inte nämnvärt i jämförelse med åkarna i studien som ligger alltifrån topp tio i Sverige och ner till runt placering 100 på
resultatlistorna som studerats.Återigen, är det verkligen så avgörande om man som skidåkare
uppvisar en extremt låg vikt på vågen?
Vid närmare granskning av sambandet mellan damerna, med de olika kroppsvikterna, och deras placeringar i mål så visar två av tävlingarna en svag korrelation, medan de andra tre tävlingarna visar en mycket svag korrelation. Om vi vidare studerar sambandet mellan damernas kroppsvikter i förhållande till deras placeringar vid mellantider på tävlingsbanorna så visar tre partier och mellantider (två stycken platta partier och ett parti utför) en svag korrelation. De andra tre partierna (två stycken partier uppför och ett parti utför) visar en mycket svag korrelation. De båda platta partierna uppvisar en svag korrelation, en positiv och en negativ. Vad beträffar damerna som jämförts i studien så kan författaren konstatera att tendenserna är för svaga för att kunna hävda att kroppsvikten hos de olika damåkarna har haft betydelse för deras prestationsförmågor. Alla damer som medverkade i studien har alltså en individuell kroppsvikt, och deras olika kroppsvikter har samma betydelse för
prestationsförmågan.
Vid närmare granskning av sambandet mellan herrarna, med de olika kroppsvikterna, och deras placeringar i mål så visar tre av tävlingarna en svag korrelation och en tävling en mycket svag korrelation. Om vi studerar vidare kring sambandet mellan herrarnas respektive kroppsvikter i förhållande till deras placeringar på de olika partierna på tävlingsbanorna så visar ett platt parti moderat korrelation, medan de fem resterande partierna uppvisade en mycket svag korrelation. Liknande tendens som hos damerna syns alltså även på herrarnas samlade resultat, och mot bakgrund av den svaga korrelationen så är det även här svårt att hävda att kroppsvikten har betydelse för prestationsförmågan.
Det kan vidare sägas att när det gäller prestationsförmågan hos längdskidåkare så bestäms den av tekniska, taktiska, psykologiska/sociala och fysiologiska faktorer (Bangsbo, 2004). Också yttre parametrar såsom skidor, vallning, snötyp, temperatur och luftfuktighet påverkar i hög
27
grad. Bara en sådan detalj som att en tävling har svårvallade väderförhållanden kan ha en avgörande påverkan på längdskidåkarens prestationsförmåga och resultat i resultatlistan. Enligt författaren så får det av flera olika anledningar anses ha byggds upp en, till viss del, ”rådande allmän uppfattning” att det är en fördel att vara lätt för att uppnå goda resultat i skidspåret. Men enligt studieresultaten så kan studien anses motbevisa denna sk ”rådande allmänna uppfattning” kring och inom längdskidsporten. Det faktum att författaren hävdar att det finns en ”rådande allmän uppfattning” kring ämnet kroppsvikt relaterat till
längdskidåkarens prestationsförmåga bygger till viss del på författarens egna upplevelser och erfarenheter i det ”verkliga livet” bland elitaktiva längdskidåkare.
Författaren hävdar inte att kroppsvikten helt saknar betydelse när det kommer till prestationsförmåga. Men studien visar att den studerade elitpopulationen svenska
längdskidåkarnas kroppsvikt korrelerar svagt med längdskidåkarnas förmåga att prestera i tävlingssammanhang både vad beträffar slutresultat eller resultat vid olika mellantider. Författaren hävdar emellertid därav att studien i viss mån kan påvisa och utgöra ett bevis på att det inte alls behöver hänga ihop att längdskidåkare bör vara kroppsligt lätta för att kunna uppnå goda resultat. Så en fråga som många inom längdskidvärlden verkligen bör ställa sig är; hur mycket ska vi fokusera på kroppsvikten när det finns så många andra parametrar, både kroppsliga och psykologiska, som uppenbarligen påverkar resultatet?
