Karriär - där går meningarna isär. Karriärbegreppet i vägledningssituationen

Examensarbete

Karriär - där går meningarna isär

Karriärbegreppet i vägledningssituationen

Career - where opinions differ

Concept of career in the guidance situation

Carola Berntsson

Annelie Lindahl

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp

2010-12-07

Examinator: Anders Lovén

Handledare: Leif Andergren Studie- och

yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

3

Sammanfattning

Detta examensarbete syftar till att undersöka hur vägledare ser på begreppet karriär och hur den synen färgar vägledningssamtalet. För att besvara vårt syfte använde vi oss av kvalitativa intervjuer med åtta personer, fyra studie- och yrkesvägledare och fyra sökande som haft ett vägledningssamtal hos desamma. Samtliga har intervjuats efter ett vägledningssamtal. Vi analyserade det resultat vi fick utifrån tidigare forskning inom området och litteratur som vi ansett relevant. Den teoretiska ramen för detta arbete är karriär-, väglednings- och yrkesteorier.

Vårt resultat visade på skilda uppfattningar om karriär hos vägledarna vilket också påverkade de olika samtalens fokus. Två av vägledarna hade fokus på att lösa den uppkomna situationen och de andra två var mer inriktade på en individs hela livssituation. Dessa inriktningar stämde överens med hur vägledarna såg på karriär. De vägledare som såg på karriär som att klättra på karriärstegen var mer fokuserade på den uppkomna situationen och lösa den på bästa sätt, i denna studie även kallade brytpunktsvägledare. Vägledarna som menade att karriär handlade om hela livspusslet och att trivas i livet använde sig av ett annat fokus nämligen hela livssituationen och att denna ständigt förändras, dessa vägledare har vi valt att kalla processvägledare.

Det skiljer sig dock inte så mycket i de olika vägledarnas förhållningssätt, alla värnar om att vara närvarande, visa respekt och ge klienterna någon form av trygghet. Samtliga klienter var nöjda med sina samtal vilket tyder på att även om vägledare ser på karriär med olika glasögon som ger samtalet olika fokus så täcker de ändå målsättningen och behovet som finns hos klienterna.

Vi som vägledare måste vara medvetna om de olika typerna, process- respektive brytpunktsvägledning, och se vad som behövs och att det uppenbarligen finns behov av båda sätten att vägleda.

Nyckelord:

5

Innehåll

1 INLEDNING OCH BAKGRUND ... 7

1.1 SYFTE ... 8 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8 1.3 BEGREPPSDEFINITION ... 8 2 LITTERATURGENOMGÅNG ... 10 2.1 TIDIGARE FORSKNING ... 10 2.1.1 Karriärbegreppet ... 10

2.1.2 Från studie- och yrkesvägledning till karriärutveckling ... 11

2.1.3 Vägledningens dilemman ... 12

2.2 KUNSKAPSÖVERSIKT ... 13

2.2.1 Karriärteorier ... 13

2.2.2 Vägledningsmodeller och yrkesteori ... 15

3 METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 17

3.1 VAL AV METOD ... 17

3.2 URVAL OCH AVGRÄNSNING ... 18

3.3 GENOMFÖRANDE ... 18 3.4 ETISKA REFLEKTIONER ... 19 3.5 TILLFÖRLITLIGHET ... 19 3.6 INTERVJUGUIDE ... 20 4 RESULTAT ... 21 4.1 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA ... 21 4.2 KARRIÄR ... 22 4.2.1 Karriärbegreppets betydelse ... 22 4.2.2 Karriärvägledare ... 23

4.3 INTERVJUPERSONERNAS UPPLEVELSE AV SAMTALEN ... 25

4.3.1 Samtal mellan Viktor och Sigge ... 25

4.3.2 Samtal mellan Vera och Selma ... 26

4.3.3 Samtal mellan Viktoria och Simone ... 27

4.3.4 Samtal mellan Vendela och Stina ... 28

4.4 VÄGLEDARNAS TANKAR OM SITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH AGERANDE UNDER SAMTALET ... 30

4.4.1 Viktor ... 30

4.4.2 Vera ... 31

4.4.3 Viktoria ... 32

4.4.4 Vendela ... 33

6

5.1 VÄGLEDARNAS UPPFATTNING AV KARRIÄR OCH DESS BETYDELSE FÖR DEN SÖKANDE ... 35 5.2 VÄGLEDARNAS TANKAR OM SITT AGERANDE OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT UNDER SAMTALET ... 37 6 DISKUSSION OCH AVSLUTNING ... 41

KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR

7

1 Inledning och Bakgrund

Under vår andra termin på studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Malmö högskola fick vi i uppgift att skriva vår egen karriärberättelse och började då fundera över begreppet karriär och vad det innebär för olika människor. När vi inför examensarbetet diskuterade ämnet dök det upp många frågor såsom: Måste man stiga i graderna för att göra karriär? Hur ska vi som vägledare ställa oss till titeln karriärvägledare? Är det karriär att ”bara” få ett jobb? Är det karriär att gå från en chefsposition till ett arbete utan chefsansvar? Hur ska vi som vägledare kunna bemöta och hjälpa klienter på bästa sätt när till exempel en tycker att karriär är att få en chefsposition och en annan tycker karriär betyder att vara lycklig och trivas på sitt jobb? När vi frågade människor i vår omgivning upptäckte vi att de allra flesta definierade detta begrepp som att avancera i arbetslivet. I utbildningen upplever vi att det betonas att karriär handlar om människors hela livssituation där man har en sysselsättning man trivs med och har möjlighet till livslångt lärande. Eftersom dessa båda definitioner står i något slags motsatsförhållande till varandra tycker vi att det är intressant att studera ämnet närmare. Dessutom tror vi att det har betydelse hur vägledare tänker kring karriärbegreppet och att det visar sig i vilken typ av vägledning de genomför. Därför vill vi genom vårt arbete undersöka detta eftersom vi anser att det i vår framtida profession är väldigt viktigt att ha en bild av hur olika vägledare utövar sitt yrke. Detta för att vi ska kunna reflektera över vår kommande yrkesroll och inte stoppa in oss själva i ett fack av oföränderlighet utan hela tiden kunna utvecklas.

8

1.1 Syfte

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur vägledare ser på begreppet karriär och hur den synen färgar vägledningssamtalet.

1.2 Frågeställningar

• Vilken betydelse har vägledarens uppfattning av begreppet karriär för den sökande i det specifika samtalet?

• Hur visar sig vägledarens uppfattning av begreppet karriär i hans eller hennes förhållningssätt och agerande?

• Vilken typ av vägledning ger vägledaren beroende på hur han eller hon definierar karriär?

1.3 Begreppsdefinition

Nedan kommer vi att förtydliga begrepp som används i arbetet.

Brytpunkt. Karriärutveckling är enligt Strauss en serie av ”turning-points”, dessa

turning-points (brytpunkter) uppkommer när en individ måste ta ställning, omvärdera och revidera sitt liv. Dessa finns i alla delar av vårt liv inklusive den yrkesmässiga karriären. Vid en brytpunkt går individen igenom en omvandling av identiteten. Det finns olika sorters brytpunkter. De strukturella brytpunkterna kan vara när skolan slutar eller pensionering, sen finns det de som är självinitierande och de som är framtvingade till exempel arbetslöshet. (Hodkinson och Sparkes 1997). Vi har valt att använda oss av ordet brytpunkt i betydelsen av de tillfällen då en individ tvingas eller självmant avslutar en sysselsättning och påbörjar en ny.

Brytpunktsvägledning genomförs när vägledaren hjälper till att hantera en specifik

9

Förhållningssätt, definieras i detta arbete som inställningen vägledarna har till de

sökande i vägledningsrelationen.

Karriär i snäv bemärkelse menar vi med att stiga i graderna eller vinna snabb befordran

i yrkeskarriären (Internet 1).

Karriär i vid bemärkelse omfattar alla roller och sidor i en individs liv, t ex familj,

yrkeskarriär och intressen (Dresch och Lovén 2003).

Livslångt lärande omfattar alla nivåer av utbildning och yrkesutbildning under hela

livet, samt olika former av inlärning. Syftet med livslångt lärande är att ge medborgarna verktyg för självförverkligande, social integration och deltagande i det kunskapsbaserade samhället (Internet 4).

Processvägledning utförs när vägledaren har ett långsiktigt perspektiv (Lovén 2010).

Studie- och yrkesvägledare alternativt vägledare ger vägledning inför studie- och

yrkesval, inför omställningssituationer i arbetslivet eller som ett led i en yrkesinriktad rehabilitering. Dessa kan man finna i skolor, i vägledningscentra, på arbetsförmedlingar, högskolor och universitet eller på arbetsplatser i privat och offentlig sektor (Internet 3).