Denna studie är, författaren veterligen, den första studien som under vinter- och
tävlingssäsong har jämfört svenska elitlängdskidåkares tävlingsresultat med hänsyn taget till åkarnas kroppsvikter. Att författaren också har haft möjlighet att studera prestationen satt i relation till deras kroppsvikter på både platta partier, uppförspartier och utförspartier har möjliggjort ytterligare en nyansering av kunskapsläget.
Metoddiskussion
Som ovan beskrivits så är denna studie, författaren veterligen, den första studien som under vinter- och tävlingssäsong har jämfört tävlingsresultat med hänsyn taget till de svenska elitskidåkarnas kroppsvikter, och detta faktum finner författaren utgöra en styrka i sig. Författaren har haft tillgång till svenska skidförbundets kapacitetsanalys www.skidtid.se för att analysera resultat, vilket har varit en stor tillgång. Detta eftersom det finns tidtagning från renodlade partier av plattåkning, utförspartier och uppförspartier att tillgå. Studiedeltagarna är samtliga svenska elitskidåkare vilket är en styrka, dock är det en liten svaghet att samtliga
28
deltagare inte deltog i alla tävlingar som analyserats. Det hade gett författaren ett ännu mer tillförlitligt resultat i studien om fler åkare hade deltagit i alla tävlingar och därav också fått ännu fler resultat på delpartierna på tävlingsbanorna.
När det gäller denna studies metoder och genomförande så bör det även diskuteras huruvida det räcker att använda 23st kvinnliga och 21st manliga längdskidåkare för att få svar på denna kunskapslucka. En första reflektion från en utomstående läsare skulle kunna vara att studien skulle ha behövt fler deltagare, och att denne därav skulle kunna se det som osäkert huruvida studien ger en generell överblick på svensk nivå. Författaren anser emellertid att de herrar och damer som deltog i denna studie besitter kapaciteter som i hög utsträckning liknar andra herrars och damers kapaciteter i övriga sverigeeliten, dvs jämfört med andra svenska åkare som inte är med i studien. Författaren anser att resultatet är tydligt och tillräckligt stabilt för att författaren ska kunna hävda att det underliggande materialet och underlaget för studien är bra. Det hade emellertid, vad beträffar antalet deltagare i studien, varit önskvärt och till en fördel för studieresultatet om man hade kunnat addera 10st svenska damer och 10st svenska herrar där flertalet tillhör världseliten. Detta för att kunna studera korrelationsutfall mellan kroppsvikt och tävlingsresultat baserat på individer där även världstoppåkare ingår. Men sammanfattningsvis, gällande antalet deltagare, så vill författaren hävda att om antalet deltagare hade spelat en avgörande och betydande roll, då skulle resultatet säkerligen ha växlat mer mellan låga och höga korrelationer. Det vi snarare ser i resultatet är en trend som inte tyder på tillfälligheter. Författaren vill därav hävda att resultatet från deltagarna i studien visar en tydlig bild på att kroppsvikten har en begränsad betydelse för längdskidåkarens tävlingskapacitet.
De manliga deltagarna i denna studie har en kroppsvikt på 74,5 (± 9,5 kg) och de kvinnliga en kroppsvikt på 62 (± 8) kg. Om man även studerar hur det förhåller sig med kroppsvikt vad beträffar topp- tio rankade i världseliten så ligger damerna på 60±8kg medan herrarna ligger på 71±9kg. (fis-ski.com) Det kan därav konstateras att skillnaden som sagt är marginell om man jämför snittet (på kroppsvikten) hos deltagarna i studien och de topp-tio rankade i världen. Författaren vill hävda att det är en viss styrka som studien besitter att kroppsvikten hos toppåkarna i välden inte skiljer sig i någon nämnvärd utsträckning jämfört med
studiedeltagarna. Men trots detta så är det högst osäkert hur studieresultatet och utfallet skulle ha sett ut om författaren hade studerat topp-åkare i världseliten. Denna studie bygger på uppgifter och resultat för längdsskidåkare inom ett topp 100-spann i Sverige och därför går det inte direkt att påstå att utfallet skulle ha blivit detsamma om studien skulle ha utförts med
29
enbart världselit som underlag. I världseliten så utmärker sig fenomenala fall som tex Therese Johaug med en extremt låg kroppsvikt och ständiga placeringar högt upp i resultatlistan i världstoppen. En intressant detalj att titta på i denna studie blir därför om det finns åkare med extremt låg eller hög kroppsvikt som återkommande och ständigt placerar sig högt upp eller långt bak i resultatlistan i förevarande fall. Författaren hittade inte någon sådan tydlig koppling. Dock hade möjligheten att hitta fenomenala fall i studien varit större om deltagarantalet hade varit större.