Sökande eller klienter är i denna studie individer som söker vägledning.

Vägledning definieras av Vägledarföreningen utifrån deras etiska riktlinjer enligt

följande:

Vägledning är en processinriktad verksamhet och har som mål att underlätta för individer och grupper i alla åldrar och vid olika tidpunkter i livet att välja utbildning, yrke eller karriär samt att bidra till en bättre livsplanering. För många människor finns ett avstånd mellan var de är och var de vill vara. I det sammanhanget uppstår frågor och behov som vägledarna har till uppgift att besvara, underlätta och möta. Vägledning omfattar en mängd olika verksamheter och områden, privat eller offentligt inom såväl utbildnings- som arbetsmarknadssektorn (Internet 3).

Vägledningssamtal är ett enskilt samtal med en professionell vägledare och en

vägledningssökande. Syftet med detta samtal är att den sökande ska få hjälp med sitt karriärproblem (Lindh 2007 s. 5).

10

2 Litteraturgenomgång

2.1 Tidigare forskning

Vi har inte funnit forskning som belyser just vårt syfte. I kommande avsnitt presenterar vi den forskning som berör vårt ämnesval och därför har vi under denna rubrik valt att fokusera på begrepp som karriär, förhållningssätt, processvägledning och brytpunktsvägledning eftersom dessa områden hänger samman med det vi undersöker. Vi kommer även att använda detta material som förklaringsram i analysen.

2.1.1 Karriärbegreppet

I Svenska Akademins ordlista definieras ordet karriär med att ”stiga i graderna eller vinna snabb befordran” (Internet 1). Den engelska definitionen av career innebär en individs bana eller utveckling genom livet eller en del av livet. ”A person's course or progress through life (or a distinct portion of life)” (Internet 2).

I utredningen karriärvägledning.se.nu (SOU 2001:45) som syftar till att kartlägga och analysera individens behov av vägledning i skolväsendet, framställs karriär som en individs samlade meriter och erfarenheter av både utbildning och arbete samt annan kompetensgivande verksamhet så som uppdrag i föreningar och organisationer och medborgerliga engagemang.

Utredningen framställer ett helhetsperspektiv på vägledning och dess roll i samhället. Här kopplas karriärbegreppet till individens egna behov och utveckling i motsats till samhällets behov. För en person som har inriktning och målsättning klar räcker det i de flesta fall med ett kort samtal, men för andra med djupare behov blir vägledningssamtalen en del i en längre process. Det livslånga lärandet innebär en ökning av individens ansvar för utbildning och lärande och att utbildningar i högre grad

11

anpassas utifrån individens behov. Utredningen visar att det blir vanligare att plocka delar av program istället för att välja en hel utbildning och utredaren beskriver det enligt följande ”Jag föredrar ett begrepp som bättre motsvarar en aktiv och ansvarstagande individ och väljer därför att i stället för studie- och yrkesvägledning använda beteckningen karriärvägledning” (SOU 2001:45, s 102). Därmed blir individens behov av vägledning både växande och återkommande under olika perioder i livet, vilket också ska sättas i relation till en ökande rörlighet och ökad internationalisering.

2.1.2 Från studie- och yrkesvägledning till karriärutveckling

Vägledning i förändring är en rapport som undersöker den förändrade vägledarrollen i

en förändrad omvärld (Dresch och Lovén 2003). Här lyfts begrepp som holistisk och konstruktivistisk vägledning fram för att möta morgondagens utveckling. Rapporten kommer fram till att vägledarrollen har förändrats, men inte så mycket som kunde förväntats. Exempel på förändringar är att elever i grundskolan är mindre mogna att ta ställning till sin framtid, elever som själv söker information har minskat trots den nya tekniken och att allt fler valalternativ ökar behoven av vägledning. Eftersom utveckling och förändring i världen påverkar både vägledare och sökande krävs ett förbättringsarbete där nya former för vägledning utvecklas och utvärderas. Vidare tar författarna upp vikten av karriärutveckling där individen måste få en chans att se på sitt liv med meningsfulla och utvecklingsinriktade glasögon. Där också dennes egna förutsättningar, intressen, begåvningar, värderingar och studie- och yrkesmöjligheter integrerar med begränsningar. Författarna menar att det behövs en cyklisk syn på karriär, det kan komma en rad av förändringar som påverkar individen och då behövs det flexibilitet, engagemang och initiativkraft för att nå framgång, dessutom kan man finna självtillfredsställelse på andra plan än i arbetslivet.

Dresch och Lovén (2003) menar att karriärutveckling utgår ifrån begreppet karriär i vid bemärkelse där det omfattar alla roller och sidor i en individs liv, t ex familj, yrkeskarriär och intressen. Och för att som vägledare kunna lotsa individer mot karriärutveckling i en dynamisk värld måste man ha en tyngdpunkt på personlig utveckling och livslångt lärande.

12

2.1.3 Vägledningens dilemman

Lovén (2010) skriver i artikeln Behöver vi teorier inom vägledning? att det finns olika dilemman en vägledare kan råka ut för. I detta avsnitt skall vi ta upp två av dessa:

1. Vägledning av hela individens livssituation kontra individens val av karriär. 2. Vägledning i brytpunkter eller vägledning i ett processperspektiv.

I dessa sammanhang beskriver författaren att vägledaren måste vara något av en balanskonstnär för att hantera olika intressen. Det är dessutom viktigt för vägledaren att ha en personlig vägledningsteori som är reflekterande för att utveckla ett brett handlingsregister i de situationer han eller hon möter.

Författaren menar att i det första dilemmat handlar det om hur mycket betoning vägledaren har på den sökandes hela livssituation när denne funderar kring sin framtid. Är samtalet mer livsinriktat kan det komma att beröra privata spörsmål eftersom livets alla roller vägts in i samtalet. Lovén beskriver livsvägledning som ett begrepp som har blivit mer och mer vanligt under de senaste åren och syftar till att man väljer yrke och utbildning mer än en gång i livet. I Lovéns avhandling Kvalet inför valet (2000) kan vi hitta ett sätt att belysa detta. Författaren väljer då att introducera Krumboltz båda begrepp personlig vägledning och studie- och yrkesvägledning. Där personlig vägledning belyser en individs hela livssituation medan studie- och yrkesvägledning handlar om frågor relaterade till en individs framtid inom utbildning och arbete. Efter genomförd studie- och yrkesvägledarutbildning i Sverige ska man kunna behärska båda typerna av samtal.

I det andra dilemmat går författaren in på skillnaden mellan process- och brytpunktsvägledning. I alla vägledningssituationer är det inte aktuellt med ett processtänk och det måste vägledarna kunna inse och ge de sökande bra verktyg för att kunna hantera just den brytpunkt de har hamnat i (Lovén 2010).

Lovén (2000) beskriver att synen på vägledning historiskt sätt har gått ifrån att vara en engångsinsats till mer av en process. Istället för att vägleda i brytpunkterna har det blivit mer aktuellt att vägleda mellan dem.

13

2.2 Kunskapsöversikt

Vi har valt att undersöka hur vägledare ser på begreppet karriär och om och hur det färgar vägledningssamtalet. För att tolka och förstå vårt resultat har vi valt ut sex olika teorier och modeller som är användbara på olika sätt. Karriärteorierna kommer vi att använda för att förstå hur vägledarna tänker eftersom dessa strävar efter att ge förklaring åt varför människor följer olika vägar under sitt yrkesliv. För att förstå vägledarnas förhållningssätt kommer vi att applicera vägledningsmodellerna och yrkesteorierna i vår analys.

2.2.1 Karriärteorier

Super

Efter andra världskriget var den främste pionjären för yrkesinriktad psykologi en man vid namn Donald Super. Metoden han förespråkade var personcentrerad och gick ut på att vägledare skulle känna igen den process som konstrueras och utvecklas under en människas livsbana (Brown 2002).

Enligt Super påverkas människors livsbana och karriär indirekt av deras självuppfattning som börjar formas när man föds och fortsätter att utvecklas under hela livet. Att välja en yrkesbana kan ses som en strävan efter självförverkligande. Karriärutveckling är enligt Super något som pågår under hela livet och kan ses utifrån fem livsfaser; uppväxt, utforskande, etablering, upprätthållande, och avtagande. Karriärmognaden kan vara olika för olika individer beroende på vad de har för kunskap om sig själv och alternativen därför kan effektiva karriärval komma i en senare livsfas (Amundson m.fl. 2009).

Supers definition av karriär är en kombination av alla livsroller en individ spelar vid en viss tidpunkt. De olika rollerna är barn, student, arbetare, förälder, hemmafru, fritidsmänniska, partner, pensionär och medborgare vilka interagerar och påverkar varandra. Karriärregnbågen skildrar de olika rollerna och är en modell som bygger på att självbilden förändras över tid och utvecklas av erfarenhet. Även om den individuella självuppfattningen med dess intressen, värderingar och förmågor är starka faktorer som påverkar karriärutvecklingen så spelar också villkoren i den miljö man lever i stor roll (Amundson m.fl. 2009).

14

Regnbågen med dess livsstadier och livsroller är det första exemplet på hur karriärutveckling kan skildras utifrån ett livsvägledningsperspektiv (Lovén 2009).

Parsons

Frank Parsons lade i början på 1900-talet och mitt i det framväxande industrisamhället grunden för yrkesvägledningen, i hans trestegsmodell kan man få hjälp med ett framgångsrikt yrkesval genom att:

1. Utveckla en tydlig förståelse för sig själv, anlag, förmågor, intressen, resurser, begränsningar och andra kvalitéer.

2. Utveckla kunskap om kraven och villkoren för framgång, fördelar och nackdelar, förtjänster, möjligheter och framtidsutsikter i olika arbeten.

3. Använda ett sunt resonemang kring relationen mellan fakta i de två första

grupperna

(Amundson m.fl. 2009 s. 33)

Parsons menar att människor kan matchas till yrken som passar dem och att de är mest produktiva när det har ett arbete som stämmer överens med deras förmågor. Han menade också att om människor mer aktivt engagerade sig i att välja ett yrke så skulle de vara mer nöjda än om de lät slumpen bestämma (Brown 2002).

Parsons ansåg att individers egna åsikter och värderingar var väsentliga och att ett samspel mellan individers egna resurser och vad som är tillgängligt skulle resultera i ett lämpligt yrke. Yrkesvalet i trestegsmodellen blev rationellt och matchningsinriktat med avsikten att rätt man skulle hamna på rätt plats (Lovén 2000).

Planned happenstance

Kathleen Mitchell, Al S. Levin och John D Krumboltz (1999) har utvecklat teorin om Planned Happenstance. I denna teori menar författarna att om en person är villrådig ska man inte betrakta honom eller henne som obeslutsam, utan istället se på denna individ som en person som är nyfiken på och kan se olika möjligheter. Detta gör att denna person kan utveckla förmågor som kan göra att de tar vara på de tillfällen eller möjligheter som visar sig. Författarna menar att denna individ istället är centrum av det som varit och det som ska komma och att det är viktigt med ett öppet sinne. Tanken är dock inte att individen ska sitta och vänta på att allt ska lösa sig, istället ska han eller hon lära sig att vara aktiv och framkalla och hitta dessa tillfällen eller möjligheter. De anser att som vägledare kan man hjälpa klienten att hitta nya vägar genom att utnyttja

15

just dessa tillfälligheter eller möjligheter som öppnar sig. För att kunna dra nytta av dessa möjligheter menar författarna att vägledaren ska uppmuntra fem färdigheter hos klienten: nyfikenhet, framhärdande, flexibilitet, optimism och risktagande.

2.2.2 Vägledningsmodeller och yrkesteori

Amundson (2000) beskriver att det finns tre basvillkor för vägledningsrelationen: Äkthet, villkorslös positiv inställning och empatisk förståelse. Att vara äkta som vägledare handlar om att vara närvarande och behandla den sökande med uppriktighet och rak kommunikation samt att sätta sin expertroll åt sidan. Denna äkthet färgar vägledningssituationen med harmoni mellan handlingar, känslor och tankar. Har vägledaren en villkorslöst positiv inställning accepterar denne klienten utan att döma genom bekräftelse, omsorg och respekt. Detta genererar förhoppningsvis i att klienterna får en stark tro och förmåga att lösa sina egna problem. Det är viktigt att vara empatisk som vägledare för att kunna förstå den inre värld som klienterna upplever. Författaren lägger också till ytterligare ett basvillkor, flexibilitet. Han menar att kreativitet, fantasi och öppenhet för det som händer i ett samtal är att vara flexibel.

Att klienterna ska känna sig betydelsefulla är också viktigt för att banden mellan vägledare och sökande ska stärkas. Ett sätt att visa att den andre är viktig är att lyssna på det som beskrivs och de bakomliggande känslorna.

För att underlätta för de sökande är det viktigt att behandla ämnet tystnadsplikt för att de ska kännas trygga i hur informationen om dem kommer att behandlas.

Det är ofta bra att lägga lite tid på att lära sig mer om den sökandes personliga verklighet i inledningsskedet av samtalet. Det kan betecknas som personligt småprat, men ska inte innehålla någon form av förhör. På så sätt kan man få information som kan vara värdefull längre fram i vägledningssamtalet samt skapa en trygg relation.

Engquist (1996) förespråkar att man som samtalsledare ska försöka hitta ett tillvägagångssätt som fungerar och som i en given situation ger resultat. Detta kallar han för ”sitt eget bästa sätt” och där måste både känsla och kunskap ingå. Engquist talar om att det som är mest avgörande för ett bra resultat vid kontakt med andra människor är samtalsledarens personlighet och inte dennes teoretiska inriktning. Han menar att samtalsledaren ska sträva efter att samtalet ska bli en utvecklande dialog och

16

lösningarna ska komma ur detsamma. Författaren menar att man då undviker att bli en utpräglad teoretiker som anser sig ha hittat den bästa teorin och att detta bidrar till klientens utveckling.

Den funktionellt inriktade eklektiske terapeuten har en arsenal av teorier och verktyg som han använder utifrån vad varje problem kräver.

(Engquist 1996 s. 37)

Att ha en samtalsstruktur menar Engquist räcker för de flesta syften i ett samtal. Hans förslag är att man definierar problemet, talat om vilka lösningar man provat, beskriver målet och gör upp en plan. Detta kan illustreras med nedanstående översikt:

(DÅ) NU? PROVAT? VILL? HUR?

Figur 1 (Engquist 1996 s. 92)

Lauvås och Handal (1993) beskriver att inom många yrken och områden utformar var och en sitt eget sätt att utföra arbetet på, det vill säga att stora delar av yrkesutövandet grundas på det egna professionella omdömet. Författarna menar den verklighet en person möter i sitt yrke efter sin utbildning är betydligt mer oordnad än den ganska trygga värld densamme möter under sin utbildning.

Lauvås och Handal förklarar att den praktiska yrkesteorin är inte bara ett resultat av utbildning, utan innehåller både värderingar, erfarenheter och kunskap som vi har utvecklat redan från en tidig ålder. Det menar författarna troligen är anledningen till att vi har en ganska svag medveten relation till den. Därför förklarar vi ofta med teoretisk kunskap när någon frågar varför vi gör som vi gör eftersom vardagskunskapen inte betraktas som lika mycket värd. Den praktiska yrkesteorin blir tillgänglig för reflektion då vi handlar i en bestämd situation och består alltså av vår handlingsberedskap. Den beskrivs som ett individuellt fenomen som är förankrad i vår sociala tillhörighet, våra sociala erfarenheter och vilket kön vi har – men den utformas och utvecklas också i interaktionen med vår omvärld.

17

3 Metod och genomförande

I följande avsnitt kommer vi att beskriva hur vi resonerat kring val av metod, hur urvalet gått till, våra etiska reflektioner under arbetets gång, genomförandet av intervjuer samt arbetets tillförlitlighet.

3.1 Val av metod

Larsen (2009) menar att man kan betrakta metod som ett redskap eller ett verktyg för att få svar på frågor och få ny kunskap inom ett område. En fördel med kvalitativ metod är enligt författaren att man som forskare kan ställa följdfrågor och på så sätt få mer ingående svar, vilket ger en bättre förståelse för att kunna förklara de resultat som framkommer. Eftersom vi vill försöka förstå hur vägledare uppfattar begreppet karriär och hur det färgar vad ett vägledningssamtal handlar om anser vi att kvalitativ metod bäst besvarar syfte och frågeställningar. Denna metod menar vi är bäst lämpad för att vi ska kunna nå förståelse utifrån individens upplevelse. Med en kvantitativ metod tror vi inte att vi kan få fram upplevelsedimensionen på samma sätt. Våra intervjuer är semistrukturerade där samtalet är inriktat på bestämda ämnen som forskaren valt ut i förväg (Dalen 2007).

Intervjuer med låg grad av standardisering kan till exempel innebära att man tar frågorna i den ordning det passar och att följdfrågor formuleras beroende på tidigare svar (Trost 2007). Vi har låg grad av standardisering i våra intervjuer för att inte begränsa informanternas svar och på så sätt få en större bredd på intervjun.