Tre analyser gjordes på ett masstartlopp vilket även detta kan diskuteras. I masstartlopp är taktik av stor betydelse och det kan påverka resultatet (både slutresultatet och resultat vid mellantider) på så vis att skidåkarna exempelvis kan göra bedömningen att det är taktiskt fördelaktigt att avancera på vissa partier och därav ödslar mer kraft på dessa partier, men å andra sidan ligger åkarna med i suget av klungan på andra delar av banan och på så vis sparar energi. Dessutom genomförs stora delar av detta lopp i klunga vilket också påverkar
resultaten i detta lopp. Åkarna får då inte genomföra loppet helt på egen hand utan är
beroende av andra deltagare som ligger framför och bakom. De kan på så vis bli hindrade att få ut sin maximala kapacitet samtidigt som det kan vara en taktisk plan. Samtidigt så är masstart en stor del i en elitskidåkares vardag i tävlingssammanhang och därav tycker författaren att resultatet från denna tävling är relevant i sammanhanget. Resultatet på genomsnittlig korrelation visar att individuella lopp har p= 0,1245 och masstarter har p= 0,2116. Skillnaden i korrelation är p= 0,087 och masstartslopp tenderar att ha starkare
korrelation till kroppsvikten. Dock är skillnaden för liten för att kunna säga att masstartloppen skulle påverka studien negativt. En anledning till att masstarter tenderar att ha starkare
korrelation till kroppsvikten tror författaren skulle kunna vara att åkarnas egenskaper tydligare framhävs i dessa lopp, en åkare med goda egenskaper på platten, utför eller uppför utnyttjar detta och avancerar på sina bästa partier och tappar på sina mindre bra partier. Det bör även nämnas att websidan www.skidtid.se som skidförbundet skapat är relativt ny och utbudet på tävlingar där man har tidtagning på olika delpartier av tävlingsbanor vid större nationella tävlingar i Sverige är något begränsad. Denna begränsning har därav påverkat författaren i viss utsträckning när man gjorde urvalet av tävlingar som i sin tur skulle användas i studien. Väderparametern utgör en avgränsning i denna studie, och väderförhållande var därav en parameter som författaren lämnade utanför beräkningen och diskussionen i denna studie. Av denna anledning kan utfallen i denna studie inte kopplas till något eller några specifika skidfören. Oftast torde en större och tyngre åkare med mer muskelmassa ha fördelar i hårda
30
och fasta spår. Medan en mindre och lättare åkare torde ha fördelar i lösa och mjuka spår. Väderparametern som också är svårbedömd men det bör ändå nämnas att detta skulle kunna vara en intressant faktor att diskutera i sammanhanget. Det faktum att författaren inte
beaktade tävlingarnas skidföre, dvs vilken temperatur, snötyp och luftfuktighet får ses som en svaghet i denna studie. Detta eftersom skidföret, som enligt ovan i diskussionen beskrivits, kan ha stor betydelse för prestationen. Vallning är också en parameter som bör lyftas och som har en stor påverkan på prestationen. Valet av rätt skidor och valla för skidföret tillhör en elitlängdskidåkares vardag och mycket tid läggs till att få till snabba skidor. Trots detta lyckas alla olika bra med vallning till tävlingar och detta påverkar resultatet positivt eller negativt. Huruvida åkarna på individplan lyckats med vallning eller inte har författaren inte heller beaktat, en fråga angående detta hade kunnat ingå i frågeformuläret. En faktor som till synes hade kunnat utgöra en liten osäkerhetsfaktor för resultatet i studien är det faktum att
väderförhållandena ändrades under fristilsloppets gång i Bruksvallarna. Men enligt
författarens analys av resultatet av förevarande lopp så påvisar utfallet inte någon utmärkande skillnad (jämfört med de andra tävlingarna) vad gäller korrelationen.