Det kan finnas nackdelar med kvalitativa undersökningar, exempelvis är det svårare att få en överblick över resultatet eftersom man inte har färdiga svarskategorier jämfört med kvantitativa studier samt att generaliseringar inte går att göra. Förutom detta kan det också vara till nackdel att intervjuaren och informanten sitter ansikte mot ansikte och att det då inte alltid är så lätt för informanten att vara ärlig. Han eller hon kanske anpassar sina svar för att dölja brist på kunskap eller för att vara till lags (Larsen 2009).

18

Vi är medvetna om att vår förförståelse av det vi undersöker skulle kunna påverka intervjupersonerna och vi har lagt stor vikt vid att försöka att inte ställa ledande frågor och undvika att avbryta informanterna.

3.2 Urval och avgränsning

Informanterna i vårt urval består av fyra studie- och yrkesvägledare i en kommun samt fyra sökande som haft ett vägledningssamtal hos desamma. Vår ambition var att göra ett godtyckligt urval inför intervjuerna för att få så stor bredd som möjligt i undersökningen. Godtyckligt urval, som är en form av strategiskt urval, görs ofta i kvalitativa undersökningar och då väljer forskaren ut intervjupersonerna efter sin egen bedömning, det vill säga de personer som bäst belyser frågeställningen (Larsen 2009). Dock hade vi stora svårigheter att få tag på intervjupersoner och vi fick nöja oss med dem som ställde upp.

Vi har inte tagit hänsyn till att få variation avseende ålder, klass, kön eller etnicitet eftersom det inte är vår intention att undersöka skillnader mellan grupper. Dessutom är målet för undersökningen inte att generalisera utan att vi ska få en större kunskap och förståelse inom vårt område. Vi har heller inte haft några kriterier avseende samtalen, om de var förstagångssamtal eller ett andra eller tredje sådant. Vi påpekar dock att det är enskilda samtal det rör sig om och inte gruppsamtal.

3.3 Genomförande

Vi tog kontakt med ett tiotal studie- och yrkesvägledare via telefon och e-post för att fråga om de kunde tänka sig att ställa upp på intervju strax efter ett vägledningssamtal samt bad vägledarna att vidarebefordra frågan till den sökande genom ett informationsbrev (Bilaga 1). Vägledaren återkom sedan till oss efter att ha kontaktat den sökande. Intervjuerna med de sökande genomfördes strax efter det genomförda vägledningssamtalet och intervjuerna med studie- och yrkesvägledarna efter intervjun med den sökande. Vi upplevde vissa svårigheter med att hitta intervjupersoner som kunde tänka sig att ställa upp. Dessutom fick vi flera återbud på grund av sjukdom och därmed drog arbetet med att sammanställa intervjuerna ut på tiden. I och med detta fanns inte tid att göra någon provintervju, vilket var vår ambition från början.

19

Samtliga intervjuer spelades in med en diktafon för att sedan kunna transkriberas. Vi delade upp intervjuerna mellan oss och gjorde fyra intervjuer vardera, två med vägledare och de två sökande som haft vägledningssamtal hos desamma.

3.4 Etiska reflektioner

Under genomförandet av intervjuerna har vi använt oss av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer som omfattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Dalen 2008). Vid genomförandet av intervjuerna var vi noga med att ge intervjupersonerna information om syftet med examensarbetet och det har för oss känts viktigt att fråga respektive respondent innan intervjun om det gick bra att banda intervjun, även om det stod i informationsbrevet de tidigare fått. Vi berättade också att uppgifterna de lämnat behandlas med sekretess samt att det vi spelat in skulle raderas efter att arbetet är klart. Vi informerade också om att intervjudeltagandet var frivilligt, vilket innebar att intervjun när som helst kunde avbrytas samt att de uppgifter som lämnats endast används för forskningsändamål (Bilaga 2 och 3).

3.5 Tillförlitlighet

Larsen (2009) beskriver att validitet eller tillförlitlighet innebär att samla in data som är relevanta för frågeställningen man valt. I kvalitativa undersökningar kan det vara enklare att uppnå god tillförlitlighet eftersom man kan göra ändringar under arbetets gång, exempelvis genom att ställa följdfrågor eller att be intervjupersonen att förtydliga något. Vi menar att tillförlitligheten i vår studie är god eftersom vi försökt ställa relevanta och inte ledande frågor till intervjupersonerna samt ge dem utrymme att utveckla sina svar.

För att kunna generalisera krävs att enheterna har valts ut ur ett sannolikhetsurval (Larsen 2009). Eftersom vi använt oss av ett icke-sannolikhetsurval vill vi poängtera att det inte går att generalisera och det inte heller är avsikten med detta arbete.

20

3.6 Intervjuguide

Vi har formulerat våra frågor i intervjuguiderna med utgångspunkt från vårt syfte och våra frågeställningar.

I den första intervjuguiden (Bilaga 2) som vänder sig till vägledarna avser inledningsfrågan att få reda på intervjupersonens bakgrund. Fråga 2-4 fokuserar på vägledarens upplevelse av samtalet och fråga 5-9 riktar in sig på dennes tankar om sitt förhållningssätt och hur de vägleder. Fråga 10-13 handlar om vägledarnas syn på karriärbegreppet.

Den andra intervjuguiden (Bilaga 3) som vänder sig till de sökande innehåller motsvarande inledningsfråga om intervjupersonens bakgrund. Fråga 2-7 samt 11-12 har som syfte att undersöka den sökandes upplevelse av samtalet. Dessa frågor syftar också till att jämföra den sökandes och vägledarens upplevelse av samtalet. Fråga 8-10 samt 13 berör den sökandes tankar kring karriärbegreppet.

21

4 Resultat

Vi inleder vårt resultatavsnitt med en presentation av intervjupersonerna som i verkligheten heter något annat. Därefter redovisas resultatet under tre temarubriker utifrån frågeställning och intervjuguide.

4.1 Presentation av intervjupersonerna

De fyra vägledare vi intervjuat presenteras som Viktor, Vera, Vendela och Viktoria. Deras sökande har vi valt att kalla Sigge, Selma, Simone och Stina.

Viktor, som är drygt 50 år är från början utbildad inom personaladministration och har

senare fyllt på sin utbildning med en ettårig syokonsulentutbildning. För närvarande är han studie- och yrkesvägledare inom högskolan.

Sigge, sökande hos Viktor är i 25-årsåldern och läser till maskingenjör. Bakom sig har

han ett treårigt tekniskt gymnasium samt arbetslivserfarenhet inom energiteknik. Nu har han vissa svårigheter att klara sina kurser och har därför blivit inbjuden till ett samtal.

Vera är i 50-årsåldern och har arbetat som studie- och yrkesvägledare i drygt 15 år, både

inom grundskola och gymnasium och arbetar för närvarande inom högskolan. Tidigare har hon arbetat inom vården och även inom omsorgsförvaltning.

Selma, sökande hos Vera, är strax över 20 år och har tidigare gått Naturvetenskapliga

programmet. Hon har tidigare arbetat som vikarie inom omsorgen och läser nu Socionomprogrammet. Anledningen till att hon varit på samtal är att hon bytt studieort och behövde hjälp med det.

Viktoria är i 35-årsåldern och har jobbat som studie- och yrkesvägledare i tre år vid

kommunen. Hon har jobbat inom handel och kundservice innan hon bestämde sig för att utbilda sig.

22

Simone, sökande hos Viktoria är strax över tjugo år och jobbar inom vården. För tre år

sedan gick hon ut gymnasiet med samlat betygsdokument och vill nu komplettera till ett slutbetyg.

Vendela är i 35-årsåldern och har arbetat som studie- och yrkesvägledare i drygt 4 år,

inom både gymnasium och högskola. Hon arbetade innan dess med ekonomi och administration.

Stina, sökande hos Vendela, är 25 år och går för närvarande på ett program anordnat av

Arbetsförmedlingen, hon jobbar också som timanställd inom handel. Stina hoppade av sina studier för ett par år sedan, men vill nu återuppta dem till våren för att slutföra sin utbildning och ta ut sin examen.

4.2 Karriär

4.2.1 Karriärbegreppets betydelse

Även om Simone likställer karriär med att göra någonting stort som tar lång tid och Sigge benämner det som att ha lyckats, så står ändå begreppet för dem att det är något de vill göra och som får dem att må bra.