En detalj som kan diskuteras är huruvida författaren skulle ha använt sig utav tider istället för placeringar. Det är möjligt att detta hade gjort resultatet på korrelationerna ännu mer tydliga. Vidare forskning
Trots att denna studie är, författaren veterligen, den första i sitt slag så krävs det mer
forskning för att kunna dra fler slutsatser om längdskidåkares kroppsideal. Denna population är svenska elitskidåkare som har en någorlunda spridd världsranking. Det hade varit intressant att få jämföra med den absoluta världstoppen. Där finns några åkare som t.ex. Therese Johaug som utmärker sig med mycket låg vikt och hög prestationsförmåga i ”backiga” banor. Kan resultatet visa sig annorlunda där?
Författaren valde att koncentrera sig på kroppsvikt. Vidare studier skulle kunna belysa längdskidåkares BMI och kroppslängd. Även kroppsscreening skulle vara intressant för att få reda på fettprocent, muskelprocent och fördelning av vikt mellan över och underkropp. Dessa parametrar hade såklart varit givna att undersöka men rymdes inte inom målsättningen för denna studie. Vidare studier skulle också kunna belysa tid istället för placering korrelerat till kroppsvikt.
31
Slutsatser
Denna studie är bara början på en spännande resa mot att tydligare kunna klarlägga en längdskidåkares ideala kroppskonstitution och den visar att kroppsvikt inte är en avgörande faktor till prestationsframgång i skidlopp för den studerade populationen manliga och
kvinnliga skidåkare. Mer forskning behövs emellertid för att slutligt kunna utröna obesvarade frågor och funderingar kring prestation visavi kroppsvikt och kroppsstorlek.
32
Referenser
Bangsbo, J., Michalsik, L., Öland, B.M. (2004) Aerob och anaerob träning. SISU
Idrottsböcker, Stockholm.
Bassett, D.R., Howley, E.T. (2000) Limiting factors for maximum oxygen uptake and determinants of endurance performance. Medicine and science in sports and exercise. Vol. 32, No.1, 70-84.
Bergh, U. (1987) The influence of body mass in cross-country skiing. Medicine and science in
sports and exercise. 19: 324-331.
Buresh, R., Berg, K. (2002) Scaling Oxygen Uptake to Body Size and several Practical Applications. Journal of strength and conditioning association. 16(3), 461-465.
Calbet, J.A.L., Holmberg, H.C., Rosdahl, H., van Hall, G., Jensen-Urstad, M., Saltin, B. (2005) Why do arms extract less oxygen than legs during exercise? American Journal
Physiology. Vol. 289.
Carlsson, T. (2015) The importance of body-mass exponent optimization for evaluation of performance capability in cross-country skiing. Doktorsavhandling vid Umeå universitet. Doyon, K.H., Perrey, S., Abe, D., Hugson, R.L. (2001) Field testing of VO2peak in cross-country skiers with portable breath-by-breath system, Canadian Journal Applied Physiology. 26(1): 1-11.
Eisenman, P.A., Johnson, S.C., Bainbridge, C.N., Zupan, M.F. (1989) Applied physiology of cross-country skiing, Sports Medicine. 8(2): 67-69.
Hassmén, N., Hassmén, P. (2008) Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. SISU
idrottsböcker, Stockholm.
Haymes, E.M., Dickinson, A.L. (1980) Characteristics of elite male and female ski racers.