Viktor berättar att karriär för honom är att man hittar en arbetsuppgift som man trivs att jobba med och som man är nöjd med. För Viktor handlar det inte om att klättra för att få det högsta jobbet utan karriär är att få ett jobb inom det man är utbildad till och sen kan man ta ett steg i sidled istället för uppåt om man inte är tillfredställd. Men det är också att privatlivet och arbetslivet ska gå ihop. Eftersom Viktor berättade för Sigge att det kommer att finns många jobb inom hans bana inom några år så misstänker Sigge att Viktor tycker att karriär är lika med jobb.

Enligt Viktoria kan man göra karriär inom andra områden än inom arbetslivet, till exempel familjekarriär. Vidare tycker hon att begreppet har en positiv klang som inte alltid behöver vara ett ytterligare steg uppåt.

För både Vera och Selma innebär karriär att avancera eller klättra inom ett yrke. När vi frågar Selma hur hon skulle vilja definiera karriär säger hon att ”Karriär är att

23

avancera för mig”. När vi ber henne förtydliga inom vilka områden hon menar svarar hon att ”Karriär inte har något med privatlivet att göra, det känns främmande för mig att kunna göra karriär i det privata”.

Både Vendela och Stina tycker att det är svårt att definiera karriär för att det är så mångfacetterat, men rent spontant tänker de på att göra karriär i arbetet och att stiga i graderna. Stina fortsätter med att säga att för henne själv handlar det om att hitta ett jobb som hon trivs med och kan klara sig på ekonomiskt, ”Det räcker för mig, jag vill inte klättra”. Vendela fortsätter resonemanget med att säga ”Men numera handlar det ju också om att coacha fram till någonting där man trivs och det kan jag tycka också är karriär – jag tror det finns många olika slags karriärer”.

Stina tror att Vendela definierar karriär mer åt det livsinriktade hållet eftersom hon frågat mycket om hur hon tänker sig studierna samt pratat om att det är viktigt att anpassa dem utifrån den livssituation hon har och ta det i sin egen takt.

4.2.2 Karriärvägledare

På frågan om Viktoria skulle vilja bli kallad karriärvägledare svarar hon så här:

Mig personligen skulle det inte spela så stor roll. Men jag tror att många skulle missuppfatta, jaha håller du på med karriär. För karriär upplever jag ibland att det klingar lite negativt. Det är lite fult i Sverige att göra karriär. Men jag tycker att studie- och yrkesvägledare också är lite förlegat. Varför inte vägledare liksom?

(Viktoria)

Om Viktoria hade kallat sig karriärvägledare skulle Simone valt att inte besöka henne. Jag vet inte, det låter så stort. Det låter inte som någonting jag skulle kunna hamna i. Lite för seriöst för mig just nu. Men alltså jag söker inte en stor karriär just nu på det sättet utan att jag vill mest jobba och plugga utan. Men just karriär då känns det som jag ska vara redo för att jobba mig uppåt och det är inte jag just nu.

(Simone)

Viktor skulle inte ha något emot att byta namn till studie- och karriärvägledare eftersom han menar att han visar elever vägen till en karriär på det sätt han ser det, att få ett jobb inom utbildning samt att vara tillfredställd. Sigge associerar karriärvägledare till en person som man går till när man är färdig med sin utbildning för att få kontakter inom arbetslivet. Han känner sig själv inte redo för att gå till en karriärvägledare i dagsläget.

24

Då vi pratar om titeln karriärvägledare istället för studie- och yrkesvägledare säger Vera att hon tycker det låter lite fel, men hon vet inte vad det skulle heta istället. Studie- och yrkesvägledare tycker hon inte heller är riktigt bra. Om hon själv skulle karriärvägleda tror hon att det blir mer av att vägleda mot ledande befattningar. Hon säger också att studie- och yrkesvägledare låter mer mjukt och inte lika hårt som karriärvägledare. Både Vera och Selma tror att de som inte är inriktade på att göra karriär skulle kunna avskräckas från att gå dit på grund av titeln.

Titeln karriärvägledare liksom tar bort lite av proffsigheten, det vi fått med oss i utbildningen som jag tycker känns bredare i form av t.ex. samtalsmetodiken. För mig och oss som är i denna världen vi förstår vad karriär är, men jag tror faktiskt inte att gemene man gör det. Jag tror att man måste tänka på hur många man träffar som inte är i vägledningsvärlden och att det då sänder ut fel signaler att byta namn.

(Vera)

Stina berättar att hon tycker att studie- och yrkesvägledare låter bättre och hon skulle själv hellre gå till en sådan om hon hade problem av något slag. Karriärvägledare låter för henne som att då måste hon vara beredd att klättra. På frågan om hon tror att det kan skrämma bort sökande svarar Stina:

Om man visste att det tidigare hette studie- och yrkesvägledare tror jag ju inte att det skulle det kanske, men jag tycker bara att det låter lite mjukare och lite bättre med studie- och yrkesvägledare än det andra.

(Stina)

Karriärvägledare tycker Vendela låter lite tuffare och hårdare än studie- och yrkesvägledare.

Man kan ju heta studievägledare eller studie- och yrkesvägledare som blir mer inriktat mot arbetslivet och näringslivet. Det kan jag också känna med karriärvägledare. Medan studievägledare, då är det mer att man ska hjälpa till inom studierna, men visst… Så småningom ska du ju komma till att det ska leda till ett arbete, det är ju målet.

(Vendela)

Vendela tror att titeln karriärvägledare kan skrämma bort sökande eftersom det då inte låter som att det handlar om att hitta det där roliga jobbet man trivs med, utan att det kommer in på att klättra i graderna. Hon tror också att karriärvägledare pushar mer och

25

talar om för den sökande att ”Nu ska du göra det här” studievägledare är mer ”Ja, mer

hur ska du göra det här”.

Nu vet jag ju inte riktigt hur en karriärvägledare jobbar och det är säkert väldigt olika. Men vi har ju en metod och samtalsmetodik och jobbar efter att vi inte ska styra samtalet på det sättet. Medan karriärcoacher styr lite mer känns det som. Sedan är det ju så att syo fortfarande är ett etablerat begrepp och en del kallar mig det ibland. Men det gör mig inget, fast jag vet att andra tycker det är känsligt.

(Vendela)

4.3 Intervjupersonernas upplevelse av samtalen

4.3.1 Samtal mellan Viktor och Sigge

Sigge uppfattade hela samtalet positivt och att det var bra att skolan engagerade sig i hans problematik. Han beskriver samtalet som ett inspirationssamtal där vägledarens uppgift var att se om Sigge hade kvar motivationen och hade han det så skulle vägledaren hjälpa till att hitta metoder som kunde bevara den.

Ja, han ville nog se så att det inte var någon som satt och var helt omotiverad och bara struntade i alltihopa och egentligen bara gick på föreläsningar och sen gick hem och glodde på tv. Han ville nog se personen bakom de betygen som jag har. Det var så det kändes.

(Sigge)

Under samtalets gång fick Sigge upp ögonen för ett annat program. Både det och bättre studieteknik är något som ska diskuteras vidare när de träffas igen för ytterligare samtal och uppföljning. Det andra programmet är något som Sigge började fundera på när Viktor frågade varför han inte valt det istället när det passade så bra med hans fritidsintressen. Sigge misstänker att Viktor frågade om hans fritidsintressen för att se om han kunde hitta motivation någon annanstans. Det bästa med samtalet tycker Sigge var att han inte kände sig ställd mot väggen, vägledaren frågade inte ”Varför har du inte klarat den här kursen?” och det upplevde Sigge som skönt.

På frågan om Sigge tyckte att samtalet var ett livs- eller karriärsamtal så tycker han att det började med att vara ett karriärsamtal där det diskuterades var han kunde få jobb i framtiden till att glida närmare på livet.

26

Sigge sammanfattar samtalet som ”Han vill träffas flera gånger framöver, det ska bli intressant att se vad vi har att följa upp. Det kändes bara positivt och motiverande och försöka igen, nu jäklar.”

Viktor upplevde vägledningssituationen väldigt bra eftersom Sigge var medveten om vad som gällde och hade börjat ta tag i en del problematik själv. Dessutom menar Viktor att en serie av träffar behövs för att rätta till det som gått lite fel för studenten. Under samtalets gång fick Viktor känslan att Sigge verkligen ville göra något åt sina problem.

Viktor kallar samtalet för förändringssamtal i en process där parterna ska träffas flera gånger och ta små trappsteg så att den sökande ser att han går framåt. Eftersom han tror att Sigge är fokuserad på att ha ett härligt bra privatliv och som han uttrycker det ”Inte släppa livsvägen” så blev samtalet livsinriktat, sextio procent av tiden tycker han att han ägnade åt livsvägledning och fyrtio åt karriären.