Medicine and science in sports and exercise. Vol. 12, No. 3: 153-158.
Hoff, J., Helgerud, J., Wisloff, U. (1999) Maximal strength training improves work economy in trained female cross-country skiers. Medicine and science in sports and exercise. 31(6): 870-877.
33
Holmberg, H.C. Physiology of cross-country skiing. (2013) SISU idrottsböcker, Stockholm. Ingjer, F. (1991) Maximal oxygen uptake as a predictor of performance ability in woman and men elite cross-country skiers. Scandinavian Journal Medicin Science Sports. 1: 25-30. Myrdal, J. (2009) Spelets regler i vetenskapens hantverk: om humanvetenskap och naturvetenskap. Natur & kultur, Stockholm.
Nilsson, J. (2008) Dubbelstakning- Längdskidåkning i klassisk stil. SISU Idrottsböcker, Stockholm.
Rönnestad, B.R., Mujika, I. (2014) Optimizing strengthtraining for running and cycling endurance performance: A review. Scandinavian Journal Medicin Science Sports. 24: 603-612.
Sandback, O., Holmberg, H.C. (2017) Physiological capacity and training routines of elite cross-country skiers: Approaching the upper limits of human endurance. Internatinal Journal
Sports Physiology Performance. 17: 1-26.
Vetenskapsrådet. (2011) God forskningssed. Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011. Elektroniska källor
Internationella skidförbundet. (2011)
https://data.fis-ski.com/dynamic/fis-points-details.html?sector=CC&listid=300129&seasoncode=&lastname=&gender=M&firstname=& nation=&order=DI&fiscode=&birthyear=1960-1996&Search=Search&limit=100 [2017-11-28].
34
Bilagor
Bilaga 1. Placering från olika partier under tävlingar herrar.
Testpersoner Herrar Kroppsvikt i kg Boden 15km Platt 3,1– 3,3km Bruks 15km Platt 0,2– 0,8km Boden 15km Utför 2,7–3,1 Bruks 10f Utför 2,0– 3,3 Boden 15km Fristil Uppför 2,5–2,7km Bruks Uppför 0,8– 1,4km Herr 1 74 8 8 15 16 5 8 Herr 2 81 11 16 13 18 11 16 Herr 3 76 7 14 9 14 6 17 Herr 4 77 9 5 12 2 1 1 Herr 5 79 10 4 7 8 Herr 6 78 1 11 1 10 3 4 Herr 7 81 5 5 4 10 6 Herr 8 72 4 13 10 9 13 2 Herr 9 67 5 2 11 13 2 3 Herr 10 65 2 15 6 3 12 15 Herr 11 77 3 1 10 Herr 12 69 3 10 3 12 4 13 Herr 13 84 4 6 2 5 7 12 Herr 14 76 12 17 8 19 14 18 Herr 15 80 18 21 9 Herr 16 80 13 19 14 20 15 20 Herr 17 72 6 1 7 15 9 11 Herr 18 80 4 11 9 Herr 19 73 9 6 5 Herr 20 79 12 8 14
35
Bilaga 2. Placering från olika partier under tävlingar damer.
Testpersoner Damer Kroppsvikt i kg Boden 10km Platt 3,1– 3,3km Bruks 10km Platt 0,2– 0,8km Boden 10km Utför 2,7– 3,1km Boden Mass Utför 2– 3,3km Boden 10km Uppför 2,5–2,7km Bruks 5km F Uppför 0,8– 1,4km Dam 1 54 8 9 Dam 2 57 14 5 8 5 8 7 Dam 3 62 Dam 4 55 10 11 14 15 11 16 Dam 5 68 8 16 7 12 14 15 Dam 6 66 14 6 Dam 7 64 16 18 15 13 12 19 Dam 8 56,5 15 16 16 15 Dam 9 65 2 Dam 10 66 3 9 5 11 6 13 Dam 11 70 4 12 Dam 12 70 6 17 13 14 13 18 Dam 13 65 7 12 4 2 10 14 Dam 14 64 13 3 1 6 4 3 Dam 15 57,5 5 10 9 5 12 Dam 16 65 9 10 6 10 1 11 Dam 17 70 4 5 Dam 18 55 15 17 Dam 19 60 1 13 11 7 2 4 Dam 20 60 2 1 2 8 7 Dam 21 57 6 3 8 Dam 22 56 12 2 3 4 3 1 Dam 23 59 11 7 9 1 9 10
36
Bilaga 3. Placering från tävlingar herrar.