4.3.2 Samtal mellan Vera och Selma

Selma upplevde samtalet med Vera som väldigt positivt och att hon fick stöd och uppmuntran. Hon beskriver att de kom en bit framåt med planeringen av hennes studier och vad hon eventuellt kan få tillgodoräknat. Selma berättar att Vera känns väldigt hjälpsam och verkligen vill att det ska bli bra för henne. Hon tycker att samtalet innehöll olika delar, först om hur hon trivdes och hur det gick med kursen hon läser nu och sedan kom de in på vad hon ska läsa längre fram. Efter det pratade de om praktikterminen och vad hon var intresserad av där. ”Sedan insåg vi att jag ville bli det som Vera har jobbat med förut och då blev det väldigt mycket prat om det.” Selmas känslor var enbart positiva då hon besökte Vera och hon säger också att hon kände ett utbyte av Veras erfarenheter vad gäller det arbete hon tidigare haft. Det sätt Vera hjälpte henne på tycker Selma var engagerat och lösningsfokuserat och med en vilja av att det skulle gå bra. Hon ska ha ett samtal till med Vera längre fram och fortsätta planera sin studieplan då.

Selma betecknade samtalet som sju på skalan mellan ett och tio, där ett innebar mer livsinriktat och tio mer karriärinriktat ”För vi pratade ju en del om livet runtomkring

27

också, hur jag trivdes som nyinflyttad och så”. Hon trodde att Vera hade en lite annan bild av karriär än henne själv, men inte fullt ut åt livsvägledningshållet.

Vera uppfattade samtalet som att det blev väldigt bra till slut, men att hon var lite osäker i början då hon är ny på sitt arbete och kände brist på tillräcklig kunskap om vilka kurser som skulle gå att tillgodoräkna för Selma.

Men det blev faktiskt jättebra till slut och sedan började hon fråga mig om det hon sedan vill arbeta som och det visade sig att jag arbetat som det tidigare, så det blev väldigt givande.

(Vera)

De känslor Vera fick under samtalet var lite osäkerhet i början och en oro över att uppfattas som mindre proffsig. ”Men då brukar jag säga att det här kan inte jag och då blir det mycket lättare, jag är ju ny här dessutom och kan inte allt så här i början.” Vera placerade samtalet som nio, mest inriktat mot karriärvägledning, eftersom hon tyckte de mest pratade karriär i samtalet, ”Det bara blev så”.

Fast det är inte ofta det blir så mycket av det annars. Men visst, jag brukar prata om arbetsmarknad och yrke, hur de tänker efter studierna och så. Det tycker jag är en del i helheten. Jag vet många vägledare som aldrig pratar om det, men jag tycker att man ska det. Kanske inte så mycket i de lägre åldrarna, men sedan… Det är ju en kostnad att studera, så de måste vara medvetna om hur det ser ut ”där ute”. Målet är ju faktiskt att få ett jobb.

(Vera)

4.3.3 Samtal mellan Viktoria och Simone

Simones upplevelse av samtalet med Viktoria var att hon fick struktur på sitt problem och att det var givande. Tidigare hade hon känt sig vilsen och inte vetat vem hon skulle prata med och nu kände hon att hon äntligen hade hittat rätt och kunde ställa alla frågor hon behövde. Vidare berättar hon att samtalet handlade om vad hon ville bli och vad hon var intresserad av och att en plan hade upprättats efter det. Dessutom hade genomgång av hennes betyg och information om vissa program förekommit. Men det som var kärnan i hela samtalet var att hon fick hjälp med ansökningar, ”Hon hjälpte mig med ansökningarna och hur jag ska göra sen och vad som kanske är bäst för mig att göra.” Simone tror att vägledaren främst ville hjälpa henne med att få sina slutbetyg och få ordning på livet.

28

Simone beskriver att samtalet var ett kompissamtal med hoppfull karaktär eftersom hon under tiden med vägledaren insett att hon verkligen kunde bli undersköterska. Hon tyckte att samtalet var mer livsinriktat än karriärinriktat eftersom hon och Viktoria la upp en plan där hon kunde kombinera studier med arbetsliv utan att bli stressad. Simone misstänker att vägledaren definierar karriär med att göra någonting man trivs med. Just nu behöver inte hon träffa Viktoria fler gånger men tror att det kan bli aktuellt framöver för att följa upp slutbetyget.

Viktoria tycker att samtalet var bra och att Simone var öppen och gav mycket av sig själv när hon ville ha svar på sina frågor.

För mig var det ett upprymt samtal, jag blev väldigt glad. Det var en sån härlig person som jag hade samtal med som gav mycket av sig själv fastän jag var den som skulle ge henne. Men hon gav också, och väldigt positiv till de svaren hon fick. Hon var väldigt nöjd. Att det äntligen blev ordning på det liksom.

(Viktoria)

Eftersom Simone ville ha ett slutbetyg samtidigt som hon ville klara av att lägga livspusslet så anser Viktoria att samtalet hamnade mitt emellan karriär och livssamtal. I dagsläget såg inte Viktoria någon anledning att boka in en ny tid för uppföljning eftersom Simone fick den information hon behövde. Dessutom hade Simone hennes e-postadress så hon skulle höra av sig om det dök upp fler frågor.

4.3.4 Samtal mellan Vendela och Stina

Stina berättar att hon främst var lättad efter sitt samtal med Vendela, hon hade inte själv lyckats att reda ut vad det var för kurser hon saknade i sin utbildning och tyckte det var väldigt skönt att Vendela rett ut detta. ”Det kändes väldigt bra efteråt, det var en enorm lättnad och jag fick den information jag behövde.” Hon berättar att de pratat om hennes nuvarande situation och hur hon kunde lägga upp sina studier eftersom hon måste jobba samtidigt, då hon inte har rätt till studiemedel från CSN. Stina kände att hon fick mer överblick över sin situation efter samtalet. Hon beskriver känslorna hon fick under samtalet som lättnad och samtidigt lite chock, då hon hade mer att ta igen än hon trodde. Stina säger att hon var hos en annan vägledare när hon studerade tidigare och när hon jämför samtalen tycker hon att hon själv var betydligt mer fokuserad nu och verkligen vill ta tag i studierna igen. Hennes placering av samtalet på en skala mellan ett och tio,

29

där ett motsvarar mer livsinriktad vägledning och tio mer karriärinriktad, blir sex eller sju. ”Det var mer åt karriärhållet måste jag säga, men det var ju det jag var ute efter med att komma hit.” På frågan om hur hon tror att vägledaren ville hjälpa henne svarar Stina att ”Jag tror att hon först ville hjälpa mig med att få fram informationen, men sedan också att det bara är ett förslag som jag kan fundera på i lugn och ro och ta en sak i taget”. Stina berättar att om det blir som hon vill med studierna kan hon mycket väl tänka sig att boka ett samtal till med Vendela för att prata om studierna och få hjälp med planering och motivation kring det. Om hon inte börjar studera till våren kommer hon att höra av sig längre fram när hon känner att det är rätt tillfälle att börja studera igen.

Vendela beskriver deras samtal som ett som till övervägande delen innehöll information men att de också varit inne på bakgrunden och den nuvarande situationen och hur Stina tänkte sig sina framtida studier. Att samtal innehåller mycket information upplever Vendela som vanligt förekommande. ”De flesta som kommer till mig efterfrågar information.” Att jobba som vägledare upplever Vendela som ett glapp mellan teori och praktik. Hon tycker exempelvis att yrket innehåller mer administration än hon trodde och betydligt färre vägledningssamtal. De känslor hon fick under vägledningen var lite oro för hur Stina skulle klara sin ekonomi men också hopp eftersom Stina sa att hon verkligen ville slutföra sina studier. Vendela säger att de kommer att ses igen efter att Stina har funderat på hur hon ska göra till våren.

Vendela placerar samtalet som fem på en skala mellan ett och tio, där ett motsvarar mer livsinriktad vägledning och tio mer karriärinriktad.

Ja, det var både och… vi pratade ju inte om hennes familj på något sätt, men vi pratade om hennes livssituation. Men samtidigt pratade vi ju om att hon skulle göra klart sitt mål. Ja, det var mittemellan.

30

4.4 Vägledarnas tankar om sitt förhållningssätt och

agerande under samtalet

4.4.1 Viktor

Eftersom alla studenter är så unika är de viktigt att acceptera och respektera varje student precis som han eller hon är berättar Viktor. Därför känner han in hur en person är som kommer in till honom genom att inte börja direkt med vägledningsmomentet utan pratar lite mer kring personen så att en bra kontakt formas.