Testpersoner Herrar Kroppsvikt i kg Placering Boden 15km K Placering Boden 15km F Mass Placering Bruks 15km K Placering bruks 10km F Herr 11 77 4 1 Herr 4 77 2 4 3 2 Herr 19 73 2 3 Herr 9 67 4 5 1 4 Herr 8 72 3 1 5 5 Herr 7 81 14 8 6 Herr 1 74 5 6 11 7 Herr 20 79 15 2 7 8 Herr 12 69 6 3 8 9 Herr 10 65 10 14 13 10 Herr 6 78 1 7 6 11 Herr 2 81 13 12 15 12 Herr 5 79 9 11 13 Herr 13 84 7 10 12 14 Herr 3 76 8 9 14 15 Herr 17 72 11 13 10 16 Herr 18 80 9 17 Herr 14 76 12 15 16 18 Herr 15 80 17 19 Herr 16 80 16 16 18
37
Bilaga 4. Placering från tävlingar damer.
Testpersoner Damer Kroppsvikt i kg Placering Boden 10km K Placering Boden 10km F Mass Placering SM 10km K Placering Bruks 10km K Placering Bruks 5km F Dam 1 54 7 5 Dam 4 55 15 12 15 17 Dam 18 55 17 16 Dam 22 56 5 3 2 13 Dam 8 56,5 17 16 13 Dam 3 57 12 2 5 3 12 Dam 21 57 8 10 11 Dam 15 57,5 3 6 14 Dam 23 59 9 6 8 5 7 Dam 19 60 6 9 12 8 Dam 20 60 10 7 3 6 Dam 4 62 10 Dam 14 64 1 1 1 1 Dam 7 64 16 14 11 18 19 Dam 16 65 2 10 4 8 10 Dam 13 65 11 5 11 9 Dam 9 65 2 3 Dam 10 66 7 11 7 14 18 Dam 6 66 9 13 4 Dam 5 68 13 13 12 16 15 Dam 11 70 8 Dam 12 70 14 15 14 19 20 Dam 17 70 1 4 2
38
Bilaga 5. Informationsbrev Hej!
Vill du delta i en studie som undersöker en längdskidåkares längd, vikt och stavlängd i relation till prestation under tävling.
Syftet med denna studie är att undersöka hur skidåkare presterar tidsmässigt på olika partier under en tävling, dvs på platta partier, utförsåkning och uppförsbackar. Detta kommer jag jämföra med kroppslängd, kroppsvikt och stavlängd. Studien vänder sig till svenska elitskidåkare på seniornivå. Studien är ett examensarbete på grundnivå och är en del av Idrottstränarprogrammet på Högskolan Dalarna.
Den informationen som du lämnar, om du vill vara med i studien, är ditt kön, ålder, kroppslängd, kroppsvikt och stavlängd på klassiska stavar och skatestavar.
Informationen som du lämnar kommer avidentifieras och redovisning av resultat kommer presenteras så att ingen individ kan identifieras. Jag kommer ge dig en kopia av mitt examensarbete så du kan ta del av det.
Det är frivilligt att delta och du kan när som helst avbryta din medverkan utan förklaring. Ansvarig för studien är Håkan Löfström. Har du frågor eller funderingar är du välkommen att höra av dig till mig.
Med vänliga hälsningar, Håkan Löfström V17haklo@du.se Tel: 070–2013355 Handledare: Johnny Nilsson jns@du.se Tel: 070–6992298