Vad har hon för fritidsintressen? Var kommer hon ifrån? Vad sysslar hon med på helgerna? Är han eller hon ute i skogen och jagar? Livet kring, så att man lär känna den personen. Vad har de gått för gymnasieskola innan? Har de spelat fotboll innan? Sådär lite bakgrund. Skapa en bra kontakt är det viktigaste tycker jag. Så att kemin stämmer. Hitta någon gemensam nämnare mellan oss. Så man

kan känna samhörighet.

(Viktor)

Med just Sigge valde Viktor att vara extra lyhörd eftersom han genom att lära känna personen Sigge också kunde lista ut vad problemen berodde på. För att skapa en bra kontakt valde han att mjuka upp samtalet genom att prata om deras gemensamma intressen; naturen och skogen. Viktor brukar lyssna mellan raderna på vad folk säger för då kan han ställa bättre följdfrågor vilket han också gjorde under detta samtal.

För att Sigge och alla andra av Viktors klienter ska bli så avslappnade så möjligt och känna att samtalet liknar en konversation två kompisar emellan har han valt att ha en soffa att samtala i. Viktor menar att detta förhoppningsvis genererar i att studenterna ska känna förtroende och inte bli rädda för honom så att de inte håller inne med sanningen.

Att han fick en känsla av att Sigge verkligen ville satsa gjorde att han valde att fokusera på att få Sigge att bli motiverad till att läsa lite fler timmar, eller som han själv uttrycker det: ”Det gäller bara att han får en syl i ändan.” När han försökte hitta motivationen hos Sigge så vägde han in hela Sigges livssituation. Viktor menar att han inte kan hjälpa någon bli bättre på studieteknik och studieplanering om de har en massa privata bekymmer. Om man som vägledare hjälper till att lösa problemen runt personen så är det lättare för studenterna att fokusera på studierna berättar Viktor. Dessutom tillägger han att han tänker på helheten och att hela människan måste fungera.

31

Viktor upptäckte tidigt att kärnan i samtalet var att studenten inte hade varit fokuserad från början och att det var där som hjälpen behövdes.

Jag tog reda på vad det berodde på att han har missat studierna. Jag frågade om det var något med det privata. Men det var ingenting med det privata. och då började vi prata om hur van han var vid att läsa och studera och hur hans situation var hemma i studentrummet, var han läste någonstans, hur ofta han åker hem, motionerar han, hur ser hans studiesituation ut hemma? Har han bra lyse? Bra stol? Bra skrivbord? Läser han här? Äter han? Sover han?

(Viktor)

Under hela samtalet hade Viktor som mål att Sigge skulle bli mer trygg i sin situation för trygghet skapar energi. Ett annat mål var och skapa en bestående förändring hos honom både studiemässigt och motionsmässigt. Viktor sammanfattar sin insats:

Det jag skulle vilja säga när det gäller ett sådant här samtal är att man måste lära känna studenten, annars kan man inte göra det ordentligt, det tycker inte jag. Sen går privatlivet och studierna på något sätt hand i hand. Dock får man aldrig vara nyfiken, akta sig för att ställa för privata frågor. Låta dem

berätta, och sen att man har tystnadsplikt, det är väldigt viktigt. (Viktor)

4.4.2 Vera

När Vera vägledde tänkte hon mest på att det skulle leda till att planera en bra vårtermin för Selma, eftersom det var det som var målet med samtalet. Hon berättade också att de träffats en gång innan och då bokat in det här besöket för att reda ut Selmas studiegång. På frågan om vad som är viktigast att tänka på vid mötet med en sökande svarar Vera:

De ska känna sig välkomna hit, här i detta rum. Det ska inte vara så att jag svarar i telefon eller sitter och knappar på datorn, de ska veta att det är just de här och nu. Och de får naturligtvis komma även om de inte bokat tid, jag har inga telefon- eller besökstider. Har jag inte tid just då får vi väl boka en – det är ju inte värre än så.

(Vera)

I just det här samtalet fokuserade Vera på att få till en bra studieplanering för Selma inför våren. Hon tycker att kärnan i samtalet var upplägget av studierna men också det de diskuterade om den kommande praktiken och Selmas framtida önskan om yrkeskarriären efter studierna.

32

Nej, det beror ju helt på den sökande, om det t.ex. är någon hos mig som funderar på att avbryta sina studier eller har det problematiskt på något annat sätt, då tror jag inte att min definition av karriär alls påverkar eftersom det ju inte är aktuellt i det

läget. Då är det ju här och nu som gäller och hur det går att lösa på bästa sätt. (Vera)

4.4.3 Viktoria

I det här samtalet som Viktoria tycker är ett informationssamtal pratade parterna om olika vägar att gå men det var mest information eftersom den sökande redan visste vart hon ville gå. Därför valde Viktoria att vara informativ och rak på ett tydligt sätt så att Simone fick rätt information som passade henne så att hon kunde komma vidare. För Viktoria var det viktigt att få Simone att känna sig trygg med det hon kunde söka och när. Så här beskriver Viktoria ett bra samtal:

Ett bra samtal är framför allt när man har kommunikation. Att man talar så att vi förstår varandra. Det viktigaste av alltihop är att jag talar så att hon känner att hon fått svar på sina frågor.

(Viktoria)

Det viktigaste i mötet med en klient tycker Viktoria är att respektera personen som den är men också att finnas var där och i nuet med den sökande. En förmåga som är viktig då är att lyssna: ”Lyssna in, både det som finns i luften och det som klienten verkligen säger.” Hon tycker själv att hon är väldigt bra på att lyssna och känna in och det är viktigt eftersom hon i sitt jobb aldrig vet vad klienterna som kommer vill ha hjälp med. Viktoria tror att hennes sätt att se på karriär påverkar hur hon är mot andra. Även om hon själv inte anser sig vara en karriärist så har hon väglett många karriärister utan problem.

Viktoria agerar aldrig någon allvetare och talar om för de sökande vad de ska söka utan hon uttrycker sig mer formellt.

Det är ändå viktigt att inte bli personlig, jag får aldrig säga, jag tycker att. Utan i så fall du har dessa alternativ att välja på och du kan göra si och du kan göra så. Men jag kan säga att jag rekommenderar dig varmt till att läsa till ett slutbetyg för du kommer att ha nytta av det. Vill du bli sjuksköterska rekommenderar jag dig till att läsa matte B och naturkunskap B så att du kan komma vidare. Jag måste ju ge rätt information.

33

4.4.4 Vendela

I samtalet med Stina ville Vendela veta lite om hennes bakgrund för att kunna lägga en bra grund för studierna. Hon ville också ta reda på hur hennes nuvarande situation såg ut eftersom Stina var lite tveksam till om hon ville börja läsa igen beroende på omständigheter kring sin ekonomi. Det Vendela tycker är viktigast vid ett möte med en sökande är att de ska känna sig välkomna och trygga.

Jag tycker det är A och O för att en person ska våga börja prata. Man kan komma in på delar som är känsliga, men personen ska känna att det inte ska vara pressat på något sätt. De ska kunna vara sig själva och känna sig bekväma. Jag ska vara öppen för personens situation och möjligheter, försöka sätta mig in i den personens funderingar och dilemman eller vad man ska säga.

(Vendela)

I samtalet med Stina säger Vendela att hon valde att fokusera på bakgrunden och nuet och hur de skulle gå vidare. Kärnan i deras samtal tycker Vendela var att Stina verkligen ville gå vidare nu med att återuppta sina studier och hur de gemensamt skulle lösa det för att hon skulle hitta fram till sitt mål.

Vendela svarar efter en stunds funderande att hon tror att hur hon definierar karriär i princip påverkar hur hon vägledde Stina.

Jo, jag frågade ju också om hennes tankar kring det här programmet och om det här verkligen var något hon ville göra och vad det var som gjorde att hon struntat i att fortsätta vid den tidpunkten hon gjorde. Det tycker jag är intressant, för är det verkligen det här hon vill göra då eftersom hon inte gjorde något studieavbrott eller så utan bara slutade.

(Vendela)

När vi frågar om Vendela vill tillägga något utöver det vi pratat om säger hon att yrkesrollen är annorlunda än vad hon hade förväntat sig då hon gick utbildningen.

Det här med att jobba som vägledare, det är mycket information… Det är inte bara den här samtalsmetodiken kan jag känna utan det är mycket administration i jobbet. Det blir nästan som att börja om från början när man kommer ut och det är inte alls så mycket vägledningssamtal som jag trodde. Men man har ju en grund att stå på och det är en bred utbildning.

34

5 Analys

I detta avsnitt följer en analys som utgår ifrån vårt syfte, att undersöka hur vägledare ser på begreppet karriär och hur den synen färgar vägledningssamtalet.

Utifrån vårt resultat kan vi urskilja två olika idealtyper av vägledare, och därför har vi myntat de två begreppen brytpunktsvägledare och processvägledare.

1. Brytpunktsvägledaren eller karriärvägledaren är en vägledare som försöker rätta sig efter samhällets krav på att göra karriär och därmed göra rätt, det kan handla om hur en sökande ska få ett jobb eller komma vidare i sina studier. Det vill säga ett ytterligare steg på karriärtrappan. Vägledaren är med andra ord resultatinriktad och ser vägledningen mer som en engångsföreteelse som sker i brytpunkter och därmed bedriver studie- och yrkesvägledning (Lovén 2000). Denne vägledare vill liksom Parsons hjälpa de sökande att hitta sin rätta plats med hjälp av ett sunt resonemang kring olika alternativ (Amundson m.fl. 2009).

2. Processvägledaren eller livsvägledaren är en livsinriktad vägledare som ser till individens önskemål och räknar in hela de sökandes livssituation. Denne bedriver vägledning på djupet och ser vägledning som en process, ofta mellan brytpunkter och bedriver därmed personlig vägledning (Lovén 2000). Vägledaren tänker här på karriärutvecklingen i vid bemärkelse som omfattar alla roller och sidor i en individs liv, t ex familj, yrkeskarriär och intressen. Tyngdpunkten ligger på personlig utveckling och livslångt lärande (Dresch och Lovén 2003). Denna vägledare influeras av Supers teori där individer ständigt befinner sig i en process som utvecklas under deras livsbana (Amundson mfl, 2009).

Den praktiska yrkesteorin grundar sig enligt Lauvås och Handal (1993) på erfarenheter, kunskap och värderingar man förvärvat genom åren. Vi tolkar det som att det inte bara är den teoretiska bakgrunden som format vägledarna i denna studie, utan i allra högsta grad också den praktiska yrkesteori där var och ens definition av karriär ingår som en

35

del. Vi menar att vägledarnas karriärdefinition påverkar deras fokus eftersom deras tankar styr den praktiska yrkesteorin, det vill säga de gör som de tänker. Alltså visar det sig i det sätt de vägleder, antingen i riktning mot brytpunktsvägledning eller processvägledning.

För de olika typerna handlar det om hur mycket vägledaren betonar hela den sökandes livssituation då han eller hon funderar kring sin framtid (Lovén 2010).

Vidare i analysen kommer vi att använda dessa båda typer för att förklara var intervjupersonernas tyngdpunkt i vägledningen ligger, tanken är inte att generalisera för vi kan aldrig veta.

5.1 Vägledarnas uppfattning av karriär och dess betydelse

för den sökande

Utifrån resultatet kan vi se att de vägledare vi intervjuat tenderar att koppla begreppet karriär till antingen definitionen i Svenska Akademins ordlista ”stiga i graderna eller vinna snabb befordran” (Internet 1) eller till definition av career i Oxford English Dictionary, ”a person's course or progress through life (or a distinct portion of life)” (Internet 2). Nedan kommer vi att jämföra vägledarnas syn på karriär med de sökandes upplevelse av samtalen.

Tendenser mot brytpunktsvägledning

Vägledaren Vera uttrycker tydligt att karriär för henne innebär att klättra eller avancera inom ett yrke. Hennes definition överensstämmer nästan ordagrant med den i Svenska Akademins ordlista (Internet 1). Den sökande, Selma, upplever samtalet som väldigt positivt och att hon fick stöd och uppmuntran. Hon tyckte att de kom en bra bit framåt i hennes studieplanering och att Vera var engagerad och lösningsfokuserad. Selma berättar vidare att samtalet till största delen var inriktat på hennes kommande yrkeskarriär efter studierna. Hon tror att Vera definierar karriär som att det inte bara är arbetsmässigt men mest åt det hållet. Utifrån bådas upplevelse av samtalet kan vi se att Vera har en tydlig tendens mot att brytpunktsvägleda.

Att samtalet fokuserade på att lösa Selmas studieplanering och innehöll mycket tankeutbyten om hennes kommande yrkeskarriär menar vi tyder på ett rationellt

36

resonemang från vägledarens sida. Parsons beskriver samma rationalitet som innebär att ett lämpligt yrke är resultatet av ett samspel mellan individens egna resurser och vad som är tillgängligt (Lovén 2000).

Vägledaren Vendela tycker det är svårt att definiera karriär eftersom hon menar att det är ett mångfacetterat begrepp. Hennes spontana svar är att det handlar om att göra karriär i arbetet, men när hon tänker efter så kan det också röra sig om att hitta ett arbete man trivs med. Vi menar att Vendela har tendenser mot brytpunktsvägledning, men inte är en renodlad brytpunktsvägledare. Detta eftersom Stina som besökte Vendela beskriver sin upplevelse av samtalet som att hon fick den information som behövdes för att kunna gå vidare till nästa steg. Hon beskriver också en känsla av lättnad samt att hon fick en bättre överblick över sin situation. Stina säger att samtalet var mest karriärinriktat eftersom de till största delen pratade om hur hon skulle ta sig vidare.

Stina berättar att hon genom Vendelas vägledning i detta samtal blev mer fokuserad och engagerad än vid tidigare samtal hon haft med andra vägledare. Vi ser likheter med Vendelas vägledningssätt och Parsons tankar om att människor ska vara mer aktiva i sina val och att de då blir mer nöjda än om de låter slumpen bestämma (Brown 2002).

Tendenser mot processvägledning

För vägledaren Viktor så handlar karriär inte om att klättra utan att hitta ett arbete som man trivs och är nöjd med. Han tycker också att det är viktigt att få arbetsliv och privatliv att gå ihop, och för hans del så handlar det mer om den engelska definitionen av karriär (Internet 2). Om vi jämför det med Sigges upplevelse av samtalet säger han att det var ett positivt samtal som gav honom inspiration. Han berättar att vägledaren ville se personen bakom betygen och tog med hela hans livssituation samt ville att de skulle träffas flera gånger för att följa upp det de pratat om.

Ja, han ville nog se så att det inte var någon som satt och var helt omotiverad och bara struntade i alltihopa och egentligen bara gick på föreläsningar och sen gick hem och glodde på tv. Han ville nog se personen bakom de betygen som jag har. Det var så det kändes.

(Sigge)

Mot bakgrund av det menar vi att Viktor är en processvägledare för att han liksom Super definierar karriär som en kombination av alla livsroller en person spelar vid en viss tidpunkt (Amundson m.fl. 2009).

37

Viktoria som vägledde Simone tycker att karriär låter positivt och att det inte behöver vara ett steg uppåt. Dessutom menar hon att man kan göra karriär inom andra områden än arbetsliv till exempel familjekarriär, vi kan se att hon definierar karriär på liknande sätt som Viktor. Simone upplever att samtalet med Viktoria var ett kompissamtal med hoppfull karaktär och livsinriktat. Eftersom Simone ville få ordning på livet och upplevde att det var det Viktoria ville hjälpa henne med så menar vi att Viktoria har sin tyngdpunkt mot processvägledning. Detta stämmer överens med hur Simone tror att Viktoria definierar karriär, att göra någonting man trivs med. Vi ser även likheter med teorin Planned Happenstance där man som vägledare ska hjälpa klienten se och framkalla möjligheter genom att bland annat uppmuntra till optimism (Mitchell m.fl. 1999). Simone upplevde samtalet som hoppfullt och fick där insikt om att hon faktiskt kunde bli undersköterska.

5.2 Vägledarnas tankar om sitt agerande och

förhållningssätt under samtalet

Under denna rubrik kommer vi att analysera vägledarnas tankar om sitt agerande och förhållningssätt under samtalen beroende på om de lutar åt att utföra process- eller brytpunktsvägledning.

Tendenser mot brytpunktsvägledning

När vi analyserar Veras svar om vad som är viktigast i ett samtal betonar hon att det är viktigt att den sökande känner sig välkommen och känner sig i fokus. Vidare beskriver hon att det är här och nu som gäller och hur det ska gå att lösa på bästa sätt. Vera tror inte att det sätt hon definierar karriär på påverkar hennes vägledning. Samtidigt säger hon att hon fokuserar på att lösa uppkomna situationer här och nu och att målet för de studenter hon träffar trots allt är att få ett jobb. Vi menar att hon då går i riktning mot att utöva brytpunktsvägledning eller att ta nästa steg på karriärtrappan. Lovén (2010) talar om att det inte behövs ett processtänk i alla vägledningssituationer. Vägledarna ska kunna inse det och ge bra verktyg till de sökande för att kunna hantera den brytpunkt de just nu hamnat i. Engquist (1996) beskriver att man som funktionellt inriktad eklektiker använder olika verktyg utifrån vad varje problem kräver.